Gård, gräns, gravfält

Förord
Så har jag kommit till vägs ände - vilken tid det tog. Sent i november 1985
registrerade jag mig på forskarutbildningen i arkeologi. Det gick lätt. Att
bestämma ämnesinriktningen var heller inte svårt. Och i professor Mats P.
Malmer och docent Anders Carlsson hade jag två intresserade och kunniga
handledare. Sedan började det svåra.
Tidigt i mitt avhandlingsarbete fick jag doktorandbidrag. Åren 1987 till
1991 hade jag egentligen all tid i världen att bara ägna åt avhandlingen, men
tyngdes av den stora uppgift jag tagit på mig. Jag samlade in material och utarbetade
katalogen, men arbetetet saknade sin profil. Mot slutet av 1980-talet
utvecklades det arkeologiska doktorandseminariet till en forskarmiljö som var
både uppfordrande och stimulerande. Jag hade den stora förmånen att vara
där då.
1991 fick jag mitt första barn, 1994 och 1996 föddes de bägge andra. Den
egna tiden krympte raskt, men barnen katalyserade både den egna och yrkesmässiga
mognaden och kreativiteten. Sedan dess har det varit den ändliga tiden
och inte våndan som gjort att arbetet dragit ut på tiden. Tack vare välvilliga
stipendier från Svea Orden och Hildebrandsfonden arbetade jag vidare under
en period 1993. Därefter var jag sysselsatt med en helt annan bok under resten
av 1993 och 1994-1996. Först under våren 1996, tack vare ett generöst arbetsstipendium
från Berit Wallenbergs stiftelse återupptog jag avhandlingsskrivandet.
Under 1997 då jag varit barnledig, har skrivandet varit intensivt på "lediga
stunder" .
Många är ni som på olika sätt stött och uppmuntrat mitt arbete, ingen
nämnd och ingen glömd. För en person som har hållit på länge som jag, så är
detta extra värdefullt.
Ett varmt tack till alla er som läst och kommenterat olika delar av min text:
FK Inger Hedengran, professor Åke Hyenstrand, docent Ingmar Jansson, professor
Kenneth Jonsson, folklorist Bengt af Klintberg, docent Ola Kyhlberg,
docent Sigurd Rahmqvist och FD Björn Varenius. Tacksamma tankar går också
till FD Anders Broberg som fast han var så sjuk, gärna läste och gav synpunkter.
Docent Mats Burström, som är kunnig i den svåra konsten att ge konstruktiv
kritik, tackas särskilt för att ha granskat hela avhandlingsmanuskriptet.
Min handledare Anders Carlsson tackas för att han inte bara läst mina
manus, hur osammanhängande de än varit, utan främst för att han ständigt
och med förnyad entusiasm varit beredd att ompröva sina planer på min framtida
disputation, även då den tett sig mycket avlägsen. 7