RL julnummer 08

20 ORIENTERINGSKLUBBEN RAVINEN NACKA 08
Rosen-lövet
Ett språkrör för ravinarnas liv och leverne
Torsdagen den 11 december #3 2008 Årgång 48
Offensiv orientering!

Medlemsorgan för
OK Ravinen
Adress:
Box 4033
131 04 Nacka
Manusstopp
Preliminära:
15 maj
16 augusti
1 december
Ansvarig utgivare:
Ingrid Bruce, 81 99 33
Redaktion:
Ingrid Bruce
Gustav Bergman
Anette Önerud
TELEFON/WEBB
OK Ravinens pg 16 67 23 -7
Tel klubbstugan 773 46 16
Hemsida: www.ravinen.org
KONTAKTPERSONER
Träning:
Ann Bergman, 39 32 58
Tävlingsanmälning:
Anna-Karin Rahlén, 712 17 06
Elitkontakt
Kent Bergman, 39 32 58
Ungdom:
Anders Önerud, 86 15 33
Kartor:
Lars Forsberg d.ä, 070 548 13 09
Medlemsfrågor och -register:
Ingrid Bruce, 81 99 33
Hemsidan:
Lars Forsberg dy , 716 42 30
Supporterlotteriet:
Pg 86 46 92-9
Marita Axelsson, 722 71 55
Bokning av klubbstugan:
klubbstuga_ravinen@hotmail.com
Klubbkläder:
Anita Rinnbäck, 747 14 18
Omslag:
Erik Hellgren spurtar på
Ungdomsseriefinalen
Reds Ruta
2
Som ett ljus i mörkret
kommer här nästa nummer
av Rosen-Lövet. Ett
nummer som nog är bland
de innehållsrikaste i
tidningens historia.
Man kan dock undra om
inte det även bär spår av
en infektion, för båda
redaktörerna har idag
insjuknat rejält efter att ha
arbetat med det här
numret. Läsning sker på
egen risk.
/ Gustav, Anette, Ingrid
Skicka era bidrag till
Rosen-Lövets redaktion
Bilder och idéer
uppskattas.
Maila:
nessie524@hotmail.com
eller
gustav.bergman@orienterare.nu
2

Bastuprojektet Från Styrelsen
Nu drar vi igång dusch- och bastubygget i klubbstugan och vi behöver din hjälp och dina
pengar.
3
Visst är det mysigt att ta en dusch och bastu tillsammans med sina klubbkamrater efter ett hårt
träningspass?
Klubbstugan, som vi äger själva är hopbyggd med SoIK Hellas tennispaviljong. Ravinen hyr
duschutrymme i Hellas källare. Detta duschutrymme är mycket slitet och hårt belastat då
Ravinen vissa torsdagar kan ha bortåt 100 orienterare varav 80 barn och ungdomar, som
tränar och duschar. Därutöver saknas bastu. Med nya fräscha duschar kommer dessutom
stugan att öka betydligt i attraktivitet även för uthyrning.
En grupp inom klubben har skissat på några alternativ till utbyggnad av klubbstugan och ett
klubbmöte valde ett av alternativen. Detta har senare utvecklats med ritningar och planer och
Nacka kommun beviljat bygglov.
Kostnaden, som beräknats till 1 000 000:- är tänkt att täckas på följande sätt:
- Bidrag från Nacka kommun; (beviljat 300 000:-)
- Eget arbete
- Viss egen kontantinsats från klubbkassan
- Sponsring från företag
- Bidrag från RF
- Bidrag från klubbmedlemmar
Vad kan du bidra med?
Eget arbete?
Anmäl ditt intresse till Hasse Mård tfn 649 72 83 , hassemard@hotmail.com
Kan du få in sponsorpengar från företag?
Kontakta projektgruppen och gå igenom hur det praktiskt fungerar.
Vill du lämna eget kontantbidrag?
Sätt in beloppet på plusgiro 16 67 23 – 7 och märk betalningen Bastu klubbstugan + ditt namn
Har du kontakter som kan sponsra med byggmaterial eller annat?
Se excelark under ”Bastubygge” på klubbens hemsida. Märk upp vad du kan bidra med.
Projektgruppen består av:
Katharina Nyberg (Projektledare), tfn 718 37 73, 070-2166551
Dick Svahn tfn 716 61 82, 070-6664782,
Hans Mård tfn 649 72 83, 070-7188907
Ingrid Bruce tfn 81 99 33, 070-3085632
Styrelsen OK Ravinen
3

4
Dusch och bastuprojektet Av: Katharina Nyberg
Nu är äntligen det hett efterlängtade bygget av nya duschar igång! Status
just nu är att ”proffsen” är igång med sprängning, gjutning av grund, resa
väggar och lägga tak. När vi sedan har ett ”tätt hus” är det vi ”vanliga”
som kan jobba vidare.
Vi behöver frivilliga resurser som vill hjälpa till, allt från att dra el till att
bära brädor, spika gipsskivor, fixa på tomten eller måla, ja vi behöver helt
enkelt hjälp med det mesta! Ju fler vi blir desto fortare blir det klart!
Varje söndag, med start i januari, kommer någon av våra arbetsledare
Hasse Mård, Dick Svahn och Ove Rinnbäck att vara på plats. Anmäl er
till dem eller skriv upp er på schemat som sitter i klubbstugan.
Anita Rinnbäck samordnar ”färg och form” – anmäl till henne om ni kan
bidra med inredningsmaterial, t ex kakel, färg, etc.
I januari planerar vi att arbeta med stomkomplettering (dvs skruva gips,
isolera, spika panel). Sedan börjar vi måla och sätta kakel och klinker i
februari och mars. Därefter blir det snickeriarbete och utvändigt arbete
(fixa till tomten och måla utomhus) under april och maj.
Alla insatser är välkomna, kontanta bidrag, material, projekteringshjälp
(främst el), handgripligt arbete…
Alla föräldrar till orienterande barn – kom och gör en insats så att
era barn får duscha i fräscha lokaler!
Alla aktiva – ni vill väl sätta era leriga fötter på ett fräscht
klinkergolv? – kom och bygg!
Ni som var mera aktiva förut och nu mest läser Rosenlövet
– kom och var med, gör en insats för klubben i ditt hjärta!
Mera information och bilder finns dels på hemsidan, dels på anslagstavla
i klubbstugan.
Se även Styrelsens brev och inbetalningskortet som medföljer Rosenlövet!
Hälsningar Projektgruppen genom Katharina
4

Dessa har haft
stafettpinnen
hittills:
5
Rosen-Lövsstafetten Av: Axel Granqvist & André Sahlsten
Traditionsenligt började höstsäsongen med den anrika Rosen-Lövsstafetten. Efter en lång
väntan, en följd av det höga deltagaranatalet, presenterades lagen. Det tolfte av dem innehöll Axel
Granqvist, André Sahlsten och Per Nyberg. På en gång kände vi alla att det låg seger i luften. Axel
trodde dock inte på sina lagkamrater och tippade en lägre placering, vilket bekräftades av André och
Pers gemensamma och något svaga insats på första sträckan. En pigg Axel förde upp dem till en mer
respektabel placering.
Efter tre sträckor klev Per av, efter en tapper insats. Hans illasinnade knäproblem satte stopp för
vidare löpning. För att sätta lite mer spänning i tävlingen sprang sedan den nytänkande Axel en av sina
slingor baklänges. Detta ledde till vissa oklarheter om huruvida laget var godkänt eller ej. Detta har i
skrivandets stund ej klarlagts.
När André gick ut på sin femte, av sju slingor, tillsammans med
bröderna Bergman och på den blev ifrånsprungen rejält började hoppet om
seger avta. Trots det sprang André ut på slinga 6 och 7 i ensamt majestät och
Tomas Albinsson
Peter Albrektsson
Eva Alm
Kjell Almgren
Dainora Alsauskaite
Emma Andersson
Martin Andersson
Maud Andersson
Ann Bergman
Gustav Bergman
Kalle Bergman
Kent Bergman
Hrönn Björnsson
Annika Dalgren
Julia Dalgren
Gunnar Elveljung
Thérés Ericsson
Pernilla Eriksson
My Folkesson
Annie Forsberg
Erik Forsberg
Frida Forsberg
Ingemar Forsberg
Lars Forsberg dy
Emil Granqvist
Christian Hansson
Emelie Holmström
Peter Jacobsson
Pernilla Karlsson
Maria Kleijn
Pelle Kretz
Arne Kronqvist
Krister Kölzow
Eidar Lindgren
Siv Norell
Peter Novotny
Per-Åke Olsson
Kent Pettersson
Johanna Ring
Lena Risby
Linn Robertsson
Maria Sandström
Lars Sandvik
Peter Svedin
Dagny Tirén
Jenny Tirén
Joakim Wansölin
Ansgar Ågren
Anette Önerud
med mjölksyra upp till öronen. När Axel kom i mål från sin sista
slinga kunde laget konstatera att de var först.
Medan Per och André pustade ut sprang Axel iväg och
lekte med sina kompisar, lika pigg som innan stafetten.
Träningsstafetten Av: Linn Robertsson
Träningsupplevelser och varför jag tränar:
En gång i tiden trodde jag att jag tränade för att må bra, ha roligt och allt det där.
Men nu vet jag… jag tränar för att tävla. Eller… jag tränar för att springa stafetter,
för det är det roligaste jag vet!
Att bara träna för tränandets skull tycker jag är rätt trist. Men det utesluter ju inte
att träning kan vara otroligt roligt, och min ”träningskarriär” är fylld av
upplevelser som jag aldrig fått vara med om annars.
Distanspass/snöpulsningspass i Kilsbergen för att kolla när isen hänger från
vattenfallet vid Vargkitteln eller att klättra på blockstenar i Trolldalen. Under
sommartid många sköna (och jobbiga) distanspass avslutat med att ett bad i
närmaste sjö. Intervallpass med fotbollstjejerna i KIF Örebro på den tiden Pia
Sundhage var deras tränare (det gick undan på intervallerna vill jag lova, för inte
ville jag hamna efter några fotbollstjejer!)
Mina joggingskor och jag är ett strävsamt par. Inte för att jag reser sådär överdrivet
mycket - än i alla fall. Men när jag väl gör det har skorna alltid en speciell plats i
resväskan.
Det kan vara en tur till föräldrarna i Örebro och uppleva lite nostalgi och springa
mina ”gamla” löprundor eller morgonpass i Ottawa med andra morgonpigga
joggare. Jag var jetlaggad, de var bara morgonpigga…
Senast följde skorna med till Australien. Blev några turer i Sydney, bland annat i
Botanical Garden i Sydney (hann även med lite Operahus-spaning en tidig
morgon), och längs stranden vid soluppgång i Fremantle. Trots att jag tittade noga
såg jag ingen orm…
Och så till sist: Vad är träning för dig Richard Nordberg?
5

25-manna 2008 Av: Gunnar Johansson Falk
Årets 25-manna
arrangerades av Järfälla
OK och Väsby OK, det
genomfördes i
Rinkebyskogen i
Danderyd. Vädret var
grått och ibland med
lite regn i luften men
det märkets knappt
för intensiteten var
hög hela dagen.
Det hela
började som
vanligt långt
tidigare,
närmare
bestämt
redan i
slutet av
augusti
då vi anmälde
fyra lag, 100
personer, till
tävlingen. Det
är bara tre
klubbar i
Sverige
som
klarar av
det, det
är
Södertälje-
Nykvarn, Västerås OK
och vi, intressant att notera är att
6
6
de andra två är tävlingsklubbar
sammanslagna av två eller flera
klubbar. Som vanligt är
Ravinare inte
supersnabba
på att anmäla
sitt intresse till
UK dock har
svarsfrekvensen
på det första
mejlet ökat från år
till år. Snart
kommer alla ha
insett att de behövs.
Vi hade ca. 110
löpare att arbeta med
när lagen
sammanställdes. Under
tiden från den första
laguttagningen till själva
tävlingen fick vi ett 20-tal
återbud och det dök upp lika
många löpare som inte anmält
intresse tidigare (en del efter
lite övertalning). Sista återbudet
kom klockan åtta på
tävlingsdagen men när tävlingen
sköts igång hade vi fulla lag igen.
Den här delen av UK jobbet är
otroligt jobbig men samtidigt enormt
rolig. Många löpare har en underlig
inställning till sin prestationsförmåga.
Kan någon förklara detta:
På våren när man ringer om Tiomilalagen
så svarar våra 40+ - Jo, jag kan ställa upp
men bara om jag får den korta sträckan
(7km). På hösten när man ringer om 25manna
säger samma löpare – Jovisst, jag
kan ställa upp men bara om jag slipper den
långa sträckan (7km).
Nåväl från och med nu kommer det vara
slut på det, nu har vi så många junisar att
alla ”långa” sträckor kommer att gå åt.

7
Nu till själva tävlingen:
Startade gjorde, Martin Lindskog; Richard Nordberg; Christian Hansen och Mikael Nyström.
Martin var (som speakern sa) som vanligt med in i tätklungan. Richard var stabil i andralaget.
Christian drog ifrån Micke en del. På andra sträckan tappade Allan en del och första laget var 8:34
efter täten på en 49:e plats. Niklas Wansölin började plocka lag för andra laget, en trend som
skulle hålla i sig på de flesta sträckor. I kampen mellan tredje- och fjärdelaget tog Stefan Johnson
in tid på Ove Rinnbäck och avståndet mellan lagen var 3 minuter och 19 placeringar till
tredjelagets fördel.
Ravinen 1 fortsatte stabilt och växlade efter 23 sträckor på en 15:e plats fortfarande 8:34 efter
täten. På den 24:e sträckan blev det ett glapp mellan de 14 första lagen och nästa klunga, med i
täten på den var Tina Söderqvist, hon skickade ut Gustav på en 17:e plats som Gustav höll in i
mål, han spurtade ner Söders SOL och tog in oss som näst bästa Stockholmslag efter IFK Lidingö.
Andralaget gick stabilt tävlingen igenom och kom på en 77:e plats. Torbjörn Kölzow kämpade
starkt på sista sträckan mot seniormotstånd.
I kampen mellan tredje och fjärdelaget tappade tredjelaget sin treminutersledning på
tredjesträckan till råga på allt fick de också en felstämpling på denna sträcka, en för snabb
stämpling på en kontroll gjorde att laget diskvalificerades, men eftersom de låg mer än 30 minuter
efter täten fick de fortsätta springa så kampen fortsatte. På denna sträcka fick tredjelaget dessutom
ett femtonminuters glapp i laget.
Julia Frejd drog ihop det lite inom sitt lag, men efter sträcka fyra så var fjärdelaget fortfarande en
bra bit före. Tredjelaget skickade nu ut sina löpare något närmare varandra. Nu hände det grejer,
Ola Kåberg och Henrik Sandström gick i fatt och förbi fjärdelagets löpare, helt plötsligt var
tredjelaget drygt 13 minuter före fjärdelaget och kampen verkade avgjord.
På sjätte sträckan krossade tredjelaget allt motstånd och avståndet ner till fjärdelaget var nu 24
minuter, endast en defilering återstod. Fjärdelagets enda tröst var att de inte stämplat fel. På sjunde
sträckan svängde det igen och det dubbelt upp. Fjärdelaget var i sin kamp att komma ifatt lite för
snabba vid en kontroll och fick en felstämpling och tredjelaget hade samtidigt problem i det lite
svårare området på slutet. Helt plötslig så kommer fjärdelagets Calle Thorell in som deras siste
man och skickar ut Katharina Nyberg på 23:e. Axel Frejd stod kvar för tredje laget och fick så
göra i ytterligare nästan 10 minuter innan Staffan Nyberg tycker att frugan fått tillräckligt
försprång och kommer in till växling. Plötsligt hade allt svängt igen. Försprånget fjärdelaget fick
var nästan tillräckligt, vid kartplanket efter 24:e hade Axel tagit in all tid så när som på 5
sekunder. Nu jagade Elinor Lange, för tredjelaget, och Camilla Engel, för fjärdelaget, ut sida vid
sida och så såg det ut hela banan. Killarna på sista skulle få avgöra. Johan Hellström för
tredjelaget och Lars Klasson för fjärdelaget fick ge sig ut i omstarten och de höll ihop länge och
väl innan Johan i en slakmota tryckte på lite grann och fick några sekunder som sakta växte till en
övertygande 30 sekunders seger för tredjelaget.
En helt fantastisk kamp mellan två lag som skulle vara jämna och faktiskt var det. Ännu roligare
hade det varit om båda lagen stämplat rätt.
Ännu ett roligt 25-manna till ända. Några avslutande kommentarer:
Tack till Marianne, Anna-Karin, Danne, Maud, mfl. som gjorde starka insatser som
lagledare.
Tack till Staffan Nyberg för hjälpen med tältet.
Tack till Kjell Almgren som ett idogt arbete med att få ihop lagen.
7

8
Sen lite kommentarer till kommande år.
När ni ser första mejlet, anmäl ert intresse eller om ni har förhinder, det underlättar otroligt
mycket. Kom ihåg att alla behövs.
Om ni inte kan springa 18:00 kvällen innan, lämna återbud, det blir alltid jobbigare att ta
hand om återbud på morgonen.
Var extra noga vid stämplingen, både ljus och ljud.
2009 arrangerar vi själva, då kommer solen skina. Vi skall se till att 2009-års 25-manna blir
det bästa någonsin.
8

9
Planera för orientering 2009 !
2008 går mot sitt slut. Ett år fyllt av träningar, läger och tävlingar med många positiva minnen. Vi
har träffats, svettats, lerat ner oss och haft ett i stort sett mycket lyckat år. Nu går vi in en lugnare
period med, förhoppningsvis, möjlighet till skidåkning, skridsko mm som alternativ till vinterns
grundträning.
2009 års större arrangemang är planerade och det kan vara bra att skriva in viktigare datum i
almanackan så ni undviker olämpliga krockar. En möjlighet att i tid ta ställning till vad ni vill satsa
på. Här är de datum ungdomar och föräldrar framför allt bör ha koll på. (Reservation för vissa
ändringar)
Läger Stafetter Tävlingar
Mars 14/3 Upptaktsdag 29/3 Måsen
April 4-6/4 Påskläger, 10/4 Stigtomta 12/4 Ravinenrejset, medel ,
Eskilstuna
18-19/4 10-mila 13/4 10milauttagningen
Skåne
26/4 IFK Lidingö ,medel
UP
Maj 21-23/5 Klubbläger Mora
2/5 Tullinge, lång UP
30-31/5 StOF Tältläger
6/5 Sprint DM
14/5 & 19/5 U-serien
Juni 22-26/6 Idre Riksläger 30/6-2/7 Tre-kvällars
Juli 31/7-1/8 U-10mila 19-24/7 Oringen, Eksjö
Augusti 3-6/8 USM Läger,
Halland
3-5/8 Domarudden HD12
5-7/8 Domarudden HD14
Värt att notera är att OK Ravinen arrangerar Ravinenrejset, 10milauttagningen, 1 u-serie samt 3kvällars.
Då behöver vi så mycket hjälp som möjligt. Värdefulla intäkter för att finansiera vårt
tillbygge av klubbstugan.
God Jul och Gott Nytt År önskarUngdomskommitén 2009
P.S Blir det ingen snö så finns möjlighet att delta i extra helgträningar arrangerade av antingen OK
Ravinen eller någon av söderklubbarna i stort sett varje helg under vintern. Se ravinens hemsida
för aktuell info. D.S
Får du e-post från OK Ravinen?
Då och då skickar vi ut information med e-post till OK Ravinens e-post-register till alla över 16 år.
Till exempel kommer månadsprogrammen varje månad via e-post. Om du inte får detta, så beror
det på att du har fel, eller ingen, e-post-adress registrerad i medlemsregistret. Det är upp till varje
medlem att själv meddela ändrad adress, och du riskerar att missa rolig och nyttig information om
din e-post-adress saknas eller är felaktig.
Du kan kontrollera vilken adress (även postadress och telefon förstås) vi har till dig genom att gå
in på medlemsregistret på www.ravinen.org (medlemsöversikt i spalten till vänster), välj roll
medlem och skriv i vanliga lösenordet. Vill du ändra dina uppgifter så skickar du ett mail till
lars_forsberg@hotmail.com.
/Informationskommittén
9

Välkomna till OK Ravinens skidläger!
6-8 februari i Säfsen
10
För femte året i rad inbjuder skidkommittén till det oerhört populära skidlägret. Vi
kör som brukligt i början av februari, men i år prövar vi ett nytt ställe; Säfsens
vandrarhem!
Säfsens vandrarhem ligger i Fredriksberg, 28 mil från Stockholm. Här finns 40 platser, och det är
självhushåll som gäller förstås. 800 meter bort finns längdspåren, och totalt 11 mil längdspår
prepareras. Ni hittar mer information på www.safsenlogi.se.
Om vi fyller vandrarhemmet, och det är säkert inga problem, blir kostnaden per person 285kr
för logi fredag-söndag. Över helgen har vi bokat hela vandrarhemmet, och vi har dessutom 10
platser torsdag-fredag, för de som vill hinna träna lite extra!
Anmälan till Stefan Berg, via e-post stefanberg@telia.com, eller telefon 712 45 44. Anmäl dig
senast 20 december! Ange hur många personer som ska med, samt vilken dag ni anländer. För att
anmälan ska bli giltig ska även deltagaravgiften betalas – men kolla först så platser finns.
Skidlägret brukar nämligen bli fullbokat väldigt fort! Vid avbokning efter 20 december behåller
vandrarhemmet 30 % av kostnaden. Efter den 15 januari får man inga pengar tillbaka vid
avbokning. Undantag är vår speciellt framförhandlade snögaranti: Om det är mindre än 5km spår
uppkörda, så får vi boka av senast den 4 februari och får pengarna (bortsett från 30 %) tillbaka.
/Skidkommittén genom Stefan
10

Natt-KM
En mörk torsdagskväll i oktober var det Natt-
KM. Ett enklare arrangemang med start från
Dammtorp och målgång vid klubbstugan.
Tyvärr räckte inte stämplingsenheterna till alla
kontroller så vissa fick vara utan. Detta skapade
viss förvirring hos löparna och resulterade i ett
flertal oförtjänta felstämplingar då man inte
hittat enheten och sprungit vidare i tron att det
inte fanns någon just där.
Vinnarna:
D12 – Nathalie Lybert
D14 – Elin Tengelin
D16 – Annie Forsberg
D20 – Frida Forsberg
D35 – Jenny Tirén Berg
H12 – Axel Svensson
H14 – Assar Hellström
H16 – Kalle Bergman
H20 – Gustav Bergman
H21 – Per-Åke Olsson
H35 – Hans Mård
H60 – Lars Sandvik
11
KM-sidan
11
Ultralång-KM
Haninge SOK, som vi även ska samarrangera
25-manna och påsktävlingarna med, fick
arrangera vårt Ultralång-KM i år. Det utgick
från deras klubbstuga vid Rudan och vissa banor
gick ända ner till Nytorp där ovan nämnda 25manna
ska gå om ca 9 månader. Vädret var
småruskigt och vi var inte fullt så många
ravinare samlade som det brukar vara vissa
ljumma sommarkvällar.
Topplistan:
Plac Namn Totaltid
D16 8140 m
1 Annie Forsberg 01:21:06
2 Anette Önerud 01:24:45
3 Ida Kallur 01:38:00
D35 7860 m
1 Jenny Tirén Berg 01:14:43
2 Camilla Engel 01:36:33
H16 9950 m
1 Joel Lenell 01:28:50
2 Assar Hellström 01:29:30
3 Markus Hjort 01:29:33
4 André Sahlsten 01:32:05
5 Jonas Rinnbäck 01:53:13
6 Johan Bengtsson 02:32:27
H21 15060 m
1 Gustav Bergman 01:38:42
2 Niklas Wansölin 01:55:21
3 Torbjörn Kölzow 02:22:00
H35 12160 m
1 Richard Nordberg 01:25:23
2 Kjell Almgren 01:26:29
3 Staffan Kjellman 01:39:37
4 Ola Kåberg 01:53:12
5 Anders Önerud 01:54:10
H45 9950 m
1 Håkan Kallur 01:54:39

Ravinengalan!

13
13

ÅRETS KOMET 2008
5 p Började sin orienteringskarriär i grön
grupp. Vår komet har som bäst haft en
kilometertid på strax över 8 min.
4 p Vår komet är envis, fokuserad och ger
aldrig upp. Ett bevis på detta är, när den här
personen kom med tårfyllda ögon i mål som 3:a
på Österåkerskavlen, efter upphämtning från
sjätte plats under banan.
3 p Är en modig person som sällan är rädd
att testa nya saker, så som t ex Fritt Fall och
kasta sig nerför de svarta pisterna i
slalombacken. Är dessutom en spexare, som
gillar practical jokes och spela teater, så ett hett
tips till ”spexet” om några år!
2 p Har med sina goda resultat och sin
tävlingsinstinkt lyft både sig och sina
klubbkompisar i samma klass.
Denna person kom 2:a på Natt-DM och 3:a
på Lång-DM, samt 5:a på UP.
1 p Med sitt engagemang får hon ut hela
familjen i skogen och nu ska även pappa köra
igång. Hon tävlar i D12 och är boende i
Haninge, men värvades till
Ravinen av grannen.
Priset för Årets Komet 2008 går
till Ebba Pegestam!
Hur kändes det?
Bra, kul. Lite överraskad.
Hade du väntat dig det här?
Nej, men jag visste att priset fanns.
Varför tror du att de valde dig?
Det har gått mycket bättre i år än förra året.
Vem har du att tacka?
Mamma och Maria Lybert.
Vilken vuxen skulle du ge priset till?
Maria
Flitpriset Poäng
1 Annie Forsberg 51 6 Jonas Rinnbäck 45
2 Ida Kallur 48 7 Anette Önerud 43
3 Emil Granqvist 47 8 Mathilda Holmström 42
4 Olle Forsberg 46 9 Markus Hjort 36
4 Johan Önerud 46 9 Assar Hellström 36
Årets nykomling!
Assar Hellström fick en blomma för att han var
5:a på O-ringen, vann DM Natt och Medel.
Vinnare i UP, vunnit det mesta i H14 under
hösten. Ett fantastiskt nytillskott i klubben.
Bästa tjej i Ravinen!
Annie Forsberg fick en blomma för att hon
kom 4 på indivduella USM samt drog fram sitt
stafettlag till en 3:e plats på USM.
14
14
Årets ungdom visade i början av säsongen sin
styrka genom att starkt bidra till stafettvinst för sitt
lag i Stigtomtakavlen och senare i ännu högre grad
vid 10-milastafetten där Ravinen blev totaltvåa och
bästa svenska lag.
Individuellt var han nära vinst i O-Ringen, men fick
ge sig på sista etappen och slutade tvåa. Fortsatte
under hösten med att bl annat bli 2:a på Medel och
Natt DM samt vinna Lång-DM. Totalsegrare i
Stockholms Orienteringsförbunds UngdomsPris i sin
klass. En förebild, kompis och drivkraft bland
Ravinens ungdomar.
OK Ravinen har i år
gett priset Årets
Ungdom till Kalle
Bergman!
Hur kändes det?
Jag har ju fått det förut
när jag var 12 så det var
väl ingen direkt
överväldigande känsla.
Hade du väntat dig
det här?
Lite överraskande. Assar och Annie var ju också
troligt.
Varför tror du att de valde dig?
Har inga direkta meriter utom O-Ringen och Tiomila
för jag har haft otur i år. Men de vet att jag har
kapacitet.
Vem har du att tacka?
Som Jerker Lysell säger: ”50% miljö och 50%
gener”
Vilken vuxen skulle du ge priset till?
Om man ska ta någon som var grymt bra som
ungdom så tar jag mamma, annars Anders Ö.
Flitprisvinnare: Annie Forsberg!
Hur kändes det?
Jag var verkligen inte beredd på att det skulle vara
jag som hade tränat mest under året, därför blev jag
mycket överraskad. Men såklart kändes det skönt
och roligt att veta att man verkligen har tränat bra.
Hade du väntat dig det här?
Som sagt hade jag inte väntat mig det. Det är många
som har slitit hårt i år. Se bara hur jämt det var i
toppen.
Vem har du att tacka?
Alla träningskamrater. Det blir mycket roligare att
träna tillsammans.
Vilken vuxen skulle du ge priset till?
Jag skulle ge flitpriset till tränaren Ann Bergman
som har slitit hårt med träningsupplägget och
mycket annat. Annars skulle det inte ha varit lika lätt
att träna så mycket som vi gjort.

15
Succé!
Så kan man sammanfatta premiäråret för Hammarby Hill XC. Cirka 200 deltagare anmälde sig till
tävlingen, som hölls i strålande septemberväder vid Hammarbybacken i Stockholm.
På tävlingens klotterplank strömmade berömmande ord in och vi arrangörer har verkligen fått en
kick att fortsätta driva arrangemanget och har många idéer hur vi ska utveckla och förbättra
Hammarby Hill!
Redan nu har vi börjat med planeringen för att göra
arrangermanget 2009 ännu bättre. Vi kommer att
utöka till tävlingsklasser (just nu finns endast
motion, senior och junior) och vi siktar givetvis på
att få fler deltagare bland annat genom ännu mer
reklam för HHXC.
Vår huvudsponsor; Cykloteket, kommer att öppna
en ny butik i SöderOrt och kommer även att trycka
upp 80 000 kataloger där HHXC får en och en halv
sida.
Nästa år är det den 19:e September som gäller!
15
Vann huvudklassen gjorde
Gunnar Bäckgren från
Norberg med tiden 1.51.26 på
42 km.
Notis: För den oinvigde kan
vi berätta att HHXC står för
Hammarby Hill Cross
Country
Start- och målplats var vid
Skistars anläggning
Hammarbybacken vid Sickla.

16
Den långa raden eller ett kvartssekel i 10-milaskogarna eller ”In the year 2525”
Av: Richard Nordberg
Här kommer så en julklapp som ni inte behöver vänta ända till dopparedan för att öppna. Inte heller
är det ett massa glansigt papper, rosetter och annat bjäfs runt omkring, utan det är bara att börja
njuta direkt. Här är tredje och sista delen.
2000 – Herrökna, Malmköping, sträcka 1
Vi hade laddat upp med tiomilaläger i närbelägna Solbacka, där Jan Guillou njöt härligt
internatskoleliv tillsammans med sina frejdiga kamrater på det glada 60-talet. Vi hade dock klarat
oss från peppis och ettstygnsslag och fokuserat på den sörmländska terrängen. Förstasträckan igen,
denna gång med start i ljus och mål i mörker. Minns att det var en ganska trevlig upplevelse,
förutom att jag gjorde en liten bom. Men jag gjorde ett bra lopp och kom in ca 5 minuter efter täten.
Väte Jonsson fick revansch för debaclet året före och kom in i tätklungan. Tyvärr tappade
förstalaget draget på tredjesträckan och missade tåget på långa natten som anfördes av Øystein
Kristiansen i Haldens förstalag som låg bra långt ner. Han dammsög skogen på löpare; en efter en
hakade på som vagnar och flera småklungor blev fyra storklungor. Naturligtvis vann de till slut. Det
är lite skillnad på lag och lag; de flesta kan ju vinka adjö till tätstrid om de ligger 19 minuter bakom
efter fyra sträckor.
2001 – Strängnäs, sträcka 2
En av de tråkigare tävlingarna på senare år ur min egen och Ravinens synpunkt. Tråkig terräng, jag
gick uselt och Ravinens förstalag stämplade fel. Perra, som just kommit hem från en av sina resor
och därför såg ut som Nordman i ansiktet, hade väl inte riktigt hämtat sig från jetlagen utan tog fel
kontroll helt enkelt. Mycket mer än så kommer jag inte ihåg, förutom att det blev norsk seger igen.
Men för en gångs skull var det faktiskt inte Halden, utan precis som 1997 Bækkelaget som fick
äran. Det var tätt på sistasträckan mellan Bjørnar Valstad och Kjetil Bjørlo.
2002 – Surahammar, sträcka 9
Den här tävlingen kan man skriva desto mer om. Det var garanterat det mest kaotiska tiomila jag
har upplevt. Än i dag finns det inga officiella resultat. Vad jag kommer ihåg berodde det på att
arrangörerna använde en ny version av Emit-systemet med nya brickor som kunde visa vilken
kontroll man just hade stämplat vid på en display, som en säkerhet. Nu var det väl inte brickornas
fel att allt kajkade ihop, men hela systemet brakade i alla fall. Jag kommer inte ihåg hur de kollade
felstämplingar och annat. Det är väl onödigt att säga att de året efter hade gått över till Sportident…
Inte bara arrangörerna utan även Steve Craig vill garanterat glömma den här tävlingen. Han var ny i
klubben och fick förtroendet att ta hand om förstasträckan. I det usla vädret och den grymt svåra
natterrängen blev det ett riktigt kalkonlopp med många och långa bommar. Jag låg själv och sov när
han var ute och virrade, men fick ta del av hans strapatser när jag klev upp. För sova det kunde man
göra det här året. Jag tror att det var Dagny Tirén som hade lyckats hyra en hel villa ca 300 meter
från målet. TC var nämligen på en gräsmatta precis i utkanten av Surahammar, och vi var inte den
enda klubben som hade snokat upp möjligheten att bo bekvämt. Eftersom regnet vräkte ner under
hela tävlingen och det inte heller var någon vits att följa de obefintliga resultaten var det inte många
ravinare som var utanför huset när de inte sprang. Radion stod på med speakerljudet och folk låg
och sov eller vilade i drösar på golven i alla upptänkliga prång. Ganska mysigt faktiskt, men
tävlingen kunde ju ha gått bättre. Själv sprang jag på morgonkvisten och gjorde ett habilt lopp men
bommade precis som alla andra en av de grönområdeskontroller som var tredje sista.
16

2003 – Lockmora, Kungsör, sträcka 1
17
Snabblöpt terräng igen, denna gång i ett friluftsområde utanför Kungsör (jag tror att detta var det
dittills från Stockholm mest avlägsna tiomila). Återigen förstasträckan, denna gång i tredjelaget.
Som vanligt såg jag Forsis ute i skogen och han slängde också åt mig ett hejarop, alltid lika
välkommet. Arrangörerna hade räknat grundligt fel på förstasträckslöparnas kapacitet; jag gick på
idealtiden och var sju minuter efter men grymt nöjd. Jag har för mig att typ tre Ravinenlöpare
bommade i stort sett samma kontroll på olika sträckor, i alla fall i samma område (ett grönområde
såklart…). Nå, var det bra att gå över från Emit till Sportident? Jag tror att de flesta var nöjda, men
fråga Conny Forsberg i IF Thor om han var nöjd med hur väl pinnen satt fast på fingret. Det blev i
alla fall mycket tid med honom i fokus på storbildsskärmen, letandes Sportidentpinne i leran på väg
från sista till mål.
2004 – Timmergata, Kolmården, sträcka 7
Äntligen lite ordentlig orientering, tror jag att det var många som tänkte när tävlingen åter drog
långt bort från huvudstaden till de trolska Kolmårdenskogarna. Det här var året då Måsenstafetten,
Kolmårdskavlen, Stigtomtakavlen och Tiomila gick inom ett avstånd på två–tre mil. Nu skulle det
bli ett riktigt tiomila med spridning, gaffling, ordentliga omkastningar och Ravinenframgångar. Allt
stämde till en början. Spridningen bestod dock mest av att Halden drog ifrån och drog ifrån och
drog ifrån. Värst var Jarkko Huovila på långa natten som gick ut med drygt tre minuters ledning; de
bakom skulle försöka gå ifatt men bommade medan Jarkko gick som en finsk klocka. Han ledde
med nästan arton minuter när han kom tillbaka. Jag och några andra var på väg till TC i bil från vår
förläggning när vi hörde på radion att han växlade. Vi visste att Nick var med i klungan bakom och
jag var beredd att sätta mitt huvud på att han skulle vara tvåa in. Precis när vi kom ur bilen på
parkeringen hörde vi speakern kommentera detta live. Stor upphetsning i Ravinenlägret naturligtvis.
Hasse fortsatte gå bra och skickade ut vår slovakiska import Vitek Pospisil som gick relativt OK till
varvningen, även om han hade tappat draget från dem som var precis före. Sedan hände något som
jag tror ingen har någon koll på egentligen. Väggen, blackout, kalla det vad ni vill. Vitek var knappt
kontaktbar och vad han sedan gjorde efter loppet är det nog ingen som har koll på heller. Han gick
tydligen och la sig i vår förläggning men försvann sen därifrån på något mystiskt sätt, ingen vet vart
han tog vägen och vi gick runt och letade efter honom en bra stund. Mitt minne är lite diffust av hur
det hela redde upp sig så småningom, men jag tror att Perra eller Hasse kan komma med detaljer.
Hur som helst blev placeringen ”som den brukar”, 25:a. Jag fick springa en ”ny” sträcka och
närmade mig en komplett uppsättning.
2005 – Upplands-Bro, sträcka 2
Inspirerade av förra årets nästanframgång
var det ett taggat lag som ställde sig på
startlinjen på skjutfältet norr om
Upplands-Bro. Jag kommer ihåg att jag
var UK och höll på och pusslade med
lagen fortfarande på eftermiddan under
damtävlingen. Men som tur var var
förstalaget helt intakt, något som faktiskt
har hänt flera gånger i både tiomila och
25manna trots en skrälldus med återbud.
När man ska springa i förstalaget kanske
man inte känner efter lika ordentligt i
17

18
halsen… Nu var det ju en terräng som verkligen inte borde passa oss finlirare lika väl som
Kolmården, laget var på pappret inte så mycket bättre än året innan, förutom att vi hade fått ett
nyförvärv från Schweiz, Mattias Müller. Han fick ansvaret för långa natten och kom tillbaka med
ett enda stort leende och tyckte det var lite skillnad mot året innan när han sprang för Norberg som
rörde sig lite längre ner i fältet. Innan han hade stuckit ut hade Martin växlat som 28:a, Christian
som 4:a, Perra som 12:a och Snurr som 5:a. Efter detta låg laget stadigt på 5:e och 6:e plats och blev
till slut 7:a efter tio fantastiskt väl genomförda lopp! Det var många orange-blåa som stannade kvar
på tävlingen denna verkligt råkalla natt för att följa sina hjältar. Det gick helt enkelt inte att gå och
lägga sig så länge vi låg bland de tio bästa. Senare på året visade vi att det här inte var någon
tillfällighet då placeringen upprepades på Jukola (med ännu bättre växlingsplaceringar: 3–12–6–3–
11–9–7) och det dessutom blev en tiondeplats på SM-stafetten. Det känns dock tyvärr som att det
här var sista rycket från ”det gamla Ravinen”.
2006 – Knottebo, Hallsberg, sträcka 6
Ännu en färd långt bort från huvudstaden (det börjar nu nästan bli tjatigt, men det är ju ingenting
mot vad som väntar om fyra månader…) till tallheden och den faktiskt riktigt fina terrängen söder
om Hallsberg. Av en slump fick jag springa sträcka 6 som jag inte hade sprungit någon gång
tidigare och det var riktigt trevligt. Gryning för min del, lagom kallt, lagom långt och lagom snabbt.
Blev dock ikappsprungen av Löken Lönnkvist när det var några kilometer kvar och hade verkligen
fullt sjå att hålla honom stången; hans rygg försvann längre och längre fram över det sista hygget. I
duschen efteråt kommenterade jag det med något i stil med ”Ja, du håller farten fortfarande” varpå
han svarade med sin lite gnälliga röst: ”Nja, man försöker ju hålla igång lite…” En annan som
upplevde försvinnande ryggar, men i början av sin sträcka var den gode herr Almgren som fick stå
och vänta när en efter en i tätklungan gav sig iväg. Förhoppningen var att få gå ut i den, eftersom vi
legat med hela långa natten. Nick Barrable, som kanske inte är den största taktikern, tyckte att han
vill vinna långa natten och försökte därför rycka på väg till en av de sista kontrollerna, fick med sig
Tommi Tölkkö i Kalevan Rasti, men alla andra sprang rätt och ett avgrundsdjup på 40 sekunder
öppnade sig mellan klungan och de två andra. Ryggen på Mikael Boström försvann också ur Kjelles
åsyn fortare än kvickt och så var den tätkänningen borta. Den här tävlingen bjöd också på
legendarisk kubbning på sistasträckan mellan Vesa Taanila i IFK Göteborg och Mats Halldin i
Halden som den senare förstås vann. Numera springer han för IFK Göteborg.
2007 – Gröndal, Eskilstuna, sträcka 1
Inte bara Bengt Andersson, som har bott i Eskilstuna, suckade när de fick se området för tiomila.
Det var ju bara gärden och skogsholmar, ingen riktig orientering. Platt och tråkigt såg det ut också.
Att det var platt och tråkigt var inget att diskutera; däremot var det tillräckligt med orientering för
att bomma ordentligt, i alla fall för mig. Jag klassar detta som mitt sämsta tiomilalopp tillsammans
med det i Österbybruk 1993 (se förra numret). Förstasträckan sprang förbi målet tre gånger, man
hade samma kontroll två gånger och allting var över huvud taget rätt förvirrat. Förstakontrollen var
uppe på ett diffust höjdområde på andra sidan ett stort fält som man skulle över. Eftersom det här
bara var mitt 24:e raka tiomila hade jag ännu inte riktigt den där kylan som krävs för att se när det
är svårt och inte. Upp på höjdpartiet bara, springa omkring lite fram och tillbaka och hoppas på det
bästa. Det är inte en taktik jag kan rekommendera tiomilanybörjare direkt. Men även om man gör en
dundertabbe på första kontrollen kan man väl skärpa till sig och gå skapligt resten av banan? Glöm
det, ska det göras, ska det göras ordentligt. Det är lika bra att bomma sexan, nian, tolvan, fjortonan,
artonan och tjugoan när man ändå är igång. Ute i skogen kan ingen höra dig skrika och du känner
dig ensammast i världen även i ett minimalt tävlingsområde som detta.
18

2008 – Rosersberg, sträcka 10
19
Efter fjolårets magplask satte jag mig ner och begrundade mina hyss. Jag letade upp gamla kartor
och nummerlappar, surfade runt lite på nätet och kom sedan fram till att jag faktiskt under mina
tiomilaår hade sprungit alla sträckor utom den sista. Jukolas sistasträcka hade jag fått ta hand om i
kalkbrottet, men vad vore bättre än att kröna sin tiomilakarriär med ankaretappen? Redan i januari
sa jag alltså till UK-Kjelle att jag gärna skulle föra andralagets kavle över mållinjen. Den var för
övrigt belägen på det som är en svårslagen målplats nedanför Rosersbergs slott vid Mälarens strand.
Utan konkurrens det vackraste tiomila-mål jag har varit med om. Det blev alltså t.o.m. en kunglig
inramning på min sista tiomilatävling. Turligt nog för mig var det lättlöpt, så den rekordlånga
sistasträckan gick faktiskt relativt snabbt. Det första varvets 12 km var en kakbit, men det var sen
det verkligt tuffa började. De sista fem kilometerna gick upp och ner över ett i sig inte särskilt
avskräckande höjdområde, men när man skulle upp och nerför kanten flera gånger och dessutom
hade en försvarlig mängd kilometer i benen krävde det sin tribut. Jag tror att även topplöparna höll
med mig om det. Att även de kan missa vittnade GPS-trackningen om, som avslöjade Vehkaladen
Veikots Tero Föhrs jättebom precis efter varvningen. Där hade jag faktiskt tre och halv minuts
bättre sträcktid än han… Trots trötthetsbommar på slutet var det med nöjt sinne och ett mentalt
leende på läpparna som jag sprintade (nåja) uppför gräsmattan mot slottet och konstaterade att jag
därmed hade fullbordat ett obrutet kvartssekel som tiomilalöpare.
Statistik för nörden:
Sträcka 1: åtta gånger
Sträcka 2: tre gånger
Sträcka 3: en gång
Sträcka 4: tre gånger
Sträcka 5: fyra gånger
Sträcka 6: en gång
Sträcka 7: en gång
Sträcka 8: två gånger
Sträcka 9: två gånger
Sträcka 10: en gång
Nå, Gustav, Torbjörn och ni andra
ungtuppar. Kommer ni att skriva något
liknade om drygt 20 år?
Ungdomsklassen tycker jag inte räknas
eftersom den inte fanns när jag
började…
Julhälsningar från Richard N
19

Rom med omnejd – härlig
weekendresa i september!
Är man OL-nörd så är man; i brist på annat (t ex
pengar) så fick bröllopsresan inskränka sig till en
långhelg, och vem kunde bättre arrangera detta än
vår egen klubbresebyrå Mogensen Travel?! Och
frågan är om ens en tvåveckors sejour på säg
Maldiverna, slagit detta! Sällan har vi hunnit med så
mycket på så få dagar. Här följer ett utdrag av
upplevelserna:
Cityterminalen 18/9 12.30
Stefan och jag upptäcker
reseledaren himself med
sällskap (= Maria) vid
biljettautomaten. Vi får alltså
sällskap på flygbussen ut. Jag
messar tävlingsledaren för
HHXC några
sistaminutengrejer.
Fiumicino flygplats, 18/9 16.00
Alla sex resenärer samlade,
förutom vi fyra från Ravinen,
Aija från Centrum OK och Sune
från Majorna. Otroligt kul
sammansättning på resenärer;
Allan o Maria med VM-meriter,
vi som är helt normala
orienterare (tror jag?), Sune,
veteran i Majorna som fått resan
av sitt jobb där han nu arbetat i
50 (!!) år och så Aija,
medelålders dam och nybörjare.
Hotel Ares Rooms, 18/9 17.30
Hotellet ligger perfekt på
gångavstånd från Termini, den
stora stationen i Rom. En
entusiastisk värd tar emot oss
och fördelar rummen. Stefan
och jag kliver in i vårt rum, där väggen pryds av
exakt samma videkiss-tavla som i vårt sovrum
hemma i Skälsätra. Ikea finns även i Rom, om vi nu
tvivlade på det.
Italiensk restaurang, 18/9, 19.00
Kvällen är ljum, vi avnjuter middag i t-shirt och
planerar morgondagens sightseeing. Ringer
barnvakter (två olika till våra två barn) och får
försäkrat att allt är bra. ”Har ni sett Totti?” undrar
fotbollsfantasten P Fridholm, där Elin vistas. Vidare
denna kväll vandrar vi förbi Fontana di Trevi, där
Maria och jag hyllar filmlegenden Anita Ekberg
20
20
genom att bada. Eller, nej, förresten, vi nöjer oss
med att fotografera.
Colosseum, 19/9 08.30
Efter att ha avnjutit den bastanta frukosten en
croissant och en kopp te har vi promenerat till
Colosseum, där vi möter upp med vår egen, svenska
guide. Hon ger oss en tre timmars, fantastiskt
intressant historielektion/upplevelse i Colosseum
och Forum Romanum. Även jag som är rätt obildbar
när det gäller historia och i
ärlighetens namn inte
jätteintresserad är fascinerad!
Gamla grejer, det där.
Kön till Vatikanmuseerna,
19/9, 14.00
Det regnar, men
paraplyförsäljarna är flitiga.
Förutom när Guarida Financia
åker förbi i sina bilar, då är de
som uppslukade. Här kommer ett
förtydligande: Alla som liksom
jag trodde att Sixtinska Kapellet
var en enskild kyrka som stod där
lite fint nånstans intill
Peterskyrkan kan omedelbart tas
ur denna villfarelse nu. För att
komma dit vandrar man i en
timme, 60 minuter, genom
korridor efter korridor, sal efter
sal, med takmålningar,
skulpturer, mumier tills man är
vimmelkantig. När man väl
kommer in i Sixtinska Kapellet
finns vakter som hyssjar på en;
”silencio!” och så får man nästan
nackspärr när man ska beundra
Michelangelos verk. Och
observera här också att den där
kända målningen med Guds
finger är bara en av alla
takmålningar, inte den enda. Mäktigt. Andra
reflektioner denna dag: Peterskyrkan är helt ofattbart
stor. Krångligaste betalningsproceduren hittills i
liten souvenirbutik:
1) Jenny köar vid disken
2) Jenny pekar vad hon vill ha
3) Damen skriver ner detta på en liten lapp
4) Jenny tar med lappen och köar vid kassan
5 Jenny betalar till äldre man och får kvitto
5) Jenny tar med detta och köar lite till damen
6) Jenny lämnar fram kvittot till damen och får varan

Cervara, 20/9, 10.00
Allan har med säker hand styrt minibussen ut ur
Rom och på slingrande bergsvägar upp till den
fantastiska lilla byn Cervara. Den liksom balanserar
på bergskanten och man får parkera nedanför byn,
sedan leder en trappa upp till torget. Här ska det
springas sprint, en träning som arrangeras mestadels
för oss. Borgmästaren kommer och hälsar oss
välkomna. Sprinten är den i särklass roligaste sådan
jag sprungit, se kartklipp så kanske ni förstår varför.
Byn består bara av trappor och små gränder och jag
har dubbla tiden mot Allan. Efter loppet skyndar vi
oss att handla bröd med parmaskinka innan affären
stänger för siesta. Därefter vidtar ytterligare
promenad runt om i byn, framförallt för att jag ska
bevisa att den lilla Trattoria som jag sprungit förbi
ett par gånger faktiskt finns – ingen av de andra har
nämligen passerat där idag.
Benedictus kloster, 20/9 17.30
Grundaren av benediktinerorden satt i en grotta och
konteplenterade inte långt från Subiaco där vi bor.
Till hans ära grundas därför ett kloster där, vilket vi
naturligtvis besöker. I klosterträd-gården får jag ett
mobilsamtal från Richard – Hammarby Hill som
avgjorts idag blev en succé!
21
21
TC vid Monte Livata, 21/9, 10.00
Nu befinner vi oss på 1500 meters höjd, vid en
skidort, och idag väntar en ”riktig” OL-tävling.
Härlig bokskog möter oss, gropterrängen förvirrar
helt till en början. Denna lilla tävling visar sig ha en
stor och högtidlig prisutdelning och arrangörerna
förvissar sig om att vi väl ska stanna till dess. Priser
delas ut till alla och envar, och när det är dags för
huvudklasserna, där vi Ravinare sprungit, kallas en
än mer prominent prisutdelare fram. (Ordförande i
OL-distriktet får vi förklarat senare). Eftersom de
börjar med damerna och med tredjepristagaren
kallas jag fram först, och är därför helt oförberedd
på de obligatoriska kyssarna på kinden. Maria och
Allan vinner (såklart) huvudklasserna, och Allan
uppmärksammas dessutom extra – det är stort att ha
en VM-guldmedaljör med på tävlingen. När det
sedan visar sig också att ”vår” prisutdelare varit en
löpare i världsklass som deltagit i OS och VM, blir
Maria och jag mer nöjda över vår närkontakt med
honom.
En härlig resa på hela det taget, med en suverän
blandning av jättekul orientering och andra
upplevelser som god mat, trevligt sällskap och
sightseeing. Tack
Allan för denna resa
– vi ser fram emot
att åka med
Mogensen Travel
igen!
/Jenny

22
USM 2008 Av: Annie Forsberg
Dagen var inne. Det var fredagen den 19 september och alla glada
och förväntansfulla stockholmare satte sig i Botkyrkabussen för att
åka upp till Hälsingland och Ungdoms-SM i orientering.
Efter en lång resa var vi äntligen framme där vi skulle bo i två nätter.
Vi packade in oss för att sedan åka in till Söderhamn för invigning.
Alla distrikten gick en parad genom Söderhamns gator, och jag måste
säga att stockholmarna, enligt tradition, hördes ganska bra, trots att vi
bara använde oss av våra röster. Efter invigningen bar det tillbaks till
förläggningen, som för övrigt saknade värme över huvud taget (om
man frågar mig), där vi åt och förberedde oss inför morgondagen
innan vi gick och la oss.
Nästa dag var det alltså tävling. Min taktik var att bara tänka på
orienteringen då löpningen går av sig självt (var det någon som sa till
mig). Jag värmde upp till start med en kompis, men väl vid
startplatsen hade vi blivit tillsagda att sköta oss själva för ett så bra
resultat som möjligt. Jag fick håll på väg till start och la ner den
mesta tiden som jag hade på mig att få bort hållet. Helt plötsligt var
det bara två minuter kvar tills det var min tur att gå in i startfållan.
När signalen gick hade jag inte mycket i tankarna utan jag sprang
bara på. Banan gick helt okej (utom ett dumt vägval som troligen
kostade mig silvret) och när jag närmade mig mål hörde jag att jag
låg på en fjärde plats. Jag drog på den sista biten som var kvar och
kom in på en andra plats (!). Sedan kom det in två tjejer före mig så
tillslut blev jag fyra, vilket jag är väldigt nöjd med.
22
Att jag bara var ca
30 sekunder från
silvret gör mig inte
så mycket då jag
slog femte tjej med
bara 2-3 sekunder.
Tillbaks till
förläggningen och
middag i samband
med prisutdelning,
och framåt kvällen
var det disco eller
filmvisning för de
som ville och
därefter vad det
läggdags.
Solen gick upp och det var söndag vilket betydde att distriktstafett stod på schemat. Nu gällde det
för Stockholm att försvara segern från förra året. I lagen ingår en H15, D15, H16 och D16 och jag
själv skulle springa med tre löpare från Täby. Starten gick och H15-grabbarna stack iväg.
Stockholms förstalag kom in en bit efter täten, och så även mitt lag.

23
Tävlingen fortsatte och när tredjesträckan stack ut låg
Stockholms förstalag (där från början vår egen Kalle Bergman
skulle ha ingått om han inte hade blivit sjuk) i täten. Inför sista
sträckan låg laget i topp, och drog sedan ifrån för att därefter
springa in på upploppet som vinnare.
Gustavs vinnar-vägval på Medel-SM finalbanan.
23
Andra duktiga ravinare
individuellt:
H16: Joel Lenell, plats: 20
H15: Krister Kölzow, plats: 22
D16: Anette Önerud, plats: 25
Mitt eget lag låg på en 32:a plats när det var dags för mig att sticka ut på den sista sträckan. Jag
hade inga förväntningar om att komma på en topplacering då jag gick ut en bra bit efter täten. Det
enda jag tänkte på var att lita på mig själv och strunta i alla andra vilket jag gjorde. Jag sprang på
bra, trots håll, och jag började märka att jag kom ikapp fler och fler. Framåt slutet blev jag stressad
då det var så mycket folk överallt, så jag sprang t. ex. till den 15 kontrollen före den 14. Klungan
jag först hade bakom mig fick jag då springa och möta för att sedan föröka springa om den igen. I
ett grönstreckat område hörde jag massa stånkande och stönande eftersom alla satt fast, och så
även jag, men det var bara att kämpa på, målet var nära.
Till en början tvekade jag om ifall jag skulle spurta, jag var så trött och jag bestämde mig först för
att jag skulle vara nöjd hur det än blev, men sedan märkte jag att jag hade ju faktiskt krafter kvar.
Jag sprang om Dalarnas löpare och trodde då att jag hade koll på läget, men helt plötsligt kom
Blekinges Josefin Tjernlund svischande förbi mig precis på mållinjen. Jag hade vid det tillfället
ingen aning om att vi just hade spurtat om silverplatsen. Mitt lag kom alltså på en tredje plats
tillslut. För övrigt gjorde alla stockholmare en fin insats då fem lag var bland de 15 bästa. Efter
prisutdelning med mycket jubel av stockholmarna bar det av hemåt igen efter en riktig
toppenhelg!
My First SM By John Rocke
I had always planned to run one of the disciplines in the Swedish Championships this year. Next
year, on January 1 st , I become a senior and so this was my last chance to run at SM as a junior.
Unfortunately I could not get time off from my busy Medical degree to run at the long distance,
middle and relay and so decided to only run the middle and relay. I had missed the British Relay
Championships earlier in the year so that I was eligible to run the SM relay as I knew that we
would have a chance of a good result.
I arrived in Stockholm the day before the Middle Qualifier and was able to have a short training
session from the club hut to try and familiarize myself with the coastal Swedish terrain once more.
It was great to be running
in the Swedish forests
again and I was really
excited about the
competitions over the
next few days.

24
Middle distance is by far my weakest discipline, I am much more
suited to sprint, long and relay where the orienteering is much easier
and I can use my running speed to full effect, despite this I do enjoy
the intensity of middle distance and am motivated to improve. I
decided to run the middle qualifier below full speed to make sure that
I would make no mistakes and was confident that this would allow me
to qualify for the final. I started well and caught runners that started
ahead of me early on; I began to really enjoy the terrain and was
flowing well through the controls. However towards the end I got
confused coming over a hill top as the terrain in front of me did not
look like I had imagined it would from the map. This confusion meant
that I lost 2 minutes checking that I had not gone wrong, I finished the
course strongly with no large mistakes but was 2 minutes away from
qualifying which was very frustrating. It was difficult to be angry
because the terrain and atmosphere was really enjoyable. Gustav and
Kalle, who I was staying with, qualified easily, so I was happy for them and I could still run the
final the next day, just not with the same importance.
The middle final was all about Gustav’s run. After JWOC I realized what huge strength the
Swedes have in their M18s so for Gustav to take the victory in such technical terrain by a clear
margin was very impressive. It was great to watch him run in, obviously very happy, to take the
victory and his first national title.
We were very confident of a top ten result in the
relay especially now that we had a Swedish
Champion on the anchor leg. I always say that in
relays you need a little bit of luck and
unfortunately lady luck was not on our side that
day. Kalle lost his SI card and only found it on his
way back to the event arena and so obviously lost a
lot of time on the leaders. I ran the course on my
own which meant I lost time on people running in
the packs at the front but overtook quite a lot of
teams. Gustav took more places and took the
fastest time on last leg. Looking at the results, if
we had had a bit more luck a top ten would have
been easily reachable.
I would like to thank the whole of the Bergman
family for being so welcoming and letting me stay
with them for the SM weekend and the other times I have been over to Sweden to train and race.
The weekend was really beneficial for me and I learnt a huge amount about my own orienteering
and areas that I need to improve. The terrain could not have been better, in particular the relay was
held in incredible terrain. I find it difficult to understand why such a good area is not used very
often but I suppose in Sweden there is no shortage of great areas. Hopefully it will not be too long
before I am back in Sweden training and racing in the forests.
24
John Rocke

25
Och nu till det alla har väntat på. Nedräkningen började redan i julas, för ett år sedan. Och aldrig
har väl en klubb varit så engagerad, så ivrig att få reda på ett tävlingsresultat som när det gäller:
Rosen-Lövets inofficiella Egon
och Börje-KM!
Den som väntar på något gott kan nu låta sig väl smaka! För här koras vinnaren:
Juryns motivering:
För att på ett enkelt men träffsäkert sätt uttnyttjat alla möjligheter till dialog, samt på ett strukturerat sätt
tryckt in all text i rutan, och för att han på ett kärnfullt vis skrivit en seriestrip för alla att känna igen sig i,
går förstaplatsen i Rosen-Lövets inofficiella Egon och Börje-KM till:
Prispallen ser alltså ut så här:
Johan Önerud
En intet ont anande förstapristagare iklädd priset:
En avundsvärd, unik, Egon och Börje-T-shirt!
25

26
DELTAGARREKORD I ÅR IGEN!
Under många år hade Stockholm Rogaining runt 100 deltagare. Efter en satsning inför fjolåret
fick vi 2007 runt 170 deltagare. Den 15 november 2008 stod c:a 260 deltagare på startlinjen! Få
arrangemang ger så mycket positiv respons och har så entusiastiska deltagare - och vi arrangörer
gläder åt oss att även årets arrangemang blev så lyckat.
Några noteringar från årets upplaga:
Hash House - tävlingscentrum - var i år alltså Farsta Gymnasium,
strax söder om Stockholm. En oerhört urban miljö med pendeltåget
som rusade förbi bakom målportalen och ett av Sveriges största
köpcentrum hundra meter bort - men detta märktes verkligen inte
ute i skogen!
Vi hade ett samarbete med Stockholms och Smålands
orienteringsförbund i deras juniorprojekt, och 70 juniorer fick till
subventionerad startavgift delta i en egen tretimmarsklass;
uppskattat av alla!
Mediautfallet får anses vara mycket gott, då Stockholm
Rogaining syntes på de ledande sajterna för friluftsliv, löpning, och
mtb - utmärkt marknadsföring även för Ravinen.
Elitorienterarna Anders Skarholt och Michal Horacek i Team
SNO var fullständigt överlägsna i herrarnas löpklass och hann
besöka alla kontroller på drygt 4,5 timmar och vann därmed med
nästan en timme!
Några kommentarer från tävlingens klotterplank:
Thomas:
"Tack för ett kanonarrangemang igen! Det är alltid så
himla trevligt att vara med. Vi ses nästa år."
Aivars (Latvia):
"Great thanks to all organizers of SR2008! Perfect hit with
weather conditions :)"
Tony (vinnare av Garmin Forerunner som lottades ut):
"Hej och tack för ett kanonarrangemang. Härligt lerigt och
perfekt temperatur. Bra löpsällskap i Mats och Mattias. Extra
glad för Forerunnerklockan förstås."
Pälle:
"Tack för ännu ett kanonår. Stockholm Rogaining är en av årets roligaste tävlingar helt klart."
Mer kommentarer, bilder, fullständiga resultat, etc, hittar ni naturligtvis på tävlingens hemsida
www.stockholmrogaining.se
26

Lång-SM 2008 Av Gustav Bergman
27
Den här helgen var det Lång-SM, tidigare kallat klassisk, som skulle avgöras. I år var det IFK
Södertälje som arrangerade på den fina kartan Envättern, mitt emellan Järna och Nykvarn. Vi var
5 ravinare som åkte dit för att springa kval: Jag, Torbjörn Kölzow, Emil Kretz, Perra Olsson och
Martin Lindskog (Frida Forsberg skulle ha följt med, men hon blev tyvärr sjuk). I den stentuffa
H21-klassen var Perra 3 minuter ifrån att gå vidare från A-heatet, och Martin 4 minuter ifrån i Cheatet.
Torbjörn gjorde inte ett av sina bättre lopp och var hela 28 minuter efter
heatsegern, och gick förståeligt nog inte vidare till final. Inte heller Emil
lyckades fullt ut, och var 36 minuter från heatseger.
Jag gjorde ett riktigt skitlopp, men var inte ensam om
det. Tvåa i heat C, 3 minuter efter. Bra, med tanke på
att jag, i runda slängar, lagt bort 8 minuter i skogen.
Fokus låg på morgondagens final, och inte på kvalet.
Kvalmiss
Ny dag, nytt lopp. Kul! Men vilken start… En minuts
miss på första kontrollen. Nu gällde det att skärpa sig.
Jag hittade fokus igen, och var vid den tidiga
varvningen 50 sekunder efter. Inte så konstigt,
tänkte jag och kom in i min fokusering igen.
Jag tog fel vägval på sträckan 8-9, och
förlorade även där nästan en minut. Resten av
banan gick riktigt bra. Rätt vägval till 11.
Där tog (se kartklipp) Johan Runesson,
Tisaren, ett extremt högervägval, och var 4 på
sträckan på 8.24. Jag gick mer rakt på, och
vann sträckan på 7.31. Albin Ridefelt, Linné,
var tvåa 4 sekunder efter, och sprang exakt
som jag. Olle Kalered, Skogspojkarna, var
trea på sträckan på 8.22, och även han körde
rakt på.
Jag lyckades hålla fokus hela vägen och kunde
springa i mål på en slutgiltig tredjeplats. Jag
fick äntligen en medalj, som jag misslyckats
med på sprinten (2 sekunder ifrån) och natten
(en bom ifrån seger). Gôtt mos. Men guldet,
det fick vänta…
Glada medaljörer
27
Kvalmiss

Kebab
eller
Rosen-Lövsredaktionen med anhöriga på äventyr Av: Gustav Bergman
eller
Istanbuls 5-dagars 2008
28
D
et var en gång en bussresa. Det var sensommar och varmt i luften, och bussen befann
sig strax efter Norrköping på sin färd mot Huvudstaden från Astrid Lindgrens
förtrollade värld.
En pojke som inte tävlar för Ravinen, vars namn jag inte tänker nämna (låt oss i
fortsättningen kalla honom för Pojken-som-inte-tävlar-för-Ravinen), satt tillsammans med mig
och min Redaktionskollega Anette och dryftade allt och lite till. Fram kom att Pojken-som-intetävlar-för-Ravinen
på höstlovet skulle åka på en kombinerad kebab- och orienteringsresa. Vart,
om inte till kebabens och orienteringens förlovade land: Turkiet.
Och inte vart i Turkiet som helst, utan till staden av städer, kebabernas dimhöljda hemvist,
orienteringssportens vagga, det forna bysantinska
rikets huvudstad; Konstantinopel, nu mer känd som
Istanbul.
Tro inte att vi var sena att bestämma att vi också
skulle åka dit. Som tur var tyckte även våra
plånböcker, förlåt, familjer att idén var bra.
Knappt 2 månader senare krängde vi fram genom
rondeller i ett Istanbul i solnedgång, på väg till vårt
hotell i två små gula taxibilar. Det var mer
spännande än vi förväntat oss (se upplevelseruta).
28
Upplevelse: Taxifärd i Istanbul
Taxibilarna rejsar fram i 70 på en 30väg,
sida vid sida. Taxichauffören
sitter med armbågen utanför
fönsterrutan och tittar likgiltigt
framåt. Taxirejset åker ifatt en annan
bil som bara kör i 50. Taxichauffören
blir tvungen att bromsa (och gör det
med eftertryck) och hänger sig på
tutan, utan att andra sin min en
millimeter. Och rivstartar igen.
Istanbuls 5-dagars. Schysst. Schemat såg ut så här:
Dag Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag
Fm Kebab Ist5 e1 Ist5 e2 Ist5 e3 Ist5 e5 Avfärd
Em Ankomst Kebab Kebab Kebab Ist5 e4 Kebab
En hel del sightseeing inbokat alltså. Vi besökte otaliga platser
värda ett besök (se besöksruta). Det första man slogs av var att det
kryllade av katter och turkar. Katter och turkar under bilar, på gatan,
i soffan, under bordet, i knäet, bakom ratten, överallt. Vi
bagarmossbor kände oss genast som hemma, eftersom det även i
Bagarmossen kryllar av katter och turkar .
Sedan var det ju såklart tävlingar också:
Etapp ett, långdistans, Geyik Çiftliği, Belgradskogen
Idag var det långdistans som gällde. I alla fall för mig, som sprang
M21E och hade 10,6 km i mycket tuff, kuperad terräng. Vi blev alla
lite förvånade: Dels över hur skogen såg ut (Rosenbuskslianer, och
taggbuskar varvat med oerhört fina lövskogspartier), dels över den
Enligt den erkände katt-och-turkexperten Markus Hjort
Besöksruta:
Blå Moskéen
Grand Bazaar
Haga Sophia (vissa av oss)
Basilikacisternen
Topkapipalatset (nästan)
Badhuset DöŞim (vi vågade inte
gå in, men såg från utsidan…
Visserligen var det en
silverslöjdsbutik, men ändå)
Hippodromen med Thutmose III:s
obelisk, Spiralkolonnen och
Väggobelisken
Kryddbazaaren
Gyllene Hornet
Marmarasjön
Prinsöarna
Turken som pratade svenska nr 1
Turken som pratade svenska nr 2
Turken som pratade svenska nr 3
Turken som pratade svenska nr 4
Turken som pratade svenska nr 5

29
mycket fina banläggningen! Se långsträckan, kontroll 6-7 i M21E-klassen. Turkarna kan sina
saker, må jag säga. Även kartan tyckte jag var utmärkt, även om vissa andra inte höll med om det.
Och det blev såklart storslam för OK Ravinen. Dubbelseger i M21E; jag vann på 88 minuter – 6
minuter före ingen mindre än Nick
Barrable, seger i M16 genom Kalle
Bergman med en marginal på 15 minuter
… Och idel topplaceringar för alla andra.
Utom för Anders Önerud som inte kollade
kodsiffran, och Maja Bergman som
ledsnade på taggbuskarna och sprang hem.
Men gud vad kul det var!
Belgradskogen
Har du betalt medlemsavgiften i år?
Titta efter i medlemsöversikten på hemsidan.
29
Etapp två, förkortad långdistans,
Kömürcü Bendi, Belgradskogen
Idag hade arrangörerna hittat
Belgradskogens mest grisiga område för
banornas första del. Den andra delen gick i
en speciell skogspark med oerhört
snabblöpt skog. Idag var det Anette som
gick bäst. Hon slog Johan, som hade
samma bana och också gått ganska bra,
med 2 minuter. Och alla andra tjejer i
W16. Se kartklipp. Det blev även idag
seger i M21E genom mig. Kalle utklassade
idag också. Även Ann vann.
Etapp 3, medeldistans, Neşet Suyu,

30
Idag var det World Ranking Event i 21-klasserna, och för denna lite mer prestigefyllda etapp hade
man valt det finaste (och rättvisaste) området i Belgradskogen. Även idag
gick det mycket bra för oss Ravinare! Dubbelseger i M21E, jag före Nick.
Speakern bedyrade att jag var den yngsta WRE-segraren någonsin, och det
är väl troligt… I alla fall: Jag gjorde ett av säsongens bästa lopp, missade
ca 40 sekunder totalt. Kalle vann igen. Och Kent. Johan Ö gjorde ett bra
lopp, men fick stryk av den galne ryssen Alexander Makeychik, som totalt
utklassade allt motstånd. Till vänster kan en bit av M21E-banan med mina
vägval ses.
Etapp 4, Natt- Supersprint, Grand Bazaar, Cemberlitas
Det historiska köpcentret Grand Bazaar, som redan på 1400-talet kunde
erbjuda kläder och mat (idag erbjuds mest
turist-krimskrams. Se faktaruta), var platsen
för den fjärde etappen, som avgjordes efter
Bazaarens stängning kl 21, i mörker. Skalan
var 1:1 500-del, alltså en centimeter på
kartan är 15 meter i verkligheten. Det gula på
kartan betydde ”inte under tak”. Som om inte
detta vore nog att hålla reda på, så hade
arrangörerna hittat på en ytterligare finess:
Multi-Level Orienteering. Detta innebar att
kontrollerna kunde sitta på både över- och undervåningen. Och hur kunde
man hålla reda på det då? Jo: Kontrollerna som satt på övervåningen hade
en grön kontrollring, istället för en vanlig lila. Så när man såg att nästa
kontroll var grön så gällde det att hitta en trappa att springa upp i. På
Anders karta till höger är kontroll nummer 16 grön. Om det inte syns i
svartvitt. Det var ganska avancerat.
Men hur gick det då? Jo, det gick bra
för de flesta. Johan sade innan start,
lite moloket, att: ”Om jag ska vinna
totalt så måste ryssen stämpla fel”,
eftersom Johan var 9 minuter efter
totalt. Men gissa vad? Johan vann den
här supersprinten i M14, och ryssen stämplade fel. Och även
idag blev det en Ravinen-dubbel i M21E, återigen jag före
Nick. Även Anette och Kalle vann.
Etapp 5, förlängd medeldistans, Heybeliada
Då var det dags för sista etappen. Inför etappen ledde jag med 13 minuter före Nick, som i sin tur
var 3 minuter före en bulgar. Längre ned i fältet kunde förvirrade finnar och turkar hittas. Kalle
ledde med ca en halvtimme, Johan med en kvart.
Anette låg tvåa 6 minuter upp till en tjeckiska, och
hade 4 minuter ner till en bulgariska. Ann ledde med
5 minuter före en ukrainska och Kent ledde med 15
sekunder. Anders och Maja hade som ovan nämnt inte
blivit godkända på första etappen.
Så det var mest defilering kvar för oss ravinare.
Dagen började med båtfärd till en av prins-öarna, som
ligger på den asiatiska sidan av Marmarasjön. Här var
30
Faktaruta: Grand Bazaar
Grand Bazaar i Istanbul är
en av världens största
marknadsplatser under tak.
6 000 affärer på 61 gator
inklämt på en yta av 30
hektar. Grand Bazaar
byggdes 1454 på uppdrag
av Fatih Sultan Mehmet II

det riktigt häftig terräng, med medelhavsmacchia
och röd jord. Terrängen var
bitvis mycket detaljerad tack vare
kopparindustri på 1700-talet. 20% av
kartan bestod av stadsmiljö. Till höger ses
Majas karta. Det gröna var på sina ställen
ogenomträngligt. På ön fanns ingen
biltrafik (förutom någon enstaka polisbil),
utan det var häst och vagn som gällde.
Om man var uppmärksam (eller snarare:
om man var vid sina sinnens fulla bruk)
kunde man lägga märke till frigående
hästar på ön. För att citera Nick Barrable
angående hans vägval till 15:e kontrollen
(ni får tänka er den brittiska brytningen):
”Ja, jag tänkte ta den där stigen, men där
stod det ett helt gäng hästar, så jag sprang
här istället.”
Tävlingsmässigt gick det så här: Ingen
tappade någon plats. Jag missade ganska
mycket, och kunde inte hålla sviten med
seger varje dag. Istället ordnade Nick att
ravinen tog hem det alla dagarna. Han
vann före den ryska
31
Bonusruta
Två bulgariska ungdomar sågs iklädda
ravinentröjor. Inte bara samma färger, utan
exakt samma design och samma sponsorer.
Enda skillnaden var att de hade en liten gul
logga tryck på bröstet. Vi försökte fråga dem
var tröjorna kom ifrån, men de var inga
hejare på engelska.
Det lönar sig att springa orientering. Jag fick,
förutom ett stipendium från Skogsportens
Gynnare på 6 000 för att genomföra resan,
även 400 USD för seger på WRE, och en
veckas segelbåtsresa för 6 personer i
Marmarasjön värd 1000 €. Denna kan
utnyttjas vilken vecka som helst innan v 45
nästa år. Jag vill inte ha den. Någon som vill
köpa? Hör av er för mer detaljer.
Alla på prispallen fick specialdesignade
kakelplattor. Sätta upp dem i den nya
duschen i klubbstugan?
Kebab åts i mängder. Jag snittade 1,5 kebab
varje dag, Kalle 2.
juniorlandslagsmannen Sergey Suslov, och jag kom trea. Maja gjorde veckans bästa lopp, och var
bara 1.20 efter Ebba Envall, IKHP.
Sedan ockuperades prispallen av ravinare i en timme på prisutdelningen.
Vilken resa detta var! Nästa år åker vi inte tillbaka, utan då åker vi på en annan tävling i ett annat
land med samma upplägg. För det var hur roligt som helst: Nästa års tävling kan verkligen
rekommenderas.
31

32
Jul-OL-Knep och Knåp
En Konversation
Det mest förekommande elementet och han som jobbar med det han heter möts vid markan
och över en kopp kaffe börjar de genast talas vid:
– Nämen hej! Vad trevligt att träffas, så här på tu man hand! Har du haft några fina
framgångar på sistone?
– Nej, inte jag, inte. Men det finns andra som nått höga höjder. Landslagsuppdrag, och
segrar! Hon med änglabarnen, till exempel. Och han den nya!
– Ulf Lundqvists pojke?
– Nej, men en namne. Har du förresten sett att det yngsta klövdjuret har knutit vänskapsband
med den fula ankungen?
– Nej, vad roligt! Ankungen har väl varit fågel i hela sitt liv, till skillnad från han som blev
det nyligen?
– Jo, så är det. Men året har inte bara varit kantat av framgångar. Även felstämplingar,
avhopp och skador har funnits. Fader Dubbelmartes är ett exempel på skadeförföljda
löpare.
– Fader? Har vi prästerskap i klubben?
– Nej, nu har du allt fått det om bakfoten. Fullt så teologiskt är det inte. Men oj, vad tiden
drar iväg! Nu måste jag rusa! Hej svejs!
Kan du hitta de 8 ravinarna som döljer sig i texten? Mejla ditt svar till redaktionen!
Vilka ravinen-näsor?
A) B) C) D)
Hitta kontrollpunkterna på kartan på nästa sida!
Varje kontrollpunkt kan hittas på kartan. Både kontrollringarna
och kartan är passade åt samma håll, det vill säga: Norr
Observera särskilt noga kartkompletteringarna, såsom det
förbjudna området, vätskekontrollerna och det nya hygget.
Bonuspoäng till den som identifierar kartan.
Lösning till korsordet i förra numret av R-L.
32

Hitta Kontrollpunkterna!
33
33

Para ihop rätt text till rätt bild.
- Vad hände egentligen den här hösten?
1. Ungdomsseriefinal i Järfälla.
Ravinen låg knappt 300 poäng bakom
Tullinge inför tävlingen, vilket
motsvarar 3 löpare i mål med
maxpoäng, inte mycket. Visserligen
hade vi totalt 92 löpare i mål, medan de
endast hade 90. Men trots det tog de
hem totalsegern med 350 poängs
marginal.
3. Stafett-DM och Natt-DM gick i
skogarna runt Bogesund strax
utanför Vaxholm. På natten fick
H40-grabbarna ha nummerlapp, det
blev de glada för. Nästa dag sprang
några andra grabbar från Ravinen i
H21 på stafetten och skrällde - då de
ledde nästan ända in i mål.
34
2. En rolig tävling i Dalarna som blivit allt
mer populär de senaste åren då ungdomar
från hela landet tycker att det är en härlig
avslutning på säsongen att få spöka ut sig och
springa orientering i par. Ravinen hade
många framgångar. Bland annat kom Moa
och Matilda i D10 på 16:e plats och Emil
Granqvist tillsammans med en kille från SNO
kom 4:a i H14.
5. DM-Lång och DM-Medel
gick av stapeln under början
av hösten, men det hade ändå
hunnit bli lite kallt i skogarna
runt Sorunda. Ravinarna
visade vad de gick för och
speciellt de äldre damerna fick
ändan ur och satte resten på
plats då de tog 4 medaljer i
D35-45. Även de yngre
damerna klev upp på pallen.
34
4. Österåkerskaveln
blev en stafett för de
yngre stjärnorna i
klubben då äldre
befann sig på annan
ort. Ett myller av
ravinare sprang runt i
skogen och gjorde
många fina resultat.

Fika och städning vt 2009
De som är markerade med fet stil är ansvariga för att gruppen samordnas.
Om man inte kan komma den kväll man är uppsatt MÅSTE MAN SJÄLV SE TILL ATT
BYTA MED NÅGON. Se även instr. på hemsidan
902 Se 924
903 Ann Bergman 909 Marita Axelsson 916 Ingrid Bruce 923 Kerstin Önerud
Kent Bergman Erik Forsberg dä Magnus Hellgren Anders Önerud
Eva Alm Jonas Arvidsson Carina Hellgren Anette Önerud
Stefan Jonsson Peter Axelsson Maria Lybert Ellinor Lange
Erik Pihlo fam. Lena Hellström Håkan Söderqvist fam. Dag Svensson
fam Medelius Eidar Lindgren Tina Söderqvist fam Erik Forsberg dy
Linn Robertsson Monica Fredriksson Carl-Johan Thorell Mikael Nyström
Gustav Bergman Michael Ah-King Lars Lybert
904 Marita Kallur 910 Anna-Karin Rahlén 917 Maria Sandström
Håkan Kallur Ansgar Ågren Marianne Sandström 924 Åke Brodén
Per Mårtensson Eivor Ågren Henrik Sandström Lars Andersson
Lars Forsberg d.ä. Curt Rahlén Allan Mogensen Anne-Maj Nilsson
Karin Arenlid Lars Sandvik Anders Bögevig fam David Rogeberg
Björn Stolt Per Kretz Emelie Holmström fam Ebba Pegestam
Frida Forsberg Karlsson/Svedberg Jesper Eriksson fam. Erik Forsberg dy
Göran Marklund Emil Kretz fam Herman Larsson Jesper Dalgren
919 Camilla Pettersson Therese Eriksson
905 Peter Novotny 911 Kjell Almgren Lars-Erik Sjöberg
Caroline Johansson Karin Hallsten Hans Mård
Oskar Öberg Dagny Tirén fam. Wohlgemuth
Ulf Kölzow Pernilla Ihse Karin Techel
Jenny Kölzow Christian Hansen Henrik Mård
Fam Love Sundelin fam. Simon Attaque Per-Åke Eriksson
Arne Johansson fam Emil Sundberg Lotta Eriksson
Torbjörn Kölzow 920 Staffan Kjellman
912 Anders Björklund Eva Nygren
Karin Björklund Helen Klasson
906 Per Bengtsson Micke Granqvist Lars Klasson
Per-Åke Olsson Ann Granqvist Bo Wansölin
Therese Holmström Ola Kåberg Niklas Wansölin
Maud Sandberg Dan Sandvik Anita Rinnbäck
Börje Persson Katharina Nyberg Ove Rinnbäck
Madeleine Bengtsson Staffan Nyberg
fam Fritiof Hellgren 913 Bo Hjort 921 Richard Nordberg
Stefan Berg Julia Dalgren
907 Gunnar Johansson Falk Miriam Ingesson Martin Lindskog
Johan Hellström Eva Lenell Malin Lindskog
Niklas Westblad Thomas Hjelmblad Maria Brogren
Pär Westblad Jenny Tirén André Sahlsten
Mimmi Westblad Sirry Hjort fam Gibbard/Brattland
Maud Frejd Johanna Gullberg
fam Schween
fam Linn Göransson 922 Ulrika Sandberg
Annika Dalgren 914 Peter Albrektsson Lars Forsberg d.y.
908 Sverre Jonsson Eva Albrektsson Magnus Johansson
Johan Nordström Per Södersten Jimmy Norrman
Peter Olovsson Camilla Engel Lars Risby
Heidi Bjerkhaug Jonny Bergman Lena Risby
Joachim Wansölin Kristina Svahn fam Amanda Karlsson
Tilda o Albin Andersson Dick Svahn fam Simon Attaque
Kristina Aneland Elinor Lange
35
35

36
OK Ravinen sponsras av:
36