pdf-fil - Riksdagen

II. Kronologi över 1905
bra; endast i sista hand bör Kongsvinger släppas. (AW 1953:287 f.). I ett enskilt samtal
med Widén förklarar Wachtmeister att han är beredd att avgå ur ministären om de svenska
delegaterna instrueras att fordra Kongsvinger. (AW 1941:236).
Även frågan om lapparnas rätt till renbete diskuteras. (AW 1953:290). Krigs- och sjöministrarna
redogör för arméns och flottans läge.
10 september 63 allmänna val hålls till AK.
10 september Norska regeringen, presidenterna och militärer möts kl. 6 em. Kommenderande general:
farligt lägga försvarets tyngdpunkt vid gränsfästningarna; Glommenlinjen kommer då att
bli för svag; efter genombrott vid Kongsvinger kan trupperna i Smaalenene bli avskurna
från reträtt; för ögonblicket har Norge 28 000 man mot Sveriges 80 000 som kallats in
för regementsövningar. Stämningen i regeringen tycks vara för att gå med på fästningsvillkoret
(i nödfall alla fästningar) i utbyte mot neutral zon och skiljedomsavtal. (AW
1953:393).
11 september Svenska regeringen. Resonerande om fästningsfrågan hela dagen. (AW 1953:290 f.).
11 september Kl. 12. Norska regeringen och presidenterna. Fästningsfrågan. Om skiljedomsavtal och
neutral zon medges, gå med på nedläggning av fästningarna. Dock hålla fast vid Kongsvinger.
Kl 05.30. Privat stortingsmöte utan stenografiska protokoll. Michelsen redogör för
förhandlingarna. Besvarar frågor. Avslutas 07.40. Mötet fortsätter 09.00, pågår till 02 på
natten. Konow (H), Castberg, Myrvang, Hougen och Arnesen talar mot regeringens
strategi. (AW 1953:395 f.).
12 september Svenska regeringen. Meningsutbyte i fästningsfrågan. (AW 1953:314). Ministären fortsatt
oenig. För en bestämd fordran på nedläggning av alla befästningsverk: Lundeberg,
Hammarskjöld, Arvid Lindman, Lars Tingsten och Albert Petersson. I nödfall tre fästningsgruppers
raserande, vill inte att förhandlingarna strandar på Kongsvinger: Fredrik
Wachtmeister, Staaff, Widén, Alfred Petersson i Påboda och Elof Biesèrt. Resultatet blir
att de svenska delegaterna i Karlstad ges instruktioner att i det längsta försöka hålla på
samtliga fästningsverks nedläggande, men att släppa det kravet om det tycks finnas en risk
att förhandlingarna annars avbryts. (AW 1941:236 f.).
12–13 sept. Den 12 besöks Arvid Lindman, tillförordnad utrikesminister, av den franske ministern
och den 13 av den ryske. Båda uttalar kritik mot att Sverige kräver Kongsvingers och
Fredrikstens raserande eftersom dessa fästningar är historiska minnesmärken. Lindman
försäkrar dem att de svenska kraven endast omfattar de moderna delarna av dessa anläggningar.
(AW 1953:316).
108