Exemplets makt

Ikhtinus och hans verkstad anvande nar de byggde Parthenon i Aten
for att uppnl en optisk illusion av fullstindig regelbundenhet.
Han fortsatter med att jamfora de tvi kompositionerna med rott,
gult och blitt frSn iyzi:
. . . det ar pifallande att se hur Mondrian inom en mycket kort tids-
rymd natt fram till en effekt som ar si mycket mera storslagen och
monumental an tidigare. Uppdelningen av ytorna sker nu i storre
skala, och f'argharmonin ar tatare och enklare; i andra avseenden ar
emellertid denna mblning beslaktad med den foregbende. Har finns det
ocksl cn hlbgrb farg, som kontrasterar med de vita och med primarfiir-
gerna; ocks3 har fijrs de svarta banden inte alltid ut till dukens kant.
I citaten frin Jaffks bok om Mondrian kan vi se tvi drag som ar
typiska for forklaringar av konst: for det forsta hanvisningar till
konstnarernas avsikter, for det andra jamfirelser.
Hanvisningar till konstnarernas och forfattarnas avsikter ar
legio i de estetiska disciplinerna. Sidana hanvisningar ar emel- .
lertid forkastliga om man fir tro Whimsatt och Beardsley i den
klassiska artikeln om det intentionella misstaget - Thelntentional
Fallacy, 1946 De tvi forfattarna framlade dar ett sliende argu-
ment for tesen att man aldrig behover befatta sig med upphovs-
mannens avsikter: Antingen ar det si att dessa avsikter forverk-
ligats fullt ut i verket, och di behover vi inte bekymra oss om A
avsikterna utan kan hilla oss till sjalva verket. Eller ocksi ar det
si att avsikterna inte har forverkligats helt och fullt i verket, och
di behover vi inte heller befatta oss med avsikterna, eftersom det
ar verket som vi ar intresserade av som iskidare, kritiker och
vetenskapsidkare. Det ar latt att sympatisera med tendensen i
Whimsatts och Beardsleys artikel, namligen art ett konstverk inte
fir reduceras till upphovsmannens intentioner, vare sig dessa nu
uppfattas om avsiktsdeklarationer eller som idCer i konstnarens
huvud. Men man bor skilja mellan konstnarens deklarerade av-
sikter och idCerna i hans medvetande, p% den ena sidan, och de
avsikter som faktiskt kommer till uttryck i det foreliggande verk-
et, pi den andra. Lit oss kalla detta for de verbaliserade avsikterna
respektive de inbaddade avsikter?za. Det ar avsikter i den andra
betydelsen som forst och framst ar av intresse i estetiska sam-
Mondrians fjrkanter