BOTTNISKA ANOR

BOTTNISKA ANOR
Medlemsblad för Vasa släkt­ och bygdeforskare r.f.
Nr 2 Februari 2013 Årgång 32 ISSN 0787-0167
Innehåll
­ Från krig till trygghet... (1)
­ Verksamhetsberättelse...(2)
­ Krigsbarnsminnen (6)
­ Kom ihåg (6)
­ Bödelstaxa från år 1736 (7)
­ Ny medlem (7)
­ Ordförandespalten (7)
Kalender
Årsmöte
hålls i Berghemmet onsdagen den 20
februari kl. 18.
Observera den tidigarelagda mötesdagen.
Styrelsemöte
i Lyan onsdagen den 6 mars kl. 17.
Bidrag till bladet bör inlämnas
senast fredagen den 15 mars.
Vasa släkt­ och bygdeforskare
r.f kallas till årsmöte
onsdagen den 20 februari kl.
18:00 i Berghemmet.
På mötet behandlas i stadgarna
§ 14 nämda ärenden.
På mötet behandlas också
första gången i stadgarna §
16 ändring av föreningens
stadgar samt som andra
ärende "samgång" med
VNSF.
FRÅN KRIG TILL TRYGGHET – VÅRA
KRIGSBARN BERÄTTAR
Vid månadsmötet 30 januari 2013 deltog Meta Sahlström och
Berit Lindholm och berättade om ovanstående bok. Meta
Sahlström har dragit en kurs i Arbis regi under två års tid
utgående från krigsbarns minnen. Det kan konstateras att det är
första gången som en två­årig kurs har utmynnat i en bok. Boken
kom ut 6.11.2012 och av de tryckta exemplaren om 1.000 stycken
Berit Lindholm Meta Sahlström
finns det högst 200 kvar osålda. Vasanejdens krigsbarn är en
enskild förening som anhöll om kursen i Arbis och själva föreslog
Meta Sahlström som dragare. Man försökte få igång en
finskspråkig kurs samtidigt men till den anmälde sig för få
deltagare. Även sådana, som inte deltog i kursen, ville bidra med
egna berättelser i boken. Det finns 15 krigsbarnsföreningar i vårt
land och Waasan läänin sotalapset – Wasa läns krigsbarn r.y. är
den enda, som enligt stadgarna är tvåspråkig. Föreningen har
medlemmar från Närpes i söder till Karleby i norr. Också Seinäjoki
med omnejd hör till föreningens verksamhetsområde. Eftersom
Vasa är hemort för föreningen och många barn t.ex. från Karelen
for via Vasa till Sverige, ville kursdeltagarna även ha med deras
berättelser. Många krigsbarn har svårt att bearbeta sina minnen,
men bara början är gjord går det lättare. Att skriva av sig är som
att gå till massören; det gör ont men det känns bra. Formuleringen
finns i den nyutgivna boken.
De första barn som sändes till Sverige kom från Karelen men
hjälpen utökades snabbt att omfatta hela landet. Hjälpen berörde i
främsta hand barn under 10 års ålder. De första barnen kallades
sommarbarn eftersom man trodde att vistelsen skulle räcka 3 – 4
månader. Det fanns barn som själva ville åka. Hälsosystern kunde
uppmana mammorna att sända iväg sina barn men många ville
inte skicka iväg sina barn. De svenskspråkiga hade det betydligt
lättare tack vare språket men för de finskspråkiga barnen var det

säkert mycket svårt. Det som påverkade beslutet
om sändande av barn var familjens storlek,
ekonomiska ställning, bostadssituation,
hälsotillstånd och rädslan för bombattacker.
Närmare 80.000 barn evakuerades. De flesta åkte
med båt från Åbo till Stockholm, en del åkte via
Haparanda med tåg. Ett tåg kunde transportera
500 – 600 barn åt gången. En del sjuka barn
kunde transporteras med flyg till Sverige. Även
Norge och Danmark tog emot krigsbarn. Man talar
om den största flyttningen av barn i historisk tid.
Krigsbarnen stannade i de flesta fall flere år i
Sverige. Man fick en ny familj och det var mycket
svårt att återvända hem till Finland. De
finskspråkiga barnen hade delvis glömt sitt
modersmål och kunde inte prata med sina
föräldrar vid hemkomsten. Ca 15.000 barn
stannade kvar i Sverige. Det är klart att
krigsbarnens öden i de nya hemländerna var
varierande. En del blev kvar på barnhem och
andra utnyttjades i sina nya familjer men de flesta
hade det bra. Man hör ofta folk nuförtiden
ifrågasätta transporten av krigsbarnen under våra
senaste krig, men krigsbarnen själva tycker att vi
skall vara försiktiga med att fördöma transporten
för det var ändå en god gest från speciellt Sverige
att ta emot dessa barn. Våra barntransporter var
ändå rätt välplanerade. Boken har skrivits
utgående från ett barns upplevelser eller med
barnaögon och den är mycket läsvärd.
G.L.
VASA SLÄKT –OCH BYGDEFORSKARE r.f.
VERKSAMHETSBERÄTTELSE FÖR ÅR
2012
STYRELSEN:
Ordförande: Göran Fors, vald för år 2012
Viceordförande: Lisen Jåfs, vald för år 2012
Övriga ordinarie styrelsemedlemmar:
Gustav Geust vald för perioden 2011 – 2012
Gunne Lax vald för perioden 2011 ­ 2013
Rolf Lundqvist vald för perioden 2012 ­ 2014
Suppleanter:
Marlene Ehnström vald för perioden 2010 – 2012
Inga Österblad vald för perioden 2012 – 2014
Anders Boucht vald för perioden 2012 ­ 2013.
Funktionärsfördelning:
Gunne Lax, sekreterare
Alf Burman, kassör
Rolf Lundqvist, redaktionssekreterare och ansvarig
för hemsidan och publiceringsverksamheten.
- 2 -
Verksamhetsgranskare:
Ordinarie verksamhetsgranskare har varit Ingmar
Söderman och Mia­Gun Ulfvens samt ersättare
Börje Snickars.
MÖTESVERKSAMHETEN
Under verksamhetsåret har sju medlems­ eller
månadsmöten hållits. I oktobermötet deltog även
medlemmarna från Vasanejdens släktforskare.
Styrelsen har sammanträtt sju gånger.
Månadsmötena har i medeltal haft 20 deltagare
(år 2011) 21.
Programmen på månadsmötena har bestått av
föredrag med åtföljande kommentarer och
diskussioner. Månadsmötena har hållits den sista
onsdagen i månaden och mötesplatsen har, liksom
tidigare, varit Berghemmet i Vasa. Samlingsplatsen
har fungerat bra och servicecentrets
kökspersonal har bistått med kaffe, te och
kaffebröd. För trakteringen har mötesdeltagarna
erlagt två euro.
Den årligen återkommande utfärden 28 maj
gick till Malax, närmare bestämt till järnåldersleden
och Storsjön. Utfärden ordnades
tillsammans med Vasanejdens släktforskare.
TEMAN OCH FÖREDRAGSHÅLLA­
RE
25.1. Årets första medlemsmöte hölls på Vasa
hovrätt. Hovrättspresident O. I. Varila guidade oss
i de magnifika utrymmena. Han berättade att
hovrätten grundades genom kungligt brev den 20
juni 1775 och invigdes på Stockholms slott den 28
juni 1776. När kung Karl Gustav III kom på sin
eriksgata till Finland, fattade han ett formellt
beslut om administrativ och juridicell indelning,
som kom att omfatta länen Vasa och Uleåborg.
Som alla minns var det en förödande brand 1852,
som ödelade nuvarande gamla Vasa och att staden
sedermera flyttades till sin nuvarande plats.
Arkitekt Adlercrantz började uppgöra ritningar till
en ny hovrätt men Carl Axel Setterberg anses som
skapare av den nya hovrättsbyggnaden. Hovrätten
har renoverats i flere repriser. Den senaste skedde
1984 – 1987 då byggnaden var utrymd och man
tog fram de originala ytorna.. Man har dock
lämnat kvar en del ställen orörda för att påvisa hur
det sett ut under de olika tidsepokerna.
29.2. Då var det dags för årsmötet. Innan de
egentliga mötesförhandlingarna vidtog höll Inga
Österblad ett kort anförande om Mamrelund – en
skogsby i Petalax. Mamrelund är en av många små
skogsbyar, som tillkom som nybyggen i slutet av
1700­talet och i början av 1800­talet. Många finns
kvar som livskraftiga samhällen. Mamrelund hör
inte till dem.

Nybyggarna i Mamrelund var alla i 40­års
åldern, en var något äldre, alla fick stora
barnkullar och trots att många spädbarn dog
fanns det gott om jämnåriga. Alla nybyggarna kom
från Malax varför det var seder och bruk från
malaxtrakten som gällde i Mamrelund. Det
isolerade läget gjorde sitt till att många sedvänjor
som varit allmänna men försvunnit på annat håll
levde kvar mycket länge i Mamrelund. Den
livligaste tiden i Mamrelund var under första
delen av 1900­talet, då bodde mera än 100
personer i byn. Från nästan alla gårdar reste
någon till Amerika och några var där flere gånger.
En av de mest kända amerikafararna var
”Sprakarin”, han återvände till Mamrelund på
1920­talet. Han försörjde sig genom att baka
amerikanska donitsar i sin stuga. Han hade planer
på att bygga ett glastak över hela Mamrelund men
projektet blev aldrig av. I dag bor det två personer
kvar i Mamrelund året om. Hus finns nog kvar
men de används som sommarstugor och har fått
nya ägare.
Arbetsgruppen för Mamrelund har gett ut en
minnesskrift över Mamrelund.
28.3. Vår mångårige medarbetare Anders
Boucht höll ett anförande om arkitekten Carl Axel
Setterberg. Setterberg föddes 14.8.1812 i Bogsta
socken i Södermanland, Sverige. Uppgifter om
Setterbergs skolgång är okända. I januari 1834
antogs han som elev i teckningsskolan vid
akademin för de fria konsterna och inledde sina
studier i den s.k. Principskolan. 1837 fick han sitt
gesällbrev och fortsatte sina studier i högre skolan
för byggnadskonst. Han var en framgångsrik
studerande och belönades på olika sätt. I juli 1839
utnämndes han till stadsmurarmästare i Gävle.
Samma år blev han länsbyggmästare i Gävleborgs
län. Efter den förödande branden i Vasa 1852 reste
han till Vasa för att underhandla om tjänsten som
länsarkitekt. Han fick tjänsten och tillträdde den
5.1.1853. 1854 utnämndes han även till
stadsarkitekt i Vasa och många är de byggnader
som bär hans signum. Under 2012 hade det
förflutit 200 år från Setterbergs födelse och detta
har uppmärksammats på olika sätt.
25.4. Edgar Stenbacka från Oravais var kvällens
föreläsare. Han berättade om hur man samlat in
material från samtliga byar i Oravais och sedan
publicerat det i bokform. Hittills har det blivit fem
böcker och arbetet fortsätter. Oravais
fabriksområde har lämnats utanför arbetet. De
byar som Stenbacka speciellt lyfte fram i kvällens
referat var de såkallade utbyarna med några få
gårdar. Som exempel nämnde han Tallbacken med
nio gårdar och England med sju gårdar. En annan
by var Källmossen där Oravais fabrik hade en
- 3 -
bostadslänga i två våningar för dem som arbetade i
bolagets skogar. Vid själva fabriken var det mest
kvinnlig arbetskraft. Problemen i utbyarna var
likartade. Vägunderhåll, snöplogning, skolbarnens
skolgång och senare var det elektriciteten och
telefonförbindelserna som vållade problem.
28.5. Utfärd till Malax. Närmare under rubriken
”utfärder.”
22.9. Månadsmötet ersattes med deltagande i
Jakobstadsnejdens släkt­ och bygdeforskares
60–årsjubileum. Referat på annan plats.
29.10. Månadsmötet var gemensamt för Vasa
släkt­ och bygdeforskare och Vasanejdens
släktforskare. En kommitté har suttit under hösten
för att uppgöra ett förslag till nya stadgar för den
tilltänkta nya gemensamma föreningen. Stadgarna
baserar sig på modellstadgar som anpassats till
släkt­ och bygdeforskning samt delar från
nuvarande föreningarnas stadgar.
Samgången betyder i praktiken att VSBF
fortsätter som den äldre föreningen men ändrar
namnet till Vasanejdens släkt­ och bygdeforskare
r.f.. Föreningens stadgar ändras men verksamheten
skall följa samma linje som tidigare.
Vasanejdens släktforskare r.f. upphör och de
medlemmar, som önskar ansluta sig till
Vasanejdens släkt­ och bygdeforskare, skall
meddela därom. Det återstår mycket praktiskt
arbete innan de båda nuvarande föreningarna har
blivit en men riktlinjerna är dragna. Båda
föreningarna har stora bibliotek och det finns
säkert en hel del dubletter som skall saneras bort.
Nu ger båda föreningarna ut var sitt medlemsblad
och ett torde räcka i framtiden. Hemsidan skall
uppdateras och en ansvarig för denna skall väljas.
28.11. hölls det sista månadsmötet för
höstterminen. Gästföreläsare var Bengt Lerviks.
Han berättade utgående från rubriken
”Lodbössans utveckling från 1600­ talet fram till
1900­talet. Han berättade att han är mycket
intresserad av gamla vapen och allt fick sin början
med en mynningsladdare som fanns i ett uthus i
Söderfjärden. Allmänt kan konstateras att
lodbössan är ett mynningsladdat spiralräfflat
kulgevär avsett för jakt med relativt klen kaliber
om ca 6­15 mm. Benämningen lodbössa kommer
av att man med vapnet sköt lod eller runda
blykulor. Det var ett vapen företrädelsevis för
allmogen. Lodbössan har god precision och den
användes företrädelsevis för jakt på älg, björn,
skogshöns och ekorre. Sälbössor är en specialform
av lodbössor, vilka karakteriseras av grov kaliber
och hög vikt.

Bengt Lerviks har även gett ut en bok med titeln till ett seminarium med anledning av att
”Bössmeder och säljägare i svenska Österbotten föreningen fyllde jämna 60 år. Föreningen är den
och på Pörtö 1800 – 1935.
äldsta lokalföreningen i Finland. Föreningens
UTFÄRDEN
Utfärden till Storsjön i Malax tillsammans med
Vasanejdens släktforskare företogs den 29 maj.
Utfärden var ett första steg mot en samgång av
våra två föreningar. Storsjön består av en
gårdsgrupp belägen mitt i skogen. Gun­Britt
Lund, som har sitt sommarställe här berättade
under färden dit om Storsjön. Skriftliga dokument
om bosättningen finns från 1700­talet. Erik
Gabrielsson Lundberg kom från Pörtom till Malax
och var tidigare soldat vid Närpes kompani. Efter
att soldatlivet tog slut fick han uppta ett ¼ mantal
stort område och blev nybyggare vid Storsjön.
Nybygget fick namnet Erikslund och det namnet
lever ännu kvar. År 1800 delades hemmanet
mellan två av Eriks söner. Elof Holmlund, vår
guide på stället, är den sjätte generationen vid
Storsjön efter nybyggaren Erik Gabrielsson. Den
andra delen av hemmanet gick med tiden ur
släkten Erikslund och inlöstes av Michel Mattsson.
I dag bor endast två familjer året om vid Storsjön.
Elof Holmlund, ägare till den ena gården, har
aktivt intresserat sig för ortens förhistoria och
deltagit i arkeologiska utgrävningar tillsammans
med Mirja Miettinen från museiverket.
Järnåldersleden är ca 1800 meter lång och den
vittnar om bosättning från folkvandrings­ och
merovingertiden (400 – 800 e.Kr.). Bostäder av
stock eller ris har stått tätt intill varandra på ett
område 200 m långt och 50 – 70 m brett. Längs
stigen finns gravrösen, offerstenar och rester av
boplatser.
Elof Holmlunds gedigna kunnande och
intressanta beskrivningar av fornlämningarna
gjorde vandringen till en lärorik och oförglömlig
upplevelse. Från Storsjön åkte vi vidare till
Åminne och Kvarkens båtmuseum. Inga Österblad
och Bror Antus guidade på museet. Hon kunde
berätta att detta båtmuseum är ett av Nordens
största museer för bruksbåtar. Det kan uppvisa 90
båtar, mera än 100 båtmotorer samt flere tusen
andra föremål som har betjänat fiske, säljakt och
båtliv. Dessutom har museet en stor bildsamling.
En raritet är Zacharias Topelius´ båt Gröngölingen,
som han använde vid sin sommarstuga i
Nykarleby. De äldsta båtarna är Riskas båt från
Kronoby och Paul Stoors jolle Korpen från Malax.
Vi återvände hem mera erfarna och kunde bara
konstatera att vi vet för litet om vår närhistoria.
ordförande Roy Sjöblom hälsade alla välkomna
och hoppades att programmet för dagen skulle
vara tilltalande och inspirerande. Dagens första
föreläsare var forskare Maria Jarlsdotter Enckell.
Hon besitter en ofantlig kunskap om ryska
Amerika och hon har speciellt inriktat sig på att
kartlägga finländarnas insatser inom ryskamerikanska
kompaniet och alla de spår de
efterlämnat i Alaska. Det är speciellt den lilla orten
Sitka i Alaska som har intresserat henne mycket.
Maria Enckell bedriver ett intensivt samarbete
med Ålands Emigrantinstitut.
Det andra föredraget hade rubriken ”Familjer i
Österbotten med koppling mot Piteå” och det hölls
av Olof Andersson från Piteåbygdens forskarförening.
Andersson kunde räkna upp en hel del
släktnamn som finns på båda sidor om Bottniska
viken, namn som Hermansson, Sundell, Fordell,
Roselia och Ingelsson. På 1700­talet när kyrkböckerna
kom i användning blev det strax enklare
att följa flyttningsrörelserna.
Det tredje föredraget hölls av Torbjörn Nikus
under rubriken ”Hur man hittar amerikaemigranter
och deras ättlingar”. Sammanlagt räknar
man med att totalt 390.000 personer emigrerade
under tiden 1880 – 1920. Någon återvände till
hemlandet men det stora flertalet vet ganska litet
om sin bakgrund.
Det fjärde föredraget bar ruriken ”De tidiga
fotograferna och deras bilder – emigrantöden”.
Det var Ulf Holmberg från piteåbygdens
forskarförening, som stod för detta. 1839 kom
experiment med fotografiska bilder eller att kunna
fästa på plåt vad ögat såg. På en utställning 1839
visade man för första gången experiment med
fotografering. Franska staten köpte rättigheterna.
Det tog 20 – 30 minuter att få fram en bild. I
början på 1840­talet dök de första fotoateljeerna
upp. Det var mycket dyrt att låta fotografera sig
varför det var endast de välbeställda som kunde
unna sig detta. Småningom dök de kringresande
fotograferna upp och de ville helst fotografera
under den ljusa årstiden.
Seminariet avslutades av Roy Sjöblom, som
presenterade avskrifter av gamla tingsprotokoll,
som Ines Kass gjort. Hon var lärare till yrket och
hon har renskrivit tingsprotokollen från hela
Pedersöre. Hon skänkte sedermera materialet till
Jakobstads släkt­ och bygdeforskare. 2002
mikrofilmades materialet och mikrokorten finns
nu inskannade på DVD­skivor.
JAKOBSTADSNEJDENS SLÄKT­
OCH BYGDEFORSKARE r.f.:s
JUBILEUM
Vasa släkt­ och bygdeforskare uppvaktade den
jubilerande föreningen med fyra exemplar av
Ätteläggen gällande släkten Bruun. Vasanejdens
släktforskare överlämndade fyra böcker över
Den 22.09.2012 inbjöd ovanstående förening släkten Morney.
- 4 -

SLÄKTFORSKARMÄSSAN
Den 17 mars ordnade Vår förening för andra
gången släktforskarmässan ”Våra rötter” i
kulturhuset i Smedsby. Inbjudan att delta som
utställare hade sänts ut till föreningar och
enskilda, som önskade visa upp och saluföra sina
alster på en dylik mässa. En annan viktig del av
mässan var givetvis att knyta kontakter med övriga
utställare och besökare. Till mässan hörde även
föreläsningar och denna gång hade vi lyckats
engagera Lasse Holm, som bl.a. är viceordförande
i Genealogiska samfundet och Torbjörn Nikus,
som släktforskat mycket i USA och fotograferat en
hel del gravstenar där och även i många
församlingar i Finland.
Lasse Holms föredrag bar rubriken
”Digitalisering av släktforskarmaterial ­ nya
möjligheter”. Kyrkböckerna dras efterhand bort,
nya mikrokort går inte att få tag på, 100­års
gränsen och privatskyddslagarna är inte lätta att
ändra på. Finlands släkthistoriska förening, där
Lasse Holm är styrelsemedlem, fick för några år
sedan ett större bidrag från Riksarkivet och med
dessa medel har hittills 4 miljoner dokument
inskannats från över 400 församlingar. Inskanningen
av alla församlingars dokument tar lång tid
och kostar en hel del.
Torbjörn Nikus´ föredrag bar rubriken ”Söka
släktingar i Amerika”.
Hans föredrag baserade sig på fotografier, som
han i tur och ordning presenterade. Blanketter,
certifikat av olika slag och Internet är nyttiga
källor i släktforskningen. Kyrkböckerna berättar i
allmänhet inte mycket om emigranterna, oftast
bara en anteckning om datum och destination
Amerika. Passagerarlistorna däremot ger bra
information om vem som emigrerade och vilka
som samtidigt tog ut pass. Ofta fanns uppgifter om
anhöriga i Amerika till vilka resan ställdes. Sajten
Ellis Island erbjuder en tjänst som släktforskare
kan ha nytta av. Man kan söka efter namn som
låter som det ord man skriver in. Speciellt de
första emigranternas namn är förvrängda eftersom
skrivaren skrev som han hörde namnet uttalas.
Redan under mässdagen fick arrangörerna
positiv respons av både utställare och besökare
varför en en fortsättning med stor sannolikhet
kommer att arrangeras våren 2014.
HEMSIDAN
Hemsidans popularitet håller i sig. Vi riktar ett
stort tack till Rolf Lundqvist, som lägger ned
mycken möda och energi för att hålla hemsidan
ajour och intressant. Föreningens månadsblad
”Bottniska anor” hittas på hemsidan och kan vid
behov printas ut.
Under 2012 hade hemsidan 2.587 besökare
varav 1.248 var utomstående och resten våra
- 5 -
medlemmar. Hemsidans adress är:
www.vsbflyan.net.
PUBLICERINGSVERKSAMHETEN
Månadspublikationen av ”Bottniska anor” har
utkommit i pappersversion med sju nummer.
Rolf Lundqvist har ansvarat för bladets image,
sammanställning, redigering och färgsättning på
basen av inkommet material. Ordföranden Göran
Fors har lämnat bidrag till varje nummer under
rubriken ”Ordförandespalten.” De föredrag, som
hållits på respektive månadsmöten, har återgetts i
enlighet med sekreterarens förmåga att hinna
uppfatta det väsentligaste. Privatpersoner och
medlemmar har bidragit med texter och antavlor.
Utbytet av tidskrifter med andra släkt­ och
hembygdsforskare både i Sverige, USA och
hemlandet har fortgått som förr. Föreningen har
även medverkat på Konstens natt.
ARKIVUTRYMMENA I LYAN
Tack vare Lyans goda utrustning kunde den
utnyttjas i mycket högre grad. Styrelsen har
funderat på olika förslag men hittills har vi inte
kunnat komma på något tilltalande. Vi tar gärna
emot förslag från våra medlemmar. Lyan har varit
styrelsens samlingsutrymme. Forskning och
ärenden till biblioteket är de vanligast förekommande
orsakerna till att medlemmarna besöker
Lyan. Under året har vi fått motta en hel del
donationer bl.a. fem lådor med böcker, mappar
och en del fotografier, som Carl­Johan Wallén
önskat att vår förening skulle få efter hans
frånfälle. Gustav Geust har hämtat en hel del
böcker från krigsveteranmuseet i Vasa eftersom
där funnits dubletter.
MEDLEMSUTVECKLINGEN
Medlemsantalet vid utgången av år 2012 var
115.
Nya medlemmar: Gösta Norrgran, Tölby
Hedersmedlemmar: Erik Andtfolk, John
Forsberg, Levi Ludén och Hans Söderlund.
EKONOMIN
Medlemsavgiften för 2012 var 22 euro.
Medlemsbladet ingick som förmån i avgiften.
Familjemedlemmar betalar 11 euro. Enbart
tidningsprenumerationen är 11 euro.
Penningbidrag för att stöda olika delar av
verksamheten har föreningen fått motta av
följande bidragsgivare: Kvevlax Sparbank, Aktia
stiftelsen, SOB, Vasa stad, Svenska Folkskolans
vänner, Svenskösterbottniska samfundet och
Svenska Litteratursällskapet. Vi tackar för
bidragen!
Föreningens ekonomiska ställning framgår av

okslutet. Alf Burman har skött kassörsuppgiften
proffsigt och effektivt utanför styrelsen.
SAMMANFATTNING
Vasa släkt­ och bygdeforskare har även under år
2012 förverkligat väsentliga delar av sin
målsättning. Ordföranden Göran Fors har på ett
föredömligt sätt skött ordförandeskapet. En
samarbetsvillig styrelse har alltid funnits till
hands. Ett närmare samarbete med den andra
släktforskarföreningen har nu resulterat i en
samgång.
Styrelsen
Krigsbarnsminnen
Insamling för framtida forskning
Under åren 2010­2012 har medlemmar i
föreningen Waasan läänin sotalapset ­ Wasa läns
krigsbarn ry deltagit i kursen Krigsbarnsminnen
vid Vasa Arbis. Initiativet till kursen togs av en
grupp f.d. krigsbarn, som var intresserade av att få
hjälp med att delge varandra och allmänheten sina
upplevelser som krigsbarn under åren 1939­1945.
Ett uttalat önskemål inom gruppen var att föra
vetskapen om barnförflyttningarna vidare till
yngre generationer, som personligen inte har
upplevt krigsåren och kanske inte har kommit i
kontakt med den delen av vår närhistoria.
Deltagarna i kursen har önskat lyfta fram
krigsbarnens minnen och berättelser till en
plattform för vidare individuell utveckling. Frågor
om hur tiden som krigsbarn har påverkat deras
framtida utveckling och liv har bildat stommen i
kursverksamheten. Också om det har gått över 70
år sedan krigsbarnsförsändelserna till våra västra
grannländer inleddes, lever minnena kvar som om
det hänt i går. Kursdeltagarna har träffats fyra
timmar per månad under ledning av Meta
Sahlström, arkivarie vid Österbottens traditionsarkiv.
Förflyttningarna har diskuterats i artiklar,
böcker, filmer och olika samtalsgrupper på nätet.
Av diskussionerna framgår tydligt att den samtida
åsikten om orsaken till förflyttningarna var
befolkningspolitisk, man ville helt enkelt trygga de
krigsdrabbade barnens liv och hälsa. Man trodde,
vilket också framgår av kursdeltagarnas
berättelser, att förflyttningarna skulle vara
kortvariga och bortavaron från hemmet inte skulle
omspänna en längre period än tre till sex månader.
Verkligheten kom dock att se annorlunda ut.
Initiativet till förflyttningarna kom från Sverige
och genomfördes på frivillig bas. Det totala antalet
- 6 -
barn som överfördes för längre eller kortare tid till
våra nordiska grannländer uppskattas till närmare
80.000.
Under kursens gång togs ett gemensamt beslut
att samla in och arkivera krigsbarnsminnen i
litteratursällskapets samlingar vid Österbottens
traditionsarkiv för framtida forskning.
Bokutgivning
På Svenska dagen, den 6 november 2012,
utkom boken ” Från krig till trygghet. Våra
krigsbarn berättar”. Intresset för boken har varit
glädjande positivt, vilket i sin tur visar på att
ämnet är både aktuellt och angeläget.
Meta Sahlström
Kom ihåg
årsmötet
i Berghemmet onsdagen
den 20 februari 2013 kl.
18.00

Ny medlem
Carin Blom
Vagngatan 6
942 35 Älvsbyn
Sverige
Ansluten 6.2.2013
Kopierat och insänt av Anders Boucht
Ordförandespalten
Ordförande är på semester på andra sidan
jordklotet, därför blir detta en viceordförandespalt.
Tänk, idag kan vi på några timmar ta oss till platser
som det förr tog flera veckor att komma till. Vi vet
också genom tidningar, TV och Internet ungefär
vad vi möter på resmålet. Jag tänker på våra
emigranter som reste till Amerika i slutet av 1800och
i början på 1900­talet. Hur mycket visste de på
förhand om resmålet? Visste de att de endast var
- 7 -

halvvägs då de steg iland i New York och hade för
avsikt att ta sig till västkusten? Biljetten var ofta
betald till resmålet men där ingick knappast mat
under tågresan. Maten som mödrar och hustrur hade
skickat med var för länge sedan uppäten. Och nu
gällde det även att skaffa mat i det nya landet. I
ankomstjournalerna på Ellis Island antecknades hur
stor reskassa de hade med sig. Det fanns
bestämmelser om hur stor reskassa emigranterna
skulle ha med sig, så att var och en skulle klara sig
tills de fick arbete. Vilka valörer bestod den reskassan
av? Säkert blev många lurade då de började ta sig
genom landet. Många kunde knappt räkna och
pengarna var obekanta. Språket var nytt och maten
främmande. De flesta klarade det men visst fanns det
undantag. Vad hände med dem som aldrig hördes av?
De har ju aldrig berättat sin historia.
Tillbaka till nuet.
Sammanslagningen av föreningarna går ungefär
som planerat. Vasanejdens släktforskare skulle på sitt
årsmöte den 28 januari, enligt stadgarna, ta sitt
andra beslut om upphörande av föreningen. Vid
första beslutet den 26 november blev det bestämt att
föreningen skulle upphöra den 29 april detta år. Att
på förhand bestämma ett visst datum visade sig
senare inte vara möjligt. Därför sköt årsmötet upp det
andra beslutet till ett senare datum. Ty enligt lagen
existerar inte föreningen mera efter att andra beslutet
är taget och ”klubban fallit”. Det är hyror, tidningar
och andra juridiska aspekter som ställer till det.
Några större förändringar medför detta kanske inte
för vår förening. Personligen hoppas jag att vi är en
förening före sommaren.
På vårt årsmöte den 20 februari skall ändringen av
stadgarna tas upp första gången. De som vill ta del av
det slutliga förslaget till föreningens nya stadgar kan
före årsmötet bekanta sig med dem i Lyan där de
finns framlagda. Det blir ingen föreläsare på årsmötet.
Kvällen fylls säkert med årsmötesförhandlingarna
och stadgeändringarna.
Det var meningen att mars månadsmöte skulle
vara gemensamt men det blir kanske ändrat.
Åtminstone utfärden senare i vår blir gemensam.
I båda föreningarna håller vi på och sorterar ut
dubbletter ur våra bibliotek. Efter sammanslagningen
kan vi börja jämföra vilka böcker som finns i båda
biblioteken och då blir det också en hel del böcker till
försäljning.
Vårt senaste månadsmöte var trots vädret mycket
- 8 -
välbesökt. Meta Sahlström från Österbottens
Traditionsarkiv var kvällens föreläsare. På Arbis i
Vasa, med början hösten 2010, ledde hon en kurs
med en grupp krigsbarn. Denna kurs mynnade ut i
boken: Från krig till trygghet. Drygt tjugo
krigsbarn, som nu har rätt hög medelålder,
berättar i boken sina minnen sett med barnets
ögon. Meta berättade om kursen och visade bilder.
Berit Lindholm som själv varit krigsbarn och en av
de drivande krafterna bakom bokprojektet var
även med under kvällen. Hon berättade sina
minnen och om de tillfälligheter som gjort att hon
kunde vara med och berätta sin historia. Därför
blev föreläsningen mycket personlig och
berörande.
Möt upp på årsmötet!
Lisen Jåfs
Viceordförande
Vasa släkt­ och bygdeforskare r.f.
Adr: Klemetsögatan 11 A 26, 65100 Vasa
Aktia Bank IBAN: FI 15497010 40041150
BIC: HELSFIHH
Kvevlax Sparbank IBAN: FI 49495810
20093367 BIC: HELSFIHH
http://www.vsbflyan.net
vsbf@netikka.fi
Ordförande Göran Fors
Suomentie 1, 66400 Laihela
tel. 050­334 2307
Sekreterare Gunne Lax
Norrminnevägen 26, 66540 Petsmo
tel. 359 1628
Kassör Alf Burman
Koskövägen 692, 65650 Koskö
tel. 359 1974, 050­565 9916
Red.sekr. Rolf Lundqvist
Kalvholmsvägen 343, 65630 Karperö
tel. 359 1655, 0500­166 430
e­post: rhl@netikka.fi