pdf-fil - Riktiga svenskor – språkriktighet till vardags

35
http://www.riktigasvenskor.se/ (2010-07-25)
scenario som sannolikt skulle ha resulterat i ett ganska enhetligt nordiskt urspråk är om
det var en rätt liten grupp människor från ett relativt begränsat område som slog sig ner
i Norden och sedan förhållandevis snabbt spred ut sig, ungefär som om fem hundra
Norrköpingsbor skulle ge sig av i samlad trupp och kolonisera månen.
Alternativt kan de första germansktalande nordborna ha varit folk som talade
olika germanska dialekter. I så fall förväntar man sig att det skulle ha uppstått en germansk
koiné, en blanddialekt där många av de avvikande dragen och oregelbundenheterna
i de olika dialekterna försvunnit. Resultatet skulle med andra ord också i det
fallet ha kunnat bli ett relativt enhetligt språk.
Men det finns ännu fler faktorer att ta hänsyn till. Alla indoeuropeisktalande
nordbor behöver naturligtvis inte ha kommit till Skandinavien vid ett och samma tillfälle.
Dessutom kan det ha funnits människor som talade indoeuropeiska språk i Skandinavien
innan ens de germanska särdragen hade utvecklats. Och deras kontakter med
talare av andra språk, både indoeuropeiska och icke-indoeuropeiska, kan också ha påverkat
de (blivande) nordiska varieteterna på olika sätt och i olika hög grad beroende
på relationerna mellan de inblandade grupperna av människor.
Kort sagt finns det alldeles för många parametrar att laborera med för att man
säkert ska kunna säga något om hur enhetlig urnordiskan egentligen var.
Samma sak gäller urgermanskan, som man endast kan få kunskap om genom rekonstruktion.
Det finns ett antal språkdrag som särskiljer de germanska språken från de
övriga indoeuropeiska, men i vilken utsträckning det har funnits en någorlunda
enhetlig urgermanska kan man bara spekulera om.
Och går man ännu längre tillbaka i tiden, till urindoeuropeiskan, gäller något liknande
även för den. Har det någon gång funnits ett indoeuropeiskt urspråk som talats
av en tillräckligt liten grupp människor inom ett tillräckligt litet område för att man ska
kunna tala om ett någorlunda enhetligt språk? Eller har det bara funnits ett indoeuropeiskt
dialektkontinuum, där vissa germanska, keltiska, grekiska, indoiranska etc. drag
har kunnat utvecklas i nära kontakt med andra varieteter, innan olika grupper av indoeuropeisktalande
på ett eller annat sätt spred ut sig över större områden och i olika hög
grad släppte kontakten med den ursprungliga språkgemenskapen? Hur uppstod i så fall
detta dialektkontinuum?
De nordiska språken kan vi särskilja som en viss grupp inom de germanska, och
de germanska som en särskild grupp inom de indoeuropeiska. Men hur gör vi med de
urindoeuropeiska varieteterna? Var de en särskild grupp inom – vad då? Det har gjorts
en del försök att koppla ihop indoeuropeiskan med andra språkfamiljer. Det mest framgångsrika
(eller minst misslyckade) är den indo-uraliska hypotesen, enligt vilken de
indoeuropeiska språken skulle vara släkt med de uraliska (dit bland annat finska hör).
Men ju längre tillbaka i tiden man går, desto svårare blir det. Man kan aldrig rekonstruera
några hela språk, och om man dessutom ska rekonstruera flera nivåer av förstadier
till rekonstruerade språk har man till slut ett ganska begränsat och osäkert material
att arbeta med. De som försöker härleda samtliga jordens språk till ett enda urspråk
har med andra ord aldrig särskilt mycket på fötterna.