Guideböcker till historiska platser Innehåll Fakta ... - E-boksbiblioteket

Innehåll
Fakta & innehåll sid 1
Framsida sid 2
Förord sid 3 (2)
Personer & ord sid 4 (3–4)
Huvudtext sid 5-11 (5–18)
OBS: Många sidor med mycket färg.
Fakta om e-boken
Titel: ”Vikingarnas skeppsgrafvar 1880”
Totalt antal pdf-sidor: 11 st.
Format: Liggande A4.
Storlek: 4 Mb.
Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag
Uppdaterad: 2012-09-23.
Originaltext publicerad: 1880.
Författare: Oscar Montelius (1843–1921).
Guideböcker till
historiska platser
Heliga vägen – guidebok till Lysekils
berömda hällristningar
Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora
ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en
kilometerlång väg som kallas för “den heliga vägen”.
I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar
och de andra fornminnena i närheten.
Sveriges 33 mest sevärda
vikingaplatser
Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden.
Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att
besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar.
I guideboken ”33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE” får
du tips på de bästa platserna att besöka.
Greby gravfält
Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det
vackraste i Sverige.
Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta
stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet.
Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag.
Tanums hällristningar
I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar
– och har dessutom utsetts till världsarv.
Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna.
Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som
vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och
Aspeberget.
Hilmas Alaska – guidebok om
guldgräverskan och trädgården av cement
I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna
trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal
byggde med 100-tals ton cement.
Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök – med
massor av foton, historik och kartor.
Mer info: www.virvelvind-forlag.se

DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE
Vikingarnas
Skepps-
Grafvar
1880

En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
FÖRORD
Vikingarna härskade i norra
Europa tack vare sina fantastiska
skepp.
I den här e-boken får du
läsa om hur man gjorde det
sensationella fyndet av ett
vikingatida skepp. Trots att
det var 1 200 år gammalt var
det nästan som nytt.
Ett av världens mest fantastiska fynd av forntida skepp var upptäckten
av ett 24 meter långt vikingaskepp i en gravhög i Gokstad.
Det här skeppet var välbevarat och står i dag utställt på Vikingsskeppsmuseet
i Oslo.
I den här e-boken får du läsa en av de allra första artiklarna som
skrevs om den arkeologiska jättesensationen.
Det är också en auktoritet i ämnet som är författare, Oscar Montelius
är Sveriges mest kände arkeolog. Hans teorier och böcker var så
nyskapande att de håller än i dag – nästan 150 år senare.
Förutom Montelius text kan du njuta av en mängd unika teckningar
av det arkeologiska fyndet.
Trevlig läsning
Mikael Jägerbrand
Redaktör
mikael@jagerbrand.se
Gokstadsskeppet
på Vikinga-
skeppsmuseet
i Oslo.
Copyright © 2009 Mikael Jägerbrand/Virvelvind Förlag, Lysekil
Den här e-boken VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR 1880 publicerades digitalt
första gången i oktober 2009 och uppdaterades den 23 september 2012.
Berättelsen är hämtad ur tidskriften ”Ny Illustrerad Tidning” 1880.
Originalets titel: ”En viking högsatt i sitt skepp” Författare: Oscar Montelius

VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
3
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
LITE ORD & PERSONER
Bretland. Vikingarnas namn på nuvarande Wales.
Erik Blodyx. [895–954] Kung i Norge under åren 932-933.
Var gift med drottning Gunnhild. Kallas också för det mer
neutrala namnet Erik I Haraldsson.
Fot. Längdmått. En fot motsvarar 29,6 cm.
Håkan den gode. [ca 918–ca 959] Håkan var son till den
berömde kungen Harald Hårfager som enade Norge.
Håkan kallas också Håkan Adalsteinfostre.
Kristiania. Tidigare namn på Norges huvudstad Oslo. Staden
bytte namn 1925. Då fick också Oslofjorden sitt nuvarande
namn.
Livland. Område i Baltikum som under perioden 1629 till
1721 kontrollerades av Sverige.
Miklagård. Vikingarnas namn på staden Konstantinopel
– dagens Istanbul.
Montelius, Oscar. [1843–1921] Svensk arkeolog och riksantikvarie.
Är den mest inflytelserika arkeologen i Sverige.
Gjorde stora internationella insatser bland annat när det
gäller jämförandet av föremål från olikatidsperioder och
typologi. Var den som slog fast att hällristningarna skapades
under bronsåldern. Montelius indelning av bronsåldern
i sex perioder används fortfarande av arkeologer. Han
skrev mer än 400 vetenskapliga skrifter, de mest berömda
är ”Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar” (1877),
”Sveriges forntid” (1872–1874) och ”Minnen från vår forn-
tid” (1917).
Nicolaysen, Nicolay. [1817–
1911] Norsk arkeolog. Var
landets första riksantikvarie.
Är mest känd för sina
utgrävningar av Munkeliv
kloster och högarna i Borre
och Gokstad.
Sturlasson, Snorre. [1178–
1241] Isländsk hövding och
författare. Han skrev ner
100-tals dikter och berättelser
från vikingatiden.
Hans mest berömda verk är
”Snorres Edda”.
4
Borre
Gokstad
Nydam
Tune
Ultuna
Några av de platser som nämns i
e-boken.
Tegnér, Esaias. [1782–1846] Svensk biskop, professor, poet
och författare. Var ledamot i Svenska Akademien från 1819.
Är mest känd för verken ”Frithiofs saga” från 1825 och
”Karl XII” från 1818.
Ultuna. Gravfält utanför Uppsala där man under mitten av
1850-talet bland annat hittade en unik båtgrav.

VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
5
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR
som fallit å hans sida i ett skepp som öfverhöljdes med
Av Oscar Montelius
Publicerad i juli 1880
å Tegnér i Frithiofs saga berättar att »Sote på
kusten af Bretland lefvande satt sig med skepp
och med gods i sin murade grafhög», och då han
skildrar huru Thorsten Vikingsson steg ned i högen till den
spökande röfvaren för att återtaga sin stulna armring, har
skalden visserligen gjort bruk af den frihet som honom tillhör.
Men att högsättning i skepp ej var ovanlig här i norden
under vikingatiden, visas både af sagornas berättelser och af
månget i senare tider gjordt fynd.
I Håkan den godes saga berättar Snorre Sturleson om
en strid som denne konung år 954 utkämpade med Erik
blodyxes och Gunhilds söner, och i hvilken de senare blefvo
slagna. På Håkans sida stupade bland andra Egil ullsärk.
Efter vunnen seger tog konung Håkan, förtäljer Snorre, »de
af Erikssönernas skepp som lågo på det torra, och lät draga
dem upp på land. Han lät lägga Egil ullsärk jemte alla dem
jord och sten. Han lät äfven uppsätta flere skepp och i
dem bära de fallne. Man ser ännu högarne söder om
Freiderbjerg. Höga bautastenar stå vid Egil ullsärks
graf.»
Både i Sverige och Norge har man också funnit högar,
som inneslutit fartyg, »skepp» såsom de fordom kallades,
i hvilka egarne jordats med sina vapen och sina hästar.
Ett sådant fynd gjordes 1855 i en hög vid Ultuna nära
Upsala. Af fartyget fann man tydliga lemningar, ehuru
träet var multnadt. Jernnaglarne sutto ännu qvar på sina
ursprungliga platser, men plankorna voro förvandlade till
ett mörkt pulver. I fartyget hade den döde obränd jordats
jemte sina vapen och två hästar. Vapnen, som höra till det
präktigaste man funnit från Sveriges vikingatid, kunna ses
i Statens historiska museum.
Ett dylikt fynd hade tre år derförut (år 1852) gjorts
vid Borre, i trakten af Horten, nära Kristiania-fjorden. I
en stor hög påträffade man här lemningarna af ett fartyg
som hållit 50—55 fot i längd, och i detta brända menniskoben,
samt skelett af tre hästar och af en hund jemte flere
6

VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
1. Skeppets antagliga utseende vid högsättningen.
7
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
8

VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
2. «Kongshaugen«.
9
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
10

VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
3. Skeppet, sådant det stod i högen den 27 maj.
11
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
12

VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
13
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
dyrbara fornsaker. En tradition förmäler, att högarne vid
Borre skulle innesluta de Vestfoldske konungarne Östens
och Halfdans grafvar, från slutet af det åttonde århundradet.
De vid Ultuna och Borre anträffade fartygen hade
under tidernas lopp nästan helt och hållet förtärts. Stor
blef derför glädjen, då man 1867 i en grafhög vid Tune i
Smålenenes amt, nära en af Glommens grenar, stötte på
ett fartyg som var så väl bevaradt, att det kunde föras till
Kristiania, för hvars Oldsags-samling, det är en af de
yppersta prydnaderna. Fartyget, hvars köl är 46 fot
lång, har varit omkring 14 fot bredt midskepps; dess lodräta
höjd från kölen till relingen kan icke ha öfverstigit
4 fot. Tunebåten har således varit mycket flatbottnad och
låg. Den är skarpt spetsig i båda ändarna och har haft en
mast, hvars nedre del ännu finnes qvar. Närmast akter om
mast en låg skelettet af en man och en häst; dessutom
funnos i fartyget ben af två andra hästar samt vapen m. m.
För närmare upplysningar om detta och förut omtalade
fynd kunna vi hänvisa till N. I. T. 1872, n:r 52, der äfven en
teckning af Tunebåten är införd.
Ett ännu märkvärdigare fynd är helt nyligen gjordt,
äfven det i Norge. Efter »Illustreret Tidene” meddela vi
här en kort beskrifning deraf.
Vid gården Gokstad i Sandehered låg en väldig grafhög,
»Kongshaugen» kallad. Vid gräfning i den förli-
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
den vinter stötte man på trä. Arbetet afbröts då, tills en
undersökning kunde företagas af sakkunnig person, och
en sådan har nu utförts af Antikvar Nicolaysen, hvarvid
man påträffat ett ganska väl bevaradt fartyg från vikingatiden.
Det är 74 (norska) fot långt och 16 fot bredt. Höjden
synes ej hafva varit myckt öfver 5 fot. Liksom den nyss
omtalade Tunebåten, hilken det långt öfverträffar i storlek,
har det således varit mycket långt och lågt. Midt i
fartyget ligger på bottnen en bjelke, i båda ändar utskuren
till fiskstjert; den har tjent till stöd för masten, af hvilken
ett stycke ännu står rest på sin plats, medan den öfre delen
låg afhuggen i fartyget. Uti och bredvid detta funnos
delar af två eller tre smärre båtar samt delar af segel,
tågverk, åror och rodret, hvilket varit fäst vid fartygets
sida, m. m. Skeppets båda relingar voro helt och hållet
belagda med sköldar, af hvilka så väl jernbucklorna som
till en del också de med olika färger målade sköld brädena
voro bevarade. Utanför skeppets sida har man funnit
benen af tre hästar och en hund.
Då skeppen låg stilla, i synnerhet för natten, plägade
man spänna tält öfver dem. På Gokstadsskeppet hade man
ock tältat åt höfdingen. Men då hans hvila skulle räcka till
Ragnarök, gjordes tältet af varaktigare ämne än vanligt.
Akter om masten uppfördes nemligen en grafkammare
af trä, till formen lik ett tält eller ett hustak. Tyvärr hade
trycket af den ofvanpå hvilande jordmassan på ena sidan
14

VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
4. Grafkammaren sedd akterifrån.
5. Grafkammaren sedd från fören.
6. Ankarstock (9 fot).
7. Rodret (12 fot).
15
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
8. Åror (19–20 fot).
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
9. Mindre åror till småbåtarne, med skedformigt blad (10 fot).
12. Stycken af ett sängställ.
10. Båtroder.
16
11. Spade.

VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
17
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
knäckt de sparrar som buro taket, och det visade sig äfven
att kammaren i gammal tid varit föremål för förstöring,
Man hade gräft sig in här, genomhuggit skeppets botten
och tvifvelsutan plundrat grafven på en god del af dess
innehåll. Hvad som nu fans der, var derför icke mycket,
om än af stort intresse: spridda obrända ben af den döde,
lemningar af praktfulla kläder, af tyg invirkadt med silke
och guld, af betsel och remtyg, besatta med rika beslag
af förgyld brons, hvaribland finnas utmärkt väl arbetade
stycken af största sällsynthet.
Men hur är det möjligt, att fartyg med åror och segel
kunnat under ett årtusende bevaras i en grafhög? Förklaringen
ligger deri, att både vid Borre och Gokstad högarne,
åtminstone deras nedre del, består af blålera, hvilkens förmåga
att bevara trä är känd. Är det en händelse att blålera
användts till dessa högar? Eller har man gjort det med
afsigt, för att försäkra den döde skeppshöfdingen om
en hvilostad som skulle kunna trotsa tiden så mycket
längre?
Utom de nu omtalade farkosterna från vikingatiden
har man här i norden, uti en torfmosse vid Nydam i
Schlesvig, funnit ett par stora fartyg från tiden omkring år
300 eft. Kr. Ett af dem är nästan fullständigt bevaradt. Det
är liksom vikingaskeppen spetsigt i båta ändar, men har ej
haft någon mast, utan framdrifvits med 14 par åror. Det är
afbildadt och beskrifvet i N.I.T. 1872, n:r 51.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR [1880]
Genom dessa märkliga fynd ega vi om skeppsbyggnadskonsten
under det första årtusendet efter Kristi
födelse en vida fullständigare kännedom hvad norden
än hvad något annat land beträffar. Vi se också häraf, att
denna konst stod ovanligt högt här, såsom det höfves folk
som af inga andra öfverträffades i sjömannaduglighet.
För vännerna af nordens bragdrika forntid är det ett egendomligt
behag att se de väl bygda, men i jemförelse med
vår tids skepp små fartyg, på hvilka de nordiska vikingarne
utförde sina djerfva bedrifter. Det var med fartyg lika
de vid Tune och Gokstad funna som våra förfäder seglade
till England och Frankrike, till Medelhafvet och Miklagård,
till Liffland och Hvita hafvet. Det var med sådana fartyg
som de upptäckte Island, Grönland och Amerika.
O. M—s.
18