magasin Kontakt - Hem

ut på trappan för att möta upp henne.
När jag kommer ut så finns det ingen
där. Jag blev jätteförvånad. Det är
svårt att säga hur hon såg ut för jag
såg henne i ögonvrån. Men hon såg ut
som en gammal kvinna med en kapuschong
över huvudet eller någon sjal
av något slag. En liten gumma kan
man säga att hon såg ut att vara. Men
det gick så fort så det är svårt att komma
ihåg detaljer.
En ljusklädd gumma som promenerar
upp i hagen, men varför upp dit?
Kunde det ha något med den ödsliga
trädgården som låg där uppe att göra?
Vilka var det i så fall som bodde där
uppe? Och är det de som spökar?
Maja Öhlund kom till Härkeberga i
början av förra seklet. Hon har varit
verksam i bygden under många år. Om
det är någon som skulle kunna svara
på det så är det hon.
Maja är engagerad med det mesta i
Härkeberga, särskilt med kyrkan, trots
sin höga ålder på 87 år. Hon känner de
flesta som bor i byn och de flesta känner
henne.
– Jag tror ju egentligen inte på spöken
och sånt, säger Maja och skrattar. Jag
tror bara att det är ens fantasier. Men
det kan göras mycket av den.
För att kunna förklara de båda historierna
så börjar hon med att berätta om
Sivert Johanssons pappa, som bodde i
det gamla huset Eva och Peter använde
som sommarstuga.
– Det var en snål människa, förklarar
hon. Han hade ett dåligt rykte och det
var ingen som tyckte särskilt bra om
honom. Hans piga, Julia, var till och
med tvungen att köpa sin egen mat för
han tänkte minsann inte dela med sig.
Eva Lindgren hade också hört rykten
om honom. ”Det ska ha varit en elak
jävel” är hennes egna ord.
Ryktena som går i Härkeberga säger
att han inte var riktigt klok, att han
misshandlade djur svårt och var inte
heller snäll mot andra människor.
Julia sov på övervåningen i pigkammaren.
När Eva och Peter kom dit den
där sommaren 1988 stod sängen kvar
intill skorstenen och flera andra spår
tydde på att det stått orört.
För bara några år sedan gick Julia
bort. Hon bodde på ett vårdhem i
Grillby, nästan en mil från Härkeberga.
Och vem var det som stod för
det? Jo, Maj och Arne Eriksson, Peters
föräldrar. Och gården uppe i hagen?
Vilka bodde där?
– Jo, svarar Maja. Det låg en gård där
uppe. Jag kunde se det från mitt sovrumsfönster.
Det är väldigt vackert där
uppe. Och vilken utsikt! Två syskon
bodde där, berättar Maja. De var äldre
och väldigt gammalmodiga. De använ-
REPORTER
Emma Lindgren
de till och med oxar! Och det var det
väldigt få som använde i början av
1900. Det var ju hästar, eller åtminstone
kor man använde. Inte oxar.
Gården ska ha varit väldigt liten och
charmig enligt Maja. Och när syskonen
dog tömde man huset och brände
sedan ner det till grunden. Varför de
gjorde det kunde hon inte riktigt förklara.
– Det var en man från byn som berättade
att när de skulle tömma huset letade
de sig upp på vinden och hela loftet
var fullt av ull! Aldrig hade de sett
så mycket ull i sitt liv. Syskonen hade
tydligen aldrig tagit reda på det då de
klippte sina får. De var väldigt underliga.
– Jag tror på det här, på andeväsen, det
övernaturliga eller vad man nu vill kalla
det, säger Eva och ler. Och jag var
aldrig rädd, jag accepterade det bara.
Men som sagt så hände detta bara under
de första åren, sedan försvann det.
Varför vet jag inte. Men eftersom
Siverts pappa var otroligt elak så tror
jag nog att det fanns mycket känslor
kvar på den gården. Kanske lugnade
”andarna” ner sig med tiden. Vad vet
jag?
7
kontakt