Exemplets makt

lan vetenskap och forskning. Empirisk forskning styrd av all-
mant accepterade vetenskapliga metoder ar vetenskapens karna
enligt decta satt att se pi saken. I det klassiska vetenskaps-
begreppets perspektiv bestir allt vetenskapande av systemati-
sering av sanna utsagor med utgingspunkt i mycket generella
utsagor som framstir som ovedersagligen sanna och som darfor
inte sjalva behover bevisas. Det ar ett begrepp om vetenskap som
passar bast pi matematikens och logikens omriden. Euklides
geometri ar ett monsterexempel pi en vetenskaplig framstall-
ning i den klassiska betydelsen av ordet vetenskap. Med utgings-
punkt i ett antal axiom och postulat som framstir som nodvan-
digc sanna harleder Euklides en mangd teorem - utsagor om tri-
anglars och andra geometriska figurers egenskaper - som dar-
med ocksi framstir som nodvandigt sanna.
Nar Kant bedrev etik som vetenskap, var det den klassiska
systematiseringsmodellen som var styrande for hans projekt. Om
etiken ar en vetenskap, si miste det finnas minst en nodvandigt
sann utsaga som kan vara utgingspunkt for harledningen av alla
de giltiga utsagor som finns pi det etiska omridet. Kant foreslog
att det faktiskt finns en sidan ecisk grundprincip som han dopte
till det kategoriska imperativet. Det ar en komplicerad princip med
flera aspekter. Kant agnade det mesta av boken om sedernas
metafysik it att precisera dessa enligt hans mening nodvandigt
bindande utsagor. Han skisserade ocksi nigot motvilligt nigra
exempel pi hur det kategoriska imperativet kan anvandas for art
demonstrera etiska utsagors riktighet (till exempel normen att
man aldrig skall ljuga och regeln att sjalvmord allcid ar forkast-
ligt). Motvilligheten berodde bide pi hans overtygelse att alla
exempel tenderar att vara vilseledande - man hanger Iatt upp sig
pi ovidkommande detaljer och koncentrationen pi det allmanna
stors - och pi hans forstielse av den personliga erfarenhetens
avgorande roll pi det etiska omridet.
For Kant var exempel intet annat an illustrationer, pedago-
giska knep for att underlatta Iasarens forstielse av texten. Att det
kunde finnas nigon mera grundlaggande forbindelse mellan det
allmanna och det partikulara foll honom inte in. Den synen pi
exempel var han ingalunda ensam om. Det var det dominerande
synsattet i vir kunskapstradition itminstone fram till mitten p%
1900-talet. Begrepp uppfattades i den traditionen som givna och
8 6 TORE NORDENSTAM