Upphovsrätt i en föränderlig journalistik - Mediestudier

Upphovsrätt i en
förände rlig jo u rnalist ik
En översikt av problem och debatter om upphovsrätt,
digitalisering och arbetets organisation
Helena Norman
Copyright: Sim(o) och författaren 2008

Innehållsförteckning
FÖRORD ....................................................................................................................................................................... 3
INTRODUKTION - UPPHOVSRÄTT, JOURNALISTIK OCH ARBETE....................................................... 4
JOURNALISTIK OCH JOURNALISTISKT ARBETE I OMVANDLING................................................................................. 4
UPPHOVSRÄTT – BESKRIVNING, BAKGRUND, HISTORIK....................................................................... 5
DEN SVENSKA UPPHOVSRÄTTEN................................................................................................................................ 5
BAKGRUND OCH HISTORIK TILL UPPHOVSRÄTTEN.................................................................................................... 7
INTERNATIONELL JÄMFÖRELSE.................................................................................................................................. 8
UPPHOVSRÄTTEN SOM KONTEXTBEROENDE OCH FÖRÄNDERLIG ............................................................................. 9
PROBLEMATISERING AV BEGREPP............................................................................................................................ 10
Problematiserande av begreppen verk och fakta ............................................................................................. 11
Problematisering av upphovsmansbegreppet ................................................................................................... 11
Upphovsmannabegreppet präglat av romantisering och individualism ......................................................... 12
Upphovsmannabegreppet i en digitaliserad värld ........................................................................................... 13
JOURNALISTIK OCH UPPHOVSRÄTT I EN DIGITALISERAD, GLOBALISERAD OCH
KOMMERSIALISERAD VÄRLD .......................................................................................................................... 13
INTERNET OCH TEKNIKUTVECKLINGENS INVERKAN PÅ KONTROLLEN AV VERKEN............................................... 14
TVÅ INTERNATIONELLA UPPHOVSRÄTTSDEBATTER........................................................................... 16
BALANSEN MELLAN STARK UPPHOVSRÄTT OCH FRI INFORMATION....................................................................... 16
INTERNET OCH DEN TEKNISKA UTVECKLINGENS INVERKAN PÅ FRILANSARE........................................................ 19
Tasinifallet och dess konsekvenser för frilansares villkor ............................................................................... 19
Medieföretagens syn ........................................................................................................................................... 20
Frilansarnas syn ................................................................................................................................................. 20
Strategier för ökat inflytande för frilansare...................................................................................................... 21
UPPHOVSRÄTTSDEBATTEN I SVERIGE ........................................................................................................ 21
SVENSKA JOURNALISTFÖRBUNDET OCH TIDNINGSUTGIVARNA............................................................................. 22
Viktiga begrepp i argumentationen ................................................................................................................... 24
Upphovsrätten - för god journalistik, bra arbeten och livskraftiga företag ................................................... 24
UPPHOVSRÄTTSDEBATTEN I DE SVENSKA MEDIERNA............................................................................................. 26
Konflikten kring avtalet...................................................................................................................................... 26
Flerkanalspublicering ........................................................................................................................................ 27
En debatt i startgroparna................................................................................................................................... 27
SAMMANSTÄLLNING OCH DISKUSSION....................................................................................................... 28
TRE HUVUDPERSPEKTIV PÅ UPPHOVSRÄTTEN......................................................................................................... 28
DISKUSSION UTIFRÅN UPPHOVSRÄTTENS SYFTE OCH DE OLIKA PERSPEKTIVEN ................................................... 30
Framtidsscenarier............................................................................................................................................... 31
UPPHOVSRÄTTEN I JOURNALISTIKEN - IDAG OCH I FRAMTIDEN ............................................................................. 33
REFERENSER............................................................................................................................................................ 36
LITTERATUR ............................................................................................................................................................. 36
TIDNINGSARTIKLAR ................................................................................................................................................. 37
LAGAR OCH AVTAL................................................................................................................................................... 38
INTERNETKÄLLOR .................................................................................................................................................... 38
2

Förord
Denna rapport om upphovsrätt, journalisters arbete och medievärldens omvandling ingår i
MITIOR-programmet som utvecklades vid Arbetslivsinstitutet och KTH Skolan för
datavetenskap och kommunikation. MITIOR står för Medier, IT och innovation i organisation
och arbete. Programmets arbete fortsätter fr o m hösten 2007 vid Sociologiska institutionen,
Stockholms universitet. Under de senaste åren har fokus varit på arbetsorganisation och
företag inom interaktiva medier, IT och telekom. Mer om MITIOR-programmets delstudier och
publikationer finns sist i denna rapport. Utöver basfinansiering från Arbetslivsinstitutet, har
Svenska journalistförbundet bidragit med ekonomiskt stöd till denna delstudie.
Tidigare har inom MITIOR IT och journalistiskt arbete undersökts, dels genom en studie
åren 1998-2002 av arbetsorganisation i webbjournalistik i Nuteks projekt ’2003 års
nyhetsmedier’, dels omfattande litteraturstudier. Den nu föreliggande rapporten är en del i
förberedelserna för fortsatt forskning om den omvandling av journalisters arbete och av
medieföretag som hänger samman med nyckelord som digitalisering, kommersialisering och
globalisering.
Rapporten behandlar förändringstrycket mot upphovsrätten i en digital medievärld och
diskuterar problem och möjligheter ur såväl journalistens som medieföretagets synvinkel. Det
är en angelägen uppgift för medieföretag och journalister, och deras organisationer, att finna
hållbara framgångsvägar som förenar konkurrenskraftiga verksamheter med utvecklande
arbeten, där inflytande och ekonomisk ersättning är två viktiga delar. Upphovsrätten har att
göra med både den ideella rätten som rör användningen av arbetsresultatet och med
förfoganderätt och ekonomi. Inte minst 2007 års kollektivavtal på tidningssidan förefaller
vara ett steg i den riktningen.
Stockholm i mars och december 2007
Åke Sandberg
Professor, projektledare
ake.sandberg@sociology.su.se

Introduktion - upphovsrätt, journalistik och arbete
Den här rapporten handlar om journalistikens och det journalistiska arbetets koppling till
upphovsrätt, i en tid präglad av snabba tekniska förändringar som ändrar förutsättningarna för
både journalistiken och upphovsrätten.
Frågeställningar som rapporten kommer att utgå ifrån är:
∗ Hur ser den svenska upphovsrätten ut i en journalistisk kontext och i internationell
jämförelse?
∗ Vad innebär digitaliseringen för upphovsrätten inom journalistiken?
∗ Hur ser den svenska och internationella debatten ut kring upphovsrätten (i relation till
journalistiken)? Vilka synsätt på upphovsrätten finns?
Efter en kort introduktion om journalistiken och det journalistiska arbetet idag, följer en
genomgång av upphovsrätt utifrån ett journalistiskt perspektiv. Den är tänkt att ge en
bakgrund till en kommande empirisk undersökning av journalistikens och arbetets förändring
och upphovsrättens roll detta. Fokus kommer genomgående att ligga på tidnings- och
webbjournalistik. 1
Journalistik och journalistiskt arbete i omvandling
Det sker idag stora förändringar inom journalistiken. Journalistiken verkar på en
mediemarknad som präglas av en hårdnande konkurrens och ökad kommersialisering. Ny
teknik och digitalisering ger upphov till nya medier och publiceringsformer. Fenomen som
webbtidningar, mobil journalistik och bloggar är relativt nya, och utmanar de etablerade
medierna och synen på vad som är journalistik. Tekniska och marknadsmässiga förändringar
inverkar på olika sätt på de journalistiska produkterna, det journalistiska arbetet,
organiseringen, professionen, medieföretagen, arbetsmarknaden och demokratin i samhället
(se t.ex. Hvitfeldt & Nygren 2005, Ekström & Buskqvist 2001).
Det finns forskning som pekar mot att det journalistiska arbetet blir alltmer
industrialiserat, vilket bland annat hänger samman med ökad kommersialisering och
marknadstänkande. Det innebär fokus på billiga och enkla nyheter snarare än sökande efter
egna nyheter och grävande journalistik. Industrialiseringen kan innebära likriktning och
varufiering, där journalistiken blir en vara bland andra (Pettersson m.fl. 2005: 12, Tyrkkö &
Karlqvist 2005). Undersökningar visar att webbjournalistik tenderar att vara ett mer
industrialiserat arbete än papperstidningsjournalistik i och med att det webbjournalistiska
arbetet ofta innebär producerande av korta, snabba nyheter under tidspress. Industrialiseringen
av det journalistiska yrket tenderar också att avdramatisera föreställningen om journalisten
som skapande individ och konstnär (se Norman 2006, Buskqvist 2002).
Mediehuset ”Nordjyske Medier” i Danmark verkar vara en förebild för många
medieföretag, och kan sägas vara ett exempel på en arbetsplats präglad av en annan typ av
industrialisering, som har med organisering och styrning att göra. I centrum för verksamheten
finns en så kallad mediedirigent som i större utsträckning än de traditionella nyhetscheferna
styr journalisternas arbete och bestämmer vad som ska publiceras i vilken publiceringskanal
och i vilken form. En journalist kan lämna in något och vara beredd på att texten kan dyka
upp var som i mediehusets alla kanaler och i olika varianter, bearbetade av någon annan.
Kontrollen över ens verk blir givetvis svårare att behålla i en sådan kontext. Journalisterna
måste för att detta ska fungera ha frånsagt hela sin förfoganderätt till medieföretaget (se
Carlsson/Pressens tidning 2005).
1 Tack till Åke Sandberg och Kerstin Ahlberg för värdefulla kommentarer och synpunkter på innehållet.
4

Denna typ av organisering kan antas försvåra journalisternas kontroll över sina verk
avsevärt och därmed öka risken att upphovsrättsintrång sker. Utan vetskap om vad som sker
med ens verk kan man inte heller veta om det används i för upphovsmannen kränkande form
eller sammanhang. Å andra sidan kan möjligen detta sätt att organisera ett medieföretag ha
andra fördelar som gagnar de enskilda journalisterna. Tydliga direktiv och en ökad integrering
är också ofta vad webbjournalister efterfrågar, och kan vara en viktig del i ett gott arbete (se
Norman 2006). När t.ex. ett tidningsföretag inför fler publiceringskanaler och blir ett
medieföretag som utöver papperstidningen också använder distributionskanalerna webb, tv,
radio, mobiltelefoner för att nå ut med sin journalistik, uppstår oklarheter kring hur dessa nya
medier ska integreras i de gamla. Forskning visar att utvecklingen går mot att de nya
mediernas redaktioner alltmer integreras med papperstidningsredaktionen, från att tidigare
varit helt underordnade denna eller bedrivits som parallell verksamhet (Ekström & Buskqvist
2001: 42-45, Buskqvist 2002).
Det finns många forskare som anser att den journalistiska professionen behöver
tydliggöras eller stärkas på grund av dagens situation med starka marknadskrafter, snabba
teknikförändringar, etisk försvagning och en tilltagande relativisering av journalistiken (se
Pettersson m.fl. 2005, Kovach & Rosenstiel 2003, Gardner m.fl. 2001).
Upphovsrätten kan tänkas vara en viktig del i en stärkt profession. Journalistiken som
profession har sin grund i en uppsättning etiska riktlinjer. Där framgår bland annat kraven på
sanning, korrekthet, respekterande av källor och människors integritet. Journalister har ett
ansvar inför sina källor att de inte används på ett oetiskt sätt. Om kontrollen över ens verk
minskar kan man tänka sig att den journalistiska integriteten och trovärdigheten riskerar att
hotas. Fotografen Mark Loundy (2005) pekar på upphovsrättens betydelse för att kunna arbeta
professionellt. Han menar att om man inte värnar om sitt upphovsrättsliga skydd kan man inte
vara professionell utan förblir hobbyist/amatör, hur bra bilder man än tar. Dessutom förstör
man arbetsmarknaden för fotografer. ”Professionals retain their copyright. They are firm, they
are businesslike, and they are prepared to walk away from bad deals” (Loundy 2005: 14).
Den digitala tekniken och Internet möjliggör exempelvis webbjournalistik, en form av
journalistik som kommit att utvecklas till att fokusera snabb publicering och artiklar som
uppdateras ofta. Under sådana förhållanden försvåras journalistens kontroll över sin artikel
och det blir svårare att avgöra vem som ska stå som upphovsman eftersom flera ofta är
inblandade. Kontroll över användningen av ens verk är en förutsättning för att vara säker på
att verken inte används på ett sätt som gör intrång i upphovsrätten. Detsamma gäller
namngivning av verk, som är en del i upphovsrätten. Eftersom antalet publiceringskanaler har
ökat kan också journalistens material användas (i olika varianter) i olika medier, vilket
ytterligare förändrar förutsättningarna för upphovsrätt.
Upphovsrätt – beskrivning, bakgrund, historik
Den svenska upphovsrätten
Upphovsrätten innebär att den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har rätt att själv
bestämma hur det ska användas. För att en produkt eller ett alster ska gå under den
beteckningen krävs dels att det kan räknas som litterärt eller konstnärligt, dels att det uppfyller
kraven för att räknas som ett verk. Majoriteten av journalistiska produkter räknas som
litterära eftersom de är ”beskrivande framställning i tal och skrift” (SFS 1960: 729). För att ett
alster ska räknas som ett verk måste det ha uppnått den så kallade verkshöjden, vilket betyder
att alstret ska vara ”ett resultat av andligt skapande” och ”ge uttryck för upphovsmannens
personlighet”. I praktiken ska en produkt för att räknas som verk vara så pass unik och
självständig att ingen annan rimligtvis skulle ha uttryckt sig exakt likadant (Ahlberg 2006: 62-
5

63). Ahlberg (2006) menar att kraven på verkshöjd är lågt ställda. Journalisters utförda arbete,
som tidningsartiklar och fotografier, räknas som verk. Notiser och enkla nyhetsmeddelanden
anses i regel inte ha uppnått den så kallade verkshöjden, men några tydliga gränser finns inte
(Ahlberg 2006: 65, Regeringskansliet 2005).
Upphovsrätten består av två typer av rättigheter, den ekonomiska och den ideella rätten.
Den ideella rätten kan upphovsmannen inte göra sig av med. Den innebär att verket inte får
ändras så ”att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks”. Det
får inte heller göras tillgängligt för allmänheten i en för upphovsmannen kränkande form eller
sammanhang. Den ideella rätten innefattar också rätten för upphovsmannen att bli namngiven
i samband med framställning av verk eller då det görs tillgängligt för allmänheten, i den
utsträckning ”god sed kräver” (SFS 1960: 729). Undantagen är få och kan göras då
namngivning saknar betydelse för upphovsmannen, då det uppfattas som störande eller då det
tekniskt sett är svårt. Att upphovsmannen inte namnges, att hans eller hennes namn/signatur
tas bort eller att ett felaktigt namn skrivs ut är i regel brott mot upphovsrätten (Ahlberg 2006:
109.
Den ekonomiska rätten innefattar mångfaldigande av verket, alltså rätten till framställning
av exemplar (t.ex. kopiering) samt rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten (t.ex. när
verket framförs/visas offentligt eller när det säljs/sprids på annat sätt). Den ekonomiska rätten
hamnar, precis som den ideella, automatiskt hos den som skapat ett verk och den personen har
själv rätt att bestämma hur, och ens om, verket ska offentliggöras och spridas. Den
ekonomiska rätten kan upphovsmannen överlåta till någon annan (SFS 1960: 729), och
journalister säljer ofta rätten att publicera verket till medieföretag, eftersom han eller hon vill
att verket ska nå publik. När upphovsmannen säljer de ekonomiska rättigheterna till verket är
det den nya rättighetsinnehavaren som har förfoganderätten så vida användningen inte
inkräktar på upphovsmannens ideella rätt.
Den ideella rätten finns alltid kvar hos upphovsmannen, och på det sättet skiljer sig
rättigheterna till ett konstnärligt eller litterärt verk från rättigheter till andra (materiella) varor.
Den som gjort ett verk har alltid, till skillnad från den som säljer andra varor, kvar rättigheter
till det (Ahlberg 2006: 17). Upphovsrätten ska heller inte sammanblandas med äganderätt,
som rör fysiska exemplar av ett verk.
Vid översättning och bearbetning av ett verk, eller överföring till annan litteratur- eller
konstart, får den som utfört detta upphovsrätten till verket i den nya formen, medan
upphovsmannen till det ursprungliga verket fortfarande har rätten till det. Men för att
bearbetning eller ändringar av ett verk ska räknas som ett nytt verk, krävs att det nya alstret
har uppnått verkshöjd och kan räknas som något nytt. Inom journalistiken är sådana
ändringar/bearbetningar relativt ovanliga. Redigering av en nyhetsartikel på rutin räknas
exempelvis inte som ett nytt verk, och redigeringsarbete ger ingen upphovsrätt (Ahlberg 2006:
72). Det samma gäller vid sammanställning av flera verk, då den som sammanställt dessa har
upphovsrätten till sammanställningen (men inte de enskilda verken). Ett verk kan också, i sin
ursprungliga form, ha flera upphovsmän som gemensamt innehar upphovsrätten.
Upphovsrätten innehåller vissa inskränkningar och undantag, med syftet att tillgodose
informations- och yttrandefriheten. Fakta och idéer är inte upphovsrättsskyddade utan bara
uttrycken, den språkliga utformningen (SFS 1960: 729). Andra inskränkningar i
upphovsrätten är att man får citera offentliggjorda verk och man får även kopiera exemplar
för privat bruk. För undervisning, arkiv, bibliotek och informationsändamål inom
myndigheter, organisationer och företag finns särskilda bestämmelser som underlättar
användandet av verk.
Upphovsrätten varar fram till 70 år efter upphovsmannens död, och därefter är verket fritt
att använda. Upphovsrättsintrång eller kränkning av den ekonomiska eller ideella rätten får
straff i form av skadestånd, böter eller fängelse (SFS 1960: 729, Regeringskansliet 2005).
6

Upphovsrätten regleras av lagen, men där den inte räcker till finns olika typer av avtal,
såsom kollektivavtal, lokala avtal, frilansavtal och enskilda avtal. När upphovsmannen säljer
rätten att använda verket, ingår parterna alltid ett avtal (som inte behöver vara skriftligt). För
att exempelvis få veta vad den som köpt rätten att publicera verket får göra med verket, måste
man tolka avtalen och inte enbart studera lagen, eftersom den inte säger något om detta
(Ahlberg 2006: 42-43). I kollektivavtalet (2004) mellan Journalistförbundet och
Tidningsutgivarna framgår bland annat att:
Medarbetaren upplåter/överlåter åt det företag där medarbetaren är anställd rätten att i tryckt och
digital form i sin verksamhet förfoga över upphovsrättsligt skyddat material som har medarbetaren
till upphovsman och som tagits fram i medarbetarens anställning hos företaget.
Ny teknik har medfört nya publiceringsformer, och tidningsföretag har i och med det nya
kollektivavtalet rätt att publicera de anställda journalisternas material även elektroniskt.
Tidigare kollektivavtal mellan SJF och TU har inte gett arbetsgivaren rätt att digitalt publicera
materialet, vilket istället har bestämts i de lokala kollektivavtalen (Lindblom Hulthén 2000:
32, Ahlberg 1998: 40). Vad som fortfarande inte regleras av kollektivavtalen utan måste
beslutas i lokala avtal är om förfoganderätten ska få överlåtas till andra företag än det där
medarbetaren är anställd. I dessa fall krävs medarbetarens eller den lokala journalistklubbens
medgivande innan sådana överlåtanden får ske. I det senaste kollektivavtalet för 2007 betonas
vikten av att parterna gemensamt arbetar för att lokala avtal träffas. I kollektivavtalet framgår
också att medarbetares material inte får användas i reklamsammanhang utan deras
medgivande, samt att de ideella rättigheterna ska respekteras (Kollektivavtalet 2004).
Upphovsrättslagen har förändrats en hel del de senaste åren. De senaste lagändringarna
trädde i kraft 1 juli, 2005 som en följd av flera nya EU-direktiv med avsikt att samordna
medlemsstaternas upphovsrättslagar. Många av förändringarna har att göra med Internet,
digitaliseringen och möjligheter till flerkanalspublicering (se Regeringskansliet 2005).
Det finns flera internationella överenskommelser kring upphovsrätt, där
Bernkonventionen anses vara den viktigaste. Den har ca 150 medlemsstater och administreras
av WIPO, World Intellectual Property Organisation. Den innebär att ett medlemsland ska ge
samma rättigheter till verk med utländska upphovsmän som till inhemska.
Bakgrund och historik till upphovsrätten
Intellektuell/immateriell egendom (eller ”intellectual property” på engelska) är egendom som
inte är fysiskt beskaffad. Upphovsrätt och patenträtt är exempel på immateriell egendom.
Intellektuell egendom är inget nytt koncept utan har funnits i mer än 200 år. I förmoderna
samhällen hade kyrkan och adeln kontrollen över symboler och kunskapsuttryck. Detta
ändrades i och med att samhällena sekulariserades alltmer och sekulär kunskap värderades.
Publicister och tryckerier fick då kontrollen och rättigheterna över reproduktion och
distribution. Särskilda privilegier för upphovsmannen fanns inte då. Redan på denna tid fanns
vissa problem med upphovsrätten i och med att den bara gällde inom den egna nationen. Som
en följd av de kopierare och pirattryckare som då uppstod så utvecklade tryckare, publicister,
jurister och upphovsmän koncepten ”publishers’ and authors’ rights”, alltså idén om särskilda
rättigheter för publicister/företag och upphovsmän (Siegrist 2005: 319). På 1700-talet växte
en ökad medvetenhet fram bland upphovsmän om att deras verk var en produkt av eget
skapande och att de därför var berättigade upphovsrättsskydd.
Andra halvan av 1700-talet började det bli allt vanligare att se upphovsmannen som en
kreativ individ, en skapare/upptäckare som uttryckte något och som inte bara handlade om att
”copy nature or represent truth”. Dessa kreatörer sågs ofta som genier som i någon form
7

uttryckte sin individualitet och subjektiva kreativitet. Skribenter, akademiker och konstnärer
diskuterade under denna tid begrepp som originalitet, imitation, sammanställning och
förfalskning. Man började i denna veva skilja mellan den materiella och immateriella sidan av
ett verk, vilket grundar sig på traditionella tankar om högt och lågt, där andliga verk anses
högre än exempelvis kommersiella. Genom att visa på sin originalitet och individualitet och
särskilja sig från dem som gör reproduktioner och kommersiella verk, lyckades
upphovsmännen klättra i hierarkin och få social status, även bland publicisterna. Andra halvan
av 1700-talet innebar genombrottet för den moderna synen på upphovsmannen, och
innebörden av intellektuellt ägande stod alltmer klart. Borgarsamhället växte fram och
koncept som frihet, egendom, rättigheter, kontrakt, konstitution, jämlikhet och progression
blev viktiga (Siegrist 2005: 320-321).
Runt år 1800, som en följd av de franska och amerikanska revolutionerna,
institutionaliserades upphovsrätten. Här grundlades också stora delar av de två tydliga
upphovsrättstraditionerna som verkar än idag: 1) Den angloamerikanska traditionen som
fokuserar publicisternas möjligheter till mångfaldigande och spridning av verk, och där
upphovsrätten till verk skapade i arbetet automatiskt tillfaller arbets- eller uppdragsgivaren. 2)
Den franska traditionen som fokuserar den skapande individen och dennes förutsättningar och
villkor, och där den ideella rätten är knuten till en individuell upphovsman. Den svenska
upphovsrätten grundar sig på den franska traditionen.
I Frankrike avskaffades de privilegier som publicister, tryckare och andra tidigare haft.
Upphovsmännen fick 1793 rätten att sälja sina verk och få ersättningen för dem, samt att
överlåta rättigheten att sälja verken. Från och med slutet av 1800-talet har upphovsrätten
utvecklats till att innebära en ideell rättighet som skyddar upphovsmannens verk från
förfalskning, förvrängning och plagiering (Siegrist 2005: 323). Tyskland var före Frankrike
med detta. Dessförinnan innebar upphovsrätt framför allt reproduktions- och
distributionsrättigheter. I den första franska upphovsrättslagen såg man upphovsrätten som en
naturgiven äganderätt till ens andliga skapande. Numera ser man den snarare som en mänsklig
rättighet (sedan FN: s deklaration 1948) och den står med i den svenska regeringsformen som
en del i de grundläggande fri- och rättigheterna.
En rad internationella kongresser under slutet av 1800-talet ledde fram till
Bernkonventionen 1887 som bestämde att utländska upphovsmän ska ha samma rättigheter
som inhemska. Så småningom bildades World Intellectual Property Organisation (WIPO)
(Siegrist 2005: 325). Numera har stora delar av Europa mer enhetliga upphovsrättslagar
genom EU-regler. WIPO anser att upphovsrätten är viktig för upphovsmännens kreativitet;
den ser till att de får ekonomisk ersättning och skapar trygghet i och med skyddet mot
plagiering och förfalskning. Detta menar WIPO i sin tur leder till ökad tillgång på kultur,
kunskap och underhållning för allmänheten.
Det finns de som idag ser kritiskt på upphovsrättens möjligheter att skydda just de
kreativa skaparna av verken och istället menar på att upphovsrätten främst gagnar
affärsintressen genom att fördelarna tillkommer medieföretagen, som utöver upphovsmännen
kan vara rättighetsinnehavare. Vissa har också opponerat sig mot upphovsmännens stärkta
position och menat att kulturen tillhör den offentliga sfären och därför ska vara billig och
tillgänglig för alla (Siegrist 2005: 324, 327).
Internationell jämförelse
Becker och Vlad gör i boken “Copyright and consequences: Central European and U.S.
perspectives” en internationell jämförelse kring upphovsrättsidéerna, och de slår fast att det
finns stora skillnader mellan USA och de flesta europeiska länderna. Den stora skillnaden
ligger i den ideella rätten som upphovsmän i de europeiska länderna alltid har kvar även om
8

de säljer de ekonomiska rättigheterna. De ideella rättigheterna är personliga och kan inte
överlämnas. I USA finns ingen motsvarighet till ideell rätt, utan upphovsmannen överlämnar
alla rättigheter när de säljer ett verk 2 . Är en journalist anställd så uppstår upphovsrätten redan
från början hos arbetsgivaren, alltså medieföretaget (Eckstrand 2004).
O´Rourke jämför frilansarnas villkor i USA med de upphovsrättsliga förhållandena i
Tyskland. Hon menar att frilansarnas villkor i USA är svårare än europeiska och särskilt
tyska. Den tyska modellen innebär att frilansare får rimlig ersättning för sina arbeten, utifrån
faktorer som tid, rutiner, marknaden, marknadsföring och försäljning. Kompensationen
bestäms kollektivt av arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Hon menar att ”the law
provides a mechanism for individual writers to act as a group” (O´Rourke 2003).
Även Dubois och Chien (2001) pekar på de europeiska ländernas sätt att lösa frågan om
elektronisk återpublicering och menar att exempelvis det Franska journalistförbundet och
tidningsföretagen i Frankrike har kommit överens om en kompensation för frilansarna som
baseras på den vinst företagen på olika sätt erhåller via den elektroniska publiceringen.
Dubois och Chien menar att de europeiska erfarenheterna visar det går att åstadkomma en
överenskommelse mellan skribenter och tidningsföretag i frågan om elektroniska rättigheter
(Dubois & Chien 2001).
Landow skriver att nästan alla som försvarar det befintliga upphovsrättssystemet i USA
”use the rights of the author or society in large part as a screen to defend commercial
interests” (Landow 2006: 373). Han noterar att man mycket sällan, särskilt inte
medieföretagen, argumenterar för upphovsmannens ideella rättigheter. Detta kan förklaras
med att den anglo-amerikanska upphovsrättslagen bara handlar om (materiellt) ägande. De
europeiska upphovsrättslagarna har istället ofta en ideell rättighet inbyggd i lagen. I t.ex.
Frankrike, Tyskland och Sverige ”äger” inte medieföretagen verket även om de har överlåtits
rätten att exploatera det. De ideella rättigheterna innebär ett skydd mot att verket används på
ett sätt eller i ett sammanhang som upphovsmannen inte önskar (Landow 2006: 373).
Situationen kring upphovsrätten i USA och i Sverige är så pass olika att man inte kan
jämföra diskussionerna som sker i respektive land rakt av. Det är inte samma debatt eftersom
förutsättningar är olika. En skillnad är, som framgått, att man i Sverige har den ideella rätten
att värna även om den ekonomiska rätten säljs. Den svenska upphovsrättslagen har sin grund i
den franska traditionen som ger upphovsmannen rättigheter att förfoga över och distribuera
sina verk samt försvar mot kränkande användning av verken. En annan minst lika viktig
skillnad är att medieföretagen i USA via lagen får större andel av upphovsrätten. Dessutom
har rättsfall kring upphovsrätt en mycket stor genomslagskraft i USA och avgör i större
utsträckning än i Sverige hur upphovsrätten tillämpas.
Trots dessa viktiga skillnader kommer så småningom jämförelser mellan debatterna kring
upphovsrätt i Sverige och USA att göras. Man bör dock ha dessa skillnader i åtanke, och
försöka förstå diskussionsinläggen utifrån det.
Upphovsrätten som kontextberoende och föränderlig
Siegrist (2005) ser det som sker med upphovsrätten idag i och med digitaliseringen och
förändringar i medievärlden som ”the expression of a deep historical break between the
Gutenberg and the digital age” (Siegrist 2005: 311). Eftersom det ständigt sker förändringar
inom kultur, kommunikationsteknik, ekonomi och politik, måste också upphovsrätten
omförhandlas så den är tillämpbar i sin historiska och kulturella kontext, menar han.
2 I litteraturen om upphovsrätt framhålls ofta att upphovsrätten i USA inte har någon motsvarighet till ideell rätt,
utan att upphovsrätten är en ekonomisk rättighet. I upphovsrättslagen i USA finns inte heller någon särskild
paragraf om ideell rätt, med undantag för visuella verk. Detta tycks dock vara något omstritt eftersom USA är
anslutet till Bernkonventionen, vari det finns uttryckt att ideell rätt (”moral rights”) ska vara lagstadgat.
9

Ända sedan 1700-talet har upphovsrättens utveckling präglats av en spänning mellan
privata och offentliga intressen samt konflikter mellan professionen och olika statusgrupper.
När det gäller spänningen mellan privat och offentligt går det trender i utvecklingen; det som
framhävts har skiftat under olika perioder. Under slutet av 1800-talet och under 1900-talet har
den individualistiskt-liberala tolkningen dominerat i västvärlden och den enskilda
upphovsmannen, individen, stått i centrum för upphovsrätten och dess inriktning. I samband
med dagens debatt om att den individuella/privata upphovsrätten blir svårare att skydda och
ibland ifrågasätts, så anser Siegrist att det görs en viss historisk revidering. Man pekar på att
när upphovsrätten etablerades runt 1800 prioriterades det ”allmänna bästa” före privata
fördelar. Han menar också att det finns de (både upphovsmän, medieföretag och allmänhet)
som använder sig av historien som maktstrategi genom att ge bilden av dessa fenomen som
något naturligt och bestående. Upphovsrätt, upphovsman och verk ses då som något
oberoende av historien och istället som något tidlöst eller naturligt (Siegrist 2005: 311, 314-
315).
Problematisering av begrepp
I och med att mycket litteratur om upphovsrätt är på engelska och att upphovsrätten också
innebär delvis olika saker i olika länder, är det viktigt att reda ut vissa begrepp. I USA och
andra engelskspråkiga länder är copyright en typ av intellectual property rights. I Sverige är
upphovsrätten, på liknande sätt, en del av immaterialrätten, vilken behandlar lagar om just
intellektuellt ägande och som också rymmer exempelvis patenträtten. Det svenska begreppet
upphovsrätt rymmer såväl en ekonomisk som en ideell rätt, medan det anglo-amerikanska
begreppet copyright endast rymmer en ekonomisk rätt; alltså rätten att förfoga över verket.
På engelska talar man om author’s right, som ibland innebär upphovsmannens rättigheter
och ibland rättighetsinnehavarens rättigheter. I amerikansk kontext finns det ingen tydlig
åtskillnad mellan dessa två. Author kan vara den som gjort verket, t.ex. en journalist, men
också den som har köpt rättigheterna till det, t.ex. ett medieföretag. I Sverige är
upphovsmannen alltid den som skapat verket, medan rättighetsinnehavaren kan vara
upphovsmannen eller den som köpt de ekonomiska rättigheterna till verket. På engelska talar
man ofta om author och publisher, medan man i Sverige talar om upphovsman och
rättighetsinnehavare - eller inom journalistiken om journalister och medieföretag.
Dessa begrepp kommer i denna rapport att användas och översättas på följande sätt:
Author kommer att översättas med upphovsman i de tillfällen jag anser att det är den som
skapat verket som avses. I de fall jag bedömer att det är rättighetsinnehavaren som avses
kommer den översättningen att användas. Copyright kommer jag att översätta med
upphovsrätt, även om innebörden alltså inte är exakt. Den vanliga uppdelningen i author och
publisher kommer, när det handlar om journalistik, i regel att översättas till journalist och
medieföretag, utom i de fall jag anser att ”publisher” avser just publicist och inte företaget
som helhet. Generellt kommer begreppen journalister och medieföretag att användas, istället
för exempelvis anställda och arbetsgivare.
”Intellectual property” och ”authorship” kan ses som sociala, kulturella och juridiska
konstruktioner. Innebörden av dessa begrepp byggs upp genom dikotomier som
privat/offentligt ägande, privata fördelar/det allmänna bästa, kreativitet/rutin,
tradition/innovation och kultur/kommers. I varje historisk kontext sker en förhandlingsprocess
där olika parter kommer överens om vilka kriterier och normer som ska gälla; vilka rättigheter
upphovsrättsmannen har och vilka typer av verk det är som ska skyddas. Siegrist (2005:
311ff) tar upp en rad nyckelbegrepp för att förstå upphovsrätten. Exempel är: verk,
originalitet, plagiering, upphovsmansrättigheter, intellektuell egendom,
upphovsman/vetenskapsman/konstnär, tryckare, publicist, producent, medieföretag,
10

offentlighet/offentlig sfär. Viktigt att bestämma är alltså vad ett verk (som bör
upphovsrättsskyddas) är och vem som räknas som upphovsman, åtskild från övriga som ägnar
sig åt någon form av produktion.
Problematiserande av begreppen verk och fakta
Historically, facts have been considered to be discoveries, not creations by individuals. Facts exist
independently and are ‘owned’ by everyone and belong in the public domain (Kirtley 1997: 194).
Syftet med upphovsrätten är att fakta och idéer ska vara tillgängliga för alla och inte skyddas
av upphovsrättslagen. Det är bara uttrycken som skyddas. Verket måste dessutom uppnå en
viss verkshöjd, dvs. vara tillräckligt originellt. Viktigt att påpeka är att trots
upphovsrättslagens krav om verkshöjd för att ett verk ska vara upphovsrättsskyddat, är det
otydligt var denna gränsdragning egentligen går. Vissa tidningsnotiser anses exempelvis vara
skyddade och andra inte.
Bunker (2003) tar upp svårigheterna att avgöra var gränsen mellan fakta och uttryck går
och ställer den fundamentala frågan om vad fakta egentligen är. Var går gränslinjen mellan
vad som är fakta och icke-fakta? Mellan upptäckt och kreation? Mellan ett originellt verk och
ett icke-originellt? Går det över huvud taget att skilja fakta från uttryck och från kreativitet?
Bunker menar att det idag är många (poststrukturalister/socialkonstruktivister) som
problematiserar idén om att fakta är något som ”hittas” och menar på att även fakta (liksom
fiktion) ”görs”, och som därmed inte kan vara något objektivt, neutralt. Fakta skapas av ett
subjekt med ett särskilt perspektiv och med särskilda tolkningar utifrån teoretisk och
erfarenhetsmässig förförståelse. Fakta är sällan, om någonsin, en otolkad beskrivning av
verkligheten. Ett försök att komma runt detta problem är, enligt Bunker, att skilja mellan
”hårda” och ”mjuka” fakta, där det sistnämnda är tolkade fakta med en mer subjektiv prägel.
En sådan hållning, tillsammans med tanken att mjuka fakta skulle vara upphovsrättsskyddade
men inte hårda, innebär också en problematisk gränsdragning. Ett alternativ till uppdelningen
mellan hårda och mjuka fakta menar han är särskiljandet mellan ”reporting” och ”taste”.
Utifrån en sådan utgångspunkt skulle allt räknas till fakta som är ett försök att beskriva
verkligheten, oavsett hur framgångsrikt. Estetik och smak räknas då inte som fakta och blir då
upphovsrättsskyddat (Bunker 2003).
Allt fler verk blir idag upphovsrättsskyddade. Kraven på originalitet tycks ha minskat i
och med den kommersialiserade mass- och populärkulturen. Siegrist (2005: 317) menar att
även ”trivial and popular texts” skyddas. Detta innebär bland annat att det sker en
avdramatisering av ”det skapande geniet” och konstnären, som det ofta har talats om i
upphovsrättsfrågor. Efter 1980-talet kan man se vissa postmoderna tendenser – som att
kulturella, sociala och juridiska klassifikationer och hierarkier blir alltmer flytande, och att det
sker ett ökat ifrågasättande kring vad kunskap, färdigheter och arbete inom traditionella
professioner egentligen innebär.
Problematisering av upphovsmansbegreppet
Upplevelsen av att det man skapat är ens eget är vanlig och har alltid funnits. Människor
genom alla tider, i alla kulturer, tycks ha värnat om rätten till sitt icke-materiella skapande.
Man menar att det ofta finns en känsla av att höra samman med det man skapat, att det är ett
uttryck för ens personlighet, och att den som behandlar det skapade verket ”fel” eller stjäl det,
kränker upphovsmannen som person. Metaforer som att det kreativa verket är ens ”baby” är
vanliga, och begreppet plagiering kommer från den latinska termen för kidnappning (se t.ex.
McLeod 2001: 22, Ahlberg 2006: 15-16).
11

Upphovsmannabegreppet präglat av romantisering och individualism
Kommentarerna i detta avsnitt är skrivna av amerikanska författare som verkar, och måste
förstås, i en kontext där rättigheterna i större utsträckning än i Sverige tillfaller
medieföretagen. Det som följer kan därför till stora delar ses som en grundläggande kritik mot
upphovsrätten, särskilt den ideella.
McLeod (2001: 4, 14-16) menar att dagens amerikanska lag om intellektuell egendom (där
upphovsrättslagen ingår) till stora delar bygger på de västerländska upplysningstankarna och
idéer från romantiken. Det gäller särskiljandet av idé och uttryck i upphovsrättslagen samt de
viktiga principerna om upphovsmannaskap (authorship) och ägande (ownership).
Authorship is a construct that is deeply connected with notions of originality and uniqueness that
are Western in origin and relatively recent. It is these notions of originality and individuality that
constitute the definition of the author, a definition that informed the construction of copyright law.
In addition, copyright law was heavily steeped in Lockean notions of labor and property, in which
an object becomes a person’s property by mixing one’s labor with it (McLeod 2001: 15).
McLeod betonar alltså att begrepp som upphovsmannaskap och ägande är konstruktioner och
bygger på tradition och överenskommelser samt idéer från viktiga historiska skeden.
Upphovsmannen ses som en originell och individuell kreatör. Samtidigt präglas upphovsrätten
av liberalfilosofiska idéer om individuellt, privat ägande som framför allt härstammar från
Lockes och Hobbes teorier. Det innebär en fokusering på rätten att äga det man själv har lagt
ner arbete på. Kombinationen av dessa idétraditioner lägger grunden för dagens amerikanska
upphovsrätt (McLeod 200: 14-16, 18). McLeod anser att en viktig anledning till att den
amerikanska upphovsrättslagen kvarstår oförändrad är att lagen verkar till fördel för
rättighetsinnehavarna som ofta är medieföretag som äger sina skribenters produkter och inte
till fördel för skribenter och andra kreatörer. ”Because copyrights are usually assigned to
those who own the means of cultural production, intellectual property law benefits wealthy
individuals and corporations” (McLeod 2001: 26).
Boyle pekar på att upphovsrätten också har en eurocentrisk utgångspunkt där traditionella
”västvärderingar” värdesätts; att upphovsrättslagarna fokuserar individen, innovation och
omvandling snarare än gemenskap, tradition och evolution. Landow skriver att Boyle
”demonstrates how laws supposedly intended to promote innovation by rewarding creators
recognize only creativity and originality based on romantic authorship” (Landow 2006: 368).
McLeod menar också att makt spelar in i förhandlingarna mellan olika kulturers
bestämmelser kring begrepp som upphovsrätt, ägande, originalitet och plagiering. I många
kulturer har det varit tillåtet och en självklarhet att man lånar av varandra och bygger vidare
på varandras (och på sina egna) verk. Detta var/är t.ex. vanligt bland de klassiska
musikkompositörerna, inom traditionella europeiska folkvisor och afro-amerikansk musik
som hip-hop och jazz. McLeod vill visa att icke-originalitet och plagiering är kulturbundna
begrepp och att upphovsrättslagen bygger på västerländska koncept bundna till en enskild
individ snarare än till en gemenskap (McLeod 2001: 239-240, 244).
Detta resonemang är bara delvis tillämpbart inom journalistiken. Inbyggt i både den
europeiska och amerikanska upphovsrätten finns restriktioner som bland annat innebär att
fakta och idéer aldrig kan vara upphovsrättsskyddade. Argumentet att det främst är företag
som gynnas av upphovsrätten är inte heller helt applicerbart i en svensk kontext. Här ser
journalister och journalistförbund stor anledning att bevara upphovsrätten i och med att den
värnar upphovsmännen.
Den romantiska idén om den individuella, originella upphovsmannen tappar till viss grad
sitt fäste i de många fall då en mängd kulturarbetare tillsammans gör en viss produkt, t.ex. i
tv-produktion (McLeod 2001: 25-26), eller i webbtidningsproduktion då varje artikel görs
om/uppdateras en mängd gånger, ofta av olika personer. För det första blir det mer
12

komplicerat att avgöra vem som är upphovsman till ett verk eftersom verket ofta kan
beskrivas som en pågående process, som ändras och uppdateras av olika personer efterhand
och där signaturerna efterhand byts ut (se Karlsson 2006). För det andra kan man tänka sig att
upphovsmannen inte känner lika stark personlig koppling till ett verk som många är
involverade i, och därför inte ser upphovsrätten som lika viktig.
Upphovsmannabegreppet i en digitaliserad värld
Upphovsmannabegreppet är centralt för upphovsrätten och synen på den. Landow (2006)
menar att det i och med den nya tekniken är nödvändigt med en förändrad syn på begreppet
upphovsman. Konceptet bygger idag på gamla konventioner och på
papperstidningsjournalistik. Av varje exemplar kan man idag på ett enklare sätt, i och med
digitaliseringen, producera exakta kopior och distribuera dessa globalt. Originalexemplaret är
inte längre viktigt, utan kopiorna har samma värde. I och med detta kan man sägas ha hamnat
i vad Baudrillard kallar simulacrum – ett tillstånd där kopiorna är minst lika verkliga och
väsentliga som originalet (Landow 2006: 368, 370). Man kan dock ifrågasätta om detta med
original och kopior är relevant inom journalistiken. Frågan är om originalet någonsin haft en
sådan särställning att inte kopiorna varit likvärdiga originalen.
Landow gör en åtskillnad mellan textförfattare och hypertextförfattare och menar att
medan den förstnämna uppfattar kopiering, virtuell textualitet och hypertextlänkningar som
fel, uppfattar de sistnämnda det som naturligt. Att dela med sig ses som kärnan i skrivandet
och allt annat ter sig absurt. Utifrån ett sådant perspektiv är hypertextualitet ett mål i sig, som
en variant på tanken om en allmänning där information ska vara tillgänglig, offentlig och
värna allmännyttan. Att digitaliseringen förändrar användningen kan man inte bortse ifrån och
inte heller ändra på, anser Landow. Han påpekar också att genom att länka till någons text
eller webbsida (istället för att citera eller referera) kan texten läsas i sin ursprungliga kontext.
Länkande inkräktar alltså inte på upphovsmannens ideella rättigheter (Landow 2006: 371,
374). Landow menar också att det i en tid när man har möjlighet att kunna använda hypertext
(länka till andras texter) krävs nya klassificeringar och begrepp inom upphovsrätten.
Upphovsmanskonceptet kompliceras och måste ofta delas upp i flera: ”primary versus
secondary authors, authors versus reader-authors, or authors versus linkers” (Landow 2006:
371).
Journalistik och upphovsrätt i en digitaliserad, globaliserad
och kommersialiserad värld
De snabba tekniska förändringarna, den framväxande digitala miljön och Internet har lett till
förändrade förutsättningar för upphovsrätt. Den digitala formen möjliggör snabb cirkulation
av information och idéer. Perfekt kvalitet i varje kopia och spridningsmöjligheterna är
oändliga. Inom medieindustrin ses tekniken ofta som ett hot mot rättighetsinnehavarens
kontroll över distribution och kopiering av verk. I dagens globaliserade och digitaliserade
värld med Internet uppstår nya debatter och problem gällande upphovsrätt (Lee 2002,
Hamilton 2004, Siegrist 2005: 326).
Martin (1998: 131) menar att webben som medium utmanar alla tidigare juridiska och
ekonomiska uppgörelser inom tidningsvärlden. Nyhetstidningsindustrins diskussioner om
webbtidningarna menar han kretsar kring försöken och utmaningarna att 1) utarbeta en
fungerande affärsmodell, 2) definiera vad en nyhet är i den digitala miljön samt 3) lösa
upphovsrättsfrågan och skyddet för kreativitet i det nya onlinemediet. I och med den ökande
kommersialiseringen bestäms upphovsmannens värde allt oftare efter kommersiella intressen
13

och krav, och allt mer sällan efter intellektuella färdigheter. Globaliseringen leder till en avterritorialisering
av kulturbegrepp och en kultur präglad av multikulturalism och hybriditet
snarare än homogenitet. Siegrist (2005: 328-329) anser att det i dagens globaliserade värld är
tydligt att upphovsrätten inrättades som en nationell angelägenhet. (Samtidigt bör man
komma ihåg att upphovsrätten tidigt internationaliserades genom konventioner, t.ex.
Bernkonventionen 1887.)
This basic model is today being challenged by de-localising economic and cultural concepts and
strategies of de-nationalisation, trans-nationalisation and globalisation, facilitated and supported in
one way or another by the technical possibilities of digitalisation and the digital media (Siegrist
2005: 329).
Information och kultur har de senaste decennierna privatiserats i allt högre utsträckning och
blivit intellektuell egendom som ofta ägs och kontrolleras av stora företag, vilka är de mest
vinstgivande företagen inom kommunikationssektorn. Privatisering, hopslagningar och
dominansen av några få leder till homogenisering av kulturen och en situation där
affärsintressen styr (McLeod 2001: 6-7). Medieföretag samarbetar allt oftare i olika juridiska
former och konstellationer för att kunna utnyttja de journalistiska produkterna i större
utsträckning. En journalists material kan då användas i alla tidningar inom bolaget och
upphovsrättsliga problem kan därigenom undvikas från företagens sida. Man slipper då skriva
avtal som rör överlåtelse externt, utan det räcker i dessa fall med tillstånd för återpublicering
inom företaget. Risken med en tilltagande återpublicering och vidareförsäljning är minskad
mångfald i journalistiken och medierna.
Internet och teknikutvecklingens inverkan på kontrollen av verken
Upphovsrättens utformning och tillämpning har stark koppling till samhällets generella
utveckling inom framför allt ekonomi och teknologi (Regeringskansliet 2005). I och med den
tekniska utvecklingen förändras upphovsrätten, ofta som en konsekvens av försvårade
förutsättningar för upphovsmannen att kontrollera sitt verk. Det man omkring år 1000 ristade
in på en runa kunde man vara ganska säker på stod kvar på samma plats och som enda
exemplar av verket. När pappret kom blev kontrollen av spridningen något svårare, vilket
givetvis tilltog när Gutenbergs tryckteknik kom på 1400-talet och så småningom tryckpressen.
Men det var först när fotokopiatorn kom runt 1970 som kopiorna spreds till var mans hand
och upphovsmannens kontroll över sitt verk blev så gott som omöjlig. I denna veva uppstod i
Sverige föreningarna BONUS och Presskopia för att göra det lagligt att kopiera för
undervisning och i företag, organisationer och myndigheter. Svårigheterna med att kontrollera
spridningen av verk har fått nya proportioner sedan Internets genombrott i slutet av 1990-talet
(Svenska journalistförbundet 2006b). Nya medier som t.ex. nyhetstidningar online har gett
upphov till nya frågor och problem rörande upphovsrätten.
Mycket av det som skrivits om Internets och teknikutvecklingens inverkan på kontrollen
av verken finns i den amerikanska upphovsrättsdebatten. Jag har inte, trots aktivt sökande,
hittat särskilt mycket av det i svensk kontext. Delar av de amerikanska beskrivningarna kan
ändå tänkas belysa den svenska situationen när det gäller Internets och teknikutvecklings
betydelse.
Vissa menar att upphovsrätten har förstärkts som en konsekvens av Internet och
digitaliseringen, medan andra menar att den istället har försvagats. Vilket man väljer att
fokusera kan givetvis tänkas bero på det egna intresset och perspektivet. Utvecklingen kan
nämligen sägas gå åt två håll eftersom upphovsrätten har försvagats på vissa områden och
stärkts på andra. Huruvida upphovsrätten har förstärkts eller försvagats behöver därför
nödvändigtvis inte vara en reell motsättning. Vad man kan se är att möjligheterna att ha
14

kontroll över användningen av verken och bevakning av upphovsrättsreglerna har försvårats
avsevärt som en följd av Internet och digitaliseringen, vilket kan tolkas som en försvagning av
upphovsrätten. Samtidigt har lagreglerna skärpts för att möta de upphovsrättsliga problem
som uppstår i och med digitaliseringen (både i Sverige och internationellt), vilket kan tolkas
som en förstärkning av upphovsrätten. I Sverige har flera nya lagar införts med syfte att stärka
skyddet och kontrollen av digitala verk (Regeringskansliet 2005: 20).
Försvårad kontroll är det som främst lyfts fram som ett tecken på att upphovsrätten har
försvagats. Digitaliseringen och Internet försvårar avsevärt kontrollen av verkets spridning
och användning. Internet och det digitala formatet gör det möjligt för i stort sett vem som
helst att sprida ett verk, sitt eget och andras, helt gratis och i obegränsat antal, i global skala på
några sekunder. Kopiorna är exakta och går ofta inte att skilja från originalen.
Upphovsrättsfrågor har i och med detta blivit allt viktigare de senaste åren. Digitaliseringen
innebär alltså att det blir svårare att kontrollera och överblicka ett verks integritet, dess
reproduktion och distribution. Detta förändrar relationen mellan upphovsmannen och den
kommersiella ägaren av verket samt mellan upphovsmannen och publiken. Internet
underlättar dock i viss mån kontrollen av vad som finns tillgängligt, men hur verken används
är däremot omöjligt att kontrollera. Martin (1998) skriver angående den försvårade kontrollen
på Internet:
Who should control the content of Web sites that seem to have been purposefully put in such a
public domain as the Internet? And how should that control be exercised when users may be
visiting from anywhere on earth? (Martin 1998: 58)
Utöver minskad kontroll menar vissa att det skett ett uppsving av idéer kring ökad
tillgänglighet/fri användning och därmed svagare upphovsrätt. Flera juridiska fall kring
upphovsrättsintrång i USA har lett till ett ökat fokus på idéerna om ”fair use”, det avsnitt i
upphovsrättslagen som är till för att öka tillgängligheten av upphovsrättsskyddat material
(Martin 1998: 58).
Ytterligare andra menar att upphovsrättslagarna inte tas på samma allvar i den digitala
miljön. Journalisten Michelle Manafy beskriver i en artikel i ”EContent” de nackdelar hon ser
med de snabba kommunikationsmöjligheterna som Internet innebär. Även om hon ser snabbt
levererad information som något positivt menar hon att det också gör att faktakontroller och
eftertanke saknas i större utsträckning vid online-journalistik och den press på ”real-time
information” som följer med denna. Hon menar att digitalt innehåll också har upphovsrättsliga
lagar som måste följas, men att dessa inte tas på samma allvar som då det rör sig om
pappersjournalistik. Detta är hon kritisk mot och skriver: ”the content belongs to us – through
an investment of thought, time, money, and a clearly stated copyright – and we retain the right
and responsibility to decide how that content is used” (Manafy 2004).
De som istället talar för att upphovsrätten skulle ha förstärkts som en följd av Internet och
digitaliseringen anser att allt fler verk, och allt fler typer av verk, skyddas. McLeod (2001:
244, 255) menar att ny teknik har lett till nya kulturindustrier och fler
informationsproducerande sektorer, vilket inneburit att det skett en expansion av den
upphovsrättsskyddade sfären. Han är kritisk till den utvecklingen men är säker på att denna
sfär kommer att fortsätta att växa.
In the past 2 decades, we have seen a dramatic expansion in the scope of what intellectual property
law protects, with copyright owners staking their claims on an increasing number of things that
once belonged in the culture commons (McLeod 2001: 255).
Det finns de som menar att man varit särskilt restriktiv med tillgängligheten till digitala verk
(och därmed förstärkt upphovsrätt) på grund av den enkla spridningen och
15

kontrollsvårigheterna som digitaliseringen innebär. Herrington (1998) anser att
digitaliseringen har lett till en backlash vad gäller allmänhetens tillgång på information. Detta
för att informationens förändrade karaktär har gett upphov till tvivel kring upphovsrättens
tydlighet och en mer restriktiv behandling av digitaliserade verk. Bunker (2000) menar att den
nya amerikanska upphovsrättslagen 1998 (The Digital Millennium Copyright Act) innebär
alltför stark kontroll och därmed en inskränkning av det fria informationsflödet.
Ytterligare andra pekar på uppkomsten av tekniska verktyg, säkra system och dylikt som
ökar kontrollen över verken och försvårar tillgängligheten. Bunker (2000) anser att den
digitala tekniken medför ökade kontrollmöjligheter för rättighetsinnehavaren, som ofta strävar
efter att maximera kontrollen över sina verk. De får kontroll och kan skydda sina verk från
otillåtet användande i högre grad än vad upphovsrättslagen gör gällande, dels genom kontrakt
och dels genom tekniska verktyg som ”trusted systems”. ”Trusted systems” gör det omöjligt
för någon att kopiera ett verk som den inte har tillåtelse till, och får man kopiera men måste
betala för det ser systemet till att det är gjort innan kopieringen fungerar. Pavlik (2004: 483-
484) pekar på s.k. “watermarks” som kan användas för att underlätta kontrollen av digitala
produkter och skydda dem från upphovsrättsintrång och stölder. ”Watermarks” är en, ofta
osynlig, datakod som kan användas i alla digitala innehåll för att spåra källan. Dessa kan
användas av medieorganisationer (eller upphovsmän) som vill låta någon annan publicera ens
verk ett visst antal gånger eller för att räkna antalet användare och ta betalt därefter. Enskilda
personer kan använda intrångslagstiftningen för att blockera sökmotorer och länkningar till
deras Internetsidor. Detta ser Bunker (2000) som ett hot mot mediets alla möjligheter och
begränsningar i öppenheten och det fria informationsflödet. Han påpekar att
upphovsrättsskyddet dessutom har utökats till att gälla en längre tid.
Wright (2004) menar att tekniska framsteg och digitaliseringen inte nödvändigtvis innebär
försvagade rättigheter för upphovsmän. Han menar att det är en kollektiv utmaning att skapa
nya regler som passar den digitala världen, som stöder både tekniska framsteg och skapar
möjligheter att få ekonomisk ersättning för ens arbete. Allmänheten ska kunna ta del av så
mycket information som möjligt samtidigt som upphovsmännen ska få det skydd de behöver.
Långsiktigt krävs internationellt samarbete och samarbete mellan olika industrier. Wright
framhåller också vikten av bra upphovsrättsskydd för ett samhälles ekonomiska utveckling
och välstånd, vilket han menar är viktigare idag än någonsin tidigare. Upphovsrättsskyddade
verk är en viktigare exportvara i USA än försäljningen av såväl bilar som av mat och
elektricitet (Eckstrand 2004).
Två internationella upphovsrättsdebatter
Balansen mellan stark upphovsrätt och fri information
Upphovsrätten räknas som en av flera typer av skydd av intellektuell egendom. Syftet med
upphovsrätten var inte främst att säkra några ”naturliga” rättigheter för kreatörer, utan att
värna det allmänna bästa. Man tänkte att flera kreativa verk borde leda till mer kunskap hos
allmänheten. Ett inbyggt problem i upphovsrättslagen är balansen mellan att stödja kreativitet
hos upphovsmännen och tillkomsten av nya verk och tillgängligheten och tillåtandet av (fri)
användning av dessa verk (Bunker 2000). Det är en balansgång mellan
upphovsrättsinnehavarens skydd (avsedd att stödja kreativitet och mångfald) och
allmänhetens tillgång på information; mellan individuella rättigheter och allmänintresset.
Denna balansgång framhålls ofta av både amerikanska och europeiska forskare.
Enligt USA: s upphovsrättslag har rättighetsinnehavaren rätten att mångfaldiga verket,
skapa kopior, distribuera, sälja, hyra eller låna ut dessa, offentliggöra och publicera verket.
Dessa rättigheter vägs dock upp av tre regler som underlättar allmänhetens användning av
16

verken: 1) fakta är inte upphovsrättsskyddade, 2) idéer är inte upphovsrättsskyddade, bara
uttryckssättet, 3) ”fair use”-doktrinen som underlättar användandet av upphovsrättsskyddat
material (Kirtley 1997: 192-195). Syftet med ”fair use”-doktrinen i upphovsrättslagen, är att
balansera upphovsrättsskyddet så att mer information kommer allmänheten till del; att
upphovsrätten inte blir ett hinder för sitt syfte. ”Fair use” ökar tillgängligheten av verk när
användningen syftar till kritik, kommentar, nyhetsrapportering, undervisning och forskning. I
dessa fall innebär användning av upphovsrättsskyddade verk inte upphovsrättsintrång,
(17U.S.C§107, Bunker 2003, Lee 2002, Kirtley m.fl. 1997, Gillespie 2004, Herrington 1998).
Såväl distinktionerna idé/uttryck och fakta/uttryck som ”fair use” kan alltså ses som sätt att
försöka balansera upphovsmännens upphovsrätt så att mer information och kultur kommer
allmänheten till del (Bunker 2000).
Det finns alltså två tydliga synsätt, ett som förespråkar starkare upphovsrätt och ett som
förespråkar friare tillgång till verk. Dessa ska dock inte ses som två dikotoma synsätt, utan
som två fokus i debatten. De flesta vill ju åstadkomma en balans, men det är uppfattningarna
om vad som är balans och hur den nås som skiftar.
Förespråkare av starkare upphovsrätt är exempelvis Hamilton (2004) som menar att långa
perioder av upphovsrättsskydd (och en sorts privatisering av information) kan stödja
kreativitet och leda till ökad produktion, men samtidigt minska konsumtionen genom att färre
verk blir tillgängliga för allmänheten. Svagare upphovsrättsskydd kan istället öka
konsumtionen, men försvaga förutsättningarna för uppkomsten av nya idéer och mer
information. Hamilton menar att med tanke på hur nyhetsmarknaden ser ut idag så favoriseras
ofta skyddet av den offentliga sfären och fri tillgång. Konsumtionen fokuseras och värderas
mer än produktionen (Hamilton 2004: 261). O´Rourke (2003) påpekar också att
upphovsrättslagens skydd av upphovsmännen och deras verk främst är ett medel för att uppnå
det egentliga målet: den allmänna/offentliga välfärden. Upphovsrättslagens mål är ett
samhälle med välinformerade medborgare. O´Rourke menar också att det sociala värdet
genom betydelsen av oberoende författarröster (som frilansare utgör) bör tas med i de
ekonomiska analyserna, trots att det inte är kvantifierbart. Medieföretagen argumenterar ofta
för att de står på allmänhetens sida i och med att de distribuerar sådant som gör medborgarna
informerade. Men O´Rourke menar istället att för allmänhetens bästa bör skribenterna
skyddas. Hon skriver: ”If publishers do not treat authors fairly, society risks losing both the
quality and quantity of expression it has historically enjoyed” (O´Rourke 2003: 638).
De som förespråkar friare tillgång till verk anser exempelvis att det är viktigt att fakta och
idéer finns tillgängliga för allmänheten för spridningen av kunskap. Dessutom menar de att
friare tillgång även har betydelse för främjandet av framtida verk, som kan uppstå genom att
någon bygger vidare på tidigare verk. (Här bör man dock komma ihåg att fakta och idéer inte
är upphovsrättsskyddade, bara utformningen av dem.) Feist-fallet i USA slog fast vikten av att
fakta finns tillgängliga för framtida kunskapsuppbyggnad. Som ett svar på det har flera
databaspublicister fått tillåtelse av Kongressen att införa särskilda skydd av faktasamlingar,
som redan finns i Europa. I Sverige finns en sådan inskränkning i upphovsrättslagen i form av
Katalogskydd, som ger ensamrätt att framställa och sprida exemplar av faktasamlingar med
exempelvis telefonnummer, adresser och tågtider (SFS 1960: 729). Skydd av faktasamlingar
innebär enligt Bunker en fara för allmänhetens fria tillgång och användning av fakta (Bunker
2000). Ett stort problem med upphovsrätten menar Landow (2006) är att den utgår från ett
upphovsmansperspektiv och är tänkt att stimulera dennes kreativitet och originalitet, men att
upphovsrätten istället har en hämmande funktion på innovation och debatt. Detta eftersom
allmänhetens tillgång till kultur och kunskap kan minska genom en upphovsrätt alltför hårt
knuten till upphovsmannen. Upphovsrätten uppnår enligt honom sällan sitt syfte att stärka
innovation och kreativitet, medan det finns andra sätt att främja det (Landow 2006: 368-369).
Boyle menar att upphovsrätten tenderar att vara absolutistisk snarare än funktionell genom att
17

fokusera så mycket på upphovsmannens rättigheter och mindre på användarorienterat stöd
(”fair use”) (Landow 2006: 370). För att upphovsmännen ska kunna få betalt samtidigt som fri
cirkulation av information gynnas, menar Landow (2006: 371) att det krävs nya
betalningssätt. Han föreslår ett slags användaravgift, samma system som radiostationer
använder för musik, där upphovsmannen får betalt för antalet minuter en låt spelas och hur
många som lyssnar. Wallis (2006) förordar att avvägningen mellan fri användning och
ekonomisk ersättning till upphovsmännens inom musikindustrin kan lösas genom att
nätoperatörerna betalar en viss procent av sina intäkter till upphovsmännen och att fildelning,
ned- och uppladdning av musik, görs laglig. Något liknande skulle kanske fungera även inom
journalistiken; att nätoperatörerna betalar en del av sina intäkter till upphovsmän av
journalistiskt material på webben, så att det inte riskerar att bli några ”luckor i arkiven” och så
att frilansarnas villkor förbättras. Det är många som menar att det måste till ett nytt
ekonomiskt system som både värnar demokratisering och fri användning och skyddar
upphovsmannen. När den nya tekniken finns och möjliggör verklig demokrati vore det enligt
vissa en tragedi om dessa möjligheter inte togs till vara (se t.ex. Landow 2006: 372).
De två synsätten kring hur man uppnår det upphovsrättsliga syftet med allmänhetens
tillgång på bra och mycket information kan, på ett något förenklat sätt, åskådliggöras i
följande modell:
Stark upphovsrätt
Gör det möjligt att få betalt
och försörja sig på ens verk.
Utgår främst från ett
produktionsperspektiv:
”verk ska skapas”.
Upphovsmännens kreativitet
och produktion ökar genom
att skapande av nya verk,
uppkomst av nya idéer och
oberoende författarröster
främjas.
Begränsad upphovsrätt
Ger allmänheten fri tillgång
till och användning av verk.
Utgår främst från ett
konsumtionsperspektiv:
”verk ska användas”.
Balans uppnås mellan upphovsrätt och fri
tillgång, och syftet om det allmänna bästa
uppfylls. Välinformerade medborgare
genom att en mångfald av mer och bättre
information, kultur och kunskap kommer
allmänheten till del.
18
Fler personer tar del av mer
information, kunskap och
kultur. Dessutom främjas
skapandet av framtida verk,
om man tillåts bygga vidare
på andras tidigare verk.

De som förespråkar fri information med begränsad upphovsrätt kritiserar det nuvarande
systemet för att ha en hämmande inverkan på innovation och debatt, vilket ses som en fara för
användningen och tillgången på verk. En annan kritik mot upphovsrätten är att det sätt den är
utformad på idag bara gagnar medieföretagen och inte upphovsmännen som skapat verken.
Kritiker av upphovsrätten, i internationell kontext, anser alltså att upphovsrätten inte kan
försvaras i och med att den inte uppfyller sitt syfte.
Men det är inte så enkelt att fri information gagnar allmänheten, publiken, men inte en
stark upphovsrätt. Upphovsrätten har ju avsikten att stödja upphovsmännen i deras kreativitet
så att det egentliga målet ska kunna uppnås – att ge mer och bättre information, kunskap och
kultur till allmänheten. Förespråkar man en stark upphovsrätt kan det dessutom innebära
antingen ett stöd till den enskilde upphovsmannen, som gjort verket, eller till
rättighetsinnehavaren som vanligtvis är ett medieföretag. Till detta återkommer jag längre
fram.
Internet och den tekniska utvecklingens inverkan på frilansare
Den amerikanska debatten i tidningar och tidskrifter om upphovsrätt kretsar mycket kring
frilansarnas förändrade villkor. Internet och den tekniska utvecklingen har lett till nya
principer för frilansare, vilka tidigare försörjt sig på att sälja sina enskilda verk till flera
tidningar för att få ut mer pengar för varje artikel. Artiklarna har också kunnat säljas
internationellt och satts samman i antologier. Efter 1995 och Internets genomslag kräver
många medieföretag att få publicera frilansarnas artiklar även elektroniskt/digitalt (genom s.k.
”all rights contract”), oftast utan någon extra ersättning. Detta innebär att frilansarna inte
längre kan sälja sina artiklar vidare (till andra tidningar, nationellt och internationellt) och att
de förlorar denna så viktiga andrahandsförsäljning i och med att artiklarna redan finns på
Internet. Konsekvenserna för frilansare är att de kanske bara får en femtedel av den ersättning
de tidigare fick av samma artikel (genom att sälja den vidare till ytterligare fyra tidningar)
(Bass 2003).
Tasinifallet och dess konsekvenser för frilansares villkor
Ett mycket uppmärksammat juridiskt fall kring upphovsrätt var New York Times Co. Vs.
Tasini, år 1994. Jonathan Tasini och fem andra frilansare i USA stämde flera medieföretag
(bland andra New York Times) för upphovsrättsligt intrång i och med återpublicering av deras
arbete i elektroniska databaser utan frilansarnas godkännande (Nard 2003, Dubois 2001,
Ebbinghouse 2001, Robins 2000).
Högsta domstolen slog fast att författarna och inte medieföretagen äger upphovsrätten för
den elektroniska versionen av den tryckta artikeln. Företagen måste ha frilansarnas tillåtelse
för att återpublicera tryckt material på Internet, CD-ROM, i databaser och andra elektroniska
medier. Om upphovsrätten inte uttryckligen överlämnats till medieföretagen så tillfaller den
upphovsmannen/skribenten. Utslaget blev alltså till fördel för frilansarna (Nard 2003, Letts
2001, Pavlik 2004). (För mer om hur beslutet togs, se Letts 2001, Reid 2001.)
Vissa menar att segern för frilansarna bara är en moralisk seger, inte ekonomisk.
Medieföretagen vill få frilansare att skriva på så kallade ”all-rights agreements” som innebär
att företaget får tillåtelse att göra vad de vill med den ursprungliga artikeln, ofta utan någon
kompensation alls utöver den ursprungliga ersättningen för artikeln (O'Rourke 2003).
Medieföretagen använder kontraktskrivningen för att få de fördelar som upphovsrättslagen
ger artikelförfattaren. Frilansare som inte skriver på riskerar att förlora sina uppdrag.
19

Medieföretagens syn
Medieföretagens argument är att frilansare inte förlorar något på att deras material
återanvänds. De får ju samma ersättning som innan möjligheterna med elektronisk publicering
uppstod (O´Rourke 2003). Men om det finns en marknad för frilansare att sälja sina verk
vidare och som nu undergrävs i och med Internet och möjligheterna till global spridning
(vilket ju frilansarna själva anser), så förlorar frilansarna på elektronisk publicering av tidigare
tryckta artiklar. Detta skiljer sig dock mellan olika typer av journalistik. De som arbetar med
dagsaktuella nyheter har inte så mycket att förlora på denna utveckling som journalister som
skriver mer ”tidlösa” artiklar eller artiklar tänkta för magasin och som avses säljas
internationellt och kanske sammanställas i en antologi. Hur hårt utvecklingen med elektronisk
publicering slår mot en frilansare beror alltså på vad det är för typ av verk och typ av
publikation han eller hon producerar (O´Rourke 2003).
Chefredaktören Barbara Quint (2001) är kritisk till utvecklingen efter Tasini. Hon menar
att det viktigaste måste vara tillgängligheten och användarnas intressen och tanken på en fri
och öppen webb. Detta menar hon blir en omöjlighet om Tasini-besluten får genomslag och
med de luckor i databasarkiven som det kan komma att medföra. Letts (2001) är inne på
samma linje och menar att Tasini-domslutet inte är till nytta för någon. Eftersom få
medieföretag kommer att gå med på att betala extra ersättning till frilansarna, så kommer den
elektroniska publiceringen att minska och följden blir att det kommer att finnas mindre
information tillgänglig på Internet. Även Reid (2001) menar att medieföretagen tvingas ta bort
frilansarnas artiklar ur databaserna och därigenom ”leaving holes in the historical archive”.
Frilansarnas syn
Efter Tasini har många medieföretag erbjudit frilansarna retroaktiv kompensation för
elektronisk publicering, men samtidigt understrukit att denna typ av kompensation inte
kommer att utgå i fortsättningen. Kontrakt för framtida kompensation är svåra för frilansarna
att få. O´Rourke (2003) menar att problemet är den ojämlika situationen, den maktobalans,
som uppstår vid kontraktskrivningen i och med att frilansarnas marknad är så
konkurrensutsatt. Hon hävdar att kollektiva förhandlingsrättigheter kan hjälpa frilansarna att
skapa mer balans. Tidigare försök visar dock att frilansarna själva i USA inte verkar särskilt
intresserade av kollektiva förhandlingar, vilket kanske har att göra med de stora individuella
skillnaderna (även vad gäller ersättningsnivåer för jobb) som finns inom gruppen frilansare.
Siegrist (2005: 316) påpekar att upphovsmännen blir allt mer medvetna om sin
upphovsrättsliga position vid kontraktskrivning, men att de i regel är den svagare parten i
förhandlingar och därför vill förändra upphovsrättslagen. Tyskland framhålls ofta som ett
föregångsland i skyddet för upphovsmannen.
Journalisten Kelly James-Enger (2005) beskriver också svårigheten i förhandlingar och
kontraktskrivning. Hon har själv blivit bemött med ett ”all rights or nothing” och valde då att
gå sin väg. Hon anser att innan man skriver på ett sådant kontrakt bör man fundera på 1) hur
mycket pengar man erbjuds, 2) hur mycket tid man lägger ner per artikel, 3) huruvida man har
tänkt sälja storyn vidare (skillnad på aktuella nyheter och mer långlivade/”evergreen” artiklar)
4) vilken typ av klient det rör sig om (magasin eller dagstidning) 5) var i karriären man
befinner sig 6) hur mycket just detta jobb betyder.
Clancy (2002) menar att det positiva utfallet för frilansarna i Tasinifallet var ett direkt
resultat av 1976 års upphovsrättslag. Där klargjordes att skribenters kontroll över sitt arbete
och möjligheter till ekonomisk vinst ska förstärkas. Clancy, som själv är frilansare, beskriver
hur det går till när en skribent skriver kontrakt med ett tidningsföretag och menar att det inte
rör sig om en förhandling utan om att acceptera företagets förslag eller att nekas jobbet. Det
finns alltså en press på frilansarna att skriva på kontrakt som innebär att de ger ifrån sig alla,
20

eller de flesta av, sina rättigheter för att över huvud taget bli publicerade. Det kan röra sig om
att låta företaget använda ens material fritt (t.ex. sälja vidare till andra företag), eller att
därutöver gå med på att själv inte få sälja det egna materialet vidare. Clancy menar att dessa
rättigheter handlar om ekonomi, att man ska kunna leva på sitt arbete. Följden av att gå med
på sådana typer av kontrakt anser han är att eventuella framtida vinster av en artikel går
uteslutande till medieföretagen: ”Publishers want to make money from our work forever –
without paying us another penny” (Clancy 2002: 69). Utöver det att frilansarna själva förlorar
på denna situation, menar han att även allmänheten gör det eftersom många tidningar inte
skulle överleva utan frilansarna. De skriver nämligen majoriteten av artiklarna i amerikanska
magasin och mycket av det som finns i dagstidningar. Frilansjournalisten Phil Primack (2002)
beskriver på liknande sätt hur de som säger nej till att skriva på ett ”all rights” kontrakt
försvinner ur databaserna, vilket är till nackdel för både allmänheten, skribenterna och
medieföretagen.
Strategier för ökat inflytande för frilansare
Clancy (2002) anser att lösningen på problemet är en förbättring/förändring/utveckling av
upphovsrättslagen i syfte att stärka upphovsmännen och deras intressen, eftersom de fått en
svagare ställning gentemot medieföretagen sedan år 1976. Företagen har blivit större, företag
har slagits ihop till mediekonglomerat och fått en stor ekonomisk makt över skribenterna,
menar Clancy. Han anser att medieföretag, redaktörer och skribenter tillsammans måste stödja
såväl industrins vitalitet som de enskilda skribenternas möjligheter att tjäna pengar på sina
verk.
O´Rourke (2003) menar att den bästa strategin och det mest effektiva sättet för frilansare
den närmaste tiden framöver är att på ett kreativt sätt utnyttja den nya tekniken och bli “sina
egna publicister” för att därigenom konkurrera med de redan befintliga publicisterna/
medieföretagen. Olika frilansare kan gå ihop och skapa egna Internetsidor för sina verk. Den
självklara frågan som uppkommer är hur de ska få betalt. Man kan tänka sig annonsintäkter
och betaltjänster av olika slag. Uppbyggandet av starka varumärken, exempelvis genom redan
kända skribenter kan vara ett sätt att få människor att hitta till webbsidan och kanske vara
villiga att betala för tjänsterna. Betalnings- och inkomstfrågan är ett problem som inte är helt
lätt att lösa. Den andra strategin O´Rourke pekar på är att frilansarna kan läsa på om
upphovsrättslagen och de rättigheter de har enligt denna för att hamna i en bättre
förhandlingssituation. Hon menar också att frilansare har att vinna på att utbyta information
sinsemellan om vilka typer av kontrakt olika frilansare har.
Wendy Hoke är journalist i USA och har startat en nationell kommitté för frilansare och
en virtuell community för frilansare (www.spj.org/freelance.asp). Detta eftersom hon erfor att
frilansare hade behov av ett forum där man kunde utbyta tankar, idéer, misstag och
information. Att träffa andra frilansare uppskattades också eftersom de har ett ganska ensamt
och isolerat jobb (Hoke 2005).
Upphovsrättsdebatten i Sverige
Idag är upphovsrätten inom journalistiken en omstridd fråga i Sverige. I centrum för tvisterna
står bransch- och arbetsgivarorganisationen Tidningsutgivarna (TU) och Svenska
journalistförbundet (SJF), vilka företräder medieföretagen/arbetsgivarna respektive
journalisterna/medarbetarna. Något förenklat sett värnar SJF och journalisterna om att
upphovsrätten så långt som möjligt ska finnas kvar hos den enskilda journalisten (i likhet med
den franska traditionen), och TU och arbetsgivarna vill att allt större del av upphovsrätten ska
tillkomma arbetsgivarna (i samklang med den anglosaxiska traditionen).
21

Frilansarnas villkor, som debatten i USA har kretsat mycket kring de senaste åren, är inte
oviktig i en svensk kontext. Denna fråga var mycket aktuell i Sverige 1995-1998 då tidningar
krävde ”allt eller inget” av de frilansande journalisterna. Ett juridiskt fall som varit viktigt, i
synnerhet för frilansare, var det som ALIS drev mot Svenska Dagbladet, 1998-2002, efter att
tidningen publicerat material av frilansmedarbetarna Kerstin Hallert och Lennart Hellsing på
sin webbsida utan att tillfråga dem eller ge dem extra ersättning. Tingsrätten, och så
småningom hovrätten, gav ALIS och upphovsmännen rätt, och beslutade att Svenska
Dagbladet måste betala såväl ersättning som skadestånd. I och med detta fall fastslogs att
företagen måste ha upphovsmannens tillstånd för att publicera hans eller hennes material på
webben.
De senaste åren har dock frilansarnas villkor inte debatterats i någon större utsträckning i
tidningsmedierna, vilket inte betyder att frågan skulle vara överspelad. Frilansarnas
ekonomiska situation har försvårats även i Sverige, som en följd av Internet och
digitaliseringen, och deras villkor har försämrats i relation till de anställda journalisterna. För
det första erbjuds frilansarna oftast inte extra ersättning för att materialet, avsett för
tidningspublicering, även läggs ut på företagets webbsida, vilket de anställda journalisterna
får. För det andra blir det svårare för frilansare att sälja sitt material till flera företag eftersom
materialet i många fall redan finns på Internet.
Svenska Journalistförbundet och Tidningsutgivarna
Både Journalistförbundet och Tidningsutgivarna skriver om upphovsrätt på sina respektive
hemsidor och i tidskrifter. Upphovsrätten framstår som en viktig fråga för båda parter.
Svenska Journalistförbundet menar att upphovsrätten är av stor betydelse för många
parter; för journalisten, journalistiken, medierna, medborgarna och demokratin i samhället. De
anser att en upphovsrätt knuten till journalisterna (individuell upphovsrätt) bör försvaras.
Journalistförbundet menar att en förutsättning för att säkerställa den ideella rätten, är att
journalisterna har kontroll över på vilket sätt och i vilka sammanhang deras verk används.
Kontroll över ens verk menar de också är av stor betydelse eftersom det stärker den
journalistiska yrkesetiken, trovärdigheten och integriteten samt säkrar kvalitet och mångfald i
medierna. Trovärdighet mellan journalisten och den som blir intervjuad riskerar att
undergrävas om journalister inte kan lova att intervjun bara kommer att finnas i ett visst
sammanhang, exempelvis i en viss tidning. Journalistförbundet ser en tydlig koppling mellan
upphovsrätt och etik. När en journalist har individuell upphovsrätt känner de mer ansvar och
agerar därmed mer etiskt gentemot intervjupersoner och de som omskrivs. Den
professionella/yrkesetiska (och ofta restriktiva) bedömningen som journalister gör kring
exempelvis namngivning av brottslingar och brottsoffer kan komma att ersättas av hårdare
exploatering av dessa individer om företagen får hela upphovsrätten och enskilda journalister
mindre att säga till om. En upphovsrätt som inte finns hos den individuella journalisten antas
medföra ett svagare personligt ansvar. Risken blir också större att ägarna, av ekonomiska skäl,
förvanskar texter och bilder på ett oetiskt sätt.
SJF anser att såväl den ideella som den ekonomiska rätten så långt som möjligt ska vara
knuten till den enskilde journalisten. De menar nämligen att om medieföretagen övertar hela
den ekonomiska rätten (förfoganderätten) så hotas också den ideella rätten, eftersom det då
blir svårt att kontrollera användningen av ens verk. Att inte hela förfoganderätten överlåts till
medieföretaget anser de också vara viktigt för att journalisterna ska få skälig ekonomisk
ersättning för sina arbeten (t.ex. extra ersättning om deras alster används mer än en gång)
(Svenska journalistförbundet 2006a, Lindblom Hulthén 2000, se även Ahlberg 2006).
22

Kontrollen över texter, bilder och andra journalistiska prestationer som skyddas av upphovsrätten,
är nära knuten till yrkesetiken, den journalistiska trovärdigheten och mångfalden i medierna /…/
Om journalister inte har kontroll över hur deras material används och utnyttjas, äventyras
journalisternas trovärdighet och integritet. Upphovsrättens betydelse som kvalitetsgaranti är
ovärderlig ur mediekonsumenternas, läsarnas, tittarnas och lyssnarnas synvinkel (Lindblom-
Hulthén m.fl. 2003).
SJF anser att frågorna om upphovsrätt alltid varit viktiga men att de blivit ännu viktigare de
senaste åren i och med den tekniska och mediala utvecklingen. Digitaliseringen, Internet och
möjlighet till publicering i flera mediekanaler gör det svårare för journalister att kontrollera att
deras verk inte förändras, förvanskas eller säljs vidare på andra sätt än upphovsmannen själv
önskar. Detta menar de undergräver journalistikens integritet och trovärdighet (t.ex. mellan
journalisten och den intervjuade). Återanvändning kan också bidra till likformighet och
minskad mångfald inom journalistiken och i medierna. Hotet mot upphovsrätten kommer,
enligt SJF, från starka ekonomiska intressen och maktintressen. Journalistförbundet anser att
den tekniska utvecklingen har lett till större utnyttjande av de journalistiska produkterna
genom återanvändning i exempelvis digitala medier. De ekonomiska vinster som görs på
denna återanvändning/flerkanalspublicering vill SJF ska komma journalisterna till del
(Svenska journalistförbundet 2006a, Lindblom Hulthén 2000). Utifrån Journalistförbundets
perspektiv motverkar eller försvagar alltså digitaliseringen, och det sätt som möjligheterna
med denna tas tillvara inom medieföretagen, journalistens ideella rätt och riskerar att äventyra
journalisternas yrkesetik, trovärdighet och integritet.
Tidningsutgivarna anser precis som Journalistförbundet att upphovsrätten ska utformas
och tillämpas så att den främjar demokratin i samhället. Men i sin analys av upphovsrätten
utgår de istället från medieföretaget och inte journalisten, som Journalistförbundet gör.
Tidningsutgivarna menar att ekonomiskt stabila medieföretag som är utvecklingsbara och
konkurrenskraftiga är en förutsättning för demokrati i samhället, frihet, oberoende och
innehållslig mångfald. De anser att den publicistiskt drivna pressen har en ovärderlig roll i
demokratin och att upphovsrätten därför måste främja medieföretagens fortlevnad och
utveckling. Ekonomiskt stabila och utvecklingsbara företag menar de är en förutsättning för
att ”frihet, oberoende och innehållslig mångfald” ska kunna säkerställas. Tidningsutgivarna
hävdar att så som upphovsrätten är utformad i dagsläget hindrar den företagens utveckling. De
strävar efter att medieföretagen ska få överta hela den ekonomiska rätten från upphovsmännen
och anser ”att tidningsföretag fullt ut ska kunna förfoga över det material som producerats av
medarbetarna i sitt arbete” (Tidningsutgivarna 2006a).
Den ekonomiska upphovsrätten har en mycket stor betydelse för tidningarnas möjligheter att
utveckla verksamheten. Att tidningsföretagen får rätt att använda material som medarbetare
framställer i tjänsten – oavsett om materialet publiceras i papperstidningen, på nätet eller i någon
annan kanal och kanske i samverkan med andra medieföretag – är av stor vikt för
framtidsmöjligheterna. De ursprungliga reglerna är från en tid då material bara publicerades i en
kanal – den egna tidningen. I dag måste de traditionella intäktskällorna kunna kompletteras med
nya intäkter om tidningsföretagen ska behålla och utveckla sin roll och utveckla
kvalitetsjournalistiken (Tidningsutgivarna 2006b).
Tidningsutgivarna menar att det är fel att tidningsföretagen måste betala extra för att
exempelvis använda en artikel i flera av tidningens publiceringskanaler. De menar att det är
den ekonomiska rätten, förfoganderätten, de vill överta. TU argumenterar alltså för att
medieföretagen fritt ska få använda det journalisterna framställt i sin anställning, och anser att
upphovsrättslagen måste ändras i den riktningen. Att upphovsrätten ser ut som den gör idag
beror, enligt TU, på att upphovsrätten utgår från en skapande upphovsman och inte en anställd
medarbetare, vilket de menar vore mer rimligt (Tidningsutgivarna 2006a).
23

Journalistförbundet riktar inte sin kritik mot själva lagens utformning utan mot
förutsättningarna för upphovsrätt och hur upphovsrätten kommit att tillämpats i de nya
medierna i och med digitaliseringen och marknadstänkandets ökande inverkan.
Tidningsutgivarna riktar istället sin kritik mot upphovsrättslagens utformning.
Viktiga begrepp i argumentationen
Det finns alltså en motsättning mellan företrädare för journalister respektive medieföretag. De
har olika sätt att se på upphovsrätten, hur den bör utformas, vilka konsekvenser olika
scenarier får och så vidare. De kan sägas ha gemensamma mål men tror på olika metoder för
att nå dit, på grund av olika perspektiv. Båda parterna vill gärna knyta begrepp som demokrati
och mångfald till sina argument, men med helt olika utgångspunkter. Journalistförbundet
menar att det är när den enskilda journalisten får betalt för varje publicering av sitt verk samt
har kontroll över sitt verk och vad som görs med det, som demokrati, innehållslig mångfald,
kvalitet och trovärdighet kan skapas. Tidningsutgivarna menar att det är när företaget har
upphovsrätten som det kan utvecklas och bli ett stabilt företag, och ekonomiskt stabila och
utvecklingsbara medieföretag är en förutsättning för frihet och mångfald i medierna och
demokrati i samhället.
Siegrist (2005: 317) påpekar också att dessa olika typer av retorik är vanliga. Han menar
att såväl upphovsmännen som medieföretagen använder ”det allmänna bästa” som argument i
konflikten om upphovsrätten; olika grupper och intressen men samma retorik. Alternativt kan
detta ses som ett tecken på att de olika parterna faktiskt har samma mål, men tror på olika
vägar dit.
Journalistförbundet och Tidningsutgivarna har olika sätt att se på de inblandade parterna.
På TU talar man genomgående om medie- och tidningsföretag och anställda. På SJF talar
man genomgående om journalister och arbetsgivare. Att de använder beteckningarna på detta
sätt visar på att de ger dem de själva företräder en innehållslig, personlig och aktiv prägel,
medan de andra som de inte företräder genom ordvalen får en mer passiv, innehållslös och
opersonlig prägel. Det är stor skillnad på att genomgående benämna någon journalist jämfört
med anställd. Och på samma sätt - tidningsföretag jämfört med arbetsgivare.
Detta går även igen i synen på journalisten. Journalistförbundet ser journalisten som en
skapande individ vars andliga verksamhet ska skyddas, medan Tidningsutgivarna ser
journalisten som just en anställd, någon som, precis som vilken anställd som helst, ska
överlämna det den har producerat under arbetstid till arbetsgivaren som i sin tur får göra vad
den vill med den produkten. Det är alltså en skillnad i huruvida journalisternas yrke ses som
(något tillspetsat) ett konstnärligt eller industrialiserat yrke.
Upphovsrätten - för god journalistik, bra arbeten och livskraftiga företag
Man kan på skilda sätt se på kopplingen mellan upphovsrätt och faktorer som gott arbete (bra
arbetsvillkor och arbetsmiljö), livskraftiga företag och produkter av god kvalitet, samt deras
betydelse för ett demokratiskt samhälle. Svenska journalistförbundet och Tidningsutgivarna
erbjuder två skilda synsätt. Journalistförbundet tar sin utgångspunkt i journalisterna och
arbetet, medan Tidningsutgivarna tar sin utgångspunkt i medieföretagen. Följande modell kan
illustrera dessa två perspektiv, i renodlad form:
24

Upphovsrätt hos företag
(hela förfoganderätten)
Företag med frihet att förfoga över de
anställdas material ger ekonomiskt stabila
företag som överlever och utvecklas.
Publicisternas roll som utgivare av god
journalistik stärks – frihet och demokrati.
Journalisten ses främst som anställd
Goda företag Gott arbete
Goda produkter
Demokrati och
det allmänna bästa
Så här ser den svenska debatten om upphovsrätt ut i förenklad version. Det finns dock inga
entydiga forskningsresultat som visar att trygga och stabila företag ger duktiga medarbetare
som gör bra journalistik, eller att en journalist med full kontroll över sina produkter och bra
arbetsvillkor alltid gör ett bättre jobb än andra. Vad forskning har visat är t.ex. att tid är en
viktig faktor för det journalistiska arbetets resultat (se t.ex. Ekström & Nohrstedt 1996,
Ekström & Buskqvist 2001, Karlsson 2006: 73ff). Men huruvida journalistens kontroll över
sina produkter eller huruvida trygga, stabila företag är avgörande för den journalistiska
kvaliteten är inte belagt på samma sätt. Är gott arbete en förutsättning för goda journalistiska
produkter? Och skulle ekonomiskt stabila företag spela någon roll för ett gott arbete om
journalisternas arbetsvillkor är dåliga? Grundvalarna för argumenten borde egentligen ställas
som frågor, inte påståenden:
Leder ett gott arbete till goda produkter? Är goda arbetsvillkor, där journalistens
kontroll över sina produkter är en viktig del, en förutsättning för journalistiska
produkter av god kvalitet?
Innebär ett tryggt, stabilt och utvecklingsbart företag duktiga medarbetare som gör
goda journalistiska produkter?
Naturligtvis är detta förhållande mer komplext än att det antingen är goda företag eller goda
arbeten som skapar bra journalistiska produkter. Det finns många faktorer som skapar
förutsättningar för goda produkter och ofta är det just ett samspel mellan olika faktorer som
kan tänkas ge de bästa resultaten. Modellen ovan visar ändå olika sätt att se på upphovsrätten,
konsekvenserna av dess utformning för journalisternas arbete, medieföretagen, den
innehållsliga kvaliteten och för samhället i stort. Medieföretagens sparkrav och
utvecklingsvilja krockar ofta med journalisternas krav på kontroll över sina arbeten och krav
25
Upphovsrätt hos journalister
(viss förfoganderätt kvar hos
journalisten, den ideella rätten
värnas)
Journalist med kontroll över sitt verk
ger ekonomisk trygghet, engagerade och
kreativa journalister. Antalet journalister
består – mångfald, etik och demokrati.
Journalisten ses främst som skapande
individ

på ekonomisk ersättning för vidareanvändning av t.ex. en artikel i en annan publiceringskanal
eller annat företag. Den pragmatiskt viktiga frågan blir: Går det att förena medieföretagens
krav på överlevnad, vinst och utveckling på en allt mer konkurrensutsatt mediemarknad med
god journalistik (där god journalistik rymmer såväl goda arbeten, goda produkter som
främjandet av demokrati och samhällets bästa)? Och hur ska dessa till synes motsägande krav
förenas?
Upphovsrättsdebatten i de svenska medierna
Mycket av det som skrivits i medierna de senaste åren om upphovsrätt (kopplat till
journalistik) handlar om Journalistförbundets och Tidningsutgivarnas skilda synsätt. Mycket
har kretsat kring de avtal som parterna gemensamt beslutar om. Även om det som lyfts fram i
medierna kring upphovsrättsavtal mestadels rör konflikter, bör man vara medveten om att det
runt om i landet skrivs lokala avtal som såväl journalister och medieföretag ser positivt på.
I och med ny teknik, Internet, möjligheter till flerkanalspublicering och digitala arkiv och
databaser har spridning av journalistiskt material förenklats avsevärt. Kring detta har också
flera debatter om upphovsrättsfrågor kretsat. Eventuellt kan man skönja uppkomsten av en ny
debatt i medierna i början av 2006, som mer liknar den internationella argumentationen kring
upphovsrätt.
Konflikten kring avtalet
Ungefär vart tredje år har det skrivits ett nytt kollektivavtal mellan SJF och TU. Processerna
kring avtalsskrivandet drar inte sällan ut på tiden, med flera månaders medling. I det senaste
kollektivavtalet (2007) framgår att företag och anställda precis som tidigare tecknar lokala
avtal kring upphovsrätten.
Tiden innan avtalet för 2004 var färdigt skrevs det mycket om SJF: s och TU: s olika linjer
i medierna. I slutet av 2003 och början av 2004 (fram till att avtalet tecknas) skrivs det mycket
om TU: s önskan att arbetsgivarna ska få full förfoganderätt till de anställdas material, vilket
SJF inte vill gå med på (t.ex. TT 2004b). TU menar att SJF: s krav hindrar dagspressens
utveckling (TT 2004a). Den stora frågan handlar helt enkelt om vem som ska äga
journalisternas material efter att det har publicerats första gången.
Avtalet före det, som tecknades i början av december 2001, innebar bland annat att
överenskommelser om vidareförsäljning till andra medieföretag sker lokalt (enligt SJF: s
vilja). Ersättningen för vidareanvändning inom företaget är centralt fastlagd och rör sig om
700-750 kronor per år (enligt TU: s vilja) (Jacobsson/DN 2001, TT 2001).
I kollektivavtalet framgår att en anställd journalist överlåter förfoganderätten över sitt
material, i tryckt och digital form, till företaget. Men företaget får bara använda sina
medarbetares material inom företaget. Ska överlåtelse till annat företag ske måste det
bestämmas i lokala avtal. 2004 tillsattes skiljenämnden Pressens Avtalsråd (PAR), ett organ
som har till uppgift att lösa tvister i upphovsrättsliga frågor. PAR bestod av en representant
från Tidningsutgivarna och en från Journalistförbundet samt en opartisk ordförande, som
utses av parterna gemensamt (Kollektivavtalet 2004). Under slutet av 2005 och början av
2006 uppstod konflikter mellan Journalistförbundet och Tidningsutgivarna kring huruvida
PAR hade behörighet att fatta beslut i lokala tvister. Det gällde Göteborgsposten och
företagsledningens försök att få igenom ett lokalt avtal som skulle göra vidareförsäljning till
andra företag möjligt. SJF menade att PAR inte har befogenhet att fatta beslut i det aktuella
fallet, medan TU menade att PAR har det (se t.ex. Jacobsson/DN 2006, Ewenfeldt/TT 2006,
Lindell/Pressens tidning 2006). PAR-systemet har nu avskaffats. En nämnd med
representanter från Journalistförbundet och Tidningsutgivarna och med en opartisk ordförande
26

har istället bildats för att hantera problem som kan uppstå i samband med upprättandet av
lokala upphovsrättsavtal (Kollektivavtalet 2007).
Flerkanalspublicering
Diskussionerna i medierna har ofta handlat om på vilka villkor material ska kunna användas i
fler än en kanal, och hur mycket av upphovsrätten som upphovsmannen då överlåter till
företaget. Frågan uppstår när medieföretag inför fler distributionskanaler i verksamheten,
exempelvis när ett traditionellt tidningsföretag startar webbtidning eller tv. Temporära avtal
sluts i sådana fall ofta mellan medieföretaget och journalistklubben på företaget. Som
exempel har både Expressen och Dagens industri hösten 2005 startat egna tv-kanaler
(Collin/SvD 2005, Neuman/SvD 2005).
Det har även skrivits om upphovsrättsliga frågor i samband med databashantering. En
publicering på nätet räknas som en ny publicering, (utifrån den ursprungliga
papperstidningsartikeln) och för till exempel publicering i Mediearkivet måste
upphovsmannens tillstånd inhämtas. Tidningar måste alltså klargöra för upphovsmannen om
dennes verk ska publiceras på Internet. Detta har dock inte alltid gjorts, och journalister har
erhållit skadestånd för att artiklar har publicerats otillåtet i Mediearkivet. I ett sådant fall
beslutade Tingsrätten att journalisten skulle få 20 procent av vad han krävde för den otillåtna
publiceringen (Juhlin/PointLex 2004).
Upphovsrättsorganisationen ALIS har också krävt 17 miljoner kronor för otillåten
publicering av Mediearkivet. Detta efter att frilansartiklar hade publicerats utan
upphovsmännens tillstånd (Rydell/DN 2003). ALIS erhöll inte 17 miljoner kronor men fick
istället 2,9 miljoner kronor enligt ett avtal ”om ersättning för lagring och användning av
frilansartiklar i databasen Mediearkivet via Internet” som skrevs våren 2004 mellan ALIS och
det företag som drev Mediearkivet. Detta avtal gällde dock bara till årsskiftet 2004/2005, och
därefter har inget nytt avtal träffats (ALIS 2006).
Två reportrar på Ny teknik upptäckte att 70 myndigheter och företag utan tillstånd
återpublicerat artiklar ur Ny Teknik på Internet. För varje artikel fakturerades 9000 kronor.
Resumé skriver att Ny Teknik i mitten av juni fått in 110 000 kronor (Van den Brink/Resumé
2004).
En debatt i startgroparna
Fokus för diskussionerna kring upphovsrätten skiljer sig till stora delar åt mellan olika länder.
Den svenska debatten i medierna kretsar främst kring tvisterna i samband med
kollektivavtalen och med Svenska Journalistförbundet och Tidningsutgivarna som de centrala
aktörerna. Den amerikanska debatten i tidningar och vetenskapliga tidskrifter handlar om hur
balansen mellan stark upphovsrätt och allmänhetens tillgänglighet till information bör se ut.
Under början av 2006 verkar dock en ny debatt vara på väg kring upphovsrätt, en debatt
som på många sätt liknar den som förs i USA och till viss del i Europa. Piratpartiet höjer sina
röster för att kulturen ska vara fri och ställer upp i riksdagsvalet 2006. Fokus är inte
journalistik, men kultur, information och kunskap, vilket naturligtvis även rymmer
journalistisk verksamhet. De anser att upphovsrätten är i obalans och inte längre uppfyller
syftet att ”gynna samhället genom att uppmuntra till skapande, utveckling och spridning av
kultur”. I dagsläget anser de att upphovsrätten istället begränsar såväl utbudet av som
tillgången på kultur. De vill värna det allmänna samhällsintresset och medborgarna genom
spridning och ökad tillgång på kunskap och kultur. De menar att det är distributörerna av
kultur som tjänar mest på dagens situation, inte upphovsmännen. Ett avskaffande av den
ekonomiska rätten vid privatkopiering skulle därför slå hårdast mot just distributörer och
27

mediebolag, som dessutom inte behövs i samma utsträckning som tidigare i och med
distributionsmöjligheter på Internet (Sjöman/ETC 2006, Piratpartiet 2006b).
Upphovsrätten sägs vara ett krav för kulturskapande, och patenten sägs vara ett krav för
innovation. Detta har upprepats så många gånger att ingen ifrågasätter det. Vi menar att det bara är
en myt, som hålls vid liv av dem som har något att vinna på att de mekanismerna finns kvar i
dagens omfattning. I själva verket HINDRAR upphovsrätten mycket ny kultur, och patenten
HINDRAR mycket innovation. Framför allt, så har dagens upphovsrättslagstiftning ingen som
helst balans mellan samhällsintresset av kulturspridning och kreatörens ekonomiska intressen: det
finns ingen rimlighet i att någon, som idag, ska få betalt i 70 år efter sin egen död (Piratpartiet
2006a).
Piratpartiet (2006b) hävdar att det upphovsrättsliga systemet numera motverkar sitt syfte.
Kreatörerna säljer rätten till sina verk till mediebolag som kan tjäna pengar på verket upp till
70 år efter upphovsmannens död. De menar också att skaparna av verken skulle tjäna
betydligt mer om de bildade egna produktionsbolag, marknadsförde sig själva och
distribuerade sina verk via Internet. Både artister, författare och fotografer har börjat göra det.
Piratpartiet vill hitta nya sätt för upphovsmän att nå ut med sina verk och få uppskattning och
betalt - utan de mellanhänder som nu får största vinsten.
Henrik Berggren (DN 2006) skriver i en artikel om hur diskussionen om upphovsrätt ofta
kommer att handla om ytterligheter, men att upphovsrätten egentligen är en svår balansgång
mellan skyddet av upphovsmannen och tillgängligheten på verk. I enlighet med den
internationella debatten betonar han den viktiga balansen mellan å ena sidan ekonomisk
ersättning och skydd för upphovsmannen, och å andra sidan att verken blir tillgängliga för
allmänheten och det faktum att nya verk ofta är beroende av och bygger vidare på verk som
skapats tidigare. Berggren anser att en vanlig missuppfattning är att upphovsrätten har
försvagats de senaste åren, medan den nya tekniken och de nya möjligheter som uppstår med
denna snarare har lett till en skärpning av upphovsrätten. Ett problem menar Berggren är att
de som gynnas av detta är medieföretag och starka ekonomiska intressenter, och inte
bibliotek, arkiv, universitet och i förlängningen medborgarna.
Denna debatt har hittills främst rört musik- och filmindustrin, vilket också verkar vara i
centrum för piratpartiet. Men frågorna berör i allra högsta grad även journalistiken. Ändras
upphovsrättslagen så ändras också villkoren för journalistiken och det journalistiska arbetet
(för ett konkret exempel, se Wilöf 2003). På samma sätt som det i upphovsrättsliga frågor är
svårt att jämföra olika länder rakt av, är det också svårt att dra direkta paralleller mellan
exempelvis journalistiken och musikindustrin. De har olika förutsättningar och verkar i olika
kontexter, och motsvarande aktörer i de två branscherna som vid första anblicken torde agera
på likartat sätt, gör inte det. Exempelvis förefaller tidningsföretag vara aktiva användare av
den nya teknikens möjligheter och försöker sprida journalisters material i så många kanaler
som möjligt, medan skivbolag snarare förefaller se den nya digitala tekniken som ett hot mot
sin fortlevnad och försöker motverka spridningen av musik på Internet (Wilöf 2003).
Sammanställning och diskussion
Tre huvudperspektiv på upphovsrätten
Vid en jämförelse mellan debatten om upphovsrätt i Sverige och i USA, verkar det som att det
i båda fallen kretsar kring en huvudmotsättning. I USA finns denna motsättning mellan dem
som värderar stark upphovsrätt knuten till rättighetsinnehavaren (som oftast är medieföretaget
och inte journalisten) och dem som värderar fritt informationsflöde och allmän tillgänglighet.
I Sverige står konflikten istället främst mellan dem som vill se en upphovsrätt knuten till
28

upphovsmannen och dem som vill se en upphovsrätt knuten till medieföretaget. Man kan dock
ana att den svenska debatten kan komma att inkludera även den amerikanska, exempelvis
genom piratpartiet som förespråkar en fri ”allmänning” för information och kultur (se t.ex.
Hernadi/DN 2006, Brundin/Computer Sweden 2006, Sjöman/ETC 2006) och Creative
Commons-rörelsen 3 . I en svensk kontext kan man utifrån detta tänka sig tre tydliga perspektiv
på upphovsrätten.
Journalistperspektivet betonar vikten av enskilda journalisters kontroll över sina verk och
därför en upphovsrätt så långt som möjligt knuten till upphovsmannen. Fokus är på
produktionssidan och man menar att stor kontroll över det egna verket skapar förutsättningar
för kreativitet och produktivitet, vilket förbättrar medborgarnas möjligheter att få bra
information, kunskap och kultur. Dessutom menar man på att en journalists kontroll över sitt
arbete och sina produkter skapar tillförlitlighet och trovärdighet bland allmänheten, vilket
stärker den journalistiska professionen. Här är också en rimlig ersättning för journalisternas
arbete och ersättning vid återpublicering en viktig fråga. Fokus är på individen/journalisten,
produktionen och medborgarna. Detta perspektiv är alltså till fördel främst för den enskilde
journalisten och dennes arbetsvillkor, trovärdighet och professionalism, och till fördel för
allmänheten (genom främjandet av kreativitet, kvalitet och produktivitet) om tillgängligheten
till verken inte hindras. När upphovsrätten istället alltmer hamnar hos företagen försvinner de
fördelar som upphovsmännen kan få ut av den – ekonomisk ersättning och försäkran om att
den ideella rätten inte kränks.
I företagsperspektivet betonas publicisternas och medieföretagens roll i journalistiken och
att utan dessa försvinner kvalitetsjournalistiken. Publicisten är alltså viktig för allmänhetens
tillgång till bra information, kunskap och kultur. Dessutom framhålls medieföretagens allt
hårdare konkurrens och behovet av att få använda journalisternas verk i flera medier och få
rättigheterna att fritt förfoga över journalisternas verk. Fokus är på företaget och
medborgarna. Detta perspektiv är alltså till fördel främst för medieföretagen, eftersom en
upphovsrätt knuten till företaget gör det möjligt att återanvända och vidaresälja verk, vilket
stärker företagets frihet och konkurrensfördelar. En upphovsrätt knuten till journalisten
försämrar då företagens konkurrenssituation och överlevnadsvillkor.
Informationsperspektivet betonar vikten av fritt informationsflöde och allmänhetens och
medieanvändarnas tillgång till information, kunskap och kultur. En alltför stark upphovsrätt
hindrar tillgången och det kan skapas luckor i arkiv och databaser. Fokus är på medborgarna
och konsumtionen. Detta perspektiv är alltså till fördel främst för mediekonsumenterna,
eftersom upphovsrätten riskerar att försämra tillgängligheten. Dessutom kan upphovsrätten
eventuellt minska uppkomsten av nya verk eftersom den försvårar möjligheten att bygga
vidare på andras verk (och anklagas för plagiering).
Detta senare resonemang kan dock tyckas märkligt eftersom idéer och fakta aldrig kan
vara upphovsrättsskyddade. Att bygga vidare på andras verk borde i detta sammanhang därför
innebära att bygga vidare på andras formuleringar och uttryckssätt. Och var går då gränsen
mellan att bygga vidare på någon annans verk och att plagiera?
Upphovsrätten kan alltså vara viktig både ur ett arbets- och professionsperspektiv, ett
företags- och publicistperspektiv och ett samhälls- och demokratiperspektiv. Det bör dock
påpekas att detta inte innebär att alla journalister resonerar utifrån ett renodlat
journalistperspektiv, alla företagsledningar utifrån ett företagsperspektiv och alla
mediekonsumenter utifrån ett informationsperspektiv. Det vore att förenkla.
Såväl journalistperspektivet som företagsperspektivet förespråkar stark upphovsrätt,
medan man utifrån ett informationsperspektiv tvärtom vill försvaga eller helt ta bort
3 Creative Commons är en organisation som vill underlätta spridningen av upphovsrättsskyddat material genom
licenser anpassade efter de rättigheter som varje upphovsman vill behålla respektive avstå från. Därigenom kan
ett verk ”släppas fritt” för viss typ av användning, t.ex. icke-kommersiell sådan (www.creativecommons.se).
29

upphovsrättsskyddet. Den stora skillnaden mellan journalistperspektivet och
företagsperspektivet är till vem man anser att upphovsrätten ska vara knuten – företaget eller
journalisten. Stark upphovsrätt kan, beroende på hos vem den hamnar, få vitt skilda
konsekvenser.
Diskussion utifrån upphovsrättens syfte och de olika perspektiven
Upphovsrättens syfte är att ge den som skapat ett verk fördelar och motivera upphovsmännen
till kreativitet, kvalitet och produktivitet genom att de får ekonomisk ersättning för sitt arbete
och kontroll över sina verk så att de inte används i sammanhang eller på sätt som
upphovsmannen misstycker till. Det huvudsakliga målet med upphovsrätten är att därigenom
se till att allmänheten får tillgång till mer och bättre information, kunskap och kultur.
En viktig fråga är därmed om upphovsrätten så som den praktiseras idag verkligen bidrar
till ökad kreativitet och produktivitet (något som inte alla instämmer i), och om upphovsrätten
som den är utformad är det bästa sättet att gynna allmänheten.
I upphovsrättsdebatten i USA finns det kritiker till upphovsrätten som menar att den inte
leder till ökad kreativitet, kvalitet och produktivitet på det sätt den avser att göra, och att det
borde finnas andra och betydligt bättre sätt varpå lättillgänglig och bra information kan
uppnås. Vissa kritiserar upphovsrätten för att den hindrar att verken kommer allmänheten till
del och att fördelarna istället tillfaller mediekonglomerat. Ofta förespråkas en balans eftersom
upphovsrätten, om den inte vägs upp av annat, riskerar att minska allmänhetens tillgång till
upphovsrättsskyddade verk till förmån för privat ägande och hård kontroll av
rättighetsinnehavaren.
Den huvudsakliga tvistefrågan i Sverige handlar om vem som ska få fördelarna
(ekonomisk vinst samt kontroll över spridning och offentliggörande) av upphovsrätten -
journalisten eller medieföretaget. Här bör man påminna sig om att förutsättningarna i Sverige
respektive USA är olika vad gäller upphovsrätten, vilket troligtvis är en anledning till att
debatterna fokuserar olika frågor, med skilda perspektiv. Diskussionerna och debattinläggen
måste förstås utifrån den kontext vari de verkar.
Vad som är tydligt i upphovsrättsdebatten är att vilket perspektiv man än utgår från söker
man härleda målet till det allmänna bästa. Skillnaden är att man ser olika vägar dit –
alternativt att man väljer att fokusera på olika vägar dit som en del av en strategi utifrån
egenintresse. Det kan vara effektivare att påpeka medieföretagens och publicisternas
betydelse för att allmänheten över huvud taget ska kunna orientera sig och hitta bra
information/kultur i dagens informationsöverflöd än att argumentera för företagets
vinstintressen. På samma sätt kan det vara effektivare att lyfta fram journalisterna och deras
professionalism och kontrollmöjligheter som en viktig del i allmänhetens tillgång till bra
information än att de vill tjäna pengar på sina arbeten (även om det kan vara bra i sig).
Att förutsättningarna för upphovsrätten förändras i och med Internet och digitaliseringen
är uppenbart. Men den påverkas också av den ekonomiska situationen i mediebranschen. Det
ökande kommersiella trycket och konkurrensen i mediesektorn får konsekvenser för
upphovsrätten, där allt fler typer av verk blir varor på en marknad där enskilda journalister får
det svårare att hävda sig gentemot medieföretag, och små medieföretag svårt att hänga med i
konkurrensen mot de stora.
Om medieföretagen i Sverige skulle inneha den ekonomiska rätten och det inte fanns
någon ideell rätt att värna – hur skulle debatten se ut då? Skulle journalisterna ha något
intresse av att slåss för upphovsrätten?
I debatten kring upphovsrättens balans lyfts ofta två sidor fram, upphovsrättsinnehavaren
och medborgarna. I länder med upphovsrättslag enligt anglosaxisk modell är detta givet, men
30

i t.ex. Sverige kan man hävda att upphovsrätten bör balansera mellan tre sidor,
upphovsmännen, medborgarna och medieföretagen (ekonomiska rättighetsinnehavaren).
Framtidsscenarier
Utifrån de olika perspektiven på upphovsrätt i en svensk kontext kan man tänka sig en
utveckling som kan gå åt vitt skilda håll.
Får medieföretagen alla rättigheter till de journalistiska verken kommer utvecklingen i
sämsta fall att gå mot likriktning i det journalistiska utbudet, som en följd av att varje
verk/journalist används i så många medier, kanaler, företag, situationer och varianter som
möjligt. Denna ökade exploatering av verken medför också att antalet journalisttjänster
minskar och konkurrensen om jobben, eller uppdragen för frilansjournalister, hårdnar.
Journalisterna får en än mer underordnad position vid förhandlingar med medieföretagen och
tvingas, som en följd av överutbudet på journalister, gå med på sämre villkor. Exempelvis
inser kanske en journalist att enda chansen att få eller behålla ett jobb är att utforma artiklar på
så sätt att de kan fungera i såväl Ystad som Haparanda, vilket man kan tänka sig leder till
likriktning, minskad mångfald och en opersonligare journalistik. I bästa fall kvarstår
publicisterna som en kvalitetsstämplare och urskiljare av bra information, kultur och kunskap
i en tid av informationsöverflöd, där allmänheten annars hade haft stora svårigheter med att
sålla mellan ”bra” och ”dåligt”. En marknadssituation med många starka företag som
konkurrerar kan också innebära flera journalistjobb och innehållslig mångfald som grund för
åsiktsbildning.
Får journalisterna/upphovsmännen upphovsrätten hårt knuten till sig och full kontroll
över sina produkter kommer utvecklingen i bästa fall leda till en stärkt profession och en ökad
trovärdighet för journalistiken hos allmänheten. Det kan leda till ökad mångfald i utbudet som
en följd av att fler journalister skriver. Det journalistiska utbudet kan alltså öka, bli mer
varierat och präglat av kvalitet och mångfald, vilket ger allmänheten bättre underlag för
debatter, åsiktsbildning och den demokratiska processen. Journalisterna får bättre
arbetsvillkor, bättre ekonomisk ersättning och trivsel, vilket kan förbättra förutsättningarna för
att skapa bra journalistik. I sämsta fall leder det till att medieföretaget inte får in de inkomster
som behövs för att gå runt, och antingen går i konkurs, slås ihop med andra medieföretag eller
blir uppköpta av globala mediekonglomerat. I ett sådant läge får även journalisterna, på
liknande sätt som beskrevs ovan (angående konkurrensen om jobben som en konsekvens av
medieföretagens starka rättigheter), försämrad förhandlingsposition i och med överutbudet på
journalister. En stark upphovsrätt knuten till upphovsmannen/journalisten kan också leda till
att mindre information, kunskap och kultur kommer allmänheten till del; i elektroniska
databaser och arkiv kan uppstå luckor för att journalister inte vill sälja (eller ge bort) rätten till
återpublicering. Det sistnämnda kan även gälla då medieföretagen har stark upphovsrätt
knuten till sig och inte vill sälja materialet vidare, exempelvis till elektroniska arkiv. Om detta
handlar mycket av debatten kring upphovsrätt i USA (se avsnittet ”Balansen mellan stark
upphovsrätt och fri information”).
Ytterligare ett framtidscenario är att upphovsrätten försvinner helt (eller åtminstone
begränsas väsentligt) och informationen flödar fritt på en ”allmänning” där ingen kan bli
anklagad för plagiering. Idéerna kring en allmänning med fri information och kultur, och
svårigheter att ta betalt för sina ansträngningar, är problematiska. Den journalistiska
professionen kommer att utarmas och journalistik blir en hobbyverksamhet. I bästa fall leder
det till att de verkliga eldsjälarna blir kvar och ger allmänheten kvalitetsjournalistik och att
Internet öppnar upp möjligheterna till en bred flora av skribenter som tillsammans skapar ett
mångfaldigt utbud av kunskap, kultur och information. I sämsta fall får människor stora
svårigheter att sålla bland all information och hitta det de vill. Bra information, kunskap och
31

kultur riskerar att komma bort i det massiva flödet. Det kan uppstå svårigheter med att avgöra
vilken information som är trovärdig.
Här kan man jämföra med diskussionerna inom musikindustrin, som utmanas av gratis
(ofta olaglig) nedladdning av musik på nätet. Det finns många som förespråkar fri
nedladdning och spridning, t.ex. Piratpartiet. Inom musikindustrin finns också de som anser
att det är fel att de största ekonomiska vinsterna går till skivbolagen och inte till artisterna och
låtskrivarna. Kritik riktas mot att skivbolagen kontrollerar musikmarknaden och inträdet till
denna, och till stor del även styr musikkonsumtionen. Vissa menar att skivbolagen och
förlagen har spelat ut sin roll i och med att musikerna och artisterna lägger ut sin musik på
Internet, startar egna bolag och ger ut sin egen musik. Därigenom förbigås det mellanled till
vilket den största vinsten för försäljningen av skivor eller av laglig nedladdning på nätet går.
Samma diskussion kan komma att få ett uppsving även inom journalistiken, och då skulle
medieföretagens (och publicisternas) roll sättas i fråga. Om exempelvis frilansjournalisterna
känner sig utnyttjade av medieföretagen och upplever att de inte får den ekonomiska
ersättning som krävs för att kunna leva på sina arbeten (något som diskuterats mycket i USA)
kan en lösning vara att gå samman med andra frilansare och publicera sina egna verk på
Internet.
Ytterligare ett scenario är således att de särskilda publicisterna och/eller medieföretagen
försvinner. Informationsutbytet går direkt mellan dem som skapar verken och dem som vill ta
del av verken. Internet och digitaliseringen skapar möjligheter till spridning och
mångfaldigande utan publicisternas/medieföretagens inverkan. Problemet som uppstår är, som
framhållits, hur dessa skribenter ska kunna få ekonomisk ersättning för sina arbeten.
Den publicistiskt drivna pressen anses av många vara ovärderlig för demokratin. Man kan
dock se att den publicistiskt drivna pressen till viss del utmanas i dagens mediesituation. I och
med Internet med dess möjligheter till en ny typ av interaktivitet och kommunikation uppstår
nya forum som kan tänkas främja demokrati och mångfald. Vem som helst kan i princip
fungera som journalist idag, via egna hemsidor och bloggar. En mångfald av röster är en
viktig grund för demokratin och ”truth is more likely to be gathered out of a multitude of
tongues than through any kind of authoritative pronouncement” (Bielefield & Cheeseman
1997: 52). För att denna typ av mångfald ska vara värdefull förutsätts dock att alla tar del av
och förmår sovra bland väldigt mycket information, från olika källor, och själva skapar sig en
“sannare” helhetsbild. En utveckling mot att vem som helst kan verka som journalist måste
också ställas mot bilden av journalistiken som profession, ett yrke med särskilda kunskaper
och särskild etik och källkritik. Även om den publicistiskt drivna pressen utmanas av nya
forum för samhällsdebatt, spelar den fortfarande en väsentlig roll för demokratin. Även om
fler kan göra sig hörda via egna bloggar, så når de inte lika många och kan svårligen bli lika
betydelsefulla som exempelvis en etablerad morgontidning.
Publicisterna har en viktig roll i att sålla och ”kvalitetsstämpla” i det överflöd av
information och kultur som idag finns på Internet. Mediekonsumenterna kan i ett scenario
utan publicistiskt driven press få svårigheter att finna den information och det urval de önskar.
De måste själva söka reda på informationen, värdera denna, hitta tillförlitliga källor och
skribenter. Att ta reda på dagens nyheter (som då blir något mycket subjektivt) blir ett
dagsarbete för var och en, och gör en sådan utveckling osannolik. Däremot kan man, i och
med de möjligheter Internet erbjuder, tänka sig att sättet att inhämta information och nyheter
kan komma att förändras. Information om en specifik händelse kan sökas i fler medier, direkt
från källorna (t.ex. från kommunen, polisen, nyhetsbyråer) och anpassas efter personliga
intressen. Nyheter kan inhämtas globalt, bland annat från delar av världen som vanligtvis inte
behandlas i de traditionella nyhetsmedierna. Mediekonsumenter kommer troligtvis att i större
utsträckning komplettera användningen av traditionella nyhetsmedierna med mer
32

individanpassade nyheter. Detta parallellt med de traditionella mediernas strävan efter att på
skilda sätt individanpassa utbudet för att möta publikens behov.
Upphovsrätten i journalistiken - idag och i framtiden
Upphovsrätten kritiseras ofta, särskilt av amerikanska skribenter, för att gynna den som köpt
de ekonomiska rättigheterna (som medieföretag) och inte upphovsmännen (McLeod 2001,
Woodmansee & Jaszi 1994, Bettig 1996). Utifrån ett svenskt perspektiv är det inte lika tydligt
att upphovsrättslagen uteslutande gynnar företag snarare än upphovsmännen, dels för att den
ideella rätten finns och dels för att medieföretagen inte per automatik har den ekonomiska
rätten, utan måste förhandla om den. Det är därför inte lika vanligt att företagen har hela
förfoganderätten till de journalistiska produkterna.
Medieföretagen hävdar ofta att de behöver de ekonomiska rättigheterna över de
journalistiska produkterna för att kunna konkurrera på en tuff mediemarknad. Men om inga
medieföretag hade dessa rättigheter skulle de konkurrera på samma villkor, åtminstone på den
svenska marknaden. (På en global marknad skulle det dock vara svårt för svenska
medieföretag att utan ekonomiska rättigheter konkurrera med exempelvis USA där de
ekonomiska rättigheterna redan tillfaller medieföretagen.)
Utifrån ett journalistperspektiv är givetvis den ekonomiska ersättningen viktig; att få
rimligt betalt för ens arbete och inte känna sig utnyttjad kan antas vara en förutsättning för att
trivas med sitt arbete. Ger tekniken och de nya medierna möjligheter att tjäna mer pengar på
varje artikel uppkommer givetvis frågan vem denna nya intäkt ska gå till – journalisterna eller
företaget. Särskilt viktigt kan detta tänkas vara för frilansande journalister som på grund av
Internet och webbjournalistiken till viss del förlorar sina möjligheter att sälja sina verk till fler
än ett medieföretag.
Om den svenska situationen skulle komma att likna den i USA och upphovsrätten få en
alltmer traditionellt anglosaxisk prägel, kunde man också vänta sig att debatten i Sverige bytte
riktning. Eventuellt kan man, som jag varit inne på tidigare, redan se en tendens till en sådan
svängning. Debatten kan komma att stå allt mindre om vem upphovsrätten (den ekonomiska
rätten) ska vara knuten till, och mer om upphovsrättens vara eller icke-vara. Men så länge den
ideella rätten finns kvar kommer debatten i Sverige inte helt att bli som den i USA.
Journalisten och författaren Karl-Erik Tallmo skriver om upphovsrättens roll idag. Han
menar bland annat att även om upphovsrättslagarna eventuellt behöver reformeras, så är det
viktigt att behålla principen om lagligt skydd för immateriell egendom. Han tror att detta är
nödvändigt ”i en tid när allt fler livnär sig på intellektuella prestationer”. Han menar dessutom
att skyddet för ett verks integritet blir extra viktigt i ”vår digitala värld” där texter och bilder
så lätt kan ändras. Namnangivningen i samband med verket menar han också är viktigt,
eftersom kunskapen annars gradvis kan komma att urarta. Man vet inte längre vem som har
sagt vad; källan blir osynlig och därmed försvinner journalistikens trovärdighet
(Tallmo/Computer Sweden 2005).
Den ideella rätten innebär rätten att bli namngiven i samband med sina verk samt att
verket inte används/visas i sammanhang eller ändras på ett sätt så att upphovsmannen känner
sig kränkt. Michael Karlssons avhandling ”Nätjournalistik: en explorativ fallstudie av digitala
mediers karaktärsdrag på fyra svenska nyhetssiter” (2006) visar att det inom
webbjournalistiken slarvas en hel del med namngivning och källhänvisningar. Enligt Karlsson
händer det ofta att såväl namn som källor byts ut allteftersom den ursprungliga artikeln
uppdateras. Hans studie antyder slarv både med den ideella upphovsrätten i form av
namngivning samt med en för journalistisk kvalitet så viktig aspekt som källangivning. Detta
kan bli följderna av fokuseringen på snabb publicering av nyheter på webben som också ska
uppdateras så ofta som möjligt.
33

Sett utifrån ett journalistperspektiv är upphovsrätten viktig för kontrollen över ens
produkt, vad som händer efter att man har lämnat in t.ex. sin artikel till tidningen. Denna
kontroll försvåras dock i och med digitaliseringen och flerkanalspublicering. När en journalist
lämnar in sin artikel till tidningen rör det sig alltmer sällan om en färdig produkt, utan snarare
om en första del i en process. Texten kommer i många fall att bearbetas för att publiceras i
olika varianter i olika distributionskanaler. En text som lämnas in till tidningen publiceras
kanske först i papperstidningen, och läggs samma dag ut på tidningens webbsida. Där
uppdateras den ett par gånger under dagen och på kvällen kanske den utgör grunden till ett
inslag i tidningsföretagets nya tv-satsning. I en sådan process är det ofta flera olika
journalister som deltar. Digitalisering, nya medier och publiceringskanaler samt förändrad
organisering gör att det alltmer sällan finns en upphovsman, utan flera, precis som fallet är vid
t.ex. tv-produktion. Många forskare och skribenter påpekar också att synen på
upphovsmannen härstammar från en annan tid präglad av helt andra förutsättningar, tekniska
och ekonomiska t.ex. Kanske är Landows förslag om att upphovsmannabegreppet borde
kompliceras genom att splittras upp i ”primery versus seconary authors, authors versus readerauthors,
or authors versus linkers” fruktbart (Landow 2006: 371).
Som tidigare beskrivits finns ett ifrågasättande av föreställningen om
journalisten/upphovsmannen som en skapande individ och konstnär samt ett ifrågasättande av
vad fakta är; att det snarare än en objektiv spegling av vad som sker, uppfattas som en
konstruktion gjord av ett subjekt med särskild förförståelse och föreställningar kring det som
beskrivs. Utöver dessa tendensers påverkan på upphovsrättensliga aspekter, påverkar det
journalistrollen och den journalistiska professionen. Journalisten blir inte den enda som kan
göra anspråk på att förmedla nyheter, och med den mångfald av nyhetskällor och den mängd
information som finns på Internet ställer, vid sidan av de stora möjligheterna för research som
uppstår, också nya krav på journalisterna - och på den journalistiska professionen som sådan,
som tvingas tydliggöra sin roll, sitt bidrag och specifika värde i relation till exempelvis
bloggare och andra skribenter.
***
Efter denna teoretiska, och delvis empiriska, genomgång av upphovsrätten inom
journalistiken, uppkommer många frågor och funderingar kring upphovsrätt och journalistiskt
arbete. Digitaliseringen förenklar bearbetningar och ändringar av verk avsevärt. Bearbetning
av en artikel kan ibland innebära att den som gjort ändringarna får rätten till den nya artikeln,
medan rätten till den ursprungliga artikeln kvarstår hos den ursprungliga upphovsmannen.
Detta är dock relativt ovanligt, och rutinmässig redigering räknas exempelvis inte som
skapande av ett nytt verk. Det är en gradfråga hur stora ändringarna ska vara för att för att ge
uppkomst till ett nytt verk. Om exempelvis en papperstidningsartikel ändras för att publiceras
i webbtidningen, räknas det då som ett nytt verk? Om artikeln ändras mer än vad som kan
räknas som vanlig redigering, får den ursprungliga artikelförfattaren då godkänna ändringarna
före publicering?
För att intrång i den ideella rätten inte ska ske måste alltså journalisterna själva ha kontroll
över hur namnangivningen efterlevs samt kontroll över på vilka sätt och i vilka sammanhang
deras artiklar publiceras och används. Man kan fråga sig i vilken utsträckning den ideella
rätten hänger samman med den ekonomiska. Om journalisterna skulle avtala bort
förfoganderätten - skulle det innebära att de får svårare att kontrollera den ideella rätten (med
namnangivelser i samband med verket samt att verket inte används på ett för upphovsmannen
kränkande sätt eller i sammanhang som uppfattas som kränkande)?
Avgörande för att ideella intressen inte ska undergrävas är hur som helst hur man löser
frågan om kontrollen över produkterna. Man bör helt enkelt hitta effektiva sätt att värna de
ideella rättigheterna och redaktionerna måste hitta rutiner för information och kontroll, oavsett
34

vem som innehar de ekonomiska rättigheterna. Vilka andra sätt att bevaka den ideella rätten
kan man tänka sig, utöver det att journalisterna behåller förfoganderätten?
Det vore också intressant att ta reda på vad journalister själva anser om den ideella rätten.
Tycker de att kontrollen över användningen av verken är viktig för arbetet och för den
journalistiska professionen? Hur mycket anser de att den ekonomiska rätten förbättrar
förutsättningarna för kontroll? Känner sig journalisterna ofta kränkta i sin ideella rätt? Eller är
det så att den ideella rätten inte längre anses vara lika betydelsefull? Att digitaliseringen och
förändrade förutsättningar för journalistisk produktion också har lett till förändrade ideal
bland journalisterna? Detta är exempel på frågor att undersöka vidare.
35

Referenser
Litteratur
Ahlberg, Kerstin (2006) Din upphovsrätt och andras: handbok för journalister. Stockholm: Norstedts
akademiska förlag, Svenska journalistförbundet.
Bass, Emily (2003). “COMMENT: PENNIES FOR THEIR THOUGHTS?: THE VALUE OF
WRITERS' DIGITAL RIGHTS.” Case Western Reserve Law Review, 53: 3.
Bettig, Ronald V. (1996) Copyrighting culture: the political economy of intellectual property.
Boulder, Colo.: Westview Press.
Bielefield, Arlene, Lawrence Cheeseman (1997) Technology and copyright law: A guidebook for the
library, research, and teaching professions. New York: Neal-Schuman Publishers.
Bunker, Matthew D. (2000) “Trespassing speakers and commodified speech: First amendment
freedoms meet private property claims.” Journalism & Mass Communication Quarterly, 77: 4.
Bunker, Matthew D. & Bethany Bolger (2003) “PROTECTING A DELICATE BALANCE: FACTS,
IDEAS, AND EXPRESSION IN COMPILATION COPYRIGHT CASES.” Journalism & Mass
Communication Quarterly, 80: 1.
Buskqvist, Ulf (2002) Webbjournalistik på SVT och TV4. Journalistik och nyheter i förändring.
Örebro: Universitetet.
Clancy, Frank (2002) “Now Is the Time to Revive the Spirit of '76--and of 1976, Too.” Columbia
Journalism Review, 40: 5.
Dubois, Pierre-André & Colleen Chien (2001) “Tasini: moving towards a global model for the use of
journalists’ works?” Copyright world, 2001: 113.
Ebbinghouse, Carol (2001) “Tasini Case Final Decision.” Information Today, 18: 8.
Eckstrand, Victoria (2004) “Copyright and Consequences: Central European and U.S. Perspectives
(Book).” Journalism & Mass Communication Quarterly, 81: 2.
Ekström, Mats & Ulf Buskqvist (2001) Nyheter på nätet: organisering, arbetsformer och teknik.
Örebro: Örebro universitet.
Ekström, Mats & Stig Arne Nohrstedt (1996) Journalistikens etiska problem. Stockholm: Rabén
Prisma, Svenska journalistförbundet.
Gillespie, Tarleton (2004) “Copyright and Commerce: The DMCA, Trusted Systems, and the
Stabilization of Distribution.” Information Society, 20: 4.
Hamilton, James T. (2004) All the news that's fit to sell: how the market transforms information into
news. Princeton, New Jersey: Princeton University Press.
Herrington, TyAnna K. (1998) “The Interdependency of Fair Use and the First Amendment.” Text of a
presentation at CCCC in Chicago, 1998.
James-Enger, Kelly (2005) “Is ‘all rights’ ever all right?” Writer, 118: 7.
Karlsson, Michael (2006) Nätjournalistik: en explorativ fallstudie av digitala mediers karaktärsdrag
på fyra svenska nyhetssajter. Lund: Lunds universitet.
Kirtley, Jane E. & Rebecca Daugherty (1997) “World Intellectual Property Organization: Basic
proposal for the substantive provisions of the treaty on intellectual property in respect of
databases.” Government Information Quarterly, 14: 2.
Landow, George P. (2006) Hypertext 3.0: critical theory and new media in an Era of Globalization.
Baltimore: Johns Hopkins University Press.
Lee, Seung Eun (2002) “Copyright policy in the digital age: ‘Fair use’ of circumvention technologies”.
Proceedings of the Annual Meeting of the Association for Education in Journalism and Mass
Communication (85th, Miami, Florida, August 5-8, 2002). Communication Technology & Policy
Division.
Letts, Mike (2001) “Supreme Court rules freelancers control access rights online.” Seybold Report:
Analyzing Publishing Technologies, 1: 8.
Lindblom-Hulthén, Agneta (2000) Journalistikens spelplan: om ett och annat som styr, formar och
sätter gränser. Stockholm: Svenska journalistförbundet.
Lindblom-Hulthén, Agneta, Pär Trehörning, Olle Wilöf (2003) Därför är upphovsrätten viktig för
journalister. Stora lathunden för journalistklubbarna. Stockholm: EO Print.
36

Loundy, Mark (2005) “Know Why, Not Just How.” News Photographer, 60: 8.
Hoke, Wendy (2005) “Creating a virtual freelance community.” Quill 93: 2.
Manafy, Michelle (2004) “Lend Me Your Ear.” EContent 27: 12.
Martin, Shannon E. & Kathleen A. Hansen (1998) Newspapers of record in a digital age: from hot
type to hot link. Westport, Connecticut, London: Praeger.
McLeod, Kembrew (2001) Owning culture: authorship, ownership, and intellectual property law.
New York: P. Lang.
Nard, Craig Allen (2003) “THE LAW, TECHNOLOGY & THE ARTS SYMPOSIUM: COPYRIGHT
IN THE DIGITAL AGE: REFLECTIONS ON TASINI AND BEYOND.” Case Western Reserve
Law Review, 53: 3.
Norman, Helena (2006) Journalistiskt arbete under nya villkor: en kvalitativ intervjustudie om
webbjournalistiskt arbete. Arbetslivsrapport, Arbetslivsinstitutet, 2006:3. Stockholm:
Arbetslivsinstitutet förlagstjänst: 58.
Norman, Helena & Sandberg, Åke (2007) “Journalist’s view of work in digital and print media:
creativity and control under changing technologies and markets”. Paper presented at the 25th
International Labour Process Conference, Amsterdam Institute of Advanced Studies, April 2007
(with Helena Norman). 16 pp.
O'Rourke, Maureen A. (2003) ”BARGAINING IN THE SHADOW OF COPYRIGHT LAW AFTER
TASINI.” Case Western Reserve Law Review, 53: 3.
Pavlik, John & Shawn McIntosh (2004) Converging media: an introduction to mass communication.
Boston, Pearson: Allyn and Bacon.
Quint, Barbara (2001) “Let's Stop the Trash Trucks.” Information Today 18: 8.
Primack, Phil (2002) “Our Disappeared Stories.” Columbia Journalism Review, 41: 4.
Regeringskansliet (2005) Upphovsrätt. Information om rättsreglerna. Informationsskrift,
www.regeringen.se.
Reid, Calvin (2001) “High Court Hears Arguments In ‘Tasini’ Copyright Case.” Publishers Weekly,
248: 14.
Robins, Wayne (2000) “Content & its discontents.” Editor & Publisher, 133: 49.
Siegrist, Hannes (2005) “The history and current problems of intellectual property (1600-2000).” Emerging
media: communication and the media economy of the future. A. Zerdick and European
Communication Council. Berlin: Springer.
Wallis Roger (2006) “Can Copyright survive the Music Industry’s digital strategies?” Paper for COST
A20 conference (Internet and the Media) Delphi, Greece 0604.
Woodmansee, Martha & Peter Jaszi (1994) Construction of authorship: textual appropriation in law
and literature. Durham: Duke U. P.
Wright, Bob (2004) “Technology And The Rule of Law in the Digital Age.” Vital Speeches of the
Day, 71: 2.
Tidningsartiklar
Berggren, Henrik (2006) ”En lag för Disney - eller för kulturarvet” i Dagens Nyheter, 060202.
Brundin, Sverker (2006) ”Piratparti får ställa upp i valet” i Computer Sweden, 060215.
Carlsson, Ylva (2005) ”Dansk flerkanalsmodell lockar svenskar” i Pressens tidning, 051006.
Collin, Lars (2005) ”Ny sportkanal kvalar in i tv” i Svenska Dagbladet, 050317.
Ewenfeldt, Björn/TT (2006) ”Fullt krig om upphovsrätten” i TT Nyhetsbanken, 060227.
Goksör, Joakim/TT (2004) ”TREÅRIGT AVTAL FÖR TIDNINGSJOURNALISTER KLART” i TT
Nyhetsbanken, 040507.
Hernadi, Alexandra (2006) ”Tre frågor till Rickard Falkvinge” i Dagens Nyheter, 060214.
Jacobsson, Cecilia (2001) ”Journalister får behålla upphovsrätten” i Dagens nyheter, 011208.
Jacobsson, Cecilia (2006) ”Nytt bråk mellan TU och Journalistförbundet” i DN, 060227.
Juhlin, Eddie (2004) ”Upphovsrätt: 20 procent för Internetpublicering” i PointLex, 041213.
Lindell, Karin (2006) ”AD kan avgöra PAR: s behörighet” i Pressens tidning, 060302.
Neuman, Ricki (2005) ”Expressens material körs i tv” i Svenska Dagbladet, 050318.
Rydell, Malena (2003) ”Frilansar kräver Mediearkivet på 17 miljoner” i Dagens nyheter, 030405.
37

Rydergren, Tobias (2004) ”Mea ger journalister på Bonnier ny bonus” i Resumé, 040930.
Sjöman, Mika (2006) ”Kulturen måste vara fri” i ETC, 060210.
Tallmo, Karl-Erik (2005) ”Den missförstådda upphovsrätten” i Computer Sweden, 050902.
TT (2001) ”NYTT AVTAL FÖR 6 000 JOURNALISTER OCH FOTOGRAFER” i TT
Nyhetsbanken, 011207.
TT (2004a) ”TRÖGT I JOURNALISTFÖRHANDLINGAR” i TT Nyhetsbanken, 040125.
TT (2004b) ”GRENFORS OCH JOHANSSON MEDLARE PÅ JOURNALISTOMRÅDET” i TT
Nyhetsbanken, 040302.
Van den Brink/Resumé (2004) ”Stulna artiklar jackpot för Ny Teknik” i Resumé, 040615.
Wilöf, Olle (2003) ”Olagligt att surfa?” i Journalisten, 031209,
www.journalisten.se/a.aspx?article_id=6246.
Lagar och avtal
SFS 1960: 729
17 U.S.C § 107
(2004). KOLLEKTIVAVTAL mellan SVENSKA TIDNINGSUTGIVAREFÖRENINGEN
(Tidningsutgivarna) och SVENSKA JOURNALISTFÖRBUNDET (Journalistförbundet) angående
löne- och anställningsvillkor för redaktionspersonal 1 april 2004 - 31 mars 2007.
(2007). KOLLEKTIVAVTAL mellan SVENSKA TIDNINGSUTGIVAREFÖRENINGEN
(Tidningsutgivarna) och SVENSKA JOURNALISTFÖRBUNDET (Journalistförbundet) angående
löne- och anställningsvillkor för redaktionspersonal 1 september 2007 - 31 mars 2010.
Internetkällor
ALIS (2006) http://www.alis.org/2_MediaAvtal.htm, sedan besökt 060404.
Piratpartiet (2006a) https://www.piratpartiet.se/Program.aspx, sidan besökt 060322.
Piratpartiet (2006b) https://www.piratpartiet.se/Reasons.aspx, sidan besökt 060322.
Svenska journalistförbundet (2006a) http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38438&_dad
=portal&_schema=PORTAL, sidan besökt 060322.
Svenska journalistförbundet (2006b) http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38511&_dad
=portal&_schema=PORTAL, sidan besökt 060322.
Tidningsutgivarna (2006a) http://www.tu.se/article.do?category=78, sidan besökt 060322.
Tidningsutgivarna (2006b) ”Tidningsutgivarna - en kort presentation” (pdf), se
http://www.tu.se/uploaded/document/2006/2/16/tu_egen_presentation_sv.pdf. Nedladdad,
060322.
38

Appendix:
MITIOR
Media, IT and innovation
in organisation and work
MITIOR is a research programme about organisation and work in the IT and media
sectors and other operations where IT use is central. The programme looks at the
development and design of new IT solutions as well as their use in other industries. One
fundamental issue is the possibilities of combining good jobs with effective businesses. The
MITIOR programme was developed at the Department for Work and Health at
Arbetslivsinstitutet, Swedish National Institute for Working Life/NIWL and at KTH, the
Royal Institute of Technology and its School for Computer Science and Communication.
Those active in the research group (January 2007) include Åke Sandberg
(research team leader, professor), Fredrik Augustsson (researcher) and Helena Norman
(research assistant). Atty Burke, Karin Darin, Tommy Lindkvist, Sanja Magdalenic,
Gabriela Maguid and Emma Movitz have been involved previously as research assistants
and Anne Lintala as analyst. After the new government’s closing of the NIWL, the MITIOR
programme is based, since August 2007, at Stockholm University and its Sociology
Department.
Contact information
Åke Sandberg, research team leader, now affiliated to the Sociology Dept, Stockholm
University, 106 91 Stockholm, +46 (0)8 16 31 86, ake.sandberg@sociology.su.se, and also
valid is akesan@kth.se There are still useful links at www.arbetslivsinstitutet.se
Reports
MITIOR reports are available for free downloading at the Stockholm University Library.
Search at http://websok.libris.kb.se/websearch/form?lang=eng. Most of the reports are found
at http://tinyurl.com/252knp, click on the relevant report and go to Internetlänk and then to
fulltext for downloading.
Studies within the Mitior Progamme
The focus of studies has so far been on the interactive media industry in Sweden and on
ICT companies in Kista in northern Stockholm, i.e. companies that develop different kinds
of IT solutions. Currently, since a couple of years, we also study sectors that are intense users
of ICT and interactive media, focussing on digital journalism and on call centre work. We
are also working on a reader in English with Scandinavian perspectives on management in
the new working life, and we are planning a summarizing monography on development of
ICT related work, welfare and industry in Sweden.
Interactive Media: Internet and Multimedia
Most of the sub-projects have concerned the development of companies and work in
interactive media, i.e. production of Internet and multimedia solutions. Three comprehensive
company management questionnaire-based surveys have been conducted and
reported on (Sandberg 1998, Sandberg and Augustsson 2002, Augustsson and Sandberg
2004) as has a smaller interview-based survey about social integration (Darin 2003). A
39

survey about work, health and competence to employees in 60 interactive media producing
companies has been carried out and reported in ‘Net workers’ (Sandberg et al 2005a) A
new company management survey has been carried out in the same 60 companies. ‘Net
workers’ is now being revised into a book-length manuscript (Sandberg & Augustsson).
IT and Telecom Companies in Kista
A study of ICT companies in Kista was carried out in 2003–2005 with a questionnaire to
establishment managements as the empirical tool. A report was first published in Swedish
(Sandberg et al 2005b) and a revised and updated version in English was published in
January 2007. It covers the companies’ operations, networks, skills and Kista’s strengths
and weaknesses as a location in which to establish an ICT business. An interview based
study of knowledge sharing and inter-organizational collaboration between firms, local
university and authorities has been conducted, a preliminary report was produced and a
revised version is under production. A series of feed-back workshops with the
same three groups of actors was carried out (Högberg 2006)
Digital journalism
Case studies of work within digital news journalism and web publishing have been
conducted and published (Ekström and Buskqvist 2001, Norman 2005). We are currently
planning deeper studies into the development of the work of journalists in media
companies on a very competitive media market and with digital tools and channels for
publishing. Quality of work and of products/publications is a theme.
Call centre work
We participate in The Global Call Center Industry Project and a report on call centres in
Sweden, their human resource strategies and effects for performance and work, has been
published in Swedish and in English (2006 and 2007).
Integration and Analyses
In addition to the reports from the various empirical sub-studies, the researchers draw up
various types of summary and analysis. In the autumn of 2003, SNS förlag published a
fourth, revised version of the textbook Ledning för alla (Leadership for All). An English
language and substantially revised version of the book is under completion and will have
the theme ‘Scandinavian perspectives on management in ‘the new working life’. Also
articles and chapters on specific topics such as employability, organisations purchase of
services, and the productive potential of ‘good work’ were published in books and journals.
Publications
Books and Reports
Strandberg C, Sandberg Å 2007. Call Centres in Sweden. A description of orientation, human
resources practices and performance in internal and external call centres. Stockholm:
Arbetslivsinstitutet in cooperation with KTH and Mid Sweden University (forthcoming,
spring 2007).
Strandberg, C, Sandberg Å, Norman, K 2006. Call centers i Sverige. Stockholm:
Arbetslivsinstitutet in cooperation with KTH and Mid Sweden University.
Norman, H. 2006. Journalistiskt arbete under nya villkor: en kvalitativ intervjustudie om
webbjournalistiskt arbete. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Högberg, D 2006. Organisering av kunskapsbildning inom IT-sektorn i Kista – summering av
workshops. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
40

Augustsson F 2005. They Did IT. The Formation and Organisation of Interactive Media
Production in Sweden. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Sandberg Å, Augustsson F, Darin K, Maguid G. 2005. Net Workers. Work, Health and
Competence among Interactive Media Workers. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Sandberg Å, Lintala A, Augustsson F. 2005. IT-företagen i Kista. Verksamhet, nätverk,
kompetens och platsens kvaliteter. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Augustsson F, Sandberg Å. 2004. Interactive Media in Swedish Organisations. In-house
Production and Purchase of Internet and Multimedia Solutions in Swedish Firms and
Government Agencies. Stockholm: Arbteslivsinstitutet.
Darin K. 2003. Factors influencing diversity and access to high-qualified jobs within the
Interactive Media sector in Stockholm. I RISESI 4.1. deliverable app.pdf. Regional
Development and Differentiated Labour Markets.: www.risesi.org.
Darin K. 2003. Players on the interactive media market. A discussion of social exclusion and
inclusion among interactive media firms. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Magdalenic S. 2001. Journalistik och Internet i ett medieföretag : en explorativ fallstudie av
omvandlingar inom ETC Produktion AB. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Sandberg Å, Ed. 2003. Ledning för Alla? Om perspektivbrytningar i arbetsliv och
företagsledning. 4 th revised edition. Stockholm: SNS förlag
Sandberg Å, Augustsson F. 2002. Interactive Media in Sweden 2001. The Second Interactive
Media, Internet and Multimedia Industry Survey. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Ekström M, Buskqvist U. 2001. Nyheter på nätet. Organisering, arbetsformer och teknik.
Örebro: Örebro Universitet
Sandberg Å. 1998. New Media in Sweden. The Swedish New Media and Internet Industry
Survey. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Sandberg Å. 1998. Nya Medier. Rapporten om multimedie- och Internetföretagen i Sverige.
Solna: Arbetslivsinstitutet.
Published Articles and Book Chapters
Augustsson F, Sandberg Å. 2006. Varför finns det fler kvinnor på bankens Internetavdelning
än hos de små Internetkonsulterna? In Skillnader på kors och tvärs: intersektionalitet
och makt i storstadens arbetsliv. Eds. E Gunnarsson, A Neergard, A Nilsson.
Stockholm: Normal Förlag.
Augustsson F. 2005. The Organization of Expertise. Swedish Organizations’ Production,
Subcontracting and and Purchase of Interactive Media Solutions. In Dealing with
Confidence. The Construction of Need and Trust in Management Advice Services. Eds. S
Furusten, A Werr. Copenhagen. Copenhagen Business School Press.
Augustsson F. 2004. Webbsidor som visuella uttryck. In Bild och samhälle. Visuell analys
som vetenskaplig metod, red. P Aspers, P Fuerher, A Sverrison. Lund: Studentlitteratur.
Augustsson F, Sandberg Å. 2004. Time for Competence? Competnce Development among
Interactive Media Workers. I Learning to be Employable: New Agendas on Work,
Responsibility and Learning in a Globalizing World, Eds. C Garsten, K Jacobsson.
Hampshire: Palgrave Publisher.
Sandberg Å, Augustsson F 2004. Work and organisation within interactive media in
Sweden. I Work With Computing Systems 2004, Eds. H M Kalid, M G Helander, A W
Yeo. Kuala Lumpur: Damai-Sciences.
Augustsson F, Sandberg Å. 2003. IT i omvandlingen av arbetsorganisationer. I Ute och inne i
svenskt arbetsliv. Forskare analyserar och spekulerar om trender i framtidens arbete, Ed. C
von Otter. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
41

Augustsson F, Sandberg Å. 2003. Teknik, organisation och ledning - vad nytt inom
interaktiva medier? I Ledning för Alla? Om perspektivbrytningar i arbetsliv och
företagsledning, Ed. Å Sandberg. Stockholm: SNS förlag
Edling C, Sandberg Å. 2003. Nya ledningsstrategier i Sverige: En empirisk belysning av
utbredning och samband. In Ledning för alla? Om perspektivbrytningar i arbetsliv och
företagsledning, Ed. Å Sandberg. Stockholm: SNS förlag
Sandberg, Åke. 2003. Productivity through quality of work - European options. I The Future
of Work: Key Challenges for the European Employment Strategy, Ed. T Bonis G,
Tsobanoglou. Athens: Employment Observatory Research Informatics
Sandberg Å. 2003. Fack i förändring. In Ledning för alla? Om perspektivbrytnigar i arbetsliv
och företagsledning, red. Å Sandberg. Stockholm: SNS förlag
Sandberg Å. 2003. Företagsledning och arbete i förändring. In Ledning för alla? Om
perspektivbrytningar i arbetsliv och företagsledning, Ed. Å Sandberg. Stockholm: SNS förlag
Sandberg Å, Edling C. 2003. New Management systems and worthwhile work: The
Swedish Experience. In New Frontiers of Democratic Participation at Work, red. M Gold.
Aldershot: Ashgate
Bäcklund A-K, Sandberg Å. 2002. New Media Industry Development: Regions, Networks
and Hierarchies - Some Policy implications. Regional Studies 36: 87–91
Sandberg Å. 2002. New forms of management - New democratic participation? In Essays in
honour of Prof. Litsa Nicolau. Piraeus: Piraues University Press
von Otter C, Sandberg Å. 2001. Call Centre Jobs and Regions in the New Economy.
Editorial Introduction. Special Issue of Economic and Industrial Democracy 22: 5–11
Sandberg Å. 1999. The Multimedia Industry in Sweden and the Emerging Stockholm
Cluster. I Multimedia and Regional Economic Restructuring, red. H-J Braczyk, G Fuchs, HG
Wolf. London: Routledge
Sandberg Å. 1998. Good Work and Productivity. Editorial introduction in special issue of
Economic and Industrial Democracy. Economic and Industrial Democracy 19: 5–16
Other Publications: Research Information
Skiöld L. 2000. New information technology - new working life. In A look into modern
working life, Ed. L Skiöld. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Skiöld L. 2000. New media - trends and working conditions. In A look into modern working
life, Ed. L Skiöld. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Working Papers, Conference Papers (Selection)
Norman, H. 2007. Upphovsrätt i en föränderlig journalistik: en översikt över problem och
debatter om upphovsrätt, digitalisering och arbetets organisation. Stockholm: Institutet för
mediestudier (to be published 2007)
Norman, H & Sandberg, Å (2007) “Journalist’s view of work in digital and print media:
creativity and control under changing technologies and markets”. Paper presented at the 25th
International Labour Process Conference, Amsterdam Institute of Advanced Studies, April
2007 (with Helena Norman). 16 pp.
Augustsson F. 2006. The Role of Technologies and Areas of Knowledge in the Development
of Organisational Identities. International Workshop on ‘Knowledge, Work and
Organisation’, Lancaster University Institute for Advanced Studies19-20 July 2006.
Augustsson, F. 2004. The Provision of IT-related Expert Knowledge. Swedish Organisations’
Production, Subcontracting and Purchase of Interactive Media Solutions. Working Paper
presented at a seminar of the Work and Health Unit, Arbetslivsinstutet, March 8, 2004.
Augustsson F, Sandberg Å. 2004. Interactive Media, Work and Organisation in Sweden.
International workshop on 'Studying New Forms of Work: Concepts and Practices in Cultural
42

Industries and Beyond', Freie Universität Berlin, March 26-27 2004.
Augustsson, F. 2002. Designing the Digital and Producing Aesthetics: The Organisation of
Production Within and Between Swedish Interactive Media Firms. MITIOR Working
Paper presented at Lancaster and Strathclyde University.
Augustsson F. 2002. Behind the Scenes of Creating Interactive Media. Inter-firm
collaboration and production networks in the Swedish field of interactive media production.
Nordic Sociological Conference, 2002, August 15-17, Reykjavik, Iceland
Augustsson F. 2001. Division of Labour Within and Between Firms. Towards a new model
to describe the organisation of work. European Sociological Association Conference, 2001,
Helsinki
Augustsson F. 2000. Vi eller dom, här eller där? Informationsteknik och uppgifters
organisatoriska och geografiska lokalisering. In Samtida Gränser - Framtida Gränser.
Doktorandkonferens, oktober 2000, Ed. A-m Lagrelius, G Sundström, R Thedvall.
Stockholm: SCORE
Sandberg Å, Augustsson F. 2000. The New Media Companies: Work, Organisation and
Employee Relations. Scientific Report, WorkLife 2000. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
43
December 2007