You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
20 KORPÖGAT<br />
Korpens öga<br />
Korpens öga, den vakande<br />
brunnen i de höga bergens<br />
svåråtkomliga skogar. Djupet,<br />
i vilket man skulle kunna se<br />
själva djupet av sin egen själ,<br />
skådar ned på sina oändliga<br />
marker. De som varit många<br />
generationer av dess arts<br />
hem. Snart finns det inte mer.<br />
Snart har trädens blomstrande kronor<br />
jämnats med marken. Snart är<br />
det borta, uppslukat av hungrigt<br />
framrusande förgörare som sätter<br />
alla andra djur i panikfylld flykt.<br />
Snart har allt syre slukats av fienden,<br />
och de liv som omringats av<br />
denna kvävts till döds.<br />
Kommer de klara sig?<br />
De markbundna som i skräck försöker<br />
undkomma detta hänsynslösa<br />
monster som villkorslöst slukar<br />
deras hem?<br />
Eller kommer de att gå en plågsam<br />
död till mötes för att sedan lämnas<br />
som, vita kranium, som enbart giver<br />
hintar om vad de en gång varit?<br />
Kommer livet på denna plats någonsin<br />
återställas?<br />
En farlig fiende<br />
I korpens öga speglas den bländande<br />
scenen likt träden vid en stilla<br />
sjö. I ovan, dit denna hänsynslösa<br />
jägare inte kan nå, svävar många<br />
bevingade själar som av ett ödets<br />
nyck givits en bättre chans att undkomma.<br />
På marken dansar odjuret<br />
fram, lockar med sina glädjens färger.<br />
Dess klor, i former av alla de<br />
slag, jagar så väl små djur som älgar,<br />
som på lek. Även rovdjuren<br />
med sina vassa tänder och smidiga<br />
kroppar, anpassade för snabba<br />
språng, räds denna lustfyllda lekkamrat.<br />
I korpens öga speglas en<br />
avlägsen stad, där människor sitter<br />
trygga i sina hem och bilar utan en<br />
tanke på det kaos som råder bara<br />
någon kilometer bort. Människans<br />
ras bryr sig inte, människan ser<br />
inte. Trots att även de, det främsta<br />
och brutalaste rovdjuret av alla,<br />
fruktar detta slukande hav som<br />
sväljer allt i sin väg.<br />
Mången gång har sådant här elände<br />
utspelat sig under korpens skarpa<br />
syn, och ofta haft sin härkomst<br />
från människans hand, som allt för<br />
flitigt väcker sin vildsinta och svårkontrollerade<br />
tjänare till liv.<br />
Har tjänaren en gång vaknat är<br />
den svår att åter söva. Denna gång<br />
vet inte korpen var detta som nu<br />
ändar livet för så många kommer<br />
ifrån eller varför det startades, allt<br />
han vet är att det startades, att det<br />
hände. Rytandet från det hungriga<br />
eldhavet stiger ur förtärda skogen<br />
likt ursinnesvrålet från en björn.<br />
Svarta rökmoln stiger uppåt och<br />
blandar sig med himlens vita och<br />
Illustration: Isabelle Gustafsson<br />
oskyldiga. Spåret efter dess framfart<br />
färgas dystert grått och visar<br />
enbart den död som elden fört med<br />
sig. Den ligger kvar som en förkolnad<br />
svans, eller en lång kvällsskugga<br />
som kastats från bödeln av<br />
så många oskyldiga liv.<br />
Men ur denna mördares spår, hur<br />
otroligt det än kan synas just för<br />
tillfället, så kan nya liv spira, vackrare<br />
och mer fyllt av liv än sin föregångare.<br />
I korpens öga kan man<br />
nu se en gnista tändas, inte en av<br />
samma slag som de som svävar<br />
upp ur den framryckande mördarens<br />
gap, utan en gnista av hopp…<br />
och har hoppet en gång vaknat är<br />
det svårt att åter söva.<br />
Text: Emma Pålsson, Berg & Amanda<br />
Latvala Hofors
Change language