De homosexuellas situation är idag mycket lite känd - RFSL

” De 

homosexuellas 

situation 

är idag 

mycket 

lite känd” 

- en granskning av UD:s landrapporter 

1

Innehåll 

Förord sid 5 

Bakgrund sid 6 

Sammanfattning sid 7 

Hur granskiningen genomfördes sid 8 

Resultat av granskningen sid 10 

Landrapporterans brister 

och hur man åtgärdar dessa sid 12 

Källor sid 16 

Bilaga – punkt 17 i UD:s 

landrapporter 2008 sid 17 

3

Förord 

Denna rapport har tagits fram under 2008-2009 av 

RFSL:s asylarbetsgrupp. Arbetsgruppen har bestått av: 

Kai Bergendal, Camilla Haglund, Lotta Jernström, 

Tasso Stafilidis och Cajsa Unnbom. Medverkande, 

förutom medlemmar av asylarbetsgruppen, under 

den arbetsdag den 12 april 2008 då alla landrapporter 

gicks igenom var: Athena Farrokhzad, Emma Freiman, 

Ylva Karlsson, Anette Lebbad, Joakim Lindberg, 

Tilda Lindgren, Mika Nielsen, Karin Reinhard, Anna 

Waldehorn och Maria Zerihoun. 

Rapporten har under hösten 2009 färdigställts av 

Lars Jonsson på RFSL:s förbundskansli, som genomfört 

redaktionell bearbetning och tagit fram kompletterande 

innehåll. 

5

6 

Bakgrund 

RFSL har under många år arbetat för att förbättra situationen för homosexuella, bisexuella och 

transpersoner (hbt-personer) i andra länder och verkat för att Sverige ska följa konventioner och lagar 

genom att ge skydd åt de flyktingar som söker sig till Sverige på grund av förföljelse i sitt hemland. 

Enligt FN:s flyktingkonvention, den så kallade Genèvekonventionen, som Sverige har undertecknat och 

byggt svensk asyllagstiftning på är en flykting en person som har skäl att vara rädd för förföljelse i sitt 

hemland på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell 

läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Hbt-personer som löper risk för förföljelse i 

hemlandet har således rätt att beviljas asyl i Sverige. 

RFSL:s arbete i asylfrågor utförs på flera olika sätt. Ett viktigt inslag är att förbundet har en 

flyktinghandläggare som agerar juridiskt ombud för asylsökande hbt-personer. Bland de instanser 

RFSL har kontakt med och försöker påverka i asylfrågor kan nämnas regeringen, riksdagens ledamöter, 

Migrationsverket och tidigare den numera nedlagda Utlänningsnämnden 

Ett dokument som ofta ligger till grund för beslut i asylärenden är de landrapporter från 

Utrikesdepartementet (UD) om hbt-personers situation som de svenska ambassaderna runtom i världen 

samlar in uppgifter till. Dessa landrapporter är sedan 2003 offentliga. Det är vanligt att landrapporter 

ligger till grund för asylbeslut från Migrationsverket och Migrationsdomstolarna. 

RFSL har mot denna bakgrund granskat ambassadernas rapportering om hbt-personers situation. I 

denna rapport granskas ambassadernas landrapporter under i första hand punkt 17, där hbt-personers 

situation redogörs.

Sammanfattning 

RFSL:s granskning av Utrikesdepartementets landrapporter är tyvärr en nedslående läsning. 

Mot bakgrund av att landrapporterna i så stor utsträckning används av Migrationsverket och 

Migrationsdomstolarna krävs en kvalitetssäkring gällande rapporteringen om hbt-personers situation 

i de länder som behandlas i denna rapport. Landrapporternas bristfälliga och ibland felaktiga och 

vilseledande information har enligt RFSL:s mening fått allvarliga konsekvenser för enskilda som 

avvisats till länder där homosexuella handlingar är förbjudet enligt lag. 

En kvalitetssäkring kräver att regeringen sätter upp tydliga kriterier för vad en utlandsmyndighet 

måste vidta för åtgärder för att innehållet i ambassadernas rapportering ska hålla hög kvalitet och inte 

bygga på enskilda tjänstemäns bristfälliga slutsatser. 

Mot denna bakgrund begär RFSL att regeringen vidtar åtgärder för att landrapporterna ska 

kvalitetssäkras. 

Följande punkter är RFSL:s krav på åtgärder: 

• Att UD tar till sig RFSL:s kritik och eftersöker förstahandsinformation från hbt-personer, samt 

att man systematiskt kontaktar relevanta inhemska och internationella organisationer för att råda 

bot på landrapporternas anmärkningsvärda kunskapsluckor. 

• Att rapporterna tar upp hur lagen tillämpas i praktiken och vilka följder den får, inte bara hur 

lagen ser ut. Saknas sådan kunskap ska det anges tydligt i rapporten. 

• Att man systematiskt följer upp brottsrubriceringar om våldtäkt samt sexuellt utnyttjande av 

minderåriga när det syftar på homosexuella män, bl.a. genom att man aktivt tar kontakt med 

andra källor än statsföreträdarna i de aktuella fallen för att kritiskt granska brottsrubriceringens 

giltighet. 

• Att hatbrott i nära relationer, så kallade hedersbrott mot hbt-personer, blir belyst grundligare i 

landrapporterna. 

• Att hbt-kvinnors situation blir belyst grundligare i landrapporterna, med särskilt fokus på 

hatbrott inom familjen och övergrepp av myndighetsutövare. 

• Att UD bygger sina slutsatser på kunskap kring kulturella sedvänjor i det aktuella landet så att 

inte västerländska feltolkningar leder till att situationen för hbt-personer allvarligt feltolkas. 

RFSL menar dessutom att landrapporternas tyngd i enskilda asylärenden är av sådan art att 

ambassadernas rapportering till UD inte ska godkännas om det finns brister i rapporteringen. Bristande 

kvalitetssäkring leder till en falsk kunskap om situationen i landet, med följd att allvaret i situationen för 

asylsökande hbt-personer gravt underskattas. Landrapporter som inte kvalitetssäkrats ska inte användas 

som underlag i enskilda asylärenden. 

7

8 

Hur granskningen 

genomfördes 

Sedan 2003 är utrikesförvaltningens årliga landrapporter om mänskliga rättigheter tillgängliga för 

allmänheten. De läggs ut på webbplatsen www.manskligarattigheter.gov.se. De senaste landrapporterna, 

som gäller situationen i länderna 2007, presenterades den 27 mars 2008. Under 2009 släpps inga nya 

rapporter. 

Under 2008 granskade en arbetsgrupp inom RFSL, asylarbetsgruppen, ett urval av landrapporterna 

för att ta reda på i vilken utsträckning de tar upp situationen för hbt-personer. Landrapporterna får ses 

som en officiell svensk sammanställning över situationen för mänskliga rättigheter i världens länder. De 

är en viktig källa till information när Migrationsverket och Migrationsdomstolarna fattar beslut om asyl. 

Att UD:s landrapporter ger tillförlitlig kunskap om vilken ställning hbt-personer har i lagstiftning och i 

samhällsliv i länderna de behandlar kan alltså vara avgörande för den som söker skydd undan förföljelse 

på grund av könsidentitet eller sexuell läggning. 

Totalt gick arbetsgruppen igenom 80 rapporter, som motsvarar 80 självständiga stater. Att det blev 

just dessa 80 berodde på att granskningen avgränsades till de länder där sex mellan personer av samma 

kön eller andra ”onaturliga handlingar” enligt lag straffas med döden, fängelse eller kroppsstraff. Till 

sin hjälp hade arbetsgruppen en sammanställning över rättsläget i världens länder ”Legal survey on 

the countries in the world having legal prohibitions on sexual activities between consenting adults in 

private”. Den togs fram 2006 för ILGA:s räkning av Daniel Ottosson, juriststudent vid Södertörns 

högskola. ILGA (International Gay, Lesbian, Bisexual, Trans and Intersex Association) är en 

samarbetsorganisation för världens hbt-organisationer som RFSL är medlemsorganisation av. Två av 

de länder vars landrapport granskats, Indien och Nicaragua, har glädjande nog sedan landrapporterna 

skrevs avkriminaliserat det förbud mot samkönat sex som fanns i dessa länders lagstiftningar. 

Undersökningen hade kunnat bli mycket större. Det råder ingen tvekan om att hbt-personer förföljs 

även i länder som saknar lagar det går att döma hbt-personer till straff genom. Svenska myndigheter 

behöver naturligtvis kunskap även om situationen i dessa länder. 

En tillfällig arbetsgrupp, bestående av 15 personer, tillbringade en arbetsdag med att gå igenom 

rapporterna och värdera dem utifrån ett formulär. Varje landrapport prövades mot en checklista där 

följande frågor ställdes: 

1. Hur många rader finns det under punkt 17 (”Diskriminering på grund av sexuell läggning eller 

könsidentitet”)? 

Syfte: Att se hur stort utrymme som gavs åt hbt-personers situation. 

2. Hur många sidor innehåller rapporten? 

Syfte: Att sätta fråga 1 i perspektiv. Om det är en tunn rapport är det rimligt att förvänta sig färre rader 

under punkt 17. 

3. Nämns källor under punkt 17? 

4. Nämns rättsfall under punkt 17? 

Syfte: Att se vad rapportförfattarna grundar sina slutsatser på och vilka källor de eventuellt har använt. 

5. Nämns transpersoner specifikt under punkt 17? Om ja, vad står det? 

6. Nämns lesbiska specifikt under punkt 17? Om ja, vad står det? 

Syfte: Att se om rapportförfattarna bara uppmärksammat homosexuella mäns situation.

7. Nämns brist på information som ett problem under punkt 17? 

Syfte: Att upptäcka om rapportförfattarna ansträngt sig för att hitta information men inte lyckats. 

8. Står det något på ILGA:s hemsida om landet som saknas i UD:s rapport? 

Syfte: Att kontrollera om rapportförfattarna har ansträngt sig för att hitta information om hbt-personers 

situation. ILGA är en lättillgänglig källa till information om hbt-personers rättigheter. Om rapporten 

inte har tagit upp något viktigt som går att läsa på ILGA:s hemsida kan det finnas skäl att tro att 

författarna inte har sökt information särskilt aktivt. 

Formulären sammanställdes sedan av RFSL:s asylarbetsgrupp. Resultat av sammanställningen 

presenteras i kapitel 5. Resultat och har utgjort underlag till de slutsatser som presenteras i kapitel 6. 

Landrapporternas brister och hur man åtgärdar dessa. 

9

10 

Resultat av granskningen 

Här följer en sammanställning över svaren på de frågor som besvarades på ett formulär gällande varje 

enskild landrapport. Varje granskare ombads också ge ett omdöme (godkänd eller icke-godkänd) utifrån 

helhetsintrycket av informationen under punkt 17 i respektive landrapport. 

1. Hur många rader finns det under punkt 17 (”Diskriminering på grund av sexuell läggning eller 

könsidentitet”)? 

I genomsnitt stod det 6,5 rader under punkt 17. Det får bedömas som en alltför liten genomsnittssiffra. 

Gällande ett antal mycket små självständiga nationer är det mer förklarligt att det inte finns så mycket 

tillgänglig information att redovisa. Även om det också i sådana fall förmodligen skulle vara fullt 

möjligt att få fram information utöver en eller två meningar, vilket exempelvis är fallet i rapporten för 

den västindiska nationen Grenada där det enda som står är: ” Lagen förbjuder sexuella relationer mellan 

personer av samma kön”. I några fall är det mycket anmärkningsvärt att rapporteringen är så summarisk. 

I landrapporten för Afghanistan upptar punkt 17 3 rader av 19 sidor och i den för Pakistan 6 rader av 21 

sidor. Utförligare information om situationen för hbt-personer i de båda länderna finns tillgänglig från 

människorättsorganisationer. När det gäller Pakistan finns även organisationer i landet som arbetar hiv/ 

aids-preventivt med god kännedom om främst homo- och bisexuella mäns situation. 

2. Hur många sidor innehåller rapporten? 

I genomsnitt innehåller UD:s landrapporter från 2008 12,3 sidor. 

3. Nämns källor under punkt 17? 

I 62 procent av de granskade landrapporterna hänvisades till någon slags källa under punkt 17. De som 

granskat rapporterna har dock i många fall varit mycket generösa gällande vad som ska tolkas som att 

en källa nämns. I fyra av landrapporterna, de för Botswana, Libanon, Nepal och Zimbabwe som alla fått 

omdömet godkänd, nämns namn på en organisation i landet som arbetar för hbt-personers rättigheter. 

4. Nämns rättsfall under punkt 17? 

I 12,6 procent av de granskade landrapporterna nämns ett specifikt rättsfall. 

5. Nämns transpersoner specifikt under punkt 17? Om ja, vad står det? 

I 47,4 procent av de granskade landrapporterna nämns transpersoner specifikt. Men i 37,8 procent 

av fallen då transpersoner nämns är det enbart i en uppräkning där homosexuella, bisexuella och 

transpersoner nämns i samma mening. Exempelvis står det i landrapporten för Kamerun: ”Rapporter 

rörande de mänskliga rättigheterna i Kamerun belyser inte situationen för homosexuella, bisexuella 

och transpersoner.” Separat specifik information om situationen för transpersoner är mer sällsynt, men 

förekommer på något sätt i 29,1 procent av de granskade landrapporterna. 

6. Nämns lesbiska specifikt under punkt 17? Om ja, vad står det? 

I 7,6 procent av de granskade landrapporterna nämns lesbiska specifikt. Exempelvis står det i 

landrapporten för Uganda: ”Lagstiftningen har hittills framförallt använts för att straffa män som har 

sex med män, men ett nytt lagförslag skulle innebära ett förbud även mot lesbiska relationer.” I de 

flesta fall står det dock ingenting om kvinnor och det framgår inte om det är så att den information om 

homosexuellas situation som ges gäller enbart homosexuella män eller om den också, framför allt när 

det gäller strafflagar, stämmer också gällande homosexuella kvinnor. Man kan anta att informationen 

i många fall, även om det är outtalat, inte inbegriper homosexuella kvinnor. Att författarna av 

landrapporterna inte anstränger sig att reflektera över att den information som framförs många gånger 

inte inbegriper hbt-kvinnor är mycket otillfredsställande.

7. Nämns brist på information som ett problem under punkt 17? 

I 25,3 procent av de granskade landrapporterna nämns att det råder brist på information. I flera fall där 

detta nämns kan man dock anta att rapportförfattaren hade kunnat hitta information utan några större 

problem. Det tidigare ovan citerade konstaterandet i landrapporten för Kamerun om att ”rapporter 

rörande de mänskliga rättigheterna i Kamerun” inte belyser ”situationen för homosexuella, bisexuella 

och transpersoner” är ett exempel på detta. 2007 förekom det ett uppmärksammat rättsfall i Kamerun 

med tre män som greps och åtalades anklagade för homosexualitet – ett fall som bevakades aktivt av 

organisationen International Gay and Lesbian Human Rights Commission och uppmärksammades 

i media i Kamerun och i internationell hbt-media. I landrapporten för Kamerun nämner man dock 

ingenting om detta, utan hänvisar alltså till att ospecificerade ”rapporter” inte tar upp situationen för hbtpersoner. 

8. Står det något på ILGA:s hemsida om landet som saknas i UD:s rapport? 

I 32,9 procent av de granskade landrapporterna fanns information på ILGA:s hemsida (www.ilga.org) 

om situationen för hbt-personer i landet som saknas i landrapporten. De som granskat rapporterna kunde 

alltså i all hast i en tredjedel av fallen hitta information som saknas i landrapporten. Något som tyder 

på att det i många fall ägnats alltför lite tid vid författandet av landrapporten åt att ta reda på hur det 

förhåller sig med situationen för hbt-personer i landet i fråga. 

Godkända landrapporter 

Utifrån helhetsintrycket av informationen under punkt 17 i respektive landrapport ombads varje 

granskare att ge omdömet godkänd eller icke-godkänd. Endast 35.4 procent av landrapporterna fick 

omdömet godkänd. De landrapporter som fick omdömet godkänd var de för: Algeriet, Bangladesh, 

Botswana, Etiopien, Fiji, Förenade Arabemiraten, Gambia, Kenya, Libanon, Malaysia, Marocko, 

Moçambique, Namibia, Nepal, Nicaragua, Senegal, Seychellerna, Sierra Leone, Singapore, Sudan, 

Tonga, Turkmenistan, Uganda, Uzbekistan, Yemen, Zambia och Zimbabwe. 

En av de landrapporter där det står mest under punkt 17 är den för Uganda. I den sammanfattas på 

ett föredömligt sätt den utsatta situationen som hbt-personer i landet lever under. Konkreta exempel 

ges och information ges om att det finns hbt-organisationer som verkar i landet. Även om också denna 

landrapport skulle kunna vara ännu utförligare så kan den ändå lyftas fram som ett exempel på en 

rapport där situationen för hbt-personer blir belyst på ett tillräckligt utförligt sätt. 

Landrapporten för Iran är även den en av de längre under punkt 17 men den blir ändå inte godkänd. 

Det beror på att det som står i rapporten får situationen att framstå som mindre allvarlig än vad den 

i verkligheten är. I rapporten står: ” Potentiellt löper således homosexuella i Iran risk att dömas till 

mycket hårda straff. Beviskraven är dock höga med krav på fyra rättrådiga vittnen eller erkännande 

från parterna inför domstol.” Vad man underlåter att nämna är att fällande dom också kan utfärdas 

av domaren utifrån att denne gör en egen bedömning utifrån sitt eget förnuft. Omnämnandet av 

att president Ahmadinejad hållit ett tal vid Columbia University i USA i september 2007 där han 

deklarerade att i Iran existerar inte homosexualitet på samma sätt som i väst problematiseras inte heller. 

I landrapporten för Irak, också den underkänd, förekommer ett anmärkningsvärt konstaterande 

om att ” de homosexuellas situation i det irakiska samhället är i dag mycket lite känd”. När denna 

landrapport skrevs var det känt, genom rapportering i media och genom att människorättsorganisationer 

slagit larm, att islamistiska miliser i Irak ägnar sig åt att systematiskt mörda hbt-personer. Om detta ges 

dock ingen information alls i landrapporten för Irak. 

11

12 

Landrapporternas brister 

och hur man åtgärdar dessa 

Landrapporternas kunskapsluckor - trots att källor finns 

Många rapporter beskriver möjligheten att få fram information om hbt-personers situation i landet som 

starkt begränsad. Det är också uppenbart vid en granskning av rapporterna att det är lite som generellt 

rapporterats under punkt 17. Mer än hälften av rapporterna har fem rader eller mindre för att beskriva 

situationen i landet. Denna knapphändiga information ligger många gånger till grund för svenska 

myndigheters möjlighet att bedöma situationen i landet när det gäller om enskilda asylsökande riskerar 

fängelse, kropps- eller dödstraff vid ett avslagsbeslut. Bristen på information är alltså ett synnerligen 

allvarligt problem – för såväl asylsökande som svenska myndigheter och rättsinstanser. 

Är det då så svårt att få tag på information om situationen för hbt-personer? I 32,9 procent av 

landrapporterna hittades vid en snabb sökning information om situationen för hbt-personer i landet som 

inte framgick i landrapporten på ILGA:s hemsida. Hade man utökat sökningen till exempelvis även 

Amnestys och Human Rights Watchs hemsidor hade man sannolikt hittat mer information som missats 

i landrapporterma. Amnesty har tidigare riktat skarp kritik mot svenska UD för att alltför ensidigt förlita 

sig på knapphändig information från svenska ambassader. Man jämför här med brittiska UD som aktivt 

samlar in information från FN:s särskilda sändebud, Amnesty samt Human Rights Watch. Utan sådan 

research kommer de svenska landrapporternas anmärkningsvärda kunskapsluckor att bestå. 

Möjligheten att råda bot på bristen på information är en fråga om hur aktivt man eftersöker 

information och var man letar. Ett självklart första steg är givetvis att höra med hbt-personer själva 

inom landet för förstahandsinformation. I flera av de länder där homosexualitet är förbjudet finns dock 

av naturliga skäl inga formella hbt-organisationer. Däremot kan inhemska människorättsorganisationer, 

kvinnoorganisationer och hiv-relaterade organisationer ha tillgång till information. Det är vanligt att 

hbt-personer söker sig till just denna typ av organisationer i brist på lagliga hbt-organisationer. 

RFSL menar att det är ett minimikrav att man tar initiativ till att efterfråga förstahandsinformation 

från hbt-personer, samt fakta från såväl inhemska som internationella organisationer som har tillgång till 

relevant information. I länder där homosexualitet är straffbelagt krävs att information eftersöks på andra 

ställen än de gängse. 

RFSL kräver: att UD tar till sig RFSL:s kritik, att man eftersöker förstahandsinformation från hbtpersoner 

inom landet, samt att man systematiskt kontaktar relevanta inhemska och internationella 

organisationer för att råda bot på landrapporternas anmärkningsvärda kunskapsluckor. 

Tillämpning av lagar 

De flesta landrapporter nämner hur lagen ser ut, men flera inte hur tillämpningen ser ut i praktiken. Det 

faktum att rapporten bara beskriver lagen, men inte dess tillämpning i praktiken, får konsekvenser för 

enskilda asylsökanden. Det kan också hända att man i landrapporterna slår fast att lagen sällan eller 

inte alls tillämpas, vilket Migrationsverket tolkar som att det är riskfritt att sända tillbaka asylsökande. I 

Migrationsverkets handläggning så räcker det inte att landets lag straffbelägger homosexualitet. Istället 

måste det styrkas att lagen verkligen tillämpas i praktiken. I exempelvis fallet med en homosexuell 

man från Syrien så menade den asylsökande att risken var överhängande för att han skulle råka ut 

för förföljelse om han skulle återvända till hemlandet. I sitt avslagsbeslut säger Migrationsverket: 

”Homosexualitet är straffbart i Syrien och maximalt kan tre års fängelse utdömas (…) Homosexualitet

är starkt tabubelagt och inte alls socialt accepterat. (…) Enligt Sveriges ambassad i Damaskus är 

det ovanligt att homosexuella anges för myndigheterna, vilket leder till att det sällan blir fråga om 

rättegång.” Senare i beslutet drar man följande slutsats: ”Mot bakgrund av ovanstående landinformation 

finner Migrationsverket att du inte riskerar förföljelse av sådan intensitet som avses i utlänningslagen på 

grund av din sexuella läggning”. 

Att man i landrapporten bagatelliserar risken för förföljelse i Syrien var alltså en avgörande faktor 

till avslagsbeslutet. Det här gäller för flera av de avslagsbeslut som förekommit de senaste åren. 

Slutsatsen man kan dra av detta är att så länge landrapporterna bara nämner hur lagstiftningen ser ut 

men inte hur tillämpningen i praktiken ser ut, eller bagatelliserar följderna av att lagstiftningen finns, så 

finns en stor risk att svenska myndigheter kommer tolka det som att lagen inte utgör något problem för 

att sända tillbaka asylsökande. När den svenska ambassaden inte har snappat upp något att rapportera 

tolkas det som att det inte finns någon förföljelse. Därför är det synnerligen viktigt att man inte nöjer 

sig med att redovisa hur lagen ser ut – utan även hur tillämpningen i praktiken ser ut och följderna i 

samhället av att ett förbud mot homosexualitet finns. 

RFSL kräver: att lagens tillämpning i praktiken och följderna av den ska vara ett självklart inslag i 

landrapporternas beskrivning av situationen i landet. 

Rapportering i media – falsk brottsrubricering 

Att ta del av rapporteringen i landets media är ett sätt att få fram information om situationen i landet för 

hbt-personer. I den mån hbt-personer förföljs eller drabbas av fängelsestraff så är medias rapportering 

ett sätt att fånga upp detta. 

Men samtidigt måste man ta med i beräkningen att det i flera av de länder det rapporteras från 

inte har yttrandefrihet, och att media (och dess rapportering) är statskontrollerad. Det faktum att det 

exempelvis inte skrivs något om att hbt-personer fängslats eller straffats på annat sätt kan alltså inte tas 

som intäkt för att förföljelse, fängelse- kropps- eller dödsstraff inte tillämpas. I exempelvis Kina menar 

offentliga företrädare att homosexualitet överhuvudtaget inte förekommer. I Saudiarabien är frågan 

tabubelagd och kan inte diskuteras offentligt. I flera länder sker en regelmässig sammanbladning så 

att homosexualitet betraktas som ett uttryck för pedofili eller våldtäkt. När homosexuella straffas för 

sin sexuella läggning så kan det därför hända att man använder andra brottsrubriceringar och åtalar för 

våldtäkt eller sex med minderåriga. Flera fall där man starkt kan misstänka att så har varit fallet har 

förekommit under de senaste åren i Iran. I den mån media rapporterar om åtalen, så rapporteras de under 

samma brottsrubricering. Landrapporten från Saudiarabien tar exempelvis upp ett sådant här fall. 

Här är det alltså helt avgörande att man inte okritiskt sväljer officiella versioner från odemokratiska 

och homofoba regimer. Utan att man istället är extra uppmärksam på just sådana brottsrubriceringar – 

och aktivt kontaktar andra källor för andra versioner, exempelvis jurister, människorättsorganisationer 

eller andra som kan ha insyn i de specifika fallen. 

Om man inte särskilt uppmärksammar att sådan brottsrubricering kan vara falsk, så kommer 

landrapporterna inte att kunna beskriva verkligheten för homosexuella inom landet, såsom risken för 

fängelse eller dödsstraff på grund av sexuell läggning. 

RFSL kräver: att man systematiskt följer upp brottsrubriceringar som våldtäkt och sex med 

minderåriga när det gäller homosexuella män, att man aktivt tar kontakt med andra källor än 

statsföreträdarna i de aktuella fallen, att man undersöker brottsrubriceringens giltighet, samt att detta 

löpande tas upp i landrapporterna 

13

Hatbrott i nära relationer, familjevåld eller s.k. hedersbrott 

Hatbrott i nära relationer, familjevåld eller s.k. hedersbrott riktat mot familjemedlemmar eller anhöriga 

på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet är vanligt förekommande men detta framgår 

nästan inte någonstans i landrapporterna. Detta är också ett problem då många hbt-personer som 

flyr undan förföljelse inte får ett fullgott skydd i Sverige då även kunskapen hos Migrationsverket är 

bristfällig. 

I de länder som rapporten lyfter fram är det inte enbart lagstiftningen eller samhällets syn på 

homosexualitet, bisexualitet och könstillhörighet/könsrollsbeteende som konsekvent kränker enskilda 

individers frihet och rättigheter, utan också familjens och släktens heteronormativa förväntningar. 

Detta ställer den enskilde under ytterligare press och för många så handlar det inte bara om att leva 

i skydd från myndigheter utan också från sin familj och släkt. Om homosexualitet uppdagas hos en 

familjemedlem i exempelvis Irak upplevs detta i många fall som något som drar skam över familjen. I 

en del familjer kommer man då, med indirekt stöd från ledande religiösa företrädare inom landet och 

deras tolkning av de muslimska shariabestämmelserna, fram till att familjens heder enbart kan upprättas 

genom att mörda personen som vanärat familjen. 

Detta blir en dubbel skyddsgrund för många av de asylsökande hbt-personer som söker skydd i 

Sverige men som nästan helt saknas i beskrivningen av skyddsbehövande, inte minst i asylprövningar. 

Att blir återsänd till sitt hemland på grund av att asylskälen inte bedöms som trovärdiga eller hållbara 

med hänvisning till myndigheterna i det aktuella landet blir därför otillräckligt då den som sökt skydd i 

Sverige i praktiken riskerar att bestraffas av sin familj eller en släkting. Sådan bestraffning handlar inte 

sällan om hedersmord där gärningsmännen får mycket låga straff eller går fria. 

Hatbrott i nära relationer är ett stort problem även i andra länder än de länder som rapporten 

granskat. Den stora skillnaden är att i länder där samkönade relationer inte bestraffas enligt lag går det 

att få hjälp av myndigheter och rättsväsende. Med tanke på hur vanligt förekommande det är för hbtpersoner 

att drabbas av våld av en nära anhörig är RFSL mycket kritisk till att landrapporterna helt 

saknar detta perspektiv. 

RFSL kräver: att hatbrott i nära relationer och familjevåld, så kallade. hedersbrott mot hbt-personer, 

blir belyst grundligare i landrapportern. 

Bristande belysning av kvinnors situation 

Endast 7,6 procent av rapporterna nämner kvinnor. I en uppsats framlagd vid centrum för genusstudier 

vid Stockholms Universitet, ”Ett Utvidgat flyktingbegrepp? – en intersektionell och queerfeministisk 

analys av sexuell läggning som grund för flyktingskap i nya utlänningslagen”, skriver Caroline 

Bleichner: ”Många av de kvinnor som söker asyl på grund av sexuell läggning har utsatts för förföljelse 

i hemmet av den närmaste familjen, släktingar eller partnerns släktingar. Förföljelsen kan då lättare 

avfärdas som ”familjeangelägenheter”, vilket inte är asylgrundande i sig. Våldet och övergreppen 

som sker i den privata sektorn är fortfarande inom asylrätten lägre värderade än förföljelse i statens 

namn vilket försvårar situationen för homo- och bisexuella kvinnor. Statsvetaren Maria Bexelius 

visar i sin undersökning om kvinnor på flykt också att övergrepp som begåtts av polis eller militär 

i hemlandet som normalt sett är att betrakta som myndighetsutövare, i svensk asylrätt har avfärdats 

som enskilda kriminella handlingar, inte sanktionerade av staten – och alltså inte kan betraktas som 

flyktinggrundande”. 

Mot denna bakgrund är det synnerligen viktigt att landrapporterna grundligare belyser hbtkvinnors 

situation i landet, med fokus på såväl hatbrott i nära relationer som fokus på övergrepp av 

myndighetsutövare. 

RFSL kräver: att hbt-kvinnors situation blir belyst grundligare i landrapporter, med särskilt fokus på 

hatbrott i nära relationer och övergrepp av myndighetsutövare 

14

Bristande förståelse för hur könsrollsbeteendet skiljer sig mellan länder och 

kulturer 

För att rätt kunna tolka situationen i landet för hbt-personer, så krävs att man har en förståelse för hur 

könsrollsbeteendet skiljer sig mellan länder. Vad som är ok att göra eller inte göra – som man eller som 

kvinna – skiljer sig mellan länder. Beteendet måste sättas in i sin kulturella kontext. 

Ett mycket tydligt exempel är att det i en landrapport för Iran från början av 2000-talet beskrevs att 

män går hand i hand på stan. Författaren drog därmed slutsatsen att homosexualitet är relativt accepterat 

i Iran. Problemet här var att man utgick från en svensk förförståelse i tolkningen av ett beteende. Två 

svenska män som håller varandra i handen offentligt skulle tolkas som homosexuella av betraktarna. 

I Iran däremot ser normerna annorlunda ut – två heterosexuella män kan hålla varandra i handen utan 

att uppfattas som homosexuella. Även om någon sådan liknande iögonenfallande ytlig tolkning av 

beteenden inte förekommer i de granskade landrapporterna för 2008 är de författade med svenska 

glasögon. Något som innebär att man riskerar att feltolka situationen för hbt-personer. 

RFSL kräver: att UD bygger sina slutsatser på kunskap kring kulturella sedvänjor i det aktuella landet 

- så att inte västerländska tolkningar leder till att situationen för hbt-personer allvarligt feltolkas. 

15

16 

• 

• 

• 

Källor 

UD:s landrapporter 2008 om de mänskliga rättigheterna i världen. 

“State-sponsored Homophobia - A world survey of laws prohibiting same sex activity 

between consenting adults” av Daniel Ottosson. Rapport publicerad av ILGA. 

”Ett Utvidgat flyktingbegrepp? – en intersektionell och queerfeministisk analys av sexuell 

läggning som grund för flyktingskap i nya utlänningslagen” av Caroline Bleichner, Författad vid 

Centrum för genusstudier, Stockholms Universitet.

Bilaga – punkt 17 i UD:s 

landrapporter 2008 

Punkt 17 ska innehålla information om diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet 

Afghanistan 

Öppen homosexualitet förekommer inte och homosexuella samlag är förbjudna enligt sharia. Det finns 

inget rättsligt skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. 

Algeriet 

Homosexualitet och bisexualitet är förbjudet i algerisk lag och uppfattas som förargelseväckande och 

anses ”strida mot naturen”. Umgänge mellan personer av samma kön kan bestraffas med upp till två 

års fängelse och böter. Alla involverade parter kan bestraffas och om någon av parterna är minderårig 

betraktas brottet som grovt och ett treårigt fängelsestraff samt böter kan utdömas. Under senare år har 

öppen homosexualitet blivit något vanligare. 

Till följd av sociala och religiösa påtryckningar betraktas AIDS som en skamfylld sjukdom. Under 

2006 lanserade hälsoministeriet en anti-AIDS kampanj, där vikten av att bekämpa diskriminering av 

HIV/AIDS-sjuka på arbetsplatser poängterades. 

Angola 

Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet nämns inte i angolansk lagstiftning. 

Det finns inget förbud mot homosexualitet enligt lag. Homosexualitet är dock fortfarande stigmatiserat 

och det förekommer få öppet homo- och bisexuella eller personer med transpersonlighet (HBT) i det 

offentliga livet. Enligt uppgift finns det inga enskilda organisationer som aktivt driver HBT-frågor. 

Antigua och Barbuda 

Lagen förbjuder sexuellt umgänge mellan personer av samma kön. Det finns rapporter om 

diskriminering av HBT- personer. 

Bahrain 

Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas formellt enligt religiös lag (sharia). Frågan är 

tabubelagd och diskuteras sällan offentligt. Ytterligare uppgifter är svåra att få eller belägga. 

Bangladesh 

Homosexuella handlingar är enligt lag straffbara, dock tillämpas lagen mycket selektivt. När polisen 

griper manliga sexarbetare blir resultatet oftast symboliska böter för förargelseväckande beteende. I en 

del fall uppges gripna ha frihetsberövats utan häktningsförhandling i upp till två veckor, ett förfarande 

som saknar laglig grund. 

Ett flertal enskilda organisationer arbetar med homosexuella. I samtliga fall uppges syftet främst att 

vara att förhindra spridning av HIV. Ingen organisation agerar öppet för förbättrade levnadsvillkor för 

homosexuella. Statsmakterna stödjer ett antal av organisationerna. 

Enligt enskilda organisationer är det inte lagar och förordningar som är det största problemet 

för homosexuella. I stället är det den sociala stigmatiseringen som följer av att leva utanför gängse 

sociala mönster med giftermål och barn de två kanske starkaste institutionerna i det bangladeshiska 

samhället. 

Barbados 

Sexuella kontakter mellan vuxna av samma kön är inte straffbelagt däremot förekommer diskriminering 

mot HBT-personer, det vill säga homo-, bi och transsexuella personer. 

17

Belize 

Belizisk lagstiftning betraktar inte homosexualitet eller andra former av sexuell läggning eller 

könsidentitet som ett brott. Diskriminering i arbetslivet och inom utbildningsväsendet är dock vanligt 

förekommande. Unibam, som är den största organisationen som arbetar med HBT-frågor ur ett MRperspektiv, 

söker genom utbildningsåtgärder, seminarier och forskning minska stigmatisering och 

diskriminering av HBT-personer i landet. 

Benin 

Homosexuella handlingar är förbjudet enligt lag och är i allmänhet inte heller socialt accepterat. Det 

finns dock inga uppgifter avseende systematisk förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella personer. 

Bhutan 

Sexuella handlingar mellan män är förbjudna enligt bhutanesisk lagstiftning. Inga uppgifter om av 

staten sanktionerad förföljelse eller direkt diskriminering av homosexuella har funnits att tillgå. 

Botswana 

Botswansk lagstiftning, liksom samhällets attityd i stort, är diskriminerande mot homosexuella, 

bisexuella och transpersoner (HBT-personer). Strafflagen förbjuder sexuella handlingar mellan personer 

av samma kön, vilka kan dömas till upp till sju års fängelse. Någon vidare acceptans finns inte heller 

hos allmänheten. Våld mot och diskriminering av HBT-personer förekommer regelbundet. Antalet 

polisiära ingripanden mot HBT-personer är emellertid lågt och staten förefaller i allmänhet avstå från 

ingrepp. 

Organisationen för mänskliga rättigheter, Ditshwanelo försöker verka för en ökad acceptans av 

HBT-personer, men ämnet väcker inte något bredare engagemang eller debatt. Organisationen har bland 

annat drivit frågan rättsligt dock utan framgång. Domstolen bedömde i målet Kanane v. State, juni 2003, 

bland annat att tiden inte var mogen för en avkriminalisering av homosexuella handlingar ens mellan 

vuxna, samtyckande män och att homosexuella män och kvinnor inte representerade en grupp eller klass 

som i dagsläget behövde skydd under grundlagen. Under 2007 ansökte en HBT-organisation vid namn 

LEGABIBO om att få registrera sin organisation vid inrikesministeriet där samtliga organisationer 

i Botswana måste registreras. Registreringen är nödvändig för att kunna vara verksam, underteckna 

kontrakt, öppna bankkonton med mera Personer som leder eller är medlem i icke-registrerade 

organisationer kan dömas till böter eller fängelse. LEGABIBOs ansökan har avslagits då staten anser 

att ett organisationstillstånd skulle innebära en indirekt sanktionering av olaglig verksamhet som till 

exempel sexuella handlingar mellan personer av samma kön. Ansökan ligger nu på regeringens bord 

och organisationen har aviserat att de har för avsikt att ta frågan till domstol om de inte registreras. 

Brunei 

Homosexualitet är förbjudet i lag. Uppgifter om eventuella bestraffningar saknas. 

Burma (Myanmar) 

Homosexualitet är förbjudet enligt lag, och är ett tabubelagt område som inte är föremål för någon 

offentlig diskussion. Inga uppgifter har dock kunnat inhämtas som tyder på att homosexuella, bisexuella 

eller transexuella personer i praktiken utsätts för systematisk diskriminering och förföljelse, utöver 

vad som drabbar befolkningen i allmänhet. Internationella organisationer som driver dagcenter för 

homosexuella män i huvudstaden Rangoon uppger att de kan verka relativt fritt utan inblandning av 

lokala myndigheter. 

Djibouti 

Homosexualitet är straffbart enligt shariarätten. Det finns inga rapporter om att lagen har tillämpats. Att 

leva öppet som homo- eller bisexuell eller som transperson får dock antas vara förknippat med stora 

svårigheter. 

18

Dominica 

Sexuellt umgängen mellan personer av samma kön är olagligt. Rapporter förekommer om 

diskriminering av HBT-personer (homo-, bi och transsexuella personer). 

Egypten 

Homo- och bisexualitet är inte förbjuden eller omnämnd i egyptisk lag. Friheten att leva som homo- 

eller bisexuell eller att förespråka dessa gruppers rättigheter är i praktiken starkt inskränkt. Situationen 

för homosexuella försämrades under början av 2000-talet, särskilt genom att en rättsprocess inleddes 

mot homosexuella, den så kallade. Queen Boat-rättegången . Flera räder mot homosexuella 

rapporterades och många av dessa beskrev en ökande känsla av osäkerhet. Under de senaste åren har 

situationen förbättrats något. 

Eritrea 

Homosexualitet är förbjudet i eritreansk lag, och kan beläggas med fängelsestraff på upp till tre år. 

Uppgifter finns om att det också i praktiken är förenat med betydande svårigheter att leva öppet som 

homo-, bi- eller transsexuell. 

Etiopien 

Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet 

Lagen föreskriver förbud mot ’sodomi’, men några domar enligt denna lag har inte avkunnats. Öppet 

homosexuella förhållanden tycks inte förekomma. Betydande svårigheter skulle sannolikt drabba den 

som öppet manifesterar sin homo- eller bisexuella läggning eller sin transpersonlighet. 

Fiji 


I april 2005 dömdes två män för homosexuella handlingar. Landets högsta domstol upphävde domen i 

augusti samma år och uttalade att brottslagstiftningen var diskriminerande och bröt mot konstitutionen 

genom att straffbelägga frivilliga sexuella förbindelser mellan män. 

Förenade arabemiraten 

Homosexualitet är förbjuden i lag, och bestraffas i enlighet med islamsk lagstiftning. Uppgifter tyder 

dock på att det i praktiken kan finnas skillnader mellan olika emirats toleransnivåer mot homosexuella 

som inte manifesterar sin relation öppet. Generellt lever homosexuella under hotet av rättsliga åtgärder, 

men ingen aktiv förföljelse kan för närvarande påvisas. 

Ämnet är tabubelagt och diskuteras knappt offentligt i samhället och är på så vis svår att 

dokumentera närmare. 

Hösten 2007 uppmärksammades ett fall i Dubai där en fransk tonårspojke våldtagits av två 

emiratiska män. Dessa dömdes till 15 års fängelse. 

Gambia 


Homosexualitet är förbjudet enligt lag och är starkt tabubelagt i det gambiska samhället. Utifrån 

perspektivet med riskerna kring hiv/aids har frågan om homosexualitet börjat uppmärksammas av 

oberoende media. Den svåra stigmatisering som homosexuella drabbas av ökar risken för smittspridning 

eftersom den sexuella läggningen hemlighålls. 

Ghana 


Homosexuella handlingar är straffbara och homosexuella utsätts för utfrysning i samhället. Under 2006 

förhindrade regeringen en planlagd konferens i Ghana om homosexuellas rättigheter. Den planlagda 

konferensen mötte våldsam kritik i det ghananska samhället från religiösa grupper och också i pressen. 

19

Grenada 

Lagen förbjuder sexuella relationer mellan personer av samma kön. 

Guinea 

Homosexualitet är tabu i Guinea. Homosexuella handlingar är förbjudna enligt lag. Homosexuella 

handlingar bestraffas med fängelse från sex månader till tre år och böter från 100 000 till en miljon 

guineanska franc. Det finns inga uppgifter om omfattningen av tillämpningen av denna lagstiftning. 

Guyana 

Könsumgänge mellan personer av samma kön är olagligt i Guyana. Det finns rapporter om trakasserier 

och diskriminering mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. 

Indien 

Homosexuella handlingar är straffbara enligt indisk lag. Regeringen har beslutat att tillsätta en 

arbetsgrupp under det nationella aids-programmet som ur ett hiv-förebyggande perspektiv ska se över 

de lagar som rör homosexuella, narkomaner och prostituerade. I dagsläget stödjer den indiska staten 

hivförebyggande insatser för homo- och bisexuella samt transgrupper (HBT). Detta arbete försvåras 

av den rådande lagstiftningen. Det förekommer uppgifter om att HBT-personer utsätts för hot och 

förföljelser även av polisen. 

Irak 


I den existerande irakiska strafflagen (kapitel 9) stadgas att homosexuella handlingar mellan vuxna 

är olagliga och bestraffas med 7 års fängelse respektive 10 års fängelse om handlingarna inkluderar 

en minderårig. Homosexuella handlingar nämns inte uttryckligen i Iraks nya konstitution, men i 

artikel 2 stipuleras att ingen lag får stiftas som strider mot islams etablerade bestämmelser. Eftersom 

homosexuella handlingar är förbjudna enligt de flesta uttolkningar av islamsk lag medför detta en risk 

för diskriminering på grund av sexuell läggning. 

De homosexuellas situation i det irakiska samhället är i dag mycket lite känd. Det står emellertid 

klart att det i Irak traditionellt sett funnits en negativ syn på homosexualitet och mot att öppet deklarera 

sin homosexualitet som lever kvar. 

Iran 


Den del av islamisk rätt, som kallas hodud, föreskriver hårda straff för vissa typer av sexuella 

handlingar. Dödsstraff gäller för anal penetration och piskning vid andra former av sexuellt umgänge 

mellan män. För könsumgänge mellan kvinnor utdöms 100 piskrapp för vardera parten. Potentiellt 

löper således homosexuella i Iran risk att dömas till mycket hårda straff. Beviskraven är dock höga med 

krav på fyra rättrådiga vittnen eller erkännande från parterna inför domstol. I de fall där homosexuella 

avrättats under senare år har det i domskälen inte angetts att de dömts för sin sexuella läggning utan för 

andra brott såsom våldtäkt etc. För att sexuella handlingar ska leda till rättsliga åtgärder krävs enligt 

lagen antingen en anmälan eller att brottet varit uppenbart, till exempel ha begåtts på offentlig plats. 

Vid ett uppmärksammat tal vid Columbia University i USA i september 2007 deklarerade 

presidenten Ahmadinejad att i Iran existerar inte homosexualitet på samma sätt som i väst. Rättsskydd 

mot diskriminering eller trakasserier mot homo- och bisexuella på grund av deras sexuella läggning 

saknas. 

I Iran är det socialt tabubelagt att vara öppen med sin homosexualitet. Homosexuella personer i Iran 

kan inte öppet visa sin sexuella läggning utan socialt fördömande av omvärlden. Ett vanligt intryck är 

att de allra flesta homosexuella därför väljer att leva relativt diskret och tillbakadraget för att undvika att 

utsätta sig för någon fysisk eller juridisk fara. 

Offentliga uttryck för kärlek mellan vuxna individer undertrycks i Iran oavsett sexuell läggning, se 

även p.5. 

20

Könsbyte accepteras av myndigheterna och är tillåtet i Iran. Transsexuella kan numera även få 

ekonomiskt bistånd för operationer och hormonbehandling. Under senare år har ett antal operationer 

rapporterats i media utan att ha väckt protester eller klagomål. 

p.3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr 

Grymma bestraffningar förekommer enligt sharialagarnas så kallade. hodud-bestämmelser. Dessa 

tillämpas på brott, som anses bryta mot Guds lag och som varken domaren eller lagstiftaren anses kunna 

ändra på eller avskaffa. I praktiken rör det sig ofta om brott relaterade till sexuallivet och otrohet och 

rörande till statens säkerhet. Beviskraven för hodud-brott är höga och antalet dödsstraff som verkställts 

med hänvisning till dessa lagar är lågt. 

Ett moratorium beträffande stening avkunnades av de iranska myndigheterna i december 2002. 

Åtskilliga personer har efter 2002 trots detta dömts till stening av lokala domstolar. I flera fall har sedan 

en högre rättslig instans ändrat domen till en alternativ straffpåföljd. I juli 2007 stenades dock en man 

i Qazvin-provinsen, trots starka internationella protester, till döds för äktenskapsbrott. Enligt Amnesty 

fanns i slutet av 2007 elva personer varav nio kvinnor i iranska fängelser, som är dömda till döden via 

stening för äktenskapsbrott. 

p.5. Rätten till frihet och personlig säkerhet 

Personer som av islamistiska aktionsgrupper eller av sedlighetspolisen inte anses respektera de officiella 

påbuden om modest klädsel och könssegregerat umgänge på offentlig plats eller som misstänks för 

sedeslöshet (alkoholkonsumtion, drogmissbruk, umgänge med det motsatta könet utanför äktenskapets 

ramar, m.m.) riskerar ingripanden av olika slag. Intimt umgänge för såväl ogifta heterosexuella par som 

homosexuella och bisexuella är straffbart. 

Jamaica 


Diskriminering som en följd av sexuell läggning och könsidentitet är vanligt förekommande. Sexuellt 

umgänge mellan män bestraffas med tio års fängelse. Förre premiärministern Patterson har klart 

deklarerat att landet inte vill låta sig utsättas för påtryckningar i syfte att förändra sina stränga lagar 

gentemot homosexuella. Homosexuella män vågar sällan rapportera övergrepp av rädsla för svåra 

repressalier. 

p1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna 

Våld mot och diskriminering av kvinnor utgör ett särskilt allvarligt problem. Detta gäller även gentemot 

individer som är eller uppfattas som homosexuella liksom mot personer som har drabbats av hiv/aids. 

Människohandel och barnarbete utgör också allvarliga problem. 

Kamerun 

Homosexualitet är förbjudet enligt lag och kan leda till böter eller fängelse upp till fem år, men straff 

utdöms sällan. Rapporter rörande de mänskliga rättigheterna i Kamerun belyser inte situationen för 

homosexuella, bisexuella och transpersoner. Inställningen till homosexualitet förefaller dock vara 

allmänt fördömande och anses framförallt inte vara ett accepterat beteende i det traditionella samhället 

på landsbygden. 

Kenya 


Homosexualitet är förbjudet enligt kenyansk lagstiftning. Det gällde även i det senaste 

grundlagsförslaget som togs till folkomröstning 2005 men som inte antogs. Ytterst få har emellertid 

åtalats och fällts i enlighet med lagen. Lagen medför dock att homosexuella, bisexuella och 

transpersoner inte har rätt till förebyggande och vårdande hiv-relaterad vård anpassad till sina särskilda 

behov om de offentliggör sin status. Det nationella aidsrådet försöker dock hitta alternativa vägar att nå 

dessa grupper. 

Den öppna samhälleliga debatten verkar inte ge utrymme för någon förståelse för homo-, bi- eller 

21

transsexuellas situation eller levnadsval och de inflytelserika kyrkorna hävdar att den typen av sexualitet 

är syndfull. Under november månad sändes i statlig television ett antal program där homosexuella 

beskylldes för sexturism och där man allmänt gav en fördömande bild av homosexualitet. Samtidigt 

finns det en viss tolerans för homosexuella relationer, inte minst i kustprovinsen. Toleransen är dock inte 

större än att homosexualitet inte får framstå som en alternativ och legitim livsstil, att homosexuella inte 

får leva öppet som homosexuella samt att de inte får ställa krav på likaberättigande av stat, lagstiftning 

och samhälle. 

p.1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna 

När det gäller olika gruppers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är sexuellt våld mot kvinnor 

och barn vanligt förekommande. Kvinnor diskrimineras och kvinnlig könsstympning förekommer i 

stora delar av landet. Homosexualitet är förbjuden i lagen och homo-, bi- och transexuella utsätts för 

diskriminering. Även funktionshindrade utgör en utsatt och marginaliserad grupp i Kenya. 

Kiribati 


Inga uppgifter om HBT-personers (homo-, bi- och transsexuella personers) situation i Kiribati finns att 

tillgå från International Gay and Lesbian Human Rights Commission. 

Kuwait 

Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas hårt enligt sharia. Frågan är tabubelagd och diskuteras 

inte offentligt. Möjligheten att få uppgifter om homo-, bi- och transpersoners situation är mycket starkt 

begränsad. 

Under p.4 Om dödsstraff: Dödsstraff utdöms och har efter flera års uppehåll börjat verkställas 

igen. Uppgifter om misshandel i samband med polisförhör förekommer. Det finns inga uppgifter om 

ofrivilliga försvinnanden. Homosexualitet är förbjuden och bestraffas hårt enligt den religiösa sharialagstiftningen. 

Lesotho 

Grundlagen förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan 

åskådning, nationell eller social tillhörighet eller annan status. Det sistnämnda uttrycket torde innefatta 

även sexuell läggning. 

Ingen förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella har noterats. Diskussioner har förts om att tillåta 

homoäktenskap, men inga beslut i den riktningen har ännu tagits. 

Libanon 

Homosexualitet är ett brott enligt lagen och homosexuella handlingar kan bestraffas med upp till ett 

års fängelse. Lagen gör ingen skillnad på män och kvinnor i detta avseende. Socialt är det ett stigma att 

vara HBT-person (homosexuell, bisexuell eller transexuell). Det finns ingen statistik över antalet HBTpersoner 

i Libanon. 

Sedan februari 2005 finns en enskild organisation, Helem (Dröm), som arbetar för att bistå HBTpersoner 

i Libanon. Organisationen har en hemsida (www.helem.net) och ger ut tidskriften Barra 

(Utanför) en gång i kvartalet. Helem arbetar bland annat för att avskaffa artikel 534 om onaturligt 

sexuellt umgänge i den libanesiska strafflagstiftningen. I vissa fall samarbetar myndigheterna med 

Helem, till exempel om hivupplysning och organisationen samarbetar ocksaå med andra enskilda 

organisationer. Under maj 2007 anordnade Helem för tredje året i rad Internationella dagen mot 

homofobi med projektvisningar och paneldiskussioner. 

Liberia 

Homosexualitet faller under kategorin frivillig sodomi och är en första gradens lagöverträdelse 

enligt Liberias strafflagstiftning. Några uppgifter om åtal i enlighet med denna lag föreligger inte. 

Homosexualitet är inte accepterat av samhället. 

22

Libyen 

Homosexualitet är förbjudet enligt lag. Allt som har med sexualitet att göra är tabubelagt och ska utövas 

i slutenhet. Förbjuden sexuell handling, homosexualitet, äktenskapsbrott, samlag utanför äktenskapet 

med mera kan prövas i domstol endast om personerna ifråga tagits på bar gärning och vittnen finns. I 

tvister inom familjer om sexuella handlingar kan de berörda personerna inte räkna med myndigheternas 

skydd. Homo-, bi- och transsexualitet är tabubelagda begrepp såväl i det offentliga rummet som inom 

hemmet. 

Malawi 

Homo-, bi- eller transsexualitet är inte uttryckligen angivet i Malawis strafflag. Benämningen 

”onaturliga överträdelser” (”unnatural offences”) tolkas dock som homosexuella aktiviteter och kan ge 

upp till 14 års fängelse. Rubriceringen ”grov osedlighet” (”gross indecency”) mellan män kan vidare ge 

upp till fem års fängelse. 

Homosexualitet är tabubelagt och allmänt stigmatiserat, men det finns inga tillgängliga rapporter om 

trakasserier av homosexuella. Det bedöms tillhöra den privata sfären och är inget som man bör tala om 

öppet. De homo-, bi- och transsexuellas rättigheter behandlas därför inte offentligt. 

Malaysia 

Det finns omfattande religiösa och kulturellt betingade fördomar mot homosexuella. Sexuella handlingar 

mellan manliga homosexuella är olagliga i Malaysia och kan bestraffas med fängelse i upp till 20 år 

samt spöstraff. Det mesta kända fallet är sodomidomen mot den före detta vice premiärministern Anwar 

Ibrahim, som flera år senare upphävdes på grund av bristande bevisning. Transsexuella kan åtalas för 

förargelseväckande beteende. Om de är muslimer kan de åtalas under delstatliga sharialagar. 

Maldiverna 

Homosexuella handlingar är förbjudna i Maldiverna. Manlig homosexualitet är belagt med livstidsstraff. 

Det finns dock inga uppgifter om att sådana straff utmätts. 

Marocko 

p1. Allmänt om MR 

Homosexuella har under året utan vittnen eller bevis dömts för perversa handlingar . 

Punkt 17 

Homosexuella handlingar är förbjudna enligt lag och straffas med böter upp till motsvarande 1 000 

svenska kronor eller fängelse mellan sex månader och tre år. I praktiken finns en tolerans i samhället 

under förutsättning att man iakttar diskretion. Såväl utländska som marockanska personer lever i 

homosexuella relationer i Marocko, åtminstone i de större städerna. I delar av samhället finns dock 

en stark stigmatisering kring homo-, bi- och transpersoner. Det finns inte några uppgifter om någon 

aktiv förföljelse från myndigheternas sida gentemot homosexuella. De personer som har lagförts 

för homosexualitet de senaste åren är nästan uteslutande personer som har gjort sig skyldiga till 

övergrepp på barn eller som har anlitat minderåriga prostituerade. Islamistiska krafter har dock förföljt 

homosexuella. 

Under hösten 2007 skedde upplopp i staden Ksar el-Kebir till följd av påståenden, bland annat 

i samband med predikningar i moskéerna, om att en privat fest skulle ha varit ett homosexuellt 

bröllop. Personer som närvarade vid festen har utan bevis dömts till fängelsestraff för perverterade 

handlingar , medan personer ur den upphetsade folkmassan endast greps tillfälligt. Även i andra 

sammanhang har homosexuella förföljts. 

Marshall öarna 

Inga uppgifter om diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet är kända. 

23

Mauretanien 

Homosexualitet är förbjuden enligt lag och belagt med dödsstraff 

Under p4. Dödsstraff 

Dödsstraff kan enligt lag utdömas för brott som hotar statens säkerhet, våldtäkt av minderårig samt för 

homosexualitet. Den senaste avrättningen ägde rum 1987. 

Mauritius 

Homosexualitet är tabubelagt och uppmärksammas överlag inte offentligt. Det finns ingen tillgänglig 

information om diskriminering från statens sida. 

Moçambique 

Homosexuellas, bisexuellas och transsexuellas (HBT) rättigheter diskuteras i allmänhet inte och inget 

politiskt parti eller människorättsorganisation driver krav på dessa gruppers rättigheter. Artiklarna 70 

och 71 i konstitutionen har kritiserats i åtskilliga rapporter (och av stödgrupper för homosexuella) för att 

vara emot manlig homosexualitet. Andra hävdar att detta är en feltolkning av konstitutionen. 

Under 2006 förekom flera artiklar och program i media rörande frågor om sexuell läggning. En 

studie av attityder gentemot homosexuella som genomfördes i fyra moçambikiska städer under 2006 

visade att 16 procent av denna urvalsgrupp betraktade homosexualitet som en sjukdom, 96 procent sade 

att de kände homosexuella och 80 procent sade att de hade homosexuella vänner. Denna ökade öppenhet 

kulminerade i Moçambiques första offentliga möte om homosexuellas rättigheter i oktober 2006. 

Namibia 

Homo-, bi och transsexuella (HBT)-personers möjligheter att åtnjuta de mänskliga rättigheterna på 

samma villkor som andra individer är något oklar. Grundlagens artikel 10 förbjuder diskriminering i 

allmänna termer och nämner specifikt kön (engelskans sex ), som olaglig diskrimineringsgrund. 

HBT-föreningar anser att ordet sex skall tolkas vitt och även inkludera sexuell läggning. Frågan har 

dock inte prövats i domstol. Vad som talar mot HBT-föreningarnas ståndpunkt är att sodomi, till vilket 

homosexualitet räknas i namibisk rättsutövning fortfarande är kriminaliserat. 

Den tidigare lagen om arbetsvillkor nämnde explicit homosexuella som en grupp som inte fick 

diskrimineras på arbetsplatsen. I den nya lagen som antagits, men ännu inte trätt ikraft, har dock 

homosexuella tagits bort som en icke-diskriminerbar grupp. HBT-föreningar menar att detta inte skall 

anses innebära någon ändring i sak och ställer sitt hopp till att domstolarna skall tillerkänna HBTpersoner 

skydd i framtida rättsfall. 

Tidigare har ordet ”homosexuell” använts som skällsord av vissa regeringsföreträdare, inte minst av 

Sam Nujoma, mot kritiker. Detta språkbruk förefaller dock minska tack vare Nujomas tillbakadragande 

från den offentliga scenen. 

Myndigheterna förhindrar inte HBT-föreningar att föra en aktiv kampanj för sina medlemmars 

intressen och hålla offentliga möten. 

Nepal 

HBT-personer utsätts för diskriminering och trakasserier i Nepal. Det finns ingen lag som direkt 

förbjuder homosexualitet. Nepals civilrätt innehåller dock ett förbud mot onaturlig sex - ett 

begrepp som inte närmare definieras. Sedan 2001 arbetar organisationen Blue Diamond Society (BDS) 

för sexuella minoriteters rättigheter. BDS hävdar att sexuella minoriteter i Nepal är svårt utsatta för 

förtryck och diskriminering. BDS rapporterar om regelbundna övergrepp av polis, inklusive våldtäkter, 

misshandel och utpressning. 

Maoisterna har även utpekats som skyldiga för övergrepp, bland annat mot två unga kvinnor 

som ”anklagades” för att vara lesbiska. I december 2007 lär den nepalesiska högsta domstolen ha 

uppmanat regeringen att se över lagstiftningen angående homosexuella, eftersom denna ansågs vara 

diskriminerande. 

24

Nicaragua 

Sexuella förbindelser mellan personer av samma kön har varit olagligt. I den nya brottsbalk som 

beslutades av nationalförsamlingen i november 2007 legaliserades homosexualitet, men detta lär 

dock inte förändra den konservativa samhällsandan på kort sikt. Det återstår att se om landet ändrar 

sin inställning till internationella avtal där man tidigare genomgående har reserverat sig gällande 

medborgarnas rätt till sin egen sexualitet. Det finns inga rapporter om organiserat våld gentemot 

homosexuella, bisexuella och/eller transpersoner men då dessa grupper inte åtnjuter skydd av 

grundlagen befinner de sig i en utsatt situation. Diskriminering i skolor och på arbetsplatser är vanligt 

förekommande och homosexuella har hotats med avstängning och avsked. Diskriminerande uttalanden 

av politiker har även förekommit. [...] 

Nigeria 

Enligt lag är homosexualitet förbjudet och döms i varierande skala som sedlighetsbrott. Ett utdömt straff 

kan bestå av fängelse mellan tre månader och tre år, böter eller kroppsstraff. I vissa fall av ”sodomi” kan 

lagen utdöma straff på upp till 14 års fängelse. Enligt sharialagen är straffet för homosexualitet hundra 

piskrapp för någon som ännu inte är gift och stening till döds för någon som är gift eller frånskild. 

Trots förbudet mot homosexualitet finns enstaka organiserade intressegrupper, framförallt i 

storstäderna, som till exempel INCRESE och Alliance Rights Nigeria. Uppgifter finns i massmedia 

om att personer som misstänkts vara homosexuella har attackerats av olika gänggrupperingar och det 

förekommer ytterligare uppgifter om att homosexuella har stängts av från skolor och universitet. Få 

personer avslöjar sin homosexuella läggning för omgivningen. Kontakter på internet är vanliga bland 

homosexuella och det finns inga uppgifter om att myndigheterna gjort tillslag mot sådana sidor. 

Vidare finns uppgifter om att 18 män arresterats av polis i delstaten Bauchi den i augusti 2007 och 

anklagats för sodomi på grund av deras påstådda sexuella läggning. Brottsrubriceringen har sedan 

ändrats till lösdriveri. 

Ett lagförslag mot homosexuella förbindelser har arbetats fram, men har ännu inte trätt i kraft. 

Förslaget innebär inte bara förbud mot giftermål, utan även förbud mot allt sexuellt umgänge, 

registrering av organisationer som verkar för homosexuellas rättigheter och möten mellan 

homosexuella. Förslaget har mött stark internationell kritik. Yttrande- och mediefriheten och därtill 

samlingsfriheten skulle komma att drabbas ifall förslaget blir verklighet. 

Oman 

Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas hårt enligt sharialagstiftningen. Frågan är tabubelagd 

och diskuteras inte offentligt. Möjligheterna att bedöma de homosexuellas egentliga situation är mycket 

små. 

(P1: ”Homosexualitet är olagligt och bestraffas enligt shariah-lagst.”) 

Pakistan 

Homosexuella handlingar är straffbara enligt pakistansk lag. Några ansträngningar görs inte för att 

öka respekten för homo- bi och transpersoner (HBT) från officiellt håll. Ett uppmärksammat fall togs 

upp i juni 2007 då en domstol dömde ett äktenskap till upplösning då mannen, som var transsexuell, 

bedömdes vara en kvinna, och ett äktenskap mellan två kvinnor sades vara mot islam. 

Palau 

Säkra uppgifter om situationen för personer med annan än heterosexuell 

läggning är knapphändiga. Någon lagstadgad eller annars officiell diskriminering lär inte förekomma. 

Homosexuellas sociala situation är med rådande brist på underlag svårare att uttala sig om. 

Papua Nya Guinea 

Diskriminering på grund av sexuell läggning är lagstridig men personer med annan än heterosexuell 

läggning är i vissa delar av landet socialt utsatta. 

25

Qatar 

Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas i förekommande fall enligt religiös lag (sharia). Frågan 

är tabubelagd och diskuteras knappast offentligt i samhället. Ytterligare uppgifter avseende faktisk 

toleransnivå är svåra att få eller belägga. 

Saint Kitts och Nevis 

Sexuella relationer mellan personer av samma kön är förbjudet enligt lag. Premiärminister Douglas har 

dock nyligen föreslagit att lagen ska avskaffas. 

Saint Lucia 

Sexuellt umgänge mellan personer av samma kön är förbjudet enligt lag men det inga fall av 

diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet har rapporteras under det senaste året. 

Saint Vincent och Grenadinerna 

Sexuellt umgänge mellan personer av samma kön är straffbart på Saint Vincent och Grenadinerna. 

Samoa 

Ingen lagstadgad diskriminering är belagd. Homosexuella förbindelser är på sina håll inte socialt 

accepterade. 

Saudiarabien 

Homosexualitet är förbjuden enligt den saudiska tolkningen av sharialagstiftningen, vilket innebär att 

homosexuella aktiviteter kan bestraffas hårt. Vanligast är kroppsstraff. Frågan är dock tabubelagd och 

diskuteras inte offentligt i samhället. I april 2007 dömdes två män till 7 000 piskrapp för homosexuella 

handlingar. 

Under p.3 MR 

Enligt sharialagstiftningen är homosexualitet förbjuden och kan leda till stränga straff, vanligen 

spöstraff. 

Senegal 

Homosexualitet är förbjudet enligt lag och är starkt tabubelagt. Misshandel och trakasserier av 

homosexuella förekommer men inga uppgifter finns på att de anmäls. 

Seychellerna 

Situationen för homo- och bisexuella och transpersoner är oklar. I princip ska de inte diskrimineras, 

men enkönade par får t.ex. inte ingå äktenskap. Några säkra uppgifter om homo-, bi- eller transsexuellas 

situation på Seychellerna har inte funnits att tillgå. 

Sierra Leone 

Lagen förbjuder homosexuellt umgänge och homosexuella diskrimineras både officiellt och socialt. 

Äktenskap mellan människor av lika kön har fördömts av ministeriet för socialt välstånd, gender och 

barn. Det finns rapporter om mord på grund av sexuell läggning. 

Singapore 

Sexuella handlingar mellan personer av samma kön är förbjudna enligt lagen om så kallat 

’onaturlig sex’ och kan leda till fängelse. Kriminaliseringen av samkönade sexuella handlingar har 

debatterats under 2007 med anledning av det genomgripande ändringsförslag av strafflagen som 

parlamentsbehandlats och antagits i oktober 2007. 

Förbudet har emellertid lämnats oförändrat med hänsyn till den allmänna opinionen som fortfarande 

anses vara konservativ i moralfrågor. Åsikterna går emellertid isär såväl i den allmänna debatten som 

hos politiker och jurister, om förbudet i fråga bör finnas kvar. En större internetkampanj genomfördes 

26

till förmån för förbudets upphävande och en framställan med samma innehåll lämnades till parlamentet. 

Regeringen underströk att man inte aktivt kommer beivra förbudet, på samma sätt som man underlåtit 

på senare år. 

En viss liberalisering har också kunnat noteras bland annat genom att öppet homosexuella personer 

fått anställning inom regeringsapparaten. Homosexuella grupper tillåts dock inte att registrera sig under 

föreningslagen, Societies Act, och de har nekats tillstånd när de ansökt att få ordna offentliga möten. 

Somalia 

Homosexualitet är inte accepterat i det somaliska samhället. Det har tidigare rapporterats att 

homosexuella par fängslats som följd av sin sexuella läggning. Det förekommer också uppgifter om att 

dödstraff genom stening tidigare utdömts för homosexualitet, men inga fall är kända under 2007. 

Sri Lanka 

Homosexuellt samliv är förbjudet enligt lag i Sri Lanka. Det är vanligt att polisen trakasserar 

homosexuella, i synnerhet homosexuella prostituerade och transvestiter. Organisationen ”Companions 

on a journey,” arbetar aktivt för att främja homosexuellas rättigheter i samhället. 

Sudan 

Enligt sudanesisk lag är det tillåtet att vara homosexuell, men homosexuella handlingar är straffbara. 

Straffskalan sträcker sig från prygel (100 piskrapp) till högst fem års fängelse vid första och andra 

dömda fallet av praktiserad homosexualitet hos den anklagade. Om personen döms för samma brott 

en tredje gång är straffet antingen dödsstraff eller livstids fängelse. Några domslut på senare tid är inte 

kända. 

punkt 4: Enligt strafflagen kan dödsstraff utdömas för mord, dråp, apostasi (att överge sin religion), 

otrohet eller efter den tredje domen för homosexuellt utövande, liksom för ett antal brott rörandes rikets 

säkerhet. De senare kan röra sig om omrubricerade politiska brott. 

Swaziland 

Lagstiftningen ger inte uttryckligen skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Sexuellt 

umgänge mellan män är förbjudet i lag; skiftande tolkningar finns om huruvida även sexuellt umgänge 

mellan kvinnor är förbjudet. Det finns inga rapporter om trakasserier av homo-, bi- eller transsexuella 

personer, men det vore dock sannolikt förenat med stora svårigheter att öppet manifestera en homo-, bi- 

eller transsexuell läggning. 

Syrien 

Syrisk lagstiftning gör ingen explicit referens till sexuell läggning. Onaturlig sexuell samvaro 

är förbjuden i lag och kan straffas med upp till tre års fängelse. Det bedrivs ingen aktiv förföljelse 

av HBT-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) från myndigheternas sida, men det 

förekommer rapporter om att HBT-personer som ertappas tas i förvar. Det råder inte social acceptans 

för homosexualitet, bisexualitet och transsexualitet bland allmänheten. Det finns ingen debatt om rätten 

till frihet från diskriminering på grund av sexuell läggning. Frågan drivs inte av organisationer för 

mänskliga rättigheter som arbetar i landet. 

Tanzania 

Sexuellt umgänge mellan män är förbjudet enligt tanzanisk lagstiftning med en straffsats på upp till 14 

års fängelse. Lagen tillämpas dock inte, eftersom homo- bisexuella- och transpersoner (HBT) generellt 

döljer sin läggning. Fördomar är utbredda och homosexualitet förlöjligas offentligt. Homosexualitet 

anses generellt vara något på gränsen till icke existerande i Tanzania och tros bara gälla utlänningar, 

inte tanzanierna själva. Forskning kring frågan är i princip obefintlig och arbete för HBT-personers 

rättigheter minimalt. På Zanzibar bestraffas homosexuella relationer mellan vuxna med sju års fängelse 

och homosexuella relationer med pojkar under 18 år med livstids fängelse. 

27

Togo 

Homosexualitet är olagligt i Togo och homosexuella diskrimineras. 

Tonga 

Det finns inga uppgifter om lagstadgad diskriminering på grund av könsidentitet, men homosexuella 

förbindelser är på många håll i landet inte socialt accepterade. 

Trinidad och Tobago 

Sexuellt umgänge mellan personer av samma kön är olagligt i Trinidad och Tobago och diskriminering 

av homo- bi- och transsexuella förekommer. 

Tunisien 

Homosexuallitet är kriminaliserat och straffet för homosexuellt umgänge är högst tre år. För att straff 

ska kunna utdömas måste det finnas vittnen och en anmälan ska ha gjorts. Det är mycket ovanligt att 

fall som avser homosexualitet hamnar inför domstol. Homosexualitet är mycket litet accepterat eller 

tolererat i de breda samhällslagren. 

Turkmenistan 

Homosexuella handlingar mellan män är förbjudet enligt lag men åtal enligt denna paragraf är enligt 

uppgift ovanliga. Homosexualitet mellan kvinnor har aldrig reglerats i lag. 

Traditionella värderingar gör att HBT-personer knappast är socialt accepterade. Personer som 

väljer att öppet visa sin homosexualitet riskerar att utsättas för trakasserier av omgivningen. Det verkar 

däremot inte förkomma någon systematisk förföljelse av homosexuella från myndighetshåll. 

Tuvalu 

Inga uppgifter finns att tillgå från International Gay and Lesbian Human Rights Commission. 

Uganda 

Uganda strafflagstiftning används för att förbjuda homosexualitet och 

homosexuella handlingar. Högsta straff är livstids fängelse. Lagstiftningen har hittills framförallt 

använts för att straffa män som har sex med män, men ett nytt lagförslag skulle innebära ett förbud även 

mot lesbiska relationer. 

Tillämpningen av lagstiftningen har också på andra sätt inneburit 

diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Skolan kan inte ta upp homosexualitet 

och sexualupplysning och hiv-förebyggande kan inte bemöta frågorna. Genom en grundlagsändring år 

2005 förbjöds äktenskap mellan personer av samma kön. 

Frågan är starkt stigmatiserad och ugandiska myndigheter har inte respekterat eller skyddat enskildas 

rätt till privatliv eller skydd mot diskriminering, våld och trakasserier. Förnedrande behandling har 

förekommit. Vid flera tillfällen har listor på personer som påstås vara homosexuella offentliggjorts 

i ugandisk press. Regeringen har under de senaste åren också på olika sätt gjort inskränkningar i 

yttrandefriheten med hänvisning till moral. 

Under hösten inledde enskilda organisationer en kampanj för homo- och 

bisexuellas samt transpersoners (HBT) åtnjutande av mänskliga rättigheter. Kampanjen mötte starkt 

motstånd från regeringsrepresentanter och från religiösa ledare. Ministern för etik och integritet 

gjorde i samband med kampanjens lanserande ett uttalande om att homosexualitet är onaturligt och 

att regeringen kontrollerar HBT-personer. Biträdande riksåklagaren uppmanade via radio relevanta 

myndigheter att vidta lämpliga åtgärder för att verkställa lagens förbud mot homosexualitet. 

Trots att det anses finnas en stark ugandisk opinion mot homosexualitet finns det i Uganda enskilda 

organisationer som aktivt och öppet vågar debattera HBT-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter 

och även driva frågan i domstol. 

Samt (under punk ett:) Våld, inklusive sexuellt våld, mot och diskriminering av kvinnor och flickor 

är fortsatt ett utbrett problem. Lagstiftningen förbjuder sexuellt umgänge mellan personer av samma kön 

28

och ugandiska myndigheter har inte respekterat enskildas rättigheter eller skyddat homo- och bisexuella 

samt transpersoner mot diskriminering. 

Uzbekistan 

Homosexuella handlingar mellan män kan enligt lagen bestraffas med fängelse i upp till tre år men åtal 

är ovanliga. Kvinnlig homosexualitet har aldrig reglerats i lagstiftningen. Traditionella värderingar gör 

att homosexuella, bisexuella och transpersoner knappast är socialt accepterade. Personer som väljer att 

öppet visa till exempel sin homosexualitet kan riskera att utsättas för trakasserier av omgivningen. 

Från myndighetshåll verkar det däremot inte förkomma någon systematisk förföljelse av homosexuella, 

bisexuella och transpersoner. 

Yemen 

Homosexualitet är förbjuden enligt sharia-lagstiftningen och belagd med dödsstraff. Det är svårt att 

erhålla tillförlitlig information om homosexuellas situation i landet. 

Zambia 

Enligt zambisk lag är homosexualitet olagligt och straffbart. Det är inte känt att det förekommer 

någon systematisk diskriminering eller förföljelse av homosexuella, bisexuella eller transsexuella. I 

media rapporteras dock ibland om gripanden av män på grund av homosexuella aktiviteter. Enskilda 

organisationer har då och då under kortare tid fokuserat på homosexuellas rättigheter, utan att det lett till 

märkbart förbättrade resultat för de homosexuella. Ämnet tas sällan upp i den allmänna debatten. 

Zimbabwe 

Homosexualitet är olagligt i Zimbabwe. Genom ett tillägg i kriminallagstiftningen 2006 har begreppet 

sodomi fått en mer godtycklig tolkning till att inkludera all fysisk kontakt mellan män som kan anses 

omoralisk. Acceptansen gentemot homo- och bisexuella samt transpersoner är mycket låg i Zimbabwe, 

särskilt bland de mer traditionella grupperna i samhället. President Mugabe har vid flera tillfällen gjort 

häftiga utfall och nedsättande uttalanden mot homosexuella. 

I Zimbabwe arbetar organisationen Gays and Lesbians Association of Zimbabwe (GALZ) med att 

hävda homosexuellas rättigheter. GALZ har sedan 2003 närvarat vid landets internationella bokmässa. 

Vid mässan 2005 hotades organisationen av en grupp besökare och tvingades lämna mässan för att 

undvika våldsamheter. Polis och vakter på plats gjorde ingen ansats att ingripa. 

Homo- och bisexuella har i likhet med andra oppositionella grupper i samhället inte samma tillgång 

till de statsägda massmedierna samt har svårt att erhålla demonstrationstillstånd. Vidare åtnjuter de 

endast begränsat skydd från polisen. Det finns fall där människor har trakasserats och misshandlats av 

polis på grund av sin sexuella läggning. 

29

30 

Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter 

The Swedish Federation for Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender Rights 

Box 350, S-101 26 Stockholm, Sweden. www.rfsl.se

De homosexuellas situation är idag mycket lite känd - RFSL

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?