Strategiskt kulturarvs- program för Västernorrland. 2012 – 2015.

ebyggelsens varierade karaktär och utveckling.
Älvdalarna har skurit fram efter inlandsisen
och tidigt gett landskapet sin speciella
prägel med niporna vid Indalsälven, Ångermanälven
och Ljungan som är pulsådror mellan
öst och väst. Men även de mindre dalgångarna
längs Faxälven, Nätraån, Moälven,
Gideälven och Fjällsjöälven har gett upphov
till unika kulturlandskap.
Det är längs älvdalarna med sitt rika fiske
och sina lättodlade sedimentterrasser som
transporterna löpt. Människor har med tiden
blivit bofasta och börjat odla marken. Här
bildades byar, byggdes kyrkor och skapades
nya traditioner. Den trä- och timmerhusbebyggelse
som finns i våra älvdalar är också
en del av detta. Att det öppna odlingslandskapet
med dess lador fortfarande hävdas
skapar en historisk kontinuitet. Älvdalarna
har förenat bygderna, samtidigt som varje
älvdal har sina typiska drag i fråga om
naturlandskap, kulturlandskap och traditioner.
Kraften i älven har bland annat förmått
våra förfäder att rista över 2 000 olika bilder
kring sin föreställningsvärld vid Nämforsen.
Älvarna kom senare att fungera som viktiga
50
transportleder för virke till sågverken vid
kusten, och flottningen har varit utbredd.
Handel med omvärlden har varit viktigt
längs älvdalarna under lång tid och där finns
rika lämningar från järnåldern. I trakterna
söder om Sollefteå och kring Sundsvall har
funnits rika bygder som manifesterar sig i
monumentala gravar vid Björkå, Para och
Högom.
I kulturlandskapet finns många välbevarade
medeltida kyrkor, äldre ortnamn, monumentala
som tillsammans vittnar om välmående
bygder. Längs Ångermanälvens stränder
ligger de gamla sockenkyrkorna av sten tätt,
med en rik konstskatt i form av bildhuggeri,
skulpturer och kalkmålningar.
När kraftverksutbyggnaden senare inleddes,
förändrades vattennivåerna i älvarna och på
sina håll lades bebyggelse under vatten.
Industrisamhällets kulturarv.
Skogsindustrin är Sveriges viktigaste basindustri
och Västernorrland är en av de platser
i landet där den har sina rötter. Omkring 80
procent av länets yta utgörs idag av skogsmark,
och skogsindustrin är fortfarande en
viktig näring i regionen.
De rika tillgångarna på skog och vattenkraft
har alltid haft en lockelse för människor
och företag. Redan på 1500-talets andra hälft
anlade kronan vattensågar i de mindre vattendragen.
Små brukssamhällen byggdes också
upp i länet under den följande järnbruks epoken.
Järnframställning som krävde tillgång till
vattenkraft och träkol, förlorade sin betydelse