här - Liberala ungdomsförbundet

Den
svenska
modellens
dödgrävare
Av JOAkiM LArssOn
Sveriges arbetsmarknad har under 70 års tid i princip
varit orörd från lagstiftning och politisk klåfingrighet.
Den svenska modellen har, med alla sina brister, tjänat
Sverige väl. Men kan den överleva ett tidevarv av globalisering
och fri rörlighet? Kan den tåla trycket från lägre
fackanslutningsgrad, privata löneförsäkringar och en
socialdemokrati som inte längre vinner varje val?
Ett parti som alla andra
Det är december 2007. Nazisternas årliga marsch i Salem har avslutats,
Luciafirandet har klingat av, och Nobelprisen har delats ut. Men
i LO-borgen på Norra Bantorget i Stockholm tänker man på annat.
EG-domstolen har just dömt till förmån för Laval un Partneri Baltic
Bygg AB – på tvärs med förhandsutlåtandet från januari samma år.
LO beslutar sig för att ta strid – inte juridiskt, men politiskt, mot
alla förändringar som detta kan tänkas medföra. Förändringar av
den svenska lagstiftningen, av den svenska modellen, är uteslutna.
Decembermörkret balanseras av julbelysningen på Vasagatan. Det
är svårt att säga, där och då, om det här bara är ett gupp på vägen
för den svenska modellen – kanske det svenskaste av allt – eller om
det är början till slutet.
PJ Anders Linder, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, är
den som bäst beskriver socialdemokratins tillstånd i skrivande
stund, i juni 2009. En kolumn från 7 april i år inleds såhär:
» Då och då ser man en socialdemokratisk ros som
symbol i en dödsannons. Däremot har jag ännu inte sett
någon ta farväl av liv och familj under en FP-blåklint, ett
moderat-M eller ett vänsterpartistiskt V. « 1
1 http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2706047.svd