05.09.2013 Views

STOKASTIK Sannolikhetsteori och statistikteori med tillämpningar

STOKASTIK Sannolikhetsteori och statistikteori med tillämpningar

STOKASTIK Sannolikhetsteori och statistikteori med tillämpningar

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

2007-10-08 – sida 161 – # 165<br />

3.13 Centrala gränsvärdessatsen<br />

3.13 CENTRALA GRÄNSVÄRDESSATSEN 161<br />

I föregående avsnitt visades att <strong>med</strong>elvärdet ¯Xn av en följd av oberoende<br />

slumpvariabler X1, X2, . . ., alla <strong>med</strong> samma väntevärde µ <strong>och</strong> standardavvikelse<br />

σ, konvergerade i sannolikhet mot µ när n → ∞. I det här avsnittet<br />

ska vi studera fördelningen för ¯Xn − µ när n växer, <strong>och</strong> vi gör detta under antagandet<br />

att slumpvariablerna inte bara har samma väntevärde <strong>och</strong> standardavvikelse,<br />

utan att de har samma fördelning så att vi har ett stickprov från en<br />

fördelning F .<br />

Eftersom ¯Xn −µ går mot 0 i sannolikhet måste vi således skala upp ¯Xn −µ<br />

för att finna något intressant. Vi studerar därför i stället den standardiserade<br />

slumpvariabeln av ¯Xn. Från Följdsats 3.2 vet vi att E( ¯Xn) = µ <strong>och</strong><br />

D( ¯Xn) = σ/ √ n. Den standardiserade slumpvariabeln av ¯Xn ges således av<br />

√ n<br />

σ ( ¯Xn −µ), som alltså har väntevärde 0 <strong>och</strong> standardavvikelse 1 för alla n. Vi<br />

måste alltså förstora, eller ”blåsa upp” avvikelserna från väntevärdet på √ nskalan.<br />

Det märkliga är att denna standardiserade slumpvariabel konvergerar<br />

mot en <strong>och</strong> samma fördelning (standardiserad normalfördelning) oavsett<br />

vilken fördelning de ursprungliga slumpvariablerna, X1, X2, . . ., har. Detta<br />

resultat kallas “Centrala gränsvärdessatsen” <strong>och</strong> får nog sägas vara sannolikhetsteorins<br />

allra viktigaste resultat.<br />

SATS 3.38 (CENTRALA GRÄNSVÄRDESSATSEN)<br />

Låt X1, X2, . . . vara oberoende <strong>och</strong> likafördelade slumpvariabler <strong>med</strong><br />

E(Xi) = µ <strong>och</strong> D(Xi) = σ, där 0 < σ < ∞, <strong>och</strong> låt ¯Xn = n i=1 Xi/n. För<br />

godtyckliga a < b gäller då att<br />

√<br />

n<br />

P (a <<br />

σ ( ¯Xn − µ) < b) → Φ(b) − Φ(a), då n → ∞,<br />

där Φ(·) är fördelningsfunktionen för N(0, 1).<br />

ANMÄRKNING 3.48<br />

Det gäller alltså att fördelningen för √ n<br />

σ ( ¯Xn − µ) alltmer liknar den stan-<br />

dardiserade normalfördelningen. Ett alternativt sätt att skriva detta är<br />

√ n<br />

σ ( d ¯Xn − µ) −→ N(0, 1), där d står för engelskans ”distribution” som<br />

betyder fördelning. Man säger att slumpvariabeln ifråga konvergerar i<br />

fördelning mot N(0, 1).

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!