RL julnummer 08

16
Den långa raden eller ett kvartssekel i 10-milaskogarna eller ”In the year 2525”
Av: Richard Nordberg
Här kommer så en julklapp som ni inte behöver vänta ända till dopparedan för att öppna. Inte heller
är det ett massa glansigt papper, rosetter och annat bjäfs runt omkring, utan det är bara att börja
njuta direkt. Här är tredje och sista delen.
2000 – Herrökna, Malmköping, sträcka 1
Vi hade laddat upp med tiomilaläger i närbelägna Solbacka, där Jan Guillou njöt härligt
internatskoleliv tillsammans med sina frejdiga kamrater på det glada 60-talet. Vi hade dock klarat
oss från peppis och ettstygnsslag och fokuserat på den sörmländska terrängen. Förstasträckan igen,
denna gång med start i ljus och mål i mörker. Minns att det var en ganska trevlig upplevelse,
förutom att jag gjorde en liten bom. Men jag gjorde ett bra lopp och kom in ca 5 minuter efter täten.
Väte Jonsson fick revansch för debaclet året före och kom in i tätklungan. Tyvärr tappade
förstalaget draget på tredjesträckan och missade tåget på långa natten som anfördes av Øystein
Kristiansen i Haldens förstalag som låg bra långt ner. Han dammsög skogen på löpare; en efter en
hakade på som vagnar och flera småklungor blev fyra storklungor. Naturligtvis vann de till slut. Det
är lite skillnad på lag och lag; de flesta kan ju vinka adjö till tätstrid om de ligger 19 minuter bakom
efter fyra sträckor.
2001 – Strängnäs, sträcka 2
En av de tråkigare tävlingarna på senare år ur min egen och Ravinens synpunkt. Tråkig terräng, jag
gick uselt och Ravinens förstalag stämplade fel. Perra, som just kommit hem från en av sina resor
och därför såg ut som Nordman i ansiktet, hade väl inte riktigt hämtat sig från jetlagen utan tog fel
kontroll helt enkelt. Mycket mer än så kommer jag inte ihåg, förutom att det blev norsk seger igen.
Men för en gångs skull var det faktiskt inte Halden, utan precis som 1997 Bækkelaget som fick
äran. Det var tätt på sistasträckan mellan Bjørnar Valstad och Kjetil Bjørlo.
2002 – Surahammar, sträcka 9
Den här tävlingen kan man skriva desto mer om. Det var garanterat det mest kaotiska tiomila jag
har upplevt. Än i dag finns det inga officiella resultat. Vad jag kommer ihåg berodde det på att
arrangörerna använde en ny version av Emit-systemet med nya brickor som kunde visa vilken
kontroll man just hade stämplat vid på en display, som en säkerhet. Nu var det väl inte brickornas
fel att allt kajkade ihop, men hela systemet brakade i alla fall. Jag kommer inte ihåg hur de kollade
felstämplingar och annat. Det är väl onödigt att säga att de året efter hade gått över till Sportident…
Inte bara arrangörerna utan även Steve Craig vill garanterat glömma den här tävlingen. Han var ny i
klubben och fick förtroendet att ta hand om förstasträckan. I det usla vädret och den grymt svåra
natterrängen blev det ett riktigt kalkonlopp med många och långa bommar. Jag låg själv och sov när
han var ute och virrade, men fick ta del av hans strapatser när jag klev upp. För sova det kunde man
göra det här året. Jag tror att det var Dagny Tirén som hade lyckats hyra en hel villa ca 300 meter
från målet. TC var nämligen på en gräsmatta precis i utkanten av Surahammar, och vi var inte den
enda klubben som hade snokat upp möjligheten att bo bekvämt. Eftersom regnet vräkte ner under
hela tävlingen och det inte heller var någon vits att följa de obefintliga resultaten var det inte många
ravinare som var utanför huset när de inte sprang. Radion stod på med speakerljudet och folk låg
och sov eller vilade i drösar på golven i alla upptänkliga prång. Ganska mysigt faktiskt, men
tävlingen kunde ju ha gått bättre. Själv sprang jag på morgonkvisten och gjorde ett habilt lopp men
bommade precis som alla andra en av de grönområdeskontroller som var tredje sista.
16