Harry Södermans fantastiska liv - Skl - Polisen

Men det var inte bara i form av Kalle Blomkvists gestalt som Harry Söderman nådde allmänheten.
Vid den här tiden fanns en hel del populära vecko- och månadstidningar som gärna berättade om
ruskiga brott och rättsfall. Här hyrdes Harry Söderman in som krönikör och han berättade
häpnadsväckande skrönor i bästa Sherlock Holmes-stil från kriminalteknikens spännande värld.
Mycket av stoffet kom från hans tid hos Locard i Lyon. Här fanns bland annat historien om
inbrottstjuven med de märkliga fingeravtrycken. Ingen kunde begripa hur den förslagne juveltjuven
kunde ta sig in genom fönster på tredje våningen. Till slut upptäckte man att det var en dresserad
apa som begått stölderna. Inte konstigt att fingeravtrycken var ovanliga.
Många av berättelserna som publicerades i ”Kriminaljournalen”, ”Lektyr”, ”Rekordmagasinet” och
annan populärpress finns också i boken ”Policeman´s Lot”.
Men låt oss gå tillbaka till krigsåren.
Våren 1942, mitt under brinnande krig, fick Harry Söderman en förfrågan från den norske
justitieministern i London. Det fanns i Sverige en hel del norrmän som flytt den nazistiska
ockupationen i Norge, förklarade ministern. Skulle man möjligen kunna starta en diskret utbildning
av norska poliser i Sverige? Tanken var att dessa efter kriget skulle ersätta de poliser som
komprometterats genom att de jobbat för Quislingregimen.
Jovisst, svarade Harry, och med sin sedvanliga förmåga till okonventionella och innovativa
metoder tog han sig an saken. Ett antal ”hälsohem” öppnades med svenska myndigheters goda
minne där norrmännen tränades.
Egentligen var det inte fråga om poliser utan om ren militärutbildning, detta i flagrant strid med
Sveriges formella status som neutral makt. Men efter Stalingrad hade de politiska vindarna i
Sverige vänt i takt med krigslyckan. Från att det neutrala Sverige med kniven på strupen tvingats gå
i Tysklands ledband blev den svenska regeringen alltmer lyhärd för de allierades sak. Att Harry
Söderman på något outgrundligt sätt lyckades skaffa fram vapen till de norska polistrupperna kan
ses som ett definitivt bevis på detta.
Sammanlagt 17 000 man utbildades mellan åren 1943 och 1945 vid Harry Södermans ”hälsoläger”.
Ett av dem låg i skogen vid Gottröra, inte långt från Stockholms nuvarande internationella flygplats
Arlanda.
Den 12 januari 1945 flögs de första norska polistrupperna med amerikanska plan från Luleå till
Kirkenes vid norska ishavskusten. Hela Finnmark hade bränts och förråtts av de retirerande
tyskarna under hästen 1944, och ryska trupper hade besatt östra Finnmark fram till Tana älv. Harry
Södermans polistrupper tog nu över från ryssarna, vilka en månad senare fogligt drog sig tillbaka
till sin sida gränsen. Detta i enlighet med fördraget i Jalta mellan Churchill, Roosevelt och Stalin.
(Om detta och annat kan man läsa i ”Slaget om Nordkalotten” av Lars Gyllenhaal, Historiska media
2001)
En av norrmännen som flögs upp till Nordnorge från Sverige var Thor Heyerdahl, mannen som
senare skulle bli världsberömd för sina färder med flottarna Kon-Tiki och Ra. 1953 beslutade sig
Harry Söderman för att avgå som chef för SKA och helt ägna sig åt sina internationella åtaganden.
Han flyttade med familjen till USA, och som konsult deltog han i uppbyggnaden av
polisorganisationer i en rad länder.
1956 drabbades han av hjärtinfarkt under ett uppdrag i Tanger. Ett äventyrligt liv var till ända.
Kai-Anders Sempler