pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
– Tro Ni att Europa skall fatta kraf på zon såsom orimlighet. Man kan skiljas utan att
slåss, men ha garanti för framtiden om fredlighet mot hvarandra.
Allt förhandlingsämnen? På förhandling bli vi lurade; vi få intet för intet.
Hvad skall inträffa om villkoren nekas. Finns då ingen internationell rättvisa utan
krig?
Vilja vi ej häfda vår rätt till kraf nu, huru i framtiden häfda vår rätt.
B o n d e : Kammaren borde tala mer. Det är motsägelse mellan II och III. Skola vi
vänta på framställning från Norge, hvarför nu debattera villkor?
Allt bör vara önskemål. Fordringar = ultimatum. Sättas de fram, böra de genomföras
med makt bakom orden. Hjärne hviskar: skiljedom. Men därom tvekar man ju. Slåss
för dessa lappars sommarnöje vid Tromsö, för dessa skansar! Talar om skansarnes värde,
efter det som sagts i utskottet. Ej göra ngt, som skall såra Norges nationalkänsla. (Fredrikssten
kan ju komma under rubriken af sådant som ej kan underkastas skiljedom).
Föreningen till lycka i 90 år. Undvik allt som kan leda till tvister. Ej svärdet i hand,
lycka och välsignelse.
H j ä r n e : ”Frågan om ömsesidig afträdelse.” Gränsfästningarne skulle kombineras
med skiljedom och detta: Det konstaterade att det blefve godt gränsförhållande, detta
inför verlden.
Men frågar de: hvad skola vi göra med krafvet? Jag menar, att vi skulle stå fria. Jag
tror Norges integritet är nyttig för oss: tar ngn en bit, vilja andra ha annat.
– Det är oklokt kasta fram frågan nu af oss, men vore bra om Norge kastade fram
det.
Norge blir vår fiende, men dock vårt intresse att främmande makter ej få fotfäste där.
Vi skola få bort den fientliga stämningen, som ligger i fästningarna.
Waldenström: Bref från Norge. ”En stor af folket missnöjd. Trycket som = ryskt
ok. Norge får icke isoleras som egen stat. Det skall falla Sverige i ryggen. Sverige ej öfvergifva
sin stora mission. Båda kunna vi bli skandinaviska. Bref i Norge brytas och
censureras. Ej underhandla förr än Norge får en regering, som kan underhandla på
norska folkets vägnar (Bra). Underhandl. kunna bli långa, som i konsulatsaker.
Tvinga Norge till nya val = ny olaglighet. Stortingsmännen kunna nedlägga sina
mandat. Vid nytt storting vet man, att folket uttalat sig, och hvad det vill. Villkor skola
uppställas, om man vill upprätthålla den. (Svaromålen på tapet).
– Tala med Norge om upprättelse för rättskränkning, spotta de oss i synen igen. Tala
ej om den saken. – Vi skulle vara obestämda om fästningarne, sade Pehr Pehrsson,
”känna oss för”; och sedan uppställa ss. villkor, hvad Norge ville ge. Är det ej fint av
Sveriges riksdag!
1085