år 2012, nr.2 - Birka samfällighetsförening
05.09.2013 • Views
Share Embed Flag

år 2012, nr.2 - Birka samfällighetsförening

år 2012, nr.2 - Birka samfällighetsförening

år 2012, nr.2 - Birka samfällighetsförening

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
birkasff.se

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

START NOW

Missnöjet i Sundsvall<br />

på väg att lösas<br />

– slutet gott allting gott?<br />

Syssloman<br />

– när allt annat misslyckats?<br />

Bulletinen<br />

Riksförbundet Enskilda Vägars medlemstidning Nr 2• <strong>2012</strong><br />

Artikelserie i 4 delar:<br />

Enskild väghållning<br />

i svensk historia<br />

1200-2010<br />

1 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

Uno har ordet<br />

Sommaren st<strong>år</strong> för dörren, dammbindningen är väl utförd och<br />

vinterns potthål lagade? Ja, även om det är en hel del kvar att<br />

göra av det sedvanliga barmarksunderhållet, så är jag säker på att<br />

ni i styrelsen sliter för att få ihop det hela. Ni som har kalender<strong>år</strong><br />

som räkenskaps<strong>år</strong> har säkerligen också hunnit med <strong>år</strong>sstämman<br />

och förhoppningsvis fått ett erkännande av medlemmarna för<br />

allt arbete som ni ideellt, eller till en ringa timpenning, lagt ned<br />

under det gångna <strong>år</strong>et.<br />

Otack är världens lön är dock ibland den mest passande beskrivningen<br />

av vad man som förtroendevald kan känna. Under<br />

v<strong>år</strong>en har jag varit stämmoordförande på ett tiotal stämmor bland<br />

REV:s medlemmar, i fl era av föreningarna har det förekommit ett<br />

missnöje med sakernas tillstånd alldeles oavsett hur mycket tid och<br />

slitsamt arbete som de förtroendevalda lagt ned på väghållningen<br />

för grannskapets bästa. I ett fall fi ck styrelsen nog och avgick under<br />

sittande möte. Trots att det fanns en överväldigande majoritet<br />

som var positiv till styrelsens arbete, så fi ck den lilla, mycket<br />

missnöjda minoriteten sätta dagordningen, och vad<br />

händer då när styrelsen avg<strong>år</strong> och det inte kan väljas<br />

någon ny? Det var bara för mig att ajournera mötet,<br />

kontakta länsstyrelsen och berätta om det inträffade.<br />

Förhoppningsvis kan den av länsstyrelsen<br />

utsedda sysslomannen hjälpa till med att ordna<br />

upp situationen.<br />

I detta nummer fi nns bl.a. ett reportage om en erfaren syssloman,<br />

som delar med sig av sina kunskaper. Bland övriga intressanta<br />

inslag är den första i en serie artiklar om den enskilda vägens historia<br />

av Pär Blomkvist. REV:s expert Nils Blohms redogörelse för<br />

det senaste i arbetet med att implementera Finlandsmodellen för<br />

andelstals bestämmande i v<strong>år</strong>t vackra land är en annan artikel som<br />

jag vill lyfta fram. REV kommer för övrigt bidra aktivt under <strong>2012</strong><br />

med att stödja studenten Tyra Larsson, Lantmäteriutbildningen<br />

i Gävle, i hennes arbete med en uppsats, som bl.a. kommer att<br />

behandla en jämförelse mellan det svenska och fi nländska sättet<br />

att sätta andelstal. Förhoppningsvis kommer uppsatsen att kunna<br />

bidra positivt till den förändring och förenkling<br />

som REV arbetar för, bl.a. genom<br />

alldeles nyligen genomförda samtal med<br />

ansvarigt departement.<br />

Trevlig läsning och med önskan om en<br />

riktigt rogivande sommar!<br />

Uno Jakobsson<br />

Ordförande<br />

REV Bulletinen utges av<br />

Riksförbundet Enskilda Vägar<br />

Adress: Riddargatan 35-37<br />

114 57 STOCKHOLM<br />

Telefon: 08-20 27 50<br />

Fax: 08-20 74 78<br />

E-post: kansliet@revriks.se<br />

www.revriks.se<br />

Postgiro: 35 77 63-2 Bankgiro: 5528-1109<br />

REV Bulletinen utkommer med 4 nr per <strong>år</strong>.<br />

Citera gärna Bulletinen - men ange källan.<br />

Ansvarig utgivare: Uno Jakobsson<br />

Produktion: Elanders Sverige AB<br />

Form och original:<br />

Anni Sundquist/Elanders Sverige AB<br />

Annonser: Kansliet 08-20 27 50<br />

REV tar inget ansvar för annonsörernas<br />

utlovade förpliktelser m m.<br />

Kansliet har telefontid:<br />

Måndagar-onsdagar, fredagar 09.00 - 15.00<br />

Tisdagar 09.30 - 15.00<br />

Torsdagar 09.00 - 12.00<br />

Lunchstängt 12.00 - 13.00<br />

På kansliet f inns<br />

Maria Sundström, kanslichef 08-440 24 61<br />

Leif Kronkvist, vägingenjör 08-20 27 62<br />

Solweig Hultén, administratör 08-20 27 50<br />

Nils Blohm, lantmätare 08-20 27 64<br />

Birgit Westlund, kassaförvaltare, torsdagar 08-20 27 50<br />

Carina Pörn, administratör, ti-on, to 08-20 27 50<br />

Valda funktionärer<br />

Ordinarie:<br />

Uno Jakobsson, ordförande<br />

Jan Johansson, vice ordförande<br />

Kristina Åberg, sekreterare<br />

Christer Ångström<br />

Sture Källg<strong>år</strong>den<br />

Mikael Näslund<br />

Margareta Vikgren<br />

Suppleanter:<br />

Jan Ellström<br />

Malin Ohlsson<br />

Lars Olin<br />

Anders Lundell<br />

Revisorer:<br />

Berndt Wiklander<br />

Ulf Crona<br />

Revisorssuppleanter:<br />

Anders Gejke<br />

Claes Henkel<br />

Valberedning:<br />

Curt Carleteg, sammankallande<br />

Inger Strömberg<br />

Bengt Larsson<br />

Omslagsfoto: Bengt Allfors<br />

Foto där inget annat anges: Kansliets personal<br />

Riksförbundet Enskilda Vägar grundades 1968 och har<br />

som uppgift att företräda de enskilda väghållarnas intressen.<br />

Förbundet bist<strong>år</strong> medlemsorganisationerna med<br />

råd och anvisningar i juridiska, ekonomiska, väg- och<br />

lantmäteritekniska frågor, bedriver opinionsbildning och<br />

arrangerar utbildningar. Verksamheten fi nansieras i huvudsak<br />

med medlemsavgifter. I medlemsavgiften ing<strong>år</strong> ett<br />

för väghållare heltäckande försäkringspaket.<br />

Kansliet har öppet hela sommaren med något begränsad<br />

telefontid under v 28, 29, 30, då vi svarar i telefon<br />

mellan 9.00 och 12.00.<br />

2 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

Innehåll<br />

TEMA HISTORIA<br />

4 Enskild väghållning i svensk historia 1200-2010<br />

DEL 1: I begynnelsen var alla vägar enskilda<br />

LANTMÄTERI<br />

10 Ideella föreningar, stadgar och<br />

organisationsnummer<br />

VÄGTEKNIK<br />

12 Att använda returasfalt som sliplagergrus<br />

26 Vattenproblem – Taxinge Södra<br />

28 Vägområdets gränser – sikt och röjning<br />

VÄGHÅLLNING<br />

14 Missnöjet I Sundsvall<br />

18 Vägbelysningsanläggningar<br />

REV-NYTT<br />

16 Hur kan andelstalen ändras nu och i framtiden<br />

27 Lägesrapport – omprövningsförrättningar<br />

30 Förbundsstämma 2013<br />

JURIDIK<br />

21 Nya rättsfall om uttaxering<br />

22 Rättelse av uttaxering<br />

24 Syssloman – när allt annat misslyckats?<br />

Missnöjet<br />

i Sundsvall<br />

14<br />

Rättelse av<br />

uttaxering<br />

22<br />

Del 1:<br />

I begynnelsen<br />

var alla vägar<br />

enskilda<br />

4<br />

Vägområdets gränser<br />

- sikt och röjning<br />

28

TEMA HISTORIA<br />

A R T I K E L S E R I E • 4 D E L A R<br />

Om förvaltning av gemensamma resurser<br />

och allmänningens dilemma:<br />

Enskild väghållning<br />

i svensk historia 1200-2010<br />

Med början i detta nummer kommer REV Bulletinen<br />

att publicera en artikelserie baserad<br />

på Pär Blomkvists bok Om förvaltning av gemensamma<br />

resurser: Enskild väghållning och<br />

1. I begynnelsen var vägen enskild<br />

En genomgång av äldre väghistoria fram till 1800-tal<br />

med fokus på hur den enskilda väghållningen växer fram<br />

ur det medeltida byalagets hantering av gemensamma<br />

resurser (allmänningar).<br />

2. Industrialisering, urbanisering<br />

och den enskilda vägen<br />

Byalaget bryts upp av skiftesreformer, industrialisering<br />

och urbanisering. Den enskilda vägen blir en restpost i<br />

den reformerade lagstiftningen om de allmänna vägarna<br />

(1891). Tågsystemet som en utmanare för den enskilda<br />

väghållningen. Lagen om enskilda vägar 1907 och 1926.<br />

allmänningens dilemma i svensk historia 1200-<br />

2010. De fyra artiklarna skildrar den enskilda<br />

vägens historia från medeltid fram till idag:<br />

3. Massbilism, folkhem och enskild väghållning<br />

En historisk översikt från mellankrigstiden och framåt<br />

över hur folkhemmets explosion av massbilism och<br />

svenskarnas lust till fritidsaktiviteter och sommarstugor<br />

påverkar den enskilda väghållningen. Lagstiftningen runt<br />

enskilda vägar (1939, 1974) samt, inte minst motiven<br />

bakom bildandet av REV.<br />

4. Enskild väg på agendan<br />

Det politiska arbetet med att sätta den enskilda väghållningen<br />

på den politiska agendan i nutid, REV:s strategier<br />

och metoder samt en diskussion om BREV-utredningen och<br />

dagens debatt om gränserna för vägansvar.<br />

4 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong><br />

Foto: Från Wikimedia, fotograf Karl Lärka

I begynnelsen<br />

var vägen enskild...<br />

De enskilda vägarna förvaltas av cirka 34 000 vägsamfälligheter<br />

spridda över hela landet. För staten<br />

är det en lönsam affär. Anläggning och underhåll<br />

av de enskilda vägarna kostar mindre än hälften av<br />

vad de allmänna vägarna kostar, även med hänsyn<br />

tagen till variation i vägstandard och brukarnas eget<br />

arbete. Det är sv<strong>år</strong>t att få fram uppgifter om det enskilda<br />

vägnätets trafi kintensitet. Det brukar sägas att<br />

de enskilda vägarna genererar cirka fyra procent av<br />

Men trots sin betydelse är den enskilda vägen negativt defi<br />

nierad: ”Enskild väg är väg som inte är allmän väg”. Det är<br />

märkligt att den största delen av Sveriges vägnät är placerad<br />

i en slaskkategori. Systemet med två vägtyper där bara den<br />

ena är defi nierad blir krångligt och sv<strong>år</strong>t att administrera.<br />

Att avgöra när en väg är ”tillräckligt allmän” för att bli upptagen<br />

som allmän väg, är inte lätt. Ett annat problem är att<br />

de enskilda vägarna skiljer sig så mycket ifrån varandra. En<br />

del uppfyller bilden av enskild väg där de slingrar sig genom<br />

ett idylliskt landskap. Andra är enskilda vägar i tätort och<br />

liknar mera stadsgator med tät trafi k, trafi kljus, trottoarer,<br />

skyltning och belysning.<br />

HISTORIA TEMA<br />

trafi karbetet. Men deras verkliga betydelse visar sig<br />

i att var fjärde resa börjar på en enskild väg. Utan de<br />

enskilda vägarna skulle folk inte kunna bo och arbeta<br />

på landsbygden. Vi skulle inte kunna nå badplatser,<br />

bär- och svampskogar eller andra rekreationsområden.<br />

De enskilda vägarna kan betraktas som de<br />

yttersta kapillärerna i vägtrafi ksystemets blodomlopp.<br />

Små och till synes obetydliga, men viktiga för<br />

organismens överlevnad och välmående.<br />

vad är en väg?<br />

Från vikingatiden vittnar många runstenar om att en rudimentär<br />

form av organiserat vägbyggande uppstått. En runsten<br />

från Sälna i Uppland hyllar en viss Svenner som i till<br />

minne av sin far byggde väg och bro:<br />

”Alltid skall ligga i människors åldrar bron h<strong>år</strong>dslagen…<br />

Ej kan vägv<strong>år</strong>d bättre varda”<br />

Andra runstenar berättar om vägbyggen till ära åt fallna<br />

hjältar. Påfallande ofta var det kvinnor som var ansvariga<br />

och lät röja väg – ”braut rydia” som det kallades. Det var ju<br />

kvinnorna som fanns kvar och fi ck ta hand<br />

om familjejordbruket, sedan kämpen stupat<br />

i ärofylld strid. Ordet braut (bröt) lever inte<br />

kvar i betydelsen väg i nutidens svenska.<br />

Men att ordet användes vittnar till exempel<br />

Snorre Sturlasson om i berättelsen om en<br />

forntida sveakonung, Bröt-Anund, som fi ck<br />

sitt namn för sitt ivriga byggande av vägar<br />

i svearnas rike.<br />

Det fi nns ett klart samband mellan vägbyggande<br />

och uppkomsten av någon form<br />

av centraliserad maktapparat. Vägbyggande<br />

har alltid varit i hövdingens, konungens eller<br />

statens intresse.<br />

En väg är en ganska märklig konstruktion.<br />

Jag tänker inte bara på den faktiska<br />

tekniken att bygga en väg utan också på<br />

dess juridiska status och sociala roll. Vägen<br />

är upplåten, såtillvida den inte är helt privat,<br />

för allmänt användande och sträcker sig över<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 5

TEMA HISTORIA<br />

flera privata markägares egendomar. Den bonde som ser vägen<br />

dela fältet mitt itu är nog inte lika glad som grannen vars<br />

ägor inte berörs. Detta trots att bägge kan ha lika stor nytta<br />

av vägen. Att anlägga väg kräver alltså även i de minsta sammanhang<br />

utdragna förhandlingar mellan olika intressenter.<br />

I Sverige har det sedan urminnes tider ansetts att den<br />

som hade störst intresse av vägen också skulle bygga och<br />

underhålla den. Detta var den så kallade ”intresseprincipen”.<br />

Bönderna ansågs ha störst intresse av vägarna och skyldigheten<br />

att hålla väg relaterades till jordbruksfastighetens jordinnehav.<br />

Den med mycket mark fick en större del av väghållningen<br />

på sin lott. Detta var alltså en form av proportionell<br />

fastighetsskatt som mycket länge varit ett legitimt sätt att<br />

bekosta infrastruktur i Sverige. Det är viktigt att notera att<br />

hela vägväsendet under lång tid byggde på intresseprincipen<br />

tolkad som att de närmast boende brukarna hade ansvaret<br />

vad gällde såväl nybyggen som underhåll och att i princip<br />

allt arbete utfördes in natura.<br />

Som min undersökning om den tidiga vägväsendet visat<br />

var alla vägar ursprungligen enskilda. Vägar har byggts och<br />

underhållits av en lokalbefolkning som haft omedelbar nytta<br />

av dem. Denna princip gäller som bekant än idag för de enskilda<br />

vägarna och jag kallar den för närhetsnyttoprincipen.<br />

Det var först i och med statens ökade intresse som vissa<br />

vägar blev utpekade som ”allmänna” och så småningom<br />

helt överförda till samhällelig kontroll. Intresseprincipen<br />

har således successivt flyttats från den lokala nivån till den<br />

allmänna och därigenom hanterats enligt vad man kan kalla<br />

nationsnyttoprincipen.<br />

I slutet av artikeln kommer jag att presentera Nobelpristagaren<br />

Elinors Ostroms teorier om förvaltning av allmänningar.<br />

Men redan nu kan sägas att en väg i ovanligt hög<br />

grad är en gemensam resurs. Om vägen inte är helt privat<br />

på egen mark, kan den<br />

Om vägen inte<br />

är helt privat<br />

på egen mark, kan<br />

den inte vare sig<br />

byggas eller underhållas<br />

utan gemensamt<br />

agerande.<br />

inte vare sig byggas<br />

eller underhållas utan<br />

gemensamt agerande.<br />

Det måste till någon<br />

form av överenskommelse<br />

mellan den eller<br />

de som är intresserade<br />

av vägen och de markägare<br />

som ska upplåta<br />

marken där vägen ska<br />

anläggas. Kollektivet<br />

som har nytta av vägen<br />

kan vara olika stort<br />

vilket avspeglar sig i de olika vägklasserna – läns- härads-<br />

socken- och byväg. Till detta kommer att en väg också är<br />

en del av ett infrasystem. Dessa är speciella eftersom de är<br />

uppbyggda som nätverk med olika anslutningsnoder. Det<br />

kan nämnas att Tage Erlander uppmärksammade vägarnas<br />

nätverkskaraktär och raljerade över de borgerligas, och speciellt<br />

högerledaren Jarl Hjalmarssons, ovilja att satsa statliga<br />

pengar i ett nationellt vägnät för massbilismen under 1950-<br />

talet: ”Inte ens herr Hjalmarsson vill åka fram och tillbaka på<br />

sin egen g<strong>år</strong>dsplan, utan han vill ut med bilen på vägarna. I<br />

och med att medborgarna skaffar bil ökas kraven på samhällets<br />

insatser. ”En annan effekt av systemets nätverkskaraktär<br />

är att alla som använder infrasystemet är beroende av att alla<br />

delar fungerar. Inom, speciellt tåg-, men också i vägsystemet<br />

är detta speciellt tydligt. Om rälsen är trasig på en viss sträcka<br />

ligger hela systemet nere. Om en vägsträcka är oframkomlig<br />

kan det kraftigt försv<strong>år</strong>a användandet av hela vägen.<br />

Bondesamhällets vägar<br />

De regler för väghållning som fanns redan i de tidiga landslagarna<br />

från 1350-talet, överlevde mycket länge och påverkar<br />

än idag hur vi ser på väghållningen – både den allmänna,<br />

och ännu tydligare, den enskilda. Synen på vägens juridiska<br />

status är således över 600 <strong>år</strong> gammal – ännu äldre om man<br />

betänker att landslagarna i själva verket var en sammanställning<br />

av regler från de tidigare landskapslagarna från<br />

1200-talet. Antagligen har väglagstiftningen sina rötter i<br />

6 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

sedan urminnes tider hävdvunna överenskommelser där<br />

de viktigaste principerna har varit att väg ska anläggas på<br />

allmänningsmark och byggas respektive underhållas av de<br />

närmast berörda användarna (närhetsnyttoprincipen). En<br />

slutsats som man kan dra är att statsmakten genom hela<br />

väghistorien varit medveten om detta och anpassat sig därefter.<br />

Det förefaller som om staten med (relativt) mild hand<br />

försökt styra över väghållningen och att målet varit att så<br />

ofta som möjligt komma till överenskommelser i godo med<br />

menigheten ute i länen. Utan böndernas välvilja blev inga<br />

vägar vare sig byggda eller underhållna.<br />

Statens intresse för de allmänna vägarna under medeltiden<br />

och fram till 1700-talet var i huvudsak baserat på centralmaktens<br />

behov av att kontrollera territoriet. Gradvis tillkom<br />

även en önskan att förbättra landkommunikationerna i syfte<br />

att främja handel och manufaktur. Men under hela denna<br />

tid, och ända fram till 1900-talet första decennier, såg man<br />

inget annat alternativ än att låta allmogen bekosta vägarna<br />

genom hänvisning till intresseprincipen. Genom väghistorien<br />

Foto: Från Wikimedia, fotograf Holger Ellgaard<br />

HISTORIA TEMA<br />

blev diskrepansen allt större mellan statens nationsnytta och<br />

allmogens närhetsnytta.<br />

Gustav Vasa arbetade för att få ett sammanhängande nät av<br />

vägar anpassade för vagnar. De vägsträckor som under medeltiden<br />

kallades landsvägar, stråkvägar eller kungsvägar hade<br />

visserligen en status som nationellt viktiga, men var på långa<br />

sträckor ända fram till mitten av 1600-talet föga lämpade<br />

för annat än hästritt. Att resa med vagn mellan Stockholm<br />

och Göteborg kunde ta upp till tre veckor. Vägarna var dock<br />

något bättre hållna runt de stora städerna och i rikets äldre<br />

kulturlandskap och man kunde på blott en dag färdas mellan<br />

Stockholm och Uppsala.<br />

Gustav Vasa<br />

arbetade för<br />

att få ett sammanhängande<br />

nät av<br />

vägar anpassade<br />

för vagnar.<br />

För dessa regioner fanns<br />

på samtida kartor också<br />

markerat ett vägnät som<br />

i stort sett överensstämmer<br />

med dagens.<br />

Under 1600-talets<br />

stormaktstid blev dock<br />

riksvägarna en allt viktigare<br />

angelägenhet för<br />

krona och stat. Under<br />

Gustav II Adolf rustades<br />

vägnätet upp betydligt, av främst krigiska skäl. Hans<br />

dotter, drottning Kristina, införde genom Krögar- och<br />

gästgivareordningen 1649 regler för att hålla farbara vägar<br />

mellan gästgiverierna och upprättade det så kallade skjutsväsendet.<br />

Samma <strong>år</strong> inrättade hon en tjänst som rikets vägmästare<br />

– ”som kan hålla landshövdingarna uti tömmen...”<br />

Vägbyggande och vägunderhåll drevs på av konungens<br />

befattningshavare ute i länen. Fortfarande byggde denna<br />

praxis på överenskommelser i godo mellan stat och jordägande<br />

menighet. Men trots att vägväsendet utvidgades och<br />

trots att de allmänna vägarna blev allt viktigare, framförallt<br />

av krigsskäl, hände inte så mycket på den grundläggande<br />

lagstiftningens område. Den medeltida organiseringen var<br />

stabil under hela perioden.<br />

Samma stabilitet uppvisas av regleringen av de enskilda<br />

vägarna. I Upplandslagen från 1200-talet sades: ”Tarva byamän<br />

själva broar, andra än dem som till allmän väg höra då<br />

vill en bygga och annan ej, då gives den våld och vitsord, som<br />

bygga vill.” I Västgötalagen från samma <strong>år</strong>hundrade stadgades<br />

om vägar (led), gärdesg<strong>år</strong>dar och broar samt om tillåtelse<br />

(vitsord) för den som ville bygga en utfartsväg från den egna<br />

fastigheten över annans tomt. Magnus Erikssons landslag,<br />

1350 (och likalydande i Kristoffers landslag, 1450-tal) innehöll<br />

en liknande bestämmelse: ”Nu vilja bönder gata genom<br />

by lägga, det må de saklöse göra, om dem själva åsämjer.”<br />

För övrigt tillämpades regleringen av de allmänna vägarna<br />

även på de enskilda såtillvida att bönderna i byn var ålagda<br />

att bygga och underhålla gemensam väg, enskild såväl som<br />

allmän, samt tillhandahålla färjor och broar. I landslagarna<br />

fastslogs också rätten för en lantbrukare som för första gången<br />

bebyggde sin tomt att använda annans mark till farväg<br />

såtillvida att ersättning i jord utgick som kompensation: ”så<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 7

TEMA HISTORIA<br />

att jämnt är gent jämno”.<br />

För de enskilda vägarna gällde grundregeln att vägen<br />

skulle ligga på oskiftad mark och närhetsnyttoprincipen<br />

gällde: ”De som hade behov av vägen fingo deltaga i dess<br />

hållande, och hade den, som vill bygga, vitsord.” Med den<br />

sista formuleringen ”vitsord” ska förstås att den som hade<br />

behov av en enskild väg också kunde räkna med stöd från<br />

högre instans – denna princip återkommer i alla senare regler<br />

om enskilda vägar. Man har alltså sedan mycket lång tid<br />

tillbaka haft rätt att dra enskild väg om man kunnat uppvisa<br />

nyttan med vägen. Ingen fastighet skulle riskera att hamna<br />

utan möjlighet till anslutning till vägnätet.<br />

Redan i de medeltida lagarna skymtar en väldigt viktig<br />

skillnad mellan de enskilda och de allmänna vägarna vad gäller<br />

sambandet mellan fastighetens bärighet/taxeringsvärde<br />

och vägnyttan. För de allmänna vägarna hörde den enskilde<br />

jordägarens nytta av vägen ihop med jordbrukets bärighet på<br />

ett direkt sätt och hemmantalet/taxeringsvärdet användes<br />

som schablon i beräkningen av väglotten/andelstalet. Det<br />

spelade ingen roll om fastigheten hade någon reell nytta av<br />

vägen. Om en väg blev utpekad som allmän och klassades<br />

som socken-, härads- eller länsväg, så fick varje jordägare<br />

automatiskt sig tillskriven en väglott att ansvara för.<br />

För de enskilda vägarna var det inte så. Här gällde ett mera<br />

direkt och brukarorienterat nyttobegrepp som inte hade lika<br />

stark koppling till fastighetsvärdet. Den som kunde påvisa<br />

nytta av vägen fick bygga den och de som hade nytta av vägen<br />

skulle vara med i projektet – var och en efter den faktiska<br />

nytta vägen gav till var och en. Exakt hur dessa andelstal/<br />

väglotter fastställdes finns det dock inga uppgifter på i de<br />

medeltida källorna, även om det är troligt att jordbrukets<br />

bärighet och andel i byn hade betydelse även här.<br />

I 1734 <strong>år</strong>s lag blir uppdelningen mellan enskild och allmän<br />

väg tydlig för första gången i rättshistorien. Men huruvida<br />

kategorierna och reglerna blev så väldigt mycket klarare och<br />

lätta att följa är inte alls lika säkert. De allmänna vägarna<br />

reglerades i 25:e kapitlet byggningabalken och fick därigenom<br />

en relativt central plats tillsammans med andra regler<br />

gällande rikets kommunikationer som till exempel skjutsväsendet.<br />

Där reglerades hur en del av samhällsuppgifterna<br />

skulle genomföras genom så kallade ”allmänna besvär”.<br />

Med allmänna besvär menades att staten såg till att hålla<br />

centrala funktioner igång genom att beordra allmogen att<br />

ta hand om dem som en slags skattebetalning in natura. I<br />

1734 <strong>år</strong>s lag kopplades inte rätten till de enskilda vägarna<br />

lika tydligt bara till ägande av jordbruksmark. Även lokala<br />

kvarnar och andra gemensamma anläggningar kunde vara<br />

ansvariga för en enskild väg. Detsamma gällde vägar som<br />

betjänade fäbodar, där fäbolagen sinsemellan kom överens<br />

om anläggning och underhåll – inte sällan med rättsliga<br />

konflikter som följd.<br />

Byalaget: den enskilda väghållningens<br />

styrelse<br />

Den medeltida byn var inte bara en fysisk plats att bo i utan<br />

också en avancerad organisation som uppfyllde viktiga samhällsfunktioner.<br />

Byns hus fanns samlade på en avgränsad<br />

bytomt, ofta längs en central väg, bygatan. Storleken på de<br />

enskilda jordbruksfastigheternas tomter stod i proportion<br />

till varje ägares del i byns åkermark – ”tomt är åkers moder”.<br />

Andelen i byns mark kallades bymålet (senare mantal och<br />

idag närmast att jämföra med taxeringsvärde). Utanför detta<br />

centrum låg den så kallade inägomarken – inhägnad åker<br />

och ängsmark. Åkern var indelad i långsmala tegar där varje<br />

jordägare fick en eller flera tegar av en viss bredd beroende<br />

på bymålet. Hade man en stor bytomt fick man en större del<br />

av tegarna på åkern. Marken delades upp genom ett skiftningsförfarande,<br />

ett så kallat tegskifte. Varje teg ägdes och<br />

brukades individuellt. Men, och detta är en viktig punkt,<br />

arbetet på åkern var tvunget att samordnas. Alla tegar måste<br />

sås samtidigt med samma gröda och skördas vid en gemensam<br />

tidpunkt. Av det skälet krävdes en hög grad av samfällt<br />

agerande trots att ägandet, på sätt och vis, var individuellt.<br />

När åkern låg i träda utnyttjades den av alla byns delägare för<br />

bete, så kallat stubbete, också detta reglerat efter bymålet.<br />

Utanför odlingscentrum, med åker och äng, låg utmarken<br />

eller skogen, som inte var skiftad. Den brukades som allmänning,<br />

byaallmänning, efter bymål. Man talade i detta<br />

sammanhang om att varje delägare i byn fick tillgodogöra sig<br />

utmarkens resurser ”efter husbehov”. Det vill säga klövbete<br />

för djuren, ved och virke från skogen samt bär, jakt och fiske.<br />

Reglerna för brukandet var strikta och resursen fick enbart<br />

användas för det egna behovet. Försäljning, så kallad avsalu,<br />

av allmänningens gåvor var förbjudet.<br />

Innan de moderna skiftesreformerna tog fart under<br />

1800-talet var, i alla fall i modern mening, den enda strikt<br />

privata formen av äganderätt i byn, den att var och en ägde<br />

sin egen tomt. Varje tomtägare hade sedan rätt att bruka byns<br />

åkermark i förhållande till tomtens storlek och rätt till resurser<br />

från äng och allmänning efter samma måttstock. Detta<br />

innebär att äganderätten i själva verket bäst kan beskrivas<br />

som ett ”knippe av rådigheter”. Det vill säga olika former<br />

8 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

av nyttjande- och bruksrätt av resurser som, till största delen,<br />

förvaltades samfällt. Dessutom fanns ett väl utarbetat<br />

system för förvaltning och skötsel av fäbodar, gärdesg<strong>år</strong>dar<br />

och vägar i byn. Dessa hanterades också samfällt efter var<br />

och ens andel i byn.<br />

Ett så pass komplicerat samarbetsprojekt som den medeltida<br />

byn krävde noggrant utarbetade regler. Dessa återfanns<br />

i den så kallade ”byaordningen” – byns stadgar. Stagarna<br />

var mycket omfattande och innefattade regler för sådd och<br />

skörd, gärdesg<strong>år</strong>dar,<br />

Ett så pass<br />

komplicerat<br />

samarbetsprojekt<br />

som den medeltida<br />

byn krävde noggrant<br />

utarbetade<br />

regler.<br />

hur stängsel skulle<br />

skötas och i princip<br />

alla viktiga områden<br />

som hade med jordens<br />

brukande att göra. Det<br />

fanns också regler för<br />

hur sammanträden<br />

skulle hållas och om<br />

uppförandet på dessa.<br />

Byaordningarna finns<br />

nedtecknade. Staten<br />

gav 1742 ut en så kallladmönsterbyaord-<br />

ning som man ville att varje byalag skulle använda sig av.<br />

Denna mall var nedtecknad efter äldre byaordningar och den<br />

fick snabb spridning. På så sätt kodifierades en urgammal<br />

sedvanerätt och blev statligt sanktionerad. Ett utdrag från<br />

en byaordning för byn Björsbyn utanför Luleå, i Norrbottens<br />

län, visar de formuleringar man använde gällande de<br />

enskilda vägarna:<br />

“Vägarne inom ägorne samt till och från by skola närmare<br />

grannarne emellan<br />

fördelas samt sedan vid makt hållas; eljest böte den<br />

försumlige åtta öre och gälde<br />

dessutan bättringskostnad efter byalagets gottfinnande.<br />

Böterne till treskiftes emellan ålderman, fattige<br />

och kassan.”<br />

I Björsbyns stadgar visas dessutom att byalaget och byaåldermannen<br />

hade tillsynsplikt och makt att straffa väghållare<br />

som inte skötte sina plikter. De enskilda vägarna var en del<br />

av byalagets åtaganden precis som annat förvaltande av byns<br />

gemensamma resurser. Det spelar för detta argument, ingen<br />

roll hur väghållningen utfördes rent praktiskt – om de var<br />

uppdelade i individuella väglotter eller om man hanterade<br />

dem enligt någon form av gemensamhetsmodell.<br />

Från och med mitten av 1700-talet började man argumentera<br />

för att det var irrationellt att bruka privat jord i<br />

samfällighet. Byalagets starka ställning utmanades och det<br />

talades om ett förkvävande ”bytvång” som var ovärdigt i en<br />

tid av spirande handel, manufaktur, frihet och individualism.<br />

Följden blev hundra <strong>år</strong> av skiftesreformer. Vid 1800-talets<br />

slut hade de svenska byarna i slutgiltigt förändrats i grunden,<br />

HISTORIA TEMA<br />

med början storskiftet, över enskiftet och till slut det laga<br />

skiftet och då hade också merparten av allmänningsmarken<br />

skiftats. Bygemenskapen, eller bytvånget, var borta, byalagets<br />

makt bruten och den privata äganderättens princip<br />

gällde fullt ut.<br />

elinor ostrom och de enskilda vägarna<br />

Statsvetaren Elinor Ostrom fick Riksbankens pris i ekonomiska<br />

vetenskaper till Alfred Nobels minne <strong>år</strong> 2009. Ostroms<br />

forskning handlar om en av de absolut viktigaste frågorna<br />

för v<strong>år</strong> planets överlevnad: Hur kan vi på ett långsiktigt hållbart<br />

sätt ta hand om v<strong>år</strong>a ”allmänningar”? Föroreningen av<br />

luft och vatten, utfiskningen av v<strong>år</strong>a hav, trängseln på v<strong>år</strong>a<br />

vägar är alla exempel på överutnyttjande av en gemensam<br />

resurs. Man talar ofta om ”allmänningens tragedi”. Det vill<br />

säga det omöjliga i att på ett hållbart sätt hantera gemensam<br />

egendom – det som ägs av alla, sköter ingen. Enligt teorin<br />

om allmänningens tragedi är användaren av en gemensam<br />

resurs självisk och ser enbart till sin kortsiktiga ekonomiska<br />

vinning och lösningen på allmänningens tragedi brukar vara<br />

ett av två alternativ. Endera privatisera och förvandla allmänningen<br />

till privat egendom eller också styra brukandet<br />

genom statliga regler och skatter, alternativt helt förstatliga<br />

resursen.<br />

Att det finns stora sv<strong>år</strong>igheter förnekar inte Elinor Ostrom.<br />

Men hon menar att det finns hopp. Istället för tragedi vill<br />

Ostrom tala om ”allmänningens dilemma” och hon ger i sina<br />

böcker en lång rad exempel på grupper av människor som<br />

faktiskt lyckats med att förvalta gemensamt ägda resurser på<br />

ett effektivt och långsiktigt hållbart sätt. Fungerande institutioner<br />

för gemensamhetsförvaltning av allmänningar har ofta<br />

en lång historia. De har växt fram genom egenorganisering<br />

bland brukarna. Regler för ansvar och resursuttag har en<br />

grundmurad historisk legitimitet och är sammanväxta med<br />

lokalsamhällets kultur och övriga institutioner. Precis som för<br />

de enskilda vägarna i bondesamhället är gemensamhetsförvaltningen<br />

väl beprövad och en metod som visat sig fungera<br />

”i mannaminne”. Själva det faktum att de har en historisk<br />

tyngd skapar dess förmåga att överleva. Den svenska modellen<br />

för enskild väghållning är ett lysande exempel på en<br />

långsiktig lösning på allmänningens dilemma.<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 9

LANTMÄTERI<br />

Ideella föreningar,<br />

stadgar och organisationsnummer<br />

Bland REV:s medlemmar fi nns ett stort antal föreningar som inte har någon<br />

lantmäteriförrättning gjord för sin väg. Intresse fi nns också att nybilda<br />

sådana föreningar för att ta hand om skötseln av en infartsväg för en liten<br />

grupp fastigheter. REV har undersökt för- och nackdelar med att ha ideell<br />

förening jämfört med att ha en lantmäteriförrättad väg. REV har även utarbetat<br />

mallar för stadgar och överenskommelser för ideella föreningar, samt<br />

hur föreningarna kan erhålla registreringsnummer från skattemyndigheten.<br />

Informationen och mallarna fi nns på REV:s hemsida.<br />

Som sammanfattning kan sägas att den ideella föreningen<br />

kan fungera för ett mindre antal fastigheter och när fastighetsägarna<br />

är överens. En lantmäteriförrättad väg innebär<br />

att föreningen f<strong>år</strong> del av de speciallagar som är framtagna<br />

för att förvaltningen ska fungera på ett bra sätt. REV rekommenderar<br />

att bilda en gemensamhetsanläggning och<br />

<strong>samfällighetsförening</strong> om det inte bara är ett fåtal fastigheter<br />

som berörs och att fastigheterna redan har servitutsrätt<br />

till utfartsvägen.<br />

krav på ideell förening<br />

En ideell förening måste till skillnad från en <strong>samfällighetsförening</strong><br />

formellt vara öppen för den som vill söka medlemskap<br />

och ändamålet f<strong>år</strong> inte vara att bedriva verksamhet<br />

för medlemmarnas ekonomiska vinning. När det gäller<br />

föreningens ekonomi, så kan ingen medlem göra anspråk<br />

på andel i en ideell förenings egendomsmassa. Även om<br />

föreningens medlemsavgifter är differentierade t.ex. utifrån<br />

respektive fastighetsanvändning av vägen, kan således inte<br />

medlemmen begära att hans andel betalas ut del av föreningens<br />

tillgångar vid eventuellt utträde. Vid en upplösning<br />

av föreningen bör föreningens tillgångar fördelas efter huvudtalet,<br />

d.v.s. var och en som är medlem vid tillfället för<br />

upplösningen f<strong>år</strong> lika mycket.<br />

Ansökan om registrering av en ideell förening görs hos<br />

skatteverket och som då ger föreningen ett registreringsnummer<br />

som kan användas när föreningen vill öppna<br />

bankkonto t.ex.<br />

lantmäteriförrättad väg<br />

För ett använda en fastighet krävs som regel tillgång till väg.<br />

Lagstiftaren har därför sedan <strong>år</strong>hundraden i Sverige reglerat<br />

fastigheters rätt till väg och skyldighet för fastighets ägare<br />

att delta i vägskötseln.<br />

I dagens lagstiftning ger anläggningslagen möjlighet för<br />

fastighetsägare att genom begäran om en lantmäteriförrättning<br />

knyta de fastigheter som har nytta av en väg till en<br />

gemensamhetsanläggning (ga). Lantmätaren beslutar då om<br />

anläggningens omfattning, rätten att använda den mark som<br />

anläggningen upptar, vilka fastigheter som skall ingå och<br />

varje fastighets andelstal i vägens iståndsättning och drift.<br />

Lantmätaren kan även ta initiativ till att bilda en <strong>samfällighetsförening</strong><br />

som ska sköta gemensamhetsanläggningen<br />

(vägen). Detta sker genom att delägarna antar stadgar för<br />

föreningen och väljer funktionärer. Deltagandet i gemensamhetsanläggningen<br />

och i <strong>samfällighetsförening</strong>en kopplas<br />

till deltagande fastighet och rättigheten/skyldigheten g<strong>år</strong><br />

automatiskt över till ny ägare av fastigheten vid ägarbyte.<br />

10 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong><br />

Foto: Från trafi kverkets hemsida, fotograf Kerstin Ericsson

organisation på frivillig grund<br />

I de fall det inte finns någon lantmäteriförrättning gjord för<br />

vägen kan fastighetsägarna som berörs fördela skyldigheter<br />

och rättigheter avseende vägen genom ett civilrättsligt avtal.<br />

För att en särskild juridisk person, en ideell förening, skall<br />

ha ansvaret för väghållningen krävs att sammanslutningen<br />

av fastighetsägare antar stadgar och utser en styrelse. Om<br />

det bara är fråga om några få fastighetsägare, kan det fungera<br />

väl utan någon rättsligt bildad gemensamhetsanläggning<br />

och <strong>samfällighetsförening</strong>.<br />

Rättigheter och skyldigheter är här kopplade till fastighets<br />

ägare, inte till fastigheten. Till skillnad mot när en<br />

gemensamhetsanläggning och <strong>samfällighetsförening</strong> bildats<br />

i samband med en lantmäteriförrättning måste således ett<br />

nytt avtal upprättas vid varje ägarbyte. Om en ideell förening<br />

har bildats så behövs ett avtal mellan föreningen genom<br />

dess styrelse och den nye fastighetsägaren som härigenom<br />

upptas som ny medlem i föreningen.<br />

avtal<br />

Den överenskommelse som bör träffas ska reglera berörda<br />

fastigheters rätt till väg och skyldighet för fastighetens ägare<br />

att delta i vägens anläggande, drift och underhåll. Avtalet bör<br />

också reglera att fastighetens ägare ska deltag i den ideella<br />

förening som sköter vägen.<br />

Det bör observeras att part när som helst kan säga upp<br />

ett sådant avtal, vilket inte heller i praktiken kan förhindras<br />

genom någon form av avtalade sanktioner. Det är alltid möjligt<br />

för en fastighetsägare som inte vill vara med i en ideell<br />

förening att begära utträde ur föreningen. Den frivilliga sammanslutningens/ideella<br />

föreningens väghållning således vilar<br />

på att om alla berörda fastighetsägare inte kan enas, så måste<br />

i vart fall minoriteten frivilligt acceptera majoritetens beslut.<br />

stadgar och organisationsnummer<br />

För att öppna bankkonto och ta emot statsbidrag behövs ett<br />

organisationsnummer. En ideell förening f<strong>år</strong> detta genom<br />

lantmäteri<br />

skattemyndighetens försorg. Det är viktigt hur stadgar och<br />

hur protokollet från det konstituerande mötet är skrivet<br />

för att Skattemyndigheten ska godkänna föreningen som<br />

ideell och därmed tillhandahålla ett organisationsnummer.<br />

De stadgar som REV tillhandahåller är skrivna med hänsyn<br />

till detta.<br />

ägarByten<br />

Vid försäljning av en fastighet vars ägare har medlemskap i<br />

en ideell förening för vägskötseln måste vissa åtgärder vidtas.<br />

Ny ägare bör kontaktas för information om vägens skötsel<br />

och administration. Ägaren bör teckna avtal med föreningen<br />

och blir medlem i föreningen. Om nya ägaren vägrar blir<br />

det knepigt. Man kan i och för sig tycka att så länge den nya<br />

fastighetsägaren inte är med, så f<strong>år</strong> han hitta andra vägar för<br />

sina transporter till och från fastigheten. Emellertid är det<br />

sällan så att den nye fastighetsägaren kan utestängas från<br />

att använda den väg som förvaltas av föreningen, eftersom<br />

det oftast inte finns någon alternativ utfartsväg. Dessutom<br />

kan det finnas en servitutsrätt för den berörda fastigheten<br />

till att använda vägen.<br />

Text: Nils Blohm<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 11

TEKNIK<br />

Att använda returasfalt<br />

som slitlagergrus.<br />

REV fi ck e-post från en medlemsförening i Indal som tagit<br />

del av den tidigare införda artikeln om asfaltkross. (Bulletinen<br />

2011/3) Det handlade om problemen som uppst<strong>år</strong> om<br />

materialet som läggs ut inte är välgraderat. Den minnesgode<br />

läsaren kommer säkert ihåg att det är problematiskt och<br />

sv<strong>år</strong>t att tillsätta rätt mängd av det material som saknas.<br />

Detta kan skogsstyrelsens väg expert Stefan Gunnarsson<br />

och undertecknad intyga.<br />

E-posten kom från Sven Jonasson, Östlonings <strong>samfällighetsförening</strong><br />

i Indal tillhörande Sundsvalls kommun.<br />

inkommet brev från<br />

medlemsförening:<br />

Eftersom REV inte har några erfarenheter kring själva hanteringen<br />

så kan vi inte gå i god för detta, men så vitt REV<br />

erfar, har Sven Jonasson mång<strong>år</strong>ig erfarenhet av byggande<br />

och underhåll av enskilda vägar. Sven har också ett mindre<br />

labb där han utfört material prover (siktningar) av grus vilket<br />

gett honom kunskap om problemet.<br />

Här följer Svens artikel. Sven har också lovat att ställa<br />

upp och svara på frågor om ni som medlemmar i REV har<br />

funderingar. Ni n<strong>år</strong> Sven på e-post: svenjson@passagen.se<br />

Östloning <strong>2012</strong> 04 05<br />

I Bulletinen nr 3/2011 beskrivs användning av retur asfalt krossad till 0 – 18 som slitlagergrus.<br />

Jag vill gärna komplettera med information som kan vara intressant och användbar för väghållare.<br />

Ett slitlagergrus måste - som framg<strong>år</strong> av artikeln - vara välgraderat, dvs olika kornstorlekar måste ingå<br />

i rätta proportioner. För att bestämma detta låter man en mängd material passera genom ett antal<br />

siktar, vilket då visar vilka fraktioner materialet är uppbyggt av. Resultatet förs in i ett siktprotokoll<br />

som som visas visas i bilden bilden nedan. nedan.<br />

Efter den horisontella axeln är angivet de maskvidder som respektive sikt i siktsatsen har. Längst till<br />

vänster ses den fi naste sikten med maskvidden 0,074 mm, sedan 0,125 mm och med allt grövre siktar<br />

mot höger.<br />

Vertikalt avsätts i procent hur stor del av provet som passerar respektive sikt. De två heldragna<br />

bågformade linjerna visar de gränser inom vilka ett välgraderat slitlagergrus för grusväg skall hålla sig.<br />

När man för in det egna provresultatet framg<strong>år</strong> genast lämpligheten hos det provade gruset.<br />

De streckade kurvorna i siktprotokollet visar den sammansättning ett bärlager i en grusväg ska ha.<br />

12 Bulletinen Nr 2 • 12 Bulletinen Nr 2 <strong>2012</strong><br />

• <strong>2012</strong>

Lutning 100 o/oo Kurvradie 150 m.<br />

VIKTIGT MED RÄTT MÄNGD BINDJORD<br />

Vad som framförallt är viktigt för ett slitlagergrus är att det innehåller rätt mängd bindjord (fi ller).<br />

Alltså den mängd som passerar genom den fi naste sikten 0,074 mm. Mängden skall vara mellan 12,8 och 16 %<br />

av hela provet! Är fi llerhalten mer än 16 % tappar materialet bärighet under tjällossning eller vid kraftiga regn.<br />

Är fi llerhalten mindre än 12,8 % uppkommer de i Bulletinen 3 - 11 beskrivna problemen - det bildas tvättbräda<br />

och vägen dammar. Man skyller ofta tvättbräda på ovarsam trafi k vilket är fel. Det är alltid följden av för<br />

låg bindjordhalt i gruset.<br />

I krossad returasfalt 0-18 (asfaltgranulat) torde bindjordhalten inte överstiga 5 %. Det saknas alltså<br />

ca 10 % fi ller. På bild i artikeln i Bulletinen visas en sällsynt vacker ”tvättbräda” som en följd av denna låga<br />

bindjordshalt. Bindjord måste alltså tillföras och man skriver ”Att just tillsätta detta är inte alldeles lätt,<br />

i vart fall inte ute på vägen”.<br />

Jag delar inte den uppfattningen. Vi har vid upprepade tillfällen kompletterat asfaltgranulat med 10 %<br />

bindjord direkt på vägen på ett både enkelt och billigt sätt. Finkorning mineraljord med lämplig sammansättning<br />

fi nns naturligt och behöver inte tillverkas eller ersättas med bitumen. Som framg<strong>år</strong> av siktprotokollet har<br />

silt (fi nmo och mjäla) eller lera lämplig kornstorlekssammansättning. Silt förekommer vanligen under matjorden<br />

på odlade marker, och vi använder en som ing<strong>år</strong> i avtäckningsmassorna i ett sandtag och som till 85 %<br />

passerar 0,074 sikten. Detta material ger ett bra resultat som bindjord.<br />

I augusti 2011 förbättrade vi slitlagret på en sträcka med 5 cm asfaltgranulat 0-18. Detta kompletterades<br />

direkt på vägen med 10 % bindjord alltså ett ca 0,5 cm tjockt lager. Utläggningen av mjälan gjordes med en<br />

vanlig traktorburen sandningsskopa. Ett problem är att materialet måste vara torrt, för att utspridning skall<br />

kunna göras, vilket kräver en viss planering. Bindjorden borde egentligen blandas ner i asfaltgranulatet, men<br />

det har visat sig vara tillräckligt att bara lägga det ovanpå. Av regn och trafi k-belastning förs sedan<br />

materialet ner i gruset. Bilderna ovan på det nylagda gruset är tagna i april <strong>2012</strong>.<br />

VERKLIGHETEN ÄR MYCKET ENKLARE.<br />

Min beskrivning ovan om provtagning, siktanalyser vid gruslaboratorier m.m. kan verka omständig och dyrbar<br />

men har tagits med för att förklara teorin. Verkligheten är mycket enklare. Den i Bulletinen beskrivna<br />

grusningen av en entreprenör kan mycket enkelt åtgärdas i två steg.<br />

1. Jämna ut ”tvättbrädan” och justera bomberingen med en vägsladd eller väghyvel.<br />

2. Täta ytan med bindjord enligt ovan. Låt trafi ken välta ihop materialet. Om tvättbräda återuppst<strong>år</strong> på<br />

någon sträcka tillför ytterligare någon eller några millimeter bindjord.<br />

ETT MINIMUM AV UNDERHÅLL<br />

Välgraderat slitlagergrus har alltid varit sv<strong>år</strong>åtkomligt. Förr justerades fi nkornhalt direkt på vägen genom<br />

att vattna med uppslammad lera i en tank. Numera används vanligen vägsalt vilket klistrar ihop slitlagergruset<br />

- om än kortvarigt.<br />

Fördelen att använda krossad returasfalt kompletterad med extra bindjord på beskrivet sätt är vida<br />

överlägset slitlagergrus av bergkross. Bildning av tvättbräda upphör helt, potthål och skärskador vid regn<br />

minskar drastiskt, likaså behov av dammbindning. Och den ingående bitumenmängden ger en mycket slitstark<br />

vägbana där gruset ligger kvar på vägen med ett minimum av underhåll.<br />

Sven Jonasson<br />

Östlonings Samfällighetsförening Indal.<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 13<br />

TEKNIK

VÄGHÅLLNING<br />

missnöjet i<br />

kvarst<strong>år</strong>!<br />

Kommunens överlämning av väghållningen i Sundsvall<br />

fortsätter att ställa till bekymmer för de enskilda<br />

väghållarna. Nu är det bl.a. rev-medlemmen Nordansjö<br />

<strong>samfällighetsförening</strong> som gått bet på att få<br />

kommunen att utföra utlovade åtgärder vid överlämnandet<br />

av väghållningen.<br />

sviker kommunledningen sina löften?<br />

Under fjol<strong>år</strong>et rapporterades i flera nummer av Bulletinen om<br />

de bekymmer som uppstått för de enskilda väghållarna vid<br />

kommunens överlämning av den tidigare frivilligt påtagna<br />

väghållningen, som Sundsvalls kommun haft ansvar för sedan<br />

kommunsammanslagningen i början av 1970-talet. Men,<br />

en ljusning på problematiken skönjades när REV:s utsända<br />

vid möte med kommunalråden Erland Solander (m) och<br />

Lars Persson (fp) i maj 2011 fick löften om att kommunen<br />

självfallet skulle vara behjälplig med att rätta till bristerna<br />

i de vägupprustningar kommunen utfört. De boende längs<br />

Nordansjövägen i gamla Selångers kommun undrar nu vad<br />

dessa löften betyder, för någon hjälp har de ännu inte fått.<br />

felaktiga trummor<br />

Som bilderna härintill visar fungerar inte de vägtrummor<br />

som kommunen färdigställt inför överlämnandet av väghållningen.<br />

- Man behöver ju inte vara fackman för att förstå att<br />

vattnet skall rinna genom trumman. Per Åström, styrelseledamot<br />

i Nordansjö sff låter uppgiven på rösten när jag f<strong>år</strong><br />

tag på honom per telefon i mitten av april. Han har lärt sig<br />

mycket om väghållning sedan föreningen tog över vägen i<br />

oktober 2010, men trots upprepade kontakter med kommunen,<br />

så vägras hjälp med att rätta till trummorna. - Det är för<br />

tunt bärlager på trummans överkant, och sedan är det säkert<br />

alltför mycket tjälskjutande material under trummorna också,<br />

suckar Per. För närvarande är det sex stycken trummor som<br />

har tjälskjutit och fyra av dem är så dåliga som bilderna på<br />

nästa sida visar. Men, vad säger kommunen då?, undrar jag,<br />

som fortfarande tror att löftet om att rätta till bristerna måste<br />

vara värt något. Tja, säger Per, ansvariga tjänsteman har sagt<br />

att ”tjälskjutande trummor f<strong>år</strong> man väl leva med”.<br />

nordansjövägen och väghållningen<br />

Nordansjö sff bildades 2009 genom en lantmäteriförrättning.<br />

Trots att vägen är mycket gammal, har den tidigare inte haft<br />

någon ordnad förvaltning av de boende längs vägen. Innan<br />

Sundsvalls kommun frivilligt tog över förvaltningen av vägen<br />

1971, så sköttes den av Selångers kommun. Men, eftersom<br />

vägen inte finns inom ett detaljplaneområde med kommunalt<br />

huvudmannaskap så finns det ingen formell skyldighet för<br />

kommunen att sköta vägen. För några <strong>år</strong> sedan bestämde<br />

Sundsvalls kommun att upphöra med den frivilligt påtagna<br />

skötseln av enskilda vägar. Inför överlämnandet ställdes<br />

löften om att alla vägar skulle upprustas till standard som<br />

krävs för att kunna erhålla statsbidrag. I Nordansjövägens<br />

fall innebar det bl.a. att kommunens entreprenör bytte ut<br />

ett antal vägtrummor.<br />

-Tyvärr visade det sig vara ett riktigt fuskjobb, säger Per<br />

och tillägger: -Hade vi förstått att vi inte kunde lita på kommunen<br />

skulle vi varit mer noggranna vid den besiktning som<br />

gjordes vid överlämnandet hösten 2010, men vem kunde ana<br />

att det skulle bli så här?<br />

Längs den 1 900 meter långa grusvägen finns det 21 fastigheter<br />

som nu tillsammans sköter vägen genom Nordansjö<br />

<strong>samfällighetsförening</strong>. -Det känns som en tuff uppgift att<br />

inte bara ägna sig åt sedvanligt barmarksunderhåll utan på en<br />

gång få börja planera för ombyggnad, med tanke på vad den<br />

icke fackmässiga upprustingen ställt till med, avslutar Per.<br />

rev:s reflektioner<br />

Eftersom jag är åt det godtrogna hållet, så hoppas jag ännu<br />

att kommunen skall ta ansvar för den bristfälliga upprustningen<br />

av Nordansjövägen. Kontakt tas därför med kommunalråden….<br />

Text: Uno Jakobsson<br />

”Telefonsamtalet med Erland Solander (m) slog väldigt väl<br />

ut. Föreningen kontaktade mig bara någon dag efter samtalet<br />

och precis innan tryckning av denna tidning kunde Per<br />

Åström berätta att äntligen har kommunens tjänstemän varit<br />

på plats, besiktigat missförhållandena och skriftligen utfäst<br />

att ordna saken under sommaren! Slutet gott allting gott?”<br />

14 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

sundsvall<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 15

REV NYTT<br />

Bakgrund:<br />

En återkommande fråga<br />

till REV är hur man kan<br />

ändra andelstalen i en<br />

vägförening (egentligen<br />

inom den gemensam-<br />

hetsanläggning som<br />

<strong>samfällighetsförening</strong>-<br />

en förvaltar)?<br />

Hur kan andelstalen<br />

förändras<br />

inom en vägförening, nu och i framtiden?<br />

REV har under det gångna <strong>år</strong>et arbetat med denna fråga, dels<br />

hur nuvarande lagregler fungerar och hur lagreglerna kan<br />

tillämpas på ett smidigt sätt vid omprövning av andelstalen,<br />

dels hur lagstiftningen borde ändras för att alla föreningar<br />

ska kunna hålla aktuella legala andelstal.<br />

LRF:s kommungrupp i Skövde har i motion krävt att<br />

LRF agerar nationellt för att förenkla reglerna och minska<br />

kostnaderna när andelstalen i vägföreningar behöver ändras.<br />

nuvarande metoder för att ändra andelstal<br />

1. Samfällighetsföreningens styrelse och en fastighetsägare<br />

träffar överenskommelse om nytt eller ändrat andelstal<br />

i gemensamhetsanläggning för en fastighet. Överenskommelsen<br />

ska godkännas av lantmäteriet som också<br />

registrerar överenskommelsen i fastighetsregistret. Mall<br />

för överenskommelsen fi nns att hämta på Lantmäteriets<br />

hemsida. Mallen innehåller även utförlig instruktion om<br />

hur överenskommelsen ska hanteras.<br />

2. Lantmätaren fördelar tidigare andelstal eller ansluter ny<br />

fastighet till en gemensamhetsanläggning i samband med<br />

annan lantmäteriförrättning. Vid anslutning av ny fastig-<br />

het har lantmätaren alltid kontakt med föreningen för att<br />

stämma av andelstalet och eventuell anslutningsavgift.<br />

3. Ny lantmäteriförrättning där andelstalen omprövas.<br />

Ansökan kan göras av föreningen (stämmobeslut) eller av<br />

enskild fastighetsägare.<br />

4. Beslut av styrelse för <strong>samfällighetsförening</strong>, när styrelsen<br />

fått sådana befogenheter i samband med lantmäteriförrättning.<br />

Denna befogenhet framg<strong>år</strong> av anläggningsbeslutet.<br />

Under 2011 har REV och Lantmäteriet arbetat med ett<br />

projekt för att se hur omprövningsförrättningar kan genomföras<br />

på ett enklare sätt om föreningen själv bidrar med underlagsmaterial<br />

och hjälper lantmätaren med vissa moment i<br />

förrättningen (punkt 1 och 3 ovan). Syftet var att underlätta<br />

arbetet och därmed sänka kostnaden för förrättningen. Det<br />

är lämpligt att föreningen väljer att ompröva sina gemensamhetsanläggningar<br />

när dessa är inaktuella, och gärna medan<br />

medlemmarna är överens. Den vanligaste orsaken till att<br />

anläggningsbeslutet behöver omprövas är att andelstalen inte<br />

längre stämmer överens med hur delägarna använder vägen.<br />

16 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

REV:s lantmätare Nils Blohm överlämnar<br />

förbundets promemoria med<br />

förslag om förenklade regler för de<br />

enskilda väghållarna till riksdagsledamöterna<br />

Anders Åkesson och Göran<br />

Lindell, centerpartiet. Göran Lindell<br />

och Anders Åkesson är ledamöter<br />

av Trafi kutskottet och Åkesson<br />

är dessutom centerpartiets trafi kpolitiske<br />

talesman som vid tillfället uttalade:<br />

”REV:s arbete för att förändra<br />

och förenkla för de enskilda väghållarna<br />

är mycket viktigt och jag och de<br />

andra ledamöterna i Trafi kutskottet<br />

sätter stort värde på kontakterna med<br />

REV där vi f<strong>år</strong> direkt och relevant<br />

information om hur villkoren för väghållningen<br />

ser ut i praktiken. Det skall<br />

bli spännande att se hur detta förslag<br />

till förenklingar för enskilda väghållare,<br />

som jag själv tycker är genomarbetat<br />

och klokt, tas emot av övriga<br />

partier i Riksdagen.”<br />

Resultatet av projektet fi nns på REV:s hemsida, ”Arbetsgång<br />

lantmäteriförrättning (sett ur föreningens perspektiv)”.<br />

Dokumentet är uppdelat i ett avsnitt som behandlar<br />

vad föreningen generellt bör tänka på medan de övriga fyra<br />

avsnitten behandlar olika typer av omprövningssituationer.<br />

Dokumentet fi nns även i lantmätarnas handläggningsstöd<br />

vilket gör att både lantmätaren och föreningen kan arbeta<br />

efter samma modell.<br />

framtida metod för att ändra andelstal<br />

Även om vi med ovanstående metod ”Arbetsgång lantmäteriförrättning<br />

(sett ur föreningens perspektiv)” kan korta<br />

arbetsinsatsen för lantmätaren vid omprövningsärenden är<br />

det ändå ett gigantiskt arbete att ompröva alla gemensamhetsanläggningar<br />

som skulle behöva detta. En uppskattning<br />

är att det skulle behövas 100 lantmätare som arbetade i 10 <strong>år</strong><br />

för att klara detta. Vi vet att dessa lantmätare inte kommer<br />

att fi nnas. Således behövs någon annan metod än de ovan<br />

redovisade för att föreningarna ska få aktuella andelstal att<br />

arbeta med.<br />

REV har utarbetat en idéskiss hur anläggningslagen<br />

skulle kunna ändras för att ge föreningarna själva möjlighet<br />

att besluta om andelstalen. Idéskissen har överlämnats till<br />

REV NYTT<br />

ledamöter i Trafi kutskottet som är intresserade<br />

att driva lagändringsfrågan vidare.<br />

Hela förslaget fi nns på REV:s hemsida<br />

www.revriks.se<br />

konsekvensanalys av<br />

föreslagen ändring<br />

• Samtliga gemensamhetsanlägg ningar i<br />

Sverige som förvaltas av en <strong>samfällighetsförening</strong><br />

kan inom ett <strong>år</strong> få legala<br />

andelstal.<br />

• Andelstalen i gemensamhetsanläggningarna<br />

kan i framtiden anpassas kontinuerligt<br />

efter den allt mer förändliga<br />

värd vi lever i.<br />

• Samfällighetsföreningarnas ekonomiska<br />

hantering förs in i det gällande<br />

ramverket vilket leder till stabilitet och<br />

förutsebarhet såväl för föreningen som<br />

för den enskilde.<br />

• Lantmäteriets arbete med omprövningar<br />

av andelstal minskar och den lediga<br />

kapaciteten kan användas för att pröva<br />

de fall då delägare i gemensamhetsanläggning<br />

är missnöjd med det andelstal<br />

som föreningen beslutat för fastigheten.<br />

• Den privata marknad som i dag hjälper<br />

föreningar med beräkningar av andelstal<br />

kan fortsätta att tillsammans med<br />

Lantmäteriet ge föreningar underlag<br />

inför beslut om andelstal.<br />

• Fastighetsregistret har i dag stora brister<br />

då en stor del av de registrerade gemensamhetsanläggningarna<br />

saknar registrerat<br />

andelstal. Arbetet med att uppdatera<br />

dessa gemensamhetsanläggningar med<br />

andelstal behöver då inte göras. Arbetet<br />

med att hela tiden ajourhålla andelstalen<br />

upphör.<br />

• Köpare av fastighet kan få information<br />

från fastighetsregistret om fastigheten<br />

deltar i en gemensamhetsanläggning<br />

som förvaltas av en <strong>samfällighetsförening</strong>.<br />

Aktuellt andelstal<br />

finns hos <strong>samfällighetsförening</strong>en.<br />

En ändring av anläggningslagen enligt ovan kommer att ta<br />

minst 2 <strong>år</strong> även om arbetet prioriteras. Vi på REV tror att en<br />

förändring enligt förslaget kommer att vara mycket positivt<br />

för vägföreningarna.<br />

Text: Nils Blohm<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 17

VÄGHÅLLNING<br />

Vägbelysningsanläggningar<br />

I första hand används vägbelysning för att öka<br />

trafiksäkerheten och tryggheten för trafikanter.<br />

En ständigt pågående utveckling av metoder och<br />

utrustning gör att man idag kan förfi na belysningsanläggningarnas<br />

egenskaper och driftsekonomi.<br />

vägBelysningens syften<br />

Uppgiften att belysa vägar, gator, gång- och cykelvägar, torg,<br />

platser och parker grundas på många förutsättningar och syften.<br />

Utöver att uppnå ett funktionellt ljus för trafi kanten ska<br />

belysningsanläggningen vara en del av den helhetsmiljö som<br />

skapas. Upplysta platser och områden med bostäder skapar<br />

en ökad trygghet för människor och minskar risken för brott.<br />

Investeringar i belysningsteknik är ett av de mest kostnadseffektiva<br />

sätten att minska koldioxidutsläppen visar en<br />

studie från McKinsey 2007, då kostnaden snabbt uppvägs av<br />

minskad energiförbrukning. En investering i ny belysningsteknik<br />

återbetalar sig i regel snabbt. Energivinsterna är påtagliga.<br />

Modern vägbelysning drar bara hälften så mycket el med<br />

bibehållen ljuskvalitet och i och med utbytet kommer i storleksordningen<br />

500 miljoner kWh att sparas i Sverige varje <strong>år</strong>.<br />

Styrelsen skall handha förvaltningen av anläggningen i<br />

enlighet med gällande lagstiftning, anläggningsbeslut och<br />

stadgar. Om så inte sker kan det innebära att styrelsele-<br />

damöterna blir personligen skadeståndsansvariga för de<br />

kostnader detta kan medföra för föreningen för installation,<br />

drift och underhåll om medlem i föreningen i väcker<br />

talan i domstol.<br />

anläggningsansvaret<br />

Belysningsanläggningen ställer särskilda krav på den som<br />

innehar en sådan anläggning. Innehavaren skall utöver ekonomiska<br />

åtagande för installation, drift och underhåll även<br />

svara för att anläggningen är säker.<br />

Om <strong>samfällighetsförening</strong>en äger, arrenderar eller sköter<br />

en vägbelysningsanläggning och har rådigheten över den,<br />

det vill säga har bestämmanderätten, är föreningen i lagens<br />

mening innehavare.<br />

Ansvar för belysningsanläggningens funktion och säkerhet<br />

och de konsekvenser av eventuella skador på människor,<br />

djur och egendom som kan förorsakas av anläggningen<br />

åvilar styrelsen om den inte är rätt utförd, eller sköts och<br />

systematiskt kontrolleras enligt ellagen och elsäkerhetsverkets<br />

föreskrifter.<br />

Endast om det framg<strong>år</strong> av anläggningsbeslutet att föreningen<br />

skall förvalta en belysningsanläggning skall detta<br />

ske. Ett av föreningen självpåtaget förvaltarskap för en belysningsanläggning<br />

som sker utan grund i gällande anläggningsbeslut<br />

är olämpligt och riskabelt för styrelsen.<br />

18 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

skada på<br />

Belysningsanläggningen<br />

En påkörd belysningsstolpe<br />

innebär<br />

att styrelsen i <strong>samfällighetsförening</strong>en<br />

utan dröjsmål måste<br />

agera för att säkerställa<br />

att ingen blir skadad på grund av att stolpen utgör<br />

hinder för trafi kanter eller att den är spänningssatt eller har<br />

skadade kablar och kan utgöra allvarligt skadehot för människor<br />

eller djur.<br />

För att ur elsäkerhetssynpunkt vidta skyddsåtgärder och<br />

genomföra installation av en ny belysningsstolpe krävs att<br />

föreningen har tillgång till ett elinstallationsföretag eller<br />

behörig elektriker som kan vidta skyddsåtgärder så snart<br />

som möjligt efter olyckan och handha reparation och installation<br />

av ny stolpe.<br />

När det gäller kostnaderna för åtgärder och installation av<br />

en ny stolpe är det viktigt att i första hand få klarlagt vem<br />

och vilket fordon som förorsakat olyckan så att ersättning<br />

kan utbetalas från fordonets trafi kförsäkringsbolag. Om<br />

förare eller fordon inte g<strong>år</strong> att identifi era kan man vända<br />

sig till Trafi kförsäkringsföreningen och begära ersättning.<br />

Fotodokumentera skadorna och gör polisanmälan. Avvakta<br />

med reparations- och återinstallationsarbeten till dess att<br />

klartecken lämnats från försäkringsbolaget.<br />

teknikutveckling<br />

Det påg<strong>år</strong> en intensiv utveckling av belysningsar-matur,<br />

lampor och elförsörjningsalternativ allt med focus på bland<br />

annat minskad elförbrukning och driftkostnad för belysningsanläggningarna.<br />

Följande lampor fi nns i dag som alternativ:<br />

Kvicksilverlampor<br />

• Fasas ut 2015 på grund av att de inte är<br />

energieffektiva.<br />

• Typisk livslängd i utomhusbelysning 3 <strong>år</strong><br />

Hogtrycksnatriumlampor<br />

• Låga driftkostnader<br />

• Typisk livslängd i utomhusbelysning 4 – 5 <strong>år</strong><br />

• Energieffektivitet +++<br />

Metallhalogenlampor<br />

• Rimligt låga driftkostnader<br />

• Typisk livslängd i utomhusbelysning 3 <strong>år</strong><br />

• Energieffektivitet ++<br />

LED-lampor<br />

• Låga driftkostnader<br />

• Typisk livslängd i utomhusbelysning 12 <strong>år</strong><br />

med högkvalitativa armaturer /dioder<br />

• Energieffektivitet ++ – +++<br />

VÄGHÅLLNING<br />

Light Emitting Diode – LED<br />

En relativt ny teknik som vinner alltmer terräng inom belysning.<br />

Fördelarna med LED-tekniken är lång livs-längd<br />

och därmed minskade krav på underhåll. Samtidigt kräver<br />

den också en annan omtanke vid val av bra produkter som<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 19

VÄGHÅLLNING<br />

är rätt konstruerade, bl.a. för att ljuset ska distribueras så<br />

bländfritt som möjligt och för att den långa livslängden<br />

verkligen ska uppnås. Det är därför viktigt att ställa krav<br />

på produkterna.<br />

solcellsdrivna<br />

Belysningsstolpar<br />

för gc-vägar<br />

En ny typ av gcbelysning<br />

invigdes<br />

i Viskafors september<br />

2010. Belysningspollare<br />

som är helt solcellsdrivna sattes utmed en<br />

GC-väg. Belysningspollarna har inbyggda sensorer som<br />

känner av när en cykel närmar sig och tänder pollaren<br />

framåt respektive släcker bakomvarande utmed färdvägen.<br />

Belysningen är alltså aktiv endast när någon eller något rör<br />

sig i området. På detta enkla vis följer ljuset med och skapar<br />

trygghet för förbipasserande. Solcellsdriven belysning är en<br />

lösning som ger bra funktion, är miljösmart och dessutom<br />

så gott som underhållsfri.<br />

ekodesigndirektivet<br />

EU har beslutat att ställa<br />

höga krav på energieffektiviteten<br />

i vägbelysningen i<br />

det så kallade Ekodesigndirektivet.<br />

Från 2015 kommer det bli förbjudet att tillverka<br />

och sälja så kallade kvicksilverlampor som används i bland<br />

annat vägbelysning. Så mycket som hälften av landets cirka<br />

två miljoner vägbelysningsarmaturer använder idag kvicksilverlampor<br />

och dessa armaturer.<br />

Det är dock inte förbjudet att använda kvicksilverlamporna<br />

efter 2015.<br />

slutord<br />

Syftet med vägbelysningsartikeln är att informera om det<br />

komplexa i att förvalta en vägbelysningsanläggning och vara<br />

noggrann i analysen när ny belysningsteknik ska börja användas.<br />

Det är enligt v<strong>år</strong> uppfattning avgörande för kvalitén<br />

av framtidens vägbelysning, att de många komplexa parametrar<br />

som ing<strong>år</strong> i planeringen av en belysningsanläggning,<br />

alltid tas i beaktande när man ska bedöma hur användbar en<br />

ny teknik är. Den kvalitativa principen om att alltid använda<br />

den bästa fungerande tekniken, är här ett bra rättesnöre<br />

som kan användas som utgångspunkt för en undersökning<br />

och diskussion om vilken teknik som i varje enskilt fall är<br />

den mest användbara. För att kunna avgöra vilken teknik,<br />

armaturtyp o s v man önskar använda i en given situation,<br />

krävs det alltså en noggrann planerings och urvalsprocedur,<br />

som både omfattar el- och belysningstekniska beräkningar,<br />

beslut om underhållsnivå och driftscykel såväl som planering<br />

av belysningens estetik och funktion.<br />

vägBelysning ett rev - projekt<br />

REV kommer under <strong>år</strong>et att genomföra ett projekt som<br />

kommer att utmynna i en rapport. Projektet kommer bland<br />

annat att ha följande innehåll:<br />

• Ecodesigndirektivet och kraven på vägbelysningsanläggningar.<br />

• Förekommande typer av belysningsanläggningar och<br />

armatur.<br />

• Miljökraven vid användning av kreosotbehandlade belysningsstolpar.<br />

• Anläggnings- och innehavareansvaret.<br />

• Ansvarsgränserna mellan nätägaren och <strong>samfällighetsförening</strong>en.<br />

• Energibesparande åtgärder<br />

• Seminarium med myndigheter, branchorganisationer<br />

och väghållare.<br />

Hör gärna av er till oss med frågor och synpunkter.<br />

Text: Jan Johansson<br />

20 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

ättsutveckling gällande<br />

stämmans beslut om<br />

uttaxering !?<br />

På senare tid har det kommit två mycket intressanta<br />

rättsfall, där en viss rättsutveckling beträffande kravet<br />

på formalia vid föreningsstämmans uttaxering<br />

kan skönjas. Nu ligger det ena fallet för prövning i<br />

högsta domstolen, så än är inte frågorna fullständigt<br />

avgjorda och klarlagda.<br />

att det genom de handlingar som faktiskt bifogats kallelsen<br />

att medlemsavgiften föreslogs oförändrad från föregående<br />

<strong>år</strong> och att debiteringslängd därtill också funnits tillgänglig,<br />

men först på själva stämman. Sammantaget fann domstolen<br />

att de formaliabrister som faktiskt förelåg inte varit av den<br />

arten att de påverkat stämmobesluten till nackdel för föreningens<br />

medlemmar och bestämde därför att klandertalan<br />

skulle ogillas! (Mark- och miljööverdomstolen, dom den 27<br />

december 2011 i målet F6400-11)<br />

strikt kontroll för att utmätning skall<br />

kunna ske<br />

De medlemmar som fått erfara de sv<strong>år</strong>igheter som kan uppstå<br />

när indrivning av obetalda medlemsavgifter skall ske, kan<br />

nog alla skriva under på att myndigheternas granskning av<br />

formalian kring uttaxeringsbeslutet kan gå extremt långt. Exempelvis<br />

har utmätning av vägavgift underkänts av domstol<br />

när sista betalningsdag saknats i debiteringslängden och detta<br />

trots att det i protokollet från stämman tydligt angavs sista betalningsdag.<br />

Argumentet att huvudsaken är att medlemmarna<br />

f<strong>år</strong> besked om när betalning skall ske och inte att beskedet<br />

lämnas just i debiteringslängden istället för i protokollet bet<br />

inte på hovrätten, som upphävde utmätningen (Hovrätten<br />

för Västra Sverige, beslut i mål Ö492/96 den 18 april 1996).<br />

Det var bara för den väghållaren att göra om hela proceduren<br />

vid nästa stämma. På sidan 22 i denna tidning ges tips om<br />

hur man kan göra om uttaxeringsbeslutet när något blivit fel.<br />

mark-och miljööverdomstolens prövning av en<br />

uttaXering i åmål<br />

Alldeles innan <strong>år</strong>sskiftet så beslutade Mark- och miljööverdomstolen<br />

att avslå en klandertalan som en enskild medlem<br />

fört mot sin förening och stämmans beslut. Den enskilde<br />

medlemmen ansåg att det förelåg en rad formaliabrister, bl.a.<br />

hävdade han att styreslen ej från kallelsetidpunkt klargjort<br />

var debiteringslängd m.fl . handlingar funnits tillgängliga.<br />

Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen, beslutade<br />

bifalla medlemmens talan och upphävde stämmobesluten.<br />

Med tanke på hur strikt praxis varit kring vikten av att en<br />

<strong>samfällighetsförening</strong> måste följa all formalia, så var inte domen<br />

konstig, snarare logisk. Mark- och miljööverdomstolen<br />

valde dock att resonera väldigt praktiskt. Först konstaterade<br />

domstolen att det var uppenbart att föreningens egna stadgar<br />

inte följts i vissa avseenden vad gäller bl.a. innehållet i<br />

kallelsen till stämman i mars 2010, men sedan ställde domstolen<br />

frågan om dessa brister skall medföra att besluten<br />

på stämman också skall upphävas. Domstolen svarar själv<br />

på sin fråga och anför att det stod klart för alla medlemmar<br />

uttaXering i hallsta, ekerö kommun, mark- och<br />

miljödomstolen i nacka<br />

I detta ärende så hävdade en enskild medlem att en mängd<br />

brister i formalian förelåg kring föreningens beslut om uttaxering.<br />

Till skillnad från fallet i Åmål så var denne medlem<br />

inte närvarande på stämman, utan valde att stanna hemma<br />

för att i efterhand klandra de brister han ansåg föreligga i<br />

föreningens hantering. Domstolen konstaterade att det var<br />

ostridigt att debiteringslängden ej funnits tillgänglig från<br />

kallelsetidpunkt, men valde därefter, i samma anda som i<br />

Åmålsfallet, att avslå klandertalan eftersom formaliafelen<br />

enligt domstolens bedömning ej påverkat utgången av stämmans<br />

beslut, däribland beslutet om uttaxering (Mark- och<br />

miljödomstolen Nacka tingsrätt, dom den 8 december 2011<br />

i målet F 3564-10). Överklagandet fi ck inte prövningstillstånd<br />

i hovrätten och nu ligger frågan i Högsta domstolen<br />

och väntar på avgörande. Utgången kommer att redovisas<br />

i kommande nummer av Bulletinen. St<strong>år</strong> sig Mark- och<br />

miljödomstolens dom kan man nog påstå att möjligheterna<br />

att framgångsrikt angripa ett stämmobeslut av en <strong>samfällighetsförening</strong><br />

beskurits, vilket förhoppningsvis leder till<br />

färre okynnesöverklaganden framöver.<br />

Text: Uno Jakobsson<br />

”HD har precis under slutfasen av iordningsställandet av<br />

denna tidning bestämt sig för att inte ta upp fallet; därmed<br />

kan vi konstatera att en viss rättsutveckling till det mindre<br />

formalistiska nog ändå är förhanden!”<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 21<br />

JURIDIK

JURIDIK<br />

Rättelse av<br />

Om en förening behöver vända sig till kronofogden för<br />

att på så sätt få en medlem att betala sin <strong>år</strong>savgift är<br />

det viktigt att alla formella krav är uppfyllda. Om så<br />

inte är fallet så godtar inte kronofogden uttaxeringen.<br />

En vanlig brist är till exempel att förfallodatum för<br />

betalning inte framg<strong>år</strong> av debiteringslängden. En felaktigt<br />

utförd uttaxering innebär alltså att det inte är<br />

möjligt att driva in en obetald <strong>år</strong>savgift till föreningen<br />

genom kronofogdens försorg. Vad kan föreningen då<br />

göra? Är det möjligt att rätta en uttaxering som visat<br />

sig innehålla fel och/eller brister? Flera föreningar har<br />

Styrelsens förslag till avgift per andel är 500 kr.<br />

Senaste betalningsdag <strong>2012</strong>-05-31.<br />

Denna debiteringslängd har varit framlagd på föreningsstämman<br />

<strong>2012</strong>-03-31, vilket härmed intygas av<br />

stämmans ordförande<br />

Namnteckning Ort och datum<br />

under <strong>år</strong>en kontaktat REV när de har upptäckt att de<br />

har missat ett eller fl era formella krav i en uttaxering.<br />

REV har konsekvent gett rådet att det är möjligt att<br />

göra om en uttaxering och därigenom läka de fel och<br />

brister som konstaterats föreligga. Detta har nu prövats<br />

rättsligt och godtagits av rättsordningen. I ett tidigare<br />

nummer av Bulletinen (nr 4 2011) berättade vi om<br />

en förening som på grund av formella brister i uttaxeringen<br />

inte kunde begära utmätning hos kronofogden.<br />

Föreningen gjorde då om uttaxeringen och lyckades på<br />

så sätt driva in obetalda <strong>år</strong>savgifter för fl era <strong>år</strong> tillbaka.<br />

Exempel: Debiteringslängd för Landets sff, Verksamhets<strong>år</strong>et 2010-01-01 – 2010-12-31<br />

Fastighet Ägare Adress Andelstal Debiterad avgift Erlagt betalning i Kvarst<strong>år</strong><br />

förskott att betala<br />

Landet 1:2 Per Persson Landetvägen 2<br />

111 11 Landet<br />

1 500 kr 500 kr 0 kr<br />

Landet 1:3 Erik Eriksson Landetvägen 3<br />

111 11 Landet<br />

2 1 000 kr 1 000 kr 0 kr<br />

Landet 1:4 Sven Svensson Landetvägen 4<br />

111 11 Landet<br />

1 500 0 kr 500 kr<br />

Summa: 2000 kr 1 500 kr 500 kr<br />

22 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

uttaxering<br />

Så misströsta inte om ni upptäcker att det smugit sig in<br />

en felaktighet eller brist i uttaxeringsförfarandet, det<br />

g<strong>år</strong> att göra om och göra rätt!<br />

Hur g<strong>år</strong> det då till? Jo, först och främst behöver ni<br />

upprätta en ny debiteringslängd med ett par extra<br />

kolumner, se exempel nedan. Av den nya debiteringslängden<br />

framg<strong>år</strong> alltså vilket verksamhets<strong>år</strong> som avses,<br />

vilka som har erlagt betalning i förskott och vilka medlemmar<br />

som har avgift kvar att betala. De som inte har<br />

betalat avgiften i förskott ska alltså betala avgiften när<br />

den förfaller till betalning, förfallodatum ska framgå<br />

I exemplet till vänster har Sven Svensson inte betalat<br />

avgiften för <strong>år</strong> 2010 och det har visat sig inte vara möjligt<br />

att driva in avgiften genom kronofogden. Genom att<br />

stämman under v<strong>år</strong>en <strong>2012</strong> på nytt antar budgeten för<br />

2010 och till budget tillhörande debiteringslängd fi nns<br />

framlagd på stämman så ska alltså Sven Svensson, som<br />

inte betalat <strong>år</strong>savgiften för 2010 i förskott, betala 500 kr<br />

den 31 maj <strong>2012</strong> för verksamhets<strong>år</strong>et 2010. Därigenom<br />

har eventuella brister läkts och om Sven Svensson inte<br />

betalat avgiften per den 31 maj <strong>2012</strong> kan föreningen<br />

vända sig till kronofogden.<br />

Ett annat uppställt lagkrav är att debiteringslängden<br />

ska ha varit framlagd på stämman. Men eftersom lagen<br />

inte kräver att stämman skal besluta om att anta debiteringslängden<br />

i sig, utan det är utgifts- och inkomststaten<br />

(budgeten) för visst <strong>år</strong> som det fattas beslut om,<br />

behöver inte något det i stämmoprotokollet antecknas<br />

att den fastställts eller antagits av stämman. Däremot<br />

är det klokt att anteckna i protokollet, att den funnits<br />

”framlagd för granskning” på stämman, i anslutning till<br />

av debiteringslängden. Genom denna utformning försäkrar<br />

ni er om att ingen medlem blir skyldig att betala<br />

<strong>år</strong>savgiften två gånger.<br />

att beslutet om antagande av budgeten redovisas. Det<br />

är även lämpligt att det fi nns en motsvarande notering<br />

och intygande på debiteringslängden som i exemplet<br />

till vänster.<br />

Eftersom det alltså är en ”gammal budget” som tas<br />

upp för beslut igen på stämman så ska det även framgå<br />

som en särskild punkt i dagordningen och kallelsen. Jag<br />

vill även rekommendera er att skicka med ett informationsblad<br />

tillsammans med kallelsen till stämman där<br />

ni informerar om skälet till att beslutet tas om, och att<br />

alla som redan har betalat förra <strong>år</strong>ets avgift inte behöver<br />

göra det igen.<br />

Om ni har frågor om hur en korrekt uttaxering ska<br />

gå till kan ni läsa mer om detta på REV:s hemsida.<br />

Där fi nner ni även mall på en vanlig debiteringslängd.<br />

Om ni har ytterligare frågor om hur ni kan göra om en<br />

uttaxering är ni givetvis alltid välkomna att höra av er<br />

till REV:s kansli.<br />

Text: Louise Bark<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 23<br />

JURIDIK

JURIDIK<br />

Syssloman<br />

– när allt annat miss lyckats?<br />

Kan föreningens stämma inte hitta ledamöter att<br />

ingå i styrelsen, skall protokollet, som väl då oftast<br />

har ”Val av styrelse” som sista punkt skickas in till<br />

länsstyrelsen. Lagstiftaren har som framg<strong>år</strong> av lag-<br />

texten bestämt att fungerande väg är så viktig för<br />

samhället att en samfällighet måste fungera. Alltså<br />

söker länsstyrelsen en lämplig person som är vil-<br />

lig att åta sig uppdraget. Uppdraget att som både<br />

förening och styrelse se till att vägen hålls farbar,<br />

pengar utdebiteras av medlemmarna och betalas<br />

till entreprenörer och leverantörer.<br />

vägingenjör och jägare<br />

Länsstyrelsen i Falun beslöt den 9 juni 2011 att förordna<br />

ingenjören L. O. Johansson i Borlänge som syssloman för<br />

en förening i Leksandstrakten. Vägföreningen det är frågan<br />

om har varit vilande i 37 <strong>år</strong>. I mappen på Lantmäteriet fanns<br />

inte mycket, stadgar från 1964, en Bilaga F till någonting rubricerat<br />

som Delaktighetslängd, men utan datum, Utlåtande<br />

vid förrättning enligt EVL daterat 1961 och några kopior på<br />

begäran om omprövning av andelstal. Ja, det var i stort det<br />

som fanns. Det var inte mycket som stämde med dagsläget.<br />

Det handlar om en vägförening som varit inte bara varit<br />

vilande eller sovande, den f<strong>år</strong> nog betraktas som rätt död!<br />

Gamla, inaktuella stadgar, delägarförteckningar och andelstal.<br />

Fastigheternas antal är 298 och utgörs enligt dessa,<br />

äldre uppgifter av såväl jordbruks- som andra fastigheter.<br />

Medlemsantalet för vägföreningen är 355 stycken eftersom<br />

många fastigheter har flera ägare, med ett stort antal boende<br />

utom kommunen. Kommunen har utfört underhållsåtgärder<br />

på vägarna, kostnaderna för driften ökar och kommer att öka<br />

alltmer om inget upprustningsarbete kommer igång. Vissa<br />

vägdelar har statsbidrag. Då kommunen inte är formell ägare<br />

av vägarna har man inte kunnat investera i upprustningar,<br />

varför statusen på vägarna delvis är låg.<br />

Lantmäterimyndigheten har påbörjat en översyn för området<br />

ifråga för att utreda möjligheterna att lägga samman<br />

eller fusionera föreningar för en mer rationell vägskötsel,<br />

24 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

men detta ligger i sin linda.<br />

Valet av L. O. först<strong>år</strong> vi, när vi träffar honom bland de<br />

välordnade dokumenten i många pärmar. En person med<br />

den pondus som man kanske f<strong>år</strong> efter fl era <strong>år</strong> i Vägverket<br />

och som engagerad viltv<strong>år</strong>dare och jägare med uppdrag både<br />

regionalt och centralt.<br />

Vi ber om tre kunskaper som är väsentliga för en syssloman.<br />

Svaren kommer prompt: Känna till lagstiftningen och<br />

regelverket, ha kunskap om vägteknik och kanske framförallt,<br />

social kompetens – förmåga att ”ta” folk. Vi först<strong>år</strong> att<br />

det där med kunskap om reglerna nog kan behövas också<br />

vid de tillfällen när sysslomannen måste ”sätta ner foten”<br />

och säga att ”nu blir det så här. Ni har försuttit chansen att<br />

själva ta besluten”.<br />

hitta styrelse, men till dess…<br />

Sysslomannens uppgift är ju att känna av när det kan vara<br />

dags att utlysa stämma för att tillsätta en styrelse och ”lämna<br />

tillbaka” föreningen till de boende. I avvaktan på det så<br />

blir det att för samfällighetens räkning beställa snöplogning<br />

och dammbindning, debitera ut vägavgifter och sköta<br />

bokföringen.<br />

I det här fallet är det en förening som somnade in på 70-talet<br />

när den nya storkommunen beslöt att ta hand om vägarna<br />

mot att med fullmakt kunna kvittera ut statsbidraget. Nu<br />

säger kommunen, efter nästan 40 <strong>år</strong>, att nu f<strong>år</strong> ni tillbaka<br />

föreningen. Kommunen skall svara för skola, v<strong>år</strong>d och omsorg,<br />

inte enskilda vägar. Förutsättningarna har, milt sagt,<br />

förändrats. Bebyggelse och verksamheter helt annorlunda,<br />

fastigheter har bildats och ombildats, vägar har byggts, fritidbebyggelse<br />

har tillkommit. Lantmäteriförrättningen sedan<br />

1950-talet. Som kuriosum konstaterades att föreningen vid<br />

kommunens övertagande hade en god kassa, nästan 80 000:<br />

- på Postgirot, som sen blivit Plusgirot som blivit Nordea<br />

Bank med det gemensamt att man tagit ut <strong>år</strong>savgifter och<br />

månadsavgifter för kontot som inte nyttjats. Så Saldot har<br />

blivit halverat!<br />

Bästa lösningarna förBrukade<br />

Systemet med syssloman är nödvändigt för att lösa det akuta<br />

problemet. Men det bör lösas så snart som möjligt. Man har<br />

ofta en konfrontation när sysslomannen kommer in i bilden.<br />

De bästa lösningarna är borta genom osämja. Den kostnadseffektiva,<br />

gemensamma samfällighetsformen kan inte nyttjas<br />

som det är tänkt. I stället för en lösning internt blir det<br />

en dyrare lösning för de boende, men inget infl ytande över<br />

verksamheten. Även här lönar det sig att tala med varandra!<br />

slutet gott<br />

L.O. har under hösten lyckats skapa en valberedning och<br />

under november hållit stämma varvid styrelse utsetts. Dessvärre<br />

beslöt den nya styrelsen ett par månader efter sitt konstituerande<br />

möte att upplösa föreningen och avgå. Återigen<br />

har bristen på kunskap förlett en styrelse att ta beslut som<br />

man inte kan/f<strong>år</strong> ta. Så slutet är inte riktigt gott ännu, men<br />

vi önskar L. O. lycka till och känner en stor tillförsikt att<br />

det kommer att gå bra.<br />

Text: Leif Kronkvist/Sven Ivarsson<br />

Foto: Sven Ivarsson/Louise Bark<br />

lag (1973:1 150) om förvaltning av samfälligheter, 33: Har<br />

styrelseledamots uppdrag upphört eller är styrelseledamot<br />

förhindrad att utöva uppdraget och är styrelsen ej ändå<br />

beslutsför, f<strong>år</strong> länsstyrelsen förordna syssloman i sådan<br />

ledamots ställe. Finns av skäl som nu sagts icke någon<br />

styrelseledamot att tillgå, f<strong>år</strong> sysslomannen ensam handha<br />

föreningens angelägenheter och företräda föreningen som<br />

styrelse . Sysslomannens förordnande gäller till dess beslutför<br />

styrelse åter finns.<br />

sysslomannen har rätt till arvode som bestämmes av länsstyrelsen.<br />

Arvodet betalas av föreningen.<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 25<br />

JURIDIK

TEKNIK<br />

Vattenproblem<br />

Taxinge Södra<br />

Nykvarns kommun<br />

REV fi ck ett brev från styrelsen i Taxinge Södra<br />

sff, där de ville få råd om hur de skall hantera<br />

det uppkomna problemet med igenlagt dike<br />

Det hela började med att ett nytt bostadshus uppfördes och<br />

en ny anslutning mot den enskilda vägen skulle anläggas.<br />

Utanför fastigheten fanns ett fungerande dike som mynnade<br />

ut i en tidigare anlagd stenkista förbundet med ett rör till<br />

en brunn. Från brunnen leddes vatten i en vägtrumma. Så<br />

långt tycks det hela fungera tillfredställande.<br />

Vad hände? Jo, fastighetsägaren fyllde<br />

ut sin tomt med jord och i och med detta<br />

fyllde han ut lite för långt och annekterade<br />

vägområdet där diket fanns. Diket blev näst<br />

intill obefi ntligt med påföljd att vattnet inte<br />

längre rann där det skulle utan letade sig ut<br />

på körbanan med svallis-problem som följd.<br />

Styrelsen har påpekat problemet men ingenting<br />

händer.<br />

Hur bör styrelsen agera för att komma till<br />

rätta med problemet: Rev rekommenderar<br />

styrelsen att ånyo tar kontakt med fastighetsägaren<br />

som åsamkat föreningen problemet. Visst kan<br />

man börja med ett samtal men vis av erfarenhet är det ofta<br />

viktigt att styrelsen bekräftar<br />

besöket med ett brev som<br />

redogör för fastighetsägaren<br />

hans skyldigheter och vad styrelsen<br />

vill att fastighetsägaren<br />

skall göra.<br />

I det konkreta exemplet så<br />

bedömer REV det viktigt att<br />

vederbörande f<strong>år</strong> ett föreläggande<br />

om att återställa dels<br />

diket i sitt ursprungliga skick<br />

Diket blev näst<br />

intill obefi ntligt med<br />

påföljd att vattnet inte<br />

längre rann där det<br />

skulle utan letade sig ut<br />

på körbanan med svallisproblem<br />

som följd.<br />

och överasfalterad stenkista. Berörd fastighetsägare<br />

har utfört detta utan att kontakta<br />

styrelsen.<br />

samt att tillse att den överasfalterade stenkistan friläggs så<br />

att dess funktion återställs. Uppmana således ägaren att<br />

skyndsamt utföra detta. Att vederbörande f<strong>år</strong> en skälig tid<br />

är naturligtvis viktigt. Kan ni inte komma överens om tiden<br />

så måste styrelsen fatta beslut om detta.<br />

Vad är skälig tid? Beror naturligtvis på arbetets art och angelägenhet.<br />

Spontant kan det vara rimligt att vederbörande<br />

har två månader på sig att återställa dike och<br />

stenkista i ursprungligt skick. Om vederbörande<br />

inte utför detta kan styrelsen låta<br />

utföra arbetet och därefter fakturera ägaren.<br />

Vad händer om fastighetsägaren inte vare<br />

sig åtgärdar eller ens betalar för de kostnader<br />

som han åsamkat?<br />

Då återst<strong>år</strong> inget annat än att vidta rättsliga<br />

åtgärder. Det enklaste sättet vid en<br />

fordringstvist är att vända sig till kronofogdemyndigheten<br />

och ansöka om betalningsföreläggande, men det är även<br />

möjligt att väcka talan vid<br />

tingsrätt direkt. För ytterligare<br />

rådgivning i ett konkret<br />

fall, kan medlem i REV få<br />

hjälp av någon av förbundets<br />

samarbetande advokater,<br />

efter kontakt med kansliet.<br />

Text: Leif Kronkvist<br />

26 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

omprövningsförrättningarna<br />

lägesrapport<br />

Inbjudan till seminarium i REV:s lokaler<br />

en lördag i april eller maj!<br />

I tidigare nummer av Bulletinen har jag skrivit om att REV<br />

och Lantmäteriet driver ett projekt för att se hur omprövningsförrättningar<br />

kan genomföras på ett enklare sätt om<br />

föreningen själv bidrar med underlagsmaterial och hjälper<br />

lantmätaren med vissa moment i förrättningen. Här kommer<br />

en liten lägesrapport från april.<br />

En arbetsmodell har tagits fram för att visa hur vissa typer<br />

av omprövningsförrättningar kan handläggas och vad<br />

föreningarna kan bistå lantmätaren med. Arbetsmodellen<br />

fi nns från och med januari månad på REV:s hemsida och<br />

i förrättningslantmätarnas handläggningsstöd.<br />

Lantmäteriet har beslutat att göra 5 testförrättningar efter<br />

arbetsmodellen. I dessa förrättningar görs en noggrann<br />

tidförning och syftet är att undersöka om en 50-procentig<br />

arbetsbesparing kan uppnås. En av förrättningarna var i<br />

slutfasen i april, övriga var bara påbörjade och en i ansökningsfasen.<br />

Utöver dessa testförrättningar har ett stort antal<br />

förrättningar påbörjats där modellen används.<br />

För att sprida ytterligare kunskap vid omprövningssitua<br />

REV NYTT<br />

EVA-REV handboken<br />

– alla enskilda<br />

väghållares bibel<br />

tioner anordnade REV ett seminarium lördagen 21 april<br />

i REV:s konferenslokal. De 16 deltagarna delade med sig<br />

av sina problem i samband med pågående eller stundande<br />

lantmäteriförrättning och vi gick igenom hur föreningarna<br />

kan arbeta för att få ett så bra förrättningsresultat som<br />

möjligt inom rimlig tid och till rimlig kostnad. Deltagarna<br />

fi ck kontakt med företrädare för andra föreningar som ofta<br />

hade likartade bekymmer som de själva. Tiden gick snabbt<br />

och vid summeringen efter 3,5 timmar var det samlade<br />

intrycket att deltagarna fått de fl esta frågorna besvarade<br />

eller i vart fall belysta. Till hösten kan det bli aktuellt att<br />

ha seminariet i andra delar av Sverige. Hör gärna av er till<br />

REV med intresseanmälan och förslag till plats.<br />

REV återkommer i Bulletinen med uppföljning av resultatet<br />

av testförrättningarna samt synpunkter från föreningar<br />

och Lantmäteriet där arbetsmodellen använts i övriga<br />

fall. Förhoppningen är att då kunna redovisa mindre lantmätarinsats,<br />

snabbare avslut och lägre förrättningskostnad.<br />

Text: Nils Blohm<br />

Arbetar du med enskild väghållning? Är du engagerad<br />

i en förening för enskild väghållning? Då är<br />

Riksförbundet Enskilda Vägars handbok Enskild<br />

Väghållning Anvisningar (EVA-REV) oumbärlig.<br />

Boken tar upp lagregler och bestämmelser, förvaltning,<br />

ekonomi, teknisk väghållning, trafikfrågor, miljö och<br />

mycket mer.<br />

Det finns även en rad mallar som gör livet som väghållare<br />

enklare. I nyuppdaterade EVA-REV är ekonomiavsnittet<br />

kompletterat, frågan om farthinder utförligare behandlat,<br />

liksom avtal och ersättningar vid läggande och bibehållande<br />

av ledning i väg m m.<br />

EVA-REV kostar<br />

för medlemmar 550 kr och för övriga 850 kr,<br />

moms och porto tillkommer.<br />

Välkommen med beställning till REVs kansli via e-post<br />

kansliet@revriks.se eller tel 08-20 27 50.<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 27

TEKNIK<br />

Vägområdets<br />

gränser<br />

– ansvar för sikt och röjning<br />

Den enskilda väghållarens uppgift är att sköta den enskilda vägen.<br />

Det inbegriper vägbanan och även övriga väganordningar<br />

inom det upplåtna vägområdet, t ex vägren, dike och vägslänt.<br />

För väghållare som tillkommit genom myndighetsbeslut följer<br />

därutöver oftast en rättighetsupplåtelse att röja träd, buskar eller<br />

annan växtlighet vid sidan av det direkta vägområdet. Om en<br />

sådan upplåtelse är gjord st<strong>år</strong> det uttryckligen i det för föreningen<br />

gällande förrättningsutlåtandet eller anläggningsbeslutet. Om<br />

vägmarken inte ägs utan disponeras med någon form av nyttjanderätt<br />

är röjning ett bra sätt att markera och hävda denna rätt.<br />

Saknas särskild upplåtelse att sikt- och slyröja, fi nns de allmänna<br />

grannelagsrättsliga reglerna i Jordabalken (3:2) att<br />

falla tillbaka på. Dessa ger väghållaren rätt att ta bort på<br />

vägområdet inträngande rot eller gren. Dock ska växtens<br />

ägare först ges tillfälle att själv utföra arbetet. Vägområdet<br />

ska hållas fritt från siktförsämrande växtlighet. De väghållare<br />

som har statsbidrag har säkert någon gång upplevt att<br />

Trafi kverkets tjänsteman kommit med påpekanden om att<br />

slyröjning måste vidtas för att bidrag ska utgå.<br />

planera röjning<br />

Det förekommer att en del enskilda väghållare ställer krav<br />

på medlemmar att själva utföra erforderlig slyröjning längs<br />

med tomtgränsen mot vägområdet. Det fi nns också exempel<br />

på förekomst av straffavgift för den som inte frivilligt följt<br />

väghållarens uppmaning att sikt- och slyröja längs gränsen<br />

mot vägområdet. Förfarande med straffavgifter har dock<br />

inte stöd i lagstiftningen och bör därmed inte förekomma.<br />

Sikt- och slyröjning är en del av en god väghållning och<br />

kostnaden för det är därmed väghållarens, inte den enskilda<br />

fastighetsägarens. Undantag från denna regel kan inte ens<br />

beslutas av stämman.<br />

En annan sak är att vissa fastighetsägare önskar hålla<br />

rent och snyggt i gränsen för deras tomt. Sådana insatser<br />

bör naturligtvis premieras. Förslagsvis sker detta genom att<br />

väghållaren inför en planerad röjning meddelar berörda fastighetsägare<br />

med åtminstone två veckors varsel vad som är<br />

på gång. Ge, med en trevlig uppmaning, den som så önskar<br />

möjlighet att själv vidta erforderliga röjningsåtgärder.<br />

samlas och ha röjarfest<br />

Flera väghållare utför dikesrensningar och allmän städning.<br />

Lämpliga redskap är röjkniv, motorsåg och motorröjsåg. Kom<br />

ihåg att använda vederbörlig skyddsutrustning och varselklädsel.<br />

Att ingen använder redskap som han/hon inte har<br />

kompetens för är självklart! Idén är för övrigt genial, alla<br />

samlas och tar ansvar för sin gemensamma angelägenhet,<br />

vägen. Enligt uppgift avslutas dessa vägdagar med stundom<br />

28 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong>

mycket uppsluppen tillvaro!<br />

Väghållarens rätt att sikt- och slyröja bör brukas med<br />

förnuft och med respekt för fastighetsägarnas äganderätt.<br />

Gagnvirke från röjningen är alltjämt markägarens egendom<br />

och bör läggas upp på av honom anvisad plats.<br />

Röjning bör utföras tidigt på sommaren när slyet ännu<br />

är färskt. Kemiska preparat bör undvikas och manuell eller<br />

mekanisk röjning istället tillämpas. Redskap som nyttjas för<br />

<strong>år</strong>lig röjning är vanligt slåtteraggregat monterat på traktor och<br />

med knappt två meters verkansbredd. Var tredje <strong>år</strong> röjs hela<br />

vägområdet med slaghack, monterad på lastmaskin, väghyvel<br />

eller annan tung redskapsbärare. Högröjning till 4,6 m fri<br />

höjd över vägens hela bredd görs vid behov.<br />

Siktskymmande växtlighet på tomtmark inom detaljplanerat<br />

område vid sidan av vägen ska enligt plan- och bygglagens<br />

bestämmelser tas bort av fastighetsägaren. Rättsfall visar att<br />

häck t ex skall hållas lägre än 0,8 m till 10 m från vägkorsning.<br />

Ofta samverkar väghållare, byggnadsnämnder och trafi<br />

ksäkerhetsnämnder när det gäller att informera om detta.<br />

oplanerad röjning för öppnande av väg<br />

I sp<strong>år</strong>en av stormarna Gudrun och Per har frågor också uppkommit<br />

kring väghållarens rättigheter och skyldigheter att<br />

återställa framkomlighet avseende nedblåsta träd. Om inte<br />

markägaren själv utför arbetet ska väghållaren se till att vägen<br />

hålls i för samfärdseln tillfredsställande skick. Väghållaren<br />

n<strong>år</strong> knappast någon framgång i att kräva fastighetsägaren på<br />

Allt ni behöver veta om<br />

lagar & förordningar, förvaltning & vägteknik<br />

Många nya i styrelsen? Dags att uppdatera kunskaperna<br />

för föreningens trotjänare? Vill ni arbeta<br />

tillsammans eller läsa in er var och en för sig?<br />

REVs kursbok ”Förvaltning av samfälligheter” är<br />

framtagen för att passa lika bra till en studiecirkel<br />

som för självstudier.<br />

Kursmaterialet är upplagt så att styrelsen själv kan starta en<br />

studiecirkelkurs. I boken tas lagar och förordningar, förvaltning<br />

och vägteknik upp. Teori varvas med exempel tagna ur<br />

verkligheten. För er som vill arbeta i en studiecirkel kommer<br />

handledarmanualen och USB-minnet med Powerpointbilder,<br />

som båda ing<strong>år</strong> i kurspaketet, väl till pass.<br />

I cirkelkursen ing<strong>år</strong> 3 stycken böcker och material på ett<br />

USB minne.<br />

795:- inkl moms för medlemmar<br />

1595:- inkl moms för icke medlemmar<br />

kostnaden för hanteringen. Tvärtom torde väghållaren kunna<br />

bli ersättningsskyldig till en privatperson – kanske medlem<br />

i samfälligheten – som ”för väghållarens räkning” röjt bort<br />

nedfallna träd för att kunna ta sig fram. Någon professionell<br />

aptering* kan naturligtvis inte p<strong>år</strong>äknas i dessa fall, men<br />

fortfarande gäller att gagnvirket** tillfaller markägaren och<br />

värdeförlusten i virket eller veden ska naturligtvis minimeras<br />

så mycket som möjligt.<br />

Text: Sven Ivarsson<br />

*Aptering - uppdelning av trädstam i sortiment.<br />

**Gagnvirke - virke av sådan dimension och beskaffenhet att det ekonomiskt kan förädlas.<br />

Det g<strong>år</strong> att beställa extra kursböcker och då betalar man som<br />

medlem 235:-/st inkl moms och som icke medlem 470:-/st<br />

inkl moms. På samtliga priser tillkommer porto.<br />

Välkommen med er beställning till REVs kansli via<br />

e-post kansliet@revriks.se eller via telefon:<br />

08-20 27 50.<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 29<br />

TEKNIK

Dags att boka in 2013<br />

Förbundsstämma<br />

Den 9-10 mars 2013 kommer REV att hålla sin nästa stämma och denna gång kommer<br />

vi att besöka Borås.<br />

Förbundsstämman är till för dig som är medlem i Riksförbundet och vill vara med och<br />

påverka, lära dig mer om enskilda vägar samt få möjligheten att nätverka med andra<br />

enskilda väghållare. V<strong>år</strong> ambition är att lägga upp ett program som verkligen ang<strong>år</strong><br />

REVs medlemmar och som även ger er nya kunskaper och inspiration.<br />

Mer information om programmets utformning kommer i nästa nummer av Bulletinen.<br />

Snökäppar <strong>2012</strong><br />

Sommartider är snökäppstider.<br />

Så är det dags igen, för v<strong>år</strong> <strong>år</strong>liga sommarkampanj på snömarkeringskäppar. Liksom tidigare <strong>år</strong> har vi nöjet att erbjuda en bra produkt till ett lågt pris.<br />

Den klassiska J:son käppen är tillverkad i miljöenligt material, Polypropen. V<strong>år</strong> mång<strong>år</strong>iga erfarenhet av produkten borgar för en hög kvalité,<br />

pålitliga leveranser och ett lågt pris.<br />

Om ni beställer innan den 30/6-12 erhåller ni 15 % på priserna nedan.<br />

100 - 999 st 15:90 | 1.000 - 1.999 st 14:50 | 2.000 - 4.999 st 12:90 | 5.000 < 12:20<br />

J:son käppen<br />

Färg: Orange<br />

Reflex: 100 mm bred,<br />

500 mm från toppen,<br />

Ref1<br />

Diameter: 26 mm<br />

Längd: 2,0 2,0 m<br />

NYHET<br />

Bambukäpp i hög kvalité,<br />

neutral bambufärgad utan<br />

plastöverdrag eller färg<br />

Diameter: 16/18 mm<br />

Längd: 1800 mm<br />

Med en st reflex<br />

(ref 1) 50 mm 4:95 sek<br />

Utan reflex 3:60 sek<br />

Mervärdesskatt och frakt tillkommer på angivna priser. Välkommen med er beställning!<br />

Tel: 054-51 21 30 | Fax: 054-51 21 39 | E-post: order@provia.net | Webshop: www.provia.net<br />

30 Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong><br />

Lagom design & produktion AB | www.lagomarbast.se

Optimus Advokatbyrå<br />

Advokat Uno Jakobsson och jur kand Louise Bark<br />

• Rådgivning till enskilda väghållare<br />

• Fastighetsrätt<br />

• Familjerätt<br />

08-718 36 00 uno.jakobsson@optimusadvokat.se<br />

08-718 36 04 louise.bark@optimusadvokat.se<br />

www.optimusadvokat.se<br />

Bulletinen<br />

Utgivningsplan <strong>2012</strong><br />

Nr 3 - <strong>2012</strong><br />

Sista bokningsdag 2 aug<br />

Annonsoriginal 9 aug<br />

Utgivning 11 sept<br />

Nr 4 - <strong>2012</strong><br />

Sista bokningsdag 5 nov<br />

Annonsoriginal 12 nov<br />

Utgivning 12 dec<br />

Kostnadsfri rådgivning<br />

i vägjuridik till REVs<br />

medlemmar<br />

Särskild inriktning mot: fastighetsrätt,<br />

vägjuridik, miljöskador, boutredningar<br />

och arvsrätt.<br />

Bengt Nydahl<br />

Riddargatan 35-37<br />

114 57 Stockholm<br />

Tel 08-723 15 00<br />

info@lindhes.se<br />

www.lindhes.se<br />

För vägen<br />

Konventionell<br />

spegel<br />

Diffus reflektion<br />

orsakad av<br />

vattendroppar<br />

HYDRO spegel<br />

Normal reflektion<br />

tack vare<br />

Super-hydrophillicskiktet<br />

Tel: 054-51 21 30 | Fax: 054-51 21 39 | E-post: order@provia.net<br />

Webshop: www.provia.net<br />

Bulletinen Nr 2 • <strong>2012</strong> 31<br />

Vattendroppar<br />

Spegelyta<br />

Vattenfilm<br />

Jämn vattenfilm<br />

Super-hydrophillic<br />

Spegelyta<br />

i samarbete med REV<br />

sedan 1968<br />

Förhindrar imbildning<br />

Hydro-klean-tekniken förhindrar imbildning<br />

vid temperaturer över 0 grader. Vid<br />

regn och dagg kommer du att ha en skarp<br />

bild. Vid temperaturer under 0 grader kommer<br />

Hydro-spegeln att ge en mycket bättre<br />

bild jämfört med traditionella speglar.<br />

Underhållsfri<br />

Hydro-klean-tekniken förhindrar ansamling<br />

av smuts på spegelytan. Efter varje<br />

regn är spegeln rengjord. Vilket garanterar<br />

en klar bild under lång tid.<br />

För ett komplett sortiment för väg och skyltning besök v<strong>år</strong> hemsida<br />

Telefon 0413-682 00<br />

www.lastbilcentralen.com<br />

info@lastbilcentralen.com<br />

Vi erbjuder skötsel för er grusväg:<br />

Hyvling, , vattning, , spridning av v nytt t slitlager,<br />

dammbindning, kantskärning, kantklippning<br />

Eller varför inte låta oss sköta er väg till ett fast pris

Returadress:<br />

REV, Riksförbundet Enskilda Vägar<br />

Riddargatan 35-37, 114 57 Stockholm<br />

Glad<br />

Sommar<br />

önskar REVs<br />

kansli och styrelse!<br />

Kör den enkla vägen<br />

Det mest användarvänliga programmet för<br />

administration av av din din vägsamfällighet och och<br />

vägförening.<br />

vägförening.<br />

Abonnera på<br />

Medlemsuppgifter från<br />

medlemsuppdateringar från<br />

Lantmäteriet ing<strong>år</strong>.<br />

Lantmäteriet.<br />

Fjärrprint och e-post av<br />

fakturor och egna<br />

dokument<br />

Webbaserat & prisvänligt!<br />

Tel: 0709 73 46 10<br />

POSTTIDNING B<br />

1 1 1 0 1 3 4 0 0<br />

www.vagnu.se

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!