skrattandes Elisabeth Och det var på banken som Elisabeth sedan skulle arbeta under flera år tills möjligheten kom för henne att få vara hemma. Då väntade hon sitt femte och sista barn. Det var även då som hon bestämde sig för att fullt ut arbeta med sin mediala förmåga. Blir du aldrig påverkad psykiskt av att höra människors sorg? – Stundtals när jag jobbar blir jag väldigt påverkad, men jag har tack och lov fått den förmågan att jag glömmer bort vad de sagt till mig när de har gått. En slags försvarsmekanism som jag tror att alla människor som jobbar med människor måste använda sig utav. Men jag grävde ofta ner mig för djupt i början, då kunde jag sitta och gråta i flera timmar efteråt. Men det går inte, för att då hjälper jag ju inte någon. Man blir otroligt ödmjuk när man jobbar så här. Blir du någonsin rädd när du jobbar? – Nej, men jag kan bli riktigt förbannad på andarna från andra sidan. Men det måste jag bli, av den anledningen att man vet ju aldrig vad man kommer att träffa på för slags ande. Man blir ingen ängel när man dör utan var man en riktigt elak människa när man levde fortsätter man att vara det när man dör. Ondska finns, men jag kan aldrig komma hem till en familj och säga ”oj det var en ond ande det här” det funkar inte, för människor blir så himla rädda. Jag ser det för vad det är, jag blir aldrig rädd utan tänker bara att det här var en riktigt jävla elak människa! Jag måste bygga upp mig väldigt energimässigt för att kunna möta den här energin som är så jäkla elak. För om jag skulle börja tro på onda andar och liknande då skulle jag ju kunna skrämma upp mig själv! Man måste helt enkelt alltid vara starkare än anden. Vad tror du händer när man dör? – Jag tror att man hamnar i den dimension där man ska vara helt enkelt, där vår andekropp passar. Jag tror inte på att det finns ett himmel eller ett helvete, däremot så 12 kontakt tror jag att det finns olika nivåer av medvetandet, tror du på helvetet så kanske du fastnar där, tror du på himmelriket kanske du upplever att du är där. Tills du kommer underfund med att det är ditt medvetande som format det du vill ha eller det du tror på. När man dör brukar det alltid vara någon som hämtar en från andra sidan, så att man hamnar rätt från början. Jag tror på Gud men jag är inte religiös i den bemärkelsen. Och vad Gud är det vet jag inte heller, men jag tror på att det finns en kraft som är större än det vi kan förstå. Elisabeth förklarar att det hon sysslar med påverkar och genomsyrar hela hennes liv, men hon säger också att det finns många andra saker som hon sysselsätter sig med för att bara koppla av. – Jag tycker mycket om att vara ute och gå med min hund. Då slipper jag prata eller tänka, utan kan bara koppla bort allt för en stund. Jag älskar också vatten och naturen, att se hur det hela tiden går runt, höst, vinter, vår och sommar. Alla vackra färger som finns. Men jag tycker inte om att gå i skogen, för där kan det ju komma älgar och är det något som jag verkligen är livrädd för så är det älgar, och hästar också, de vet man ju aldrig vad de gör! Jag tycker även mycket om att resa och att se hur människor har det i olika miljöer. Sen så älskar jag självklart att umgås med mina barn och barnbarn. Något som jag egentligen inte vågar erkänna, är att jag även är barnsligt förtjust i att gå på nöjesfält, säger Elisabeth och skrattar. – Jag åker inte själv, för det är det värsta jag vet, men jag tycker mycket om att titta på människor och hur de beter sig. Att se hur de frivilligt vill skrämma sig själva. Vad är det människan söker som får dem att åka det där tornet på Gröna Lund som får dem att bara rasa ner i all världens fart, varför utsätter man sig för det? Nöjesfält berättar väldigt mycket om människan. Där finns det människor som har otroligt roligt, men inte många timmar därifrån så lider andra utav skräck för krig, död och svält. Det är väldigt fascinerande. Har vi inte kommit längre i vår utveckling än att vi måste söka skräcken? Är vi mätta på att allt hela tiden är serverat på silverfat? Sådant här kan man filosofera om hur länge som helst. Experiment med slagrutor Förutom detta ägnar sig Elisabeth också med att amatörforska i parapsykologi, vilket innebär att hon håller i utvecklingscirklar med människor som vill lära sig att arbeta upp sin mediala förmåga. – Vi utför olika experiment med hjälp utav till exempel kort eller slagrutor, för att bevisa att det verkligen går att träna upp sin förmåga. Jag vill bevisa att det vi sysslar med verkligen är relevant och att det inte är några konstigheter. Just därför gör vi verkligen allt för att undvika fusk. Främst är det intresserade människor som kommer till mig, inte enbart de som redan är mediala utan även de personer som aldrig känt av något. Jag är fullkomligt övertygad om att alla kan träna upp sin mediala förmåga, på samma sätt som jag tror att alla kan lära sig att spela piano. Alla kanske inte blir Chopin eller Mozart men efter mycket träning kan nog de flesta klinka fram gubben Noak! Samma sak gäller med den mediala förmågan, alla kan lära upp sig, sen blir ju inte alla proffs. Men varför ska inte de som tycker att det är roligt få hålla på med det här, bara för att de kanske inte är så duktiga?.
Vad finns där ute? 13 kontakt