pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
såsom regering med kunglig makt och myndighet. Härmed var unionsbrottet ett faktum.
Svenskarnas hittills visade lojhet att värna sin rätt mot alla norska kränkningar av
densamma gav nu vika för förbittring, och hade den gamle konungen velat begagna sig
av denna och av den myndighet regeringsmakten gav honom till att med vapenmakt
upprätthålla unionen, är det ej osannolikt, att han fått Sveriges folk med sig. Men han
var gammal och ryggade tillbaka för alla kraftåtgärder och hans svenska statsråd likaså.
En urtima riksdag sammankallades till den 20 juni, och då regeringen intog en så gott
som fullständig passivitet, fick riksdagen själv i den bekymmersamma situationen taga
ledningen. I den remissdebatt, som följde på regeringens proposition om ordnandet av
mellanhavandena mellan rikena framställde jag utförligt och med all skärpa min uppfattning
om unionsbrottet. Jag invaldes i det särskilda utskott, som tillsattes för att behandla
de nu till en avgörande kris bragta unionsförhållandena. Lundeberg blev utskottets ordförande
och Pehr Pehrson i Törneryd dess vice ordförande. För övrigt utgjordes ledamöterna
av representanter för riksdagens alla huvudpartier, varom ledarne synbarligen
överenskommit för att meningsskiljaktigheterna partierna emellan skulle kunna utjämnas
i utskottet och deras framträdande vid slutbehandlingen i kamrarna förebyggas. Då
konungen och den svaga expeditionsministär han hade vid sin sida avstått från all självständig
handling och då tydligt var, att kamrarna skulle fatta sina beslut i enlighet med
de förslag utskottet komme att framlägga, så låg i verkligheten både riksdagens och
regeringens samlade maktbefogenhet hos utskottet.
Det kallade till sig, då det behövde upplysningar, generaler, amiraler, utrikesdepartementets
tjänstemän och andra, av vilka sådana upplysningar stodo att få, det arbetade
under tystnadsplikt och det föreföll mig hela tiden, som om det tillägnat sig sekreta
utskottets under vår frihetstid myndighet och arbetsmetoder. Väl bekant är, huru det
efter slutade överläggningar angav de svenska betingelserna för skilsmässan mellan
rikena: folkomröstning i Norge om unionsupplösningen, gränsfästningarnas nedläggande,
en neutral zon, klargörande av Sveriges rättsliga ställning i internationellt hänseende
efter unionsupplösningen m.m.. Presidenten Lars Åkerhielm och jag voro ej nöjda
med det slutresultat, till vilket utskottet kom, och i dess protokoll är vår skiljaktiga
mening angiven. Vi hade yrkat på, att utskottet skulle hemställa, ”att riksdagen med
avslag på Kungl. Maj:ts proposition angående de unionella förhållandena av den 19 juni
1905 måtte anhålla, att Kungl. Maj:t med de medel riksdagen kunde ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande ville återställa den genom stortingets beslut av den 7 sistlidne juni
sönderbrutna unionen mellan Sverige och Norge och giva densamma en form, som
kunde befinnas betryggande för den skandinaviska halvöns framtid.”
Riksdagen fattade nu den 27 juli sitt beslut i överensstämmelse med utskottet, varpå
följde ministärens avgång, bildandet av koalitionsministären Lundeberg, Karlstadskonfe-
1157