pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Från Svensk sida kan i alla händelser, med hänsyn till Sveriges ansvarsfulla ställning
inom unionen, icke tagas något initiativ för upphäfvande af unionen eller för att bereda
erkännande åt den politiska ställning, hvari Norge kommit. En nödvändig förutsättning
för Svenska riksdagens medverkan i sådant syfte är att från Norsk sida göres framställning,
att Sverige må för sin del upphäfva riksakten och erkänna Norge såsom fristående
suverän stat.
Om sådan framställning göres, sedan Norska folket på sätt ofvan angifvits, gifvit sin
mening tillk klart gifvit tillkänna, att det icke fordrar unionens upplösning, så lärer
Sverige under de beklagliga förhållanden, som inträdt, böra därtill ställa sig tillmötesgående.
Eders Kongl Majt har begärt riksdagens medgifvande.
Riksdagen kan visserligen icke nu lemna sitt medgifvande till unionens upplösning,
men anser, att så snart ofvan angifna förutsättningar för ett sådant medgifvande komma
till stånd förhandlingar böra genast upptagas för ordnande af de framtida förhållandena
mellan Sverige och Norge. Något medgifvande för Eders Kongl. Majt att träffa vilkorlig
uppgörelse angående dessa förhållanden kan Riksdagen dock icke lemna, enär riksdagen
då icke skulle kunna så sjelfständigt, som önskligt är, pröfva de förekommande
frågorna, ifall aftal redan vore uppgjordt.
Ehuru riksdagen således ej kan bifalla E K Majts proposition, sådan den blifvit Riksdagen
förelagd, (vill riksdagen dock anhålla, att Eders K. Majt måtte,) så snart sådant
kan och bör ske, låta verkställa nödiga utredningar samt ingå i förberedande förhandlingar
rörande de frågor, som böra ordnas i samband med en eventuel upplösning af
unionen, samt för riksdagen framlägga de förslag till uppgörelser, hvartill dessa förhandlingar
kunna föranleda.
Det synes riksdagen icke nödvändigt att nu uttala sig om alla de ärenden, som böra
blifva föremål för eventuella förhandlingar. Riksdagen vill endast framhålla, att vid en
blifvande uppgörelse bör fastställas ett visst område på hvardera sidan af södra delen af
gränsen mellan de båda rikena, inom hvilket under senare tider uppförda befästningar
icke få bibehållas eller nya sådana uppföras, äfvensom att flyttlapparnes rättigheter varda
så klart och bestämdt fastslagna, att denna befolknings fortsatta tillvaro blifva ekonomiskt
betryggad. Derjemte vill riksdagen uttala såsom sin mening, att ehuru frågan,
huruvida Sverige och Norge böra ingå skiljedomsaftal i en eller annan form, torde
framdeles böra komma under öfvervägande, (det) Rd dock icke (synas nödvändigt)
anser, att denna fråga upptages till behandling i samband med en eventuel unionsupplösning.
[Orden ”Rd” och ”anser” i föregående mening är skrivna med Lundebergs
handstil].
[Skrivet med Lundebergs handstil:] lärer detta ej innebära hinder för Eders KMt att
1039