Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

Familjehemmet 

En tidning för och om familjevård Årgång 28 • Nr 3 • oktober 2010 

IFCO:s europeiska konferens 

Att lära av fosterbarn • Att lämna över platsen till nästa 

och fler intressanta artiklar

Vår förstärkta Jour och 

familjehemsorganisation är unik 

De tjänster som Pär Sonesson AB och utför 

innebär bland annat ett ansvar mot människor som 

är hjälpsökande och som vill förändra sina liv. 

Därför finns förväntningar och krav på utförandet. 

Krav som innefattar respektfullt bemötande, 

tydlighet och kompetens. 

Ring oss på Pär Sonesson AB: 

Stockholm: 08-410 60001 

office@parsonesson.se 

2 Familjehemmet 3-2010

Ordföranden 

har ordet! 

I förra veckan kom jag i kontakt med en mamma som har sin 15-åriga 

dotter placerad i ett familjehem enligt LVU. Mamman ringde mig för 

att hon kände sig så kränkt av hur handläggarna i ärendet och familjehemsföräldrarna 

hade behandlat henne. Hennes frågor var relevanta 

och bra frågor. Det var framförallt en fråga som jag ville dela med 

mig av. 

Mamman berättade att familjehems mamman hade lagt ut bilder på 

den 15-åriga dottern på sin egen Face book-sida. Flickan var fotograferad 

i situationer som mamman kände sig kränkt över. Mamman sa att 

hon hade svårt att förstå familjehemsmammans beteende i det avseendet. 

Hon kände att den handlingen var direkt riktad mot henne 

personligen. 

Det är många som delar med sig generöst av sitt liv på Facebook. 

Många använder det forumet som en slags dagbok och det är många 

som kommer åt informationen. Hur ska man då tänka som familjehem? 

Vi har inte en så strikt tystnadsplikt, som andra som kommer i 

kontakt med barn. Hade vi det skulle vi få svårt att ta hand om barnen 

om vi inte fick prata med andra som kommer i kontakt med våra 

placerade barn. Men vi får inte berätta mer än det behövs i de olika 

situationerna. 

Hur skall bilder betraktas? Att lägga ut en bild på det placerade barnet 

på Facebook, är det att berätta mer än det behövs? Lägger man 

ut bilder på sina biologiska barn där tycker man kanske att det är ok 

att lägga bilder på de placerade barnen. Barnen i familjen skall ju 

behandlas lika. 

Jag kommer inte ihåg att någon av de handläggarna som har placerat 

barn hos oss eller jag själv skulle ha tagit upp den här typen av frågor 

för diskussion. Det är viktigt att diskutera alla möjliga frågor vartefter 

de dyker upp. För att diskutera frågorna måste man träffas regelbundet 

även och framförallt då när träffarna inte beror på någonting 

akut som har hänt. 

Jag lämnar frågan öppen. 

I nästa nummer kommer jag att redo visa alla de svar och funderingar 

som denna fråga väcker. 

Seminarium; 

Att leva med Aspergers syndrom 

Fredag den 19 november, 2010. KATRINEHOLM 

Med hösthälsningar, Telle Söderberg 

Informatörer och personal från Ågesta folkhögskola berättar hur det är att leva 

med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning så som Aspergers syndrom. 

Carolina Lindberg, utbildare och pedagog ger en grund om funktionsnedsätt 

ningen samt delar med sig av tankar om förhållningssätt och pedagogiska strategier. 

Närmare uppl. och anmälningar, helst före den 10 nov. till Roland Oscarsson, 

Tel.0150780 10, Epost: famriks@hotmail.com 

Familjehemmet 

Ansvarig utgivare 

Roland Oscarsson 

Produktion och tryck 

Linderoths Tryckeri, 

Vingåker, tel. 0151-130 90 

Omslagsbild 

Foto: Olle Mellander 

Redaktion 

Carina Wahlström 

Södervägen 11 

696 73 Aspabruk 

0583-504 63 

familjehemmet.wahlstrom@telia.com 

Manusstopp 

Till nästa nummer: 15/11 -2010 

Annonspriser 2010 

Svartvitt 

Helsida 6 500:- 

Halvsida 3 700:- 

180 mm bred 30,00:-/mm 

85 mm bred 17,00:-/mm 

Priser baseras på färdigt annonsmaterial. 

Moms uttages ej. 

Annonser 0150-780 10 

Prenumeration 

400:-/år 

Plusgiro 86 52 68 – 7 

Medlemsavgift inkl. tidning 

375:-/år 

Plusgiro 86 52 68 – 7 

FR-Kansli 

Roland Oscarsson 

Stora Malmsvägen 7 

641 50 Katrineholm 

Tel. 0150-780 10, 070-516 02 33 

E-post: famriks@hotmail.com 

Hemsida: 

www.familjehemmensriksforbund.se 

Foto 

Alla bilder används som illustrationer. 

Personerna på bilderna har 

ingen anknytning till ämnet om 

det inte står speciellt angivet. 

Bifogas i detta nr 

Almanacka 2011 

ISSN 02821346 

Familjehemmet 3-2010 3

För placerade barn och unga 

Det är kommunens socialtjänst som har det övergripande 

ansvaret för barn i familjehem eller i ett hem 

för vård eller boende (HVB). 

Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten. Det 

betyder att de ska kontrollera att brister och dåliga 

förhållanden rättas till. 

Placerade barn och unga uppmanas ta kontakt 

med Socialstyrelsen. I Mars 2010 inrättades ett 

särskilt telefonnummer. 

Om du känner att något fungerar dåligt i det familjehem, 

HVB, eller särskilda ungdomshem du bor på, 

kan du berätta detta för oss på Socialstyrelsen. 

Du kan mejla oss på beratta@socialstyrelsen.se 

eller ringa 020-120 06 06, så får du prata med en 

person som kan hjälpa dig. 

4 Familjehemmet 3-2010 

Trygga hem skapar 

starka människor 

0515-180 30 

I detta nummer 

Nr 3 2010 

Kontakt med biologiska föräldrar? .................... 5 

IFCO:s europeiska konferens ............................. 6 

Läger hjälper familjehemsplacerade 

barn och ungdomar .............................................. 9 

Behövs familjehemmen? ...................................... 10 

”Så här har inga vuxna 

lyssnat på oss förut” ............................................. 10 

Min diagnos kändes som en befrielse .............. 11 

NOFCA-möte i Jyväskylä ...................................... 13 

Trevlig tradition är född! ..................................... 15 

Vi är FUR! ................................................................... 16 

Att lära av fosterbarn ............................................ 17 

Att lämna över platsen till nästa ........................ 19 

Livräddning ............................................................. 20 

Familjehemsdagen på Gröna Lund .................... 21 

Familjehemmens Riksförbund .......................... 23 

En numera fd fostermammas www-sida och blogg 

www.barnmisshandelavmyndighet.se 

Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person? 

Vi finns för Dig! 

Bli medlem nu! 

Familjehemmens Riksförbund (FR) 

tel 0921-649 88, 0150-780 10 


famriks@hotmail.com

Kontakt med biologiska föräldrar? 

Jag vill ställa en fråga: Skall fosterbarn 

eller adoptivbarn ha 

aktiv kontakt med sina biolo - 

giska föräldrar? Detta är en 

fråga som måste avgöras i varje 

enskilt fall. Jag kan bara beskriva 

min situation under uppväxten 

och hoppas att andra ger sin 

berättelse till Familjehemmet: 

Min biologiska mamma blev 

sjuk så jag omhändertogs av 

myndigheterna vid 18 månaders 

ålder och placerades i fosterhem 

varifrån jag bara har 

goda minnen. Vid 6 års ålder 

blev jag adopterad i ett välbärgat 

hem. Sex föräldrar före sju 

års ålder är raskt marscherat i 

den sociala hegemonien! Detta 

var under världskriget och föräldrahemmet 

var starkt auktoritärt och 

påverkat av frikyrkorörelsen. Det 

var inte tal om att leka på söndagar 

och söndagsskolan var obligatorisk. 

Kontakten med skolan var helt 

på föräldrarnas och lärarnas villkor. 

Klagade man på att man fått en hurring 

i skolan så fick man en hemma 

också, vilket gjorde att informatione 

om sådana händelser avtog raskt. 

Skolmössa måste bära under tiden i 

läroverket. Detta blev en stor belastning 

eftersom de andra grabbarna 

en och en slapp detta hånfulla ok. 

Nu löste jag problemet genom att 

jag gick ut med skolmössan prydligt 

på huvudet för att utanför bostaden 

placera den i elskåpet och göra motsatt 

process vid hemkomsten. 

Uppväxten upplevde jag som jobbig 

eftersom jag var ett s.k. besvärligt 

barn beroende på vissa från mödernet 

nedärvda psykiska problem upp- 

Foto: Maria Bergman 

blandade med dyslexi som skapade 

en orolig själ. Trots detta lyckades 

jag tragla mig igenom realskolan, 

handelsgymnasiet och så småningom 

bli bankdirektör, vilket var min 

adoptivpappas önskan. Min bankkarriär 

var kantad av motgångar 

och en och annan framgång och jag 

lyckades hålla mig upprätt fram till 

pensionen, trots att jag inte hade 

varken fallenhet eller intresse för 

bankbanan. 

Under hela min uppväxt fick jag varken 

prata om eller berätta att jag var 

adopterad. Jag levde i den förvissningen 

att jag var den enda person 

som fanns i min biologiska släkt. 

Detta spädde på osäkerheten. När jag 

sedan efter mina adoptivföräldrars 

död började släktforska fann jag min 

mammas grav på Skogskyrkogården 

i Stockholm, samma kyrkogård där 

Greta Garbo vilar, och vidare forskning 

visade att min mamma hade 

14 syskon. När jag tog kontakt 

med mina kusiner ordnade de 

ett stort kalas i småländska 

Lenhovda, där släkten härstammar 

från. Tala om släktkalas. 

Det vimlade av folk från hela 

landet och var trivsamt och en 

stor upplevelse. 

På min pappas sida har jag hittat 

tre halvbröder. En äldre 

och två yngre. Min biologiska 

pappa hade fyra söner med tre 

kvinnor. Säktforskningen visar 

även att mina adoptiv- och biologiska 

släkter korsar varandra 

på min pappas sida på kusinstadiet. 

Släktbilden har blivit 

åtskilligt förändrad sedan barndomens 

"enda barnet" till en 

släktavla med 100-tals personer med 

utgångspunkt från mina barnbarn. 

Alf Karlman 

alf.karlman@foretagarna.se 

Stockholms stad söker familjehem 

Vi söker familjehem / fosterfamiljer i Stockholmstrakten för barn 

och ungdomar. 

Vi erbjuder stöd och handledning samt ett intressant utbildningsprogram. 

Familjehemskonsulterna rekryterar och utbildar familjehem 

åt Stockholms stadsdelsnämnder. 

Ring 08-508 25 221 eller besök www.stockholm.se/familjehem 

RESURSTEAMEN BARN OCH UNGDOM 

Fotnot: Alf Karlman bor numera på bondgården 

Pilo, som ligger vid Hjälmarens norra strand 

utanför Eskilstuna. På gården bor också hustru, 

två söner med sambos och tre barnbarn och deras 

två syskon. Alltså en koloni på elva personer. Alf 

är i dag aktiv Miljöpartist efter att tidigare suttit 

som gruppledare för Kristdemokraterna i 7 år 

i Eskilstuna och även kampanjat för Junilistan 

under EU-valet 2009. 

FAMILJEHEMSKONSULTERNA 

SOCIALTJÄNST- OCH ARBETSMARKNADSFÖRVALTNINGEN 

Tfn: 08-508 25 221 – E-p o s T : f a m i l j E h E m s ko n s u lT E r n a .sa f @sT o c k h o l m .sE 

TFN: 08-508 25 221 - E-POST: FAMILJEHEM@SOT.STOCKHOLM.SE 


IFCO:s europeiska konferens 

Brighton, Storbritannien 4-7/7 2010 

Vi hade turen att få åka på IFCO:s 

europeiska konferens i Brighton, 

Storbritannien, som representanter 

för Forum för Familjevård, FfF, 

denna sommar. IFCO (International 

Foster Care Organisation) är den 

internationella organisationen för 

familjevård/familjehemsvård. IFCO 

har årliga konferenser, som vartannat 

år är regionala och vartannat år 

internationella. 

Lördagen den 3 juli tidigt på morgonen 

satte vi, Ylva Gavell Söderström, 

Britta Schölin och Seline Gavell, oss 

på planet på Arlanda till Heathrow 

utanför London. Seline hade också 

denna sommar valt att åka till IFCOkonferensen, 

nu i Brighton, på egen 

bekostnad. Hon ville så gärna träffa 

ungdomarna, som hon träffade förra 

året i Dublin. Hon visste att några av 

dem skulle till Brighton. 

Väl på Heathrow flygplats märkte 

vi att det var billigare att köpa 3 

Behovet av familjehem 

och kontaktfamiljer är stort! är stort! 

Behovet av familjehem och kontaktfamiljer 

KONTAKTA OSS GÄRNA 

KONTAKTA OSS GÄRNA 

0156-17025 

0156-170 25 


F@miljehems Guiden 

stycken tur- och returbiljetter mellan 

Heathrow och London än att köpa 

var sin enkelbiljett. Vilken tur!! Det 

var tack vare ett ”passa på pris” just 

denna lördag. Som tur var så hade 

vi förköpt biljetter från London till 

Brighton, så efter en snabb färd i 

taxi till rätt tågstation, Paddington, 

så var det inga som helst svårigheter 

att komma fram till rätt universitet, 

dvs University of Sussex. (Brighton 

har två universitet.) 

Vi hade även i år bokat rum på Campus, 

dvs studentrum på universitetsområdet, 

för att hålla kostnaderna 

nere. Det visade sig återigen vara en 

lyckträff. Enkelt och rent boende med 

perfekt gångavstånd till alla föreläsningssalar. 

Trapporna till vånings - 

planet gav eftertraktad motion, som 

motvikt mot allt stillasittande. Tiden 

fram till söndag kväll, då konferensen 

började, tillbringade vi med sightseeing 

och lite shopping på stan. 

Till Er Kommuner Till kan Er vi Kommuner nu även erbjuda kan konsulentstödda vi nu även familjehem till 

erbjuda konsulentstödda barn och ungdomar! familjehem 

till barn och ungdomar! 

Verksamhetschef Gerty Fexler -Höjer 

Fil. Mag. i socialt arbete 

Verksamhetschef Gerty Fexler-Höjer 

Fil. Mag. i socialt arbete 

Visst var det roligt att vid välkomstminglet 

på söndagskvällen känna 

igen många av deltagarna från tidigare 

konferenser. Glädjen var stor 

över att träffas igen. Men lika roligt 

var det att lära känna nya människor 

och höra om deras förutsättningar 

och levnadsvillkor. De gemensamma 

matstunderna, fikapauserna och 

festmiddagen gav tillfällen till intressanta 

samtal. 

Invigningen av konferensen var inte 

alls lika pampig som vid fjolårets 

konferens i Dublin, men välkomnande 

och gemytlig. Kanske var det för 

att årets konferens var europeisk och 

inte internationell! Men så liten var 

inte konferensen, för det var c:a 350 

deltagare med på den och av dem 

var det c:a 70 barn. Från Sverige 

var det 20 vuxna och 7 barn som 

kommit till Brighton. Ungdomarna 

kom som vanligt in i procession 

med flaggor från de länder som var 

Utbildning, konsultation, handledning 

och förstärkt familjehemsvård 

Handledarutbildning med inriktning 

mot familjehem 

Familjehemsutbildningar 

Handledning till professionsgrupper 

och familjehem 

Förstärkt familjehemsvård 

Börje Lindberg - borje@luvab.se 

Gull-Britt Lindberg - gull-britt@luvab.se 

Lindberg Utveckling AB 

019-184000 • www.luvab.se 

Tenntrådssmyckeriet Snåret 

www. tenntradssmyckeriet.se

epresenterade på konferensen. Det 

gav en festlig inramning av konferensen. 

Reklamen om nästa års internationella 

IFCO konferens i Victoria, 

British Columbia i Canada började 

redan första dagen. Visst låter det 

intressant, men det är så långt!!! 

Så snart invigningen var över försvann 

Seline i väg med de andra 

ungdomarna, precis som i fjol, för 

att delta i ungdomsdelen. De hade 

parallella aktiviteter förutom vissa 

storföreläsningar. 

Vi ”vuxna” deltog på så många föreläsningar, 

som det bara var möjligt att 

gå på. Totalt var det ca 50 föreläsningar 

att välja bland under de 4 dagar 

konferensen varade, så ni förstår att vi 

inte kunde täcka alla! En grundprincip 

vi bestämde oss för vara att inte 

gå på samma föreläsningar. Det gjorde 

att vi tog del av mycket olika kunskap. 

Det var också mycket intressant 

att sedan berätta för varandra vad vi 

hade fått ta del av. Föreläsarna kom 

från världens alla hörn, trots att konferensen 

kallades europeisk. 

Naturligtvis var engelska konferensspråket 

och att engelska kan pratas 

på så många olika sätt, gav en extra 

dimension åt föreläsningarna. Ibland 

vart det nästan omöjligt att förstå 

den dialekt som talades. Eftersom 

vi var 20 svenskar på konferensen 

kunde man många gånger få en 

översättning direkt av stolsgrannen, 

när den irländska eller skotska dialekten 

blev för bred. 

Vi vill nu ge er en kortfattat inblick 

av innehållet i de föreläsningar, som 

vi deltog i. Som sagt, det var över 50 

föreläsningstillfällen att välja på. En 

del var som storföreläsningar för alla 

och de flesta genomfördes som 6-8 

parallella seminarier. 

Först ut var Mary McGowan från 

USA. Hennes välkomstanförande på 

måndagsmorgonen lade an tonen 

för hela konferensen. Hon tryckte 

hårt på vikten av att ha och använda 

humor vid familjehemsplaceringar. 

Hon poängterade att lyfta fram 

glädjen i mötena med både barnen 

och deras föräldrar och att inte statiskt 

fokusera på problemen, som vi 

människor har en tendens att göra. 

Stanna och lyssna! Ta det inte personligt! 

Glöm inte att vårda relationen 

med den andra hälften och våga 

ta pauser. Viktiga budskap till alla 

som vårdar barn och ungdomar, ja 

föresten till alla människor. 

Rob Van Pagée från Nederländerna 

pratade om nätverksmöten. De pro- 

fessio nella ska inte vara i centrum, 

utan vara en resurs och hjälpa till 

med problemen, men inte ta över. 

”Most things look better when you 

make it in a cirkel”. Det var en riktig 

karamell att suga på! 

Leslie Ironside föreläste om effekterna 

av trauman, våld och försummelse. 

En intressant statistisk upplysning 

var att om man fått bröstmjölk de 

första 4 månaderna så ökade statistiskt 

chansen till välmående som 

vuxen och minskade risken för att 

bli missbrukare. Han lyfte fram en 

svensk studie att om man haft en 

smärtsam födelse så blir ett eventuellt 

självmord våldsamt. 

Nicole Herbert, från IFCO:s styrelse, 

föreläste även i år om vikten av att 

få berätta sin historia genom digitala 

berättelser (story-telling). Vi fick ta 

del av några berättelser. 

Myrna McNitt fokuserade i sitt seminarium 

på vikten av att få stöd själv 

för att kunna stödja barnen. Särskilt 

viktigt är det för familjehemsföräldrar 

som har barn med trauma placerade 

hos sig att förstå vad ett 

trauma innebär för barnen. Vid dessa 

tillfällen är det oerhört viktigt att de 

också får rätt stöd. 

IFCO styrelsen hade ett plenum då 

man pratade om IFCO:s ungdomsarbete 

Power4Youth. Jean Kennedy, 

Berhard Grima och Hava Ryustem 

från Irland, Malta och i Bulgarien 

visade genom en liknelse av familjehemsvård 

med akvarium. Den stora 

fisken är familjehemsföräldrarna, 

den lilla fisken är det placerade barnet/ungdomen 

och akvariet är det 

sociala systemet. Avslutningsvis fick 

vi åhörare lite välbehövlig gymnastik 

genom att rappa och göra rörelser 

till en musikvideo på temat. 

Robert Tapsfield från United Kingdom 

(UK) föreläste om hur den professionella 

fosterbarns-vården i UK 

har utvecklats de senaste åren och 

visade på resultat av aktuell forskning. 

Han tryckte på vikten av att 

familjehemsföräldrarna är fullvärdiga 

medlemmar av det professionella 

teamet, för att de placerade barnen 

ska kunna lyckas i livet. Även i 

England är familjehemskåren ett åldrande 

släkte och ca 1/3 av dem funderar 

på att sluta som familjehem. 

Diana Heath och Vanessa Wright, 

också från UK, lyfte fram familjehemsföräldrarnas 

roll i att stödja 

och främja fysisk och psykisk hälsa 

för de placerade barnen. De har en 

metod (Looked after children) att 

utreda och stödja familjehemmen 

som motsvarar vårt BBIC. De visade 

bland annat på att 1/3 av de som 

flyttat från familjehemmen vid 16 års 

ålder, som är den ålder när familjehemsplaceringar 

upphör i England, 

blir föräldrar inom 2 år. 

Jacqui Le Valliant och Julia Brown 

från UK, pratade om aktuell forskning 

om alkoholrelaterade fosterskador 

hos barn samt hur det verkligen 

är att leva med barn som har FASskada 

i olika grad. Bara 5-10 % har 

fysiska skador utvändigt. De påpekade 

att barn i England ofta blir feldiagnostiserade 

och ansedda att ha 

ADHD, vilket inte alls förklarar alla 

svårigheter barnen har. De skickade 

med oss att FAS-barns mentala ålder 

bara är halva deras verkliga. 

Alan Kikuchi-White från Schweiz, 

informerade om att FN har antagit 

”the UN Guidelines for Alternativ 

Care of Children”. Dessa riktlinjer för 

fosterbarnsvård har tagits fram av en PPP 


PPP 

arbetsgrupp där bland annat FN och 

SOS-barnbyar i Geneve deltagit. 

Barbara Schratz från SOS-barnbyar 

i Österrike beskrev hur syskons situation 

påverkas av familjehemsplaceringar 

och utgick från 

statistik från 4 länder 

där SOS-barnbyar 

är representera de. 

Den stora tyng - 

den lades på att 

även om syskon 

inte kan placeras 

ihop, är det jätteviktigt 

att de ändå 

bor nära varandra och 

för att underlätta umgänge och 

för att bli helare som vuxna. Ingen 

kan i förväg veta rätt svar vid eventuell 

delning av syskon, bara gissa 

så rätt som möjligt. 

Shirley Thomas och Bob Broad från 

TACT (The Adolescent and Childrens 

Trust) i England visade hur viktigt 

det är att unga människor är delaktiga 

i beslut som rör dem själva. 

Detta gäller även fosterhemsplaceringar. 

Deras forskning visar att 38 % 

av de placerade barnen har beteendeproblem 

jämfört med 4-5 % av 

normalbefolkningen. 

Debra Pearlman redogjorde för att 

man i Storbritannien har infört överklagansmöjligheter 

för de familjehem, 

som av myndigheter inte längre 

anses duga för uppdraget. De kunde 

inte redovisa någon statistik för att 

systemet fortfarande är så nytt. 

Volodymyr Kuzminskyr från Ukraina 

använde befintlig statistik från offentliga 

register och skapade visuella bilder 

där problemområden tydligt 

framvisades i olika regioner i Ukraina 

eller för att visa utveckling. Den här 

informationen använde man sedan i 

diskussion med makthavarna för att 

få fram erforderliga medel för att 

komma tillrätta med problemen för 

barnen. 

Afshan Ahmad från Indien förklarade, 

genom att visa en film, hur 

RFF 

RFF 


Styrelsen i IFCO 

uttalade sitt stora intresse 

att hjälpa till att sprida 

information i Sverige om 

IFCO:s verksamhet. 

Maslow´s teorier fungerar vid familjehemsplaceringar 

och för de placerade 

barnens känsla av att höra till 

gemenskapen i familjehemmet. 

Diana Heath och Jeff Leeks från 

UK, föreläste om rekrytering 

och utredning i 

England av enkönade 

par som vill bli 

familjehem. De 

visade på att fördomarna 

måste 

bearbetas ordentligt 

för att placeringarna 

ska bli bra. 

En av de mest populära föreläsningarna 

var när Helena Nyman 

och Monika Engman från Sverige, 

visade filmen ”Lyckliga familjen” 

som FSF (Föreningen Socionomer 

inom Familjehemsvården) tagit initiativ 

till. Den efterföljande diskussionen 

var mycket intensiv och härlig. 

Det finns en uppföljande film, som 

vi gärna ser att den visas nästa år i 

Canada. 

Efter en kaffestund genomfördes den 

högtidliga avslutningen på konferensen. 

Vi fick då en presentation av 

de aktiviteter som barnen och ungdomarna 

deltagit i. Temat hade varit 

hur barn och ungdomar kan visa vad 

som fungerar bra i familjehemsvården 

och vad barn behöver för att må 

bra i familjehemmen. Vi fick nöjet att 

”rappa” till musikvideon ”Big fish, 

Little fish and the Cardboard Box” 

som tagits fram under konferensen. 

Musikvideon finns att lyssna till på 

IFCO:s hemsida. 

Allra sist blev vi återigen inbjudna till 

nästa års internationella IFCO konferens 

i Victoria, British Columbia i 

Canada. Om man vill åka dit måste 

man nog börja spara pengar redan 

nu. Men konferenserna genom IFCO 

anser vi vara värda varenda krona. 

Se mer på www.ifco2011.com. 

På en kaffestund före avslutningen 

samlade vi intresserade svenskar och 

övriga intresserade för att undersöka 

intresset av att bilda ett ”öppet IFCOnätverk” 

i Sverige. Det blev en stomme 

av intresserade, som samlades. 

De kommer att via e-post få information 

om aktuella IFCO – aktiviteter 

till sig. Är det fler som vill vara 

med i det öppna nätverket, så kan ni 

anmäla er på e-post 

info@forumfamiljevard.se till FfF. 

Under våren 2010 bildades ett IFCOnätverk 

i Sverige bestående av representanter 

från FfF, olika centrala 

myndigheter och organisationer. 

Tanken är att ha en aktuell diskussion 

om hur vi kan ta till oss och 

sprida internationell forskning och 

kunskap i Sverige och hur vi kan 

sprida svensk forskning och kunskap 

internationellt. Vi, som var med 

på IFCO konferensen i Brighton saknade 

att Sverige inte var representerad 

med fler föreläsare. Sverige har 

jättemycket att dela med sig av på 

den internationella arenan. 

Styrelsen i IFCO uttalade sitt stora 

intresse att hjälpa till att sprida information 

i Sverige om IFCO:s verksamhet. 

Det har mynnade ut i att FfF 

kommer att arrangera ett seminarium 

i Sverige i höst då IFCO:s president 

Chris Gardiner kommer att 

föreläsa. Konferensen genomförs tisdagen 

den 2 november i Örebro. Mer 

information finns att läsa på Forum 

för Familjevårds hemsida, 

www.forumfamiljevard.se. 

RFF 

För Forum för Familjevård 

Ylva Gavell Söderström 

Britta Schölin 

Riksförbundet Riksförbundet för Förstärkt för Förstärkt Familjehemsvård Riksförbunde 

www.rff.se www.rff.se info@rff.se info@rff.se telefon: 019-31 telefon: 03 019-31 98 fax: 03 019-31 98 fax: 48 019-31 87 www.rff.se 48 87 info@ 

Med förstärkt Med förstärkt familjehemsvård familjehemsvård menas att menas familjehemmen att familjehemmen Med får förstärkt särskilt får familjehemsvård 

särskilt 

stöd av stöd familjevårdskonsulenter av familjevårdskonsulenter som är tillgängliga som är tillgängliga dygnet stöd runt, dygnet av familjevårdskonsulenter 

året runt, om. året om. 

Förstärkt Förstärkt familjehemsvård familjehemsvård ger familjehemmen ger familjehemmen god service, god Förstärkt service, handledning, familjehemsvård handledning, utbildning utbildning 

ger familje 

och ett tätt och ett teamarbete tätt teamarbete mellan socialtjänst, mellan socialtjänst, familjehem familjehem och ett familjevårdskonsulent. 

tätt och teamarbete familjevårdskonsulent. 

mellan socialt

Läger hjälper familjehemsplacerade 

barn och ungdomar 

Ca 11 000 barn och ungdomar är placerade 

utanför det egna hemmet. De 

flesta bor i familjehem. 

Familjehemsplacerade barn och ungdomar 

är den sämst mående gruppen 

barn enligt nästan all forskning. 

Telle Söderberg har varit med sin 

man Bengt ett familjehem sedan 

1990. De har tagit emot 20 barn och 

ungdomar i sitt hem under varierande 

långa perioder. Tolv av barnen/ 

ungdomarna betraktar Telle 

och Bengt som sina föräldrar. Oftast 

finns det en mamma och pappa till. 

Under tiden som familjehemsmamma 

har Telle funderat mycket på vad 

som behövs för, trots det stora samhällsingripandet 

som dessa barn och 

ungdomar utsetts för, att så småningom 

kunna själva möta livet som 

någorlunda hela människor. 

Telle var utbildad barnskötare när 

hon blev familjehem. Sedan har Telle 

utbildat sig till socionom och familjebehandlare. 

Hon har gått andra 

kurser också som berör dessa frågeställningar. 

Det var en av de kurserna 

som gav Telle en idé. Kursen hon 

deltog på var en gruppledarutbildning 

för att kunna leda grupper för 

familjehemsplacerade barn och ungdomar. 

Kursen ordnades av Rädda 

Barnen tillsammans med Stockholms 

socialförvaltning år 1998. Idén var 

att ordna lägerverksamhet. 

STOJ rimmar på SKOJ 

Sedan 1998 har Telle Söderberg ordnat 

lägerverksamhet för familjehemsplacerade 

barn och ungdomar. Läg ret 

första och främsta syfte är att erbjuda 

de placerade en möjlighet att träffa 

andra barn och ungdomar som 

också bor i familjehem. Det har ordnats 

en till två läger varje sommar 

och ca 200 barn och ungdomar har 

deltagit på sommarlägren som år 

2000 fick namnet STOJ. En hel del 

barn och ungdomar har deltagit på 

flera läger. Det har varit med deltagare 

från hela landet. 

Under lägret genomförs ett pedagogiskt 

program där det tas upp frågor 

som berör specifikt placerade barn 

och ungdomar. Med hjälp av lek 

berörs tankar och känslor om hur 

det är att ha två viktiga familjer. Det 

har varit en ledare per tre-sex deltagare 

beroende på ålder på deltagarna 

och en del andra omständigheter. 

Ledarna har ägnat varje vaken timme 

för deltagarnas behov och önskemål, 

ibland har de vakna timmarna blivit 

många under ett läger. 

De övervägande positiva reaktionerna 

från lägerdeltagarna, familjehemsföräldrarna 

och ledare har 

sporrat till att fortsätta trots en hel 

del motstånd från framförallt socialtjänsten. 

För att berätta mera och i 

praktiken visa vad som görs på lägret 

har det på nästan varje läger ordnats 

öppet hus för handläggare som 

skickat barn och ungdomar på dessa 

läger. 

Under de tolv åren som läger har 

ordnats är det sammanlagt tre handläggare 

som har haft möjlighet att 

besöka öppet hus. 

Telle hade lovat sig själv att ordna 

läger i tio år oavsett vilka motgångar 

hon skulle möta. Lägret fortsätter, 

sommaren 2010 ordnades det trettonde 

året lägret för familjehemsplacerade 

barn. Telle ansvarade för 

administrationen, det pedagogiska 

ledarskapet och matlagningen. 

Telle Söderberg säger att hon är 

övertygad om att som placerad få 

samlas med andra placerade gör 

att bl.a. skammen över att vara placerad 

minskar. Att få träffa andra i 

samma situation gör att man känner 

sig inte lika ensam. Att kunna vara 

sig själv, säga vad man tycker, tänker 

och känner är inte så lätt för de flesta 

som är placerade. Många placerade 

barn och ungdomarna har känt 

sig udda och annorlunda. Telle har 

hört en hel del barn säga att innan 

de kom till lägret trodde de att hon/ 

han var den enda som bodde i familjehem. 

Hon märker att det har blivit 

en lättnad för de att kunna konstatera 

att så inte är fallet. 

Vill du veta mera om STOJ- läger 

verksamheten är du välkommen att 

höra av dig till: 

Telle Söderberg 070-520 40 87 eller 

askel@bredband2.com 

Namnet STOJ undrar ni kanske 

över. Sussie Dufva, Telle och Johan 

Lassinantti var ledare på 1999 års 

läger. Då bestämdes det att lägret 

skulle permanentas till en återkommande 

verksamhet. Efter många 

olika förslag bestämdes att första 

bokstaven i ledarnas förnam och i 

ordet och fick bilda namnet STOJ. 

FAMILJEVÅRDSGRUPPEN I JÖNKÖPING 

Konsulentstödd familjehemsverksamhet för barn och ungdomar 

Helena Järnviken, FUR 

Kontakta oss gärna! Tfn: 036-16 00 30, 036-16 90 30, E-post: fvg@familjevardsgruppen.se 

eller besök vår hemsida www.familjevardsgruppen.se 


Svaret på den frågan är naturligtvis 

att familjehemmen behövs mer 

än någonsin. Det som tillkommit på 

senare år är de ensamkommande flyktingbarnen. 

Dessa barn tas om hand 

i kommunerna med olika grad av 

engagemang men det viktigaste med 

dessa barns långsiktiga trygghetsförhållanden 

är att de, om de inte kan 

återförenas med sin familj, blir placerade 

i ett tryggt och ombonat familjehem. 

Att det skulle vara en fördel 

att familjehemmen är välbärgade är 

en skröna som vi kan eliminera omedelbart. 

Risken för att barnet blir en 

statussymbol kan däremot vara mer 

överhängande i ett välbärgat hem, vilket 

jag själv har erfarenhet av. 

Det finns en fråga som alltid kretsar 

kring familjehemmen och det är om 

det är en fördel eller en nackdel om 

familjen är uppblandad av biologiska 

barn, fosterbarn och adoptivbarn. 

Den frågan är inte enkel att besvara 


Behövs familjehemmen? 

Det är med dubbla känslor jag hör 

vad pojken säger. Det är positivt att 

han och andra Barnombudsmannen 

nu möter i dialogen med barn och 

unga i samhällsvård tycker att vi lyssnar 

på dem. På riktigt. 

Men det är samtidigt dystert att många 

barn och unga är förvånade över att 

vuxna lyssnar. Lyssnar utan att förmana 

eller avbryta. 

Sedan i våras har jag och flera medarbetare 

hos Barnombudsmannen 

ägnat stor tid åt att möta barn och 

ungdomar som är omhändertagna av 

samhället. 

Barnombudsmannen har fått regeringens 

uppdrag att ta del av vilka 

tankar barn i samhällsvård har kring 

hur deras omhändertagande kan bli 

bättre. 

Det har knappast varit något fel på 

barnens arbetsvilja! Jag har blivit rörd 

över hur lunchraster och pauser kortas 

för att barnen ivrigt vill fortsätta 

fundera över vad som fungerar 

eftersom den har många dimensioner. 

Ett "besvärligt" barn kräver givetvis 

mer uppmärksamhet och ork hos 

familjehemsföräldrarna men ett "syskon" 

kan även vara en naturlig avlastning 

för föräldrarna. Det går givetvis 

inte att göra någon instruktion över 

hur ett familjehem skall vara organiserat 

och vilka individer det skall 

innehålla utan till sist är det alltid föräldrarna 

som avgör det bistånd av det 

sociala som de anser sig behöva. Då 

ligger givetvis myndigheternas ansvar 

till kontroll vid sidan av detta. Barnens 

välbefinnande får självklart inte riskeras 

genom dålig uppmärksamhet 

eller slapp kontroll eller fabriksmässig 

uppfostran av för många omhändertagna 

barn samtidigt. 

Dessa påståenden kan givetvis tyckas 

förenklade bland dem som jobbar 

professionellt inom familjehemsrörelsen 

men jag tror att vi måste diskutera 

frågorna regelbundet och inte 

lita på att myndigheterna eller någon 

högre makt ansvarar för dem. Det får 

inte finnas någon "vi och dem" situation 

utan alla måste hjälpas åt att 

jobba tillsammans. För detta har vi 

ett ansvar alla vi som genom familjehemmen 

fått vår uppfostran eller 

ni som bidragit till ensamma barns 

trygga uppväxtförhållanden. 

Är det någon som vill ta upp tråden i 

Familjehemmet? 

Alf Karlman 

alf.karlman@foretagarna.se 

från Barnombudsmannens webbplats, 

”Så här har inga vuxna lyssnat på oss förut” 

bra och dåligt i hem för vård och 

boende. 

Hur är bra personal? Vad bör man 

tänka på när personal rekryteras? 

Hur blir möten med socialtjänsten 

meningsfulla? Och alla andra spännande 

frågeställningar som barnen 

fastnat för. 

En grupp barn avstod från många 

timmars sol och bad under två av 

sommarens vackraste dagar för att 

de hellre ville fundera på hur socialtjänsten 

kan bli bättre på att lyssna 

på barn. 

Jag är ändå inte förvånad över att barnen 

gör de här prioriteringarna. De 

har så mycket att bidra med. Barnen 

vet att vuxna har ofantligt mycket 

makt över deras livssituation. 

Är du placerad i den sociala barnavården 

är behandlingsassistenten 

eller handläggaren på socialkontoret 

viktiga delar av ditt universum. Hur 

vården bedrivs, om du blir lyssnad 

på och hur du blir bemött har stor 

betydelse. 

De barn vi möter i vårt arbete med 

regeringsuppdraget att lyssna på 

barn i den sociala barnavården har 

helt enkelt ett uppdämt behov av att 

prata. Inte om sitt eget mående, utan 

faktiskt om det system som de möter. 

Barnen talar med humor, värme och 

stort allvar. Och de har kloka och viktiga 

tankar. 

Våren 2011 ska några av barnen möta 

de som bestämmer och berätta om 

sina idéer. Det blir viktiga möten för 

ministrar och riksdagsledamöter. Och 

de har lovat att lyssna. 

Fredrik Malmberg 

Barnombudsman

Adoptivmamman Katarina anade tidigt oråd... 

Min diagnos kändes 

som en befrielse 

En ung man sitter försjunken i sin 

mobil. Han kan den avancerade telefonen 

utan och innan, trots att han 

aldrig läst en instruktionsbok. 

– Ja, det är konstigt egentligen. Jag 

har inlärningssvårigheter och tappar 

lätt koncentrationen, men datatekniken 

behärskar jag och lär mig 

genom att prova mig fram. Jag lägger 

in all planering i min elektroniska 

kalender. Jag 

klarar inte av impulsi- 

va handlingar eller 

snabba beslut och 

måste förbereda 

allt i förväg för 

att inte bli stressad 

och irriterad. 

Jag behöver struktur 

och rutin i såväl det 

lilla som det stora för att det 

inte ska bli kaos. 

Karl Wittgard är 22 år och äldst av 

tre syskon. Han bor i Landskrona 

i en ateljélägenhet på samma tomt 

som föräldrarnas hus. Karl har fetalt 

alkoholsyndrom – FAS. 

– Jag är född i Polen och lämnades 

på barnhem när jag var 1 1/2 

år. Min biologiska mamma hade 

alkoholproblem och drack även när 

jag låg i magen. Det är tragiskt att 

hon drack när hon var gravid; det 

gav mig hjärnskador, men hon visste 

nog inte bättre. Själv har jag tagit 

avstånd från alkohol. Jag föddes ju 

full och är ständigt ”bakfull”, så jag 

vågar inte prova. 

Kämpar tillsammans 

Att Karl har FAS är inget som märks 

särskilt tydligt i dag, inte heller hans 

hyperaktivitet. När Karl och hans 

mamma Katarina hör detta skrattar 

de och ser på varandra. De bedyrar 

båda två att han verkligen har varit 

”intensiv”. 

– Jag hade tur som hamnade i en 

sådan bra familj, att jag kom till personer 

som inte bara tyckte att jag 

var störig. De kämpade verkligen 

med mig och de kämpar fortfarande. 

Han hade bara ett läge 

och det var full fart 

från morgon till kväll, 

han var högt och lågt... 

Du ska veta så mycket tid och energi 

de har lagt ner på mig, det är därför 

jag fungerar så bra som jag gör, 

säger Karl. 

Därefter vrider vi tillbaka tiden till 

Karls instormande i familjen Wittgard. 

Året var 1991 och Karl var 4 år. 

– Vi hade längtat länge efter ett barn 

och bestämt oss för adoption. Vi 

kom i kontakt med en man som 

var engagerad i hjälpverksamhet 

och han 

förmedlade oss till 

myndigheterna i 

Polen. Det blev 

många resor och 

många utredningar 

innan vi bedömdes 

som lämpliga. Vi 

visste inget om Karls skador, 

vi var naiva, blåögda och 

lyckliga, berättar Katarina. 

Att plötsligt ha en aktiv fyraåring 

i huset blev en stor omställning. 

Paret fullkomligt slängdes in i sin 

föräldraroll. 

– Vi var så uppfyllda av Karl men 

anade att något var fel. Han hade 

bara ett läge och det var full fart 

från morgon till kväll, han var högt 

och lågt och klättrade på väggarna 

tills han nästan stupade av utmattning. 

Han var överkänslig för intryck 

och hade problem att fungera ihop 

med andra barn, han kunde varken 

relatera till sig själv eller till andra. 

Vi trodde att hans beteende berodde 

på barnhemsmiljön och omställningen 

till ett nytt land, och hoppades 

att det skulle ge sig med tiden med 

hjälp av vår kärlek och närvaro. 

Helt orädd 

Karl krävde total uppmärksamhet 

och kunde inte lämnas obevakad 

ett ögonblick. Han undersökte allt, 

helt orädd och utan att lära sig av 

misstagen. Sinnesintrycken fungerade 

inte. Han noterade inte hunger, 

törst, sömn eller toalettbehov. 

Han kände inte kyla eller värme och 

kunde slänga av sig alla kläder även 

om det var vinter. 

Karl Wittgard 

– Andra uppfattade mig som överbeskyddande 

när jag uppmanade Karl 

att gå på toa, ta på sig jacka, dricka 

vatten etcetera. Men sådana vanliga 

signaler gick inte fram genom bruset 

i hans hjärna. Han hade också ljudtics, 

gnagde på fingrarna och förstod 

inte otydliga budskap, så vi var 

tvungna att vara raka, ungefär som 

när man pratar med en hund. Vi skapade 

fasta rutiner och tider för allt: 

mat, sömn och aktiviteter. Främst var 

det för Karls bästa men också för att 

vi själva skulle orka. 

Familjens tillvaro begränsades och 

blev fyrkantig och stel, utan för 

många intryck eller spontana infall. 

Katarina berättar att omgivningen 

betraktade Karl som jobbig och 

ouppfostrad och att bekantskapskretsen 

krympte. 

– En unge som inte kan vara stilla 

och pillar på allt är det kanske inte 

så konstigt att folk ser som ouppfostrad. 

Minns du, mamma, när jag 

tryckte på fel knapp i hissen och 

brandlarmet gick, eller när jag ryckte 

upp nödutgången och det började 

tjuta. Pinsamt! Men ändå kände jag 

mig inte särskilt annorlunda förrän i 

grundskolan, påpekar Karl. 

Karl minns skolgången med fasa. 

Han förstod inte instruktioner, hade 

svårt att sitta stilla samt hade läsoch 

skrivsvårigheter. Samspelet med 

kompisarna fungerade inte. Hur Karl 

än ansträngde sig blev han utanför 

och mobbad. Det var inte viljan att 

lära sig de sociala reglerna som saknades, 

det var förmågan. 

– Jag försökte men begrep inte hur 

jag skulle göra i skolan, speciellt 

inte i grupparbeten. Hur jag än gjorde 

blev det fel. Därför gjorde jag 

Familjehemmet 3-2010 11 

PPP

PPP 

ingenting och då blev alla irriterade 

för det. Klasskamrater tog över mina 

uppgifter men frös samtidigt ut mig. 

När vi skulle väljas in i nya grupper 

så valde ingen mig. Med tiden kändes 

det som om jag krymptes som människa, 

jag kunde inte leva upp till de 

förväntningar som fanns på mig. 

Även om Karl hade en assistent för 

sina inlärningsproblem förstod man 

inte att hans brister var större än så. 

Familjen sökte hjälp men utan att få 

något gehör, alla tycktes rädda för 

att stämpla pojken med en diagnos. 

Åren gick tills den dag då Katarina 

av en slump fick alla svar. 

– Grannarna var bortresta och hade 

bett oss att ta hand om posten. Deras 

dagstidning hade en artikel om ryska 

adoptivbarn där 9 av 10 hade synoch 

hjärnskador, orsakade av alkohol 

under fosterstadiet. Symtomen stämde 

på Karl och pusslet föll på plats. 

Det kändes overkligt att allt som vi 

sett under dessa år, alla enskilda problem, 

plötsligt fick ett sammanhang. 

Katarina kontaktade professorn som 

var intervjuad i artikeln och hon 

bekräftade deras misstankar. 

– Vi gick vidare till vår barnklinik. 

Läkaren ifrågasatte starkt varför vi 

ville ha en diagnos och det tog mig 

lång tid att övertyga honom. Till slut 

påbörjades en utredning som konstaterade 

FAS. Då kom det fram att 

samma läkare hade misstänkt detta 

redan vid Karls 6-årskontroll, han 

hade skrivit ”FAS?” i sina journaler 

men inget sagt till oss. Karl var nu 

11 år. 

Lättad men ursinnig 

Katarina upplevde en stor lättnad 

över att äntligen få veta vad som 


var fel men också ursinne över att 

beskedet kom fem år för sent. För 

när de sökte fakta om sjukdomen 

fick de veta att barn som fått sin 

diagnos före 6 års ålder har bättre 

förutsättningar än andra. 

– Karl hade kunnat få en annan 

skolstart och vi skulle ha sluppit 

all denna vanmakt. I ren och skär 

ilska startade jag FAS-föreningen. 

Kunskapen och förståelsen om FAS 

måste öka, så här fick inte människor 

behandlas. 

Katarina och hennes man fick genom 

diagnosen bekräftelse på att de varken 

hade varit överbeskyddande 

eller ”dåliga” föräldrar och att Karls 

problem inte enbart var adoptionsrelaterat. 

Även för Karl innebar beskedet 

en befrielse. 

– När jag förstått vad mina brister 

berodde på blev det enklare att 

acceptera att jag inte var som andra. 

Jag började tänka på ett lite annorlunda 

sätt och skannade av mig själv 

i stället för att bara bli arg, säger 

Karl. 

Både mor och son är helt överens 

om att diagnosen var avgörande för 

Karls positiva utveckling till den han 

är i dag. 

– En diagnos är viktig för en prognos 

och stakar ut en väg i framtiden. Man 

vill veta vad som väntar, få inblick 

och slippa pendla mellan hopp och 

förtvivlan. Allt blir enklare med ett 

namn, en fingervisning om hur man 

ska förhålla sig. Har man ingen diagnos 

är man ett problem, med en 

diagnos har man ett. Det är bättre att 

ha än att vara ett, avslutar Katarina 

och Karl nickar instämmande. 

www.brizad.se 

Vi söker familjer som har tid, plats och engagemang att ta emot barn/ungdomar i sitt hem. 

Vi arbetar med kraftigt förstärkt familjehemsvård med många års erfarenhet inom området. 

Vi kan erbjuda ett nära och regelbundet konsultstöd, 24-timmars tillgänglighet, handledning 

och övriga professionella tjänster av läkare, psykolog och terapeuter. 

Vi arbetar i ett team för den placerade där familjehemmet är den viktigaste i länken. 

Ring oss så berättar vi mer! 

Familjehem 

Kontoret kl. 08.00-17.00, 0650-59 53 22 

Lena Maria Grandin, 070-837 21 78 

Christina Kråke, 070-837 19 01 

Elisabeth Bexell, 070-837 64 33 

Berättat för Nina Ljungberg 

Erbjuder 

Alkohol orsakar 

fosterskador 

FAS, fetalt alkoholsyndrom, är en 

medicinsk diagnos på fosterskador 

orsakade av alkohol. Endast en 

del av dem som föds med alkoholskador 

uppfyller kriterierna för den 

medicinska diagnosen. 

• I Sverige föds varje år hundratals 

barn med alkoholskador. 

• I världen beräknas omkring 60 

miljoner människor ha alkoholrelaterade 

fosterskador. 

• Många symtom påminner om 

adhd och damp. 

• Med rätt stöd och hjälp kan barnen 

klara sig bra, under förutsättning 

att de möts av kunskap 

och förståelse från omgivningen. 

Varningssignaler: 

Hyperaktivitet, impulsstyrdhet, 

aggressioner, överkänslighet för 

intryck, sociala svårigheter och 

koncentrationssvårigheter, inlärningsproblem, 

bristande logisk 

förmåga, minnesstörningar, sömn 

och ätstörningar. 

Fysiska tecken: 

Tillväxthämning, ansiktsförändringar, 

missbildningar, utvecklingsförsening, 

synproblem, hörselskador, 

tal och språksvårigheter, motoriska 

svårigheter. 

Källa: FASföreningen Landskrona 

Om du vill veta mer om 

FAS-föreningen kan du ringa 

0418-481150 eller läsa på deras 

hemsida: www.fasforeningen.nu 

* Konsulentstödd familjehemsvård i utredda familjehem 

* Stöd och handledning till kommunens egna familjehem 

* Utbildning för verksamma familjehem i bland annat 

BBIC, att samtala med biologiska föräldrar, att få teamarbetet 

i skolan att fungera. 

* Lediga jourhem 

Läs mer www.scholinkonsult.se 

070-560 13 78

NOFCA-möte i Jyväskylä 

den 11 och 12 juni 2010 

NOFCA konferensen hölls i år i Jyväskylä 

i Finland. Vi var representanter 

från Norge, Danmark, Färöarna, 

Sverige och Island som besökte våra 

kollegor i Familjehemsorganisationen 

Perhehoitoliitto och utbildnings- och 

utvecklingsorganisationen Pesäpuu 

(betyder Boträdet). Jag måste genast 

säga att jag blev väldigt avundsjuk 

på den satsning man gör i Finland 

för att satsa på verksamhet och 

stöd för de placerade barnen och 

familjehemmen. 

Familjehemsförbundet har ett eget 

kansli som bl a ger ut en tidning, 

administrerar en ungdomsorganisation 

och har rådgivning till familjehemmen 

och kommunernas social - 

arbetare. De har stöd från regeringen 

och samarbetar i med socialdepartementet 

i familjehemsfrågor, 

till exempel om lagstiftningen. 

Pesäpuu i sin tur har ansvaret för 

familjehemsutbildning i hela Finland, 

de utbildar i PRIDE och ger ut material 

för utbildning och stöd till placerade 

barn och ungdomar. 

s ö k e r 

Ny a o c h ”Ga m l a” 

Jo u r- o c h Fa m i l J e h e m 

Vi utbildar och handleder alla familjer och 

vi finns till hands med stöd dygnet runt. Vi 

finns nu på flera platser runt om i landet. 

Vi har återkommande PRIDEutbildningar. 

PRIDE är ett utbildningsprogram som 

förbereder, utreder, utvecklar och stöder 

familjehem. 

Första dagen berättade våra värdar 

om metoder i sitt arbete med 

barnen eller man kan säga att de 

använder barnen i sitt arbete att ta 

fram utbildningsmaterial. Ett exempel 

på detta är ett kort som delas ut 

till barn innehållande 10 fakta om 

barnens rätt. Finns på engelska på 

www.pesapuu.fi. 

Pesäpuu har gett ut flera serier av kort 

som kan användas i samtal eller lek 

med barn eller vuxna kring känslor. 

Man ger ut handböcker och ordnar 

kurser för professionella innehållande 

både praktiska övningar och rollspel. 

För familjehemsför äldrar ordnas 

utbildning bland annat i hur man 

vårdar sitt parförhållande som familjehemsföräldrar. 

Verksamheten finansieras 

till 50% genom medel från 

Penningautomat rörelsen och delvis 

statsbidrag och kursavgifter. 

Vi fick en mycket trevlig och intressant 

genomgång av ett projekt ”Life 

of my own” av Johanna Barkman 

och Helena som varit deltagare i 

Telle tittar på produkterna hos 

Pesäpuu. 

överlevnadsgruppen för placerade 

ungdomar. Bakgrunden var att man 

tänkte att barn behöver berätta för 

vuxna vad de vet om hur familjehemsvård 

fungerar. Deltagare var 

åtta flickor från 16 år och uppåt som 

träffades en gång i månaden under 

4 timmar. Senare anslöt två pojkar 

till gruppen. Ungdomarna läste 

lagen och önskade att få en förkortad 

version av den i 10 punkter. De 

fick tala om sina erfarenheter och 

tankar och bearbeta sina upplevelser. 

Tanken är att de nu ska ordna 

Hör av dig till någon av Sociala Tjänsters konsulenter: 

Skaraborg/Skövde 0500-417 300 

Dalarna/Mora 0250-717 87 

Skåne/Ängelholm 0431-355 666 

Mälardalen/Västerås 021-12 24 00 

Stockholm 08-731 2000 

Östergötland 013-12 90 64 

Värmland 054-10 08 90 

Hemsida: www.socialatjanster.se 

Familjehemmet 3-2010 13 

PPP

PPP 

forum för andra ungdomar och delta 

i seminarier. De ska förmedla teamets 

röst, inte sin egen historia eller 

framstå som offer. Helena berättade 

att de hade under gruppens arbete 

fått tillgång till sina egna akter och 

att det var svårt att läsa om sitt liv på 

det sättet. Det finns en film på engelska 

”Ombudsman for children in 

Finland”. Ungdomar i gruppen sprider 

nu information om familjehemsvård 

i skolor i Finland och deltar i 

konferenser. 

I Finland finns nu ett lagförslag om 

familjehemsvård som ska reglera 

familjehemmens villkor som löner, 

utbildning, stöd och rätt till 18 fridagar 

per år. 

Vi fick också information om en 

forskningsrapport om sammanbrott 

i familjehem och hur man stödjer 

alla inblandade efteråt. 

Ett intressant projekt som administrerades 

av Familjevårdförbundet 


är ett försök med familjehemsvård 

för gamla. Vi 

fick se en film om ett 

familjehem där äldre, 

dementa personer fick 

vård i ett privat hem. 

Från Norge berättade 

Hege Sundt om en undersökning 

som hon har gjort för 

Norska Fosterhjemsföreningen om 

hur lagen om ”Tillsynsförer” fungerar 

i praktiken. 

Eftersom det finns liknande förslag 

till oberoende tillsynspersoner i 

Sverige är det intressant att ta del av 

dessa erfarenheter. Lagen har funnits 

sedan 2003. Barnen har rätt att 

träffa sin tillsynspersonen 4 gånger 

per år. Uppgiften är att kontrollera 

familjehemmet och att socialtjänsten 

gör sitt jobb. Personen ska inte 

vara vän med familjehemmet eller 

tillhöra socialtjänsten. Hon/han ska 

lämna en rapport efter varje tillsyn 

4 ggr per år. 

Undersökningen omfattade 

19 fosterbarn som bott länge 

i sina familjehem. Det visade 

sig att barnen inte alltid 

fick en tillsynsperson 

trots lagen, men alla 

i studien hade en. 

Syskonen kunde 

ha samma person, 

som inte var avsikten från början. 

De träffades i familjehemmet 

eller ute. Några hade bytt person flera 

gånger. Många hade telefonnummer 

till sin person men hade inte fått 

mycket information om eller blivit 

tillfrågade om något under mötena. 

Barnen ville få välja person och byta 

om det inte kändes bra. Pojkarna 

ville ha män. ”Det hade varit många 

damer på besök” och damerna var 

gamla, i 40-årsåldern. De ville inte ha 

någon främling utan någon de kände 

förut. Byten kommenterades med att 

det var tråkigt att berätta sin historia 

om och om igen. De ville gärna göra 

aktiviteter tillsammans. Det fanns 

över huvudtaget för många proffs 

runt barnen, någon hade 7 stycken. 

Meningen är ju att tillsynspersonen 

ska lyssna på barnet. Barnen trodde 

att de kom från socialtjänsten och de 

visste inte om att mötena rapporterades. 

Barnen ville leva ett normalt liv 

och tyckte inte att de behövde någon 

tillsynsperson. 3 av 19 var nöjda med 

insatsen. Rapporten heter ”Jag kommer 

inte ens ihåg hennes namn”. 

Vi kommer att anstränga oss för att 

kunna genomföra en del av projekten 

som finns i våra grannländer 

även i Sverige och våra grannar är 

mycket generösa och erbjuder möjligheter 

till att översätta sitt material 

till svenska. Man behöver ju inte 

uppfinna hjulet flera gånger. 

Pirkko Nilsson 

pirkko.nilsson@abcjourhem.se

FR-xyz 

Trevlig tradition är född! 

FR Västernorrland xyz har för andra året nu träffats 

sista helgen innan skolstart, som i år var 20-22 aug, 

på Rövarbyn utanför Docksta. www.rovarbyn.se 

I år var vi 5 familjer som campade tillsammans, men 

man är lika välkommen bara över dagen. 

Höjdpunkten för barnens del är ju förstås allt skoj inne 

på själva rövarbyn och medan dom leker för ”kung 

och fosterland” hinner vi vuxna få oss lite kaffe och 

mycket prat! 

Just det här med att prata är ju så otroligt viktigt för 

oss familjehem. Vi behöver varandra för att kunna 

ventilera både lättare och svårare funderingar. Vi förstår 

varandra så bra! 

I fjol regnade det mest hela tiden, men i år var det 

bättre. Vi hade ett hejdundrande grillparty….Barnen 

fick äta först och sen kunde vi vuxna sitta kvar tills 

vi lessnade….eller inte orkade längre….fram emot 

småtimmarna! 

Barnen hann förstås leka mer med varandra….stora 

som små! Och vi vuxna kunde fortsätta vårt pratande. 

En otroligt läraktig helg! 

När regnet sen på söndagen ändå ville vara med på 

trevligheterna så inte gjorde det nåt….Vi rymdes alla 

under de markiser som fanns! 

Nu ser vi fram emot nästa år! Och då är vi förstås 

ännu fler och då skiner ju solen också….har vi 

bestämt! 

Välkomna i vårt glada gäng! 

www.familjehem-xyz.se 

Eva Jallow Eriksson 

Forum för Familjevård (FfF) 

och International Foster Care Organisation (IFCO) inbjuder till 

Seminarium den 2 november 2010 

kl. 9.30-16.00, Örebro 

FN:s barnkonvention och FN:s riktlinjer för barn i familjehem, 

hur fungerar det internationellt och i Sverige? 

Läs mer på www.forumfamiljevard.se 


Bli behandlingsförälder 

- ett heltidsarbete där du gör en viktig, kanske avgörande 

insats, för barn och ungdomar med psykosocial 

problematik. Som behandlingsförälder har du 

fast anställning och heltidslön för att ta emot barn 

och ungdomar för boende och behandling i ditt hem. 

Behandlingsföräldrarnas arbete sker under handledning 

av, och i ett nära samarbete med erfarna 

psykologer och psykoterapeuter på Barn och 

Familjejouren där behandlingsföräldrarna också får 

gedigen utbildning. 

Behandlingsföräldern Cessan beskriver sitt arbete 

så här: 

-”Vi behandlingsföräldrar arbetar med miljöterapi där 

vardagens sysslor är våra verktyg. Det är ett spännande 

och utvecklande arbete som kräver en medveten närvaro 

och reflektion. Genom arbetet med barnen har jag dels 

lärt mig hur jag ska hitta framkomliga vägar i relationen 

till barnen, dels fått nya värdefulla insikter om mig själv”. 

Har du varit familjehem eller arbetat med barn i 

andra sammanhang och ser en glädje i att arbeta 

med utsatta barn och dessutom bor i Stockholms 

län får du gärna höra av dig till: 

Barn och familjejouren i Enskede, tel. 08-600 46 96 

eller maila till: kontoret@barnochfamiljejouren.se 

Barn och Familjejouren; en alternativ 

HVB-verksamhet för kvalificerad 

behandling av barn och ungdomar. 

www.barnochfamiljejouren.se 

IDRE FJÄLL 

uthyres: 

8-bäddslägenheter, typ 9C, 

mycket hög standard och 

bästa läge. 


bertil 070-6531717 

bb023@telia.com 

www.familjehem.se 

VI är FUR! 

FUR är Carolin, Christopher, Helena, Nora och 

Samuel. FUR är också alla 13 år och äldre ungdomar 

som är fosterbarn, adoptiv barn och biologiska 

barn i familjehem. 

Vi finns inte för att sympatisera och tycka synd 

om, utan för att lyfta upp de positiva sakerna 

som kan göra vardagen till bra och värdig grundtillvaro. 

Det betyder inte att vi är förbjudna att 

ta upp problem och svårigheter som finns i den 

vardagen. 

Vi har hunnit ha två möten och medverkat i 

Familje hemmens dag på Gröna Lund den 5 september. 

Vår verksamhet ska bygga på gemenskap 

som ska byggas på läger och helgaktiviteter 

samt via en hemsida som inom kort kommer att 

uppdateras med ny rolig information. 

Under vecka 44 kommer vi att arrangera ett tre 

dygns läger, ett FUR ungdomsläger, mer info se 

hemsidan. www.fur.dinstudio.se 

Under hösten kommer FUR att medverka på olika 

arenor för att få ut vårt budskap och vår energi 

och nästa sommar räknar vi med att delta aktivt 

under politiker veckan i Almedalen på Gotland. 

I nästa nummer kommer vi att presentera oss 

och ha en detaljplan för våren 2011. 

Inbjudan till seminarier 

Helena och Nora, FUR 

f.u.r@hotmail.com 

12 oktober Att hitta hem - om familjehem och mångkultur 

samt boklansering och utdelning av boken Att hitta hem 

2 november FN:s barnkonvention och FN:s riktlinjer för barn och 

ungdomar i familjehem hur fungerar det i Sverige 

och internationellt? (arrangör är FfF och IFCO) 

9 november Finns det kraft i kulturen? 

16 november Hedersrelaterat hot och våld 

Läs hela programmen och anmäl dig på www.skyddsvarnet.se

Så resonerade man vid socialtjänsten 

i Karlstad och drog igång ett unikt 

projekt som blev så framgångsrikt 

att det numera ingår i den ordinarie 

verksamheten. Att detta skedde i 

Karlstad är ingen slump. Här finns 

en tradition av utvecklingstänkande 

och en vilja till förändring och förbättring. 

Till saken hör att det till 

socialförvaltningen har funnits 

en särskild enhet, utvecklingsoch 

utvärderingscentrum 

(UUC) som tagit initiativ till 

olika utvecklingsprojekt. 

– Vi har sedan länge haft 

ett reflektionsprojekt i 

Karlstad berättar Kristian 

Tillander som varit anställd 

på UUC. Det innebar att vi 

intervjuade en klient som vi 

haft kontakt med om vilka 

erfarenheter denne gjort och 

hur våra insatsers upplevts. 

Detta projekt inspirerade oss 

att gå vidare och starta liknande 

intervjuer med alla familjehemsplacerade 

barn. 

Det skedde inte utan vånda 

Många var oroliga för att få mycket 

negativ feed-back som skulle kännas 

tung att bära. Dessutom trodde 

man inte att barnen skulle ställa 

upp. Ingen av dessa farhågor besannades. 

Tanken på att intervjua familjehemsplacerade 

barn föddes 1999. 

Det togs genast emot mycket positivt 

av bl a socialnämnden och det fanns 

pengar att satsa. Verksamheten som 

går under namnet Att lära av fosterbarn 

har varit så framgångsrikt att 

det numera ingår som ett ordinarie 

inslag i verksamheten och också tas 

upp i verksamhetsplanen. Från början 

var tanken att alla barn skulle 

intervjuas ett år efter avslutad placering. 

Det har man numera ändrat 

på och intervjuerna görs nu två 

till tre år efter placeringen. Det visar 

sig nämligen att det behövs distans 

till det man upplevt och tid för 

reflektion för att erfarenheterna ska 

kunna sammanfattas på ett bra sätt. 

Hittills har ca 60 barn och ungdomar 

Att lära av fosterbarn 

Hur ska vi bli bättre på att möta barns och ungdomars behov i familjevården? 

Den bästa kunskapskällan måste vara barnens egna erfarenheter. Om vi interv 

juar alla barn som varit familjehemsplacerade får vi ett unikt underlag för att 

utveckla vår verksamhet. 

Foto: Maria Bergman 

intervjuats. Man väljer bara barn som 

varit placerade i familjehem i minst 

sex månader och som fyllt femton 

år. Inga jourplaceringar ingår. 

Hur upplever barnen dessa 

intervjuer? 

– Mycket positivt. De flesta känner sig 

stolta över att bli tillfrågad. En flicka 

sa att det var första gången någon 

var intresserad av vad hon tyckte. 

Alla våra farhågor att det skulle bli 

en mycket negativ bild som förmedlades 

har visat sig felaktig. Många 

uttrycker förståelse för placeringen 

och välvilja inför socialtjänsten. Det 

är förvånansvärt lite bitterhet som 

framkommer. De flesta tycker att det 

är mycket positivt att på detta sätt få 

göra en sammanfattning av en viktig 

del av sitt liv. ”Nu är jag beredd att 

gå vidare” är en vanlig kommentar, 

säger Monica Westberg, metodhandledare 

vid familjehemsenheten. 

Alla socialsekreterare deltar och gör 

en till två intervjuer årligen. Helst 

intervjuar socialsekreterarna sina 

”egna” barn. Då kan man jämföra 

sin egen bild av händelseförloppet 

under familjehemsplaceringen med 

barnets vilket kan ge nya insikter. 

Intervjun kan äga rum i olika miljöer 

och huvudsaken är att barnet 

känner sig tryggt. Som underlag 

för intervjun finns en samtalsguide 

framtagen. Den anger de huvudområden 

som intervjun bör täcka. Det 

är dock viktigt att socialsekreteraren 

är lyhörd och kan anpassa 

sig till det individuella barnet. 

Samtalet måste få ta tid och 

socialsekreteraren bör avsätta 

minst en halv dag. Det är 

omtumlande att på detta sätt 

få ta del av en medmänniskas 

liv, där man själv eller kollegor 

haft ett stort inflytande 

och det behövs tid att låta 

intrycken sjunka. 

Vad har då ungdomarna 

uttryckt? 

Det är viktigt att socialsekreteraren 

står på barnets sida, lyssnar, tar på 

allvar, skapar förtroende, och inte 

slutar. Visa mig vem du är och vinn 

mitt förtroende. Familjehemmen ska 

aldrig, aldrig tala illa om mina biologiska 

föräldrar men de ska ge en 

realistisk och sanningsenlig bild av 

hur de har det. Så kan de viktigaste 

lärdomarna sammanfattas. 

För att dessa intervjuer också ska 

kunna bidra till lärande för hela 

gruppen och organisationen görs 

en gång om året en genomgång av 

intervjuerna med hela personalgruppen. 

Man diskuterar problematiken, 

vilka framgångsfaktorer som kan 

utläsas, vad som ska ändras på och 

vilka reflektioner gruppen gör. På 

detta sätt fördjupas kunskapen och 

varje enskilt fall bidrar till gruppens 

och organisationens lärande och 

utveckling. 

Vad har ni som socialarbetare 

lärt er av dessa samtal? 

– Vi har blivit säkrare i vår professionella 

roll. Vi kan se mönster för 

vårt handlande och blir mer medvetna 

om våra egna normer och PPP 


PPP 

Monica Westberg, Elisabeth Rune och Kristian 

Tilander, familjehemsenheten i Karlstad. 

begrepp. Vi har också förstått vilka 

viktiga personer vi är i barnens liv, 

hur vi måste vinna deras förtroende 

och våga stå kvar när det blåser. 

Nu törs vi ta det lugnare, pröva 

olika idéer och inte rusa iväg när det 

bränner till. Det handlar helt enkelt 

om en kvalitetshöjning av hela vår 

verksamhet, intygar teamet 

Att få återkoppling på gjorda insatser 

är ett unikt lärtillfälle 

Gjorde jag rätt? Det är nog en fråga 

som de flesta socialsekreterare ställt 

KC Kompetens Centrum AB och Familjehem i Dalarna är en 

verksamhet för individuell och social utveckling. 

Nu söker vi Nya och ”Gamla” 

Familjehem i Göteborg/ 

Dalarna och Västmanland 

som kan tänka sig att ta emot barn och ungdomar i 

åldern 12-20 år. Välkommen att kontakta våra Familjehemskonsulenter 

så berättar vi mer om vår verksamhet! 

Göteborg/Dalarna med omnejd: 076-130 22 61 

Västmanland med omnejd: 070-370 06 56 


www.kckom.se 

sig någon gång och det är 

mycket konstruktivt att resonera 

om detta med andra 

kollegor som kanske stått i 

samma situation. 

– Omplaceringar ser man lätt 

som misslyckanden. Men i 

våra samtal visar det sig att 

det inte alls behöver vara så. 

Tvärtom – de kan vara början 

på en positiv utveckling. Man 

ser också att många barn kan 

omvärdera sina fosterfamiljer 

när de ser tillbaka. Jag hade 

en pojke som avskydde sin 

familj men som nu ser den som en 

förebild hur han själv vill bli. Detta 

är kunskaper som är viktiga både för 

oss och inte minst familjehemmen. 

De får klart för sig att uthållighet 

lönar sig och ger utdelning i längden, 

säger Elisabeth Rune, socialsekreterare 

vid familjehemsenheten. 

Detta arbetssätt har kommit för att 

stanna. Idag har flera kommuner 

börjat tillämpa metodiken och den 

sprider sig över landet. Kanske kan 

man påstå att solen kommer från 

Karlstad även i detta fall… 

BARNKONVENTIONEN: 

Artikel 12 

Konventionsstaterna skall 

tillförsäkra det barn som är 

i stånd att bilda egna 

åsikter rätten att fritt 

uttrycka dessa i alla frågor 

som rör barnet, varvid 

barnets åsikter skall 

tillmätas i förhållande till 

barnets ålder och mognad. 

Artikeln är hämtad från 

”Familjehemsvård 

ur ett barnperspektiv” 

SKL 

Forum för familjevård 

stöder, utvecklar och företräder familjehemsvården 

och närliggande områden som 

exempelvis biologiskt nätverk, kontakt - 

per soner och kontaktfamiljer. 


är religiöst och partipolitiskt obunden 

samt bygger sin verksamhet med en 

humanistisk människosyn. 

All familjevård, både offentlig och privat, 

ska ske med fokus på den placerades 

(barn, ungdom eller vuxen) och deras 

familjers behov och rättigheter. 

www.forumfamiljevard.se 

info@forumfamiljevard.se

Att lämna över platsen till nästa 

Det var ett tag sen nu som jag 

flyttade ifrån min fosterfamilj 

ute på landet för att flytta in 

till stan och börja plugga på en 

eftergymnasial utbildning. Jag 

är 20 år. 

Det var en jobbig period med 

många frågetecken. Mycket handlade 

om vad en familj egent ligen 

var och om jag ens hade någon. 

Jag visste inte riktigt vilka som var 

min familj eller om man ens behövde 

någon sådan. Klart, jag har ju min 

biologiska familj, om nu de ska räknas 

överhuvudtaget. Jag är i alla fall 

inte deras familjemedlem. 

Det kändes konstigt att komma tillbaka 

till hemmet och hälsa på, fel på 

något sätt. Jag hörde inte hemma där 

längre. Mitt rum hade ersatts av nya 

barn och ”min” plats vid matbordet 

och TV- rummet var inte längre min. 

Jag var inte längre boende i mitt 

förra hus. Jag kände mig mera som 

en gäst på främmande mark. Jag 

ville bara tillbaka till lägenheten och 

gråta. 

Jag förstod senare att det var en 

naturlig gång för mig som fosterbarn. 

Komma dit, få stöd till att bli 

en självständig individ och att kunna 

Känner du engagemang och 

intresse för barn och ungdomar? 

Vi har en ökad efterfrågan på platser för barn och ungdomar i alla åldrar 

och behöver därför utvidga verksamheten med flera familjer, både som 

jour- och familjehem. 

Förutom ett gott stöd från våra familjehemskonsulenter erbjuder vi: 

• Ersättning som gör det möjligt för en person att vara hemma på 

hel- eller deltid 

• Regelbunden handledning 

• Återkommande utbildningsdagar 

• Stöd från ett erfaret jour- och familjehem den första tiden 

• Tillhörighet i en arbetsgrupp av konsulentstödda jourhem och 

familjehem 

• Gemensamma konferensresor och sociala aktiviteter 

Vill du veta mer – ring gärna någon av familjehemskonsulenterna vid Gryning 

Vård, Familjehem Göteborg eller se vår hemsida www.gryning.se 

Stefan Larsson, 031-703 39 59, 0703-21 21 86, stefan.larsson@gryning.se 

Ulla Olsson Lesage, 031-703 39 51, 0761-16 63 34, ulla.olsson.lesage@gryning.se 

www.gryning.se 

Gryning har ett trettiotal verksamheter i Västra Götalands län 

och är landets största företag inom hem för vård och boende. 

Gryning ägs gemensamt av länets kommuner och är ett icke 

vinstdrivande företag. Eventuella överskott används för att 

utveckla verksamheten. 

0287_122x155_Gryning_U&S_TP_MP+ST+KuP.indd 1 2010-04-09 15:21:42 

klara av livet själv på egen hand. 

Det var så det funkade, eller? De 

tidigare barnen som kommit dit 

och senare flyttat hem har nästan 

ingen kontakt alls med familjehemmet, 

varför skulle det vara 

annorlunda med mig? 

Jag kände mig ensammare än jag 

tidigare gjort, och vem skulle jag 

nu prata med. Jag var inte ute hos 

de på flera månader och det blev 

så att jag glömde bort födelsedagar 

och var allmänt dålig uppdaterat 

på händelser. Jag skämdes över det 

och tänkte att de kanske inte trodde 

att jag ville ha kontakt med dem 

längre. Att jag hade flyttat, sagt hej 

då och börjat ett nytt liv. 

Men så var det inte… Jag ville ha 

mera kontakt med dem än vad jag 

tidigare känt behov utav. 

Efter ett bra tag kom jag på att situationen 

kanske var lite annorlunda än 

dem tidigare barnen sett komma och 

gå. (Jag hade ingen familj att komma 

hem till på samma sätt). 

Nu har jag bättre kontakt med dem 

än de månader som jag nyss hade 

flyttat till eget. Vi ringer till varandra 

regelbundet och jag kommer över 

till dem och känner mig trygg. 

Jag har accepterat att det inte är mitt 

hem längre men jag känner mig nu 

vara en viktig del i familjen som de 

kan räkna med. 

Jag är tacksam att de gav mig tiden 

och fortfarande fanns kvar när jag 

behövde dem. Utan dem hade det 

inte gått. 


Jag läser om Nancy som miste sitt liv 

på väg hem från en fest, om ett liv 

som släckts i förtid och den bottenlösa 

sorg som drabbat hennes nära 

och kära, om politiker som deltog 

vid hennes begravning. 

Medan jag läser tänker jag på Elin 

(14), Måns (13), Michaela (14) och 

Victor (11) de vara alla svårt mobbade 

och mitt i sin mobbning osynliggjorda 

av skola och politiker. De 

dog också i förtid men begravdes 

utan politikers närvaro. 

• 

Konsulentstödd familjehemsvård sedan 1992. 

• Vi samarbetar med närmare 100 familjehem 

vilka är erfarna och väl utredda. 

• Familjehemmen är belägna från södra 

Dalarna och ner till Skåne. 

• 11 familjehemskonsulenter med erfarenhet av 

familjehemsvård och kommunal socialtjänst. 

• Hög tillgänglighet för uppdragsgivare och familjehem 

• Handledning minst en gång per månad samt 

kontinuerlig fortbildning. 

Kontakta vår samordnare: Åsa Lundquist 

0142-121 15 

070-276 12 30 


Livräddning 

Elin dog 2008. Åtta år tidigare var hon 

en glad och sprallig sexåring som inte 

kunde sova natten innan första skoldagen. 

Hon skulle få en egen fröken, 

klasskamrater, skolböcker och läxor 

– äntligen var hon stor på riktigt. 

Visst fanns det fröken, skolkamrater, 

böcker och läxor, men också något 

annat. Mobbning! Glada, förväntansfulla 

Elin fick nämligen höra att hon 

var för tjock och ful. Hur tacklar man 

sådant när man är sex år? 

Det skulle dröja flera år innan hon 

orkade berätta hemma, men då tog 

Elins föräldrar omedelbart kontakt 

med skolan. Svaret från skolan kom 

också snabbt: ”Vi har inget märkt och 

på vår skola har vi ingen mobbning.” 

Elins föräldrar gav sig inte. Efter fem 

års mobbning fick man till ett möte 

www.familjehemspoolen.com 

där skolan ”nog kunde se att Elin 

inte fick vara med de andra, men 

någon mobbning var det inte”. 

Elin kämpade och gick till skolan 

varje dag, trots kränkningarna. Hon 

fick ofta höra ”Hon är så ful så hon 

kan lika gärna gå och dö!” 

Dags för veckans gympapass. Fyra av 

tjejerna i klassen, de som mobbade 

mest, kom in i omklädningsrummet 

och fick syn på Elins snyggt hopvikta 

kläder. En av tjejerna sparkade ner 

dem på det snöiga golvet och skrek: 

”Var gömmer du dig, din lilla hora?” 

De hittade henne. På toaletten hängde 

Elins livlösa kropp från ett rep 

i taklampan. Brevet började med 

orden: ”Nu har jag gjort det som 

ni så länge bett mig om, jag har 

dött….” 

Det blev inga tidningsrubriker. Inga 

politiker kom på Elins begravning. 

Ingen rektor sa: ”Vi ska göra allt vi 

kan för att detta aldrig ska hända 

igen. Vi har nu upprättat ett sorgerum 

på skolan och kristerapi är 

ordnad”. 

Några modiga skolkamrater ville 

prata om det svåra, men Elins bortgång 

räknades inte, man sopade det 

hemska och minnet av henne under 

mattan. Samma öde drabbade Måns, 

Michaela och Victor. De lämnades 

ensamma när ingen ville ta ansvar 

för deras utsatthet. Föräldrarna lämnades 

ensamma i sin sorg. 

Det kommer att hända igen eftersom 

det fortfarande är alldeles för 

lätt att undgå ansvar, för lätt att 

sopa undan. Jag ser fram mot rubriker 

som berättar om livräddning, 

om skolpersonal och politiker som 

aktivt och öppet jobbar mot mobbning. 

Att stoppa mobbning redan 

första skoldagen är att rädda liv. 

Lisbeth Pipping 

www.slutamobba.se

Familjehemsdagen 

på Gröna Lund 

Solen skiner över Djurgården och 

bilar står parkerade överallt. Att 

hitta en parkering där man ej får 

böter är svårt runt halv tolv denna 

dag. Tre rundor runt Djurgården. 

Sedan hittas en plats. In på Gröna 

Lund och första mötet med personer 

vi känner igen är Stockholms 

läns socialförvaltningar. Trevliga 

tjejer delar ut åkband och visst 

skall vi ha ett sånt runt våra armar. 

För nu skall det åkas! 

Den årliga Familjehemsdagen 

som Stockholm stad håller i står 

för dörren och väldigt välkomnande 

är det. Barnen springer 

runt från attraktion till attraktion. 

Familjehemsföräldrarna sitter antingen 

och fikar på en av bänkarna 

inne på fina Gröna Lund eller sitter 

vid vattnet och kollar ut på de stora 

kryssningsfartygen. Eller så springer 

de efter sina barn och tycker 

det är minst lika kul med attraktionerna 

som barnen. Familjehemmen 

går förbi med stora vinster så som 

chokladaskar eller Ahlgrens bilar 

förpackningar. Glada i hågen för 

sina vinster! 

En dag barnen aldrig kommer 

glömma. En dag de redan när de 

åker hem längtar till nästa gång! 

Text och foto: Carro 


Styrelsen: Från vänster Carina, Telle, Maria, Roland, 

Susann, Hans och Calle. Ulrika och Carita saknas på fotot. 

Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person? 

Vi finns för Dig! 


Bli medlem nu! 

Familjehemmens Riksförbund (FR) 

tel 0921-649 88, 0150-780 10 


famriks@hotmail.com 



Rådgivare 

Du kan ringa någon av dessa FR-utbildade rådgivare om 

Du har frågor mm kring dina uppdrag/placeringar; 

Maria Bergman Järna 08-551 711 73 

Britt-Marie Johansson Gnesta 0158-107 39 

Lars Sundström Värmdö 08-570 207 76 

Telle Söderberg Södertälje 08-550 947 07 

Yvonne Nordström-Pettersson Stjärnhov 0158-410 66 

Ulrika Boklund Trekanten 0480-503 55 

Margareta Carlsson Rosenfors 0495-207 19 

Anette o Calle Bonath Hyssna 0320-390 36 

Ingrid Heigren Aspabruk 0583-503 31 

Carina Wahlström Aspabruk 0583-504 63 

Rolf Ringsell Umeå 090-390 43 

Britt Bergman Kalix 0923-137 21 

Lisbeth Fareby Kiruna 0980-109 34 

Förbundsstyrelsen 

Ordförande: Telle Söderberg, 

Glasbergavägen 44, 152 59 SÖDERTÄLJE 

08-550 947 07, 070-520 40 87 

tellesoderberg@bredband2.com 

V. ordförande: Hans Larsson, 

Lugnet, 640 30 HÄLLEFORSNÄS 

0157-408 63, 070-554 08 63 

hans.hanas@gmail.com 

Kassör, tidningen: Carina Wahlström, 

Södervägen 11, 696 73 ASPABRUK, 0583-504 63 

familjehemmet.wahlstrom@telia.com 

Sekreterare: Susann Vikberg, Snårvägen 7, 

961 44 BODEN, 0921-649 88, 070-323 14 29 

vikberg.j@telia.com 

Ledamot: Roland Oscarsson, Dimbo Dala, 

643 95 VINGÅKER, 0151-602 33, 070-516 02 33, 

rolandoscarsson@hotmail.com 

Ledamot: Calle Bonath, 

Olofsred, 510 22 HYSSNA, 

0320-390 36, 0735-39 44 54 

callebonath@hotmail.com 

Ledamot: Maria Bergman, Gullvivsstigen 20, 

153 31 JÄRNA, 08-551 711 73, 070-494 28 15 

miabergman@msn.com 

Suppleant: Ulrika Boklund, 

Mejerigatan 1 A, 388 40 TREKANTEN 

0480-503 55 ulrika_boklund@hotmail.com 

Suppleant: Carita Stenbacka-Tenezakis, 

Telefonvägen 15, 126 37 HÄGERSTEN 

08-18 76 02 carita.stenbacka@bredband.net 

Suppleant: Ive Svensson, Börjesvägen 21, 

463 35 Göta, 0520-65 37 93, 070-546 69 07 

Revisor: Ros-Marie Svanborg, 

Arnemarksvägen 72, 941 92 ARNEMARK 

0911-711 87 

Revisor: Martin Berglund, Sandåsgatan 13, 

945 32 NORRFJÄRDEN, 0911-200 514 

Valberedningens sammankallande: 

Britt Bergman, Hallonstigen 8, 952 41 KALIx, 

0923-137 21, jan-ulf@telia.com 

Sökes Familjehem, kontaktfamiljer/personer 

Annonsera i Familjehemmet 

Paketpris för kommuner 

Info och annonsbokning 0150-780 10 E-post. famriks@hotmail.com 

familjehemmet.se 

Här hittar du mycket information om att bli 

famil je hem, notiser och ett diskussionsforum för 

familjehem, biologföräldrar, ungdomar. 

www.familjehemmet.se

Stockholm – AB 

Carita Stenbacka-Tenezakis 

08-18 76 02 

Södermanland – D 

Ann-Christin Larsson 

0157-408 63 

Östergötland – E 

Sveneric Blixt 

0141-800 68 

Kronoberg – Kalmar– 

GH 

Annette Andréen 

0485-722 98 

Gotland – I 

Torsten Lindqvist 

0498-380 21 

Blekinge – K 

Eva Folin 

0454-32 36 49 

Västsverige – P+O 

Anette Bonath 

0320-390 36 

Familjehemmens Riksförbund 

Länsföreningar, Lokalföreningar och Kontaktombud 

Halland – Skaraborg 

– NR 

Calle Bonath 

0320-390 36 

Skåne – LM 

Mia Johnsson 

0455-271 98 

Örebro – T 

Ingrid Heigren 

0583-503 31 

Västmanland – U 

Maria Bergman 

08-551 711 73 

Västernorrland – Jämtland 

– ZY 

Monica Fahlén 

0611-607 91 

www.familjehem-xyz.se 

Västerbotten – AC 

Rolf Ringsell 

090-390 43 

www. familjehemsforeningen.se 

Servicetelefon: 

Roland Oscarsson, tel. 0150-780 10, 070-516 02 33 

Margareta Carlsson, tel. 0495-207 19 

Susann Vikberg, tel. 0921-649 88 

Hemsida: www.familjehemmensriksforbund.se 

FamiljehemsGuiden www.sposit.se 

Tel. 0156-170 25 familjehem@telia.com 



Norrbotten – BD 

Stig-Roland Carlzon 

0911-24 01 28 

Dalarna – W 

Telle Söderberg 

08-550 947 07 

Södertälje – AB 

Maria Bergman 

08-551 711 73 

VA. Östergötland 

Sveneric Blixt 

0141-800 68 

Ödeshög 

Margot Pettersson 

0144-318 97 

Västervik – Vimmerby 

Anette Kristiansson 

0490-181 20 

Hultsfred – Högsby 

– Oskarshamn 

Margareta Carlsson 

0495-207 19 

Nybro 

Ulrika Boklund 

0480-503 55 

Kalmar – Öland 

Anette Pettersson 

0485-722 98 

Familjehemmens Unga Röster 

f.u.r@hotmail.com www.fur.dinstudio.se 

Mailadress! Rätt adress? 

Meddela mig gärna er mailadress så vi kan skicka 

information på nätet till er. Skriv namn, medlemsnummer 

och mailadress till famriks@hotmail.com 

Har ni bytt adress så skicka både den nya och den 

gamla så jag hittar rätt. 

Tack på förhand! 

FR, St. Malmsvägen 7 

641 50 Katrineholm, tel 0150-780 10 

famriks@hotmail.com 

Familjehemmens Unga Röster (FUR) 

Familjehemmens Unga Röster FUR är en grupp som verkar inom FR för att förmedla 

barnets och ungdomens syn på att vara placerad i familjehem eller att 

bo i ett hem som tar emot ett nytt barn eller ungdom. 

Kontakta oss 

www.fur.dinstudio.se f.u.r@hotmail.com 


Attendo Individ och Familj söker 

både erfarna och nya familjehem 

Vi har en ökande efterfrågan på platser för barn, tonåringar samt unga vuxna och söker därför familjehem 

för kortare eller längre tids placeringar i hela landet, men särskilt Västerbotten och Norrbotten. 

I dag arbetar vi med över 200 familjehem i hela landet som kan ta emot barn- och ungdomar samt unga 

vuxna och föräldrar med barn. Vi söker både erfarna familjehem och er utan erfarenhet, både på landsbygd 

och i tätort. Vi utreder och utbildar nya familjer. 

Attendo Individ och Familj har sedan 1993 arbetat med konsulentstödd jour- och familjehemsvård. Våra 

familjehemskonsulenter har lång erfarenhet av socialt arbete och erbjuder er som familjehem stöd dygnet 

runt. Som familjehem hos oss får ni professionell handledning i grupp och/eller enskilt av socionom eller 

psykolog med handledarutbildning. Vi erbjuder goda villkor för er insats. 

Ring så berättar vi mer eller gå in på vår hemsida, www.attendo.se/iof. 

Västerbotten och Norrbotten Övriga landet 

Familjehemskonsulent Åke Granqvist 073-600 72 33 Familjehemskonsulentgruppen 08-505 37 270 

Familjehemskonsulent Eva Edlund 070-380 34 71 


Familjehemscenter i Östergötland AB 

0122-210 00 • www.familjehemscenter.nu • Kontaktperson: Andreas Ramlöv 0122-26 10 27

Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?