De homosexuellas situation är idag mycket lite känd - RFSL
De homosexuellas situation är idag mycket lite känd - RFSL
De homosexuellas situation är idag mycket lite känd - RFSL
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
” <strong>De</strong><br />
<strong>homosexuellas</strong><br />
<strong>situation</strong><br />
<strong>är</strong> <strong>idag</strong><br />
<strong>mycket</strong><br />
<strong>lite</strong> <strong>känd</strong>”<br />
- en granskning av UD:s landrapporter<br />
1
Innehåll<br />
Förord sid 5<br />
Bakgrund sid 6<br />
Sammanfattning sid 7<br />
Hur granskiningen genomfördes sid 8<br />
Resultat av granskningen sid 10<br />
Landrapporterans brister<br />
och hur man åtg<strong>är</strong>dar dessa sid 12<br />
Källor sid 16<br />
Bilaga – punkt 17 i UD:s<br />
landrapporter 2008 sid 17<br />
3
Förord<br />
<strong>De</strong>nna rapport har tagits fram under 2008-2009 av<br />
<strong>RFSL</strong>:s asylarbetsgrupp. Arbetsgruppen har bestått av:<br />
Kai Bergendal, Camilla Haglund, Lotta Jernström,<br />
Tasso Stafilidis och Cajsa Unnbom. Medverkande,<br />
förutom medlemmar av asylarbetsgruppen, under<br />
den arbetsdag den 12 april 2008 då alla landrapporter<br />
gicks igenom var: Athena Farrokhzad, Emma Freiman,<br />
Ylva Karlsson, Anette Lebbad, Joakim Lindberg,<br />
Tilda Lindgren, Mika Nielsen, Karin Reinhard, Anna<br />
Waldehorn och Maria Zerihoun.<br />
Rapporten har under hösten 2009 f<strong>är</strong>digställts av<br />
Lars Jonsson på <strong>RFSL</strong>:s förbundskansli, som genomfört<br />
redaktionell bearbetning och tagit fram kompletterande<br />
innehåll.<br />
5
6<br />
Bakgrund<br />
<strong>RFSL</strong> har under många år arbetat för att förbättra <strong>situation</strong>en för homosexuella, bisexuella och<br />
transpersoner (hbt-personer) i andra länder och verkat för att Sverige ska följa konventioner och lagar<br />
genom att ge skydd åt de flyktingar som söker sig till Sverige på grund av förföljelse i sitt hemland.<br />
Enligt FN:s flyktingkonvention, den så kallade Genèvekonventionen, som Sverige har undertecknat och<br />
byggt svensk asyllagstiftning på <strong>är</strong> en flykting en person som har skäl att vara rädd för förföljelse i sitt<br />
hemland på grund av ras, nationa<strong>lite</strong>t, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell<br />
läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Hbt-personer som löper risk för förföljelse i<br />
hemlandet har således rätt att beviljas asyl i Sverige.<br />
<strong>RFSL</strong>:s arbete i asylfrågor utförs på flera olika sätt. Ett viktigt inslag <strong>är</strong> att förbundet har en<br />
flyktinghandläggare som agerar juridiskt ombud för asylsökande hbt-personer. Bland de instanser<br />
<strong>RFSL</strong> har kontakt med och försöker påverka i asylfrågor kan nämnas regeringen, riksdagens ledamöter,<br />
Migrationsverket och tidigare den numera nedlagda Utlänningsnämnden<br />
Ett dokument som ofta ligger till grund för beslut i asyl<strong>är</strong>enden <strong>är</strong> de landrapporter från<br />
Utrikesdepartementet (UD) om hbt-personers <strong>situation</strong> som de svenska ambassaderna runtom i v<strong>är</strong>lden<br />
samlar in uppgifter till. <strong>De</strong>ssa landrapporter <strong>är</strong> sedan 2003 offentliga. <strong>De</strong>t <strong>är</strong> vanligt att landrapporter<br />
ligger till grund för asylbeslut från Migrationsverket och Migrationsdomstolarna.<br />
<strong>RFSL</strong> har mot denna bakgrund granskat ambassadernas rapportering om hbt-personers <strong>situation</strong>. I<br />
denna rapport granskas ambassadernas landrapporter under i första hand punkt 17, d<strong>är</strong> hbt-personers<br />
<strong>situation</strong> redogörs.
Sammanfattning<br />
<strong>RFSL</strong>:s granskning av Utrikesdepartementets landrapporter <strong>är</strong> tyv<strong>är</strong>r en nedslående läsning.<br />
Mot bakgrund av att landrapporterna i så stor utsträckning används av Migrationsverket och<br />
Migrationsdomstolarna krävs en kva<strong>lite</strong>tssäkring gällande rapporteringen om hbt-personers <strong>situation</strong><br />
i de länder som behandlas i denna rapport. Landrapporternas bristfälliga och ibland felaktiga och<br />
vilseledande information har enligt <strong>RFSL</strong>:s mening fått allvarliga konsekvenser för enskilda som<br />
avvisats till länder d<strong>är</strong> homosexuella handlingar <strong>är</strong> förbjudet enligt lag.<br />
En kva<strong>lite</strong>tssäkring kräver att regeringen sätter upp tydliga kriterier för vad en utlandsmyndighet<br />
måste vidta för åtg<strong>är</strong>der för att innehållet i ambassadernas rapportering ska hålla hög kva<strong>lite</strong>t och inte<br />
bygga på enskilda tjänstemäns bristfälliga slutsatser.<br />
Mot denna bakgrund beg<strong>är</strong> <strong>RFSL</strong> att regeringen vidtar åtg<strong>är</strong>der för att landrapporterna ska<br />
kva<strong>lite</strong>tssäkras.<br />
Följande punkter <strong>är</strong> <strong>RFSL</strong>:s krav på åtg<strong>är</strong>der:<br />
• Att UD tar till sig <strong>RFSL</strong>:s kritik och eftersöker förstahandsinformation från hbt-personer, samt<br />
att man systematiskt kontaktar relevanta inhemska och internationella organisationer för att råda<br />
bot på landrapporternas anm<strong>är</strong>kningsv<strong>är</strong>da kunskapsluckor.<br />
• Att rapporterna tar upp hur lagen tillämpas i praktiken och vilka följder den får, inte bara hur<br />
lagen ser ut. Saknas sådan kunskap ska det anges tydligt i rapporten.<br />
• Att man systematiskt följer upp brottsrubriceringar om våldtäkt samt sexuellt utnyttjande av<br />
minderåriga n<strong>är</strong> det syftar på homosexuella män, bl.a. genom att man aktivt tar kontakt med<br />
andra källor än statsföreträdarna i de aktuella fallen för att kritiskt granska brottsrubriceringens<br />
giltighet.<br />
• Att hatbrott i n<strong>är</strong>a relationer, så kallade hedersbrott mot hbt-personer, blir belyst grundligare i<br />
landrapporterna.<br />
• Att hbt-kvinnors <strong>situation</strong> blir belyst grundligare i landrapporterna, med s<strong>är</strong>skilt fokus på<br />
hatbrott inom familjen och övergrepp av myndighetsutövare.<br />
• Att UD bygger sina slutsatser på kunskap kring kulturella sedvänjor i det aktuella landet så att<br />
inte västerländska feltolkningar leder till att <strong>situation</strong>en för hbt-personer allvarligt feltolkas.<br />
<strong>RFSL</strong> menar dessutom att landrapporternas tyngd i enskilda asyl<strong>är</strong>enden <strong>är</strong> av sådan art att<br />
ambassadernas rapportering till UD inte ska godkännas om det finns brister i rapporteringen. Bristande<br />
kva<strong>lite</strong>tssäkring leder till en falsk kunskap om <strong>situation</strong>en i landet, med följd att allvaret i <strong>situation</strong>en för<br />
asylsökande hbt-personer gravt underskattas. Landrapporter som inte kva<strong>lite</strong>tssäkrats ska inte användas<br />
som underlag i enskilda asyl<strong>är</strong>enden.<br />
7
8<br />
Hur granskningen<br />
genomfördes<br />
Sedan 2003 <strong>är</strong> utrikesförvaltningens årliga landrapporter om mänskliga rättigheter tillgängliga för<br />
allmänheten. <strong>De</strong> läggs ut på webbplatsen www.manskligarattigheter.gov.se. <strong>De</strong> senaste landrapporterna,<br />
som gäller <strong>situation</strong>en i länderna 2007, presenterades den 27 mars 2008. Under 2009 släpps inga nya<br />
rapporter.<br />
Under 2008 granskade en arbetsgrupp inom <strong>RFSL</strong>, asylarbetsgruppen, ett urval av landrapporterna<br />
för att ta reda på i vilken utsträckning de tar upp <strong>situation</strong>en för hbt-personer. Landrapporterna får ses<br />
som en officiell svensk sammanställning över <strong>situation</strong>en för mänskliga rättigheter i v<strong>är</strong>ldens länder. <strong>De</strong><br />
<strong>är</strong> en viktig källa till information n<strong>är</strong> Migrationsverket och Migrationsdomstolarna fattar beslut om asyl.<br />
Att UD:s landrapporter ger tillförlitlig kunskap om vilken ställning hbt-personer har i lagstiftning och i<br />
samhällsliv i länderna de behandlar kan alltså vara avgörande för den som söker skydd undan förföljelse<br />
på grund av könsidentitet eller sexuell läggning.<br />
Totalt gick arbetsgruppen igenom 80 rapporter, som motsvarar 80 självständiga stater. Att det blev<br />
just dessa 80 berodde på att granskningen avgränsades till de länder d<strong>är</strong> sex mellan personer av samma<br />
kön eller andra ”onaturliga handlingar” enligt lag straffas med döden, fängelse eller kroppsstraff. Till<br />
sin hjälp hade arbetsgruppen en sammanställning över rättsläget i v<strong>är</strong>ldens länder ”Legal survey on<br />
the countries in the world having legal prohibitions on sexual activities between consenting adults in<br />
private”. <strong>De</strong>n togs fram 2006 för ILGA:s räkning av Daniel Ottosson, juriststudent vid Södertörns<br />
högskola. ILGA (International Gay, Lesbian, Bisexual, Trans and Intersex Association) <strong>är</strong> en<br />
samarbetsorganisation för v<strong>är</strong>ldens hbt-organisationer som <strong>RFSL</strong> <strong>är</strong> medlemsorganisation av. Två av<br />
de länder vars landrapport granskats, Indien och Nicaragua, har glädjande nog sedan landrapporterna<br />
skrevs avkriminaliserat det förbud mot samkönat sex som fanns i dessa länders lagstiftningar.<br />
Undersökningen hade kunnat bli <strong>mycket</strong> större. <strong>De</strong>t råder ingen tvekan om att hbt-personer förföljs<br />
även i länder som saknar lagar det går att döma hbt-personer till straff genom. Svenska myndigheter<br />
behöver naturligtvis kunskap även om <strong>situation</strong>en i dessa länder.<br />
En tillfällig arbetsgrupp, bestående av 15 personer, tillbringade en arbetsdag med att gå igenom<br />
rapporterna och v<strong>är</strong>dera dem utifrån ett formul<strong>är</strong>. Varje landrapport prövades mot en checklista d<strong>är</strong><br />
följande frågor ställdes:<br />
1. Hur många rader finns det under punkt 17 (”Diskriminering på grund av sexuell läggning eller<br />
könsidentitet”)?<br />
Syfte: Att se hur stort utrymme som gavs åt hbt-personers <strong>situation</strong>.<br />
2. Hur många sidor innehåller rapporten?<br />
Syfte: Att sätta fråga 1 i perspektiv. Om det <strong>är</strong> en tunn rapport <strong>är</strong> det rimligt att förvänta sig f<strong>är</strong>re rader<br />
under punkt 17.<br />
3. Nämns källor under punkt 17?<br />
4. Nämns rättsfall under punkt 17?<br />
Syfte: Att se vad rapportförfattarna grundar sina slutsatser på och vilka källor de eventuellt har använt.<br />
5. Nämns transpersoner specifikt under punkt 17? Om ja, vad står det?<br />
6. Nämns lesbiska specifikt under punkt 17? Om ja, vad står det?<br />
Syfte: Att se om rapportförfattarna bara uppm<strong>är</strong>ksammat homosexuella mäns <strong>situation</strong>.
7. Nämns brist på information som ett problem under punkt 17?<br />
Syfte: Att upptäcka om rapportförfattarna ansträngt sig för att hitta information men inte lyckats.<br />
8. Står det något på ILGA:s hemsida om landet som saknas i UD:s rapport?<br />
Syfte: Att kontrollera om rapportförfattarna har ansträngt sig för att hitta information om hbt-personers<br />
<strong>situation</strong>. ILGA <strong>är</strong> en lättillgänglig källa till information om hbt-personers rättigheter. Om rapporten<br />
inte har tagit upp något viktigt som går att läsa på ILGA:s hemsida kan det finnas skäl att tro att<br />
författarna inte har sökt information s<strong>är</strong>skilt aktivt.<br />
Formul<strong>är</strong>en sammanställdes sedan av <strong>RFSL</strong>:s asylarbetsgrupp. Resultat av sammanställningen<br />
presenteras i kapitel 5. Resultat och har utgjort underlag till de slutsatser som presenteras i kapitel 6.<br />
Landrapporternas brister och hur man åtg<strong>är</strong>dar dessa.<br />
9
10<br />
Resultat av granskningen<br />
H<strong>är</strong> följer en sammanställning över svaren på de frågor som besvarades på ett formul<strong>är</strong> gällande varje<br />
enskild landrapport. Varje granskare ombads också ge ett omdöme (god<strong>känd</strong> eller icke-god<strong>känd</strong>) utifrån<br />
helhetsintrycket av informationen under punkt 17 i respektive landrapport.<br />
1. Hur många rader finns det under punkt 17 (”Diskriminering på grund av sexuell läggning eller<br />
könsidentitet”)?<br />
I genomsnitt stod det 6,5 rader under punkt 17. <strong>De</strong>t får bedömas som en alltför <strong>lite</strong>n genomsnittssiffra.<br />
Gällande ett antal <strong>mycket</strong> små självständiga nationer <strong>är</strong> det mer förklarligt att det inte finns så <strong>mycket</strong><br />
tillgänglig information att redovisa. Även om det också i sådana fall förmodligen skulle vara fullt<br />
möjligt att få fram information utöver en eller två meningar, vilket exempelvis <strong>är</strong> fallet i rapporten för<br />
den västindiska nationen Grenada d<strong>är</strong> det enda som står <strong>är</strong>: ” Lagen förbjuder sexuella relationer mellan<br />
personer av samma kön”. I några fall <strong>är</strong> det <strong>mycket</strong> anm<strong>är</strong>kningsv<strong>är</strong>t att rapporteringen <strong>är</strong> så summarisk.<br />
I landrapporten för Afghanistan upptar punkt 17 3 rader av 19 sidor och i den för Pakistan 6 rader av 21<br />
sidor. Utförligare information om <strong>situation</strong>en för hbt-personer i de båda länderna finns tillgänglig från<br />
människorättsorganisationer. N<strong>är</strong> det gäller Pakistan finns även organisationer i landet som arbetar hiv/<br />
aids-preventivt med god kännedom om främst homo- och bisexuella mäns <strong>situation</strong>.<br />
2. Hur många sidor innehåller rapporten?<br />
I genomsnitt innehåller UD:s landrapporter från 2008 12,3 sidor.<br />
3. Nämns källor under punkt 17?<br />
I 62 procent av de granskade landrapporterna hänvisades till någon slags källa under punkt 17. <strong>De</strong> som<br />
granskat rapporterna har dock i många fall varit <strong>mycket</strong> generösa gällande vad som ska tolkas som att<br />
en källa nämns. I fyra av landrapporterna, de för Botswana, Libanon, Nepal och Zimbabwe som alla fått<br />
omdömet god<strong>känd</strong>, nämns namn på en organisation i landet som arbetar för hbt-personers rättigheter.<br />
4. Nämns rättsfall under punkt 17?<br />
I 12,6 procent av de granskade landrapporterna nämns ett specifikt rättsfall.<br />
5. Nämns transpersoner specifikt under punkt 17? Om ja, vad står det?<br />
I 47,4 procent av de granskade landrapporterna nämns transpersoner specifikt. Men i 37,8 procent<br />
av fallen då transpersoner nämns <strong>är</strong> det enbart i en uppräkning d<strong>är</strong> homosexuella, bisexuella och<br />
transpersoner nämns i samma mening. Exempelvis står det i landrapporten för Kamerun: ”Rapporter<br />
rörande de mänskliga rättigheterna i Kamerun belyser inte <strong>situation</strong>en för homosexuella, bisexuella<br />
och transpersoner.” Separat specifik information om <strong>situation</strong>en för transpersoner <strong>är</strong> mer sällsynt, men<br />
förekommer på något sätt i 29,1 procent av de granskade landrapporterna.<br />
6. Nämns lesbiska specifikt under punkt 17? Om ja, vad står det?<br />
I 7,6 procent av de granskade landrapporterna nämns lesbiska specifikt. Exempelvis står det i<br />
landrapporten för Uganda: ”Lagstiftningen har hittills framförallt använts för att straffa män som har<br />
sex med män, men ett nytt lagförslag skulle inneb<strong>är</strong>a ett förbud även mot lesbiska relationer.” I de<br />
flesta fall står det dock ingenting om kvinnor och det framgår inte om det <strong>är</strong> så att den information om<br />
<strong>homosexuellas</strong> <strong>situation</strong> som ges gäller enbart homosexuella män eller om den också, framför allt n<strong>är</strong><br />
det gäller strafflagar, stämmer också gällande homosexuella kvinnor. Man kan anta att informationen<br />
i många fall, även om det <strong>är</strong> outtalat, inte inbegriper homosexuella kvinnor. Att författarna av<br />
landrapporterna inte anstränger sig att reflektera över att den information som framförs många gånger<br />
inte inbegriper hbt-kvinnor <strong>är</strong> <strong>mycket</strong> otillfredsställande.
7. Nämns brist på information som ett problem under punkt 17?<br />
I 25,3 procent av de granskade landrapporterna nämns att det råder brist på information. I flera fall d<strong>är</strong><br />
detta nämns kan man dock anta att rapportförfattaren hade kunnat hitta information utan några större<br />
problem. <strong>De</strong>t tidigare ovan citerade konstaterandet i landrapporten för Kamerun om att ”rapporter<br />
rörande de mänskliga rättigheterna i Kamerun” inte belyser ”<strong>situation</strong>en för homosexuella, bisexuella<br />
och transpersoner” <strong>är</strong> ett exempel på detta. 2007 förekom det ett uppm<strong>är</strong>ksammat rättsfall i Kamerun<br />
med tre män som greps och åtalades anklagade för homosexua<strong>lite</strong>t – ett fall som bevakades aktivt av<br />
organisationen International Gay and Lesbian Human Rights Commission och uppm<strong>är</strong>ksammades<br />
i media i Kamerun och i internationell hbt-media. I landrapporten för Kamerun nämner man dock<br />
ingenting om detta, utan hänvisar alltså till att ospecificerade ”rapporter” inte tar upp <strong>situation</strong>en för hbtpersoner.<br />
8. Står det något på ILGA:s hemsida om landet som saknas i UD:s rapport?<br />
I 32,9 procent av de granskade landrapporterna fanns information på ILGA:s hemsida (www.ilga.org)<br />
om <strong>situation</strong>en för hbt-personer i landet som saknas i landrapporten. <strong>De</strong> som granskat rapporterna kunde<br />
alltså i all hast i en tredjedel av fallen hitta information som saknas i landrapporten. Något som tyder<br />
på att det i många fall ägnats alltför <strong>lite</strong> tid vid författandet av landrapporten åt att ta reda på hur det<br />
förhåller sig med <strong>situation</strong>en för hbt-personer i landet i fråga.<br />
God<strong>känd</strong>a landrapporter<br />
Utifrån helhetsintrycket av informationen under punkt 17 i respektive landrapport ombads varje<br />
granskare att ge omdömet god<strong>känd</strong> eller icke-god<strong>känd</strong>. Endast 35.4 procent av landrapporterna fick<br />
omdömet god<strong>känd</strong>. <strong>De</strong> landrapporter som fick omdömet god<strong>känd</strong> var de för: Algeriet, Bangladesh,<br />
Botswana, Etiopien, Fiji, Förenade Arabemiraten, Gambia, Kenya, Libanon, Malaysia, Marocko,<br />
Moçambique, Namibia, Nepal, Nicaragua, Senegal, Seychellerna, Sierra Leone, Singapore, Sudan,<br />
Tonga, Turkmenistan, Uganda, Uzbekistan, Yemen, Zambia och Zimbabwe.<br />
En av de landrapporter d<strong>är</strong> det står mest under punkt 17 <strong>är</strong> den för Uganda. I den sammanfattas på<br />
ett föredömligt sätt den utsatta <strong>situation</strong>en som hbt-personer i landet lever under. Konkreta exempel<br />
ges och information ges om att det finns hbt-organisationer som verkar i landet. Även om också denna<br />
landrapport skulle kunna vara ännu utförligare så kan den ändå lyftas fram som ett exempel på en<br />
rapport d<strong>är</strong> <strong>situation</strong>en för hbt-personer blir belyst på ett tillräckligt utförligt sätt.<br />
Landrapporten för Iran <strong>är</strong> även den en av de längre under punkt 17 men den blir ändå inte god<strong>känd</strong>.<br />
<strong>De</strong>t beror på att det som står i rapporten får <strong>situation</strong>en att framstå som mindre allvarlig än vad den<br />
i verkligheten <strong>är</strong>. I rapporten står: ” Potentiellt löper således homosexuella i Iran risk att dömas till<br />
<strong>mycket</strong> hårda straff. Beviskraven <strong>är</strong> dock höga med krav på fyra rättrådiga vittnen eller erkännande<br />
från parterna inför domstol.” Vad man underlåter att nämna <strong>är</strong> att fällande dom också kan utf<strong>är</strong>das<br />
av domaren utifrån att denne gör en egen bedömning utifrån sitt eget förnuft. Omnämnandet av<br />
att president Ahmadinejad hållit ett tal vid Columbia University i USA i september 2007 d<strong>är</strong> han<br />
deklarerade att i Iran existerar inte homosexua<strong>lite</strong>t på samma sätt som i väst problematiseras inte heller.<br />
I landrapporten för Irak, också den under<strong>känd</strong>, förekommer ett anm<strong>är</strong>kningsv<strong>är</strong>t konstaterande<br />
om att ” de <strong>homosexuellas</strong> <strong>situation</strong> i det irakiska samhället <strong>är</strong> i dag <strong>mycket</strong> <strong>lite</strong> <strong>känd</strong>”. N<strong>är</strong> denna<br />
landrapport skrevs var det känt, genom rapportering i media och genom att människorättsorganisationer<br />
slagit larm, att islamistiska miliser i Irak ägnar sig åt att systematiskt mörda hbt-personer. Om detta ges<br />
dock ingen information alls i landrapporten för Irak.<br />
11
12<br />
Landrapporternas brister<br />
och hur man åtg<strong>är</strong>dar dessa<br />
Landrapporternas kunskapsluckor - trots att källor finns<br />
Många rapporter beskriver möjligheten att få fram information om hbt-personers <strong>situation</strong> i landet som<br />
starkt begränsad. <strong>De</strong>t <strong>är</strong> också uppenbart vid en granskning av rapporterna att det <strong>är</strong> <strong>lite</strong> som generellt<br />
rapporterats under punkt 17. Mer än hälften av rapporterna har fem rader eller mindre för att beskriva<br />
<strong>situation</strong>en i landet. <strong>De</strong>nna knapphändiga information ligger många gånger till grund för svenska<br />
myndigheters möjlighet att bedöma <strong>situation</strong>en i landet n<strong>är</strong> det gäller om enskilda asylsökande riskerar<br />
fängelse, kropps- eller dödstraff vid ett avslagsbeslut. Bristen på information <strong>är</strong> alltså ett synnerligen<br />
allvarligt problem – för såväl asylsökande som svenska myndigheter och rättsinstanser.<br />
Är det då så svårt att få tag på information om <strong>situation</strong>en för hbt-personer? I 32,9 procent av<br />
landrapporterna hittades vid en snabb sökning information om <strong>situation</strong>en för hbt-personer i landet som<br />
inte framgick i landrapporten på ILGA:s hemsida. Hade man utökat sökningen till exempelvis även<br />
Amnestys och Human Rights Watchs hemsidor hade man sannolikt hittat mer information som missats<br />
i landrapporterma. Amnesty har tidigare riktat skarp kritik mot svenska UD för att alltför ensidigt förlita<br />
sig på knapphändig information från svenska ambassader. Man jämför h<strong>är</strong> med brittiska UD som aktivt<br />
samlar in information från FN:s s<strong>är</strong>skilda sändebud, Amnesty samt Human Rights Watch. Utan sådan<br />
research kommer de svenska landrapporternas anm<strong>är</strong>kningsv<strong>är</strong>da kunskapsluckor att bestå.<br />
Möjligheten att råda bot på bristen på information <strong>är</strong> en fråga om hur aktivt man eftersöker<br />
information och var man letar. Ett självklart första steg <strong>är</strong> givetvis att höra med hbt-personer själva<br />
inom landet för förstahandsinformation. I flera av de länder d<strong>är</strong> homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet finns dock<br />
av naturliga skäl inga formella hbt-organisationer. D<strong>är</strong>emot kan inhemska människorättsorganisationer,<br />
kvinnoorganisationer och hiv-relaterade organisationer ha tillgång till information. <strong>De</strong>t <strong>är</strong> vanligt att<br />
hbt-personer söker sig till just denna typ av organisationer i brist på lagliga hbt-organisationer.<br />
<strong>RFSL</strong> menar att det <strong>är</strong> ett minimikrav att man tar initiativ till att efterfråga förstahandsinformation<br />
från hbt-personer, samt fakta från såväl inhemska som internationella organisationer som har tillgång till<br />
relevant information. I länder d<strong>är</strong> homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> straffbelagt krävs att information eftersöks på andra<br />
ställen än de gängse.<br />
<strong>RFSL</strong> kräver: att UD tar till sig <strong>RFSL</strong>:s kritik, att man eftersöker förstahandsinformation från hbtpersoner<br />
inom landet, samt att man systematiskt kontaktar relevanta inhemska och internationella<br />
organisationer för att råda bot på landrapporternas anm<strong>är</strong>kningsv<strong>är</strong>da kunskapsluckor.<br />
Tillämpning av lagar<br />
<strong>De</strong> flesta landrapporter nämner hur lagen ser ut, men flera inte hur tillämpningen ser ut i praktiken. <strong>De</strong>t<br />
faktum att rapporten bara beskriver lagen, men inte dess tillämpning i praktiken, får konsekvenser för<br />
enskilda asylsökanden. <strong>De</strong>t kan också hända att man i landrapporterna slår fast att lagen sällan eller<br />
inte alls tillämpas, vilket Migrationsverket tolkar som att det <strong>är</strong> riskfritt att sända tillbaka asylsökande. I<br />
Migrationsverkets handläggning så räcker det inte att landets lag straffbelägger homosexua<strong>lite</strong>t. Istället<br />
måste det styrkas att lagen verkligen tillämpas i praktiken. I exempelvis fallet med en homosexuell<br />
man från Syrien så menade den asylsökande att risken var överhängande för att han skulle råka ut<br />
för förföljelse om han skulle återvända till hemlandet. I sitt avslagsbeslut säger Migrationsverket:<br />
”Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> straffbart i Syrien och maximalt kan tre års fängelse utdömas (…) Homosexua<strong>lite</strong>t
<strong>är</strong> starkt tabubelagt och inte alls socialt accepterat. (…) Enligt Sveriges ambassad i Damaskus <strong>är</strong><br />
det ovanligt att homosexuella anges för myndigheterna, vilket leder till att det sällan blir fråga om<br />
rättegång.” Senare i beslutet drar man följande slutsats: ”Mot bakgrund av ovanstående landinformation<br />
finner Migrationsverket att du inte riskerar förföljelse av sådan intensitet som avses i utlänningslagen på<br />
grund av din sexuella läggning”.<br />
Att man i landrapporten bagatelliserar risken för förföljelse i Syrien var alltså en avgörande faktor<br />
till avslagsbeslutet. <strong>De</strong>t h<strong>är</strong> gäller för flera av de avslagsbeslut som förekommit de senaste åren.<br />
Slutsatsen man kan dra av detta <strong>är</strong> att så länge landrapporterna bara nämner hur lagstiftningen ser ut<br />
men inte hur tillämpningen i praktiken ser ut, eller bagatelliserar följderna av att lagstiftningen finns, så<br />
finns en stor risk att svenska myndigheter kommer tolka det som att lagen inte utgör något problem för<br />
att sända tillbaka asylsökande. N<strong>är</strong> den svenska ambassaden inte har snappat upp något att rapportera<br />
tolkas det som att det inte finns någon förföljelse. D<strong>är</strong>för <strong>är</strong> det synnerligen viktigt att man inte nöjer<br />
sig med att redovisa hur lagen ser ut – utan även hur tillämpningen i praktiken ser ut och följderna i<br />
samhället av att ett förbud mot homosexua<strong>lite</strong>t finns.<br />
<strong>RFSL</strong> kräver: att lagens tillämpning i praktiken och följderna av den ska vara ett självklart inslag i<br />
landrapporternas beskrivning av <strong>situation</strong>en i landet.<br />
Rapportering i media – falsk brottsrubricering<br />
Att ta del av rapporteringen i landets media <strong>är</strong> ett sätt att få fram information om <strong>situation</strong>en i landet för<br />
hbt-personer. I den mån hbt-personer förföljs eller drabbas av fängelsestraff så <strong>är</strong> medias rapportering<br />
ett sätt att fånga upp detta.<br />
Men samtidigt måste man ta med i beräkningen att det i flera av de länder det rapporteras från<br />
inte har yttrandefrihet, och att media (och dess rapportering) <strong>är</strong> statskontrollerad. <strong>De</strong>t faktum att det<br />
exempelvis inte skrivs något om att hbt-personer fängslats eller straffats på annat sätt kan alltså inte tas<br />
som intäkt för att förföljelse, fängelse- kropps- eller dödsstraff inte tillämpas. I exempelvis Kina menar<br />
offentliga företrädare att homosexua<strong>lite</strong>t överhuvudtaget inte förekommer. I Saudiarabien <strong>är</strong> frågan<br />
tabubelagd och kan inte diskuteras offentligt. I flera länder sker en regelmässig sammanbladning så<br />
att homosexua<strong>lite</strong>t betraktas som ett uttryck för pedofili eller våldtäkt. N<strong>är</strong> homosexuella straffas för<br />
sin sexuella läggning så kan det d<strong>är</strong>för hända att man använder andra brottsrubriceringar och åtalar för<br />
våldtäkt eller sex med minderåriga. Flera fall d<strong>är</strong> man starkt kan misstänka att så har varit fallet har<br />
förekommit under de senaste åren i Iran. I den mån media rapporterar om åtalen, så rapporteras de under<br />
samma brottsrubricering. Landrapporten från Saudiarabien tar exempelvis upp ett sådant h<strong>är</strong> fall.<br />
H<strong>är</strong> <strong>är</strong> det alltså helt avgörande att man inte okritiskt sväljer officiella versioner från odemokratiska<br />
och homofoba regimer. Utan att man istället <strong>är</strong> extra uppm<strong>är</strong>ksam på just sådana brottsrubriceringar –<br />
och aktivt kontaktar andra källor för andra versioner, exempelvis jurister, människorättsorganisationer<br />
eller andra som kan ha insyn i de specifika fallen.<br />
Om man inte s<strong>är</strong>skilt uppm<strong>är</strong>ksammar att sådan brottsrubricering kan vara falsk, så kommer<br />
landrapporterna inte att kunna beskriva verkligheten för homosexuella inom landet, såsom risken för<br />
fängelse eller dödsstraff på grund av sexuell läggning.<br />
<strong>RFSL</strong> kräver: att man systematiskt följer upp brottsrubriceringar som våldtäkt och sex med<br />
minderåriga n<strong>är</strong> det gäller homosexuella män, att man aktivt tar kontakt med andra källor än<br />
statsföreträdarna i de aktuella fallen, att man undersöker brottsrubriceringens giltighet, samt att detta<br />
löpande tas upp i landrapporterna<br />
13
Hatbrott i n<strong>är</strong>a relationer, familjevåld eller s.k. hedersbrott<br />
Hatbrott i n<strong>är</strong>a relationer, familjevåld eller s.k. hedersbrott riktat mot familjemedlemmar eller anhöriga<br />
på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet <strong>är</strong> vanligt förekommande men detta framgår<br />
nästan inte någonstans i landrapporterna. <strong>De</strong>tta <strong>är</strong> också ett problem då många hbt-personer som<br />
flyr undan förföljelse inte får ett fullgott skydd i Sverige då även kunskapen hos Migrationsverket <strong>är</strong><br />
bristfällig.<br />
I de länder som rapporten lyfter fram <strong>är</strong> det inte enbart lagstiftningen eller samhällets syn på<br />
homosexua<strong>lite</strong>t, bisexua<strong>lite</strong>t och könstillhörighet/könsrollsbeteende som konsekvent kränker enskilda<br />
individers frihet och rättigheter, utan också familjens och släktens heteronormativa förväntningar.<br />
<strong>De</strong>tta ställer den enskilde under ytterligare press och för många så handlar det inte bara om att leva<br />
i skydd från myndigheter utan också från sin familj och släkt. Om homosexua<strong>lite</strong>t uppdagas hos en<br />
familjemedlem i exempelvis Irak upplevs detta i många fall som något som drar skam över familjen. I<br />
en del familjer kommer man då, med indirekt stöd från ledande religiösa företrädare inom landet och<br />
deras tolkning av de muslimska shariabestämmelserna, fram till att familjens heder enbart kan upprättas<br />
genom att mörda personen som van<strong>är</strong>at familjen.<br />
<strong>De</strong>tta blir en dubbel skyddsgrund för många av de asylsökande hbt-personer som söker skydd i<br />
Sverige men som nästan helt saknas i beskrivningen av skyddsbehövande, inte minst i asylprövningar.<br />
Att blir återsänd till sitt hemland på grund av att asylskälen inte bedöms som trov<strong>är</strong>diga eller hållbara<br />
med hänvisning till myndigheterna i det aktuella landet blir d<strong>är</strong>för otillräckligt då den som sökt skydd i<br />
Sverige i praktiken riskerar att bestraffas av sin familj eller en släkting. Sådan bestraffning handlar inte<br />
sällan om hedersmord d<strong>är</strong> g<strong>är</strong>ningsmännen får <strong>mycket</strong> låga straff eller går fria.<br />
Hatbrott i n<strong>är</strong>a relationer <strong>är</strong> ett stort problem även i andra länder än de länder som rapporten<br />
granskat. <strong>De</strong>n stora skillnaden <strong>är</strong> att i länder d<strong>är</strong> samkönade relationer inte bestraffas enligt lag går det<br />
att få hjälp av myndigheter och rättsväsende. Med tanke på hur vanligt förekommande det <strong>är</strong> för hbtpersoner<br />
att drabbas av våld av en n<strong>är</strong>a anhörig <strong>är</strong> <strong>RFSL</strong> <strong>mycket</strong> kritisk till att landrapporterna helt<br />
saknar detta perspektiv.<br />
<strong>RFSL</strong> kräver: att hatbrott i n<strong>är</strong>a relationer och familjevåld, så kallade. hedersbrott mot hbt-personer,<br />
blir belyst grundligare i landrapportern.<br />
Bristande belysning av kvinnors <strong>situation</strong><br />
Endast 7,6 procent av rapporterna nämner kvinnor. I en uppsats framlagd vid centrum för genusstudier<br />
vid Stockholms Universitet, ”Ett Utvidgat flyktingbegrepp? – en intersektionell och queerfeministisk<br />
analys av sexuell läggning som grund för flyktingskap i nya utlänningslagen”, skriver Caroline<br />
Bleichner: ”Många av de kvinnor som söker asyl på grund av sexuell läggning har utsatts för förföljelse<br />
i hemmet av den n<strong>är</strong>maste familjen, släktingar eller partnerns släktingar. Förföljelsen kan då lättare<br />
avf<strong>är</strong>das som ”familjeangelägenheter”, vilket inte <strong>är</strong> asylgrundande i sig. Våldet och övergreppen<br />
som sker i den privata sektorn <strong>är</strong> fortfarande inom asylrätten lägre v<strong>är</strong>derade än förföljelse i statens<br />
namn vilket försvårar <strong>situation</strong>en för homo- och bisexuella kvinnor. Statsvetaren Maria Bexelius<br />
visar i sin undersökning om kvinnor på flykt också att övergrepp som begåtts av polis eller milit<strong>är</strong><br />
i hemlandet som normalt sett <strong>är</strong> att betrakta som myndighetsutövare, i svensk asylrätt har avf<strong>är</strong>dats<br />
som enskilda kriminella handlingar, inte sanktionerade av staten – och alltså inte kan betraktas som<br />
flyktinggrundande”.<br />
Mot denna bakgrund <strong>är</strong> det synnerligen viktigt att landrapporterna grundligare belyser hbtkvinnors<br />
<strong>situation</strong> i landet, med fokus på såväl hatbrott i n<strong>är</strong>a relationer som fokus på övergrepp av<br />
myndighetsutövare.<br />
<strong>RFSL</strong> kräver: att hbt-kvinnors <strong>situation</strong> blir belyst grundligare i landrapporter, med s<strong>är</strong>skilt fokus på<br />
hatbrott i n<strong>är</strong>a relationer och övergrepp av myndighetsutövare<br />
14
Bristande förståelse för hur könsrollsbeteendet skiljer sig mellan länder och<br />
kulturer<br />
För att rätt kunna tolka <strong>situation</strong>en i landet för hbt-personer, så krävs att man har en förståelse för hur<br />
könsrollsbeteendet skiljer sig mellan länder. Vad som <strong>är</strong> ok att göra eller inte göra – som man eller som<br />
kvinna – skiljer sig mellan länder. Beteendet måste sättas in i sin kulturella kontext.<br />
Ett <strong>mycket</strong> tydligt exempel <strong>är</strong> att det i en landrapport för Iran från början av 2000-talet beskrevs att<br />
män går hand i hand på stan. Författaren drog d<strong>är</strong>med slutsatsen att homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> relativt accepterat<br />
i Iran. Problemet h<strong>är</strong> var att man utgick från en svensk förförståelse i tolkningen av ett beteende. Två<br />
svenska män som håller varandra i handen offentligt skulle tolkas som homosexuella av betraktarna.<br />
I Iran d<strong>är</strong>emot ser normerna annorlunda ut – två heterosexuella män kan hålla varandra i handen utan<br />
att uppfattas som homosexuella. Även om någon sådan liknande iögonenfallande ytlig tolkning av<br />
beteenden inte förekommer i de granskade landrapporterna för 2008 <strong>är</strong> de författade med svenska<br />
glasögon. Något som inneb<strong>är</strong> att man riskerar att feltolka <strong>situation</strong>en för hbt-personer.<br />
<strong>RFSL</strong> kräver: att UD bygger sina slutsatser på kunskap kring kulturella sedvänjor i det aktuella landet<br />
- så att inte västerländska tolkningar leder till att <strong>situation</strong>en för hbt-personer allvarligt feltolkas.<br />
15
16<br />
•<br />
•<br />
•<br />
Källor<br />
UD:s landrapporter 2008 om de mänskliga rättigheterna i v<strong>är</strong>lden.<br />
“State-sponsored Homophobia - A world survey of laws prohibiting same sex activity<br />
between consenting adults” av Daniel Ottosson. Rapport publicerad av ILGA.<br />
”Ett Utvidgat flyktingbegrepp? – en intersektionell och queerfeministisk analys av sexuell<br />
läggning som grund för flyktingskap i nya utlänningslagen” av Caroline Bleichner, Författad vid<br />
Centrum för genusstudier, Stockholms Universitet.
Bilaga – punkt 17 i UD:s<br />
landrapporter 2008<br />
Punkt 17 ska innehålla information om diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
Afghanistan<br />
Öppen homosexua<strong>lite</strong>t förekommer inte och homosexuella samlag <strong>är</strong> förbjudna enligt sharia. <strong>De</strong>t finns<br />
inget rättsligt skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.<br />
Algeriet<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t och bisexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet i algerisk lag och uppfattas som förargelseväckande och<br />
anses ”strida mot naturen”. Umgänge mellan personer av samma kön kan bestraffas med upp till två<br />
års fängelse och böter. Alla involverade parter kan bestraffas och om någon av parterna <strong>är</strong> minderårig<br />
betraktas brottet som grovt och ett treårigt fängelsestraff samt böter kan utdömas. Under senare år har<br />
öppen homosexua<strong>lite</strong>t blivit något vanligare.<br />
Till följd av sociala och religiösa påtryckningar betraktas AIDS som en skamfylld sjukdom. Under<br />
2006 lanserade hälsoministeriet en anti-AIDS kampanj, d<strong>är</strong> vikten av att bekämpa diskriminering av<br />
HIV/AIDS-sjuka på arbetsplatser poängterades.<br />
Angola<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet nämns inte i angolansk lagstiftning.<br />
<strong>De</strong>t finns inget förbud mot homosexua<strong>lite</strong>t enligt lag. Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> dock fortfarande stigmatiserat<br />
och det förekommer få öppet homo- och bisexuella eller personer med transpersonlighet (HBT) i det<br />
offentliga livet. Enligt uppgift finns det inga enskilda organisationer som aktivt driver HBT-frågor.<br />
Antigua och Barbuda<br />
Lagen förbjuder sexuellt umgänge mellan personer av samma kön. <strong>De</strong>t finns rapporter om<br />
diskriminering av HBT- personer.<br />
Bahrain<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden i lag och bestraffas formellt enligt religiös lag (sharia). Frågan <strong>är</strong><br />
tabubelagd och diskuteras sällan offentligt. Ytterligare uppgifter <strong>är</strong> svåra att få eller belägga.<br />
Bangladesh<br />
Homosexuella handlingar <strong>är</strong> enligt lag straffbara, dock tillämpas lagen <strong>mycket</strong> selektivt. N<strong>är</strong> polisen<br />
griper manliga sexarbetare blir resultatet oftast symboliska böter för förargelseväckande beteende. I en<br />
del fall uppges gripna ha frihetsberövats utan häktningsförhandling i upp till två veckor, ett förfarande<br />
som saknar laglig grund.<br />
Ett flertal enskilda organisationer arbetar med homosexuella. I samtliga fall uppges syftet främst att<br />
vara att förhindra spridning av HIV. Ingen organisation agerar öppet för förbättrade levnadsvillkor för<br />
homosexuella. Statsmakterna stödjer ett antal av organisationerna.<br />
Enligt enskilda organisationer <strong>är</strong> det inte lagar och förordningar som <strong>är</strong> det största problemet<br />
för homosexuella. I stället <strong>är</strong> det den sociala stigmatiseringen som följer av att leva utanför gängse<br />
sociala mönster med giftermål och barn de två kanske starkaste institutionerna i det bangladeshiska<br />
samhället.<br />
Barbados<br />
Sexuella kontakter mellan vuxna av samma kön <strong>är</strong> inte straffbelagt d<strong>är</strong>emot förekommer diskriminering<br />
mot HBT-personer, det vill säga homo-, bi och transsexuella personer.<br />
17
Belize<br />
Belizisk lagstiftning betraktar inte homosexua<strong>lite</strong>t eller andra former av sexuell läggning eller<br />
könsidentitet som ett brott. Diskriminering i arbetslivet och inom utbildningsväsendet <strong>är</strong> dock vanligt<br />
förekommande. Unibam, som <strong>är</strong> den största organisationen som arbetar med HBT-frågor ur ett MRperspektiv,<br />
söker genom utbildningsåtg<strong>är</strong>der, seminarier och forskning minska stigmatisering och<br />
diskriminering av HBT-personer i landet.<br />
Benin<br />
Homosexuella handlingar <strong>är</strong> förbjudet enligt lag och <strong>är</strong> i allmänhet inte heller socialt accepterat. <strong>De</strong>t<br />
finns dock inga uppgifter avseende systematisk förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella personer.<br />
Bhutan<br />
Sexuella handlingar mellan män <strong>är</strong> förbjudna enligt bhutanesisk lagstiftning. Inga uppgifter om av<br />
staten sanktionerad förföljelse eller direkt diskriminering av homosexuella har funnits att tillgå.<br />
Botswana<br />
Botswansk lagstiftning, liksom samhällets attityd i stort, <strong>är</strong> diskriminerande mot homosexuella,<br />
bisexuella och transpersoner (HBT-personer). Strafflagen förbjuder sexuella handlingar mellan personer<br />
av samma kön, vilka kan dömas till upp till sju års fängelse. Någon vidare acceptans finns inte heller<br />
hos allmänheten. Våld mot och diskriminering av HBT-personer förekommer regelbundet. Antalet<br />
polisi<strong>är</strong>a ingripanden mot HBT-personer <strong>är</strong> emellertid lågt och staten förefaller i allmänhet avstå från<br />
ingrepp.<br />
Organisationen för mänskliga rättigheter, Ditshwanelo försöker verka för en ökad acceptans av<br />
HBT-personer, men ämnet väcker inte något bredare engagemang eller debatt. Organisationen har bland<br />
annat drivit frågan rättsligt dock utan framgång. Domstolen bedömde i målet Kanane v. State, juni 2003,<br />
bland annat att tiden inte var mogen för en avkriminalisering av homosexuella handlingar ens mellan<br />
vuxna, samtyckande män och att homosexuella män och kvinnor inte representerade en grupp eller klass<br />
som i dagsläget behövde skydd under grundlagen. Under 2007 ansökte en HBT-organisation vid namn<br />
LEGABIBO om att få registrera sin organisation vid inrikesministeriet d<strong>är</strong> samtliga organisationer<br />
i Botswana måste registreras. Registreringen <strong>är</strong> nödvändig för att kunna vara verksam, underteckna<br />
kontrakt, öppna bankkonton med mera Personer som leder eller <strong>är</strong> medlem i icke-registrerade<br />
organisationer kan dömas till böter eller fängelse. LEGABIBOs ansökan har avslagits då staten anser<br />
att ett organisationstillstånd skulle inneb<strong>är</strong>a en indirekt sanktionering av olaglig verksamhet som till<br />
exempel sexuella handlingar mellan personer av samma kön. Ansökan ligger nu på regeringens bord<br />
och organisationen har aviserat att de har för avsikt att ta frågan till domstol om de inte registreras.<br />
Brunei<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet i lag. Uppgifter om eventuella bestraffningar saknas.<br />
Burma (Myanmar)<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet enligt lag, och <strong>är</strong> ett tabubelagt område som inte <strong>är</strong> föremål för någon<br />
offentlig diskussion. Inga uppgifter har dock kunnat inhämtas som tyder på att homosexuella, bisexuella<br />
eller transexuella personer i praktiken utsätts för systematisk diskriminering och förföljelse, utöver<br />
vad som drabbar befolkningen i allmänhet. Internationella organisationer som driver dagcenter för<br />
homosexuella män i huvudstaden Rangoon uppger att de kan verka relativt fritt utan inblandning av<br />
lokala myndigheter.<br />
Djibouti<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> straffbart enligt shariarätten. <strong>De</strong>t finns inga rapporter om att lagen har tillämpats. Att<br />
leva öppet som homo- eller bisexuell eller som transperson får dock antas vara förknippat med stora<br />
svårigheter.<br />
18
Dominica<br />
Sexuellt umgängen mellan personer av samma kön <strong>är</strong> olagligt. Rapporter förekommer om<br />
diskriminering av HBT-personer (homo-, bi och transsexuella personer).<br />
Egypten<br />
Homo- och bisexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> inte förbjuden eller omnämnd i egyptisk lag. Friheten att leva som homo-<br />
eller bisexuell eller att förespråka dessa gruppers rättigheter <strong>är</strong> i praktiken starkt inskränkt. Situationen<br />
för homosexuella försämrades under början av 2000-talet, s<strong>är</strong>skilt genom att en rättsprocess inleddes<br />
mot homosexuella, den så kallade. Queen Boat-rättegången . Flera räder mot homosexuella<br />
rapporterades och många av dessa beskrev en ökande känsla av osäkerhet. Under de senaste åren har<br />
<strong>situation</strong>en förbättrats något.<br />
Eritrea<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet i eritreansk lag, och kan beläggas med fängelsestraff på upp till tre år.<br />
Uppgifter finns om att det också i praktiken <strong>är</strong> förenat med betydande svårigheter att leva öppet som<br />
homo-, bi- eller transsexuell.<br />
Etiopien<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
Lagen föreskriver förbud mot ’sodomi’, men några domar enligt denna lag har inte avkunnats. Öppet<br />
homosexuella förhållanden tycks inte förekomma. Betydande svårigheter skulle sannolikt drabba den<br />
som öppet manifesterar sin homo- eller bisexuella läggning eller sin transpersonlighet.<br />
Fiji<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
I april 2005 dömdes två män för homosexuella handlingar. Landets högsta domstol upphävde domen i<br />
augusti samma år och uttalade att brottslagstiftningen var diskriminerande och bröt mot konstitutionen<br />
genom att straffbelägga frivilliga sexuella förbindelser mellan män.<br />
Förenade arabemiraten<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden i lag, och bestraffas i enlighet med islamsk lagstiftning. Uppgifter tyder<br />
dock på att det i praktiken kan finnas skillnader mellan olika emirats toleransnivåer mot homosexuella<br />
som inte manifesterar sin relation öppet. Generellt lever homosexuella under hotet av rättsliga åtg<strong>är</strong>der,<br />
men ingen aktiv förföljelse kan för n<strong>är</strong>varande påvisas.<br />
Ämnet <strong>är</strong> tabubelagt och diskuteras knappt offentligt i samhället och <strong>är</strong> på så vis svår att<br />
dokumentera n<strong>är</strong>mare.<br />
Hösten 2007 uppm<strong>är</strong>ksammades ett fall i Dubai d<strong>är</strong> en fransk tonårspojke våldtagits av två<br />
emiratiska män. <strong>De</strong>ssa dömdes till 15 års fängelse.<br />
Gambia<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet enligt lag och <strong>är</strong> starkt tabubelagt i det gambiska samhället. Utifrån<br />
perspektivet med riskerna kring hiv/aids har frågan om homosexua<strong>lite</strong>t börjat uppm<strong>är</strong>ksammas av<br />
oberoende media. <strong>De</strong>n svåra stigmatisering som homosexuella drabbas av ökar risken för smittspridning<br />
eftersom den sexuella läggningen hemlighålls.<br />
Ghana<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
Homosexuella handlingar <strong>är</strong> straffbara och homosexuella utsätts för utfrysning i samhället. Under 2006<br />
förhindrade regeringen en planlagd konferens i Ghana om <strong>homosexuellas</strong> rättigheter. <strong>De</strong>n planlagda<br />
konferensen mötte våldsam kritik i det ghananska samhället från religiösa grupper och också i pressen.<br />
19
Grenada<br />
Lagen förbjuder sexuella relationer mellan personer av samma kön.<br />
Guinea<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> tabu i Guinea. Homosexuella handlingar <strong>är</strong> förbjudna enligt lag. Homosexuella<br />
handlingar bestraffas med fängelse från sex månader till tre år och böter från 100 000 till en miljon<br />
guineanska franc. <strong>De</strong>t finns inga uppgifter om omfattningen av tillämpningen av denna lagstiftning.<br />
Guyana<br />
Könsumgänge mellan personer av samma kön <strong>är</strong> olagligt i Guyana. <strong>De</strong>t finns rapporter om trakasserier<br />
och diskriminering mot homosexuella, bisexuella och transpersoner.<br />
Indien<br />
Homosexuella handlingar <strong>är</strong> straffbara enligt indisk lag. Regeringen har beslutat att tillsätta en<br />
arbetsgrupp under det nationella aids-programmet som ur ett hiv-förebyggande perspektiv ska se över<br />
de lagar som rör homosexuella, narkomaner och prostituerade. I dagsläget stödjer den indiska staten<br />
hivförebyggande insatser för homo- och bisexuella samt transgrupper (HBT). <strong>De</strong>tta arbete försvåras<br />
av den rådande lagstiftningen. <strong>De</strong>t förekommer uppgifter om att HBT-personer utsätts för hot och<br />
förföljelser även av polisen.<br />
Irak<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
I den existerande irakiska strafflagen (kapitel 9) stadgas att homosexuella handlingar mellan vuxna<br />
<strong>är</strong> olagliga och bestraffas med 7 års fängelse respektive 10 års fängelse om handlingarna inkluderar<br />
en minderårig. Homosexuella handlingar nämns inte uttryckligen i Iraks nya konstitution, men i<br />
artikel 2 stipuleras att ingen lag får stiftas som strider mot islams etablerade bestämmelser. Eftersom<br />
homosexuella handlingar <strong>är</strong> förbjudna enligt de flesta uttolkningar av islamsk lag medför detta en risk<br />
för diskriminering på grund av sexuell läggning.<br />
<strong>De</strong> <strong>homosexuellas</strong> <strong>situation</strong> i det irakiska samhället <strong>är</strong> i dag <strong>mycket</strong> <strong>lite</strong> <strong>känd</strong>. <strong>De</strong>t står emellertid<br />
klart att det i Irak traditionellt sett funnits en negativ syn på homosexua<strong>lite</strong>t och mot att öppet deklarera<br />
sin homosexua<strong>lite</strong>t som lever kvar.<br />
Iran<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
<strong>De</strong>n del av islamisk rätt, som kallas hodud, föreskriver hårda straff för vissa typer av sexuella<br />
handlingar. Dödsstraff gäller för anal penetration och piskning vid andra former av sexuellt umgänge<br />
mellan män. För könsumgänge mellan kvinnor utdöms 100 piskrapp för vardera parten. Potentiellt<br />
löper således homosexuella i Iran risk att dömas till <strong>mycket</strong> hårda straff. Beviskraven <strong>är</strong> dock höga med<br />
krav på fyra rättrådiga vittnen eller erkännande från parterna inför domstol. I de fall d<strong>är</strong> homosexuella<br />
avrättats under senare år har det i domskälen inte angetts att de dömts för sin sexuella läggning utan för<br />
andra brott såsom våldtäkt etc. För att sexuella handlingar ska leda till rättsliga åtg<strong>är</strong>der krävs enligt<br />
lagen antingen en anmälan eller att brottet varit uppenbart, till exempel ha begåtts på offentlig plats.<br />
Vid ett uppm<strong>är</strong>ksammat tal vid Columbia University i USA i september 2007 deklarerade<br />
presidenten Ahmadinejad att i Iran existerar inte homosexua<strong>lite</strong>t på samma sätt som i väst. Rättsskydd<br />
mot diskriminering eller trakasserier mot homo- och bisexuella på grund av deras sexuella läggning<br />
saknas.<br />
I Iran <strong>är</strong> det socialt tabubelagt att vara öppen med sin homosexua<strong>lite</strong>t. Homosexuella personer i Iran<br />
kan inte öppet visa sin sexuella läggning utan socialt fördömande av omv<strong>är</strong>lden. Ett vanligt intryck <strong>är</strong><br />
att de allra flesta homosexuella d<strong>är</strong>för väljer att leva relativt diskret och tillbakadraget för att undvika att<br />
utsätta sig för någon fysisk eller juridisk fara.<br />
Offentliga uttryck för k<strong>är</strong>lek mellan vuxna individer undertrycks i Iran oavsett sexuell läggning, se<br />
även p.5.<br />
20
Könsbyte accepteras av myndigheterna och <strong>är</strong> tillåtet i Iran. Transsexuella kan numera även få<br />
ekonomiskt bistånd för operationer och hormonbehandling. Under senare år har ett antal operationer<br />
rapporterats i media utan att ha väckt protester eller klagomål.<br />
p.3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr<br />
Grymma bestraffningar förekommer enligt sharialagarnas så kallade. hodud-bestämmelser. <strong>De</strong>ssa<br />
tillämpas på brott, som anses bryta mot Guds lag och som varken domaren eller lagstiftaren anses kunna<br />
ändra på eller avskaffa. I praktiken rör det sig ofta om brott relaterade till sexuallivet och otrohet och<br />
rörande till statens säkerhet. Beviskraven för hodud-brott <strong>är</strong> höga och antalet dödsstraff som verkställts<br />
med hänvisning till dessa lagar <strong>är</strong> lågt.<br />
Ett moratorium beträffande stening avkunnades av de iranska myndigheterna i december 2002.<br />
Åtskilliga personer har efter 2002 trots detta dömts till stening av lokala domstolar. I flera fall har sedan<br />
en högre rättslig instans ändrat domen till en alternativ straffpåföljd. I juli 2007 stenades dock en man<br />
i Qazvin-provinsen, trots starka internationella protester, till döds för äktenskapsbrott. Enligt Amnesty<br />
fanns i slutet av 2007 elva personer varav nio kvinnor i iranska fängelser, som <strong>är</strong> dömda till döden via<br />
stening för äktenskapsbrott.<br />
p.5. Rätten till frihet och personlig säkerhet<br />
Personer som av islamistiska aktionsgrupper eller av sedlighetspolisen inte anses respektera de officiella<br />
påbuden om modest klädsel och könssegregerat umgänge på offentlig plats eller som misstänks för<br />
sedeslöshet (alkoholkonsumtion, drogmissbruk, umgänge med det motsatta könet utanför äktenskapets<br />
ramar, m.m.) riskerar ingripanden av olika slag. Intimt umgänge för såväl ogifta heterosexuella par som<br />
homosexuella och bisexuella <strong>är</strong> straffbart.<br />
Jamaica<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
Diskriminering som en följd av sexuell läggning och könsidentitet <strong>är</strong> vanligt förekommande. Sexuellt<br />
umgänge mellan män bestraffas med tio års fängelse. Förre premi<strong>är</strong>ministern Patterson har klart<br />
deklarerat att landet inte vill låta sig utsättas för påtryckningar i syfte att förändra sina stränga lagar<br />
gentemot homosexuella. Homosexuella män vågar sällan rapportera övergrepp av rädsla för svåra<br />
repressalier.<br />
p1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna<br />
Våld mot och diskriminering av kvinnor utgör ett s<strong>är</strong>skilt allvarligt problem. <strong>De</strong>tta gäller även gentemot<br />
individer som <strong>är</strong> eller uppfattas som homosexuella liksom mot personer som har drabbats av hiv/aids.<br />
Människohandel och barnarbete utgör också allvarliga problem.<br />
Kamerun<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet enligt lag och kan leda till böter eller fängelse upp till fem år, men straff<br />
utdöms sällan. Rapporter rörande de mänskliga rättigheterna i Kamerun belyser inte <strong>situation</strong>en för<br />
homosexuella, bisexuella och transpersoner. Inställningen till homosexua<strong>lite</strong>t förefaller dock vara<br />
allmänt fördömande och anses framförallt inte vara ett accepterat beteende i det traditionella samhället<br />
på landsbygden.<br />
Kenya<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet enligt kenyansk lagstiftning. <strong>De</strong>t gällde även i det senaste<br />
grundlagsförslaget som togs till folkomröstning 2005 men som inte antogs. Ytterst få har emellertid<br />
åtalats och fällts i enlighet med lagen. Lagen medför dock att homosexuella, bisexuella och<br />
transpersoner inte har rätt till förebyggande och vårdande hiv-relaterad vård anpassad till sina s<strong>är</strong>skilda<br />
behov om de offentliggör sin status. <strong>De</strong>t nationella aidsrådet försöker dock hitta alternativa vägar att nå<br />
dessa grupper.<br />
<strong>De</strong>n öppna samhälleliga debatten verkar inte ge utrymme för någon förståelse för homo-, bi- eller<br />
21
transsexuellas <strong>situation</strong> eller levnadsval och de inflytelserika kyrkorna hävdar att den typen av sexua<strong>lite</strong>t<br />
<strong>är</strong> syndfull. Under november månad sändes i statlig television ett antal program d<strong>är</strong> homosexuella<br />
beskylldes för sexturism och d<strong>är</strong> man allmänt gav en fördömande bild av homosexua<strong>lite</strong>t. Samtidigt<br />
finns det en viss tolerans för homosexuella relationer, inte minst i kustprovinsen. Toleransen <strong>är</strong> dock inte<br />
större än att homosexua<strong>lite</strong>t inte får framstå som en alternativ och legitim livsstil, att homosexuella inte<br />
får leva öppet som homosexuella samt att de inte får ställa krav på likaberättigande av stat, lagstiftning<br />
och samhälle.<br />
p.1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna<br />
N<strong>är</strong> det gäller olika gruppers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna <strong>är</strong> sexuellt våld mot kvinnor<br />
och barn vanligt förekommande. Kvinnor diskrimineras och kvinnlig könsstympning förekommer i<br />
stora delar av landet. Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden i lagen och homo-, bi- och transexuella utsätts för<br />
diskriminering. Även funktionshindrade utgör en utsatt och marginaliserad grupp i Kenya.<br />
Kiribati<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet<br />
Inga uppgifter om HBT-personers (homo-, bi- och transsexuella personers) <strong>situation</strong> i Kiribati finns att<br />
tillgå från International Gay and Lesbian Human Rights Commission.<br />
Kuwait<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden i lag och bestraffas hårt enligt sharia. Frågan <strong>är</strong> tabubelagd och diskuteras<br />
inte offentligt. Möjligheten att få uppgifter om homo-, bi- och transpersoners <strong>situation</strong> <strong>är</strong> <strong>mycket</strong> starkt<br />
begränsad.<br />
Under p.4 Om dödsstraff: Dödsstraff utdöms och har efter flera års uppehåll börjat verkställas<br />
igen. Uppgifter om misshandel i samband med polisförhör förekommer. <strong>De</strong>t finns inga uppgifter om<br />
ofrivilliga försvinnanden. Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden och bestraffas hårt enligt den religiösa sharialagstiftningen.<br />
Lesotho<br />
Grundlagen förbjuder diskriminering på grund av ras, hudf<strong>är</strong>g, kön, språk, religion, politisk eller annan<br />
åskådning, nationell eller social tillhörighet eller annan status. <strong>De</strong>t sistnämnda uttrycket torde innefatta<br />
även sexuell läggning.<br />
Ingen förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella har noterats. Diskussioner har förts om att tillåta<br />
homoäktenskap, men inga beslut i den riktningen har ännu tagits.<br />
Libanon<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> ett brott enligt lagen och homosexuella handlingar kan bestraffas med upp till ett<br />
års fängelse. Lagen gör ingen skillnad på män och kvinnor i detta avseende. Socialt <strong>är</strong> det ett stigma att<br />
vara HBT-person (homosexuell, bisexuell eller transexuell). <strong>De</strong>t finns ingen statistik över antalet HBTpersoner<br />
i Libanon.<br />
Sedan februari 2005 finns en enskild organisation, Helem (Dröm), som arbetar för att bistå HBTpersoner<br />
i Libanon. Organisationen har en hemsida (www.helem.net) och ger ut tidskriften Barra<br />
(Utanför) en gång i kvartalet. Helem arbetar bland annat för att avskaffa artikel 534 om onaturligt<br />
sexuellt umgänge i den libanesiska strafflagstiftningen. I vissa fall samarbetar myndigheterna med<br />
Helem, till exempel om hivupplysning och organisationen samarbetar ocksaå med andra enskilda<br />
organisationer. Under maj 2007 anordnade Helem för tredje året i rad Internationella dagen mot<br />
homofobi med projektvisningar och paneldiskussioner.<br />
Liberia<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t faller under kategorin frivillig sodomi och <strong>är</strong> en första gradens lagöverträdelse<br />
enligt Liberias strafflagstiftning. Några uppgifter om åtal i enlighet med denna lag föreligger inte.<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> inte accepterat av samhället.<br />
22
Libyen<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet enligt lag. Allt som har med sexua<strong>lite</strong>t att göra <strong>är</strong> tabubelagt och ska utövas<br />
i slutenhet. Förbjuden sexuell handling, homosexua<strong>lite</strong>t, äktenskapsbrott, samlag utanför äktenskapet<br />
med mera kan prövas i domstol endast om personerna ifråga tagits på bar g<strong>är</strong>ning och vittnen finns. I<br />
tvister inom familjer om sexuella handlingar kan de berörda personerna inte räkna med myndigheternas<br />
skydd. Homo-, bi- och transsexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> tabubelagda begrepp såväl i det offentliga rummet som inom<br />
hemmet.<br />
Malawi<br />
Homo-, bi- eller transsexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> inte uttryckligen angivet i Malawis strafflag. Benämningen<br />
”onaturliga överträdelser” (”unnatural offences”) tolkas dock som homosexuella aktiviteter och kan ge<br />
upp till 14 års fängelse. Rubriceringen ”grov osedlighet” (”gross indecency”) mellan män kan vidare ge<br />
upp till fem års fängelse.<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> tabubelagt och allmänt stigmatiserat, men det finns inga tillgängliga rapporter om<br />
trakasserier av homosexuella. <strong>De</strong>t bedöms tillhöra den privata sf<strong>är</strong>en och <strong>är</strong> inget som man bör tala om<br />
öppet. <strong>De</strong> homo-, bi- och transsexuellas rättigheter behandlas d<strong>är</strong>för inte offentligt.<br />
Malaysia<br />
<strong>De</strong>t finns omfattande religiösa och kulturellt betingade fördomar mot homosexuella. Sexuella handlingar<br />
mellan manliga homosexuella <strong>är</strong> olagliga i Malaysia och kan bestraffas med fängelse i upp till 20 år<br />
samt spöstraff. <strong>De</strong>t mesta <strong>känd</strong>a fallet <strong>är</strong> sodomidomen mot den före detta vice premi<strong>är</strong>ministern Anwar<br />
Ibrahim, som flera år senare upphävdes på grund av bristande bevisning. Transsexuella kan åtalas för<br />
förargelseväckande beteende. Om de <strong>är</strong> muslimer kan de åtalas under delstatliga sharialagar.<br />
Maldiverna<br />
Homosexuella handlingar <strong>är</strong> förbjudna i Maldiverna. Manlig homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> belagt med livstidsstraff.<br />
<strong>De</strong>t finns dock inga uppgifter om att sådana straff utmätts.<br />
Marocko<br />
p1. Allmänt om MR<br />
Homosexuella har under året utan vittnen eller bevis dömts för perversa handlingar .<br />
Punkt 17<br />
Homosexuella handlingar <strong>är</strong> förbjudna enligt lag och straffas med böter upp till motsvarande 1 000<br />
svenska kronor eller fängelse mellan sex månader och tre år. I praktiken finns en tolerans i samhället<br />
under förutsättning att man iakttar diskretion. Såväl utländska som marockanska personer lever i<br />
homosexuella relationer i Marocko, åtminstone i de större städerna. I delar av samhället finns dock<br />
en stark stigmatisering kring homo-, bi- och transpersoner. <strong>De</strong>t finns inte några uppgifter om någon<br />
aktiv förföljelse från myndigheternas sida gentemot homosexuella. <strong>De</strong> personer som har lagförts<br />
för homosexua<strong>lite</strong>t de senaste åren <strong>är</strong> nästan uteslutande personer som har gjort sig skyldiga till<br />
övergrepp på barn eller som har anlitat minderåriga prostituerade. Islamistiska krafter har dock förföljt<br />
homosexuella.<br />
Under hösten 2007 skedde upplopp i staden Ksar el-Kebir till följd av påståenden, bland annat<br />
i samband med predikningar i moskéerna, om att en privat fest skulle ha varit ett homosexuellt<br />
bröllop. Personer som n<strong>är</strong>varade vid festen har utan bevis dömts till fängelsestraff för perverterade<br />
handlingar , medan personer ur den upphetsade folkmassan endast greps tillfälligt. Även i andra<br />
sammanhang har homosexuella förföljts.<br />
Marshall öarna<br />
Inga uppgifter om diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet <strong>är</strong> <strong>känd</strong>a.<br />
23
Mauretanien<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden enligt lag och belagt med dödsstraff<br />
Under p4. Dödsstraff<br />
Dödsstraff kan enligt lag utdömas för brott som hotar statens säkerhet, våldtäkt av minderårig samt för<br />
homosexua<strong>lite</strong>t. <strong>De</strong>n senaste avrättningen ägde rum 1987.<br />
Mauritius<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> tabubelagt och uppm<strong>är</strong>ksammas överlag inte offentligt. <strong>De</strong>t finns ingen tillgänglig<br />
information om diskriminering från statens sida.<br />
Moçambique<br />
Homosexuellas, bisexuellas och transsexuellas (HBT) rättigheter diskuteras i allmänhet inte och inget<br />
politiskt parti eller människorättsorganisation driver krav på dessa gruppers rättigheter. Artiklarna 70<br />
och 71 i konstitutionen har kritiserats i åtskilliga rapporter (och av stödgrupper för homosexuella) för att<br />
vara emot manlig homosexua<strong>lite</strong>t. Andra hävdar att detta <strong>är</strong> en feltolkning av konstitutionen.<br />
Under 2006 förekom flera artiklar och program i media rörande frågor om sexuell läggning. En<br />
studie av attityder gentemot homosexuella som genomfördes i fyra moçambikiska städer under 2006<br />
visade att 16 procent av denna urvalsgrupp betraktade homosexua<strong>lite</strong>t som en sjukdom, 96 procent sade<br />
att de <strong>känd</strong>e homosexuella och 80 procent sade att de hade homosexuella vänner. <strong>De</strong>nna ökade öppenhet<br />
kulminerade i Moçambiques första offentliga möte om <strong>homosexuellas</strong> rättigheter i oktober 2006.<br />
Namibia<br />
Homo-, bi och transsexuella (HBT)-personers möjligheter att åtnjuta de mänskliga rättigheterna på<br />
samma villkor som andra individer <strong>är</strong> något oklar. Grundlagens artikel 10 förbjuder diskriminering i<br />
allmänna termer och nämner specifikt kön (engelskans sex ), som olaglig diskrimineringsgrund.<br />
HBT-föreningar anser att ordet sex skall tolkas vitt och även inkludera sexuell läggning. Frågan har<br />
dock inte prövats i domstol. Vad som talar mot HBT-föreningarnas ståndpunkt <strong>är</strong> att sodomi, till vilket<br />
homosexua<strong>lite</strong>t räknas i namibisk rättsutövning fortfarande <strong>är</strong> kriminaliserat.<br />
<strong>De</strong>n tidigare lagen om arbetsvillkor nämnde explicit homosexuella som en grupp som inte fick<br />
diskrimineras på arbetsplatsen. I den nya lagen som antagits, men ännu inte trätt ikraft, har dock<br />
homosexuella tagits bort som en icke-diskriminerbar grupp. HBT-föreningar menar att detta inte skall<br />
anses inneb<strong>är</strong>a någon ändring i sak och ställer sitt hopp till att domstolarna skall tillerkänna HBTpersoner<br />
skydd i framtida rättsfall.<br />
Tidigare har ordet ”homosexuell” använts som skällsord av vissa regeringsföreträdare, inte minst av<br />
Sam Nujoma, mot kritiker. <strong>De</strong>tta språkbruk förefaller dock minska tack vare Nujomas tillbakadragande<br />
från den offentliga scenen.<br />
Myndigheterna förhindrar inte HBT-föreningar att föra en aktiv kampanj för sina medlemmars<br />
intressen och hålla offentliga möten.<br />
Nepal<br />
HBT-personer utsätts för diskriminering och trakasserier i Nepal. <strong>De</strong>t finns ingen lag som direkt<br />
förbjuder homosexua<strong>lite</strong>t. Nepals civilrätt innehåller dock ett förbud mot onaturlig sex - ett<br />
begrepp som inte n<strong>är</strong>mare definieras. Sedan 2001 arbetar organisationen Blue Diamond Society (BDS)<br />
för sexuella minoriteters rättigheter. BDS hävdar att sexuella minoriteter i Nepal <strong>är</strong> svårt utsatta för<br />
förtryck och diskriminering. BDS rapporterar om regelbundna övergrepp av polis, inklusive våldtäkter,<br />
misshandel och utpressning.<br />
Maoisterna har även utpekats som skyldiga för övergrepp, bland annat mot två unga kvinnor<br />
som ”anklagades” för att vara lesbiska. I december 2007 l<strong>är</strong> den nepalesiska högsta domstolen ha<br />
uppmanat regeringen att se över lagstiftningen angående homosexuella, eftersom denna ansågs vara<br />
diskriminerande.<br />
24
Nicaragua<br />
Sexuella förbindelser mellan personer av samma kön har varit olagligt. I den nya brottsbalk som<br />
beslutades av nationalförsamlingen i november 2007 legaliserades homosexua<strong>lite</strong>t, men detta l<strong>är</strong><br />
dock inte förändra den konservativa samhällsandan på kort sikt. <strong>De</strong>t återstår att se om landet ändrar<br />
sin inställning till internationella avtal d<strong>är</strong> man tidigare genomgående har reserverat sig gällande<br />
medborgarnas rätt till sin egen sexua<strong>lite</strong>t. <strong>De</strong>t finns inga rapporter om organiserat våld gentemot<br />
homosexuella, bisexuella och/eller transpersoner men då dessa grupper inte åtnjuter skydd av<br />
grundlagen befinner de sig i en utsatt <strong>situation</strong>. Diskriminering i skolor och på arbetsplatser <strong>är</strong> vanligt<br />
förekommande och homosexuella har hotats med avstängning och avsked. Diskriminerande uttalanden<br />
av politiker har även förekommit. [...]<br />
Nigeria<br />
Enligt lag <strong>är</strong> homosexua<strong>lite</strong>t förbjudet och döms i varierande skala som sedlighetsbrott. Ett utdömt straff<br />
kan bestå av fängelse mellan tre månader och tre år, böter eller kroppsstraff. I vissa fall av ”sodomi” kan<br />
lagen utdöma straff på upp till 14 års fängelse. Enligt sharialagen <strong>är</strong> straffet för homosexua<strong>lite</strong>t hundra<br />
piskrapp för någon som ännu inte <strong>är</strong> gift och stening till döds för någon som <strong>är</strong> gift eller frånskild.<br />
Trots förbudet mot homosexua<strong>lite</strong>t finns enstaka organiserade intressegrupper, framförallt i<br />
storstäderna, som till exempel INCRESE och Alliance Rights Nigeria. Uppgifter finns i massmedia<br />
om att personer som misstänkts vara homosexuella har attackerats av olika gänggrupperingar och det<br />
förekommer ytterligare uppgifter om att homosexuella har stängts av från skolor och universitet. Få<br />
personer avslöjar sin homosexuella läggning för omgivningen. Kontakter på internet <strong>är</strong> vanliga bland<br />
homosexuella och det finns inga uppgifter om att myndigheterna gjort tillslag mot sådana sidor.<br />
Vidare finns uppgifter om att 18 män arresterats av polis i delstaten Bauchi den i augusti 2007 och<br />
anklagats för sodomi på grund av deras påstådda sexuella läggning. Brottsrubriceringen har sedan<br />
ändrats till lösdriveri.<br />
Ett lagförslag mot homosexuella förbindelser har arbetats fram, men har ännu inte trätt i kraft.<br />
Förslaget inneb<strong>är</strong> inte bara förbud mot giftermål, utan även förbud mot allt sexuellt umgänge,<br />
registrering av organisationer som verkar för <strong>homosexuellas</strong> rättigheter och möten mellan<br />
homosexuella. Förslaget har mött stark internationell kritik. Yttrande- och mediefriheten och d<strong>är</strong>till<br />
samlingsfriheten skulle komma att drabbas ifall förslaget blir verklighet.<br />
Oman<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden i lag och bestraffas hårt enligt sharia- lagstiftningen. Frågan <strong>är</strong> tabubelagd<br />
och diskuteras inte offentligt. Möjligheterna att bedöma de <strong>homosexuellas</strong> egentliga <strong>situation</strong> <strong>är</strong> <strong>mycket</strong><br />
små.<br />
(P1: ”Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> olagligt och bestraffas enligt shariah-lagst.”)<br />
Pakistan<br />
Homosexuella handlingar <strong>är</strong> straffbara enligt pakistansk lag. Några ansträngningar görs inte för att<br />
öka respekten för homo- bi och transpersoner (HBT) från officiellt håll. Ett uppm<strong>är</strong>ksammat fall togs<br />
upp i juni 2007 då en domstol dömde ett äktenskap till upplösning då mannen, som var transsexuell,<br />
bedömdes vara en kvinna, och ett äktenskap mellan två kvinnor sades vara mot islam.<br />
Palau<br />
Säkra uppgifter om <strong>situation</strong>en för personer med annan än heterosexuell<br />
läggning <strong>är</strong> knapphändiga. Någon lagstadgad eller annars officiell diskriminering l<strong>är</strong> inte förekomma.<br />
Homosexuellas sociala <strong>situation</strong> <strong>är</strong> med rådande brist på underlag svårare att uttala sig om.<br />
Papua Nya Guinea<br />
Diskriminering på grund av sexuell läggning <strong>är</strong> lagstridig men personer med annan än heterosexuell<br />
läggning <strong>är</strong> i vissa delar av landet socialt utsatta.<br />
25
Qatar<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden i lag och bestraffas i förekommande fall enligt religiös lag (sharia). Frågan<br />
<strong>är</strong> tabubelagd och diskuteras knappast offentligt i samhället. Ytterligare uppgifter avseende faktisk<br />
toleransnivå <strong>är</strong> svåra att få eller belägga.<br />
Saint Kitts och Nevis<br />
Sexuella relationer mellan personer av samma kön <strong>är</strong> förbjudet enligt lag. Premi<strong>är</strong>minister Douglas har<br />
dock nyligen föreslagit att lagen ska avskaffas.<br />
Saint Lucia<br />
Sexuellt umgänge mellan personer av samma kön <strong>är</strong> förbjudet enligt lag men det inga fall av<br />
diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet har rapporteras under det senaste året.<br />
Saint Vincent och Grenadinerna<br />
Sexuellt umgänge mellan personer av samma kön <strong>är</strong> straffbart på Saint Vincent och Grenadinerna.<br />
Samoa<br />
Ingen lagstadgad diskriminering <strong>är</strong> belagd. Homosexuella förbindelser <strong>är</strong> på sina håll inte socialt<br />
accepterade.<br />
Saudiarabien<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden enligt den saudiska tolkningen av sharialagstiftningen, vilket inneb<strong>är</strong> att<br />
homosexuella aktiviteter kan bestraffas hårt. Vanligast <strong>är</strong> kroppsstraff. Frågan <strong>är</strong> dock tabubelagd och<br />
diskuteras inte offentligt i samhället. I april 2007 dömdes två män till 7 000 piskrapp för homosexuella<br />
handlingar.<br />
Under p.3 MR<br />
Enligt sharialagstiftningen <strong>är</strong> homosexua<strong>lite</strong>t förbjuden och kan leda till stränga straff, vanligen<br />
spöstraff.<br />
Senegal<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjudet enligt lag och <strong>är</strong> starkt tabubelagt. Misshandel och trakasserier av<br />
homosexuella förekommer men inga uppgifter finns på att de anmäls.<br />
Seychellerna<br />
Situationen för homo- och bisexuella och transpersoner <strong>är</strong> oklar. I princip ska de inte diskrimineras,<br />
men enkönade par får t.ex. inte ingå äktenskap. Några säkra uppgifter om homo-, bi- eller transsexuellas<br />
<strong>situation</strong> på Seychellerna har inte funnits att tillgå.<br />
Sierra Leone<br />
Lagen förbjuder homosexuellt umgänge och homosexuella diskrimineras både officiellt och socialt.<br />
Äktenskap mellan människor av lika kön har fördömts av ministeriet för socialt välstånd, gender och<br />
barn. <strong>De</strong>t finns rapporter om mord på grund av sexuell läggning.<br />
Singapore<br />
Sexuella handlingar mellan personer av samma kön <strong>är</strong> förbjudna enligt lagen om så kallat<br />
’onaturlig sex’ och kan leda till fängelse. Kriminaliseringen av samkönade sexuella handlingar har<br />
debatterats under 2007 med anledning av det genomgripande ändringsförslag av strafflagen som<br />
parlamentsbehandlats och antagits i oktober 2007.<br />
Förbudet har emellertid lämnats oförändrat med hänsyn till den allmänna opinionen som fortfarande<br />
anses vara konservativ i moralfrågor. Åsikterna går emellertid is<strong>är</strong> såväl i den allmänna debatten som<br />
hos politiker och jurister, om förbudet i fråga bör finnas kvar. En större internetkampanj genomfördes<br />
26
till förmån för förbudets upphävande och en framställan med samma innehåll lämnades till parlamentet.<br />
Regeringen underströk att man inte aktivt kommer beivra förbudet, på samma sätt som man underlåtit<br />
på senare år.<br />
En viss liberalisering har också kunnat noteras bland annat genom att öppet homosexuella personer<br />
fått anställning inom regeringsapparaten. Homosexuella grupper tillåts dock inte att registrera sig under<br />
föreningslagen, Societies Act, och de har nekats tillstånd n<strong>är</strong> de ansökt att få ordna offentliga möten.<br />
Somalia<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> inte accepterat i det somaliska samhället. <strong>De</strong>t har tidigare rapporterats att<br />
homosexuella par fängslats som följd av sin sexuella läggning. <strong>De</strong>t förekommer också uppgifter om att<br />
dödstraff genom stening tidigare utdömts för homosexua<strong>lite</strong>t, men inga fall <strong>är</strong> <strong>känd</strong>a under 2007.<br />
Sri Lanka<br />
Homosexuellt samliv <strong>är</strong> förbjudet enligt lag i Sri Lanka. <strong>De</strong>t <strong>är</strong> vanligt att polisen trakasserar<br />
homosexuella, i synnerhet homosexuella prostituerade och transvestiter. Organisationen ”Companions<br />
on a journey,” arbetar aktivt för att främja <strong>homosexuellas</strong> rättigheter i samhället.<br />
Sudan<br />
Enligt sudanesisk lag <strong>är</strong> det tillåtet att vara homosexuell, men homosexuella handlingar <strong>är</strong> straffbara.<br />
Straffskalan sträcker sig från prygel (100 piskrapp) till högst fem års fängelse vid första och andra<br />
dömda fallet av praktiserad homosexua<strong>lite</strong>t hos den anklagade. Om personen döms för samma brott<br />
en tredje gång <strong>är</strong> straffet antingen dödsstraff eller livstids fängelse. Några domslut på senare tid <strong>är</strong> inte<br />
<strong>känd</strong>a.<br />
punkt 4: Enligt strafflagen kan dödsstraff utdömas för mord, dråp, apostasi (att överge sin religion),<br />
otrohet eller efter den tredje domen för homosexuellt utövande, liksom för ett antal brott rörandes rikets<br />
säkerhet. <strong>De</strong> senare kan röra sig om omrubricerade politiska brott.<br />
Swaziland<br />
Lagstiftningen ger inte uttryckligen skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Sexuellt<br />
umgänge mellan män <strong>är</strong> förbjudet i lag; skiftande tolkningar finns om huruvida även sexuellt umgänge<br />
mellan kvinnor <strong>är</strong> förbjudet. <strong>De</strong>t finns inga rapporter om trakasserier av homo-, bi- eller transsexuella<br />
personer, men det vore dock sannolikt förenat med stora svårigheter att öppet manifestera en homo-, bi-<br />
eller transsexuell läggning.<br />
Syrien<br />
Syrisk lagstiftning gör ingen explicit referens till sexuell läggning. Onaturlig sexuell samvaro<br />
<strong>är</strong> förbjuden i lag och kan straffas med upp till tre års fängelse. <strong>De</strong>t bedrivs ingen aktiv förföljelse<br />
av HBT-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) från myndigheternas sida, men det<br />
förekommer rapporter om att HBT-personer som ertappas tas i förvar. <strong>De</strong>t råder inte social acceptans<br />
för homosexua<strong>lite</strong>t, bisexua<strong>lite</strong>t och transsexua<strong>lite</strong>t bland allmänheten. <strong>De</strong>t finns ingen debatt om rätten<br />
till frihet från diskriminering på grund av sexuell läggning. Frågan drivs inte av organisationer för<br />
mänskliga rättigheter som arbetar i landet.<br />
Tanzania<br />
Sexuellt umgänge mellan män <strong>är</strong> förbjudet enligt tanzanisk lagstiftning med en straffsats på upp till 14<br />
års fängelse. Lagen tillämpas dock inte, eftersom homo- bisexuella- och transpersoner (HBT) generellt<br />
döljer sin läggning. Fördomar <strong>är</strong> utbredda och homosexua<strong>lite</strong>t förlöjligas offentligt. Homosexua<strong>lite</strong>t<br />
anses generellt vara något på gränsen till icke existerande i Tanzania och tros bara gälla utlänningar,<br />
inte tanzanierna själva. Forskning kring frågan <strong>är</strong> i princip obefintlig och arbete för HBT-personers<br />
rättigheter minimalt. På Zanzibar bestraffas homosexuella relationer mellan vuxna med sju års fängelse<br />
och homosexuella relationer med pojkar under 18 år med livstids fängelse.<br />
27
Togo<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> olagligt i Togo och homosexuella diskrimineras.<br />
Tonga<br />
<strong>De</strong>t finns inga uppgifter om lagstadgad diskriminering på grund av könsidentitet, men homosexuella<br />
förbindelser <strong>är</strong> på många håll i landet inte socialt accepterade.<br />
Trinidad och Tobago<br />
Sexuellt umgänge mellan personer av samma kön <strong>är</strong> olagligt i Trinidad och Tobago och diskriminering<br />
av homo- bi- och transsexuella förekommer.<br />
Tunisien<br />
Homosexual<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> kriminaliserat och straffet för homosexuellt umgänge <strong>är</strong> högst tre år. För att straff<br />
ska kunna utdömas måste det finnas vittnen och en anmälan ska ha gjorts. <strong>De</strong>t <strong>är</strong> <strong>mycket</strong> ovanligt att<br />
fall som avser homosexua<strong>lite</strong>t hamnar inför domstol. Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> <strong>mycket</strong> <strong>lite</strong>t accepterat eller<br />
tolererat i de breda samhällslagren.<br />
Turkmenistan<br />
Homosexuella handlingar mellan män <strong>är</strong> förbjudet enligt lag men åtal enligt denna paragraf <strong>är</strong> enligt<br />
uppgift ovanliga. Homosexua<strong>lite</strong>t mellan kvinnor har aldrig reglerats i lag.<br />
Traditionella v<strong>är</strong>deringar gör att HBT-personer knappast <strong>är</strong> socialt accepterade. Personer som<br />
väljer att öppet visa sin homosexua<strong>lite</strong>t riskerar att utsättas för trakasserier av omgivningen. <strong>De</strong>t verkar<br />
d<strong>är</strong>emot inte förkomma någon systematisk förföljelse av homosexuella från myndighetshåll.<br />
Tuvalu<br />
Inga uppgifter finns att tillgå från International Gay and Lesbian Human Rights Commission.<br />
Uganda<br />
Uganda strafflagstiftning används för att förbjuda homosexua<strong>lite</strong>t och<br />
homosexuella handlingar. Högsta straff <strong>är</strong> livstids fängelse. Lagstiftningen har hittills framförallt<br />
använts för att straffa män som har sex med män, men ett nytt lagförslag skulle inneb<strong>är</strong>a ett förbud även<br />
mot lesbiska relationer.<br />
Tillämpningen av lagstiftningen har också på andra sätt inneburit<br />
diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Skolan kan inte ta upp homosexua<strong>lite</strong>t<br />
och sexualupplysning och hiv-förebyggande kan inte bemöta frågorna. Genom en grundlagsändring år<br />
2005 förbjöds äktenskap mellan personer av samma kön.<br />
Frågan <strong>är</strong> starkt stigmatiserad och ugandiska myndigheter har inte respekterat eller skyddat enskildas<br />
rätt till privatliv eller skydd mot diskriminering, våld och trakasserier. Förnedrande behandling har<br />
förekommit. Vid flera tillfällen har listor på personer som påstås vara homosexuella offentliggjorts<br />
i ugandisk press. Regeringen har under de senaste åren också på olika sätt gjort inskränkningar i<br />
yttrandefriheten med hänvisning till moral.<br />
Under hösten inledde enskilda organisationer en kampanj för homo- och<br />
bisexuellas samt transpersoners (HBT) åtnjutande av mänskliga rättigheter. Kampanjen mötte starkt<br />
motstånd från regeringsrepresentanter och från religiösa ledare. Ministern för etik och integritet<br />
gjorde i samband med kampanjens lanserande ett uttalande om att homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> onaturligt och<br />
att regeringen kontrollerar HBT-personer. Biträdande riksåklagaren uppmanade via radio relevanta<br />
myndigheter att vidta lämpliga åtg<strong>är</strong>der för att verkställa lagens förbud mot homosexua<strong>lite</strong>t.<br />
Trots att det anses finnas en stark ugandisk opinion mot homosexua<strong>lite</strong>t finns det i Uganda enskilda<br />
organisationer som aktivt och öppet vågar debattera HBT-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter<br />
och även driva frågan i domstol.<br />
Samt (under punk ett:) Våld, inklusive sexuellt våld, mot och diskriminering av kvinnor och flickor<br />
<strong>är</strong> fortsatt ett utbrett problem. Lagstiftningen förbjuder sexuellt umgänge mellan personer av samma kön<br />
28
och ugandiska myndigheter har inte respekterat enskildas rättigheter eller skyddat homo- och bisexuella<br />
samt transpersoner mot diskriminering.<br />
Uzbekistan<br />
Homosexuella handlingar mellan män kan enligt lagen bestraffas med fängelse i upp till tre år men åtal<br />
<strong>är</strong> ovanliga. Kvinnlig homosexua<strong>lite</strong>t har aldrig reglerats i lagstiftningen. Traditionella v<strong>är</strong>deringar gör<br />
att homosexuella, bisexuella och transpersoner knappast <strong>är</strong> socialt accepterade. Personer som väljer att<br />
öppet visa till exempel sin homosexua<strong>lite</strong>t kan riskera att utsättas för trakasserier av omgivningen.<br />
Från myndighetshåll verkar det d<strong>är</strong>emot inte förkomma någon systematisk förföljelse av homosexuella,<br />
bisexuella och transpersoner.<br />
Yemen<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> förbjuden enligt sharia-lagstiftningen och belagd med dödsstraff. <strong>De</strong>t <strong>är</strong> svårt att<br />
erhålla tillförlitlig information om <strong>homosexuellas</strong> <strong>situation</strong> i landet.<br />
Zambia<br />
Enligt zambisk lag <strong>är</strong> homosexua<strong>lite</strong>t olagligt och straffbart. <strong>De</strong>t <strong>är</strong> inte känt att det förekommer<br />
någon systematisk diskriminering eller förföljelse av homosexuella, bisexuella eller transsexuella. I<br />
media rapporteras dock ibland om gripanden av män på grund av homosexuella aktiviteter. Enskilda<br />
organisationer har då och då under kortare tid fokuserat på <strong>homosexuellas</strong> rättigheter, utan att det lett till<br />
m<strong>är</strong>kbart förbättrade resultat för de homosexuella. Ämnet tas sällan upp i den allmänna debatten.<br />
Zimbabwe<br />
Homosexua<strong>lite</strong>t <strong>är</strong> olagligt i Zimbabwe. Genom ett tillägg i kriminallagstiftningen 2006 har begreppet<br />
sodomi fått en mer godtycklig tolkning till att inkludera all fysisk kontakt mellan män som kan anses<br />
omoralisk. Acceptansen gentemot homo- och bisexuella samt transpersoner <strong>är</strong> <strong>mycket</strong> låg i Zimbabwe,<br />
s<strong>är</strong>skilt bland de mer traditionella grupperna i samhället. President Mugabe har vid flera tillfällen gjort<br />
häftiga utfall och nedsättande uttalanden mot homosexuella.<br />
I Zimbabwe arbetar organisationen Gays and Lesbians Association of Zimbabwe (GALZ) med att<br />
hävda <strong>homosexuellas</strong> rättigheter. GALZ har sedan 2003 n<strong>är</strong>varat vid landets internationella bokmässa.<br />
Vid mässan 2005 hotades organisationen av en grupp besökare och tvingades lämna mässan för att<br />
undvika våldsamheter. Polis och vakter på plats gjorde ingen ansats att ingripa.<br />
Homo- och bisexuella har i likhet med andra oppositionella grupper i samhället inte samma tillgång<br />
till de statsägda massmedierna samt har svårt att erhålla demonstrationstillstånd. Vidare åtnjuter de<br />
endast begränsat skydd från polisen. <strong>De</strong>t finns fall d<strong>är</strong> människor har trakasserats och misshandlats av<br />
polis på grund av sin sexuella läggning.<br />
29
30<br />
Riksförbundet för <strong>homosexuellas</strong>, bisexuellas och transpersoners rättigheter<br />
The Swedish Federation for Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender Rights<br />
Box 350, S-101 26 Stockholm, Sweden. www.rfsl.se