Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
18<br />
halsen… Nu var det ju en terräng som verkligen inte borde passa oss finlirare lika väl som<br />
Kolmården, laget var på pappret inte så mycket bättre än året innan, förutom att vi hade fått ett<br />
nyförvärv från Schweiz, Mattias Müller. Han fick ansvaret för långa natten och kom tillbaka med<br />
ett enda stort leende och tyckte det var lite skillnad mot året innan när han sprang för Norberg som<br />
rörde sig lite längre ner i fältet. Innan han hade stuckit ut hade Martin växlat som 28:a, Christian<br />
som 4:a, Perra som 12:a och Snurr som 5:a. Efter detta låg laget stadigt på 5:e och 6:e plats och blev<br />
till slut 7:a efter tio fantastiskt väl genomförda lopp! Det var många orange-blåa som stannade kvar<br />
på tävlingen denna verkligt råkalla natt för att följa sina hjältar. Det gick helt enkelt inte att gå och<br />
lägga sig så länge vi låg bland de tio bästa. Senare på året visade vi att det här inte var någon<br />
tillfällighet då placeringen upprepades på Jukola (med ännu bättre växlingsplaceringar: 3–12–6–3–<br />
11–9–7) och det dessutom blev en tiondeplats på SM-stafetten. Det känns dock tyvärr som att det<br />
här var sista rycket från ”det gamla Ravinen”.<br />
2006 – Knottebo, Hallsberg, sträcka 6<br />
Ännu en färd långt bort från huvudstaden (det börjar nu nästan bli tjatigt, men det är ju ingenting<br />
mot vad som väntar om fyra månader…) till tallheden och den faktiskt riktigt fina terrängen söder<br />
om Hallsberg. Av en slump fick jag springa sträcka 6 som jag inte hade sprungit någon gång<br />
tidigare och det var riktigt trevligt. Gryning för min del, lagom kallt, lagom långt och lagom snabbt.<br />
Blev dock ikappsprungen av Löken Lönnkvist när det var några kilometer kvar och hade verkligen<br />
fullt sjå att hålla honom stången; hans rygg försvann längre och längre fram över det sista hygget. I<br />
duschen efteråt kommenterade jag det med något i stil med ”Ja, du håller farten fortfarande” varpå<br />
han svarade med sin lite gnälliga röst: ”Nja, man försöker ju hålla igång lite…” En annan som<br />
upplevde försvinnande ryggar, men i början av sin sträcka var den gode herr Almgren som fick stå<br />
och vänta när en efter en i tätklungan gav sig iväg. Förhoppningen var att få gå ut i den, eftersom vi<br />
legat med hela långa natten. Nick Barrable, som kanske inte är den största taktikern, tyckte att han<br />
vill vinna långa natten och försökte därför rycka på väg till en av de sista kontrollerna, fick med sig<br />
Tommi Tölkkö i Kalevan Rasti, men alla andra sprang rätt och ett avgrundsdjup på 40 sekunder<br />
öppnade sig mellan klungan och de två andra. Ryggen på Mikael Boström försvann också ur Kjelles<br />
åsyn fortare än kvickt och så var den tätkänningen borta. Den här tävlingen bjöd också på<br />
legendarisk kubbning på sistasträckan mellan Vesa Taanila i IFK Göteborg och Mats Halldin i<br />
Halden som den senare förstås vann. Numera springer han för IFK Göteborg.<br />
2007 – Gröndal, Eskilstuna, sträcka 1<br />
Inte bara Bengt Andersson, som har bott i Eskilstuna, suckade när de fick se området för tiomila.<br />
Det var ju bara gärden och skogsholmar, ingen riktig orientering. Platt och tråkigt såg det ut också.<br />
Att det var platt och tråkigt var inget att diskutera; däremot var det tillräckligt med orientering för<br />
att bomma ordentligt, i alla fall för mig. Jag klassar detta som mitt sämsta tiomilalopp tillsammans<br />
med det i Österbybruk 1993 (se förra numret). Förstasträckan sprang förbi målet tre gånger, man<br />
hade samma kontroll två gånger och allting var över huvud taget rätt förvirrat. Förstakontrollen var<br />
uppe på ett diffust höjdområde på andra sidan ett stort fält som man skulle över. Eftersom det här<br />
bara var mitt 24:e raka tiomila hade jag ännu inte riktigt den där kylan som krävs för att se när det<br />
är svårt och inte. Upp på höjdpartiet bara, springa omkring lite fram och tillbaka och hoppas på det<br />
bästa. Det är inte en taktik jag kan rekommendera tiomilanybörjare direkt. Men även om man gör en<br />
dundertabbe på första kontrollen kan man väl skärpa till sig och gå skapligt resten av banan? Glöm<br />
det, ska det göras, ska det göras ordentligt. Det är lika bra att bomma sexan, nian, tolvan, fjortonan,<br />
artonan och tjugoan när man ändå är igång. Ute i skogen kan ingen höra dig skrika och du känner<br />
dig ensammast i världen även i ett minimalt tävlingsområde som detta.<br />
18
Change language