Exemplets makt

tiska traditionen. Arbetet med de klassiska texterna, som alltid
har varit karnan i hans hermeneutiska projekt, ingir i det Sisyfos-
arbete som humaniseringen av manniskan innebar. Nar Gada-
mer forsaker utlagga vad detta innebar pi ett systematiskt filo-
sofiskt vis i Sunning och metod, Iagger han vikt vid tvi ting:
traditioner spelar en nyckelroll i det humanistiska arbetet;
uppgiften ar att vidarefora det som ar vardefullt i vir kulturtradition,
act fi traditionen att tala till oss, att gora erfarenheter
pi traditionens grund;
det forstielsen galler ar inte i forsta hand sidana ytfenomen
som att beharska grekiska eller att ha kunskaper om konstteori;
det galler anfdrst~sjalva saken; det ar manniskan, varlden,
verkligheten, som forstielsen galler.
Det sorn framfor allt formedlas till lasaren som lyssnar in sig pi
Gadamers texter ar ett engagemang i humanismens tjanst.
Lit mig forsoka antyda hur man kan gi vidare med teserna att
forstielse ar knuten till traditioner pi nigot grundlaggande vis
och att forstielse ar forstielse av sakfrigor, av verkligheten.
Pi ett stalle i Wahrheit und Methode piminner Gadamer oss
om att det finns traditioner pi teaterns omride som bygger pi
vissa uppsattningar eller rolltolkningar som blivit monsterbildande.
Likadant ar det pi andra omriden, till exempel i mu-
siken, dar det finns framforandetraditioner som bygger pi be-
stamda monster. Pi de omridena, skriver han, ar det inte friga
om att det ena foljer efter det andra pi ett slumpartat vis; det ar
inte friga om blott en mingfald uppfattningar; utan det ar sna-
rare si att det byggs upp traditioner som varje nytt forsok miste
ta stallning till. Nar man framhaver traditionernas roll pi det
viset blir man latt anklagad for att vara konservativ. Det blev
sjalvfallet ocksi Gadamer anklagad for. Han var onekligen kon-
servativ pi flera vis, i sin smak, i sin livsstil, i sin framtoning som
manniska och forfattare. Hans egna estetiska preferenser fram-
gir klart av hans skrifter. Han vande sig bide mot dem som for-
soker bortse frin traditionerna och mot dem som slaviskt under-
kastar sig dem. Traditionerna miste vi tillagna oss. Det innebar
ett aktivt kritiskt arbete med det givna.
I detta ligger det tvi ting, pi helt olika plan. For det forsta
TORE NORDENSTAM