Kartläggning av suicid i Varberg under år 2010

Kartläggning av suicid i Varberg
under år 2010
Henrika Jormfeldt
1

Förord
I Varberg uppstod i mars 2010 en föreställning om ett ökat antal suicid, uppskattningsvis ett tiotal
under årets första månader. Allmänhet, vissa vårdgivare och media uppfattade att det var långt flera än
vad som var vanligt i kommunen. Dessa händelser väckte en engagerad diskussion om vad det kunde
bero på och vad man borde göra åt det. Kritiska frågor riktades mot olika myndigheter, bland annat
mot psykiatrin, Trafikverket och medierna. Kritiken skärptes mot bakgrund av att Psykiatrin Halland
sedan år 2008 har en nollvision för suicid och därför arbetat aktivt med suicidförebyggande
verksamhet. I januari 2011 gav Psykiatrin Halland undertecknad Henrika Jormfeldt i uppdrag att
utreda det inträffade. Utgångspunkten var föreställningen att det faktiskt inträffat ett stort antal suicid.
Under studiens gång framstod det allt tydligare att en förstahandsfråga var om det faktiskt var så och
om detta i så fall kan betraktas som ett suicidkluster. Först i andra hand kom frågor om vad denna
utveckling i så fall kunde bero på och vad som bör göras för att förebygga en upprepning.
Utredningens uppläggning och innehåll utformades av universitetslektor Henrika Jormfeldt, Sektionen
för Hälsa och Samhälle, Högskolan i Halmstad i samarbete med professor Jan Beskow, psykiater och
suicidforskare, vice ordförande i Suicidprevention i Väst, SPiV, tidigare Västsvenska Nätverket för
Suicidprevention, WNS.
Utredningen visar framför allt på betydande brister i suicidpreventionens infrastruktur avseende
sammanställning av aktuell statistik och samordning av suicidpreventiva insatser. Det behövs ett
systematiskt utvecklingsarbete för att diagnostik och tidiga åtgärder mot misstänka suicidkluster skall
bli möjliga.
Stor tacksamhet riktas till alla engagerade personer samt till chefer i kommunen, närsjukvården och i
Psykiatrin Halland som medverkat i intervjuer och bidragit med information, vilket gjort
undersökningen möjlig att genomföra. Ett stort tack riktas särskilt till närstående till personer som tagit
sitt liv och som trots sin svåra situation så generöst bidragit med sina erfarenheter.
Falkenberg augusti 2011
Anette Falkenroth Henrika Jormfeldt
Uppdragsgivare Utredare
2

Innehåll
Förord .................................................................................................. 2
Inledning.............................................................................................. 4
Suicidalitet och suicidkluster ............................................................. 4
Syfte och frågeställningar .................................................................. 5
Metod ................................................................................................... 6
Datainsamling ...................................................................................................................................... 6
Databearbetning ................................................................................................................................... 6
Resultat ................................................................................................ 6
Händelseutveckling i Varberg första kvartalet 2010 ........................................................................... 6
Statistik över suicid i Halland och i hela riket ..................................................................................... 7
Information från Hallandspolisen ........................................................................................................ 8
Information från hälso- och sjukvård ................................................................................................ 11
Information från myndigheter ........................................................................................................... 13
Intervjuer med personer med egna erfarenheter av suicidalitet ......................................................... 15
Intervjuer med närstående till sex suiciderade personer i Varberg.................................................... 17
Diskussion.......................................................................................... 17
Metoddiskussion ................................................................................................................................ 17
Resultatdiskussion ............................................................................................................................. 17
Slutsatser ........................................................................................... 20
Fortsatt suicidprevention i Varberg och Halland .......................... 21
Referenser ......................................................................................... 23
3

Inledning
Varje år begår ca 1 500 personer självmord i Sverige, osäkra självmord inräknade
(Socialstyrelsen, 2010). Detta är 3 till 4 gånger så många som dör i trafiken. Ca 15 000
personer gör suicidförsök och ca 150 000 personer har allvarliga tankar på suicid varje år.
Suicidalitet, d v s att tänka på suicid, att försöka ta sitt liv och att begå självmord är således ett
angeläget samhällsproblem som medför stort lidande och stora individuella såväl som
samhällsekonomiska förluster. Samhället kan med bevarad kostnadseffektivitet investera 18,7
miljoner för varje enskilt förebyggt suicid om man använder samma principer som för att
beräkna kostnadseffektivitet för förebyggande av dödsfall i trafiken (Räddningsverket,
Nationellt centrum för lärande från olyckor [NCO], 2004). Suicid bör därför hanteras med
samma engagemang och saklighet som andra stora samhällsproblem såsom psykisk sjukdom,
missbruk och trafikolycksfall, d.v.s. med bästa möjliga metoder utifrån evidensbaserad
kunskap samt kontinuerlig uppföljning och utvärdering i en ständig strävan att reducera
antalet skador.
Traditionellt bedrivs suicidprevention ur ett individperspektiv genom behandling av
bakomliggande psykiska störningar. Detta är dock inte tillräckligt. En humanistisk
suicidprevention betraktar döden och sorgen som mänskliga levnadsvillkor. Den potentiella
suicidaliteten angår oss alla och det primära är inte att differentiera sjuka personer från friska
(Petrov, 2010). Ur ett befolkningsperspektiv har suicidhandlingar mycket gemensamt med
olyckshändelser (Beskow, 2010). En befolkningsinriktad suicidprevention måste bedrivas på
många olika arenor och med differentierade metoder (Clarke & Lester, 1989). Praktiska
konsekvenser av detta perspektiv är bland annat förslaget om utvidgade händelseanalyser
(Slutbetänkande av självmordspreventionsutredningen, 2010) samt snabbare och mer
samordnade utryckningar vid risk för suicid (Wibble, Melin & Petersson, 2010).
Ibland inträffar ansamlingar av suicid på ett begränsat område och under kort tid, så kallade
kluster (Beskow, Sandegren, Thorslund & Ågren, 1999; Hawton & van Heeringen 2000;
Wasserman & Wasserman, 2009). En viktig mekanism är modellinlärning av suicidal smitta
genom personliga kontakter i små grupper samt via medier och internet. Det är en angelägen
uppgift att tidigt sätta in suicidpreventiva åtgärder mot sådana kluster och att följa WHO:s
rekommendationer för hur man kommunicerar om suicid för att undvika att negativa
influenser sprids vidare (WHO, 2000).
Suicidalitet och suicidkluster
Suicidalitet kan beaktas både ur ett individuellt och ur ett befolkningsperspektiv. En
suicidnära människa kommunicerar ofta genom suicidala meddelanden att hon befinner sig i
en farlig situation med hög risk för suicid, vilket kan peka på brister i samhället. Detta blir
ännu tydligare vid ansamlingar av suicidala handlingar hos flera individer ungefär samtidigt.
Suicid skall därför inte uppfattas enbart som ett privat eller individuellt problem utan som en
4

form av mänsklig kommunikation, som också riktas till det omgivande samhället. Samhället
bör fånga upp denna kommunikation och reagera på den.
Suicidkluster är en ansamling av suicid, begränsad till tid, plats och metod (Hawton & van
Heeringen 2000; Wasserman & Wasserman, 2009). Den bakomliggande mekanismen är
modellinlärning av hur man utför ett suicid. Denna inlärning kan ske via medier, genom bilder
och berättelser av idolers självmord eller genom en i medierna rapporterad hög frekvens
självmord inom exempelvis en tunnelbana. Det kan också ske genom påverkan på nätet, som
”paktsjälvmord”, eller direkt påverkan inom mindre grupper i en skola eller mer eller mindre
slutna missbrukargrupper. Bakom ett enstaka suicid kan finnas många personer som intensivt
tänker på och förbereder suicid samt även gör suicidförsök. Ansamlingar av suicidalitet under
en begränsad tid har tidigare inträffat ibland annat Kiruna, Vetlanda och Alingsås. Inom
populationsinriktad suicidprevention är det viktigt att tidigt identifiera sådana kluster och
finna vägar att bryta trenden. För att upptäcka ett suicidkluster krävs en suicidpreventiv
infrastruktur som är inriktad på tidiga upptäckter. Kluster kan identifieras dels genom en
statistiskt säkerställd ökning av antalet suicid lokalt inom en begränsad period men också
genom identifierad modellinlärning.
Syfte och frågeställningar
Studien tar sin utgångspunkt i en spridd föreställning om ett ökat antal suicid i Varberg under
första kvartalet 2010. Undersökningens övergripande syften var dels att fastställa innehåll och
uppkomst av dessa föreställningar, om det statistiskt sett faktiskt förelåg en ökning av suicid i
Varberg under 2010 och om det går att påvisa ett samband mellan flera suicid, som skulle
kunna tyda på en gemensam modellinlärning. Ytterligare ett syfte var att belysa hur man
upptäcker ett kluster samt klusterpreventionens plats i ett lokalt förankrat
suicidpreventionsprogram.
De specifika frågeställningar var:
Hur ser de aktuella föreställningarna kring suiciden ut och hur kan man förstå deras
uppkomst?
Finns en statistiskt säkerställd ökning av antalet suicid i Varberg första kvartalet 2010?
Finns återkommande bakgrundsfaktorer i flera av fallen, till exempel ålder, kön,
eventuell vårdkontakt eller relation till tågtrafik?
Kan denna eventuella ansamling av suicid betecknas som ett kluster?
Behövs en grundligare analys för att fastställa detta?
Vilka praktiska rekommendationer för suicidprevention kan ges utifrån materialet?
Kan utredning av misstänkta kluster vara ett konstruktivt sätt att vidareutveckla arbetet
med suicidprevention?
5

Metod
Utredningen har en explorativ design, vilket innebär att intentionen är att förutsättningslöst
undersöka och förstå ett visst fenomen, i detta fall föreställningen om ett ovanligt stort antal
suicid i Varberg under första kvartalet 2010. Den bygger på data från Socialstyrelsens
statistikregister, Trafikverkets statistik samt information från vårdgivare, verksamheter och
personer som på olika sätt har kännedom om de suicidhändelser som har inträffat i Varberg
under 2010.
Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes fr.o.m. mars t.o.m. juni 2011. Personer som har kännedom om
suicidhändelser i Varberg under 2010, antingen utifrån sin professionella funktion eller utifrån
personliga relationer, har tillfrågats om deltagande. Vid utredningens start intervjuades jag av
bland annat Hallandsekot och Hallands Nyheter. Lyssnare med erfarenheter av suicid
uppmanades då att kontakta mig för att bidra till utredningen med sina erfarenheter. Ett tiotal
personer med egna erfarenheter hörde av sig och var villiga att dela med sig av sina
erfarenheter. Personer som bidragit med sina personliga erfarenheter har således på eget
initiativ kontaktat utredaren. De intervjuade personerna har informerats om utredningens syfte
och upplägg, därefter har de givit sitt skriftliga informerade samtycke. Intervjuer och samtal
har skett via personliga möten eller via telefon.
Databearbetning
Insamlat statistiskt material från olika källor har sammanställts i tabeller. Information och
problemställningar som framkom i de tidiga intervjuerna har använts som grund för
uppdaterade frågeställningar i efterföljande intervjuer som ett led i bearbetningen av data.
Intervjuer med informanter har transkriberats och återges som kondenserade referat.
Resultat
Händelseutveckling i Varberg första kvartalet 2010
En torsdagskväll den 5 februari 2010 försvann en ung man i övre tonåren på väg från en krog
i Varberg. Han var på väg hem till sin syster men kom aldrig fram. Den 31 mars när isen gått
upp hittades han i vattnet och det är fortfarande oklart vad som hänt. Hans försvinnande har
engagerat många Varbergsbor och beskrivs som starten på den ökning av suicid som drabbade
Varberg under 2010. Under denna period märkte också personalen på Sjukhuskyrkan vid
Varbergs sjukhus ett ökat antal suicid jämfört med det normala, uppskattningsvis ett tiotal.
Det blev många ofta långa hembesök i samband med dödsbuden. De arrangerade också
samtalsgrupper för de efterlevande. Dessa händelser rapporterades i Hallands Nyheter i en
6

artikelserie som startade i mars 2010. Enligt denna hade polisen emellertid endast kännedom
om fyra suicid och inom psykiatrin hade man inte noterat någon uppgång.
Föreställningarna om ett ovanligt stort antal suicid väckte frågor kring vad ökningen kunde
bero på, vilken åldersgrupp som var mest drabbad, liksom vilket ansvar de olika
myndigheterna i kommunen så som exempelvis skola, psykiatri, övrig hälso- och sjukvård,
socialförvaltning, arbetsförmedling och försäkringskassa samt medier kunde ha i det som
skedde. Trafikverkets ansvar aktualiserades för de fall som varit relaterade till tågtrafiken.
Kritik uttrycktes mot en hårt ekonomiskt pressad vård som förskriver alltmer mediciner och
erbjuder mindre möjligheter till samtal och personlig kontakt. Det fanns också oklarheter
kring vilken myndighet som hade ansvar för att utreda händelseutvecklingen och var den mest
tillförlitliga övergripande informationen om de suicid som skett stod att finna. Flera av
intervjuade personer har bekräftat föreställningen om ett ökat antal suicid i Varberg under den
aktuella tiden.
Varberg är en av Hallands sex kommuner och har ca 57 500 invånare, en befolkning som ökar
stadigt. För Varbergs innevånare är det naturligtvis av stor vikt att få klarhet i ifall det
verkligen har förelegat ett suicidkluster. Var det en statistisk ökning av suicid i Varberg och
vad kunde den i så fall bero på? Det fanns uppenbarligen ett behov av att få en närmare
belysning av dessa händelser för att kunna dra konstruktiva slutsatser för vidare utveckling av
suicidprevention i Varberg och i Region Halland. Detta gjorde att Psykiatrin Halland tog
initiativ till denna utredning.
Statistik över suicid i Halland och i hela riket
Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik publiceras med två års fördröjning, vilket innebär att
säkra fakta kring ett misstänkt suicidklusters omfattning finns tillgängliga först två år senare.
Detta kan jämföras med att Trafikverket redan den tredje januari 2011 redovisade preliminära
statistikuppgifter avseende döda i trafiken för 2010. Siffror för enskilda kommuner finns inte i
den officiella dödsorsaksstatistiken men kan tas fram speciellt.
Antalet suicid i Halland mellan åren 2001 och 2009 varierar mellan 30 och 43 med en ökande
trend under 2008 och 2009. En jämförelse av suicidtalen mellan Halland och riket fr.o.m.
2001 t.o.m. 2009 visar att förekomsten av suicid i Halland i någon mån överstiger
förekomsten av suicid i riket fr.o.m. 2007 och framåt avseende alla åldrar (tabell 1). I absoluta
tal är det ungefär lika många suicid i Halland år 2001 och 2009. År 2006 visar periodens
lägsta antal.
Tabell 1.
Antal döda i avsiktligt självdestruktiv handling (självmord), alla åldrar, i Halland och i riket 2001- 2009
Region Kön 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009
Riket Totalt 1196 1180 1108 1154 1219 1196 1126 1170 1240
Halland Totalt 42 32 42 34 38 30 36 44 43
7

Antal döda per 100 000 i avsiktligt självdestruktiv handling, alla åldrar, i Halland och i riket 2001- 2009
Region Kön 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009
Riket Män 18,92 19,47 17,42 18,69 18,65 18,13 17,62 18,65 19,17
Riket Kvinnor 8,07 7,04 7,35 7,07 8,43 8,28 7,95 6,79 7,55
Riket Totalt 13,44 13,9 12,34 12,83 13,5 13,17 12,3 12,69 13,33
Halland Män 18,25 17,33 21,45 16,36 14,2 15,4 16,64 22,69 23,15
Halland Kvinnor 12,24 5,7 8,48 7,74 12,56 5,53 8,22 7,47 6,06
Halland Totalt 15,22 11,48 14,92 12,03 13,34 10,43 12,4 15.04 14,56
Socialstyrelsens statistikdatabas 2011-04-24
Antalet suicid i Halland mellan åren 2001 och 2009 för personer i åldrarna mellan 15 och 24
år varierar mellan ett och nio. En jämförelse mellan Halland och riket avseende
självmordsstatistik för personer mellan 15 och 24 år visar att suicidtalen i Halland ligger
måttligt över suicidtalen i riket som helhet år 2006 och något högre år 2007 medan
suicidfrekvensen i Halland är mycket högre än i riket under åren 2005 och 2008 men att
denna siffra sjunkit år 2009 (tabell 2).
Tabell 2.
Antal döda i avsiktligt självdestruktiv handling (självmord), ålder 15-24 år, i Halland och i riket 2001- 2009
Region Kön 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009
Riket Totalt 77 101 95 122 104 124 104 136 134
Halland Totalt 1 3 9 3 6 4 5 8 3
Antal döda per 100 000 i avsiktligt självdestruktiv handling, ålder 15-24, år i Halland och i riket 2001- 2009
Region Kön 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009
Riket Totalt 7,47 9,62 8,85 11,24 9,35 10,84 8,82 11,25 10,86
Halland Totalt 3,15 9,22 26,87 8,83 17,17 11,08 13,43 20,9 7,63
Socialstyrelsens statistikdatabas 2011-04-24
Information från Hallandspolisen
I brist på nationella data kan polisens klassificering av säkerställda suicid (brottskod 6001)
vara en möjlighet. Ett problem är att polisens diagnostik av suicid (brottskod 6001) syftar till
att avföra suicid från brottsutredning. Syftet är således inte att åstadkomma en så riktig
suicidstatistik som möjligt. Flera dödsfall som sannolikt är suicid klassificeras också under
andra kodnummer.
Antalet säkerställda suicid
Under 2009 rubricerades 31 ärenden i polisens arkiv som säkerställda suicid (brottskod 6001)
i hela Halland och samma siffra för 2010 var 26 ärenden. Under 2008 var antalet säkerställda
suicid (brottsskod 6001) åtta i Varberg, 2009 var samma antal fyra, och under 2010 var antalet
säkerställda suicid i Varberg åtta, enligt polisens arkiv (Tabell 3).
8

Tabell 3. Fördelning av ärenden som rubricerats som säkerställda suicid (6001) i Halland under 2009 och 2010
Kommun 2009 2010
Hylte 1 0
Laholm 2 2
Falkenberg 5 4
Kungsbacka 9 4
Halmstad 10 8
Varberg 4 8
Totalt 31 26
Hallandspolisens arkiv 2011-04-26
Sannolikt antal suicid
Hallandspolisens arkiv visar att suicidfrekvensen i Hallands kommuner varierar från år till år
och att det finns svårigheter att skilja suicid från i första hand, drunkning (brottskod 6002) och
övriga dödsfall utan misstanke om brott (brottskod 6004), samt vållande till annans död i
samband med arbetsolycka – övriga fall (brottskod 0392). Svårigheterna med att i efterhand få
klarhet i händelseförloppet medför att det finns ett mörkertal utöver de ärenden som rubriceras
som säkerställda suicid. De personer som har varit mantalsskrivna i Varberg men begått
självmord i en annan kommun finns inte heller med i Hallandspolisens registrerade självmord.
En mer ingående analys av information från polisens arkiv i Varberg avseende suicid
(brottskod 6001), övriga dödsfall utan misstanke om brott (brottskod 6004), samt vållande till
annans död i samband med arbetsolycka – övriga fall (brottskod 0392) visar att gruppen som
med största sannolikhet tagit sitt liv är större än de åtta som registrerats som säkerställda
suicid (brottskod 6001) under 2010, nämligen 13 personer där den största urskiljbara
undergruppen är kvinnor födda på 50- och 60-talen (Tabell 4). Av de suicid som registrerats
under 2010 inträffade fem under det första kvartalet, tre vardera under det andra och tredje
kvartalet samt två suicid under det sista kvartalet 2010.
Tabell 4. Säkra och osäkra suicid i Varberg under 2010 fördelat avseende ålder, kön och vårdkontakt (n= 13)
Ålder Kvinnor Män Vårdcentral Psykiatri
20-30 0 3
30-40 0 0
40-50 5 0 2
50-60 1 1 1 3
60-70 1 1 1 1
70-80 0 1 1
Hallandspolisens arkiv 2011-04-26
Den information som inhämtats från polisens arkiv i Varberg visar också att det vanligaste
tillvägagångssättet att ta sitt liv var genom hängning i det egna hemmet (tabell 5).
9

Tabell 5. Fördelning avseende tillvägagångssätt vid fullbordade suicid i Varberg under 2010 (n= 13)
Tillvägagångssätt Kvinnor Män
Hängning i hemmet 4 1
Överkörd av tåget 1 3
Skjutning i hemmet 0 2
Drunkning/läkemedelsförgiftning 2 0
Totalt 7 6
Hallandspolisens arkiv 2011-04-26
Genom intervjuer identifierades ytterligare tre suicid, dels den försvunna unga man som
inledde resultatdelen, dels ytterligare två unga män från Varberg som begått suicid i Göteborg
varav den ena befann sig på permission från psykiatrisk heldygnsvård i Varberg. Totalt blir
det således 16 suicid under år 2010, varav minst sex under första kvartalet.
Psykofarmaka
Under utredningen har personer som bidragit med information reflekterat över frågor kring
psykofarmakas roll för uppkomst av suicid. Utifrån dessa frågeställningar genomfördes en
jämförelse mellan Halland och riket i övrigt under 2008 och 2010 avseende användning av
psykofarmaka (Socialstyrelsens statistikdatabas över läkemedelsstatistik 2006–2010). Statistik
över personer i alla åldrar visar att användning både av antipsykotisk medicin och av
antidepressiv medicin i Halland statistiskt har större omfattning än användningen av dessa
mediciner i riket i övrigt. Användningen av psykofarmaka har också ökat mer i Halland än i
riket i övrigt mellan 2008 och 2010. Användningen av antidepressiva mediciner har ökat mest
(Tabell 6).
Tabell 6. Personer per 1000 invånare i riket och i Halland, alla åldrar avseende användning av:
Antipsykotisk medicinering Antidepressiv medicinering
Region Kön 2008 2010 Skillnad Region Kön 2008 2010 Skillnad
Riket Män 84,9 85,5 +0,6 Riket Män 59,8 62,8 +3,0
Riket kvinnor 145,7 145,5 -0,2 Riket Kvinnor 110,1 111,7 +1,6
Riket Totalt 115,4 115,6 +0,2 Riket Totalt 85,1 87,4 +2,3
Halland Män 85,7 87,5 +1,8 Halland Män 61,7 65,3 +3,6
Halland Kvinnor 147,7 148,9 +1,2 Halland Kvinnor 111,5 113,7 +2,2
Halland Totalt 116,9 118,4 +1,5 Halland Totalt 86,8 89,6 +2,8
Socialstyrelsens statistikdatabas 2011-04-24
Den information som inhämtats från rättsmedicinsk underökning i polisens arkiv i Varberg
visar att totalt sex av de 13 personer som begått självmord var påverkade av alkohol vid
händelsen och att nio personer hade läkemedel i kroppen. I de fall då kombinationen alkohol
och läkemedel förmodas vara dödsorsaken och då läkemedelsdosen är avsevärt högre än
10

normal ordination redovisas detta i tabellen. Tre av de 13 personerna var varken påverkade av
alkohol eller av läkemedel då suicidiet begicks (tabell 7).
Tabell 7. Läkemedel i kroppen vid fullbordade suicid i Varberg under 2010 fördelat på preparat (n= 9)
Läkemedel Totalt 9
Alimemazin (Theralen) 2
Citaloprom (Cipramil) 3
Dextropropoxifen 1*
Diazepam 1
Mirtazapin (Remeron) 3
Oxazepam (Sobril) 1
Propiomazin (Propavan) 2
Valafaxin (Efexor) 1
Zopiklon 3 (1**)
Hallandspolisens arkiv 2011-04-26, *(kombination etanol), **(hög dos)
Information från hälso- och sjukvård
Den 1 februari 2006 trädde den senaste lex Maria-föreskriften avseende anmälan om
självmord till Socialstyrelsen i kraft. Minst 40 procent av alla som begått självmord har haft
kontakt med hälso- och sjukvården under de fyra senaste veckorna före dödsfallet
(Socialstyrelsen, 2007). Siffran kan dock antas vara betydligt högre än 40 procent
(Socialstyrelsen, 2010). Vetenskapliga studier visar att 70–90 procent av dem som tar livet av
sig har haft kontakt med hälso- och sjukvården inom sex månader före händelsen.
Ambulanssjukvården
Ambulanssjukvården för statistik över alla ärenden och de suicidrelaterade ärenden som
ambulanssjukvården hanterar bedöms och dokumenteras utifrån ärendets art. De
suicidärenden som ambulanssjukvården oftast hanterar benämns antingen ”intoxikation” eller
”förgiftning med alkohol och läkemedel”. Antalet ärenden med dessa beteckningar som
ambulanssjukvården hanterade var 105 till antalet under år 2008, 96 under år 2009 och 132
under år 2010. Ambulanssjukvårdens statistik visar inte vilka ärenden som hade dödlig
utgång.
11

Vuxenpsykiatrin i Varberg
Vuxenpsykiatrin har anmält sex suicid enligt lex Maria under 2010 varav ett under första
kvartalet. En speciellt tillsatt styrgrupp sammansatt av representanter från socialtjänst,
arbetsförmedling, försäkringskassa och närsjukvård har tidigare analyserat de självmord som
skett under 2010. Vuxenpsykiatrins representant från denna styrgrupp beskriver att denna
grupp reflekterat över vilken betydelse exempelvis personalomsättning på läkarsidan vid den
vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen i Varberg under 2010 kan ha haft. Gruppen
bedömde att få av dem som tagit sitt liv i Varberg under 2010 varit i kontakt med psykiatrin
och att problem att komma in på arbetsmarknaden kan ha varit en bidragande faktor i en del
av fallen. Den mediala uppmärksamheten kring den unge man som försvann i början av
februari 2010 och senare hittades drunknad beskrevs som en betydelsefull faktor för
utvecklingen.
Närsjukvården i Varberg
En person av de som suiciderat i Varberg under 2010 hade haft kontakt med närsjukvården i
Varberg. En representant för närsjukvården i Varberg beskriver sin reflektion att två av de
personer som senare suiciderat i Varberg under 2010 uppvisat ökad rädsla och en överdrivet
misstänksam tolkning av omvärlden. Andra människor har, av de två personer som senare
suiciderade, uppfattats som hotfulla. Detta trots att de båda personerna hade stora olikheter i
den grundproblematik de besvärats av tidigare. Tillståndet skulle kunna liknas vid paranoida
drag. Svårigheten beskrivs vara att avgöra ifall det är ”vanlig depression” eller om tillståndet
innebär en pre-psykotisk ångest och därmed ökad risk för suicidhandlingar. En riskfaktor som
beskrivs är att ta efter andra, modellinlärning. Exempelvis blev en person överkörd av tåget på
precis samma ställe som en annan person blivit några veckor tidigare. Det hela beskrivs som
en exakt upprepning av det som hänt tidigare. Personen parkerade på samma ställe och gjorde
exakt likadant. Andra riskfaktorer som beskrivs är exempelvis bipolär sjukdom och
missbruksproblematik. En viktig del i arbetet med suicidprevention för dessa patienter
beskrivs vara att alltid genomföra och dokumentera riskbedömning samt hitta former för att
ge personal stöd efter att en patient har suiciderat.
Veddige vårdcentral
En person av dem som suiciderat i Varberg under 2010 hade haft kontakt med Veddige
vårdcentral. En representant för vårdcentralen beskriver att en hel del suicid är helt oväntade
och att riskfaktorer som ärftlighet och kroppslig sjukdom gör att det är viktigt med noggrann
suicidbedömning med skattningsskalor som fångar upp kända riskfaktorer. Att det inte finns
någon enkel sanning som helt förklarar vad suicid beror på eller vad som ska göras betonas.
Vikten av bra samverkan, tät uppföljning och att inte bara erbjuda medicinering understryks.
Likaså beskrivs vikten av att involvera anhöriga under förutsättning att man får patientens
tillstånd att göra det. Om vårdcentralen inte själv klarar att hantera en komplex
suicidproblematik kontaktas psykiatrin och samverkan med psykiatrin beskrivs som
tillfredställande.
12

Neptunuskliniken
Neptunus vårdcentral hade haft kontakt med två av de personer som suiciderat och ytterligare
två personer som suiciderat var listade på Neptunus vårdcentral. En representant från
Neptunuskliniken konstaterar att dagens samhälle medför stora påfrestningar med höga krav,
främst på ungdomar och yngre vuxna, både från omgivningen och från individerna själva. En
inte försumbar faktor i sammanhanget beskrivs vara mediernas fokusering på självmord med
risk för smittspridning av suicidalt beteende. Även Facebook uppfattas leda till stor
uppmärksamhet avseende suicid från omgivningen vilket kan påverka ungdomars beteende på
ett negativt sätt. Den förmodade ökning av suicid som setts i Varberg under 2010 uppfattas
som ett kluster innehållande främst yngre personer. Nu när mediebevakningen lugnat ner sig
uppfattas antalet suicid ha sjunkit igen. Vaksamheten och beredskapen i samhället som helhet
och inte minst inom vården beskrivs som förbättrad idag på grund av att problematiken
uppmärksammats.
Sjukhuskyrkan i Varberg
Personal från sjukhuskyrkan i Varberg beskriver att deras uppfattning är att det förmodade
suicidklustret under 2010 skiljer sig från den vanliga trenden genom att det är en ökande andel
kvinnor med barn, fyra personer, som tagit sitt liv jämfört med tidigare då det övervägande
varit män. Vid intervjun framkommer att det uppfattas som vanligt förekommande att den
suiciderade personen före suicidet besökt vårdcentral och fått medicinering mot depression
eller ångest liksom att anhöriga till den avlidna har upplevt att de inte fått tillräcklig
information om hur medicinen verkar. Personal från sjukhuskyrkan uttrycker vikten av att
man som patient efter ett suicidförsök erbjuds samtal utifrån sin personliga situation och sina
egna behov då man är inskriven på psykiatrisk heldygnsvård enligt lagen om psykiatrisk
tvångsvård (LPT). Deras erfarenhet är att samtal vid psykiatrisk heldygnsvård i huvudsak
genomförs i diagnostiskt syfte. Personal från sjukhuskyrkan betonar att samtal är viktigt i
samband med somatisk sjukdom, depressiva symtom och ångestproblematik. Stöd och
utbildning för läkarna efterfrågas i syfte att stärka deras förmåga att härbärgera och möta
svåra känslor hos de personer som söker hjälp.
Information från myndigheter
SOS Alarm
En representant från SOS Alarm hänvisar till statistik från rättsmedicinska avdelningen i Lund
där 34 självmord registrerats i Halland 2009. Dessa siffror kan jämföras med Hallandspolisens
arkiv där endast 31 självmord i Halland finns registrerade under 2009 och med
Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik där inte mindre än 43 självmord i Halland finns
registrerade samma år. Antalet självmord i Halland för 2010 är 26 både enligt rättsmedicinska
avdelningen i Lund och i Hallandspolisens register. Socialstyrelsens statistik för 2010 finns
ännu inte tillgänglig.
13

Information från Räddningstjänsten
En representant från Räddningstjänsten i Varberg beskriver att insatser vid suicid inte är en
stor del av deras verksamhet, de medverkar inte i krisstöd till exempelvis närstående vid
suicid. Samarbetet med polis, ambulans, Posom-grupp och Region Halland beskrivs allmänt
som välfungerande, men man ser att Räddningstjänsten har behov av utbildning för att stärka
sin kompetens vid exempelvis akuta förhandlingssituationer och välkomnar en ny
samverkansmodell som med fördel kan hämta inspiration från det arbete som utvecklats i
Jönköping, och som brukar benämnas ”Jönköpingsmodellen”.
Socialförvaltningen i Varberg
Från Varbergs kommun informeras att de som kommer i kontakt med socialförvaltningen och
är över 18 år antingen är i behov av försörjningsstöd eller av missbruksvård. Inledningsvis
finns ingen information om att någon inom kommunens verksamhet tagit sitt liv under 2010
men efter förfrågan i kommunens verksamheter via e-post framkommer information om att en
man 29 år, utan barn, med missbruksproblematik tagit livet av sig. Via intervjuer och
psykiatrins registrerade lex Maria-anmälningar framkommer att en kvinna boende på ett av
kommunens boenden med särskild service tagit livet av sig.
Trafikverket
Under 2010 rapporterades fyra fall av järnvägssuicid i Varberg, där alla omkom och trolig
orsak var suicid. Under 2008 rapporterades inga järnvägsrelaterade dödsfall men tre tillbud,
under 2009 rapporterades inga dödsfall och inga tillbud. Under 2010 rapporterades inga
tillbud utöver de fyra dödsfallen. Hur siffrorna skiljer sig från övriga Sverige är svårt att uttala
sig om eftersom statistiken finns tillgänglig först flera år efteråt. Av de suicid som var
relaterade till tågtrafiken 2010 inträffade tre av fyra inom en sträcka på några hundra meter.
Trafikverket har reagerat på detta genom att röja utmed banan för att sikten ska bli bättre.
Antalet händelser är ur statistiskt perspektiv mycket litet och det är därför omöjligt att dra för
långtgående slutsatser om en eventuellt ökande trend. Det rör sig om fyra eller inga händelser.
Att det skett tre händelser på ungefär samma plats under kort tid är anmärkningsvärt samtidigt
som det ofta är så på mindre orter att många har kännedom om vad som sker, vilket kan
influera och utlösa flera liknade handlingar. Hittills 2011 finns bara ett noterat tillbud i mars
om att "Resenärer genar ofta över spåret".
Enligt personlig kommunikation med Jan Beskow 2011-07-27, pågår för närvarande inom
Trafikverket dels en utredning om suicidprevention inom Trafikverkets ansvarsområde, i
första hand järnvägstrafiken, dels en utredning om diagnostik och klassifikation av suicid för
att kunna skilja suicid från andra dödsolyckor, främst inom vägtrafiken. Båda kommer att
publiceras som rapporter i Trafikverkets rapportserie.
14

Intervjuer med personer med egna erfarenheter av suicidalitet
Intresseföreningen för bipolär sjukdom (IBIS)
En representant påtalar att vården har ett stort ansvar och att utredningen därför bör fokusera
på vårdens insatser och hur de kan vidareutvecklas. Nära kontakt och kontinuitet mellan
patient och behandlare samt öppenhet och samverkan mellan olika vårdgivare är avgörande
för ett fullgott resultat. Vikten av tillgänglighet även nattetid liksom korrekta bedömningar
påtalas. IBIS menar att det är långt mer kostnadseffektivt att tillgodose medborgares behov i
ett tidigt skede eftersom kostnaderna blir större när problematiken med tiden försvåras på
grund av utebliven adekvat vård. Det är viktigt att personal har kompetens och erfarenhet så
att de förstår att patienter inte vill personal något illa utan att patienter i de i de fall de
uppträder hotfullt eller våldsamt har en ohanterlig problematik inom sig som de behöver
professionell hjälp med.
Krisstöd i Halland
Gunilla Axman driver i dag Krisstöd i Halland och arbetar med utbildning, föreläsningar och
krissamtal i Praktisk krishantering. Krisstöd i Halland vänder sig till företag, organisationer
och privatpersoner. Gunilla berättar att hon själv miste sin dotter i en diskoteksbrand i
Göteborg 1998 och i samband med detta hamnade i kris, tappade minnet, fick olika symtom
och mådde mycket dåligt. Det stöd samhället inledningsvis erbjöd var 10 dagars
sjukskrivning, ingen information om vilka symtom en krisreaktion kan ge och att dessa är
normala rektioner vid en kris. Det var inte bara sorgen och saknaden som var svår, hon
drabbades dessutom av symtom som t.ex. att inte komma ihåg saker och ting, att ha svårt att
ta in information och att bara kunna göra en sak i taget. Hon trodde att hon hade fått
hjärntumör eller blivit dement och genomgick därför undersökningar av hjärnan. Det var först
när hon träffade Regina Birkehorn, författare och krisexpert, som hon fick tillräcklig kunskap
för att förstå att detta var normala reaktioner i en kris. Idag använder hon sig av sin erfarenhet
och sin utbildning som certifierad krishanterare för att hjälpa och utbilda människor, företag
och organisationer i Praktisk krishantering. Hon menar att kunskapen om krisreaktioner och
krisprocessen samt vilket stöd som behövs är bristfälligt i samhället. Kunskapsbristen behöver
bearbetas både utifrån ett suicidpreventionsperspektiv, ett patientsäkerhetsperspektiv och ur
ett kompetensutvecklingsperspektiv. Medicinering är inte en optimal krisbearbetning och
exempelvis samtal med präster passar inte alla, därför behöver kunskapen finnas i sjukvården.
En avstannad krisbearbetning kan leda till mångårig funktionsnedsättning med stort lidande
och stora kostnader för både individ och samhälle. Samhället sparar pengar på att förebygga
att krisreaktioner blir kroniska genom att understödja krisbearbetning och återhämtning så att
personen kan bygga upp sitt liv på nytt.
Bekant till drabbade familjer
En person med nära relationer med familjer som drabbats av suicid berättar om två unga män,
ursprungligen från Varberg, som suiciderat i Göteborg. Uppgiftslämnaren är kritisk mot den
psykiatriska hälso- och sjukvården. Psykiatrin uppfattas som förlegad och att verksamheten
15

inte har följt med i utvecklingen och därför inte når ut till befolkningen via alla nya kanaler
som it-tekniken innebär, särskilt i kontakten med yngre människor. Likaså uttrycks att
psykiatrin är för specialiserad utifrån psykiatriska diagnoskriterier istället för att möta
människors verkliga behov. I samtalet beskrivs att det finns en stor risk att unga människor
undviker att söka hjälp i den psykiatriska vården av rädsla för att bli diagnostiserad och
särbehandlad i samhället på grund av en eventuell psykiatrisk diagnos utan att få någon
strukturerad hjälp. I samtalet betonas att en felaktig diagnos med stigmatisering som följd inte
bidrar till återhämtning utan istället ökar risken för desperata handlingar.
En kvinna med egna erfarenheter av att vara suicidal
En person med egna erfarenheter av att vara självmordsnära beskriver att felaktigt bemötande
i vården och utanförskap i samhället kan göra situationen mycket värre. Hon efterfrågar
profylaktisk hjälp i form av bio-psyko-sociala insatser i strukturerade vårdplaner med
kontinuerlig uppföljning. Frågan varfö, beskrivs som mycket värdefull liksom att våga lyssna
och ta emot det som den suicidnära personen har att berätta. Det är viktigt att fråga upprepade
gånger vad som är problemet och att våga stanna kvar och invänta svaret. Rådet till
sjukvården är att våga fråga och möta den suicidnära patienten samt att ta denne på allvar.
Likaså underlättar mindre vårdenheter med god kontinuitet återhämtningen, eftersom det
krävs tid och trygghet för att bygga upp ett tillräckligt förtroende. En viktig aspekt är att inte
byta eller avbryta en vårdkontakt i samband med försämring. Det beskrivs som positivt att
ungdomar tar initiativ till att starta hemsidor och samtalsgrupper ute i närsamhället.
Suicidnära personer kan berätta om sina planer eller inte berätta för någon. Därför är det
viktigt både att leta efter tecken på suicidtankar och planer hos personer som inte själva
uttrycker detta liksom att ta på allvar när någon uttrycker suicidplaner. Det måste också finnas
hjälp att få efter ett suicidförsök, exempelvis psykisk intensivvård där man får möta
människor som vågar gå till botten med problemet. Vidare uttrycks frågor kring
medicineringens roll för suicidbenägenhet eftersom det finns information om att antidepressiv
medicinering i vissa situationer kan öka risken för självmord. Bland annat eftersom apatin,
som brukar finnas vid depression, ofta minskar innan den psykiska smärtan avtar då
depression behandlas medicinskt.
En man med egna erfarenheter av att vara suicidal
Ytterligare en person med egna erfarenheter av att vara självmordsnära beskriver att han i
skolan under låg- och mellanstadiet led av ett så starkt självhat att han inte kunde se sin egen
spegelbild. En bidragande orsak till att unga män far psykiskt illa är exempelvis samhällets
ytliga kroppsfixering och att vuxna inte har tid att prata med ungdomar. Att få tala om vad
som oroar men också om vad som är vackert och fint i livet är viktigt. Det är avgörande att bli
lyssnad på och att hänsyn tas till personkemin då det är lättare att knyta an till vissa personer
än andra. Ett äkta leende kan säga mer än tusen ord. Antidepressiva mediciner kan aldrig
ersätta bemötande och tid för samtal.
16

Intervjuer med närstående till sex suiciderade personer i Varberg
Intervjuer med anhöriga till sex av de personer som tog sitt liv i Varberg under 2010 visar att
två av dem hade haft kontakt med den psykiatriska vården, tre personer hade haft kontakt med
närsjukvården och en av dessa personer hade också vårdats på medicinklinik strax innan
självmordet genomfördes. I två av intervjuerna beskrivs oro för barnen, i två av intervjuerna
beskrivs att nära vänner till den suiciderade personen tidigare tagit sitt liv. I tre av intervjuerna
uttrycks att byte eller insättning av antidepressiv medicinering har skett strax innan suicidet
genomfördes och i två ytterligare intervjuer beskrivs att konsultation alternativt
sjukhusvistelse inom psykiatrin skett strax före suicidet men uppgift om förändring i
medicineringen saknas. I tre av intervjuerna framkommer tecken på bristfällig samordning av
insatser från olika vårdgivare och i tre av intervjuerna uttrycker närstående otillräcklig
delaktighet.
Diskussion
Metoddiskussion
Undersökningens explorativa karaktär innebär en successiv orientering inom problemområdet.
Det innebär att nya frågeställningar och perspektiv har dykt upp under arbetets gång. Hit hör
framför allt betydelsen av att också analysera föreställningar om ett möjligt kluster och hur
dessa föreställningar uppkommit. Vidare att statistiskt bedöma om någon ökning i antalet
suicid föreligger samt om det finns andra tecken på kluster, till exempel speciella ålders- eller
könsgrupper eller tecken på modellinlärning.
Metodiskt har det visat sig vara svårt att få tillgång till entydiga relevanta och pålitliga fakta.
Socialstyrelsens statistik för 2010 publiceras först två år i efterhand. Det finns i dagsläget inte
någon övergripande myndighet som har ansvarar för att snabbt inhämta och tillhandahålla
denna typ av fakta. Uppgifter från polisens arkiv, indirekt inhämtade uppgifter från
rättsmedicinska avdelningen i Lund och Socialstyrelsens statistik visar olika information. Den
geografiska indelningen för suicidprevention är otydlig liksom gränsdragningar för vad som
ska betraktas som ett säkerställt suicid. Allt detta är problem som påverkat utredningens
resultat. Ur ett annat perspektiv är detta värdefulla resultat för den fortsatta utvecklingen av
suicidprevention, särskilt utvecklingen av en infrastruktur som gör det möjligt att tidigt och
säkert diagnostisera eventuella kluster.
Resultatdiskussion
Föreställningar om ett kluster
Uppgiften att det fanns utbredda föreställningar om en stor ökning av antalet suicid i Varberg
under första kvartalet eller hela året 2010 har kunnat verifieras. Orsakerna tycks ha varit minst
fyra:
17

1. Ett ouppklarat dödsfall gav upphov till tankar på suicid.
2. Sjukhuskyrkans observationer bidrog ytterligare. Sjukhuskyrkan framstår som en
central institution vars möjlighet att tidigt upptäcka möjliga kluster skulle kunna
systematiseras och effektiviseras.
3. Ett ovanligt högt antal tågrelaterade självmord varav tre på samma plats, kan också ha
bidragit.
4. Mediernas rapportering beskrivs av flera av de intervjuade personerna som en
förklaring. Fragmentarisk information blir lätt en grogrund för ryktesspridning och
spekulationer. Saklig information för att minska tabuering och förutfattade meningar
är ett viktigt inslag i suicidprevention. Mediernas uppgifter bör därför snabbt fångas
upp och initiera grundligare utredningar.
En central frågeställning är om en statistiskt säkerställd ökning av antalet suicid under första
kvartalet eller hela år 2010 kan fastställas. Av 13 sannolika suicid i Varberg under år 2010,
baserat på uppgifter från polisens utredningar, inträffade fem under första kvartalet, jämfört
med förväntat 3,25 (13:4=3.25) om de varit jämt fördelade under året. Antalet säkerställda
suicid i Varberg enligt samma källa var år 2009 fyra suicid medan antalet sannolika suicid
troligen är fler varför antalet suicid under första kvartalet 2009 inte är känt och därför inte kan
användas som jämförelsematerial.
Om de två unga män från Varberg som uppges ha suiciderat i Göteborg, samt den unga man
som inledningsvis fanns drunknad inkluderas, består ansamlingen av 16 personer, varav åtta
kvinnor och åtta män. Om dessa tre unga män inkluderas begick minst sex personer självmord
under första kvartalet 2010 jämfört med förväntat antal av fyra (16:4). Utredningen kan
utifrån denna information inte statistiskt visa att det faktiskt förelegat att kluster i Varberg
första kvartalet eller under hela året 2010. Detta utesluter inte att ett kluster kan ha förelegat,
men med nuvarande bristfälliga infrastruktur av suicidpreventionen har detta inte kunnat
visas.
Utredningens möjligheter att få relevant information har varit begränsade. Socialstyrelsens
dödsorsaksstatisk publiceras två år i efterhand och är därför oanvändbar annat än som
retrospektivt jämförelsematerial. Polisen kan vara en viktig källa till information men polisens
klassificering av suicid har i sin nuvarande form det huvudsakliga syftet att utreda förekomst
av brott. Såväl utredningar som diagnostik av suicid behöver förbättras om polisens uppgifter
skall vara användbara i suicidpreventionsarbetet. Till detta kommer att olika
uppgiftslämnande organisationer som Socialstyrelsen, polisen, rättsmedicin, grannkommuner,
hälso- och sjukvårdens olika delar samt sjukhuskyrkan verkar inom olika geografiska
områden. Bättre överblick skulle kunna åstadkommas om en myndighet med stöd av ett
regionalt centrum för suicidprevention fick det övergripande ansvaret för att registrera och
förebygga suicid, särskilt vid snabba ökningar i antalet suicid. Ökad förekomst av andra
tecken på suicidalitet, som ökat intresse och intensivare samtal om död och suicid inom ett
begränsat område, till exempel en skola eller en kommun, är också viktiga markörer för tidig
diagnostik av suicidkluster (Beskow, 1999).
18

Diagnostik av suicid tidigt i utvecklingen av ett eventuellt kluster kräver en välplanerad
infrastruktur för suicidprevention med nära samarbete mellan flera olika myndigheter och
organisationer.
Samband mellan flera suicid och/eller modellinlärning?
Utredningen kan inte finna en gemensam orsak till de 16 suiciden, inte heller någon homogen
undergrupp eller ett för många karaktäristiskt tillvägagångssätt. I några fall kan
smitta/modellexempel misstänkas då en ung man enligt polisrapporten hängt sig i samma rum
på samma sätt i en liknande lägenhet som sin tidigare vän. En kvinna har också påkörts av
tåget på precis samma plats och på samma sätt som en man tre veckor tidigare. Det verkar inte
som den övervägande andelen av personerna i det misstänkta klustret kände varandra väl eller
stod varandra nära på annat sätt än att de bodde i samma kommun.
Andelen suicid av kvinnor födda på 50- och 60-talen och med barn är större än andra
undergrupper. I några av intervjuerna nämns oro för att inte räcka till för barnen i samband
med skilsmässa och/eller sjukdom, som bakgrundsfaktorer. Så gott som alla, både män och
kvinnor, har haft någon form av kontakt med hälso- och sjukvården och en majoritet har
drabbats av antingen sjukdom eller förlust, exempelvis genom skilsmässa, ett barns död eller
genom att en tidigare nära vän eller släkting tagit sitt liv.
Inget av dessa samband är av den karaktären att det går att diagnostisera ett kluster utifrån
påverkan mellan de olika suicidierna. Detta kan förvisso bero på ett lågt antal och inte
tillräckligt omfattande och ingående intervjuer. Sådana hade möjligen kunnat avslöja sådana
samband.
Utvidgad undersökning?
Tre brister i utredningen skulle kunna åtgärdas, genom:
1. Direkt kontakt med rättsmedicinsk avdelning.
2. Att med hjälp av Nationellt center för prevention av suicid och psykisk ohälsa, NASP,
ta fram antalet suicid i alla kommuner i Halland under åren 2001–2010 fördelade på
ålder, kön och förslagsvis samma fyra åldersgrupper som i den nationella statistiken.
3. Att engagera en professionell statistiker för bedömning av samtliga tillgängliga data.
Även med dessa åtgärder är sannolikheten ganska låg för att man skulle kunna säkerställa ett
kluster i Varberg med omnejd, första kvartalet 2010, under hela 2010 eller omfattande delar
av år 2009 och 2010. Det eventuella klustret kan inte heller påverkas efter så lång tid. Det
verkar därför betydligt bättre att omedelbart komma i gång med att utveckla praktisk
suicidprevention i Varbergs kommun samt i Region Halland. Därvid kan en rad observationer
i denna rapport vara till god ledning.
19

Slutsatser
Utredningen visar att det fanns en utbredd föreställning i Varberg under första kvartalet 2010
om ett ökat antal suicid i kommunen och har även kunnat peka på fyra faktorer av betydelse
för denna uppkomst och utveckling.
Vid analys av misstänkt suicidkluster bör man därför starta med att dokumentera och
analysera dessa föreställningar samt hur de uppkommit, jämföra dem med tillgänglig
expertkunskap inom suicidprevention samt först därefter ta ställning till en fördjupad analys.
Detta behov av ökat fokus på själva föreställningarna i utredningsarbetet vid ett förmodat
suicidkluster var ett oväntat och betydelsefullt resultat.
Utredningen har inte kunnat visa:
Att det i Varberg under första kvartalet 2010 eller hela år 2010 förelegat en sådan
ökning av antalet suicid och/eller sådana inbördes samband mellan de suicidala
personerna att det utgjort ett suicidkluster. Detta negativa resultat beror
huvudsakligen på att infrastrukturen för diagnostik av suicid är för outvecklad. Ett
kluster kan således ha förelegat, men inte varit möjligt att påvisa.
En fördjupad utredning av det misstänkta klustret i Varberg skulle sannolikt inte
heller leda till full säkerhet. En inriktning på att praktiskt utveckla
suicidpreventionen i Varbergs kommun i samarbete med Region Halland förefaller
mer ändamålsenlig. Beredskapen bör vara bättre vid ett eventuellt förnyat larm om
ökat antal suicid.
Utredningen har kunnat visa:
Att Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik i sin nuvarande form är användbar endast
som bakgrundsdata men oanvändbar i en brådskande undersökning i inledningen
av ett misstänkt kluster.
Att lokala data från polisen kan vara användbara vid tidig diagnostik av
suicidkluster. För detta ändamål krävs en bredare insamling av bakgrundsdata och
ett mer systematiskt klassifikationsarbete inriktat på suicid samt att flera polisdata
insamlas från omkringliggande kommuner, liksom att data bör erhållas direkt från
rättsmedicinsk avdelning. Ett samarbete mellan kommunen, regionen, polisen och
Trafikverket kan här vara en konstruktiv väg.
Att tre av fyra tågsuicid inträffat på samma plats vid Sanatorievägen och att det vid
två av dessa föreligger misstänkt mönsterinlärning. Kontakt bör därför tas med
Trafikverket för att samtala om ytterligare åtgärder.
20

Det misstänkta klustret i Varberg bör uppfattas som en varningsklocka. Nästa gång misstankar
uppkommer om ett snabbt stigande antal suicid i någon del av Halland bör suicidpreventiva
infrastrukturer och strategier vara långt mer utvecklade. Detta innebär framför allt ett lokalt
fungerande system för tidig diagnostik av ett ökat antal suicid.
Fortsatt suicidprevention i Varberg och Halland
Trots de ovan beskrivna begränsningarna i utredningens tidsram och uppläggning kan man
ändå avslutningsvis resonera kring följande förändringar i rutiner och samordning mellan
olika samhällsinstanser som kan vara viktiga faktorer i det fortsatta arbetet med
suicidprevention:
Öka möjligheten till tidig upptäckt av ett kluster genom att förlägga ansvaret för att
föra statistik och uppmärksamma utveckling av ett eventuellt kluster på en myndighet
med tydligt avgränsad geografisk indelning.
Utveckla ett regionalt center för suicidprevention som skall stödja kommunerna i
Halland med expertkunskaper, planering, utbildning och träning, statistik och
gemensamma publikationer.
För statistik över vilka behandlingsåtgärder, både medicinska och psykosociala, som
erbjudits och inte erbjudits personer som suiciderat och använda denna information
vid vidareutveckling och revidering av befintliga suicidpreventionsprogram. Flera av
de avlidna medicinerade med psykofarmaka utan att uppnå tillfredställande
behandlingsresultat.
Öka användningen av vårdprogram och rutiner för patientsäkerhet för bedömning,
ordination och uppföljning av behandlingsresultat och hälsotillstånd vid misstanke om
suicidproblematik. Använda suicidskattningsskala som ett komplement till en
subjektiv bedömning baserad på samtal med patienten och dennes närstående.
Arbeta aktivt för att involvera närstående i bedömning och planering av vård av
suicidnära patienter vid exempelvis in- och utskrivning, överflyttning mellan
vårdavdelningar samt nya eller förändrade ordinationer.
Inkludera den suicidnära personens existentiella problematik i bedömningssamtalet i
syfte att öka personens möjlighet att uppleva sig sedd och värdefull, denna dimension
av suicidprevention bör stärkas i den dagliga praktiska vården.
Förtydliga rutiner och ansvarsområden i vården av suicidnära personer och utveckla
samverkan mellan olika vårdgivare. Ta ställning till ifall psykiatrin bör ta ett större
ansvar för suicidnära personer och/eller ifall kompetensen bör förstärkas i andra
verksamheter som exempelvis kommun och närsjukvård.
21

Informera och allmänbilda befolkningen om suicid via medier, föreläsningar och
kurser.
Följ WHO:s rekommendationer för hur man kommunicerar om suicid för att undvika
att negativa influenser sprids vidare (WHO, 2000).
22

Referenser
Beskow, J. (2010). The meaning of suicidality. Chapter 2 in Osorno J, Svanström L, Beskow
J. (eds.) Community Suicide Prevention. Stockholm: Karolinska institutet.
Beskow, J., Sandegren, B., Thorslund, A., & Ågren, H. (1999). Ideella nätverk utvecklar
självmordspreventionen. Läkartidningen; 96 (23):2869–2870,2872.
Clarke, R., & Lester, D. (1989). Suicide: Closing the Exits. New York: Springer-Verlag.
Hawton, K., & van Heeringen, K. (2000). (eds). The International Handbook of suicide and
attempted suicide. Chichester: Johan Wiley and Sons.
Räddningsverket, Nationellt centrum för lärande från olyckor [NCO]. (2004). Suicid och
samhällsekonomiska kostnader (NCO 2004:7).
Petrov, K. (2010). Döden i livet och livet i döden. Förutsättningar för en befolkningsinriktad
suicidprevention i ett idéhistoriskt perspektiv. Västra Götalandsregionen:
Folkhälsokommittén.
Slutbetänkande av Självmordspreventionsutredningen. (2010). Händelseanalyser vid
självmord inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Förslag till ny lag (SOU
2010:45). Stockholm: Socialdepartementet.
Socialstyrelsens statistikdatabas Läkemedelsstatistik 2006 - 2010. Tillgänglig på:
http://192.137.163.49/sdb/lak/val.aspx
Socialstyrelsens statistikdatabas Dödsorsaksstatistik. Tillgänglig på:
http://192.137.163.49/sdb/dor/val.aspx
Socialstyrelsen. (2010). Självmord 2006–2008 anmälda enligt lex Maria. Tillgänglig på:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17987/2010-4-5.pdf
Socialstyrelsen. (2007). Självmord 2006 anmälda enligt Lex Maria. En sammanställning av de
beslut som har fattats t.o.m. mars 2007. Tillgänglig på:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8998/2007-109-
22_200710922.pdf
Wasserman, D., & Wasserman, C. (2009). Oxford textbook of suicidology and suicide
prevention. A global perspective. Oxford: Oxford University Press.
WHO. (2000). World Health Organization. Preventing Suicide: A Resource for Media
Professionals. Geneva: WHO.
Wibble, T., Melin, G., & Petersson, A. (2010). Specific example IV: Jönköping in Sweden; a
model for collaboration between community services to enable a more efficient
response to suicide threats. Ch 9 p. 37-59.in Osorno J, Svanström L, Beskow J. (eds.)
Community Suicide Prevention. Stockholm: Karolinska institutet
23