pdf-fil - Riktiga svenskor – språkriktighet till vardags

1. Vad som finns i språket
2
http://www.riktigasvenskor.se/ (2010-07-25)
Språkriktighetsfrågor är något som engagerar många människor. Ibland tar sig engagemanget
uttryck i form av irritation eller indignation över att någon gjort sig skyldig
till ett språkfel. Det kan röra sig om t.ex. uttal, stavning, ordval, böjning, ordföljd, bruket
av skiljetecken – indelningen i rätt och fel omfattar i princip alla språkets områden.
Och om det någon gång uppstår en diskussion gäller den vanligtvis just om ordet, uttalet
eller vad det nu kan vara frågan om är rätt eller fel – inte om det över huvud taget
är meningsfullt (eller rätt) att tala om rätt och fel.
Också de som blir rättade har i regel samma grundinställning. Vissa blir kanske
irriterade och tycker att språkpolisen som rättat dem är en besserwisser, andra är tacksamma
för att någon påpekar deras brister så att de kan bättra sig. Men i båda fallen accepterar
de utan vidare indelningen i rätt och fel.
Inte sällan glider den indelningen över i en annan, nämligen den mellan vad som
finns och vad som inte finns i språket. Man hör inte bara folk säga att vissa saker är fel,
t.ex. våran bil i stället för vår bil, utan också att de inte finns, t.ex. ”ordet våran finns
inte”. Vissa saker är alltså inte bara oriktiga; de finns helt enkelt inte.
Vad betyder nu detta? Samtidigt som man tar avstånd från ett oönskat språkdrag
förnekar man dess existens. Men då borde det ju inte vara något problem, för det finns
väl ingen anledning att uppröra sig över något som inte finns? Eller handlar det kanske
om olika typer eller grader av existens? Ibland säger ju folk att något inte finns på riktigt
som ett slags förtydligande: ”Det heter egentligen inte så; det ordet finns inte på
riktigt.”
Ett mera praktiskt förhållningssätt är att nöja sig med två grader av existens: antingen
finns något eller så finns det inte. Låt oss därför betrakta följande korta lista
över sex riktiga eller oriktiga ord: klarinett, suddigum, styllvading, fördomsfull, omständig,
eplotisk. Om jag skulle dela in dem i två grupper med utgångspunkt från om
de finns eller inte skulle resultatet bli så här:
Finns Finns inte
klarinett styllvading
suddigum eplotisk
fördomsfull
omständig
Det som förenar orden i den första spalten är att de är en naturlig del i många svenskars
språk och de flesta svenskar förstår vad de betyder, också de som själva inte använder
dem.
Orden i den andra spalten – om man nu ska kalla dem ord – har däremot aldrig
använts och de har heller inga särskilda betydelser kopplade till sig.
Alltså: Så gott som alla svenskar vet att ett suddigum är ’en (relativt liten) bit
gummi som man använder för att radera sådant som skrivits eller ritats med blyerts-