Rättvisa byggs med solidaritet - S-info

Första seklet 

SOCIALDEMOKRATERNA I JÖNKÖPINGS LÄN 100 ÅR 

Knäcker koder 

Noah Anagbonu knäcker kulturkoder tillsammans 

med andra Värnamobor. 

SIDAN 3 

Handfast solidaritet 

Johan Nygren, Fanny Johansson och Amir 

Daneshpip utbildar namibiska kamrater i politik. 

SIDAN 8 

Fruktbara möten 

Ett spontant socialdemokratiskt möte kan se ut som 

detta, i Tuma Vergilis butik på Råslätt. 

SIDAN 12 

Ulla 

samverkar 

om hälsa 

SIDAN 2 

Annika 

i unikt 

utskott 

SIDAN 10 

Grundvärderingarna är samma, men som mamma tänker Elin Lagerqvist i Huskvarna ännu mer på hur samhället fungerar 

och hur det ska bli för Wilma och Felicia. Nu läggs grunden till deras framtid och den vill Elin vara med och bygga. 

Rättvisa byggs 

med solidaritet 

Elin Lagerqvist i Huskvarna har varit 

engagerad i politiken sedan hon gick i 

skolan. Hemifrån hade hon med sig känslan 

för rättvisa och solidaritet, men det 

var i SSU hon lärde sig argumentera för 

det hon trodde på. Ellin är en av många 

unga som gärna fortsätter socialdemo- 

www.socialdemokrater.com 

kraternas mer än hundraåriga kamp för 

ett bättre liv för alla. 

Och nu, med döttrarna Wilma och Felicia 

i famnen, känns det ännu viktigare att de 

ska få växa upp i ett jämställt och jämlikt 

samhälle. 

SIDAN 6

2005 har socialdemokratin verkat i Jönköpings län 

i 100 år. Riksdagsledamot Martin Nilsson har varit 

partidistriktets ordförande sedan 2001, men avgår 

vid jubileumskongressen i april 2005. 

– Låt första seklet bli 

ett avstamp för framtiden! 

Jubileum tenderar ofta att bli 

tillbakablickande, men i själva 

verket rymmer de alltid så 

mycket mer av lärdomar och 

avstamp inför framtiden. Så låt 

Socialdemokraternas första sekel 

i länet vara just så: 

Ett avstamp mot framtiden. 

Socialdemokratins 100 år i 

Jönköpings län är en ärofylld 

historia av kamp för rättvisa, 

utveckling och jämlikhet. I en 

internationaliserad miljö med 

nya möjligheter och begränsningar 

har socialdemokrater 

verkat för socialdemokratiska 

värderingar i kommun, landsting, 

riksdag och inte minst i 

den egna folkrörelsen. 

Om vi nöjer oss med att titta 

två decennier tillbaka, så har de 

naturligtvis inte varit utan problem. 

Nyliberala värderingar 

har tagit plats i omvärlden, budskap 

om politikens tillkortakommande 

till förmån för marknadens 

möjligheter har vuxit sig 

starka och påverkat det socialdemokratiska 

partiets politiska 

och organisatoriska styrka. 

På väg in i det andra århundradet 

har dock mycket av dessa 

högerns värderingar pressats 

Svarar du ja på alla eller de 

flesta frågorna så finns mycket 

positivt som hjälper dig att både 

hålla dig frisk på jobbet och 

ha ett bra liv utanför arbetsplatsen. 

Svarar du nej på de flesta, bör 

du fundera över vad du kan göra 

tillsammans med andra för att 

förändra situationen. För om du 

inte trivs, håller tyst och har det 

trist blir det som borde vara 

friskfaktorer istället riskfaktorer. 

– Ohälsan i arbetslivet begränsar 

människors möjligheter 

och påverkar i förlängning- 

tillbaka. Högerns systemskifte 

med löften om stora skattesänkningar 

och neddragningar 

i välfärden har avvisats av väljarna 

och av en alltmer taktiserande 

moderat partiledning ersatts 

av en reträtternas politik. 

Nya utmaningar 

Förtroendet för det socialdemokratiska 

samhällsbygget 

tycks nu alltså mer bero på partiets 

egen förmåga att förvalta 

och utveckla arvet. 

Den kanske viktigaste förändringen 

är den vi åstadkommit 

själva genom välfärdspolitiken. 

Med välfärden följer en 

trygghet som förändrar vårt 

sätt att vara och förhålla oss till 

varandra. Även om välfärden 

aldrig kan eller ska tas för given, 

ställer den oss inför nya 

utmaningar. 

Låt fler vara med 

Trygghet föder mod att göra 

sin röst hörd. Kanske är det en 

av de viktigaste uppgifterna – 

att inte bara förvalta välfärden, 

utan låta den möta nya krav 

och förväntningar i dialog med 

medborgarna. Och, inte minst, 

Hälsolyft för ett friskare arbetsliv 

Trivs du på jobbet? 

Är ni bra på att klara ut konflikter? 

Kan du påverka dina arbetstider? 

Har du realistiska krav på dig själv (och andra)? 

Vågar du säga ifrån? 

en både välfärd och tillväxt. 

Fritiden, livet och jobbet måste 

kunna kombineras för att vi ska 

nå en god folkhälsa. Det gäller 

ju att få ihop sitt liv! 

Gemensamt rojeDet säger Ulla 

Gradeen, Värnamo, ledare i 

Jönköpings län för det opinionsbildande 

kunskapsprojekt 

som Socialdemokraterna, LO 

och ABF nyligen startade tillsammans 

i hela landet. Kampanjen 

heter Hälsolyftet och 

pågår till 2008. Bakgrunden är 

de ökande sjuktalen och det 

I den här artikeln ser han tillbaka på förändringar 

under de senaste decennierna och ser framåt 

mot de utmaningar som väntar när socialdemokraterna 

i länet nu är beredda för nästa 100 år. 

låta medborgarna i större utsträckning 

vara med och påverka 

välfärden. 

En annan förändring är naturligtvis 

internationaliseringen. 

Det globala kapitalet har utmanat 

politiken och hävdat omöjligheten 

i en nationellt baserad 

välfärdspolitik. Och visst har 

politikens verkningskrets begränsats. 

Öppnade marknader 

bidrar till en ekonomisk tillväxt 

som utgör grunden för välfärden. 

Men öppnade marknader 

ger också möjligheter för kapitalet 

att ställa stater mot varandra. 

Skattenivåer och regleringar 

av miljömässig och social 

karaktär utmanas alltmer. 

Erövra makten 

Det finns dock motkrafter både 

i tilltagande sociala rörelser 

och i att socialdemokratin alltmer 

internationaliseras. Politiken 

som en alltmer globaliserad 

motkraft växer fram och 

kanske utgör det den största 

politiska utmaningen av alla: 

Att in i 2000-talet erövra 

makten att stärka välfärden 

samt skärpa sociala villkor och 

miljökrav. 

hårdare klimatet på arbetsplatserna 

som sliter på de anställda. 

Oacceptabla faktorer 

– Att sjukskrivningarna ökar 

har olika orsaker, men det finns 

en rad faktorer bakom som är 

oacceptabla och som vi måste 

göra något åt, betonar Ulla 

Gradeen. För att lyckas är det 

nämligen helt avgörande att vi 

satsar mer på att förebygga 

ohälsan. 

Målet är att vända utvecklingen, 

minska sjukskrivningarna 

och skapa ett mänskligare 

arbetsliv. 

Syftet är också att samla arbetarrörelsen 

kring en bred och 

långsiktig hälsopolitik. Vägen 

dit går bland annat genom seminarier 

kring olika teman, spridande 

av goda exempel och 

opinionsbildning. Förhoppning- 

Socialdemokratin kan naturligtvis 

med rätta, historiskt och in i 

2000-talet, beskrivas som ett 

statsbärande parti. När vi firar 

vårt 100:e år ingår vi i styrande 

koalitioner nationellt, regionalt 

och i många av länets kommuner. 

Men vi är kluvna. Vi vill förändra 

vardagen för de många 

människorna och det kräver 

makten. Samtidigt möter vi vardagen 

och medborgarnas behov 

bäst när vi kan ställa oss lite vid 

sidan av och se de orättvisor som 

fortfarande består. Budskapet 

stolta – men inte nöjda, beskrev 

denna känsla i valet 2002. 

Det är när vi förmår se samhällets 

alla orättvisor som vi 

framstår som trovärdiga i kampen 

för jämlikhet. Det är då vi 

kommer att se klassklyftor, 

men också utanförskap baserat 

på etnicitet och vardagsdiskriminering 

på grund av kön eller 

sexuell läggning. Det är först 

då vi med trovärdighet kan 

starta reformarbetet. 

Det beror på oss själva 

Så är det något vi lär oss inför 

2000-talet, så är det att det är 

på oss själva det beror. 

en är att många 

ska känna sig 

engagerade och 

att det kommer 

fram många goda 

idéer som kan göra 

arbetslivet friskare 

och rättvisare. 

Förbättra – inte försämra! 

Kampanjen är bara i sin början, 

men listan på tänkbara förbättringar 

är redan lång: 

Mer förebyggande folkhälsoarbete, 

bra företagshälsovård 

till alla och bättre rehabilitering 

genom ökad samordning mellan 

inblandade myndigheter. 

Rättvis och jämställd arbetsskadeförsäkring. 

Stärkt arbetsrätt, ökat inflytande 

och medbestämmande 

gör anställda tryggare och 

minskar risken för ohälsa. Här 

Det beror på om vi kan se 

orättvisor. 

Det beror på vår förmåga att 

lyssna på fler och låta alla ha 

inflytande. 

Det beror på om vi visar på 

trovärdiga lösningar på såväl 

de ibland små och vardagsnära 

frågorna som de stora och globala 

problemen. 

Det beror på om vi förmår 

släppa in fler i arbetet för ett 

rättvist samhälle och om vi lite 

oftare än hittills ställer frågan 

om medlemskap. 

Det beror kort och gott på 

dig, mig och oss alla tillsammans. 

Men det har det ju å andra sidan 

alltid gjort… 

Martin Nilsson 

Ordförande 

Socialdemokraterna 

i Jönköpings län 2001–2005 

har de offentliga 

arbetsgivarna ett 

särskilt ansvar. 

Kortare arbetstid 

Kortare arbetstid, till att 

börja med ytterligare fem 

lediga dagar per år – men låt de 

anställda själva bestämma hur 

de tas ut. 

Fler anställda i vården, skolan 

och omsorgen. 

Arbetsgrupp 

Arbetsgruppen för Hälsolyftet i 

länet består av representanter 

från Socialdemokraterna, ABFoch 

LO-distrikten: 

Ulla Gradeen, Göte Wahlström, 

Carina Ödebrink, Maria 

Hörnsten Lindén, Peter Melin, 

Henrik Hermansson och Bo 

Holst. 

2 Första seklet med Socialdemokraterna i Jönköpings län

Öppet forum knäcker 

de kulturella koderna 

Noah Anagbonu har 

slutat att gå på teater. 

Han ler lite när han 

berättar. Det handlar 

inte om någon protest 

eller bojkott. 

– Nej, inte alls. Men jag 

skrattar alltid på fel 

ställen. Och eftersom 

jag är svart och syns 

tydligt vänder sig alla 

om och undrar varför 

jag skrattar så fel… 

Hans förklaring belyser ett problem 

han ofta ser hos människor 

från andra kulturer som 

kommer till Sverige: 

– Vi kan inte de svenska koderna, 

den tysta kulturen ni har 

med er sedan födseln. 

Koderna – svenskheten – lär 

man sig inte på kurserna 

Svenska för invandrare. 

Om ingen berättar… 

– Det handlar om att göra rätt i 

tvättstugan, på lekplatserna eller 

i barnuppfostran, förklarar 

Noah. Om ingen berättar att vi 

ska hjälpas åt med kaffekokningen 

på jobbet gör jag ju fel 

som aldrig tar mitt ansvar och 

kokar kaffe en gång i veckan. 

Det blir onödig irritation. Och 

den drabbar många invandrare. 

Vi sitter med socialdemokratiska 

integrationsgruppen i 

Värnamo som bjudit in till ett 

öppet forum om mottagning av 

nyanlända, om faddersystem, 

boende och grannsämja. Han 

betonar att mötet inte är partipolitiskt, 

det ska istället väcka 

idéer som sedan förs vidare till 

medborgarnämndens politiker. 

– Vi ska tänka fritt, vara 

kreativa, betonar han när han 

ser ut över de deltagare som 

sitter framför honom. Några 

myndighetspersoner, inbjudan 

går ut brett – men också människor 

med invandrarbakgrund. 

Att komma ny till en plats 

innebär alltid ett främlingsskap, 

betonar Noah. 

– Flyttar du från Norrland eller 

Göteborg till Värnamo är 

du en främling. Du behöver någon 

som tar emot dig. Flyttar 

du från ett annat land och från 

en annan kultur är behovet ännu 

större. 

Svårt att själva svenska koden 

David Huyah kom som båt- 

Till öppet forum i Värnamo samlar socialdemokraten Noah Anagbonu människor med svensk och utländsk 

bakgrund omkring sig som vill dela med sig av egna och ta del av andras erfarenheter. 

flykting för många år sedan. 

Han berättar på mötet om missionärer 

som kunde hans språk 

och som tog emot honom här. 

– Just så, då blir det mycket 

lättare, kommenterar Noah. I 

den här bygden finns många 

missionärer som varit i Afrika 

eller Asien. Kyrkan har stora 

möjligheter att hjälpa nyanlända 

invandrare. 

Samtidigt betonar han det 

mångkulturella, nya idéer som 

kan berika det svenska samhället. 

– Vi svenskar har själva svårt 

att se kulturkoderna. Och är vi 

inte medvetna om dem blir de 

svåra att förklara, kommenterar 

Ulla Gradeen, socialdemokrat 

och oppositionsråd i Värnamo, 

som lyssnar till diskussionen. 

Stort och långt steg 

Steget var långt när Noah 

Anagbonu flyttade från Ghana 

till Sverige för att studera i slutet 

på 1970-talet. Han lämnade 

sin stam och sina föräldrar som 

fortfarande var analfabeter, för 

ett välorganiserat välfärdssamhälle. 

– Men jag gjorde snart en fantastisk 

upptäckt, säger han och 

slår samman händerna för att 

markera hur viktigt det kändes: 

– Vi hade något som påminner 

väldigt mycket om det 

svenska sockensystemet. Likheterna 

är så stora att man häpnar. 

Noah läste en fil kand i Lund 

med statskunskap i botten. Han 

har jobbat i industri, men är 

idag handläggare på Värnamo 

kommuns medborgarförvaltning 

där han ansvarar för alkoholtillstånd 

för restauranger. På 

fritiden är han politiker i landstingsfullmäktige 

och är dessutom 

ordförande i Värnamo socialdemokratiska 

förening, arbetarekommunens 

största förening. 

Skillnader – och likheter 

Trots de stora skillnaderna 

mellan Ghana och Sverige är 

det ändå likheterna mellan 

hans båda länder som fascinerar 

honom. Och som får honom 

att trivas, känna sig hemma så 

långt bort från sitt forna hemland. 

Han talar varmt om stamsystemet 

i Ghana med valda 

funktionärer. Där finns ingen 

sjukförsäkring, inga socialbidrag, 

ingen pension. 

– Men det finns en geografiskt 

sammansatt grupp, stammen, 

som är en gemensam 

trygghet, säger Noah. Ingen 

känner till begreppen pluralism 

eller demokrati. Men hela sam- 

hället verkar inom de premisserna. 

Det är homogena samhällen 

som fungerar med personligt 

ansvar för individen 

och en solidarisk kollektiv 

trygghet. När individen inte 

längre fungerar finns stammen 

som stöd. 

Nästan som i Ghana 

I Sverige har han studerat det 

svenska sockensystemet. Och 

han ser många paralleller med 

Ghana. 

– Alla vet regelsystemet 

inom socknen, alla tar sitt ansvar. 

Socialdemokratin vill införliva 

hela landet i en enda 

stor socken. Med individuellt 

ansvar men med en gemensam 

allmänning för boskapen, om 

du förstår vad jag menar. Men 

socknen bygger på samhörighet, 

att alla gör rätt för sig, det 

är villkoret för gemenskapen. 

– Och att alla känner till de 

tysta koderna. 

Text och bild: Sven Magnusson 

Välkommen 1 maj 2005 

att demonstrera 

för trygghet och solidaritet 

Trygg och rättvis välfärd – Mot nedskärningar för 

arbetslösa och sjuka. 

Rättvisa löner – Kamp för kollektivavtal. 

För jämställdhet – Mot det sexualiserade våldet. 

Internationell solidaritet – Vår gemensamma framtid 

Vad är rättvisa 

för dig? 

Doris Johansson, Gränna 

– Rättvisa 

för mig är 

inte att tjäna 

lika mycket, 

det är att alla 

har lika stort 

värde och 

också ska behandlas lika och 

få samma vård och omsorg. 

Jag är så himla glad att läkare, 

professorer, fabrikörer 

och andra som hade pigor 

förr, nu själva åker och 

handlar sin mat och tar hand 

om sina barn och sina hus. 

Så var det inte när jag var 

barn. 

Carina Ödebrink, 

Vaggeryd 

– För mig 

handlar det 

om att vi tillsammans 

har 

ett ansvar för 

att fördela 

våra gemensamma 

tillgångar. Vi bidrar 

var och en efter förmåga till 

var och en efter behov. Genom 

att ”bära varandras bördor” 

skapar vi ett rättvist 

samhälle där ingen lämnas 

utanför. 

Gisela Brumme, Vetlanda 

– För mig är 

den vackrastedefinitionen 

av rättvisa 

att alla 

kan förverkliga 

sina 

livsdrömmar – var och en efter 

sina drömmar förstås. 

Ingegerd Karlsson, 

Vetlanda: 

– Alla människors 

lika 

värde. Man 

ska bli bemött 

för den 

man är, inte 

för vad man 

gör eller vad man har. 

Kjell-Åke Trygg, Tranås 

– Rättvisa för mig är främst 

att alla på arbetsmarknaden 

har en just lön och bra arbetsvillkor. 

Det är också viktigt 

att man är skyddad om 

det händer något som gör att 

inte lönen tickar in normalt. 

Kort och gott att alla som 

jobbar i Sverige har denna 

trygghet. 

Första seklet med Socialdemokraterna i Jönköpings län 3


för dig? 

Eber Fransson, 

Jönköping 


för mig är 

när människor 

har möjlighet 

att ta 

del av vad 

vårt samhälle 

gemensamt har byggt upp 

och också tar ansvar för varandra. 

Broderskapsrörelsens 

devis "Bär varandras bördor" 

uttrycker hur rättvisa blir till. 

Marcus Eskdahl, Habo 

– Att alla 

människor 

ska känna 

frihet och ha 

möjlighet till 

självförverkligande. 

För 

mig personligen innebär det 

att ha ett arbete med inflytande 

och delaktighet, att få 

umgås med familj och vänner 

samt må bra. Den rätten 

ska alla människor ha och 

det är verkligen värt att kämpa 

för, tycker jag. 

Susanne Sjögren, Sävsjö 

– För mig innebär rättvisa 

arr alla får ett så bra liv som 

möjligt efter sina egna förutsättningar. 

Ingrid Ivarsson, Vrigstad 

– Rättvisa tycker jag är när 

var och en får göra vad den 

är bra på, oavsett om man är 

man eller kvinna. 

Viktor Ahlberg, Nässjö 


för mig är 

när alla inte 

bara får 

samma möjligheter 

utan 

även samma 

rättigheter. Att oavsett bakgrund 

ska du få möjlighet till 

ett gott liv, att man inte bara 

har rätt till en andra chans 

utan en tredje, en fjärde och 

så vidare och så vidare Rättvisa 

är för mig också allas 

rätt till jobb som både är en 

rättvise fråga, en solidarisk 

fråga, en jämlikhetsfråga och 

en frihetsfråga. 

Ulla Hägg, Eksjö 

– Rättvisa utgår ifrån alla 

människors lika värde, därför 

måste också våra gemensamma 

resurser fördelas efter 

människors olika behov. 

Framtiden rymmer både 

välfärd och svåra frågor 

– Det här, säger landstingsrådet 

Lars 

Isaksson och pekar mot 

nybygget i centrala 

Huskvarna, det här är 

framtidens sjukvård. 

Det stora vårdcentralsbygget 

dominerar synfältet 

vid infarten och 

kommer att rymma det 

mesta från familjecentral 

till psykiatri. 

Bredden blir stor, hit 

ska människor gå för 

att få sin vård. Den första 

kontakten med vården 

ska allt mer ske på 

vårdcentralen. 

Han talar om god tillgänglighet 

och bra vård för alla. Om en 

mer centraliserad specialistvård 

och breddad kompetens 

nära den enskilda människan. 

Men han varnar samtidigt för 

en framtid där allt mer krävande 

medborgare bara beställer 

vård och politikerna sätts att 

leverera. 

– Den snabba medicintekniska 

utvecklingen innebär att vi 

om tio–femton år kan göra oerhört 

mycket mer än idag. Då 

måste vi ha klart för oss hur 

omfattande välfärd vi vill ha 

och hur vi ska betala den. Vi 

måste våga diskutera även svåra 

frågor: Vilka kan vänta på 

vård? Ska vi subventionera 

hörapparater och kosmetiska 

operationer? 

Vi ska hjälpas åt 

Starka grupper med höga röster 

ska inte bara kunna ta för sig. 

Han tror inte på privata försäkringslösningar, 

vi ska hjälpas åt 

att finansiera vård till dem som 

behöver den. 

– De svårt sjuka ska alltid få 

plats och vårdbehovet ska bedömas 

professionellt, inte efter 

politikers prioriteringslistor, 

säger Lars Isaksson. 

Några kvarter från vårdcentralsbygget 

skymtar Husqvarnas 

stora blå skylt. Här var 

hans pappa symaskinsarbetare 

och här var det naturligt att 

grabben skulle börja på verkstadsskolan 

som 15-åring. Då 

hade han redan tjänat egna 

pengar ett par år genom att de- 

Här inne på verkstadsgolvet på Husqvarna föddes Lars Isakssons intresse för politik. 

la ut tidningar i gryningen före 

skolan och som springpojk i 

Konsum. 

Ställde upp för varandra 

Lars Isaksson talar varmt om 

den sociala kontakten över generationsgränser 

mellan arbetskamraterna 

och om ansvaret 

som fanns i kollektivet. Saknades 

någon på jobbet tog någon 

annan svängen över på vägen 

hem från jobbet för att höra hur 

det var. Hade någon dåligt ackord 

ställde andra upp och fixade 

andra uppgifter som gav 

hyggligare lön. För ungdomarna 

var lärlingstiden både fostrande 

och lärorik. 

– Jag glorifierar inte gamla 

tider, men det fanns en omtanke 

som jag är glad över att ha 

fått uppleva. 

På Husqvarna blev det ofta 

fackliga och politiska diskussioner. 

Lars Isaksson blev engagerad 

och snart lockad av ett 

jobb som SSU-ombudsman i 

Nässjö. Omgivningen tyckte 

att han skulle stanna, men flera 

av de äldre socialdemokraterna 

rådde honom att ta chansen. 

Husqvarna fanns ju kvar. 

1997 utsågs han till ordförande 

i Landstingsförbundets 

styrelse. På nyårsafton fyller 

han 60 och kan se tillbaka på 

ett spännande liv där vårdfrågorna 

dominerat politiskt ända 

sedan slutet av 1970-talet. 

– När vi tillverkade symaskiner 

och gräsklippare kunde vi 

räkna pallarna på eftermiddagen 

och känna oss nöjda. Som 

politiker är det inte lika lätt att 

summera, men det har hänt 

mycket under den tid jag fått 

vara med. 

Samhället går framåt 

Han minns kritiken mot det 

nya sjukhuset på Ryhov, slöseri 

sa folk då. Samma kritik hördes 

när den fria barnsjukvården 

infördes i mitten av 1990-talet. 

– Vi förflyttar samhället 

framåt hela tiden, säger han. 

I det arbetet är det alltid viktigt 

att ha tydliga ledstjärnor, 

en vision att luta de många små 

besluten mot så att de sammantaget 

skapar ett mönster. Känslan 

för omtanke och rättvisa 

har han med sig från tiden 

bland arbetskompisarna på fabriken. 

– Jag har alltid företrätt de 

svaga, säger han. 

Känslan för omtanke och 

rättvisa har han med sig från tiden 

bland arbetskompisarna på 

fabriken. 

I februari i år skrev han en 

debattartikel i DN där han ville 

skrota landstingen i sin nuvarande 

form för att satsa på större 

regioner med större resurser 

och bredare uppgifter. Vissa 

landstingskollegor har sett honom 

som en svikare, men själv 

ruskar han bara på huvudet. 

– Vi får aldrig bli fångna i en 

organisation. Syftet är att skapa 

en god vård, inte att vårda 

landstinget som organisation. 

Det är service till medborgarna 

som alltid måste stå i fokus. 

Privat vård 

Han är inte främmande för privata 

vårdinitiativ. 

– Vi blandar ofta samman 

privat finansierad vård och privat 

driven vård med offentlig 

finansiering. Det är helt olika 

saker. Vi ska slå vakt om den 

offentligt finansierade vården, 

men få den så effektiv som 

möjligt. Då kan privata alternativ 

också fungera. 

Viktigt folkhälsoarbete 

Ett par timmar i veckan springer 

han, eller lufsar som han säger 

själv, i motionsspåret. 

Folkhälsoarbetet blir allt viktigare, 

tycker han. Den tilltagande 

fetman och alla sjukskrivningar 

i ett land som visar god 

hälsa i alla andra statistiska kolumner 

bekymrar honom. Människors 

livssituation, att vi alla 

ska känna oss behövda, är lika 

viktigt. 

– Vi klarar att byta hjärtan, 

men kan inte sysselsätta vår 

egen befolkning. Kanske ska vi 

diskutera i termer av beredskapsarbete 

istället för att betala 

ut kontantstöd i andra system 

i samhället? 

Text och bild: Sven Magnusson 


Robert tog upp pappas stafettpinne: 

"Jag tycker politik 

är jättespännande!" 

Simon Alkemark, 11 år, 

är hockeyback i SIS 

Spiders. Han ser till att 

hålla tätt bakåt – men 

som back gör man inte 

så många mål. 

– Man kan säga att jag 

är back i politiken, skojar 

pappa Robert. Jag 

är ingen som kliver 

fram och jag är ingen 

stor debattör. Men jag 

tycker politik är jättespännande! 

Känslan för politiken, eller 

snarare socialdemokratin, sitter 

nästan i generna. 

– Pappa talade alltid politik 

hemma. När jag växte upp, innan 

jag ens visste vad ordet 

sammanträde betydde, så svarade 

jag när någon ringde och 

frågade efter pappa: ”Nej, han 

är inte hemma, han är på sammanträde!”. 

Pappa var Sven-Erik Alkemark, 

broderskapare och 

mycket aktiv i politiken hemma 

i Skillingaryd. 1988 valdes 

han in i riksdagen, men dog 

hastigt i februari 1990, bara 53 

år gammal. 

"Tur att nån engagerar sig" 

– I den vevan kände jag att jag 

ville ta upp stafettpinnen. 

Han funderar en stund på sin 

pappa och vad han betydde för 

hans eget engagemang. 

– Han var borta väldigt mycket 

och det var lite tråkigt förstås, 

men jag kände att det var ett bra 

jobb, det var något viktigt min 

pappa gjorde. Någon måste ju 

vara med och styra. 

Och idag får Robert Alkemark 

höra av sina arbetskamrater: 

Det är tur att nån engagerar 

sig! 

– Jag får ju vara med och 

tycka till, jag finns i finrummet, 

jag vet vad som är på gång. 

De som står utanför får veta 

alldeles för sent. Men det är ett 

val de har gjort – att inte engagera 

sig alltså. 

Nytänkande skola 

Robert Alkemark och hans son 

Simon, som är elev på Sörgårdsskolan 

i Skillingaryd, vi- 

Simon och hans pappa Robert Alkemark, här på bron över till uteklassrummet, är stolta och glada över 

nästan nya Sörgårdsskolan i Skillingaryd. Den har byggts utifrån ett unikt sätt att tänka kring trygghet, lugn 

och ro för elever och personal. 

sar runt både inomhus och 

utomhus i den både spännande, 

vackra och nytänkande skolmiljön. 

Skolan kostade 24 miljoner 

kronor och rymmer 150 elever 

F–5 (sex årsklasser). 

– Vi har två juveler i kommunens 

krona; först Fenix och nu 

Sörgårdsskolan. Skolan hade 

varit länge på tal, men förra 

mandatperioden sa vi: Nu bygger 

vi! Det var politiskt enighet 

kring bygget. Då var vi och 

centern i majoritet, nu är vi tyvärr 

i minoritet. 

Lugn och ro 

Sörgårdsskolan tog emot sina 

första elever i höstas. Föräldraföreningen 

var mycket aktiv i 

bygget och hade mycket att säga 

till om. 

Skolan är svart, byggd i bågform 

som följer bäckravinen 

intill och smälter in i naturen 

runt omkring. Det är en fantasiskt 

fin skola, unik i sitt slag 

och sitt tänk. Den har plats för 

både enskildhet och gemenskap. 

Alla klasser har egen ingång 

till sitt klassrum. Det skapar en 

gemensamhetskänsla i klassen, 

barnen behöver inte trängas när 

de ska in och ut ur skolan. Det 

blir en tryggare miljö, lugnare 

och mer ro – just det som så 

många önskar sig i dagens skola. 

Utelektion 

En annan dörr i klassrummet 

leder till skolans hjärta, ett 

stort rum med högt i tak och 

med bibliotek. En bro leder 

över bäcken till uteklassrummet, 

som nästan ger lite japans 

känsla. Skolan har miljöinriktning 

och en dag i veckan 

har alla utomhuslektion. 

– Detta är en investering för 

framtiden. Nu har vi gått igenom 

alla skolor, utom Klevshult. 

Men vi hoppas klara den 

renoveringen snart. 

Satte milstolpar 

Den politiska situationen i 

Vaggeryds kommun har rätats 

upp efter turbulensen förra 

året. Läget är stabilt med fokus 

på samarbete. I ”Roberts nämnd” 

blev nyligen skolplanen klar. 

– Vi har satt milstolpar för 

framtiden; hur skolan ska fungera. 

Här var vi också överens 

politiskt, alla står bakom. 

Till hösten flyttar Simon till 

pappas gamla skola, Fågelforsskolan. 

Den skolan fick förres- 

ten sitt namn av Robert Alkemark 

vid en tävling när han var 

tio år. Kanske blir Simon tredje 

generationen Alkemark i politiken. 

Han gillar att diskutera 

och när det är debatt i skolan 

tycker han gärna tvärtemot. 

– Jo, jag kan tänka mig att 

jobba politiskt, säger Simon. 

Han skulle nog ägna sig åt 

kultur och fritid och miljö, tror 

pappa. 

Industrin behövs 

Uppåkra, där Robert jobbar sedan 

1979 och nu som marknadschef, 

tillverkar komponenter 

till fordons- och verkstadsindustrin. 

Firman startades 1948 

av en stark sosse, Birger Ekström. 

Hans bäste kamrat var 

Gunnar Sträng, den gamle finansministern. 

De umgicks mycket 

och det gjorde intryck när Gunnar 

besökte industrin och vandrade 

runt. 

– Företagen behövs för att 

både kommun, landsting och 

regioner ska kunna utvecklas. 

Och det är viktigt för industrin 

att det finns bra utbildning, goda 

kommunikationer och ett 

bra företagsklimat för att utvecklingen 

ska fortsätta i vår 

region. 


för dig? 

Helene Petersson, Sävsjö 


för mig är 

fördelning 

utifrån behov, 

både 

när det gäller 

materiella 

resurser och exempelvis tid. 

I skolan till exempel är rättvisa 

att ett barn med större 

behov av stöd får mer tid 

med läraren än ett barn som 

knäcker koden fortare. 

Göte Wahlström, 

Bankeryd 

– Begreppet 

rättvisa kan 

ha många dimensioner. 

För mig är 

ordet starkt 

förknippat 

med rätten till arbete. Genom 

arbete kan man påverka 

sin ekonomiska situation 

men också i stor utsträckning 

sin sociala situation. 

Rätten till arbete är därför en 

av de viktigaste förutsättningarna 

för att kunna skapa 

rättvisa i samhället. 

Carina Hägg, Värnamo 

– FN:s Allmännaförklaring 

om 

de mänskliga 

rättigheterna 

slår fast, 

“Alla människor 

är födda fria och lika i 

värde och rättigheter”. För 

att förverkliga förklaringen 

från år 1948 krävs en rättvis 

politik. Arbetarrörelsens 

kamp har alltid byggt på de 

mångas engagemang, folkets 

rätt att själva ta makten över 

sina liv och framtid, viljan 

att uppnå ett rättvist samhälle. 

För att uppnå detta krävs 

en rättvis politik. Vi måste 

fortsätta vilja förändra orättfärdiga 

system och strukturer, 

måste fortsätta våga utmana 

orättfärdig makt. Rättvisa 

är att stå på människornas 

sida i en gränslös värld. 

Att höja människans röst i 

globaliseringsbruset leder till 

ökad rättvisa. 

Ny ordförande 

för s-kvinnorna 

Riksdagsledamot Carina 

Hägg, Värnamo, är ny ordförande 

för länets s-kvinnor. 

Hon efterträder Desiré Lindholm, 

också Värnamo, som 

var den yngsta ordförande skvinnodistriktet 

haft. 


Med barn i huset 

blir politiken 

ännu viktigare 

När barnen kom, kom också nya tankar kring politik. 

–Grundvärderingarna kring rättvisa och solidaritet är samma, men jag tänker 

mer på hur samhället fungerar för barn och hur det ska bli för mina flickor 

när de växer upp. Nu känns det ännu viktigare att jobba för jämställdhet. 

Elin Lagerqvist, 28 år, har politik 

som yrke, men är just nu 

föräldraledig. I vagnen i hallen 

hemma i huset i Huskvarna har 

halvårsgamla Felicia just vaknat. 

Innan mamma hunnit resa 

sig har Wilma, 4 år, redan lämnat 

josglaset på köksbordet och 

skuttat in till lillsyrran. 

Större mening med politik 

– Nu när vi har två döttrar så är 

det klart att man tänker mer på 

allt som skrivs om unga tjejer, 

alla krav som ställs på dem – 

att de ska vara på ett visst sätt 

och att sexualiseringen går allt 

längre ned i åldrarna. 

Som förälder tycker hon att 

det politiska arbetet fått ännu 

större mening. Hon vill gärna 

lägga tid och kraft på att förändra 

och förbättra så att alla 

barn får växa upp i ett jämlikt 

och jämställt land och under så 

rättvisa villkor som möjligt. 

Göra sina egna val 

– Jag vill att våra flickor ska 

kunna förverkliga sina drömmar 

och inte tvingas göra val 

som har med kön att göra. Man 

vill ju det ska bli allt bättre och 

bättre, inte att klyftorna mellan 

män och kvinnor ökar. 

Jämställdhet ska förstås också 

gälla hemma. Men den får 

inte hamna på diskussion om 

millimeterrättvisa, tycker hon. 

– För mig är det hjälpas åt 

och ha förtroende för att den 

andre klarar allt lika bra. Då 

tror jag jämställdhet blir naturligast 

för barnen också. Men 

visst tar det lång tid att bryta 

invanda roller, till exempel 

vem som ska vara föräldraledig. 

I vårt fall tror jag att min 

man skulle få fler frågor om 

han INTE tar ut sin föräldraledighet! 

6-timmarsdag 

En annan fråga som fått en djupare 

dimension sedan barnen 

kom, är den klassiska 6-timmarsdagen. 

– Den skulle betyda att vi 

kan lämna barnen kortare tid, 

att vi skulle få mer tid att engagera 

oss utanför jobbet och att 

vi troligen skulle orka mer och 

slita ut oss mindre. 

Vårdnadsbidrag är däremot 

ingen lösning för en feminist: 

– Nej, då kan ju inte kvinnan 

göra sin egna val. En utbyggd 

föräldraförsäkring är bättre, då 

kan både mamma och pappa 

kombinera arbete och familj. 

Framtiden 

Vad tänker du om framtiden? 

– Ena dan kan jag känna mig 

jättehoppfull efter att ha mött 

en gymnasietjej som brinner 

för rättvisefrågor, en annan 

dag, om man råkar hamna 

framför en dokusåpa, ja då rasar 

tron. Men man får preparera 

sig själv, för det finns egentligen 

mycket att hoppas på och 

väldigt många som engagerar 

sig och har åsikter. 

– Fast man undrar ju ibland: 

Vart tar ni vägen..? 

Lärde sig i SSU 

Själv gick Elin, som då hette 

Pettersson, och bästa kompisen 

med i SSU efter den borgerliga 

valsegern 1991 och efter att ha 

bytt skola vid flytt från höghusområde 

till villaområde. 

– Jag hamnade i många diskussioner 

med mina nya klasskamrater 

– de hade en sån 

skrämmande syn på höghusområdets 

invånare! Jag hade 

svårt att argumentera fullt ut, 

men det lärde jag mig i SSU. 

Samhällsbyggare 

När Elin Lagerqvist var riktigt 

liten ville hon bli barnsköterska 

eller lärare. Ett tag var 

drömmen arkitekt, ”jag ville 

bygga hus!” säger hon. Men 

det politiska intresset väckte 

lust för samhällsbygge istället. 

– Jag läste nationalekonomi, 

jätteroligt, och tog en pol.magexamen. 

Utbildningen lärde 

mig bland annat att vara källkritisk 

och granskande. Det 

passar bra, för i politiken ställs 

man inför olika situationer att 

förhålla sig till. 

Om familjen 

För att sammanfatta åtta år i en 

mening så kom Habokillen, 

SSUaren och fackligt aktive 

Magnus Lagerqvist in i bilden 

1994, kärlek uppstod, Wilma 

föddes, Magnus blev arbetslös 

och 2001 gick flytten till Jönköping, 

där Magnus fått jobb 

som ombudsman på Transport 

och Elin fick jobb som ombudsman 

på SSU. 

Sedan 2003 är hon istället 

ombudsman för Socialdemokraterna 

i Jönköpings län. 

– Ibland känns det som om allt går ut på att skaffa en massa grejer, 

vilket tyvärr ofta sker på någon annans bekostnad, någon annanstans i 

världen. Ändå, säger Elin Lagerqvist fundersamt, märker jag hur det 

lätt blir väldigt mycket leksaker också i det här huset… 

Solidaritet i konkret handling 

hjälper demokratin i Afrika 

I december 2002 reste 

ett litet gäng socialdemokrater 

från länet till 

Namibia. Resan var det 

första konkreta steget 

för ett utbyte mellan två 

länder, långt ifrån 

varandra i mil – men 

nära i ideologi. 

– Vi fick idén till ett utbytesprojekt 

för några år sedan, säger 

Johan Nygren och Amir 

Daneshpip, ordförande respektive 

internationellt ansvarig i 

länets SSU-distrikt. Vi visste 

att det fanns intresse från Namibia, 

kom i kontakt med Palmecentret, 

och det lämnades 

förslag om ett utbildningsprojekt 

mellan distriktet och 

Young Democrats, ett nybildat 

ungdomsförbund som tillhör 

det största oppositionspartiet i 

landet, Congress of Democrats. 

(COd). 

Palmecentret sa ja. Med på 

resan i december 2002 var ock- 

så Petra Andersson från Palmecentret. 

Det knöts viktiga kontakter 

och grunden lades till ett 

långsiktigt engagemang med 

utbildning för de unga namibiska 

demokraterna. 

Resan var en omvälvande 

upplevelse, kontrasterna mellan 

rik och extremt fattig beskriver 

de som lika stor som mellan 

svart och vit. 

– På första resan träffade vi 

cirka 10 aktiva ungdomar och 

knöt band med dem för livet, 

berättar Amir Daneshpip. 

Många talar stamspråk, men 

engelska är officiella språket så 

det var inga problem. 

Året efter kom fyra från 

Young Democrats förbundsledning 

till Sverige. Amir Daneshpip 

och Johan Nygren höll 

en utbildning för dem tillsammans 

med Palmecentret – mest 

om ideologier, men även ledarskap, 

jämställdhet och organisation. 

Ringar på vattnet 

– De fick också göra studiebesök 

ute i landet, träffa SSUare 

och lära sig om Sverige, berät- 

tar Johan Nygren, som ler åt 

minnet av de namibiska vännernas 

förundran över våra ljusa 

sommarnätter. I Afrika blir 

det ju kolsvart på en gång. 

Steg två och tre i projektet var 

resor till Namibia i februari 2004 

och 2005. Vid båda tillfällena utbildades 

både yngre och något 

äldre ungdomar som ska föra 

kunskaperna vidare. Tanken är 

att projektet nu ska ta en annan 

form, av mer stärkande karaktär. 

Dessutom har länets socialdemokratiska 

partidistrikt inlett 

samarbete med moderpartiet. 

Dyrt att träffas 

En av svårigheterna för Young 

Democrats, som är organiserat i 

klubbar och regioner som SSU 

i Sverige, är kommunikationen 

centralt – lokalt. Det finns Internet, 

men långt ifrån alla har 

tillgång till e-post. Det är dyrt 

att resa, svårt att ordna möten 

och därför träffas ungdomarna 

för sällan. 

– De undrar hur vi kommit så 

långt i Sverige med vår organisation, 

men det är lite svårt att 

förklara – vi har ju vuxit upp 


Solidaritet kan utövas på många sätt, till exempel när Fanny 

Johansson, Johan Nygren, Maria Norman och Amir Daneshpip undervisade 

kamrater från Namibia på en kursgård i Windhoek. 

med detta, säger Amir Daneshpip. 

I Namibia finns inte 

den traditionen och de behöver 

helt enkelt lära sig hur man organiserar 

sig i grunden. 

SSUarna har många upplevelser 

med sig hem. De har fått 

många nya kamrater, rest runt i 

landet, gjort studiebesök, blivit 

väl mottagna och nästintill berömda, 

mött högsta partiledningen, 

de har varit med om en 

lokal valrörelse (där partiledaren 

Ben Ulenga sjöng och dansade 

tillsammans med andra i 

vallokalen!) och mycket mer. 

– Vi är verkligen glada över 

att vi tagit den här möjligheten 

till konkret internationell solidaritet 

och vi vill inte släppa 

Namibia! säger Johan Nygren. 

Vi känner att det kan göra 

skillnad om vi hjälper ett oppositionsparti 

att organisera sig 

och bana väg för demokrati. 

Fanny Johansson, som var 

med på senaste resan, berättar 

med värme om det hon och de 

andra lärt sig – för det är ju utbyte 

det handlar om och inte 

ett biståndsprojekt 

– När man ser Namibias 

problem och tänker på våra egna, 

så är det svårt att ens jämföra. 

Ändå finns en optimism 

och stor glädje hos dem, men 

inte stress. Jag tror de värdesätter 

varandra mer än vi – och tar 

vara på livet, kanske för de har 

döden nära sig. 

Kontakt: 

SSU-distriktet 036-10 04 60 

Astrid sticker 

gärna fram hakan 

– Min första erfarenhet 

av politik gjorde jag 

redan när jag gick i 

folkskolan. Jag gick i en 

så kallad B2-skola, lärarinnan 

bodde i samma 

hus. Duvorna hade ovanan 

att förorena hennes 

veranda, avföringen 

skulle torkas 

bort med mossa. 

– Vid ett sådant tillfälle 

sa fröken, i ett struntförnämt 

tonfall, "du 

Astrid får gå till skogen 

och hämta mossa, din 

pappa sitter ju i skolstyrelsen"! 

– Det är likadant idag, ett evigt 

hackande på politiker. Efter 

tsunamin mobbade man Laila 

Freivalds, en mycket duktig 

politiker, men inte alltid publikfriande, 

det behöver man 

inte vara… 

Astrid Toll, 70, från Vetlanda, 

kommer in i sammanträdesrummet 

i Folkets hus i 

Vetlanda med andan i halsen, 

slänger jackan på en stol, "jag 

ska visst representera gräsrot, 

som arbetat i det tysta", skojar 

hon. 

Ingen blyg viol 

Men där trodde vi fel! Någon 

blyg blå viol är hon inte, hon 

sticker gärna fram hakan, allra 

helst när hon tar ton i den socialdemokratiska 

kvinnokören 

"Rödmyrorna", som startade i 

samband med valrörelsen 1982, 

eller skriver egna texter. 

– I en visa kallade jag Alf 

Svensson "luring", i "Svensson-valsen" 

dansade han kind 

emot kind med Bo Lundgren i 

blind högervind… 

Vågade säga ifrån 

Att ha roligt är ett sätt att hålla 

den politiska glöden vid liv, 

tycker Astrid Toll, som varit yrkesverksam 

som arbetsterapeut 

för utvecklingsstörda, var med 

och skapade FUB-skolan 1961 

och den första verkstaden för 

skyddat arbete för utvecklingsstörda 

1965. När Samhall tog 

över verksamheten på 1980-talet 

blev hon personalkonsulent 

för Samhall Högland. 

Hon är född och uppväxt på 

en bondgård i Bodasjögle utanför 

Vetlanda. Pappa Hjalmar 

Jansson var aktiv inom Bondeförbundet 

och Astrid beskriver 

honom som en orädd person, 

som vågade säga ifrån, som hade 

nya idéer. Far och dotter hade 

olika åsikter om mycket när 

det gällde politik och debattens 

vågor gick ofta höga. Tillsammans 

med Sven Toll har Astrid 

tre pojkar, Anders, Roland och 

Henrik. 

Hur klarade ni att engagera 

er politiskt med småbarn? 

– Sammanträden är det värsta 

jag vet, sa Henrik en gång 

när han var tre år… 

– Man fick be andra vuxna 

om hjälp, familjer som hade 

barn i samma ålder. Det skapar 

gemenskap att ställa upp för varandra, 

vi hjälps åt för lite idag. 

Varför blev du socialdemokrat? 

– ATP-valet 1959 blev avgörande 

för mig när det gällde att 

ta ställning politiskt. Arbetarna 

måste självklart ha samma rätt 

till tjänstepension. Den frågan 

blev mitt politiska uppvaknande, 

minns hur jag röstade bakom 

ett skynke på ett sjukhus i 

Göteborg, där jag arbetade. 

Vilka områden har du varit 

mest engagerad inom? 

– 18 år i kommunalpolitiken, 

först i park- och fritidsnämnden, 

som efter omorganisation 

blev kultur- och fritidsnämnd, 

var de senaste åren vice ordförande. 

När yngste sonen, Henrik, 

föddes 1974 var jag med 

och startade Unga Örnar i Vetlanda. 

Vi sysslade med teater, 

sång, lek och läger framförallt, 

Nyfikenhet att lära 

sig hur samhället 

fungerar har alltid 

varit Astrid Tolls 

drivkraft i politiken, 

och hon räds inte att 

säga vad hon tycker. 

Småfolkets Park inte att förglömma! 

Unga Örnars verksamhet i 

Vetlanda är sedan några år tillbaka 

vilande. Det sista projektet 

Astrid Toll var med om var 

en skateboardramp i en industrilokal 

som tidigare tillhört 

Tändsticksfabriken. 

– Sen behövdes industrilokalen, 

vi fick plocka ner. 

Barns egna upplevelser av det 

de sysselsätter sig med själva – 

det är kärnan i Unga Örnars 

idé! Det är en positiv motkraft 

till den passiva konsumtionskulturen. 

Varför är det viktigt att arbeta 

politiskt? 

– Jag har ofta funderat på varför 

man underkastar sig allt det 

arbete det innebär. Man får inte 

speciellt mycket respons, det är 

ingen som tackar en – och det 

var inte bättre förr! Jag tror att 

min drivkraft har varit en nyfikenhet 

att lära sig hur samhället 

fungerar, hur sammanhangen 

ser ut. 

Vad är rättvisa för dig? 

– Att förverkliga sina drömmars 

innersta längtan, har någon 

sagt. Rättvisa kan var olika 

saker, när jag satt i kultur- och 

fritidsnämnden tyckte jag det 

var att ge lika mycket pengar 

till flickidrotten, som till pojkarna. 

Idag tycker jag att rättvisa 

är att satsa mer på de skolor 

där eleverna behöver extra 

stöd, funderar Astrid Toll vars 

starka sida är att hon är helhjärtad 

i allt hon gör. 

Text: AnneMarie Engblom 

Bild: Jan-Erik Ejenstam 



för dig? 

Billy Mähler, Värnamo 

– Allas rätt 

till arbete. 

De allra flesta 

vill ju klara 

sig själva, 

det är svårt 

att vara beroende 

av bidrag. Det är viktigt 

att hjälpa dem som verkligen 

behöver det, men tyvärr 

är det en del som utnyttjar 

systemet och förstör för 

andra. 

Lena Blomgren, 

Värnamo 

– Rättvisa är 

ett så stort 

område att 

jag kunde tala 

i timmar 

om det! Jag 

är själv engagerad 

i Rättvisemärkning 

och tänker bland annat på alla 

människors rätt att få skälig 

lön för sitt arbete – både 

globalt och lokalt. Rätten att 

engagera sig fackligt och politiskt 

är också viktig. 

Gabriella Sjöberg, 

Värnamo 


det när alla 

människor på 

jorden kan 

leva ett bra 

liv oberoende 

på vad 

man heter eller tjänar och 

framför allt vad man kommer 

ifrån. Rättvisa är och 

kommer alltid vara en stor 

del i socialdemokratin. 

Inga Lindberg, 

Jönköping 

– Att lagen 

är lika för alla. 

Att ingen 

skor sig på 

någon annan. 

Att alla 

hjälps åt för 

en bättre värld. 

Lars-Erik Widell, Aneby 

– Att alla behandlas 

lika 

oavsett kön, 

hudfärg eller 

bakgrund. 

Att ingen genom 

pengar 

eller annan makt kan skaffa 

sig fördelar. 

Här är gänget som vet 

vad de talar om! 

"Att vara som alla 

andra" är en hjärtefråga 

för Annika 

Johansson, 32, från 

Nässjö, som har ett 

handikapp som kallas 

Downs syndrom, 

utvecklingsstörning. För 

tre år sedan tog hon 

kontakt med arbetarekommunensordförande 

Anci Magnusson och 

frågade: "Kan jag få ett 

politiskt uppdrag?" 

Detta blev upptakten till 

bildandet av Nässjö 

socialdemokratiska 

handikapputskott – det 

enda i sitt slag i landet! 

Annika Johansson är en tuff 

och modig tjej, som gärna ville 

ha ett politiskt uppdrag. Hon 

var trött på orättvisan att handikappade 

ofta hamnar utanför 

den politiska beslutsprocessen. 

– Vi kräver fullt medborgarskap! 

Efter att ha haft daglig sysselsättning 

i Centralskolans 

kök arbetar hon idag på en dagcentral 

för funktionshindrade 

på Industrilås AB i Nässjö. 

– Det var ett jättelyft för mig 

att få ett industrijobb, där sitter 

jag vid ett bord som alla andra 

och gör mitt jobb, berättar Annika 

Johansson när vi träffas en 

kulen måndagseftermiddag i 

arbetarekommunens lokaler 

mitt i Nässjö. 

Handikapputskottet har 

samlats för sitt sedvanliga 

månadsmöte och frågan faller 

sig naturlig att ställa: 

Varför behövs ett handikapputskott? 

– Det behövs därför att våra 

politiker inte reflekterar särskilt 

mycket över vad det innebär 

att vara handikappad och 

det behövs för att förändra attityder 

och sprida kunskap, svarar 

Sonja Johansson, Annikas 

Kontakt 

Välkommen att kontakta den socialdemokratiska 

arbetarekommunen där du bor. 

Aneby: Lars-Erik Widell, 0380-411 11 

Eksjö: Lars Aronsson, exp 0381-611 610 

Nässjö socialdemokratiska handikapputskott är det enda i sitt slag i 

landet och alla medlemmarna vet vad de talar om - från vänster: 

Sonja Johansson, Annika Johansson, Eva Nordquist, Ingrid Jonsson, 

Birger Levin, Bengt Israelsson och Anette Persson. (Birgit Sandell- 

Andersson kunde inte vara med på bilden, men ingår också i handikapputskottet.) 

mamma. En vision är att vi ska 

bli som en broderskapsrörelse; 

att det bildas liknande utskott i 

hela landet. 

Vad arbetar ni med? Har ni 

någon huvudfråga just för 

Nässjö? 

– Att öka tillgängligheten. 

Men det innebär inte bara att få 

bort höga trottoarkanter, som 

många tror. I höstas gjorde vi 

en utredning om tillgängligheten 

i Nässjö Stadspark, som vi 

filmade, säger Anette Persson, 

handikapputskottets ordförande, 

som arbetar som kontorist 

hos Metall i Nässjö. Tillgänglighet 

kan också handla om att 

få informationsmaterial inför 

ett val, som lätt kan förstås av 

alla, bra kommunikationer och 

teckentolkar. Huvudfrågan är 

tillgänglighet på ett övergripande 

plan. Vi har de senaste 

dagarna formulerat fyra motioner 

till partikongressen och den 

mest spännande kommer från 

en av våra medlemmar, Bengt 

Israelsson. Han ifrågasätter 

bland annat att funktionshindrade 

står vid sidan av facket. 

”Handikappade kostar bara 

pengar” – det är en sorglig in- 

ställning till funktionshindrade, 

som Bengt Israelsson, 

vaktmästare på Nässjö kommun, 

vill ändra på: 

– Alla människor är en tillgång, 

bara de får de rätta redskapen, 

påpekar han. 

Vilket är det största problemet 

att komma tillrätta med 

för att handikappade ska få 

rättvisa? 

– Tillgängligheten! Det är 

tråkigt att vi ska behöva slåss 

för det, tycker Anette Persson, 

som har en cp-skada och måste 

ta stöd av rollator när hon går. 

Hon är trött på att försvara, 

ja nästan ursäkta, att hon behöver 

åka färdtjänst! ”Kan du inte 

åka med en granne?” får hon 

ofta höra. 

Birger Levin som är gravt 

hörselskadad, är kontorsvaktmästare 

på Metalls fackföreningsexpedition 

i Nässjö. När Sonja Johansson 

dukar bordet med kaffekoppar 

och semlor med blåbärsgrädde 

som tilltugg stiger 

sorlet i lokalen. Den här situationen 

när alla pratar i munnen 

på varandra är besvärlig för honom, 

vem var det som sa vad…? 

– I början var vi så ivriga att 

Gislaved: Bo Kärreskog, 0371-127 33 

Gnosjö: Tomas Johansson, 0370-823 35 

Habo: Evan Fredén, 036-417 96 

Jönköping: Peter Persson, exp 036-71 81 22 

Mullsjö: Kent Oskarsson, 0392-317 31 

Nässjö: Anci Magnusson, exp 0380-51 13 75 

Kan jag få ett politiskt uppdrag? 

undrade Annika Johansson. Nu 

är hon med i handikapputskottet. 

vi pratade i munnen på varandra 

på sammanträdena, det blev 

svårt för Birger att hänga med. 

Nu har vi lärt oss att vänta på 

varandra och lyssna, förklarar 

hon. 

Hur driver ni era frågor och 

får ni gehör för dem? 

– Jag tror att vi förändrat 

några politikers attityder, men 

annars tycker jag tyvärr inte att 

responsen är så bra på det vi 

gör, säger Sonja Johansson. 



Sävsjö: Ingrid Ivarsson, 0382-309 26 

Tranås: Björn Thiele, exp 0140-31 15 24 

Vaggeryd: Carina Ödebrink, 0393-120 53 

Vetlanda: Tommy Bohman, exp 0383-125 12 

Värnamo: Anders Ångqvist, 0370-196 76 


Mullsjö bygger broar 

– både på hemmaplan och till grannkommunerna 

"Det var roligt att vara 

politiker på 1970-talet 

– främst tack vare det 

goda ekonomiska läget. 

Men idag är jag lite 

oroad över det politiska 

klimatet och det politikerförakt 

som breder ut 

sig." 

Socialdemokraten, Mullsjöbon 

och förra kommunalrådet/oppositionsrådet 

Lennart Andersson 

rynkar bekymrat pannan 

när han reflekterar över skillnaden 

mellan förr och nu. 

– Samtidigt ökar kraven på 

politikerna och man får känslan 

att politikernas verklighetsförankring 

är på väg att försvinna. 

Det krävs ju nästan 

akademisk utbildning för att 

kunna jobba med politik! Här 

ser jag en demokratisk fara. 

Även Mullsjö bygger bro 

Lennart Andersson står tillsammans 

med partikamraterna 

Kurt Bergström och Anja Berglund 

vid kommunhuset mitt i 

Mullsjö. Därifrån har de utsikt 

över bron som efter många års 

diskussioner äntligen tar form. 

Bygget startade i maj och redan 

i oktober ska de första 

Mullsjöborna kunna promenera 

eller cykla betydligt säkrare 

över till andra sidan om järnvägen. 

Kommunen, Vägverket 

och Banverket samarbetar i 

projektet, som också innebär 

många andra förbättringar av 

trafikmiljön i centrum. 

Anarkistisk trend 

Jämfört med de två herrarna är 

Anja Berglund nästan nybörjare 

i kommunpolitiken. Hon har 

axlat ansvaret som kommunalråd/oppositionsråd 

sedan 2001. 

Lennart Andersson är inte 

längre lika aktiv i kommunpolitiken, 

men det är Kurt Bergström, 

som var engagerad i den 

skaraborgska landstingspolitiken 

under många år som landstingsråd. 

Nu är han förste vice 

ordförande i kommunfullmäk- 

tige. Båda kan alltså betrakta 

politiken med flera decenniers 

perspektiv – och de är inte helt 

nöjda med det de ser. 

– Det var lättare att driva politiska 

frågor i Mullsjö i början 

av 1970-talet, konstaterar Lennart 

Andersson. Organisationen 

var mer demokratisk, nu går vi 

emot en anarkistisk anda. 

– Men vi socialdemokrater 

har alltid varit vana vid att ta 

vårt ansvar, främst när det gäller 

skola, vård och omsorg. Redan 

under 1970-talet lade vi 

grunden för en mycket bra omvårdnad 

om barn och äldre. 

Vana att samverka 

Socialdemokraterna i Mullsjö 

har aldrig ingått i någon blockpolitik, 

utan istället sökt samförstånd. 

Det har sitt pris, 

bland annat i uteblivna ordförandeposter. 

– Tidigare fördelades posterna 

utifrån vad man jobbade 

med. Det var ”rätt person på 

rätt plats”. Men samhällsbilden 

kanske var enklare förr, idag 

fungerar det inte på samma 

sätt, säger Lennart Andersson 

Efter valet 1979 tog socialdemokraternaordförandeposterna 

i kommunstyrelsen och 

Ta inget för givet – rösta i kyrkovalet 

Den 18 september 2005 är det 

kyrkoval. Alla från 16 år, medlem 

i Svenska kyrkan och 

folkbokförd i Sverige får rösta. 

Vid valet 2001 använde fler 

än på länge sin rösträtt – inte 

minst för att hålla främlingsfientliga 

partier utanför Svenska 

– Vi tänker fortsätta att jobba för att inte bara behålla demokratin, utan också förstärka den i vår kommun, 

säger socialdemokraterna Lennart Andersson, Anja Berglund och Kurt Bergström i Mullsjö. Att Mullsjö tror 

på framtiden är det bygget bakom dem ett bevis för; gång- och cykelbron över järnvägen är kronan på verket 

i den stora förbättringen av trafikmiljön i centrum. 

kyrkans beslutande organ. Det 

är fortfarande lika viktigt. 

Den demokratiska folkkyrkan 

är inget vi kan ta för givet. 

Ju fler socialdemokrater i 

Svenska kyrkan, desto större 

chans att forma en modern och 

varm verksamhet, öppen för 

socialnämnden. De behölls 

åren 1980–1982, trots att socialdemokraterna 

då, liksom nu, 

saknade egen majoritet. 

– Sedan mitten av 1980-talet 

drev vi stark oppositionspolitik 

som ledde till att vi i samverkan 

byggde Mullsjös första 

daghem, liksom äldrebostäder i 

Sandhem, vår andra tätort. 

"Vi har tagit ansvaret igen" 

Åren efter valet 2002 har präglats 

av politisk instabilitet i 

Mullsjö. Socialdemokraterna 

har åter tagit ansvaret och det 

är Anja Berglund, Mullsjös första 

kvinnliga kommunalråd, 

som greppar det politiska rodret 

i rollen som kommunstyrelsens 

ordförande. Men det är 

också den enda socialdemokratiska 

ordförandeposten, alla 

nämnder och utskott har moderata 

eller kristdemokratiska 

ordförande. De flesta vice ordförandeposter 

är dock socialdemokratiska. 

Vill samverka mer 

– Vi jobbar vidare med att förbättra 

centrum med en planfri 

korsning för biltrafiken samt 

en anslutning rakt ned mot 

Västra Bäckebo för att göra vä- 

alla. Att rösta i kyrkovalet är 

att göra en insats för ökad omtanke 

och omsorg i samhället. 

Stöd dem som har samma 

grundvärderingar som du själv. 

Socialdemokraternas huvudkrav 

är: Sätt punkt för kvinnoprästmotståndet! 

En annan 

gen kortare och snabbare till 

Jönköping, säger Anja Berglund. 

Vi får inte glömma att det 

just är där som den stora arbetsmarknaden 

finns. 

Hon konstaterar att det inte 

saknas frågor att jobba med! 

En handlar till exempel om 

ökad samverkan med grannkommunerna 

och där är socialdemokraterna 

drivande. 

– Där vi kommit en bit. Vi 

har gemensam miljönämnd 

med Habo – men det finns mer 

vi kan samverka om. En annan 

fråga som just nu är aktuell är 

att undersöka behovet av ytterligare 

en ny idrottshall. 

Länsbor – men fortfarande 

västgötar 

Vid ett par tillfällen har Mullsjöborna 

fått säga sitt genom 

folkomröstning. Senast när 

Västra Götalandsregionen bildades. 

De flesta Mullsjöbor, 

liksom Habos invånare, valde 

Jönköpings län. 

Det har gått några år sedan 

flytten 1998 och Lennart, Kurt 

och Anja har alltid känt sig välkomna 

till Jönköpings län, 

men... 

– Men vi är fortfarande västgötar! 

viktig punkt är att stå på människans 

sida: 

Socialdemokraterna vill utveckla 

Svenska kyrkan som 

motvikt till ytlighet, kommersialism 

och individualism. 

Folkkyrkan ska alltid våga stå 

på de utsattas sida. 


för dig? 

Karen Andersson, 

Värnamo/Göteborg 

– Grunden är 

alla människors 

lika 

värde. De 

praktiska 

konsekvenserna 

av det 

kan sammanfattas: Åt var 

och en efter behov, av var 

och en efter förmåga. Rättvisa 

ska gälla mellan människor 

och grupper, men också 

internationellt, globalt! Man 

måste arbeta på många fronter 

samtidigt. 

Inga-Lill Andersson Hjelm, 

Gnosjö 

– Rättvisa – 

frånvaro av 

orättvisa. 

Begrepp som 

jag förknippar 

ihop med 

rättvisa är 

tydlighet, ärlighet och opartiskhet. 

Att ett samhälle/organisation, 

både på den lilla 

och den stora arenan, upplevs 

rättvis tror jag är a och o 

för ett samhällets / organisations 

överlevnad. 

Anna Schöld, Nässjö 


det rättvist 

om alla skulle 

ha samma 

rättigheter. 

Om alla 

människor 

hade samma chans. För mig 

är rättvisa då det inte längre 

finns några skillnader mellan 

man och kvinna mellan svarta 

och vita, eller när det som 

står på din lönespecifikation 

inte spelar någon roll längre. 

Om alla klasskillnader försvann 

skulle rättvisan öka. 

Rättvisa är att dela med sig. 

Sanja Lesic, Värnamo 

– Det är i 

synnerhet 

två saker 

som ligger 

mig varmt 

om hjärtat 

som handlar 

om internationell solidaritet 

och det som inte är rättvist: 

Att miljontals barn smittas 

av aids i Afrika, att föräldralösa 

barn inte tas om hand 

utan ses som en börda. Det 

är heller inte rättvist med avsaknad 

av regler för storföretagen 

i u-länder som ofta sätter 

mänskliga rättigheter och 

miljöfrågor åt sidan och banar 

väg för frihandel. 


Särbehandla inte 

– behandla lika istället 

"Ska invandrare och andra som diskrimineras särbehandlas? 

Nej – börja med att behandla dem lika." 

Det säger Ilan DeBasso, socialdemokrat med uppdrag 

både i Jönköpings kommun och i länet. 

I drygt ett år har han jobbat 

som handläggare och rådgivare 

på arbetsförmedlingen. Där 

möter han många som misströstar 

och som hamnat mellan 

samhällets trygghetsstolar. 

– De som kan ta för sig och 

uttrycka sig klarar sig alltid. 

De får nytt jobb eller startar företag. 

Det är de andra som behöver 

mer stöd från samhället. 

Han tycker sig se en framväxande 

underklass bland dem som 

gått länge på a-kassa. De riskerar 

att utförsäkras och tvingas till 

socialen när arbetsmarknadens 

trygghetssystem slutar att gälla. 

Det är en tuff upptäckt för 

den som arbetat i hela sitt liv, 

men förlorar jobbet med bara 

ett par år kvar till pension. Det 

ställs höga krav på de arbetssökande. 

Alla har inte samma 

förutsättningar att klara dessa. 

– Jag tror på det goda hos 

människan och avfärdar tankar 

på att människor frivilligt försätter 

sig i långtidsarbetslöshet 

och långa sjukskrivningar för 

att utnyttja systemet. 

Diskriminering 

Välutbildade invandrare har 

lättare att få jobb, men att det 

överlag är det svårare för invandrare 

att komma in på arbetsmarknaden 

är väl känt. 

– Utan tvekan är de diskriminerade 

på arbetsmarknaden. 

Det finns arbetsgivare som inte 

vill ha invandrare. Man är en 

social grupp på jobbet och av 

olika skäl verkar det svårt att ta 

in andra i den. 

Han tror inte det är ovanligt att 

folk anställs för att upprätthålla 

de strukturer som finns istället 

för att vid rekrytering fokusera 

på kvalifikationerna – och inte 

om det är man eller kvinna, invandrare 

eller svensk, handikappad 

eller frisk. 

– Vi reagerar mot förtryck i 

andra länder och ser lätt orättvisor, 

men vi har diskriminering 

på hemmaplan som vi inte 

tycks se eller vill se. Därför 

måste vi få en tydligare lagstiftning 

och den synen ska genomsyra 

allt vi gör, om vi nu 

menar något med våra ord om 

rättvisa och solidaritet. 

Sopa framför egen dörr… 

Socialdemokraterna är en internationell 

frihetsrörelse som 

utgår från alla människors lika 

värde. 

– Jämlikheten är grundläggande 

för oss. Ska vi vara trovärdiga, 

måste vi börja med oss själva. 

Hur många invandrare på 

ledande poster finns det i vår 

partiorganisation och bland våra 

företrädare? Mycket görs men 

det är långt ifrån tillräckligt. 

Ilan DeBasso tror att det tyvärr 

inte är annorlunda på den 

offentliga sidan. 

– Se på de kommunala förvaltningarna 

till exempel. Hur många 

invandrare är anställda och varför 

rekryteras de så sällan till högre 

befattningar? 

Kamp mot kapitalismen 

Arbetslivet har blivit allt brutalare 

och rättigheterna har urholkats. 

Det drabbar alla, inte bara 

dem som har svårt att få jobb. 

– Risken är att färre vågar 

säga emot och hävda sin rätt 

om man inte känner sig trygg 

på jobbet. 

Motkraften är demokratisering 

– en av partiets viktigaste 

uppgifter framöver. 

– Socialdemokratin är inte 

längre den tydliga och kraftfulla 

motpol till kapitalismen 

den borde vara. Det tror jag är 

socialdemokratins största misstag. 

Det måste vi ändra på! Vi 

står inför stora utmaningar, po- 

Ilan DeBasso tror inte det är ovanligt att folk anställs för att upprätthålla strukturer istället för att fokusera på 

kvalifikationerna – och inte om det är man eller kvinna, invandrare eller svensk, handikappad eller frisk. 

litiken och socialdemokratin 

behövs mer än någonsin. 

Från pappa 

Varför blev det politik för dig? 

– Svårt att säga, en kombination 

av hemmet och omgivningen. 

Pappa kämpade för assyriernas 

rättigheter, fick fängelse 

och tvingades fly. Han var 

samhällskritisk och det är inte 

uteslutet att något av barnen 

påverkades av hans politiska 

engagemang. 

Ilan DeBasso är statsvetare 

och var tidigare mycket engagerad 

i en rad olika folkrörelser, 

bland annat som Assyriska 

ungdomsförbundets ordförande 

i fem år. Tiden räckte inte alltid 

för politik. Men så småningom 

flyttade han till Jönköping för 

ett jobb han ville ha. 

Nu är det politiken som är 

det dominerande inslaget och 

det tycker han känns bra. 

Ilan DeBasso om rättvisa 

– Jag har lätt att identifiera 

mig med värderingarna inom 

partiet här, de är tydliga och 

bygger på socialdemokratins 

grundläggande principer om jämlikhet, 

rättvisa och fördelning. 

Politiken ska knyta ihop 

praktik och teori. Han tror inte 

att kampen kan vinnas genom 

att lägga näsan i böckerna – 

vardagen är en lika viktig skola. 

Trots att han själv är högutbildad, 

säger han att sanningen 

Var med och påverka framtiden – bli medlem! 

Jag vill bli medlem i s-föreningen i (ort)……………………………............……………………. 

Namn………………………………………….....……….. Adress…………………………………………..........………. Postadress…………………………………………………. 

E-post..........………………………………………... Jag vill få information med ........... vanlig post med ........... e-post 

“Alla har samma rätt och ska bemötas med respekt, oavsett 

vem man är eller varifrån man kommer. Jag har lika stor respekt 

för kompisarna från förr som hamnade på samhällets 

skuggsida, som för dem som lyckats. 

Att diskrimineras innebär att du fråntas dina grundläggande 

samhälleliga rättigheter. Diskriminering hör således inte hemma 

i ett demokratiskt samhälle. Det krävs politiskt mod att stå 

upp för rättvisan. Vi måste våga utmana krafterna som diskriminerar 

och brutaliserar.” 

Lämna talongen till socialdemokraterna på din ort eller sänd den i brev till Socialdemokraterna i Jönköpings län, Residensgatan 1, 553 16 Jönköping 

lika mycket finns utanför den 

akademiska världen. Snickaren 

och metallarbetaren har även ett 

teoretiskt tänkande, men det inte 

lika säkert att professorn har 

ett praktiskt kunnande. 

– För socialdemokratin är 

det viktigt att hämta våra företrädare 

från alla delar av samhället. 

Mångfald skapar legitimitet. 


Efter 34 år i riksdagen: 

– Jag ångrar 

inte en sekund! 

– När jag var 20 år visste 

jag svaret på alla frågor! 

Idag är jag inte lika 

säker längre, man blir 

ödmjukare med åren, 

säger Åke Gustavsson 

från Nässjö, som 1968 

blev “Sveriges yngste sriksdagsman”. 

För tre år slutade han som socialdemokratiskriksdagsledamot. 

Han försäkrar att han inte 

har någon talang för nostalgi. 

Men i samband med att partidistriktet 

firar 100-årsjubileum 

tillåter han sig att ta en titt i 

backspegeln. 

Ett privilegium 

– Som helhet ångrar jag inte en 

sekund av den tid jag levt med 

politiken. För att hålla glöden 

vid liv som riksdagsman i 34 år 

måste man tycka att uppdraget 

är roligt och stimulerande. Jag 

kände hela tiden att det var ett 

privilegium att få företräda 

väljarna i Jönköpings län. Visst 

fick jag skäll ibland när man 

tyckte att jag hade fel uppfattning, 

till exempel när jag förespråkaderegementsnedläggningarna, 

men det hör till. 

– Min främsta politiska styrka 

är att jag är väldigt envis och 

målmedveten, har en stark integritet, 

låter mig inte påverkas 

av faktorer som är orationella 

och jag släpper inte min övertygelse. 

Å andra sidan, om jag inte 

är försiktig så kan detta lätt 

bli min svaghet. Envisheten har 

en baksida; att jag kanske inte 

alltid lyssnar tillräckligt. 

Yngste s-ledamoten 

Åke Gustavsson såg dagens 

ljus 1943 vid Ringgatan i Nässjö. 

Pappa Erik var byggnadsverkmästare 

och mamma Elly 

arbetade som kokerska på 

Stadshotellet. 

– Min favorit på mammas 

jobb var glasstanten som jobbade 

i kallskänken. Hon stack 

alltid till mig en glassbit när 

jag hälsade på. Glass var en 

stor sensation på 1950-talet, 

halva stan sprang till 

Glassgrossisten och köpte 

glass. 

1960 bildade SSU i Nässjö 

en antiapartheidkommitté. Åke 

Nässjö har alltid varit världens centrum för mig. Här finns en framåtanda 

som saknar motstycke, även när det är tuffa tider kämpar man 

på, säger Åke Gustavsson. 

Gustavsson engagerade sig i 

gruppen, demonstrerade mot 

försäljningen av sydafrikansk 

frukt och blev ordförande i 

SSU på läroverket, där Majgull 

Axelsson var kassör. 

Vad är rättvisa för dig? 

– Rättvisa är subjektivt. För 

mig betyder det likartade förutsättningar 

att utvecklas som 

människa. Politiken styr inte 

allt, men den kan ge förutsättningar 

för ett rättvist samhälle. 

Jag ser allvarligt på utvecklingen 

mot ett segregerat boende 

och en segregerad arbetsmarknad. 

Vi får akta oss så vi 

inte får marginaliserade medborgare. 

Hur ska vi upprätthålla tron 

på rättvisa? 

– Redan Gunnar Myrdal talade 

om ett samhälle av rufflare. 

Företeelsen med fallskärmar 

och liknande kan få smittsamma 

effekter som ilska och 

att folk tappar lusten att betala 

skatt – men det kan också bli 

en automatisk sanering. 

Några viktiga händelser under 

dina år i politiken? 

– Det finns många att välja 

bland, men jag lyfter gärna 

fram partiets framgångar i vårt 

län. När jag började i partidistriktet 

låg procenten moderata 

väljare i länet över moderaternas 

riksgenomsnitt och socialdemokraterna 

i länet låg under 

rikssnittet. Nu är det tvärtom. 

Det är resultatet av ett mycket 

gott lagarbete bland länets socialdemokrater. 

– Om jag tar ett steg ut i 

världen, så tänker jag på Berlinmurens 

fall 1989. Den innebar 

en befrielse för väldigt 

många människor. En annan 

händelse som etsat sig fast är 

när Nelson Mandela fick lämna 

Robin Island och sedan blev 

Sydafrikas president. De internationella 

frågorna har alltid 

engagerat mig starkt. 

Politiken i framtiden? 

– Politiken kommer att få andra 

former, även om dagens 

ungdomar inte i samma utsträckning 

engagerar sig i ungdomsförbunden. 

De är aktiva i 

Amnesty, för miljön och andra 

frågor, som också är viktiga. 

Men socialdemokraterna behöver 

profilera sin ideologi, den 

diskussionen måste fördjupas! 



Lokal styrning ger bättre 

effekt på arbetslösheten 

Alla talar om den 

arbetskraftsbrist som 

kommer om några år 

när allt fler 40-talister 

går i pension. 

Men det hjälper inte de 

som är unga och 

arbetslösa idag. Får de 

inget jobb är risken att 

de lämnar hemorten. 

Det oroar Catarina Kronqvist, 

socialdemokraternas oppositionsråd 

i Tranås sedan 1998. 

– I Tranås ökar arbetslösheten 

bland ungdomarna. Ungdomarna 

behöver få komma ut i 

arbetslivet och skaffa sig erfarenheter. 

Annars blir det ett 

glapp efter utbildningen och 

man förlorar i kunskap. Det är 

lätt att tappa gnistan "jag kommer 

aldrig att få nåt jobb!" – 

och alla ungdomar klarar inte 

den situationen. 

– Både de själva och samhället 

är förlorare. Det är så viktigt 

med riktiga jobb, känna att man 

är behövd och hör till någonstans 

och att få rutin på livet. 

För lite tillväxtpolitik 

Orsakerna till arbetslösheten i 

Tranås är flera. Bland annat har 

Stiga flyttat viss verksamhet 

utomlands, vilket minskat möjligheterna 

till visstidsanställning. 

– I kommunen tvingas vi nu 

varsla personal, det gör att vi 

inte kan erbjuda ungdomar 

jobb inom kommunen. Det är 

tragiskt, det är ju de som ska ta 

över om några år när en stor 

grupp äldre tar pension. 

– Jag tycker inte att vi jobbar 

tillräckligt med arbetsmarknads- 

och tillväxtfrågor i Tranås, 

trots att det borde vara 

högsta prioritet för en kommuns 

överlevnad. 

Hon önskar att det fanns 

större möjligheter och mer resurser 

för att jobba lokalt med 

de statliga arbetsmarknadsstöd 

som finns. Idag styrs de huvudsakligen 

centralt. De lokala 

partssammansatta arbetsmark- 

Oppositionsrådet Catarina 

Kronqvist i Tranås vill lokal styrning 

av arbetsmarknadsinsatser. 

nadsnämnderna har inte så stor 

reell makt. 

– Jag tror det gynnar Tranås 

om vi får bestämma mera lokalt, 

vi vet ju bäst vilka olika behov 

och förutsättningar vi har. 

Lokal styrning öppnar för kreativa 

lösningar och det tror jag 

många skulle vilja bidra med! 

Våga tänka nytt! 

Catarina Kronqvist menar att 

man måste vara öppen även för 

okonventionella idéer, det viktigaste 

är att de ger effekt för 

kommunen. Hon ger själv några 

spontana exempel: 

– I Tranås kanske vi skulle 

satsa på jättebra kommunikationer, 

varför inte snabbuss till 

Jönköping, så att folk kan bo 

kvar här trots att jobbet finns 

där. Tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter. 

Öppna ”ungdomssluss” 

igen – förra gången blev 

många anställda när de tack vare 

arbetsmarknadsstöd fick 

chansen att jobba och visa vad 

de kunde. 

Garantipension 

– Och varför inte erbjuda garantipension 

i förebyggande syfte 

för de kommunalt anställda 

som inte orkar jobba fullt till 

ålderspension? 

– Dagens slimmade organisationer 

sliter ut folk, ändå finns 

inte utrymme att ta in nya. Därför 

behövs samhällets stöd. Vi 

måste se det här på sikt – vilka 

blir konsekvenserna för vår 

kommun om vi inte lyckas hålla 

kvar våra ungdomarna..? 

Tranås har högst arbetslöshet i länet 

I februari låg den totala öppna arbetslösheten i Tranås på 4,4 

procent – högst i länet. Bland ungdomarna 18-24 år var den 7,4 

procent, det är också högst i länet. Räknas de som har någon 

form av åtgärd in, så stiger siffran till 9,6 procent.. 

För ett år sedan, februari 2004, låg den unga öppna arbetslösheten 

på 4,1 procent och totalt 6,3 procent och i februari 2003 

på 3,8 procent respektive 6,6 procent. 

Mullsjö har länets högsta totala arbetslöshet bland de unga 

(februari 2005); 11,9 procent, medan Nässjö och Vaggeryd ligger 

något under Tranås med 9 respektive 8,7 procent. Lägst har 

Gnosjö med knappt fem procent 


Samira Magwai 

”Politik 

är inte 

livsfarligt!” 

”I Irak vågade jag inte ens 

prata om politik och det var 

särskilt svårt för oss kvinnor. 

När jag kom till Sverige 

ville jag lära mig svenska 

språket och vilka regler som 

gäller. 

Jag blev medlem i socialdemokratiska 

föreningen 

här på Råslätt – och det var 

ett jättebra steg! 

Nu kan jag tala och förstå 

svenska; mitt femte språk! 

Jag har fått veta mer om er 

kultur och vad som gäller 

hos er, jag kan diskutera – 

och jag kan kritisera det 

som inte är bra. 

Kan man inte språket blir 

det lätt missförstånd. Alla 

måste kunna språket i det 

land man bor och Sverige är 

mitt nya land. Jag är svensk, 

jag känner mig svensk. Det 

kan jag tacka politiken för! 

Nu vill jag visa att jag är 

en assyrisk kvinna som kan 

många olika saker, jag har 

utbildat mig, jag kämpar på. 

Mina vänner i föreningen 

och i kulturnämnden, där 

jag är ersättare, har stöttat 

mig och de förklarar det jag 

inte förstår. 

Jag är stolt över min förening. 

Den har visat mig 

vem jag är, den har gett mig 

mycket som jag har nytta av. 

Det är stor skillnad mellan 

Sverige och Irak. Där 

kunde man inte vara med i 

en förening, även om den 

inte var politisk. 

Till sist förstod jag – i 

Sverige är inte politik livsfarligt! 

Nu vill jag ge något tillbaka 

till er. 

Vi invandrare vill vara 

med och fortsätta att bygga 

Sverige.” 

Samira Magwai 

Många mångkulturella 

möten på Råslätt 

1968 flyttade de första 

Råslättsborna in i de 

nybyggda höghusen vid 

Kärrhöksgatan. 

Några år senare bildades 

den socialdemokratiska 

föreningen och 

med sina snart 35 år är 

den en ungdom jämfört 

med de flesta andra 

föreningar i länet. 

– Första åren jobbade vi mycket 

med utvecklingen av området, 

för att få hit social omsorg, 

service, kultur, fritidsanläggningar, 

med mera, berättar Rolf 

Wennerhag, ordförande i föreningen. 

Idag är området i stort 

sett komplett. Råslätt och även 

Öxnehaga har fått mycket nytta 

av de så kallade integrationspengarna. 

Tillsammans med 

andra folkrörelseorganisationer 

har vi drivit på så att inte pengarna 

smetats ut lite här och där, 

utan satsats på vettiga projekt. 

Han nämner dagfolkhögskolan 

och datasalen; ett par av de 

senaste årens initiativ från 

bland annat hyresgästföreningen. 

Nu är båda fast och mycket 

uppskattad verksamhet. 

Speglar området 

En annan angelägen uppgift för 

föreningen har varit att få med 

sig de nya svenskarna i verksamheten 

och även där har man 

lyckats, även om det alltid kan 

bli bättre, tycker Rolf Wennerhag: 

– Man kan väl ändå säga att 

föreningen är en spegel av området. 

Att kulturerna blandas i föreningen 

visar sig också i verksamheten, 

där man gärna provar 

andra än de traditionella 

mötesformerna. Allvarliga ämnen 

blandas med glad samvaro. 

Internationella aftnar med mat 

från olika länder, temakvällar 

om religion och politik, valfestival 

på Björkkullen med dans 

och kulturinslag, EU-kväll 

med tacos i stället för kaffe, för 

att ta några exempel. Vid varje 

Ett mångkulturellt socialdemokratiskt möte hos Tuma Vergili (till vänster) i butiken Ohoj Frukt, som han 

haft på Råslätt sedan 1988. Därefter från vänster Rolf Wennerhag, Vanja Karlsson, Jacqueline Cheikh, med 

rötterna i Libanon, Annika Nordin och Samira Magwai, som kommer från Irak. 

möte tas också Tidens sångbok 

fram och under Bo Levanders 

ledning sjungs det för full hals! 

Spontant möte på fiket 

Men just den här lördagsförmiddagen 

är det inget inplanerat 

möte. Samira Magwai, Annika 

Nordin och Rolf Wennerhag 

i styrelsen stöter på varandra 

i Tuma Vergilis butik i 

centrumhuset. Tuma sitter också 

i styrelsen och tillsammans 

med trogna medlemmen Vanja 

Karlsson och ganska färska 

medlemmen Jacqueline Cheikho 

passar de på att ta en fika på 

kaféet strax intill. Stämningen 

är uppsluppen, det märks att de 

känt varandra länge och tryggt 

kan skämta om allt möjligt. 

Mötesplatser för kvinnor 

Vid alla bord runtomkring sitter 

män av olika nationaliteter 

och samtalar sina språk – men 

deras kvinnor är inte med dem. 

– För oss i föreningen är det 

viktigt att även skapa mötesplatser 

för kvinnorna, säger 

Annika Nordin och berättar om 

tankarna som började gro hos 

kvinnorna som är ledare i Unga 

Örnar, en livaktig förening 

med bred och mycket omtyckt 

verksamhet på Råslätt: 

– Vi ville göra något tillsammans, 

bara vi, så vi började ta 

kvällspromenader. 

Politisk och språklig skolning 

Varannan vecka blir det en 

långsväng, varannan en kortsväng 

och efteråt ett möte med 

en gäst som tar upp aktuella 

ämnen. 

– Vi behöver träffas och lära 

oss mer om det svenska samhället, 

säger Jacqueline Cheikho. 

Många vet inte så mycket 

om politik, det här blir som en 

politisk skolning och samtidigt 

tränar vi svenskan. Det är roligt 

att vara med och här har 

jag ju mina kompisar från 

Unga Örnar. 

Samira Magwai tycker träffarna 

är jättebra: 

– De flesta kvinnor lever 

ganska isolerat, men på träffarna 

får de veta mer om det 

svenska samhället och de får 

mer kontakt med andra kvinnor. 

Fler och fler blir intresserade. 

Från början var vi bara 

sex och nu kommer oftast 25- 

30 till träffarna. 

Mötesplats för äldre 

Under våren ska s-föreningens 

kvinnogrupp försöka starta en 

mötesplats på dagtid för äldre 

Den här tidningen 

ges ut av Socialdemokraterna i Jönköpings län som 2005 firar sitt första sekel i april 2005. 

Residensgatan 1, 553 16 Jönköping, 036-16 51 40, www.socialdemokrater.com 

Ansvarig utgivare: Bo Holst. Tryckt i 9 000 ex på Reklambruket, Norrahammar, mars 2005 

kvinnor. 

– De är ofta ännu mer isolerade 

och har ännu svårare med 

språket, säger Annika. 

Tuma Vergili, som kom till 

Sverige från Turkiet på 1970talet 

och efter en tid flyttade 

till Råslätt, ser en tydlig koppling 

mellan att behärska språket 

och komma in i det svenska 

samhället. Han är glad över att 

det numera finns plats på dagis 

även för de barn vars föräldrar 

inte har jobb, så att barnen tidigt 

får del av svenska språket. 

– Svenskan gör att vi kan 

kommunicera och utbildning är 

allra viktigast för en människa! 

Behärskar man svenskan, kan 

man gå vidare till högre utbildning 

om man vill. 

Dåliga språkkunskapen blir 

en barriär mot karriär, inflikar 

Rolf Wennerhag. 

Tuma Vergili har varit med i 

styrelsen i över 15 år. 

– En del undrar hur jag som 

är egen företagare kan vara socialdemokrat. 

Men jag ser en 

stor orättvisa i kapitalismen 

och imperialismen. Företagen 

flyttar utomlands och tar inte 

sitt ansvar, säger han barskt. 

Vad händer oss om vi inte har 

den socialdemokratiska ideologin 

som kämpar emot?

Rättvisa byggs med solidaritet - S-info

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?