Tema: Verka - Polisen

Länsmannen 2/2008 

Länsmannen 

POLISMYNDIGHETEN I VÄSTRA GÖTALAND NR 2 JUNI 2008 ÅRGÅNG 14 

”Det framgår av projektet 

att det ska bli mer attraktivt 

att arbeta inom 

ingripandeverksamheten. 

Hur går detta ihop?” 

Tema: Verka 

Björn Gunnarsson, ordningspolis 

Stenungsund, sidan 14 

Tema: Verka 1

Ledare 

FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

Det finns stora brister på vissa håll 

DET FINNS STORA brister, ja rent av 

svarta verksamhetshål i myndigheten. 

Det är oerhört tråkigt att behöva säga 

det, och som högste chef i myndigheten 

blir jag negativt berörd när jag 

ser att vi inte utnyttjar de tvångsmedel 

vi har och som jag är övertygad 

om att vi alla vill ha. Ja, jag talar om 

DNA-testerna, eller topsning som vi 

brukar kalla dem. I Västra Götaland 

har vi ett underutnyttjande på upp till 

50 procent på vissa håll vad gäller 

topsning. Det är allvarligt och rent av 

beklämmande att vi inte tar ett större 

ansvar än så för vår verksamhet. Det 

finns nämligen ingen frivillighet i 

detta. Fler topsningar leder till att vi 

kan binda fler misstänkta vid brott, 

både vardagsbrott och grövre brott, 

och det i sin tur gagnar naturligtvis 

rättssäkerheten. Jag kommer att låta 

ändra den tjänsteföreskrift som reglerar 

den lokala verksamheten, men 

därutöver krävs det verkstad. 

VI HAR YTTERLIGARE ett svart hål i myndigheten 

och det är behandlingen av 

brottsoffren. Vi säger alla att det är 

jätteviktigt att möta våra brottsoffer 

på rätt sätt, ändå gör vi inte tillräckligt. 

Det handlar om att bry sig om de 

människor vi säger att vi värnar om. 

Det får inte bara vara tomma ord – 

orden måste också synas i handling. 

Det finns otaliga brottsofferjourer 

som gärna hjälper till, bara vi initierar 

det. Vi vet att det är ett trauma – 

i många fall livslångt – att ha blivit 

utsatt för brott. Det ska vi bära med 

oss i vårt dagliga arbete och alltid 

agera med brottsoffren i fokus. 

DESSA FRÅGOR HAR engagerat och till 

och med upprört mig den senaste tiden, 

men naturligtvis finns det många 

delar i vår verksamhet som är glädjande 

och positiva. Vi har exempelvis 

sett att utredningsresultaten under 

årets första fyra månader är klart 

bättre än under motsvarande period 

föregående år. Myndigheten har 

redovisat över 1 000 ärenden fler till 

åklagaren varav Polisområde 1 står 

för merparten av ökningen med ungefär 

800 ärenden. Detta känns särskilt 

roligt med tanke på de förutsättningar 

som PO1 har arbetat under de senaste 

åren. Jag tänker då närmast på flyttkarusellen 

till följd av RC-projektet 

och de förändringar av organisationen 

som nyligen har genomförts. 

NU NÄRMAR SIG sommaren och semestrarna 

med stormsteg. Liksom tidigare 

år har det diskuterats både inom och 

utanför myndigheten hur bemanningen 

ska klaras av under ledigheterna. Man 

kan naturligtvis ha åsikter om resursfördelningen, 

men den ligger i fas med 

fjolårets och vi har bedömt att den är 

rimlig och ekonomiskt försvarbar. Det 

betyder naturligtvis att vi kan behöva 

stötta varandra i större utsträckning 

– och kanske till och med sänka ambitionsnivån 

vad gäller service i vissa 

fall – men det är ofrånkomligt när vi 

har ett kärvt ekonomiskt läge. 

JAG HOPPAS ATT vi alla ska få njuta av 

välförtjänt ledighet i sommar och att 

vi kommer tillbaka utvilade och redo 

att ta nya tag till hösten. Inte minst 

med topsningen och brottsofferarbetet! 

Krister Jacobsson 

Länspolismästare 

2 Tema: Verka Länsmannen 2/2008

I detta nummer 

Uppföljning: Fallet med pantbanksdirektören 4 

Service som ny ledstjärna 6 

Så jobbar vi med värdegrunden 8 

Att läsa till polis på distans 9 

Tema: Varför polis? 10 

Tema: Sommar i Strömstad 13 

Tema: Fler ute – javisst! 14 

Tema: Mängdbrottsligheten på spåret 17 

Tema: En vanlig dag på jobbet 18 

Tema: Presstalesmännen både syns och verkar 21 

Tema: Att lägga pussel 22 

Tema: Verka utan att synas 24 

Krönika: Martyren på Konsum 26 

LKC 27 

Notiser och Hälsa med Lotta 28 

Profilen: Stefan Karlsson 30 

Baksidan 32 

Redaktör: Sophia Sånglöf (031-739 21 19). Ansvarig utgivare: Malin Sahlström. Omslagsbild: Ordningspoliserna Anette 

Carlsson och Martin Carlsson under ett arbetspass på Hammarkullefestivalen i maj 2008. Foto: Sophia Sånglöf. Redigering/ 

form: Sophia Sånglöf. E-post: informationsenheten.vastragotaland@polisen.se. GroupWise: Informationsenheten Västra 

Götaland. Tryck: Elanders Sverige AB. Nästa nummer utkommer i oktober. Material ska vara redaktionen tillhanda senast den 

1 september. Redaktionen ansvarar inte för obeställt material. Vi förbehåller oss rätten att redigera och korta insända texter. 

Adressändringar: Vill du göra en adressändring hör av sig till personalstodsenheten.vastragotaland@polisen.se 


FOTO MARIA HÄLLQVIST 

Redaktören har ordet 

”FLER POLISER I yttre tjänst!”, detta är 

något vi som myndighet ska uppfylla 

till 2010. 

I DETTA NUMMER träffar vi bland annat 

några av de poliser som i dag redan 

jobbar i yttre tjänst – vissa 

ganska nya i sin roll, andra med 

många år i ryggen. 

Vilka frågor ställer man sig själv 

då det gäller lusten och viljan att 

jobba ute? Vad är det som gör att 

det känns attraktivt att fortsätta som 

ordningspolis? Vilket stöd behövs 

från resten av organisationen för att 

frigöra dessa resurser som ska synas 

ute på gatorna? 

ALLA ANSTÄLLDA VERKAR dock tillsammans 

- men inte alla har en lika 

synlig position som våra poliser i 

yttre tjänst. 

Trevlig sommar! 

Sophia Sånglöf 


Uppföljning 

 

Fallet med 

pantbanksdirektören 

TEXT MARIA HÄLLQVIST / FOTO POLISEN I VÄSTRA GÖTALAND OCH TEKNISKA ROTELN 

Den 11 april 2007 misshandlas och kidnappas en pantbanks- 

direktör. Han återfinns samma dag i bakluckan på sin bil vid 

Vättlefjäll norr om Göteborg. Gärningsmännen har åsamkat 

honom kraftiga livshotande skador. 

Den drabbade mannen äger en pantbank 

vid Olskroken. När han inte 

dyker upp på jobbet som han brukar 

på morgonen den 11 april, anar den 

kvinnliga kollegan oråd och larmar 

polisen. Kvinnan ger polisen en bild 

av mannen som en vanemänniska 

med fasta rutiner. Att han inte skulle 

dyka upp på jobbet vid samma tidpunkt 

som vanligt har aldrig tidigare 

hänt. Dessutom finns det sedan tidigare 

en hotbild mot mannen. 

På plats vid bostaden 

När ärendet kommer in till ledningscentralen 

skickas en radiobil till mannens 

bostadsadress. Där finner man 

att hans bil är borta och man hittar 

blodspår inne i carporten där bilen 

stått. LKC kontaktar spaningsroteln 

som skickar ut en grupp till platsen. 

– Vi konstaterar snabbt att detta är 

en brottsplats. I carporten finns stora 

mängder blod på marken och i blodet 

ligger dagens tidning, så vi förstår att 

något har hänt mannen under morgo- 

nen, berättar Karin Jörnelius, som är 

gruppchef på spaningsroteln. 

Händelsen utvecklar sig snabbt till 

ett intensivt sökande efter mannen 

och insamlande av vittnesuppgifter. 

Både spaningsroteln, tekniska roteln 

och KUT:en är involverade. Bland 

annat efterlyser man mannens bil, 

söker efter honom på sjukhusen samt 

försöker lokalisera hans mobiltelefon. 

Man knackar också dörr i hans 

bostadsområde för att höra om grannarna 

kan ha sett något. 

Telefonspårning ger resultat 

– KUT-roteln hjälpte till med att lokalisera 

mannens mobiltelefon till ett 

område i Angered/Lövgärdet. Sedan 

var det var en lycklig omständighet 

att gärningsmännen använde sig av 

mannens egen bil, eftersom vi hade 

registreringsnumret på den, säger 

Anders Sandholm på spaningsroteln. 

Med hjälp av telefonspårning och 

eftersökningar i området hittar man 

till slut bilen parkerad på en parke- 

ringsplats vid Vättlefjäll. 

När man undersöker bilen hör man 

att någon gör ljud ifrån sig i bakluckan. 

Där ligger mannen, tejpad kring 

handleder och hals och med mobiltelefonen 

i sin hand. 

– Det var en fantastiskt bra insats 

av de som hittade mannen i bilen. 

Troligtvis räddade de hans liv, säger 

Anders Sandholm. 

Sökandet efter de skyldiga 

Kent Bjursten på utredningsroteln 

leder nu utredningen vidare i sökandet 

efter de skyldiga. Span följer upp 

ett gammalt anonymt tips på två män 

som påståtts vara de som tidigare 

hotat pantbanksdirektören. De hämtas 

till förhör och vid en husrannsakan i 

den enes bostad hittar man nycklarna 

till pantbanksdirektörens bil. Man 

hittar även blodiga kläder och skor 

i lägenheten, där man senare kan 

konstatera, via DNA-prov, att det är 

offrets blod. 


Fotot ovan: Polisens tekniker har fotograferat ett fotspår i blodet som hittades i carporten vid pantbanksdirektörens bostad. 

Fotot till vänster: Detta var synen som mötte poliserna när de hittade den kidnappade mannen i bagageutrymmet på sin bil. 

I en av de två männens bil hittar man 

två påladdningskvitton till mobiltelefon 

som är köpta på en mack i 

Angered. På övervakningsfilmen från 

macken syns de två misstänkta när de 

köper kvittona. De två telefonnumren 

aktiveras natten före kidnappningen 

och ett av dem har använts i den ene 

mannens telefon. Ytterligare två män 

misstänks ha varit inblandade i kidnappningen 

varav den enes fingeravtryck 

finns på påladdningskvittona. 

I förhören nekar samtliga och polisen 

behöver något mer för att komma 

vidare. 

Ett avgörande vittnesmål 

En dag ringer en kvinna till Kent 

Bjursten. Hennes vittnesmål ska 

komma att bli helt avgörande för 

ärendet. 


– Hon har varit inblandad i planeringen 

av det som skulle bli ett rån 

av pantbanken, och hon kan peka ut 

gärningsmännen. Hennes vittnesmål 

gör att vi kan gå upp i tingsrätten med 

ärendet, berättar Kent Bjursten. 

Där fälls tre av männen till åtta års 

fängelse. I hovrätten frias en av dem 

och de andras straff sänks till sex år. 

Brottsrubriceringen blir i det ena fallet 

grov misshandel och människorov, 

i det andra fallet anstiftan till misshandel 

och anstiftan till människorov. 

Sammanlagt delgavs sju personer 

misstanke om brott i utredningen. 

Kent Bjursten är oerhört besviken 

över domarna. 

– Ärendet berörde mig väldigt 

mycket och jag lade ner min själ i 

det. Just att det var så ondskefullt och 

besinningslöst våldsamt. Jag kom nog 

sanningen ganska nära, men jag fick 

inte fram det där lilla sista, konstaterar 

han. 

Kvinnan som lämnade det avgörande 

vittnesmålet lever idag med 

skyddad identitet. Pantbanksdirektören 

överlevde händelsen men har fått 

men för livet. 

– Jag önskar så att jag hade kunnat 

ge honom svar på varför de gjorde 

så mot just honom. Han blir aldrig 

en hel människa igen, säger Kent 

Bjursten. 

Uppföljning 


Några av dem som jobbar inom lokalvården på Polishuset i Göteborg. Främre raden från vänster: Amela Ilovaca och Marika Tobiasson. 

Andra raden från vänster: Birgitta Håkansson och Enisa Hot. Bakre raden: Gabriella Quistberg. 


Mer att läsa på 

Intrapolis/Länsmannen. 

Service som ny ledstjärna 

TEXT SOPHIA SÅNGLÖF / FOTO LENNART ERICSSON OCH SOPHIA SÅNGLÖF 

Vi kan alltså ställa oss frågan om ordet 

förvaltning för oss står för något 

föråldrat och statiskt – ett tillstånd av 

bevarande? Denna uppfattning menar 

Hans-Olof Sandén, chef för förvaltningsavdelningen, 

att många inom 

myndigheten har. Han fortsätter: 

– Administration bör inte ses som 

stelbent byråkrati 

utan som något 

som är uppbyggt 

utifrån demokratiska 

principer 

för att kunna 

utveckla rättvisa i 

samhället. Det är 

något vackert. 

Att gå från 

förvaltning till 

service 

Förvaltningsavdelningen 

har siktet 

inställt på att 

bli en välutveckladservicefunk- 

tion för kärnverksamheten, för att 

denna ska kunna verka ännu bättre. 

– Jag vill att vi till 2012 har en servicekultur 

och att vi agerar mer som 

konsulter och stödjer verksamheten 

på många olika plan, säger Hans-Olof 

Sandén. 

– Vi ska veta vem kunden är, vi 

ska ha ett tydligt uppdrag och på så 

sätt veta vilket utbud vi ska ha. Vi 

ska ge god service, så att verksamheten 

fungera på bästa sätt. Vi kan 


Om man ser på sig själv som tillhörande en bevarande och statisk 

del av myndigheten är det svårt att utveckla sitt arbete. På förvaltningsavdelningen 

jobbar man på att ändra den bilden av sig 

själva och sitt arbete. De vill gå från förvaltning till service och på 

så sätt kunna ge det stöd som myndigheten behöver. 

Hans-Olof Sandén, chef för förvaltningsavdelningen. 

på många sätt bidra till målet, att 50 

procent av poliserna år 2010 ska vara 

i yttre tjänst, lättare kan uppfyllas. 

Det första steget, menar Hans-Olof 

Sandén, är resan internt på förvaltningsavdelningen. 

– Vi måste bestämma oss för en gemensam 

uppfattning om vad service 

är, säger han. 

– Det är ett kulturellt 

arbete som 

pågår, där vi ska 

komma fram till 

vad vi står för. Jag 

som chef måste 

ha samma tankar 

kring detta som 

mina medarbetare, 

annars drar vi åt 

olika håll och vi 

marknadsför olika 

saker. Händer detta 

tar vi två steg till- 

baka istället för ett 

steg framåt. 

Ett personligt ansvar 

I detta arbete kommer man till en 

punkt där medarbetarna förstår att det 

innebär att man på ett personligt plan 

måste bidra till förändringen. Hans- 

Olof Sandén tar ett exempel på hur en 

förändrad syn på sitt arbete kan se ut: 

– Man kan se på ett papper som 

kommit i ens händer som enbart 

text. Byråkratiskt ska jag föra papperet 

från ena sidan av bordet till 

den andra. Inkorgen ska tömmas och 

utkorgen fyllas – jag kan ta semester 

då jag har en tom inkorg. För att vi 

ska jobba mer serviceinriktat bör jag 

istället tänka ”det här är ett ärende, 

vad kan jag bidra med i detta för 

verksamhetens bästa?” 

Hans-Olof Sandén menar att 

det handlar om att se hur man kan 

förbättra sitt arbete och visa att man 

är professionell, och det är här den 

konsultativa biten kommer in. 

– Vårt uppdrag är att bidra till att 

kärnverksamheten blir så bra som 

möjligt och känna oss stolta för det vi 

gör, fortsätter han. 

– Det ska vara en attraktiv arbetsplats, 

och detta ska vi nå ut med. 

I dag är det ändå så att det inte är så 

många som söker till våra tjänster 

som det skulle kunna vara och det vill 

vi förändra. 

Hans-Olof Sandén avslutar med 

att säga att han gärna tar emot kritik, 

synpunkter och ytterligare infallsvinklar 

från resten av organisationen 

på vad man känner att förvaltningsavdelningen 

kan förändra för att ge den 

goda service som de vill ge. 

För att läsa mer om förvaltningsavdelningen 

och hur arbetet fortskrider, 

gå in på Om myndigheten/Förvaltningsavdelningen 

på Intrapolis. 


Lars Klevensparr, polisområdeschef Polisområde 2. 

Så jobbar vi med värdegrunden 

TEXT LARS KLEVENSPARR / FOTO OVE ASP 

Polisen är i princip den enda myndighet i Sverige som har rätt att 

utöva våld och tvångsmedel mot den egna befolkningen. Jag 

anser att det är ett friskhetstecken att vi då diskuterar allt från alla 

människors lika värde till Polisens roll i framtiden. 

Som polisområdeschef tycker jag att det är både min rättighet 

och skyldighet att påverka mina medarbetares värderingar. 

Det handlar inte om att fördöma, utan 

om att ha ett tillåtande arbetsklimat 

där det är okej att säga vad man faktiskt 

tycker. Det är både bra för självbefinnandet 

och för polisverksamheten. 

Hur ska kloka beslut kunna fattas 

om inte medarbetarna säger vad de 

tycker? Hur ska vår omgivning kunna 

uppfatta att vi gör ett gott arbete om 

vi bemöter dem på ett dåligt sätt? 

Jag anser att det är viktigt att vi 

inom Polisen kontinuerligt diskuterar 

värderingar och dessutom har modet 

att våga ta obekväma diskussioner. 

Värdegrundsarbete får inte betraktas 

som ett modebegrepp eller som en 

tillfällig företeelse. Våra värderingar 

läggs till grund under hela livet; under 

uppväxten likväl som i yrkeslivet. 

Vi måste hela tiden reflektera över 

hur vi förhåller oss till våra medarbetare 

och vår omgivning. 

Dialogkarta och yrkeshandledning 

Förutom den värderingsdiskussion 

som pågår med hjälp av den så kal- 



lade dialogkartan, har vi även sedan 

drygt ett år tillbaka något vi kallar 

yrkeshandledning. Personal vid ingripande- 

och utredningsverksamheten 

har återkommande handledda samtal 

med externa handledare. Vid dessa 

samtal är det naturligt att bland annat 

tala om attityder och värderingar. 

Detta är ett led i vårt strategiska hälsobefrämjande 

arbete. 

Bättre arbetsklimat 

Att visa vad vi tycker och vad vi står 

för är med andra ord inte bara bra 

för vårt arbetsklimat – det ökar även 

omgivningens förtroende för oss och 

bygger på sikt ett bra varumärke, vilket 

även är oss till gagn vid framtida 

rekrytering av medarbetare. 




 

Att läsa till polis på distans 

TEXT OCH FOTO CARIN FHYR 

Antalet sökande till polisutbildningen 

ökar stadigt. Till omgången som 

startar i januari 2009, hade 7 210 

personer sökt då ansökningstiden 

gick ut. Av de sökande antas cirka 

350 studenter. I dag finns dessutom 

möjligheter till distansstudier i elva 

polismyndigheter. 

I Västra Götaland startade distansstudierna 

2005 och i dag finns den 

i Trollhättan och Lidköping. I höst 

startar ännu en distansutbildning i 

Borås. Det ställs samma krav på de 

studenter som läser på Polishögskolan 

som de som läser på distans. 

Att studera och 

arbeta på samma ort 

– En av grundtankarna med distansutbildningen 

är att få personal till 

områden som kan vara lite svårrekryterade 

som Dalsland, Bohuslän och 

vissa områden i Skaraborg, berättar 

Thomas Peterson, ansvarig för utbildningen 

i Lidköping. 

Första kullen är klar i sommar 

I sommar går den första kullen med 

nio färdiga poliser ut i Lidköping. En 

av de som tar emot sitt examensbevis 

den 5 juni i Blå Hallen i Stockholm är 

Jenny Tigerberg, 33 år, från Lidköping. 

– Jag har alltid velat ha ett arbete 

som betyder något för mig och även 

för andra, säger Jenny Tigerberg. 

– Men det har inte varit en rak väg 

för mig in i polisyrket. Att besluta 

mig för att det var just polis som jag 

skulle utbilda mig till kom jag fram 

till en dag då jag kände att ”nu måste 

jag bestämma mig”. Jag tycker om att 

arbeta med människor och som polis 

har jag möjlighet att påverka människor 

i olika situationer. 

– Tidigare hade jag haft en del 

småjobb och också läst till tecken- 


Studenter som läser utbildningen på distans bor i närheten av 

studieorten och gärna vill arbeta i närområdet där de studerat. 

Att studera på distans innebär att studenten kan genomföra 

större delen av sina studier från hemorten, men ungefär var åttonde 

vecka träffas man på Polishögskolan. 

språkstolk på Nordiska folkhögskolan 

i Kungälv. Eftersom jag har små 

barn blev jag väldigt glad när jag fått 

beskedet att jag blivit antagen till 

Lidköping, berättar Jenny Tigerberg. 

Och kanske är det så att hennes 

motto i livet ledde fram till rätt 

yrkesval? 

– Jag lever efter devisen att ”ärlighet 

varar längst” – det är ett enkelt 

budskap som jag alltid bär med mig, 

betonar hon. 

Fördelar med att läsa på distans 

– Att läsa utbildningen på distans har 

varit otroligt bra, säger hon. 

– Vi har blivit ett väldigt tight 

gäng som pluggat tillsammans. Vi 

har haft stor valfrihet att planera och 

lägga upp våra studier. Från polisen 

i Skaraborg har man ställt upp med 

väldigt bra instruktörer i bland annat 

självskydd och skjutning. 

Trots att det funnits många praktiska 

inslag i utbildningen hade hon 

gärna sett mer av den varan. 

– Jag hade gärna arbetat mer med 

olika case och simultanövningar där 

man väldigt praktiskt får öva sig på 

hur man handlar i en specifik situation, 

berättar Jenny Tigerberg. 

I sommar börjar hon tjänstgöra 

som polis i Lidköping. Något som 

hon ser fram emot. 

– Jag vill verka här i Lidköping, 

berättar hon. Och nu gäller det att 

vänja sig vid att synas i polisuniform 

på stan. 

Jenny Tigerberg läser till polis i Lidköping. 


Tema 

 

Varför polis? 

TEXT OCH FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

Vilka tankar har man som gymnasieelev om polisyrket, med valet av 

yrke framför sig – och vilka tankar har man kring detsamma om man 

redan jobbat 18 år i yttre tjänst? 

Det är några dagar före sommarlovet då en av våra poliser träffar 

två elever på Bernadottegymnasiet i Göteborg. Vi sätter oss vid ett 

bord på deras skolgård för ett samtal. 

Eleonor Stridh och Nichole Sällberg 

börjar andra året på samhällslinjen 

med uniformsinriktning till hösten. 

De går en utbildning som ska uppmuntra 

elever till att söka sig till de 

uniformerade yrkena. Joakim Sjöström 

är yttre befäl i Göteborg city 

och börjar snart vikariera som yttre 

kommissarie i Västra Götaland. Hur 

resonerar de här tre kring polisrollen? 

Nichole: Jag vill hjälpa människor. 

Jag tänker som så att jag som polis 

både hjälper den som blivit utsatt för 

ett brott och den som har begått ett 

brott, genom att ge stöd och hjälp till 

båda. 

Eleonor: För mig känns det på 

samma sätt. Jag vill också hjälpa 

människor. 

Nichole: Jag brinner för att hjälpa 

personer som hamnat i trubbel på 

grund av narkotika. Jag har själv sett 

hur jobbigt det kan vara med sådant. 

Joakim: Jag känner igen det. När 

jag blev polis fanns det också en 

vilja hos mig att hjälpa andra. Man 

kanske ser polisen som en myndighet 

som griper människor och ser till att 

de får sina straff, men vi har en stor 

hjälpande del som kanske inte alltid 

syns utåt. Efter några år i yrket kan 

man ibland glömma den här delen, 

men det står i polislagen att vi har 

ett uppdrag att hjälpa. Det är viktigt 

att man som polis, speciellt om man 

som jag jobbar i yttre tjänst, kan finna 

tillfredsställelse i att hjälpa i det lilla. 

Eleonor: Jag skulle även vilja 

jobba med ungdomar så att de kommer 

in i samhället. Jag tycker det är 

viktigt hur vi hanterar ungdomsproblem 

för att kunna bygga samhället. 

Nichole: Ungdomar är framtiden 

och då måste man få bort föraktet 

som finns bland vissa ungdomar 

gentemot polisen. Man måste ha en 

bra relation. Jag tänker att poliserna 

borde komma till skolorna och fritidsgårdarna 

till exempel. 

Joakim: Jag tror att medicinen, 

angående ungdomar med förakt för 

polisen, är just det ni säger; att vi poliser 

i större mån ger oss ut och pratar 

med dem. Vi bör se till att synas och 

vara där även då inget har hänt. Då 

vinner vi förtroende bland ungdomarna. 

Vi har toppar då det är mer att 

göra, på till exempel helgkvällarna 

– men en fritidsgård är ju öppen även 

en onsdag. 

Om man som Joakim jobbat många 

år i yttre tjänst som polis – vad är 

faran i detta? 

Joakim: Den största boven då du 

jobbat många år är rutin. Du har gjort 

det du gör så många gånger så att du 

lätt blir blasé och sänker garden. Eller 

ännu värre; att du blir cynisk då du 

blivit utsatt för hot och våld under 

många år, och inte längre ser på alla 

människor som individer med ett 

människovärde. Man måste försöka 

gå in i varje situation som om den är 

ny – fast du har erfarenheter med dig 

sedan tidigare. 

Eleonor: Du talar om faran att uppleva 

att saker blir rutin – blir det så att 

du får stanna upp och tänka ibland? 

Joakim: Ja, visst är det så. Men 

vissa gånger har du inte tid att stanna 

upp och då faller du tillbaka på din 

erfarenhet och rutin. 

Joakim leder tillbaka samtalet på 

det de talade om tidigare; om vissa 

ungdomars förakt för polisen. Han är 

intresserad av att veta hur det kan ta 

sig uttryck. Vad är det Eleonor och 

Nichole upplevt? 


Nichole Sällberg på Bernadottegymnasiet funderar tillsammans med Joakim Sjöström, yttre befäl i Göteborg city, över polisyrket. 

Joakim: Nu verkar det som om ni 

haft tur och mött poliser under bra 

förutsättningar ändå, men har ni haft 

några dåliga erfarenheter? 

Eleonor: Jag har pratat med kompisar 

som har helt andra uppfattningar 

om polisen än vad jag har. De säger 

att de upplevt att polisen inte hjälpt 

till i vissa situationer, eller att de inte 

agerat så som mina kompisar förväntat 

sig. 

Joakim: Nej, man kan inte utgå 

från att vi alltid gör rätt. Vi är inte 

ofelbara, men däremot måste vi hålla 

en hög nivå på hur vi beter oss mot 

andra människor och mot varandra 

inom polisen. Men vad säger era 

polare då de inte är nöjda utan tycker 

att vi betett oss illa? 

Nichole: Det är väl sådant som att 

de inte får göra vissa saker, som att 


man inte får röka hasch. 

Joakim: Då handlar det mer om 

generella samhällsupfattningar tänker 

jag? Hur dina kompisar ser på hasch 

som på alkohol? Vi finns ju till för att 

upprätthålla lag och ordning. Man får 

ha den åsikt man har, men då är det 

politikerna man ska påverka om man 

vill ändra de regler och lagar som 

finns i samhället. 

Eleonor: Jag kan uppleva att ungdomar 

tror att det är ett spel; de själva 

mot polisen. Att de ska komma undan 

– som om det är en lek. 

Joakim: Det kanske ligger lite i 

ungdomens natur – att de obstruerar 

mot oss? 

Hur viktigt är det att polisen är synlig 

och närvarande ute på gatorna? Polisen 

har ett mål att till 2010 ha hälften 

av poliserna i yttre tjänst. Hur ser 

Eleonor, Nichole och Joakim på det? 

Eleonor: Jag tror det är bra om 

polisen blir synligare. Speciellt för 

ungdomarna. Då ser de att polisen 

kan agera och finnas där utan att 

något har hänt. Människor känner sig 

trygga och de litar på polisen. De drar 

sig inte för att prata med polisen och 

för att till exempel anmäla något. 

Nichole: Jag skulle personligen 

känna mig tryggare om det fanns fler 

poliser ute på kvällar och helger. När 

man är ute och går själv känns det 

inte så roligt att gå förbi ett gäng killar 

till exempel. 

Joakim: Frågan om polisens 

synlighet har dykt upp de senaste 10 

till 15 åren, och nu säger myndigheten 

att man satsar och att det ska bli 

Tema: Verka 11 

Tema


fler poliser ute. Och det hoppas jag. 

Här anser jag att myndigheten har ett 

väldigt stort eget ansvar. Det finns 

poliser, enligt mig. Det handlar om att 

göra så att man som polis vill jobba 

ute, och det finns många vägar att 

gå. Jag skulle gärna fotpatrullera mer 

– det är det bästa som finns. 

Nichole: Men det du sa om att man 

ska vilja vara ute – är det inte många 

som vill det? 

Joakim: Det finns många yrken 

inom polisen. Vi gör många saker 

som inte syns och det slukar polisiära 

resurser. Det handlar om rättssäkerheten. 

Sedan handlar det om att många 

söker sig från yttre tjänst för att man 

dels har tuffa arbetstider och en tuff 

arbetsmiljö som sliter fysiskt och 

psykiskt. Utveckling, utbildning och 

löneutveckling tror jag att myndigheten 

måste satsa på för att behålla 

personal i yttre tjänst. Men det är en 

kortsiktig lösning att smacka på ett 

lönetillägg för att du är i yttre tjänst. 

Sedan tycker jag att man ska se över 

alla lokala grupper som finns och som 

jobbar parallellt med vissa frågor. 

Den här personalen plockar man från 

yttre tjänst – på bekostnad av vår 

synlighet. 

Nichole: Jag tycker det är viktigt 

att man får utbildning och en bra 

löneutveckling om man jobbar som 

polis. 

Eleonor: Gör man något åt det här 

problemet då? 

Joakim: Vi jobbar just nu inom 

myndigheten med en satsning som 

heter Synas och verka som förenklat 

går ut på att fler poliser ska finnas i 

yttre tjänst. Jag har en känsla av att en 

yngre generationen av poliser många 

gånger kommer med en gedigen 

bakgrund vad gäller högskoleutbildningar 

och i större utsträckning 

kan tänka sig att jobba några år och 

sedan söka sig utanför polisen. Det 

är en risk för oss då vi inte kan räkna 

med att folk stannar hos oss – men 

det kan också vara precis den spark 

i baken vi behöver för att motivera 

varför den personen ska vara kvar i 

yttre tjänst istället för att gå vidare till 

andra uppdrag. 

Nichole Sällberg och Eleonor Stridh träffade Joakim Sjöström på skolgården till Bernadottegymnasiet 

i Göteborg. 

När kan vi se de framtida poliserna 

Eleonor och Nichole patrullera gatorna? 

Nichole: Jag vill nog jobba några år 

först och eventuellt gå några kurser 

på universitetet innan jag söker. Jag 

vill få en uppfattning om hur arbetslivet 

är utanför Polisen, och det är 

alltid bra att ha breda kunskaper som 

polis. 

Eleonor: Jag tror att man behöver 

både arbetslivserfarenhet, och erfarenhet 

av livet, innan man söker. Det 

finns så mycket annat man kan få 

erfarenhet av innan man blir polis. 


Sommar i Strömstad 

TEXT GUNNAR EINARSSON / FOTO TAGE ÖDLUND 

I Strömstad är väntan över för närpolisområdeschef Henric 

Rörberg och tillförordnad biträdande chef Anders Gunnarsson. 

De turistande norrmännen och sommarboende familjerna har 

börjat komma. En nyöppnad internationell flygplats i Moss, några 

mil över norska gränsen, väntas ge tydliga effekter för Strömstad. 

Polisstationen i Strömstad ligger 

mitt i centrum med utsikt över havet 

och hamnen. Några av kontoren 

har havsutsikt som få stationer kan 

erbjuda. Anders Gunnarsson berättar 

att befolkningen sexdubblas under en 

kort och intensiv sommarperiod. 

Många norrmän besöker även 

Strömstad dagtid enbart för att handla 

och turista. Samhället med elva tusen 

invånare sjuder av liv när våren kommer 

och turisterna börjar upptäcka 

Strömstad. 

Lugn inför sommaren 

Polisens arbetsuppgifter ändras 

radikalt under sommarmånaderna. 

Förstärkning sätts in och listorna 

ändras för att kunna ge den täckning 

som behövs. I början av maj ställde 

Länsmannen frågan till Anders Gun- 


narsson om han kände sig förberedd 

inför anstormningen av turister till 

polisområdet: 

– Arbetslistorna för sommarförstärkningen 

är redan klara och 

bemanningen färdig. Jag tror inte på 

något oväntat stort övertidsuttag och 

känner lugn inför sommaren. Vi har 

planerat verksamheten i god tid. 

Henric Rörberg säger vidare att 

sommarförstärkningen till Strömstad 

brukar vara attraktiva uppgifter att 

söka sig till. Ursprungligen önskades 

sexton poliser, men med de beviljade 

tretton ska listan ändå fungera. 

Midsommar, som i skrivande stund 

ligger framför oss i tiden, väntas bli 

krävande för personalen. Men då den 

är klassad som en särskild händelse 

underlättar det personalförsörjningen. 

Behålla poliser i yttre tjänst 

I enlighet med några av de tankegångar 

som presenterats i rapporten 

av projektet Synas och verka, påpekar 

Anders Gunnarsson att man i Strömstad 

har försökt verka för att behålla 

personalens rutin på ingripandeverksamheten 

(IGV) även när det skett 

omflyttningar till andra avdelningar. 

– Här finns en rutin för personal 

på kriminalavdelningen att förstärka 

IGV om det behövs, berättar han. 

– Personalen har inte släppt greppet 

om IGV även om de tjänstgör någon 

annanstans. Vi har också ändrat 

arbetstider i några fall för att behålla 

personalen kvar i yttre tjänst. 




Länspolismästare Krister Jacobsson och Björn Gunnarsson, ordningspolis i Stenungsund, fotpatrullerar på Spannmålsgatan i Göteborg. 




Fler ute – javisst! 

TEXT MARIE ÅHMAN / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

Björn Gunnarsson, ordningspolis från Stenungsund och Krister 

Jacobsson, länspolismästare. Båda är poliser inom vår myndighet 

om än med olika vardag och därmed olika perspektiv på verksamheten. 

Vi sammanförde dem båda för ett resonemang kring 

slutrapporten från projektet Synas och Verka. 

När samtalet äger rum i början av 

juni, har projektet Synas och Verka 

presenterat sin slutrapport och processen 

med att omvandla slutsatserna 

i den till en handlingsplan är på god 

väg. Kortfattat kan sägas att projektets 

syfte har varit att säkerställa att 

fler poliser i Västra Götaland arbetar 

i yttre tjänst. 

Arbetstider i fokus 

– Det är positivt att man tänker i de 

banorna som man gör i Synas och 

Verka-rapporten, det vill säga att 

man ska göra arbetet i yttre tjänst 

mer attraktivt, och att vi som arbetar 

som ordningspoliser fått möjlighet att 

uttrycka våra synpunkter i projektet, 

inleder Björn Gunnarsson samtalet. 

– Sedan är arbetstidsfrågorna 

viktiga för oss som jobbar ute och 

har ett långt arbetsliv framför oss. 

Arbetet ute är slitsamt och vi behöver 

våra fridagar. De nya bestämmelserna 

om minst elva timmar mellan passen 

ger färre fridagar, mer uppsplittrade 

ledigheter, fler arbetspass på helger 

och en längre arbetstid. Det skrämmer 

många av oss och det är svårt att 


se hur det ska gå ihop med familjeliv 

och annat. Personligen hade jag gärna 

arbetat koncentrerat i perioder för att 

sedan ha längre sammanhängande tid 

för återhämtning, men det behöver ju 

inte passa alla andra. 

– Jo, att arbetstidsfrågorna är viktiga 

för er det förstår jag. Ju yngre man 

är desto större är intresset för de här 

frågorna, svarar Krister Jacobsson 

och utvecklar vidare: 

– Vi ska inte blanda samman 

arbetstidsavtalet med Synas och 

Verka, även om arbetstidsfrågorna 

är en central del i Synas och Verka. 

Det handlar bland annat om att arbeta 

på rätt tider, så kallad behovsanpassad 

arbetstid. Det vill säga, vi ska 

arbeta när och där saker händer ute 

i samhället. Det handlar även om att 

anpassa tjänstgöringslistorna så att 

den enskilde polismannen får större 

möjlighet att styra sin egen arbetstid 

efter sina egna behov. 

Länspolismästaren har erfarenhet av 

att unga polismän ofta vill arbeta på 

just det sätt som Björn Gunnarsson 

beskriver skulle passa honom, men 

att verkligheten har visat att det sliter 

ut personalen på ett sådant sätt att de 

till slut söker sig bort från ingripandeverksamheten. 

Inte för att de ogillar 

arbetsuppgifterna eller egentligen 

vill arbeta med annat. Utan de är 

slutkörda och söker sig från ingripandeverksamheten 

istället för till nya 

utmaningar. 

Periodplanering 

och turlagstillhörighet 

Björn Gunnarsson berättar att han 

och flera av hans kollegor ställer sig 

frågande inför införandet av periodplanering. 

De ställer sig bland annat 

frågan om hur det ska fungera och 

om det blir frivilligt att arbeta periodplanerat? 

– Dessutom känns det som om turlagstillhörighet, 

högfrekvent tid och 

periodplanering går stick i stäv med 

vartannat, vidareutvecklar han sitt 

resonemang. Det framgår av projektet 

att det ska bli mer attraktivt att arbeta 

inom ingripandeverksamheten. Hur 

går detta ihop? 




– Nja, att det kommer att bli frivilligt 

att arbeta periodplanerat kan inte jag 

ställa i utsikt. Beredningen av den 

frågan pågår, förklarar Krister Jacobsson. 

–Vad gäller turlagstillhörigheten, 

så utgör inte periodplaneringen i sig 

ett hinder för att man utgår från sitt 

turlag. Alla i ett turlag behöver ju 

inte arbeta precis samma tider. Västra 

Götaland är sist bland alla polismyndigheterna 

i landet med att införa 

periodplanering. Med den tilldelning 

av resurser i form av bland annat nya 

poliser 2010 är jag övertygad om att 

vi kommer att klara allt detta utan att 

det blir någon rovdrift på medarbetarna. 

Flexibel bemanning 

Krister Jacobsson menar att det är 

viktigt att komma ihåg att det ännu 

inte fattats några beslut i Synas och 

Verka utan att rapporten stakar ut en 

väg som vi inom myndigheten ska gå. 

Han fortsätter: 

– Vi har lagt ett antal delförslag som 

vi nu ska processa vidare. Det finns 

mycket kvar att fortsätta arbeta med 

och fatta beslut om för att förslagen 

ska bli mer konkreta. Flexibel bemanning 

är ett sådant förslag. 

– Med flexibel bemanning, menar 

förslaget att vi inte ska låsa upp oss 

så mycket i närpolisområdena? frågar 

Björn Gunnarsson och fortsätter: 

– Tror du inte att man tappar den så 

viktiga lokala förankringen då? Det 

är lätt att som polis från Stenungsund 

känna sig lite borta i centrala Göteborg 

och tvärt om. Vi känner ju vårt 

närpolisområde utan och innan. Det 

är viktigt för att få effektivitet i det 

dagliga arbetet. Det kan möjligen 

vara bra att ha en gemensam operativ 

planering i storstan men att ha en för 

hela Västra Götaland undrar jag om 

det fungerar? Det kostar väl dessutom 

en massa pengar i transporter och 

liknande? 

– Naturligtvis är det en stor risk att 

man gör det. Det är ju till sist en 

Länspolismästare Krister Jacobsson och Björn Gunnarsson, ordningspolis i Stenungsund. 

kvalitetsfråga som måste ställas mot 

kostnaden av att ha lokalkännedomen, 

svarar Krister Jacobsson. Han 

fortsätter: 

– Är alternativet att vi ska fylla upp 

med övertid så har vi inte råd med 

den kvaliteten det ger. Då måste vi 

sänka kvaliteten lite men ändå lösa 

uppgiften på ett tillfredställande sätt. 

Man ska också komma ihåg att den 

riktigt goda lokala förankringen kan 

man ha på mindre orter men jag tror 

inte att den förekommer på samma 

sätt i storstäder. Jag har hört de här 

invändningarna även från annat håll. 

Det är väldigt värdefulla synpunkter 

du kommer med och det är väldigt 

nyttigt för mig att få ta del av dem 

här. 

Avrapporteringsstöd 

– Jag tror att slutsatserna i Synas 

och Verka kommer att påverka den 

enskilde polisen ute på fältet så, att 

när vi flyttar fokus från inre till yttre 

tjänst kommer arbetet att bli mindre 

tungt eftersom det då delas mellan 

fler poliser, fastställer Krister Jacobsson 

och fortsätter: 

– Sedan kommer sådana saker som 

förenklingar i avrapporteringsstödet 

att underlätta mycket. Jag är villig att 

pröva alla förslag som förenklar vårt 

arbete. 

– Jag instämmer och hoppas verkligen 

att det blir så på riktigt och att 

man inte bara inför nya hängslen och 

livremmar. Idag sitter vi inte sällan 

fast i blanketterna och fyller i samma 

uppgift på flera olika ställen, förklarar 

Björn Gunnarsson. 

Samtalet fortsätter och kommer in på 

frågor som inte direkt berör Synas och 

Verka utan verksamheten i allmänhet 

och förutsättningar för att utföra ett 

gott polisarbete i synnerhet… 

Läs mer 

Läs mer om Synas och Verka, Arbetstidsavtalet 

och ta del av den skrivelse 

som Björn Gunnarsson och hans kollegor 

i närpolisområde Stenungsund 

skrev till länspolismästaren i våras, på 

Länsmannen på Intrapolis. Där kan du 

även läsa om vad Krister Jacobsson 

och Björn Gunnarsson tycker är bäst 

och sämst i rapporten. 


Mängdbrottsligheten 

på spåret 

TEXT INGRID ADETUN / FOTO MARIA HÄLLQVIST 

Minsta spår på en äppelskrutt, cigarettfimp eller saftflaska 

kan få en gärningsman fälld. Våra lokala brottsplatsundersökare 

(LOKUS) röner stor framgång. I arbetet 

med vardagsbrottslighet känner de stor uppskattning 

från de drabbade. 

De lokala brottsplatsundersökarna 

är organiserade genom varje polisområde 

för sig. De ska i huvudsak 

arbeta med mängdbrottsrelaterade 

undersökningar som tillgreppsbrott, 

ringa misshandel och skadegörelse. 

De ska kunna göra en analys av 

händelsen och beskriva gärningsmannens 

tillvägagångssätt. I den nationella 

kriminaltekniska strategin finns 

LOKUS-verksamheten med som en 

viktig punkt. 

– Jag har alltid varit intresserad av 

teknik, säger inspektör Kent Karlsson, 

som utbildat sig till LOKUS på 

Polishögskolan i Växjö. I samband 

med att ”Altanligan” härjade började 

Polisområde 2 med LOKUSberedskap. 

Med åtta lokala brottsplatsundersökare 

i området kan man 

på ett effektivt sätt dirigera ut personal 

för att undersöka brottsplatser och 

säkra spår större delen av dygnet. 

En topsad burk gav klockren träff 

Vid ett inbrott i en villa i Tollered, där 

tjuven använt sig av en stege och tagit 

sig in via ett vädringsfönster, fick 

målsägaren huset länsat. En mycket 

obehaglig upplevelse. Kent Karlsson 

åkte till platsen och påbörjade 

en undersökning. Under tiden ringde 

en person och berättade att de hittat 

handlingar från tjuvens bil. 

– På den platsen hade de vittjat 

godset och vi fann en cigarettfimp 

och ett skoavtryck på ett kuvert, berättar 

Kent Karlsson. 


– Detta skickades på undersökning 

och det blev en DNA-träff på fimpen. 

Möjligtvis skulle denna träff kunna 

fälla gärningsmannen på indicier. 

Vid ett annat inbrott topsades en 

burk som innehöll koncentrerad saft. 

Målsägaren hävdade att korken var 

avskruvad efter inbrottet och menade 

att tjuvarna måste ha druckit ur den. 

Poliserna på plats tog med burken. 

Efter fjorton dagar kom det svar från 

Statens kriminaltekniska laboratorium 

med en klockren träff på en känd 

gärningsman. 

Det finns mycket spår att hämta på 

en brottsplats. Det kan vara en äppelskrutt, 

apelsinskal eller skoavtryck. 

– Jag har en pärm med en massa 

träffar på DNA. Det är det som är 

”grejen”, att fler blir topsade och registrerade 

i DNA-registret, fortsätter 

Kent Karlsson. 

Spår som säkrats, vid till exempel 

ett inbrott, kan senare ge träff mot ett 

mord. 

Positiv respons 

Innan mängdbrottsprojektet startade 

var de grövre brotten prioriterade. 

I dag läggs mycket fokus även på de 

så kallade ”vardagsbrotten”. 

– Vi har ett gott renommé och det 

är positivt för allmänheten att veta 

att vi är intresserade. Det är en viktig 

uppgift för Polisen att klara upp 

mängdbrotten som drabbar gemene 

man, avslutar Kent Karlsson. 

Kent Karlsson, LOKUS i PO 2, undersöker 

en cigarettfimp. 




 

Vi har följt med ordningspoliserna inom ingripandeverksamheten 

i Polisområde 3 Västra Skaraborg och tagit del 

av hur deras arbetsvardag ser ut. Följ med och se vad som 

hände just denna fredagskväll, som började i Lidköping 

och avslutades i Vara. 

16.15 Lidköping, Planering inför kvällen och natten 

Operativ chef är Mikael Ekdén. 

Tidigare i veckan har Mikael planerat inför helgen och nu sitter han och fi nslipar 

på informationen om vilka händelser som är aktuella. 

– I dag är det pingstafton och vackert väder, så det kommer nog vara fl era 

som sitter ute och grillar och förfriskar sig, berättar han. 

– Vi brukar prioritera att vara utanför och inne på våra krogar i Lidköping, 

Skara och Vara. Detta koncept har vi kört i över ett år och vi har ett mycket 

gott samarbete med ordningsvakterna, krogpersonalen och kroggästerna. Nu 

under 2008, fram till sista april, har misshandeln utomhus gått ner med 25 

procent, påpekar Mikael. 

I kväll kommer Polisen dessutom att arbeta med ett spanärende där det 

förekommit en del skadegörelse och hot. Dessutom har vi en transport till 

Mariestad med en tysk lastbilschaufför som dömts för grovt rattfylleri i Lidköpings 

tingsrätt. Han ska sitta av sitt straff på en månad på fängelset där. 

17.30 Lidköping, Utsättning 

Utsättningen genomförs på distans via telefon. På plats i Vara fi nns yttre befälet 

Billy Sundberg och Roger Olofsson som kommer att arbeta i det området 

under kvällen. I Lidköping sitter Mattias Quisth, Carina Broo, och ett antal 

kollegor. Kvällens uppdrag delas ut. 

En vanlig dag 

TEXT OCH FOTO CARIN FHYR 



18.30 Mariestad, Transport av en man dömd för grov rattfylla 

Carina Broo och Mattias Quisth, som arbetar ihop i kväll, har slutfört transporten av den 

tyske latsbilschauffören till Mariestad och lämnar den dömde på polisstationen. Hela transporten 

har genomförts under tystnad eftersom ingen av oss pratar tyska och chauffören inte 

behärskar engelska. Det är en märklig känsla att åka fyra vuxna människor i en bil, fem mil 

och inte kunna föra ett normalt samtal. Vi åker på E20 och många lastbilar passerar. Jag 

funderar på vilka tankar som rör sig i lastbilschaufförens huvud under denna resa in i den 

månadslånga fångenskapen. 

När den dömde kommer in på polisstationen stöter han ihop med den polis som grep honom 

när han körde rattfull. Trots att han är på väg att avtjäna sitt straff ler han tacksamt och 

säger tack till polisen. Kanske är denna händelse en vändpunkt i lastbilschaufförens liv. 

På vägen tillbaka mot Lidköping frågar jag Mattias och Carina hur en bra arbetsdag ser ut. 

– En bra arbetsdag för mig är när man hinner med sina olika uppdrag och också hinner 

med att avrapportera dem, säger Mattias. Han får medhåll av Carina som nickar och fortsätter: 

– En vanlig dag på jobbet är aldrig lik någon annan dag. Det är det som är tjusningen med 

detta yrke, tycker jag. 


på jobbet 

19.10 Götene, Patrullera med radiobilen 

Carina Broo och Mattias Quist patrullerar gatorna i Götene. På torget 

står ett gäng ungdomar vid sina mopeder och planerar inför kvällen. 

Mattias och Carina passar på att småprata lite för att få reda på vad som 

händer i Götene denna pingstafton. Först är ungdomarna lite tillbakadragna 

men efter ett tag så pratar de på och visar sina mopeder. 

– Det är Källby som gäller ikväll, vi ska grilla lite, säger en av killarna. 

– Ta det lugnt och ha det så kul, säger Carina och Mattias innan de 

lämnar Götene och styr mot Lidköping. 

19.45 Lidköping, Larm om misshandel 

Alla poliser som arbetar på polisstationen i Lidköping under kvällen har samlats för en stunds prat och lite mat. Stämningen 

är god och gruppen stämmer av de uppdrag som genomförts sedan utsättningen. 

Så kommer ett larm om en misshandel utanför en matbutik i Skara. Carina och Mattias kastar sig iväg och lämnar 

den goda stämningen i fi karummet. En gärningsman har springandes lämnat platsen och kvar fi nns målsägande som 

har blivit omhändertagen av ett vittne som hjälpt till att ring på Polisen. Nu går det undan, Carina styr i 160 kilometer 

i timmen mot Skara. Sinnena skärps och det råder full koncentration på uppdraget att gripa gärningsmannen som fl yr in 

till ett närbeläget bostadsområde. 


20.30 Skara, Misstänkt gärningsman grips och vittnesuppgifter tas upp 

Ytterligare en bil, med hundförarna Jens Ohlsson och Jonas Björk, tar tillsammans 

med hunden Kairo upp jakten på gärningsmannen. De griper gärningsmannen 

på en innergård. 

Mattias tar hand om målsäganden, en man i 60-års åldern, som fått en smäll 

i ansiktet. Målsäganden har en blodig tygtrasa som han torkar sin näsa med. 

Han är omskakad men verkar efter omständigheterna ändå lugn. Mattias dokumenterar 

skadan. 

Carina tar upp ett vittnesmål från den man som hjälpt målsäganden och 

ringt Polisen. Jag märker att han tycker att hela situationen är olustig men han 

gör ändå vad han kan för att lämna en tydlig beskrivning av händelseförloppet. 

Efter ett tag ser Carina hur han darrar i hela kroppen medan han berättar. 

Hon frågar hur han mår. Han säger att det är okej, han är ju inte ensam utan 

han har med sig sin syster som sitter i bilen och väntar på honom. 

En kvinna i 30-årsålder som också är vittne till händelsen söker upp oss där 

vi står. Hon har gråten i halsen och tycker att hela situationen känns olustig. 

Carina lugnar kvinnan och berättar att hennes reaktion är helt normal. Hon 

skulle ju bara in och handla i affären och blev istället vittne till en misshandel. 

Carina lyssnar på hennes berättelse och skriver. Innan kvinnan åker iväg i sin 

bil kontrollerar Carina att hon har någon att prata med när hon kommer hem. 

Jodå, hennes familj fi nns hemma men för säkerhets skull tipsar Carina om 

Brottsofferjouren och telefonnumret dit. 




21.30 Lidköping, Förhör 

I polisbilen, på väg tillbaka till stationen, sitter Mattias med den misstänkte 

gärningsmannen i baksätet. Mattias förklarar vad som kommer att hända när 

de kommer till Lidköping. Stämningen är lite spänd och den gripne mannen, 

som är i 30-års åldern, verkar inte helt tillfreds med sällskapet. Han bedyrar 

sin oskuld och skyller ifrån sig på målsäganden. 

På polisstationen håller Mattias ett förhör med den gripne. Mannen visiteras 

och begär ganska omgående att få gå ut och ta en cigg. När inre befälet, 

Niklas Lindström dyker upp säger han att den gripne sedan tidigare är känd av 

polisen. 

21.35 Lidköping, Avrapportering 

Carina sätter sig samtidigt och påbörjar avrapporteringen. 

Det tar ungefär 30 minuter att fylla i avrapporteringsformuläret. 

Det är viktigt att det blir rätt från början 

och att få med många tydliga detaljer så det blir ett bra 

underlag i förundersökningen, påpekar hon. 

– Som det ser ut i dag tar avrapporteringsprocessen 

alldeles för lång tid. Det måste till ett riktigt bra avrapporteringsstöd. 

Vi vill ju ut och arbeta så fort vi kan igen 

efter att vi slutfört ett uppdrag, betonar hon. 

Efter förhöret med den misstänkte har Mattias ringt 

jouråklagaren som beslutat att den gripne mannen ska 

anhållas för misshandel. 

Vi lämnar poliserna i Lidköping och styr mot Vara. 

23.30 Vara, Patrullering 

Vi ansluter oss till Billy Sundberg och Roger Olofsson. De är tillbaka i Vara igen efter 

ett larm om ett streetrace i närheten av vägkrogen ”Tre Älgar” utanför Grästorp. 

Tyvärr var racet upplöst innan de kom fram. 

– Vi har i alla fall visat oss i området och gjort vad vi kan i det här läget, berättar 

Billy. 

Nu väntar en patrullering i Håkantorp, Stora Levene, Grästorp, Nossebro och slutligen 

Vara igen. 

– Vi ska göra en koll på lite olika adresser där vi vet att det bor lite ”skumma” personer, 

berättar Roger. 

Det är lugnt, inga larm inkommer under den två timmar långa körningen. Utanför 

bilrutan är det kolsvart, så när som på små ljuspunkter från gårdarna i fjärran. Det är 

verkligen platt här ute på Varaslätten. Roger som bor i närområdet känner väl till alla 

småvägar. 

01.30 Vara, larm trafi kolycka 

med lastbil 

Vi tackar för oss och går av passet i 

Vara. Strax efter sätter sig Billy och 

Roger i bilen och åker vidare på ett 

larm om en trafi kolycka i ”Gammaltråvad”. 

En lastbil har vält med sitt 

släp i diket. 


Presstalesmännen 

både syns och verkar 

TEXT MALIN SAHLSTRÖM / FOTO MARIA HÄLLQVIST 

Du ser dem på tv och läser vad de har sagt i tidningen. 

De är i många fall myndighetens ansikten utåt och 

bidrar till allmänhetens bild av Polisen. Men vad gör 

presstalesmannen när han eller hon inte ger intervjuer? 

En försöksverksamhet med presstalesmän 

på Länskommunikationscentralen 

(LKC) startades 2004. 

Verksamheten permanentades 2005 

och har sedan dess varit en del av 

informationsenheten men med huvudsaklig 

arbetsuppgift att avlasta 

vakthavande befälet på LKC i informationsfrågor. 

Med tiden har presstalesmännens 

uppgifter utvidgats till att även hjälpa 

till med att förmedla information till 

media för polisområdenas och avdelningarnas 

räkning. Det gör att den eller 

de som arbetar med den uppmärksammade 

händelsen kan få göra det i 

fred, men ändå tillfredsställa medias 

och allmänhetens intresse genom att 

presstalesmännen tar intervjuerna. 

Ibland kan han eller hon åka ut till 

den aktuella platsen och prata med 

media direkt, men för det mesta blir 

det via telefon från rummet på LKC. 

Bilden av Polisen 

Thomas Fuxborg har varit med från 

starten av presstalesmannaverksamheten 

i myndigheten. Hans arbete går 

ut på att spegla polisens vardag på ett 

så rättvisande och tydligt sätt att medborgarna 

kan förstå hur vi jobbar. 

Ibland har han kontakter direkt 

med allmänheten, som kanske ringer 

för att de känner sig oroliga i samband 

med olika händelser, men för 

det mesta är det media som ringer 

och som sedan förmedlar en bild från 

Thomas och hans kolleger till allmän- 


heten via press, radio eller tv. 

– Det är viktigt hur vi 

säljer Polisen, vilken bild vi 

visar upp, säger Thomas Fuxborg 

som arbetar mycket med 

trygghetsskapande budskap. 

Länspolismästaren positiv 

Han får medhåll av länspolismästare 

Krister Jacobsson 

som anser att det ligger i vårt 

eget intresse att allmänheten 

får reda på hur vi arbetar och varför. 

Dessutom är det en skyldighet i en 

demokrati att som myndighet vara 

öppen och medelsam, påpekar han. 

– Presstalesmännen är bra på att 

arbeta trygghetsskapande och på 

att uttala sig på rätt sätt, att förklara 

enkelt utan att för den sakens skull 

säga för mycket. Jag ser uteslutande 

positivt på den verksamheten, säger 

Krister Jacobsson. 

Gemensam resurs 

För Thomas Fuxborg och hans kollegor 

är den ena dagen inte den andra 

lik. Ibland är det lugnt, då hinner de 

arbeta med hemsidan, kolla upp vad 

som behöver förberedas inför helgen 

och hjälpa journalister att hitta guldkornen 

bland nyheter i vår verksamhet, 

sådant som vi gärna vill få ut. 

Vissa andra dagar är trycket så stort 

att de knappt hinner lägga på telefonluren 

innan det ringer igen. Det kan 

också bli fråga om stabsarbete, där 

informationsenheten besätter P7- 



Presstalesman Thomas Fuxborg blir intervjuad av TV4. 

funktionen vid en större händelse. 

Informationsenheten är en myndighetsgemensam 

resurs där det jobbar 

såväl poliser som administratörer, 

högskoleutbildade kommunikatörer 

och journalister. Alla i myndigheten 

är välkomna att kontakta enheten om 

man vill ha stöd eller råd i mediafrågor 

eller frågor som rör intern kommunikation. 

Presstalesmännen 

Presstalesmännen är i tjänst 

på vardagar mellan 06 och 22 

och på helger mellan 10 och 18. 

Du når dem på telefon 92327. 

Övriga informationsenheten 

arbetar dagtid och nås på 92200. 




 

Att lägga pussel 

– i hopp om att se sanningen 

TEXT SOPHIA SÅNGLÖF / FOTO MARIA HÄLLQVIST OCH SOPHIA SÅNGLÖF 

Du sitter med en mängd pusselbitar framför dig som du ska foga 

samman till en helhet. Ena gången blir pusslet komplett och du 

får en klar bild över vad det föreställer. En annan gång går det 

inte att lägga bitarna på plats. Du står där med ett halvlagt pussel, 

trots att du vet hur den saknade halvan ser ut. 

Mikael Sandsjö, utredare på kriminalpolisenheten 

inom Polisområde 1, 

filosoferar på det här sättet kring sitt 

yrke. Att ena gången kunna lämna en 

utredning till åklagaren där han känner 

att han hittat den berömda sanningen, 

men att en annan gång vara 

tvungen att lämna ifrån sig en undersökning 

där det fattas bitar – och 

frustrationen detta innebär. 

– Man har helt enkelt inte nog 

med bevis, och om dessutom den 

misstänkte indikerar att du är på rätt 

spår är det klart att det känns jobbigt, 

säger han. 

Han menar att han i det läget 

får komma ihåg att hans jobb är 

att komma så nära sanningen som 

möjligt, och att det viktigaste är att 

de misstänkta blir lagförda, även om 

det inte lyckas bli på alla punkter. Då 

finns de i våra register. 

En annorlunda adrenalinkick 

Men vad är det då som gör att en utredare 

vill jobba med det den gör, trots 

att denne möter motvilliga och ibland 

aggressiva misstänkta eller vittnen 

som inte vill berätta vad de vet? Martin 

Lilja, utredare på länskriminalpolisens 

särskild utredningsgrupp (SUgruppen), 

menar att det ger honom en 

stor tillfredsställelse att jobba med det 

han gör. SU-gruppen jobbar mot den 


organiserade brottsligheten, som på 

många sätt är samhällsomstörtande i 

sin natur. Det är en typ av brottslighet 

som sätter 

samhället 

i gungning 

och gör 

människor 

rädda. 

– Det är 

rädslan hos 

den vanliga 

människan 

som gör 

att jag är 

intresserad 

av utredningsarbetet. 

Om inte 

jag som 

polis vågar 

stå för min 

uppfattning 

och göra mitt 

jobb – vem 

gör det då? Hur ska jag få ett vittne 

att visa civilkurage om jag eller mina 

kollegor inte gör det? 


Martin Lilja är utredare på SU-gruppen. 

Han fortsätter sitt resonemang med 

att säga att det är varje polis skyldighet 

att göra sitt jobb, och har man ett 

jobb där man känner sig rädd så bör 

man se sig om efter en annan tjänst 

– även om rädslan kan vara förståelig. 

Dessutom poängterar han att rädslan 

ofta är överdriven då det mesta är ett 

spel för att få någon att tappa konceptet. 

Mikael Sandsjö reflekterar även 

han över vad som driver honom och 

får honom att vilja gå 

till jobbet varje dag. 

Han säger att det är a 

och o att vara nyfiken 

som utredare, men att 

detta gäller polisyrket i 

stort. 

– Jag gillar människor 

och att studera dem, 

säger han. 

– Jag gillar att veta 

lite mer. Det är en form 

av annorlunda adrenalinkick 

att utreda. 

Att förhålla sig till 

den förhörde 

Det är inte svårt att 

föreställa sig att ett 

förhör går 

bättre om 

man som 

utredare har skapat en relation 

till den man förhör, 

men hur gör man i så fall 

detta och var sätter man 

gränserna? 

Martin Lilja menar 

att det är viktigt att vara 

tydlig med vilka roller 

man har och vilka förutsättningar 

som råder. Han 

säger att han är förhörsledare 

och den andre misstänkt, 

men att han aldrig 

glömmer att personen 

även är en medmänniska. 

Mikael Sandsjö säger 

att han i relationsskapandet 

har en viktig regel: 

– Jag ljuger aldrig, men däremot 

kan jag anpassa mig i situationen, 

menar han. 

– Om den misstänkte tror att jag är 

i samma situation som honom eller 

henne på något sätt låter jag denne tro 

det. På så sätt kan jag nå en öppning. 

Skillnad i arbetsbelastning 

Martin Lilja berättar att arbetsbelastningen 

för SU-gruppen är stor och 

att han ofta sitter med ett ärende de 

borde vara två på. Å andra sidan, 

påpekar han, ringer kollegor ofta och 

frågar om de kan hjälpa till med något. 

Sedan går alltid spaningsroteln in 

och hjälper 

dem med 

bland annat 

husrannsakningar 

och 

förhör om 

det blir tufft. 

– För 

oss är det 

positivt 

med den här 

hjälpen men 

självklart 

är det ett 

problem att 

då de hjälper 

oss har de 

bundit sina 

resurser till 

Mikael Sandsjö är utredare på kriminal- oss, säger 

polisenheten Polisområde 1. 

han. 

– Tanken 

är ju att de ska spana fram en gärningsman 

och när denne är känd så 

ska vi ta över. 

För Mikael Sandsjö ser det annorlunda 

ut. Han, som gillar stress, låter 

i det närmsta besviken då han berättar 

om hur hans arbetssituation ser ut i 

dag. 

– När jag började på cityroteln var 

arbetsbelastningen hög, vilket jag gillade, 

säger han. 

– Efter omstruktureringen ser 

det annorlunda ut. I dag lägger vi 

ut de anhållna och frihetsberövade 

som ingår i de projekt vi har, som 

till exempel ”drive in-projektet”, på 

närpolisområdena vilket ger oss på 

kriminalpolisenheten inom Polisområde 

1 mindre att göra. Men jag ser 

till att kompetensutveckla mig och på 

så sätt ha mycket att göra ändå. 




 

Zed Bjälldal och Thomas Gustavsson 

på länskriminalpolisens spaningsrotel 

ger oss en inblick i spanarnas vardag. 

Eftersom båda spanarna arbetar 

på länskriminalpolisen arbetar de 

uteslutande med grova brott så som 

rån, mord, utpressningar, våldtäkter 

med mera. 

Mötet med offer 

– Våldtäktsärenden är våra ”mängdbrott” 

berättar Zed Bjälldal som arbetar 

med ärendespaning, när han ska 

beskriva sin och kollegornas vardag. 

Ärendespanarnas arbete påminner 

delvis om utredarnas med den skillnaden 

att man utreder ärenden utan en 

skälig misstänkt. 

– Här samarbetar vi en hel del med 

närpolisområdena som i många fall 

redan vidtagit förstahandsåtgärderna 

när vi blir inkopplade i ärendet. Vår 

uppgift är då att se till att hålla förhör 

med målsägaren, se till att rape- 

kitet blir skickat till tekniska roteln, 

kontakta åklagare, intervjua vittnen 

i de fall sådana finns. Vi genomför 

även telefonspårning och i vissa fall 

telefonavlyssning. 

– Rollen som förhörsledare i förhör 

med målsägaren är dubbel. Dels blir 

du en sorts stödperson som vågar och 

orkar lyssna till den drabbades berättelse 

och dels en fiende som ställer 

detaljerade frågor som kan kännas 

obehagliga att svara på för en person 

i en utsatt situation, berättar Zed 

Bjälldal. 

–Våldtäkter är ett av de mest 

traumatiska brotten en människa kan 

Verka 

utsättas för och bearbetningen av 

brottet sker samtidigt som förundersökningen 

pågår. 

Att vara fienden 

– Att bli sedd som en fiende och möta 

ilska och gråt är naturligtvis jobbigt 

för mig personligen, säger Zed 

Bjälldal. 

– Det jag kan göra i en sådan situation 

är att förklara varför jag ställer 

de obehagliga frågor jag gör. Verkligheten 

ser ju sådan ut att en del av 

de anmälningar om våldtäkter som vi 

utreder aldrig har ägt rum men även i 

dessa fall är det ju så att något djupt 

tragiskt ligger till grund för anmälan 

och att anmälaren mår väldigt dåligt. 

Min roll är då att ställa frågor som 

gör att sanningen kommer fram. När 


utan att synas 

TEXT MARIE ÅHMAN / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

Fler poliser i yttre tjänst, är en av huvudinriktningarna för svensk 

polis just nu. Oftast tänker väl många av oss osökt på uniformerade 

ordningspoliser när vi använder oss av begreppet yttre tjänst? 

Men vi har ju en kategori medarbetare som arbetar i yttre tjänst 

men som inte bär uniform i det dagliga arbetet – spanarna. 

den väl gör det brukar det vara en stor 

lättnad för anmälaren som då måste 

ges hjälp och stöd att ta itu med den 

tragik som gjorde att hon gjorde anmälan 

i första hand. 

– Jag kan arbeta med 15 till 20 

utredningar samtidigt och det är inte 

sällan man känner sig otillräcklig när 

man inte hinner med och flexbanken 

sätter stopp. Det är många personer 

som finns närvarande i bakhuvudet 

och vissa anhöriga och offer lämnar 

en aldrig. Det blir många under ett 

yrkesliv och kan vara påfrestande för 

familjen när man tar med sig ärendena 

hem. Vissa ärenden, till exempel 

spaningsmord, kan ta upp emot ett år 

att utreda. 

Vad driver en spanare? 

– Min starkaste drivkraft är att ge anhöriga 

och offer upprättelse, berättar 

Zed Bjälldal. 

Kontakterna med anhöriga blir ofta 

långvariga och varar över flera år i 

komplicerade fall. 

– Jag drivs av att få fram avgörande 

bevis i ett ärende, säger Thomas 

Gustavsson. 

– Att vara den som tar den där bilden 

som avslöjar ”vem” som genomför 

ett överlämnande och så vidare. 


Båda är spanare men Thomas Gustavsson, 

som arbetar vid Länskriminalpolisens 

objekspaningsgrupp, har 

en vardag som på flera sätt skiljer sig 

från Zed Bjälldals. 

Hans spaning sker i mångt och 

mycket ute. Det kan röra sig om att 

spana innan någonting sker eller efter 

det att ett brott har inträffat. I det 

första fallet är det fråga om underrättelsebaserad 

spaning och i det andra 

fallet om händelsestyrd. Syftet kan 

vara såväl att förhindra att ett brott 

sker som att skaffa bevis mot en eller 

flera misstänkta i ett ärende. 

– Arbetsfältet är hela länet även 

om det mesta arbetet sker i Göteborg, 

men ibland kan det i skuggningsärenden 

bära av långt bortom länets 

gränser. Det har hänt att man hamnat 

i både Stockolm och Köpenhamn. Då 

underlättar det att ha en förstående 

familj, berättar Thomas Gustavsson, 

som annars inte tycker att jobbet 

skiljer sig så där väldigt mycket från 

att åka målad radiobil. 

Ensamarbete 

– Även vi spanare har bilen som vårt 

”kontor”, säger han. 

– Det är där vi har vår utrustning 

och det är där vi utför huvuddelen av 

vårt arbete. Den största skillnaden 

gentemot arbetet i radiobilen är att vi 

inte har en kollega bredvid oss utan 

att mycket av vårt arbete är ensamarbete. 

Kontakten med kollegorna 

håller vi via telefon och radio. 

– Klädseln är en annan viktig del i 

vårt arbete. Vi ska ju smälta in i den 

miljö vi arbetar i och dessutom, utan 

att det syns, ha plats för den utrusning 

vi bär med oss. Det kan vara knepigt. 

Inte minst nu under sommaren. Hur 

ska till exempel jag, som ljushyad, 

man och polis göra för att smälta in 

på en gård där det enbart befinner sig 

kvinnor och lekande barn uppe i de 

segregerade östra förorterna i Göteborg? 

Det är knepigt men en del av 

vardagen. 

Önskeegenskaper 

hos idealkollegan 

Thomas Gustavssons idealkollega är 

uthållig och ska orka med att sitta i 

en bil i en halv dag utan att någonting 

händer. Samtidigt ska han eller hon 

vara snabb att skifta tempo när det 

behövs. Det går snabbt från långtråkighet 

till att en massa saker händer 

i snabb följd och man måste fatta 

snabba beslut. 



Krönika 

 

Petra Widén, närpolis i Tanum, Strömstad. 

MED MARTYRFYLLDA STEG gick krimi- 

nalkommissarie Beatrice Bidén in 

på Konsum. Av någon outgrundlig 

anledning har pantning av returglas 

blivit ett renodlat kvinnogöra i det 

Bidénska hemmet tänkte hon. Hon 

kånkade på tre påsar fyllda med flaskor 

och burkar. 

I en strid ström puttade hon sedan 

in buteljerna en efter en i returautomaten. 

Plötsligt ljöd en polisbilsliknande 

siren från densamma! Folk 

som gick förbi tittade på Beatrice, 

som såg sig förläget omkring och 

undrade var någon hade monterat upp 

den dolda kameran. Men pensionären 

Sigge som, som vanligt, satt och sålde 

bingolotter upplyste henne: ”Den 

låter så om man kör in flaskorna för 

snabbt”. Mycket riktigt, i displayen 

kunde Beatrice läsa; ”Sakta ner!” 

HON KUNDE INTE motstå ett leende. Så 

borde det ju stå i polisbilarna ibland 

också. Då kanske även Beatrice 

skulle våga åka radiobil igen. Det är 

ju i ropet nu. ”Att synas och märkas”, 

eller vad nu det senaste projektet 

hette. 

Sigge, som verkade ana vad hon 

tänkte sa: ”Det går alldeles för fort 

på Storgatan, där borde ni stå och ha 

hastighetskontroll”. Jaha, nu får jag 

stå och skämmas igen för att jag inte 

jobbar i uniform och tar fast trafikmarodörerna. 

Nu gäller det att sätta 

plåster på det dåliga samvetet tänkte 

Martyren på Konsum 

TEXT PETRA WIDÉN / FOTO INGRID ADETUN / ILLUSTRATION MARIA HÄLLQVIST 

Beatrice. ”Ja, människor verkar ha 

alldeles för bråttom nuförtiden. Jag 

tar till mig ditt tips”, sa Beatrice och 

tryckte hårt på biståndsknappen 

för att visa Sigge 

att även om hon inte är 

vägens hjälte så är hon 

ändå en ganska generös 

polismänniska. Automaten 

svarade med att 

artigt spotta ut ett kvitto; 

”Tack för din gåva”. 

NÄR BEATRICE SKYNDADE 

vidare in i butiken kom 

grannens dotter Fia 

fram till henne och 

frågade om inte hon 

kunde tänka sig att ställa upp på 

en intervju angående jämställdheten 

inom polisen. Det gällde ett skolarbete, 

sa Fia. Varför inskränka sig till 

jämställdheten inom polisen tänkte 

martyren inom Beatrice. 

”Visst”, sa hon och lämnade glatt 

ut sin e-mailadress. Nu gäller det att 

gasa innan nästa ”kund” dyker upp. 

När hon började plocka till sig bananer 

frågade Fia: ”Har det hänt något 

eller, jag tyckte att jag hörde sirener 

nyss?” ”Äsch, det var nog bara någon 

polis som körde lite för fort bara, 

säkert inget allvarligt”, sa Beatrice 

och ilade vidare med sin kundkorg. 

VID KASSAN SÅG hon en välbekant mustasch. 

Det var kollegan Bosse som 

prydde första sidan på ortstidningen. 

Han hade visst varit med på en mässa 

för seniorer där han informerat om 

hur de ska skydda sig från åldringsbrott. 

Tidningsstället 

står verkligen på 

ett strategiskt ställe, 

mittemellan kassan 

och snus- 

kylen, noterade hon. 

Så synlig har nog den 

polismustaschen aldrig 

varit tänkte Beatrice 

förtjust, samtidigt som 

hon slängde fram Bosse 

på kassabandet. Bäst att 

läsa om hans tips, man är 

ju ingen ungdom längre. 

NÄR BEATRICE SKULLE betala passade 

Berit i kassan på att lämna över en 

upphittad nyckelknippa till henne: 

”Så slipper jag passa de konstiga öppettiderna 

på polisstationen, själv jobbar 

jag ju hela dagarna”, sa Berit nöjt 

och tillade: ”Snygg polis förresten” 

och nickade åt tidningen. 

EFTER ATT HA känt sig manad att köpa 

en bingolott av Sigge gick Beatrice 

slutligen ut från Konsum med sina 

tunga påsar. Då hörde hon den polisbilsliknande 

signalen igen. Somliga 

behöver inte åka radiobil för att synas 

och märkas konstaterade hon. 


LKC 

 

Har du varit och hälsat på hos länskommunikationscentralen i 

de nya lokalerna? Om inte, se till att ta vägen förbi. Du kommer 

att upptäcka flera förändringar på LKC. 

TEXT AFSANEH HABIBI / FOTO MARIA HÄLLQVIST 

LKC ansvarar för den operativa ledningen 

av ingripandeverksamheten. 

Här finns två sektioner, ledningscentralen 

och yttre kommissarien. Det 

operativa arbetet vid ledningscentralen 

leds av ett vakthavande befäl som 

till sin hjälp har civila och polisiära 

operatörer samt fyra operativa befäl 

per turlag/lista. 

De nya lokalerna är stora och ljusa 

och ger möjligheter för större utbildnings- 

och operativa insatser. Utbildningssalen 

med sina tolv elevplatser, 

stabsrummet och stora LKC-hallen 

är moderna lokaler som fler än LKCs 

egen personal använder. Stödfunktionerna 

och ledningen på LKC sitter i 

dag i nära anslutning till den operativa 

verksamheten vilket gör mycket 

för kontakten och förståelse för 

varandras arbetsuppgifter. 

– Alla har sett fram emot flytten, 

säger Christer Abrahamsson, biträdande 

vakthavande befäl på LKC. 

– Arbetsmiljön har blivit bättre och 

närheten till bland annat yttre kommissarien, 

PKC och LOP /stab kommer 

att ge goda förutsättningar för 

ett ännu bättre samarbete och därmed 

ännu bättre verksamhet. 

Presstalesmännen på informationsenheten 

(se artikeln på sidan 21) har 

också placerats i lokalerna och har 

under en prövotid på tre månader 

även fått möjlighet att sitta tillsam- 


mans med operatörerna ute i den 

stora hallen. 

Många förändringar 

Sedan sammanslagningen 2004, till 

en länsgemensam kommunikationscentral, 

när våra områdes kommunikationscentraler 

(OKC) och många ur 

deras personal flyttades till Göteborg, 

har det hänt en hel del. 

PHS och RPS beslutade att alla 

operatörer och deras kunskap skulle 

kvalitetssäkras. Man införde en obligatorisk 

licensiering vilken krävde 

stor planering och en stor arbetsinsats 

av all personal. I dag ingår licensieringen 

i utbildningen till KC-operatör. 

Samtidigt krävdes nyutbildning av 

operatörer för att täcka de luckor som 

uppstod när personal från andra delar 

av länet återgick till sina ordinarie 

arbetsorter och för att komma upp till 

rätt bemanning. 

Ny teknik och modernisering av 

LKC pågår ständigt och utvecklingsarbetet 

är både positivt och krävande. 

Fler förändringar har skett, bland annat 

har det inrättats KC-befälstjänster, 

yttre kommissarierna har placerats 

på LKC och civila operatörer har 

anställts. 

Civila operatörer 

Sedan ett år tillbaka har civila operatörer 

utbildats och i januari i år 

påbörjade ytterligare femton operatörsaspiranter 

sin utbildning. Det 

finns två nivåer av civila operatörer. 

Den första nivån kallas vanligen 

fråge- och sambandsoperatörer 

(FSOP), vilka hjälper den yttre personalen 

med olika registerslagningar 

samt administration av viltolyckor 

med mera. På nivå 2 arbetar man mer 

med polisiära uppgifter. För att nå till 

nivå 2 ska man ha arbetat som FSOP 

i minst sex månader. I varje turlag 

finns det tre KC-befäl varav en kommer 

att fungera som mentor för de 

nyutbildade civila operatörerna. 

– Det är väldigt positivt att vi nu 

i större utsträckning kan komplettera 

den polisiära kompetensen och 

bredda rekryteringsbasen, menar 

Christer Abrahamsson. 

– Det fungerar mycket bra med 

civila operatörer, men det är viktigt 

att de får tid på sig att successivt växa 

in i rollen som operatörer i nivå 2. 

Övergång till RAKEL 

Alla dessa förändringar har krävt 

mycket av personalen både på LKC 

och ute i myndigheten. Resultatet har 

tack vare allas insats blivit väldigt bra 

och framtiden och nya förändringar 

välkomnas. Närmast väntar övergången 

till det nya radiosystemet RAKEL. 

Trots att det kan vara stressigt och 

brist på personal på LKC, så är man 

positiv på enheten och det är en trivsam 

atmosfär. 

– Jag trivs mycket bra med mitt 

jobb på LKC och kände mig välkommen 

från första dagen, berättar civila 

operatören Anna Hygrell. 


Notiser 



Nya aspiranter 

DEN 11 JUNI var det dags för länets 

senaste kull aspiranter att ta emot 

sina polisbrickor ur biträdande 

länspolismästare Ingemar 

Johanssons hand. 

Kollegor som gått i pension april – juni 2008 

Per-Inge Lindqvist, Börje Sideby, Gunder Sövig, Bengt Wallqvist, 

Torbjörn Bohlin, Lennart Thulin, Jan Bark, Eva Ackerfors, Stig-Arne 

Gullbrantz, Christer Philipsson, Inger Szentes, Kenth Hedström, 

Esse Fredriksson, Gert Olsson 

Harriet Persson har som första polis tilldelats 

Göteborgs Stads förtjänsttecken 

TEXT OCH FOTO INGRID ADETUN 

HARRIET PERSSON, KRIMINALINSPEKTÖR 

på LKP/utredningsrotel har, som 

första polis, tilldelats Göteborgs 

Stads förtjänsttecken 2008. Förtjänsttecknet 

har delats ut sedan 

1948 och utmärkelsen består av 

en guldmedalj och diplom. 

GÖTEBORGS STADS PRESIDIUM tilldelade 

Harriet Persson utmärkelsen för 

betydande insatser som polis, 

och främst som förhörsledare, i 

många uppmärksammade kriminalfall, 

såsom mordet på 5-åriga 

Framtidens 

polisarbete? 



ALLMÄNHETEN SOM SPANARE i polisens 

tjänst med hjälp av SMS-tjänster? 

Civil uniformerad personal som 

rör sig ute bland allmänheten som 

en kontaktlänk mellan polisen 

och invånarna på en ort eller i en 

stadsdel? Eller kanske mobila poliskontor 

som ökar polisen närvaro 

i glesbygd? Kan det vara något för 

vår myndighet att ta efter? 

Detta är frågor man ställer sig 

i utredningen Idealmodell-näpot 

som genomförs i myndigheten 

fram till slutet av september. 

Läs mer om utredningen, som 

kommer att påverka vår framtida 

vardag, på Länsmannen på 

Intrapolis. 

Helene i Bergsjön, ABAB-rånet i 

centrala Göteborg, satanistmordet 

på Ramberget, Backabranden, 

mordet på 10-årige Bobby, för att 

nämna några. Även hennes mångåriga 

utbildningsinsatser omnämndes, 

bland annat medverkan 

vid läkarutbildning och vittnesstödsutbildning. 

CEREMONIN ÄGDE RUM på Börsen den 

4 juni där Harriet var en av de tretton 

som fick ta emot utmärkelsen. 

Stort grattis! 

Boktips 

VÅR OMVÄRLD KÄNNETECKNAS i stor 

utsträckning av förändringar. Förändringar 

som ställer krav på oss 

själva och vår myndighet. Ibland 

känns de utmanande och intressanta 

men ibland enbart frustrerade. 

”Vem snodde osten?” av Spencer 

Johnson, är en bok som på 

ett enkelt och underhållande sätt 

kan hjälpa oss att förstå hur olika 

individer, i olika sammanhang, 

reagerar på olika sätt vid förändringar 

i livet. 


Hälsa 

med 

Lotta 

Myndighetens hälsokoordinator Lotta Lövdahl 

har från och med detta nummer en 

ruta om hälsa på notissidorna. 

Får du inte 

Länsmannen? 

HÖR AV DIG till personalstödsenheten. 

Bäst är att mejla 

till personalstodsenheten. 

vastragotaland@polisen.se 




Vaddå 

drink spiking? 

I SLUTET AV maj stod myndigheten 

värdar för ett seminarium för att 

öka medvetenheten om fenomenet 

drink spiking. 

Läs mer om satsningen och 

offrens perspektiv på Länsmannen 

på Intrapolis. 

Hälsokoordinatorn Lotta har ordet 

TEXT LOTTA LÖVDAHL / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF 

SEDAN SEPTEMBER 2007 har jag varit 

anställd som hälsokoordinator. 

Mitt namn är Lotta Lövdahl och 

jag är utbildad hälsoutvecklare 

och folkhälsovetare. Att vara 

hälsokoordinator innebär att jag 

ansvarar för myndighetens övergripande 

insatser beträffande 

personalens hälsa. 

Arbetet handlar bland annat om 

att driva hälsofrågor, sprida kunskap, 

starta övergripande projekt, 

utbilda och samordna hälsoinspiratörer 

samt stötta chefer i det hälsofrämjande 

arbetet. Hälsofrämjande 

arbete handlar om att skapa 

och utveckla människors hälsa. 

JAG VILL POÄNGTERA att hälsofrämjande 

arbete inte enbart handlar 

om fysisk aktivitet utan om att 

må bra både fysiskt, psykiskt och 

socialt. Min vision är att alla medarbetare 

ska må bra och trivas 

på sin arbetsplats. Första året 

har handlat om att bygga upp en 

struktur kring hälsoarbetet samt 

att marknadsföra hälsofrämjande 

Rytteriet på 

EuroHorse 

POLISER FRÅN RYTTERIET deltog på 

mässan EuroHorse i år. Det var 

mycket uppskattat från allmänhetens 

sida. Många undrade hur 

man blir polis, och givetvis polisryttare, 

när de förstod att det var 

rytteriet på Polisen som var där. 

Det var god reklam för polisyrket 

i sig, men även för rytteriet och 

de ridande poliserna. 



arbete. Mitt nästa mål är att lyfta 

hälsofrågorna; att få in hälsofrågorna 

naturligt i vardagen till 

exempel på APT, utbildningsdagar 

och i utvecklingssamtal, men även 

att hälsofrågorna blir prioriterade 

frågor på alla nivåer i myndigheten. 

I VARJE NUMMER framöver kommer 

du att hitta min ruta här på notissidan. 

På Intrapolis finns en hemsida 

där du kan hitta information 

om det hälsofrämjande arbetet; 

vad det är för regler som gäller 

för friskvårdssubventionen, hur 

policyn ser ut, vad som är på gång 

i myndigheten med mera. 

Varje månad kan du även finna 

nya tips för din egen hälsa. Gå in 

på Om myndigheten/Förvaltningsavdelningen 

och klicka på en länk 

som heter Hälsa och friskvård. 

Vi ses i nästa nummer! 


Notiser

Profilen 


Jag åker med Stefan när han ska göra 

sin kompetensskjutning. Han har hunnit 

skjuta över femtio gånger under 

årens lopp och känns som lugnet personifierad 

när han kliver ut på banan. 

Jag hinner tänka att det måste vara en 

tillgång för alla yngre kollegor att ha 

en sådan som han i sitt turlag. 

Under åren har han sett många kollegor 

komma och gå, men själv valt 

att stanna. 

– Jag är typen som om jag trivs 

med nånting, så stannar jag gärna 

kvar, säger han och ler. 

Han skulle gärna se att folk blev 

kvar lite längre än de oftast är. Själv 

ser han sitt jobb som den grundläggande 

polisuppgiften, men tror att 

många andra ser det som ett avstamp 

på väg mot nya utmaningar. 

– Många av de yngre som inte blir 

kvar är nog lite rastlösa, tror han. 

Nya situationer varje dag 

Stefan ser många fördelar med jobbet. 

Han trivs med skiften och de lediga 

dagarna mitt i veckan. Den goda sammanhållningen 

mellan kollegorna är 

också en viktig faktor. Varje situation 

som dyker upp i jobbet ser han som 

en personlig utmaning. 

– Jag kan inte tänka mig att sitta 

vid ett skrivbord där samma ärendena 

ligger kvar dagen efter när man kommer 

till jobbet. Nu är det nya insatser 

nästa dag och man vet aldrig vad som 

ska hända, menar Stefan. 

Dagpassen präglas av alkoholister, 

snatterier och trafikolyckor. Under 

nattpassen och särskilt på helgerna, är 


Stefan Karlsson 

– en ovanlig ordningspolis 

TEXT OCH FOTO MARIA HÄLLQVIST 

Stefan Karlsson är en ovanlig ordningspolis på flera sätt. Han har 

varit trogen IGV och samma turlag i Göteborg sedan början på 

80-talet. Vid spårvagnsolyckan i Göteborg 1992 var han den polis 

som körde framför spårvagnen ner för backen och varnade 

allmänheten. Ett starkt minne bland alla dagliga rutiner. 

det mycket krogrelaterat bråk. Detta 

ser Stefan som en tung och tråkig bit 

av jobbet, som innebär många negativa 

kontakter med människor. 

– Hur man än agerar är det alltid 

någon som inte är nöjd med det man 

gör och det kan jag tycka är påfrestande, 

säger han. 

En händelse som satt spår 

Något han minns särskilt väl under 

sina år som polis är spårvagnsolyckan 

i Göteborg den 12 mars 1992. 

Det började som ett vanligt uppdrag. 

Stefan och hans kollega Birgitta 

Norrman skulle dirigera undan trafik 

medan Göteborgs spårvägar skulle 

backa undan en strömlös spårvagn. 

Sedan gick någonting fruktansvärt fel 

och spårvagnen började rulla ner för 

backen för egen maskin. Stefan körde 

polisbilen framför spårvagnen och 

försökte varna så många människor 

som möjligt längs vägen. 

– I växeln på Vasaplatsen spårade 

vagnen ur och vek sig på mitten. Den 

körde rakt igenom hållplatsen och 

svepte med sig alla som stod där, 

berättar han. 

Han konstaterar att det utan tvekan 

är det värsta han varit med om i sitt 

jobb. Samtidigt fick han och hans kollega 

många brev från människor som 

tackade dem för att ha räddat deras 

liv den där dagen. 

Nya utsikter 

I sommar kommer Stefan att lånas ut 

till sjöpolisen. Det är första gången 

han har känt att det skulle vara roligt 

att prova på någonting annat. Kanske 

blir det en sjöpolis av Göteborgs 

trognaste ordningspolis? 

– Jag vill inte byta för bytandets 

skull, utan för att det är något som 

intresserar mig, säger han och fortsätter: 

– Jag tycker man ska göra det man 

tycker är kul, så får alla andra tycka 

vad de vill. 

NAMN: Stefan Karlsson 

ARBETAR SOM: Ordningspolis i Göteborg 

city i ett arbetsområde som 

sträcker sig från Älvsborgsbron till 

Tingstadstunneln, från Högsboleden 

över Sahlgrenska och Botaniska 

trädgården och ner till E6:an. 

ÅLDER: 46 

FAMILJ: Fru och två tonårsbarn. 

BOR: Tuve 

FRITID: Familj, fritidshus och idrott i 

alla dess former. 

TRE ORD SOM BESKRIVER STEFAN: Lugn, 

tålmodig och flexibel. 

KURIOSA: Körde polisbilen framför 

spårvagnen vid olyckan 12 mars 

1992, då 13 personer omkom. Fick 

ta emot ”Kunglig medalj av 3:e 

graden för berömlig gärning” ur Kung 

Carl XVI Gustafs hand. 


Profilen

Varför blev du polis? 

TEXT INGRID ADETUN / FOTO INFORMATIONSENHETEN 

– Det var några år sedan jag valde yrke 

men jag minns tydligt tre ord som var 

vägledande; intressant, omväxlande och 

utmanande. 

Anette Conrad, kommissarie LOP/rytteriet, 

Göteborg 

– Jag har alltid velat bli polis, en dröm 

som jag haft sedan jag var liten. Dessförinnan 

arbetade jag i butiksvärlden, som 

badvakt, cykelbud och signalvakt. Jag 

är nöjd med mitt val som polis. Det som 

lockade var att det är ett spännande och 

varierande jobb. Man vet inte riktigt vad 

som händer när man går till jobbet. Att ha 

kunskapen och att hjälpa människor 

i nöd, det är helt fantastiskt. 

Anna Dahlström, IGV, PO2, Alingsås 

– En kombination av bra arbetstider och 

arbetskompisar och att det rör på sig och 

händer saker. Att man gör nytta och hjälper 

till. Jag var tidigare officer i försvarsmakten 

och det kändes som en naturlig 

fortsättning att bli polis. 

Ulf Edberg, inspektör, LOP/LKC, Göteborg 

– Jag fick en uppmaning om att bli polis 

under tiden jag var FN-soldat på Cypern, 

1967. Det var en civilpolis som frågade 

mig vad jag skulle göra när jag kom hem. 

Jag hade arbetat på en bensinstation i 

Dalsland och hade inga speciella planer. 

En dag kom han med ansökningshandlingar 

och jag sökte till polis. Jag blev antagen 

och sedan har åren bara rullat på. 

Stig Eriksson, samordningstekniker, 

PO4, Vänersborg 

Posttidning B 

Returadress: Polisen/Länsmannen 

Box 429, 401 26 Göteborg 

– Det var min mamma som tyckte det var 

en bra idé för då skulle jag vara ledig så 

mycket, men det är man ju inte! Sedan 

var det betald utbildning, det var bra. Men 

egentligen hade jag tänkt bli författare eller 

konstnär. 

Pia Goksöyr, presstalesman LPME/info, Göteborg 

– Ja, det vet jag precis. Jag ville bli polis 

och arbeta som hundförare, vilket jag 

också fick relativt snart efter att jag fick 

tjänst inom Polisen. Jag har arbetat med 

hundar inom IGV under hela min poliskarriär. 

Nu är jag på väg mot en ny tjänst 

i Karlsborg där jag för RPS räkning ska 

testa och välja ut de hundar som ska 

genomgå polishundsutbildningen. 

Carl-Gunnar Häljebo, hundförare, 

PO3, Lidköping

Tema: Verka - Polisen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?