pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Om man ej gör som talaren vill, blir krig. Nej, krig oss emellan ej möjligt vidare.
Det finnes fredsrörelse; den vill skiljedom efter rätten.
Beslut 7/6 är strid mot Norges utveckling. De ha ifrat för skiljedom; Nobel; nu 7/6
kastat rätten öfver ända. Våld ej blott kanoner; aftal kan ock brytas på annat sätt.
Tror ej ngn historieskrifvare skall säga Norge 7/6 ha berättigad anledning till unionsupplösningen.
Man vill höja staterna moraliskt till jämlikhet med individerna. Individerna skjuta
tvisten till rätten. Här finns ej anledning underhandla med revolution. Skiljas vi åt i bitterhet
och hat, hvem garanterar att ej krig bryter ut.
Sveriges folk och Norges folk underhandla, Norges folk af lagligen valdt storting,
som har det uppdraget.
A n d e r s s o n , H a n s : Låter bra att folken skola skiljas i vänskap. Men då ej stå på
absoluta rättens ståndpunkt. Då blir fiendskap. ”Vi ha rätt fordra, att de skola höras”. På
hvad sätt? Kan det då fredlig. Fordra det, huru genomdrifva det. Vi kunna ej tvinga annat
än med magt. Ingen vågar säga de gå godvilligt in. Då blir kriget, som vi vilja undvika.
Alla öfverens om att de begått olaglighet; men de äro laglig represen. Om de ej godvilligt
underkasta sig, skola maktmedel. Jag vågar ej ta på mitt ansvar.
En blir utrotad: hvilken? Kanske ej norrmännen. Blir helt annat än stå här och prata
stora ord. De lärde herrarne ska ha reda på, hvad vi tala om; tyckas så litet ha reda på
det, fast har skrifvit så mkt. Svenska Rd skulle sammanträda 15/10. 15/10 är den gamla
kammaren. Ny kammare tidigast 15/1. Upplöstes den, skulle bli annat svar än Ni tror.
Väljer man: villkor som leda till krig eller fredlig uppgörelse, blir mycket få valda som
vilja krig. – Trapps förslag kan möjl. bli sammanjämkning i utsk. om vi fatta vårt beslut.
Men går ej tvinga dem till nya val. Vill vi fredlig och lugn upp., till minoriteten i utsk.
B r a n t i n g : ”Rättvisa åt Norge, fred åt Norge:” Fick ej tagas för särskild parti. Waldenström.
Sveriges ära skall upprätthållas. De, som vilja offra för äran, säga, att ingen
förödmjukelse att Europa påtvingar oss Norges själfst. Vi komma linkande efteråt. Det
är ej förödmjukelse.
Men mot litet land ställa, att vi ej kunna komma själfva om sams lämnande denna
fråga åt stora makterna.
Förstår ej denna omvårdnad, som så lättvindigt tar saken; försummar detta gynnsamma
tillfälle.
Sjös förslag: ”vädjan till nationernas vilja”. Kunde det ena bestämma, hur det andra
skulle förfara? Icke då saken naturlig? Men vi ha aldrig velat lägga oss i dess inre angelägenheter.
Nu, vid slutet, skulle man så gripa in i deras inre rätt.
1104