Kartläggning av suicid i Varberg under år 2010

Intervjuer med personer med egna erfarenheter av suicidalitet
Intresseföreningen för bipolär sjukdom (IBIS)
En representant påtalar att vården har ett stort ansvar och att utredningen därför bör fokusera
på vårdens insatser och hur de kan vidareutvecklas. Nära kontakt och kontinuitet mellan
patient och behandlare samt öppenhet och samverkan mellan olika vårdgivare är avgörande
för ett fullgott resultat. Vikten av tillgänglighet även nattetid liksom korrekta bedömningar
påtalas. IBIS menar att det är långt mer kostnadseffektivt att tillgodose medborgares behov i
ett tidigt skede eftersom kostnaderna blir större när problematiken med tiden försvåras på
grund av utebliven adekvat vård. Det är viktigt att personal har kompetens och erfarenhet så
att de förstår att patienter inte vill personal något illa utan att patienter i de i de fall de
uppträder hotfullt eller våldsamt har en ohanterlig problematik inom sig som de behöver
professionell hjälp med.
Krisstöd i Halland
Gunilla Axman driver i dag Krisstöd i Halland och arbetar med utbildning, föreläsningar och
krissamtal i Praktisk krishantering. Krisstöd i Halland vänder sig till företag, organisationer
och privatpersoner. Gunilla berättar att hon själv miste sin dotter i en diskoteksbrand i
Göteborg 1998 och i samband med detta hamnade i kris, tappade minnet, fick olika symtom
och mådde mycket dåligt. Det stöd samhället inledningsvis erbjöd var 10 dagars
sjukskrivning, ingen information om vilka symtom en krisreaktion kan ge och att dessa är
normala rektioner vid en kris. Det var inte bara sorgen och saknaden som var svår, hon
drabbades dessutom av symtom som t.ex. att inte komma ihåg saker och ting, att ha svårt att
ta in information och att bara kunna göra en sak i taget. Hon trodde att hon hade fått
hjärntumör eller blivit dement och genomgick därför undersökningar av hjärnan. Det var först
när hon träffade Regina Birkehorn, författare och krisexpert, som hon fick tillräcklig kunskap
för att förstå att detta var normala reaktioner i en kris. Idag använder hon sig av sin erfarenhet
och sin utbildning som certifierad krishanterare för att hjälpa och utbilda människor, företag
och organisationer i Praktisk krishantering. Hon menar att kunskapen om krisreaktioner och
krisprocessen samt vilket stöd som behövs är bristfälligt i samhället. Kunskapsbristen behöver
bearbetas både utifrån ett suicidpreventionsperspektiv, ett patientsäkerhetsperspektiv och ur
ett kompetensutvecklingsperspektiv. Medicinering är inte en optimal krisbearbetning och
exempelvis samtal med präster passar inte alla, därför behöver kunskapen finnas i sjukvården.
En avstannad krisbearbetning kan leda till mångårig funktionsnedsättning med stort lidande
och stora kostnader för både individ och samhälle. Samhället sparar pengar på att förebygga
att krisreaktioner blir kroniska genom att understödja krisbearbetning och återhämtning så att
personen kan bygga upp sitt liv på nytt.
Bekant till drabbade familjer
En person med nära relationer med familjer som drabbats av suicid berättar om två unga män,
ursprungligen från Varberg, som suiciderat i Göteborg. Uppgiftslämnaren är kritisk mot den
psykiatriska hälso- och sjukvården. Psykiatrin uppfattas som förlegad och att verksamheten
15