här - Liberala ungdomsförbundet

GR Ä NSER HÖR GÅRDAGEN TILL
26
kom från östra EU även fortsättningsvis skulle ha olika rättigheter
än resten av EU.) Därefter växer konflikten mellan företag och
fackföreningar, Byggnads skriker sitt Go home! i Vaxholm.
Trots den nationalistiska och protektionistiska vidrigheten i Byggnads
reaktion är den mer trovärdig än Göran Perssons. Det finns
ingen social turism, inga välfärdsmagneter som lockar till sig fattiga
människor som vill leva på bidrag. Ingen empirisk forskning stödjer
Persson. Få reste till Sverige efter utvidgningen, trots att det till slut
inte blev några övergångsregler. Att vår arbetsmarknad är cementerad
och att vi har en hög arbetslöshet bland invandrare sägs vara två
förklaringar. Ingen vill flytta hit för att försörja sig om det inte går att
arbeta. Byggnads reaktion var mer relevant än Perssons bidragsoro
eftersom den visade på verkligheten – oron för att människor skulle
komma hit och arbeta. Konsekvenserna är dock desamma.
Intressant nog tillät Sverige trots allt fri invandring i och med
östutvidgningen – och ingen kaos inträffade. Snarare drivs EU:s
utvidgning delvis av att rörligheten inom EU är för liten.
Fullt fri invandring: Lösningen
Migration associeras inte längre med möjligheter, utan med apatiska
flyktingbarn, utanförskap och orättvisa regler för utnyttjade arbetare.
Detta trots att bara några få procent av världens migranter flyr, majoriteten
rör sig frivilligt. Möjligheten att röra sig fritt som tidigare var
de rikas privilegium är nu de fattigas överlevnadsstrategi. Migranterna
– adoptionsbarnen, studenterna, arbetarna, flyktingarna, det förälskade
paret – är för olika för ett system. Det enda som passar alla är
(klyschigt nog) friheten. Men vi har tillåtit våra gränser att definiera
oss som människor. Vår bofasthet skaver mot migranternas rörlighet.
Politik för nationens isolerade välfärd är kortsiktig – världens välfärd
garanteras snarare av att allas kompetens tillvaratas.
Den som rör sig över gränserna är idag normbrytande och därmed
oroande. Det är dags att sluta försöka kontrollera rörligheten
och istället omfamna den som mest rättvis och effektiv. Svårigheterna
ligger främst i de sociala trygghetssystemen som måste anpassas till
en högre rörlighet – detta för att en gång för alla slippa diskussioner
om sociala turister eller rädsla för att välfärden ska överbelastas.
Detta är enbart ett problem för dem som föreställer sig att välfärdsstatens
struktur ska cementeras som den ser ut idag. Välfärden har
behövt reformeras tidigare och kommer reformeras igen. Ett skattefinansierat
system som sägs må bättre av svartarbetande papperslösa
GR Ä NSER HÖR GÅRDAGEN TILL
än av skattande lagliga arbetare kan inte vara rätt konstruerat –
inte heller kan ett välbyggt system baserat på arbetslinjen och försäkringslösningar
någonsin skadas av att fler frivilligt kommer hit
för att arbeta. Tvärtemot vad många påstår, att välfärdsstaten skulle
raseras med mer rörlighet, måste den stärkas för att överleva globaliseringen.
Det är den starka välfärden som möjliggör att människor
vågar flytta till nya länder för att arbeta. I vår jakt på arbetskraftsinvandrare
är det vad vi borde erbjuda, inte sämre villkor och olagliga
anställningar.
När vi kräver fri invandring gör vi det för att vi underkänt den reglerade
invandringen. Fri invandring är inte bara en nödvändig vision,
lämpligt nog är den också möjlig och nära. Globaliseringen öppnar
redan gränser, med och utan politikers hjälp, men det lämnar många
rättighetslösa. Fri invandring är redan visionen inom EU, med fri
rörlighet för rika, de som vill – vi kräver att den utökas även till
dem som behöver.
Den reglerade invandringen har alltför många baksidor, proportionaliteten
mellan dess nytta och skada är obefintlig, och vi vill inte
längre ge förtroende till våra folkvalda att behärska Sveriges gränser.
Alltför länge har våra folkvalda valt att enbart se sin demokratiska
makt framför sitt ansvar att upprätthålla universella rättigheter. Vi
vet att migrationen inte minskar och att hårdare gränskontroller inte
fungerar. Politiken måste verklighetsanpassas. Världen utvecklas med
nya globala centrum, i Indien eller i Kina, som inte regleras av murar,
som också hungrar efter världens kompetens. Att vi förändras är inte
bara nödvändigt moraliskt, utan också ekonomiskt.
Globalisering är glädje, gränsfetischism är gårdagen. Liberaler
förespråkar fri invandring – ingen har rätt att hindra människor från
rätten till liv, frihet och strävan efter lycka.•
Frida Johansson Metso är 24 år gammal och var mellan 2006 och 2009 förbundsordförande
för Liberala ungdomsförbundet. Hon kommer ursprungligen från Göteborg
och har bland annat studerat psykologi i Uppsala.
27