Du hittar hela det 10-sidiga dokumentet som PDF här - Landskrona ...

NÅGOT HAR GÅTT SNETT MED LANDSKRONA
Under de senaste femton åren har vi kunnat se hur Örestadsregionen börjat ta form.
När vi åker på E:6an mellan Ängelholm och Malmö ser vi hur det byggs och
utvecklas. Lokaler för industri och handel skjuter upp som svampar ur jorden.
Spännande bostadsområden – ofta med utsikt över sundet – byggs för att tillgodose
människornas behov och drömmar.
Experterna hyllar regionen och pekar ut den som Skandinaviens – ja till och med norra
Europas främsta tillväxtregion. Vi känner det och vi ser det i Ängelholm, Helsingborg,
Kävlinge/Löddeköpinge, Lomma och Malmö – men inte i Landskrona.
Denna stad som har det bästa läget i Örestadsregionen och bästa tänkbara
förutsättningar. Denna stad som ibland, med all rätt, kallas möjligheternas stad – har
istället förvandlats till Örestadsregionens förlorare. En stad med växande sociala
problem, stagnerat näringsliv och ett centrum präglat av butiksdöd och kriminalitet.
Hur har det kunnat bli så? Vad är orsaken? Varför stämmer inte kommunpolitikernas
bild av Landskrona med den verklighet vi möter i vardagen och varför vidtagas inga
vettiga åtgärder?
Det är många Landskronabor som ställer sig dessa frågor. Vi som skrivit denna
artikel har som många andra förundrats över utvecklingen, känt hopplöshet och
förtvivlan, men också vrede över att vår stad tillåtits att förfalla år efter år.
Det blir nästan outhärdligt när vi samtidigt är övertygade om Landskronas
fantastiska utvecklingsmöjligheter med sin belägenhet mitt i Örestadsregionen.
Vi vill med denna artikel ge Landskronaborna fakta och en analys av orsakerna samt
ett principförslag till hur man långsiktigt skulle kunna vända den negativa
utvecklingen som präglat Landskrona under de senaste femton åren och som förvärrats
under de senaste åren.
FAKTA
Befolkningsstruktur/sociala problem
Om man frågar vad som är viktigast i ett fotbollslag – är det rimliga svaret:
fotbollsspelarna.
Frågar man vad som är ett företags viktigaste resurs blir svaret: medarbetarna. Samma
gäller för en kommun – d v s dess invånare är den viktigaste resursen.
Ålder, utbildningsnivå, yrkestillhörighet, inkomstförhållanden etc. är faktorer som
avgör situationen och framtiden i en kommun. Landskrona har sedan 1990 utvecklats
på ett otillfredsställande sätt i dessa avseenden.
1

• Under perioden 1975-2005 har Landskronas befolkning ökat med endast 2,4%.
Motsvarande för riket är 10,2%, för Ängelholm 36,1%, för Helsingborg 20,0% och
för Malmö 11,4%. Trots att Landskrona i princip stått still har betydande in- och
utflyttningar ägt rum. Dessa har successivt förändrat befolkningsstrukturen och
dramatiskt försämrat de sociala förhållandena i staden jämfört med riket i övrigt.
• Landskrona har fått en stor ökning av bidragsberoende hushåll (socialhjälp).
Utgivet ekonomiskt bistånd (socialhjälp) har under 1990–2004 ökat med 223% i
Landskrona. I Ängelholm har ökningen varit 31%, i Helsingborg 161% och i
Malmö 67%. Riksgenomsnittet var 75%.
Ett skrämmande faktum är att hela 17% av alla barn i Landskrona växer upp i
bidragsberoende familjer. Motsvarande siffra för riket var 7% för år 2004.
• Kriminaliteten i Landskrona har successivt under 1990–2005 ökat till en nästan
ofattbar nivå.
Grova brott har ökat med 60% under perioden 2002–2004. Motsvarande siffra för
riket var 11%, för Malmö 15% och för Lomma -31%.
Landskrona har blivit en av de värst drabbade kommunerna i Sverige vad gäller
kriminalitet.
• Utbildningsnivån i Landskrona är låg. Andelen av befolkningen mellan 16-74 år
som har eftergymnasial utbildning, tre år eller mer, var 2004 cirka 9,5%.
Motsvarande siffra för riket var 15%, för Ängelholm 13,5%, för Helsingborg 14,3%
och för Malmö 17,9%.
I andra ändan av utbildningssystemet blir bilden än mörkare. Hela 38% av alla
elever som gick ut grundskolan 2004 uppnådde ej målen, d.v.s. var underkända i ett
eller flera ämnen. Motsvarande siffra för riket var 24%.
• Landskrona har haft en kraftig ökning av antalet invandrare. Denna kategori
utgjorde 2004 cirka 20,5% av kommunens invånare. Motsvarande siffra för riket var
12,2%.
Om barn födda i Sverige av utländska föräldrar inräknas blir siffran 27,2%.
Merparten av dessa bor i tätorten Landskrona med cirka 25.000 invånare, vilket
innebär att cirka 40% av befolkningen i tätorten Landskrona har invandrarbakgrund.
Majoriteten av invandrare är skötsamma och behövs i det svenska samhället. Men
invandring i den storleksordning som skett till Landskrona skapar problem som
myndigheterna inte klarat av. En påtaglig segregation har i sin tur gett en otäck
grogrund för rasism och främlingsfientlighet.
• Landskronas medelinkomst och skattekraft är en följdeffekt av ovanstående
faktorer och avviker negativt från riksgenomsnittet. Landskronas skatteunderlag i
procent av riksmedelvärdet utgjorde sistlidna år 87%. Motsvarande siffra för
Ängelholm var 97%, Helsingborg 99% och Malmö 89%. Landskrona har tappat
5%-enheter sedan år 2000.
2

Om man därtill lägger att de kommunala kostnaderna per invånare är betydligt
högre än i riket för övrigt uppkommer en långsiktigt svårlöslig ekonomisk ekvation.
Kortsiktigt har detta lösts genom statliga bidrag. År 2005 genererade
Landskronaborna själva cirka 1 miljard kronor i kommunalskatt. Utgifterna för
kommunen uppgick till 1,4 miljarder. Mellanskillnaden om cirka 400 miljoner
kronor – vilket motsvarar löner och sociala avgifter för ca 1.100 kommunalanställda
– utgjordes av statliga bidrag varav ca hälften “inkomstprövade”.
Flertalet av landets kommuner erhåller bidrag från staten i varierande grad. De som
erhåller mer än genomsnittet, vilket Landskrona gör, utsätter sig för en risk då staten
villkorar sitt bidrag till vad det statsfinansiella läget tillåter.
Näringsliv/arbetsmarknad
• Landskrona har förlorat 3000 arbetstillfällen på den reguljära arbetsmarknaden
sedan 1990. Detta kan jämföras med Öresundsvarvet som hade 2400 anställda när
dess avveckling inleddes 1982.
Under perioden 1990-2004 var nedgången i arbetstillfällen på den reguljära
arbetsmarknaden för hela riket 6,7%. Motsvarande siffra för Landskrona var 16,8%,
Ängelholm 7,2%, Helsingborg 5,7% och för Malmö 8,0%.
• Trots en väldigt god konjunktur och ett extremt lågt ränteläge tappade Landskrona
445 arbetstillfällen mellan 2001–2004, vilket ger onda aningar inför en kommande
lågkonjunktur.
Minskningen i Landskrona under perioden 2001–2004 motsvarar –3%.
Motsvarande siffror för riket var +1,8%, för Helsingborg +4,8% och för Malmö
–0,3%
• Nyföretagandet i Landskrona har under hela 2000-talet varit mycket lågt och nådde
år 2005 endast upp till cirka 60% av riksgenomsnittet.
• Av den del av Landskronaborna som befinner sig i arbetsför ålder (20–64 år) hade
endast 65% år 2003 ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Motsvarande siffra
för riket var 75%.
• Företagsklimatet (hur företagen värderar tillståndet i och relationen till den kommun
man verkar i) har dramatiskt försämrats. Svenskt Näringslivs sammanställning visar
att Landskrona halkat ned från 98:e plats år 2002 till bottenplaceringen 211 år 2005.
• Den senaste etableringen i industriområdet Kronan – mycket omtalad i den
kommunala informationen – har tillkommit med hjälp av finansiella åtaganden från
kommunens sida med skattemedel om 40 miljoner kronor, vilket säger en del om
etableringsklimatet.
3

UNDANHÅLLNA FAKTA
När vi grävt fram ovanstående fakta har vi ibland känt en viss förvåning, och i några
fall blivit smått chockerade. Men samtidigt har bilden i stort sett stämt med vad vi
själva upplevt och iakttagit i Landskrona under senare år.
Vad som däremot förvånar är kommunalpolitikernas ovilja att föra debatten utifrån
relevanta fakta om hur verkligheten ser ut.
Kommunpolitikerna har under hela resan från 1990 inte vid ett enda tillfälle givit
Landskronaborna en samlad och korrekt bild av läget.
Ej heller har man presenterat någon analys (redogörelse av orsakerna) eller
strategi, d v s hur Landskronas grundläggande problem skall lösas.
I stället har vardagsfrågor som trådbussarnas vara eller icke vara, huruvida koloniägare
skall få sova i sina kolonier under vinterhalvåret etc dominerat debatten.
Så blir det när väsentligheter och fakta inte tillåts komma fram.
Utan fakta – ingen analys. Utan analys – inga vettiga åtgärder. Då återstår endast
– och detta förekommer i riklig mängd från kommunstyrelsen – små utrop att vi skall
vara positiva – att det ordnar sig med tiden och att det minsann kan vara lika illa någon
annan stans.
Vid några tillfällen under perioden 1990–2005 har ledningen uppenbarligen känt sig
pressad. Det är då retoriken – detta sockersöta ordflöde – når nästan religiösa höjder:
Landskronabor – tro på Västkustbanan och Öresundsbron! Landskronabor – var
positiva! Landskronabor – tillsammans gör vi skillnad etc.
Skall Landskrona lyckas vända utvecklingen behövs mer än retorik och menlösa
förhoppningar att problemen löser sig självt med tiden.
ORSAKEN
En kommuns befolkningsstruktur och sociala sammansättning bestäms i hög
utsträckning av bostadsbeståndets fördelning på upplåtelseformerna hyresrätt
kontra bostadsrätt/äganderätt.
Skötsamma familjer med goda arbetsmarknadsförhållanden och rimlig ekonomi
kan mycket väl bo i hyresrätt – men väljer påfallande ofta att bo i bostadsrätt eller
villa. Men sociala problemfamiljer bor, i stort sett, uteslutande i hyresrätt. Denna
enkla sanning är grundläggande om man vill förstå orsaken till Landskronas
negativa utveckling.
I slutet av 1950-talet påbörjade Landskrona, likt de flesta kommuner i landet, ett
frenetiskt byggande av flerbostadshus med hyresrätt i det vällovliga syftet att bygga
bort den då rådande bostadsbristen. Samtidigt hölls såväl bostadsrätten som
villaproduktionen tillbaka och Landskrona fick en kraftig överrepresentation av
hyresrätter.
4

1977/78 hade bostadsbristen byggts bort och vänts till sin motsats.
Det kommunala bostadsbolaget fick outhyrda lägenheter som ökade explosionsartat.
1981-82 uppgick de outhyrda lägenheterna till cirka 700.
Här börjar utvecklingen mot dagens sociala obalanser.
De outhyrda lägenheterna gav upphov till inflyttning från andra kommuner av familjer
med sociala problem. Denna inflyttning påskyndades i vissa fall av de sociala
myndigheterna på andra orter. Vidare beslutade man – med motivet att få hyresgäster
till outhyrda lägenheter – att bli värd för en flyktingförläggning som kom att sätta
djupa spår i Landskronas befolkningsstruktur.
Successivt började Landskronahem AB att bli mer restriktiv i sin uthyrningspolitik och
en stor del av problematiken flyttades från stadens norra delar till centrum och stadens
östra delar.
Under 1990-talet har visserligen såväl bostadsrätt som villa/äganderätt byggts. Men
det totala byggandet har varit på relativt låg nivå vad avser tätorten Landskrona.
Resultatet av den förda bostadspolitiken har blivit att Landskrona har en stor
överrepresentation av hyresrätt i flerfamiljshus jämfört med riksgenomsnittet. Denna
obalans är huvudorsaken till de övriga obalanserna såsom andelen
socialhjälpsbidragstagare, medelinkomst, andel förvärvsarbetande, utbildningsnivå etc.
Så länge denna obalans består, så länge kommer Landskrona att vara belastat med
sociala problem långt över riksgenomsnittet. Och den rådande obalansen på
bostadsmarknaden kommer genom den ständigt pågående in- och utflyttningen att öka
de rådande obalanserna i socialt hänseende.
Andel hyresrätt av totalt bestånd
Landskrona och hela riket
5

Detta anser vi är Landskronas grundläggande problem. Det är detta som är den yttersta
orsaken till stadens tillbakagång. Skall Landskrona vända måste man börja här. Allt
annat är i princip som att försöka bota mässlingen genom att måla över prickarna.
Vill man ha sociala förhållanden som i vart fall inte är sämre än riksgenomsnittet,
då måste bostadsmarknadens fördelning avseende hyresrätt kontra
bostadsrätt/äganderätt också anpassas till riksgenomsnittet.
ATT VÄNDA UTVECKLINGEN
Nedanstående tre målsättningar måste bli vägledande:
• Ge Landskrona en befolkningssammansättning som motsvarar riksgenomsnittet
• Skapa förutsättningar för etablering och utveckling av ett modernt näringsliv
• Tillföra kundunderlag och köpkraft till centrum för att detta skall överleva som
stadens kärna med en rimlig servicenivå.
• Attraktivt boende
Vad det i grunden handlar om är således att skapa balans på bostadsmarknaden genom
att öka bostadsrättens/äganderättens andel av bostadsmassan och successivt anpassa
den till riksgenomsnittet. Sådan byggnation måste med nödvändighet förläggas till
attraktiva lägen – helst med sundsutsikt – för att skapa inflyttning av familjer som
eftertraktar och har möjligheter till sådana boendemiljöer. Landskrona behöver
inflyttning av familjer som har jobb och en rimlig ekonomi för att skapa balans i
befolkningsstrukturen. Dessa människor har valfrihet. För att få dessa att välja
Landskrona framför alla andra alternativ, måste man ha något attraktivt att erbjuda.
Något som alla andra kommuner inte har i samma utsträckning.
Dessbättre är Landskrona lyckligt lottad härvidlag. Stadens långa kustremsa ger stora
möjligheter för byggnation av attraktiva bostäder med regional attraktionskraft,
exempelvis:
– Vesterstad ca 1.000 bostäder
– Hamnområdet 500
– Norra Landskrona 500
– Övrigt 500
2.500
Vesterstadsprojektet är en fortsättning på Landskronas 300-åriga tradition att genom
utfyllnad växa västerut – ut mot Sundet.
Erik Dahlberg skissade redan på 1680-talet upp Landskronas utbyggnad västerut. År
1747 färdigställdes planen av Henrik von Leiwen. Den planen aktualiserades av den
6

nyligen avlidne Landskrona-arkitekten Peter Broberg och utreddes grundligt i det s.k.
La-90 projektet i slutet av 1980-talet.
Vesterstadsprojektet är fascinerande. Landskrona skulle få ett norra Europas Venedig
eller Örestadsregionens Port Grimaud- ett lyft med otrolig psykologisk sprängkraft.
Gjorda utredningar visar att cirka 300.000m2 mark skulle kunna fyllas ut till en
kostnad som understiger befintliga markpriser.
Miljön skulle kunna bli fantastisk med utsikt över Sundet, rikligt med båtplatser och
med Landskrona centrum på gångavstånd. Projektet beräknas kunna ge cirka 1000
attraktiva bostäder med regional attraktionskraft och positiv inflyttning till
Landskrona.
7

Kommunens roll bör vara att tillse att erforderliga tillstånd erhålles och att nödvändiga
planer fastställs. Därefter bör ett lämpligt privat konsortium ta vid och stå för
byggnation och finansiering. Sådana aktörer kommer att stå i kö när ett projekt av
Vesterstads kaliber – mitt i Örestadsregionen – är färdigplanerat och klart för
byggnation.
Nyhamnsprojektet kan sägas vara en start på Vesterstad. Men Nyhamnsprojektet i sig
är för litet – cirka 200 lägenheter – som till övervägande delen kommer att bebos av
befintliga landskronabor. Inget fel i detta. I nästa etapp kommer inflyttningen att öka i
takt med att Landskronamarknaden blir mättad. Vi skall inte glömma bort att det krävs
5000-7000 nya invånare av en viss kategori innan Landskronas befolkningsstruktur är
i balans.
De övriga projekten omfattar “gamla stationsområdet” och området ut mot hamnen
samt byggnation på nuvarande campingplatsen och Ulkavallen. Verksamheterna på de
två sistnämnda områdena kan ges goda lokaliseringsalternativ.
Totalt skulle cirka 2500 bostäder med, i huvudsak, bostadsrätt/äganderätt kunna
uppföras. Härvidlag förutsätts att attraktionskraften är så stor att bostäderna i huvudsak
kommer att disponeras av familjer som flyttar till Landskrona utifrån.
Den mark som Landskrona kommun köpt öster om Ringvägen kan långsiktigt vara
värdefull. Men som dragplåster för positiv inflyttning är den inte tillräcklig attraktiv.
Landskronas potential ligger västerut mot Sundet – inte österut mot landet.
Om vi gör tankeexperimentet att samtliga 2500 lägenheter byggs i form av
bostadsrätt/äganderätt kommer denna upplåtelseform att öka från 47,8% till 53,8% att
jämföra med riksgenomsnittet 60,4%. Inte ända fram – men en bit på väg.
Självfallet är det inget fel på hyresrätt i sig. Denna form för boende är oftast den
enda ekonomiskt möjliga för unga människor. Även många andra väljer denna
boendeform av en rad olika orsaker. Det är givet att efterfrågan på hyreslägenheter
skall tillgodoses. Vad det hela handlar om är balansen mellan upplåtelseformerna
och där Landskrona bör ha ungefär samma förhållanden som riksgenomsnittet.
• Näringsliv
Attraktivt boende är det främsta instrumentet för att rätta till Landskronas sociala
obalanser. Men även för näringslivet är tillgång till attraktiva bostäder en avgörande
faktor.
Den viktigaste lokaliseringsfaktorn för dagens moderna näringsliv är utan tvekan
tillgången till välutbildad arbetskraft. Där den finns och trivs i en god totalmiljö
– dit kommer även näringsverksamheten.
Att lyckas i näringslivssammanhang har inget med politiska ideologier eller
partipolitik at göra. Se till att dra nytta av den kompetens som finns i staden bland
erfaret företagsfolk och låt t.ex. kommunens industrimark drivas av privata aktörer.
8

Den organisation som idag hanterar utvecklingsfrågor är ett sammelsurium av
kommunala förvaltningar, stiftelse och ett antal bolag som i grunden måste organiseras
om. Arbetet måste ges tillräcklig kompetens och handlingsförmåga för att lyckas och
ges möjligheter att dra nytta av en ökad tillgång på attraktiva bostäder.
• Högskola
All erfarenhet av modern näringslivsutveckling visar på betydelsen av
högskoleutbildning. Vi har på nära håll Malmö, Ronneby, Växjö och Jönköping som
alla bär på lyckade högskole/universitetssatsningar.
Landskrona bör intensifiera sina satsningar och inrikta sig på en framtidsorienterad
nisch inom teknik och/eller ekonomi. Det kommer sannolikt att krävas rejäla
investeringar från kommunens sida – men all erfarenhet visar på värdet av detta.
Lokalisering bör ske på gångavstånd från centrum.
• Centrum
Landskrona centrum har under lång tid lidit av brist på köpkraft. Detta elementära
faktum är huvudorsaken till butiksdöden och stagnationen.
Av någon underlig anledning tycks detta vara förbisett i alla de krampaktiga försök
som gjorts under många år att vända utvecklingen.
Butiker, av vad slag det månde vara, är företag och underkastade företagandets
ekonomiska villkor – intäkterna måste överstiga kostnaderna. För att åstadkomma
detta krävs i princip en enda sak – kunder.
Det är detta som är bristen och orsaken till kräftgången för Landskrona centrum.
Inte färgsättningen på lyktstolparna, inte blomsterarrangemangen, inte alla
aktiviteter med krogkvällar, festivaler och Gud vet vad. Det är nog trevligt och bra –
men det kan aldrig ersätta köpkraft, d.v.s. kundunderlag.
Vesterstadsprojektet, byggnation vid gamla stationsområdet och etablering av
högskola skulle ge Landskrona centrum det tillskott av människor och köpkraft som
behövs.
Huvudinstrumenten för att nå de angivna målen är således sundsnära
bostadsproduktion och vettiga näringslivsinsatser gärna i kombination med etablering
av högskola. Motorn är utan tvekan att bygga attraktiva bostäder helst med sundsutsikt
för att skapa förutsättningar för en positiv inflyttning.
Något annat effektivt sätt att råda bot på Landskronas sociala obalanser finns inte!
Därtill är detta nödvändigt om man vill att centrum skall överleva med rimlig
servicenivå. Ingen köpkraft/kunder – inga affärer!
Vidare har tillgång till kvalificerad arbetskraft blivit den viktigaste faktorn för
lokalisering av modern näringsverksamhet. Även i detta sammanhang spelar boendet
en avgörande roll.
9

AVSLUTNINGVIS
Det har gått 15 år sedan kommunalpolitikerna bordlade/sa nej till förslaget från La-90
gruppen med bl.a. Vesterstadsprojektet.
Dessbättre har vi kunnat notera att många idag beklagar att man inte tog varningssignalerna
på allvar och genomförde åtgärderna.
Men det är inte för sent! Det krävs dock att Landskrona tar sig samman och att
partipolitiska överväganden och prestige läggs åt sidan. Landskronas utveckling och
framtid måste överordnas allt annat – t.o.m. fördelningen av en eller annan
kommunalrådspost.
Landskrona måste få en nystart, där vi sätter punkt för det som varit och blickar
framåt.
En nystart baserad på insikten om nödvändigheten av en långsiktig strategi för att
rätta upp stadens sociala obalanser. En strategi som tar tillvara våra unika
möjligheter till attraktivt boende nära sundet med Vesterstadsprojektet i spetsen.
Som ser det positivt och nödvändigt med inflyttning av familjer som kan ge centrum
och näringslivet en chans, och inte minst ge Landskrona ett normalt socialt liv.
Det kommer att ta tid att vända utvecklingen – och det finns en rad svårigheter
att övervinna. Men det kommer att lyckas – om viljan finns och insikten om att
kompetens och handlingskraft måste gå före partipolitiska egenintressen.
Om däremot kommunalpolitikerna även denna gång sticker huvudet i sanden
kommer Landskrona att hamna i ett hopplöst läge. Görs inget radikalt och
långsiktigt nu – kommer kräftgången att fortsätta med ökade sociala obalanser,
besvärande kriminalitet, ökad arbetslöshet och ett näringsliv som krymper i
omfattning.
Landskrona och vi landskronabor är värda ett bättre öde!
Börje Andersson, Peter Billquist, Jon Halvarsson, Kenneth Håkansson,
Göran Rossling, Per Sjöbohm, Kenneth Weberg
(All statistik i denna artikel är hämtad från Statistiska Centralbyrån, SCB)
10