Vaket, Nummer 1 2004

Årgång 27
Nummer 1 2004
Årsmöte 2004
Kallelse och dagordning
Vårens program
Passa på att aktivera dig!
Notiser
Information till medlemmarna
Drama vid Lysevatten
Johan Borgström på egen hand!
Sjörapporten 2003
Sjöintendenterna har ordet
Det händer bara...
Gösta och gänget i Norge
Tips & Trix
Lite pysseltips för den fiskesugne
Ordning & reda
Projektet löper vidare
och lite annat smått & gott!
VAKET
Text & foto:
Vaket, 1 2004
Medlemstidning för
Stenungsunds Sportfiskeklubb
1

2
Ordföranden har ordet
Vet du om att du genom din
elräkning subventionerar, förutom
vindkraft, utbyggnad av småskalig
vattenkraft med 2,5 öre per
förbrukad kWh? Det vill säga
du stödjer utbyggnad av den
olönsamma och obetydliga
mängd elkraft som kan genereras
i våra bäckar och mindre vattendrag.
Denna utbyggnad är helt
förödande för naturlig mångfald
och all reproduktion av öring och
annan laxartad fisk. Efter något
årtionde med positiv utveckling
av våra mindre strömmar i landet
skall dessa åter offras för ingenting
på politikens altare. Dessutom sker
detta smygvägen.
Är det inte märkligt att varje initiativ
till försök att rädda det lilla
som finns kvar av bottenfisk i
våra kustnära vatten alltid skall
motarbetas av yrkesfisket och dess
organisationer. Inte så att de argumenterar
för sin sak, nej de far
ut i okvädningsord och hot. Att
trakassera forskare, institutioner
och personer med avvikande åsikt
hör tyvärr till vanligheterna. Trålgränserna
som för ett antal år sedan
felaktigt flyttades ut och som nu
åter flyttas tillbaka har skapat en
hätsk debatt. Fiskeristyrelsen tog
ett riktigt beslut och står dessutom
fast vid detta. Det är glädjande att
se att man för en gång skull vågar
hålla fast vid ett beslut som ej faller
yrkesfisket på läppen. Jag förstår
och beklagar djupt de problem och
den osäkerhet fiskerestriktionerna
skapar för dem som skall leva på
vad fisket ger. Men om ingenting
görs nu, finns det ingen fisk att fiska
på i alla fall. Det måste vara bättre
att handla nu än fiska upp den sista
stjärten och för alltid fördärva alla
möjligheter.
Det är inte bara till sjöss hoten
tornar upp sig. Nu vädrar Vattenfall
morgonluft efter årets rekordhöga
elpriser och vinstmarginaler.
Enligt tidningarna har man åter
planer på att starta en kontinuerlig
elproduktion i Stenungsunds
oljekraftverk. Bränslet skall i så
fall tas från Scanraff och bestå av
raffinaderiets sämsta och tyngsta
fraktioner ”Vistar”. Raffinaderiet
har behov av att bli av med ca
800 000 ton per år. Soppan innehåller
förutom ett antal mer eller
mindre ospecificerade polyaromatiska
kolväten både svavel och tungmetaller.
Det mesta av bunkeroljan
lär vid förbränning omvandlas till
koldioxid (2.5 milj. ton/år) som
är en klimatpåverkande växthusgas.
Man räknar dessutom med att
trots senaste reningsteknik släppa
ut 800 ton SOx, 1600 ton NOx
och 160 ton stoft. Enligt Vattenfall
skulle en uppstart av Stenungsundsverket
minska utsläppen
globalt genom mindre kolförbränning
i Danmark, men lokalt ökar
givetvis påverkan. Försurningen i
regionen har förövrigt glädjande
nog minskat med 80 % på de
senaste 30 åren. Frågan är: Skall vi
i Stenungsundsregionen återigen
tvingas acceptera en ökande lokal
miljöpåverkan? Konflikten mellan
globalt, regionalt och lokalt är
tydlig.
En annan avart som på senare tid
dykt upp i fiskaffärerna är att man
säljer lösa krabbklor. Om det är vad
jag tror är det etiskt upprörande.
forts. på sidan 11
Ordförande
Gösta Bring
0303-81857
gosta.bring@epsilon.telenordia.se
Besöksadress
Göteborgsvägen 2
Postadress
Box 272
444 24 STENUNGSUND
Postgiro
23 17 71 - 7
Webbplats
http://www.ssfk.info
Om Vaket
Detta nummer
Årgång 27
Nummer 1 2004
Redaktör
Martin Ekelund
Södra Säterigatan 3
418 76 GÖTEBORG
031-510781
martin.ekelund@comhem.se

Vi behöver hjälp!
Omslagsbild
Sävslända på
grässtrå
Foto
Martin Ekelund
Detta nummer är lite tunnare
än det förra vilket beror på att
vi får in för lite material från
medlemmarna. I de sista numren
av Vaket har vi haft förmånen
att kunna låna material från
andra tidningar men detta var
en tillfällig lösning.
Vi vill göra en riktigt bra tidning
och Du som medlem måste
bidra!
För att detta skall bli verklighet
måste vi få in material; både
texter och bilder. Det behöver
inte vara perfekt skrivet eller
professionell kvalité på bilderna,
det viktiga är att Du skickar in
material som har anknytning till
SSFK eller sportfiske i stort.
Kan Du skicka in Ditt material
i elektronisk form (Word eller
liknande) blir vi ännu gladare!
Sista datum för material till
nästa nummer är den
15 mars 2004
Skicka ditt material till
vaket@flugfiskesidan.com
eller Martin Ekelund
med vanlig post.
Index
2 Ledare Gösta Bring
Ordföranden har ordet
4 Årsmöte
Kallelse och dagordning till årsmötet 2004
5 Vårens program 2004
Passa på att vara med på någon av klubbens aktiviteter
6 Notiser
Information till medlemmarna i SSFK
7 Tio frågor Robert Etander
Denna gång är det Tore Ottosson som frågas ut
8 Det händer bara en gång... Gösta Bring
Ännu ett fiskafänga med klubbens storfiskare!
12 Lysevatten Mikael Båth
Ett mycket fint år för, framför allt, flugfiskarna har passerat
13 Kronsjön Robert Etander
Längre gångavstånd - minskat fisketryck...
14 Krokvatten Martin Ekelund
En äkta vildmarkssjö där Du får vara i fred
15 Lilla Holmevatten Dan Skogberg
Vart tog båten vägen?
16 Insändare
En ny avdelning för Er som bara vill skriva lite
17 Tips och Trix 1 Martin Ekelund
Bra lösningar landar fler fiskar!
18 Drama vid Lysevatten Johan Borgström
En fin öring sägs varit den tändande gnistan till detta spektakel
20 Projekt Ordning & Reda Anders Ekman
Hur har det gått och vad behöver Du göra under 2004?
21 Vart tog de goa spöna vägen? Mikael Båth
Lite funderingar kring kolfiberspönas evolution
22 Tips & Trix 2 Mikael Båth
Gör ditt egna spöställ för fältbruk
23 Funktionärer 2003
Klubbens funktionärer med telefonnummer och E-post
24 Flugan Mikael Båth
LL Caddis är ett ruskigt bra mönster som alla bör ha i asken!
3

4
SSFK
Vaket, 1 2004
Årsmöte 2004
Kallelse till årsmöte torsdagen den 12 februari 2004, kl. 19.00.
Plats: Klubblokalen, Göteborgvägen 2, Stenungsund.
Dagordning
1. Mötets öppnande
2. Fråga om mötets behöriga utlysande
3. Godkännande av dagordningen
4. Val av ordförande för mötet
5. Val av sekreterare för mötet
6. Val av två justeringsmän för mötet
7. Val av två rösträknare
8. Föredragning av verksamhetsberättelsen
9. Föredragning av kassaberättelsen
10. Föredragning av revisionsberättelsen
11. Fråga om styrelsens ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2003
12. Fråga om stadgeändringar. Föredragning av styrelsen
13. Fastställande av antal styrelsemedlemmar 2004. Förslag från styrelsen
14. Val av kassör, ledamöter och en suppleant till styrelsen för 2 år
15. Val av två revisorer, samt två suppleanter för dessa för ett år
16. Val av klubblokal- och sjöintendenter
17. Val av två ledamöter till valberedningen
18. Arvode till ordförande, kassör, sekreterare och andra tunga poster i klubben
19. Fastställande av inträdes- och medlemsavgifter för år 2004
20. Behandling av i enlighet med stadgarna inkomna motioner och förslag
21. Fastställande av fiskeregler i klubbens sjöar
22. Årsmötet avslutas

Vårens program 2004
Torsdag 12 februari, kl. 19.00
Klubblokalen
Årsmöte
Vi samlas för att avhålla ordinarie
årsmöte. Efter mötets avslutande är
det dags för fika och eftersnack.
Dagordningen för årsmötet har
Du säkert redan hittat på sidan till
vänster. Observera att denna inte
sänds ut på något annat sätt än
med klubbtidningen.
Kontaktperson:
Gösta Bring
0303-818 57
gosta.bring@epsilon.telenordia.se
Torsdag 19 februari, kl. 19.00
Klubblokalen
Informationsmöte för nya och
gamla medlemmar
Här har Du som är ny eller gammal
medlem i SSFK chansen att träffa
några av veteranerna i klubben
över en fika för att få information
om klubbens aktiviteter, våra sjöar,
klubblokalen osv. Fundera också
innan detta möte lite över vad Du
vill få ut av Ditt medlemskap och
vilka aktiviteter Du är intresserad
av. För att kunna sätta ihop ett
intressant aktivitetsprogram
behöver styrelsen förslag och idéer
från sina medlemmar. Kanske är
Du intresserad av att vara med i
styrelsearbetet eller har kunskaper
och talanger som kommer väl till
pass vid arbetet med våra sjöar eller
vid klubbens övriga aktiviteter?
Titta in och lär känna Din klubb
och några av dess medlemmar!
Söndag 22 februari, kl. 17–19
Klubblokalen
Flugbindning för jun./nybörjare
En introduktionskurs i flug-
bindningens magiska värld. Har
du aldrig bundit flugor förr eller
känner att ”grundgreppen” behöver
finslipas, då är detta kursen för
dig.
Kontaktperson:
Gösta Bring
0303-818 57
gosta.bring@epsilon.telenordia.se
Söndag 29 februari, kl. 17-19
Klubblokalen
Flugbindning för jun./nybörjare
En introduktionskurs i flugbindningens
magiska värld. Har
du aldrig bundit flugor förr eller
känner att ”grundgreppen” behöver
finslipas, då är detta kursen för
dig.
Kontaktperson:
Gösta Bring
0303-818 57
gosta.bring@epsilon.telenordia.se
Lördag 13 mars, kl. 11-15
Klubblokalen
Flugbindning: havsöring
Mikael Båth visar och pratar om
några olika mönster för att lyckas
med havsöringsfisket på västkusten.
Mikael fiskar mest på stor havsöring
under juli-augusti vilket kan ge
även den inbitne vårfiskaren lite att
tänka på.
Kontaktperson:
Mikael Båth
031-18 02 79
mikael.bath@telia.com
Torsdag 22 april, kl. 19.00
Klubblokalen
Klubbmöte
Det här får du inte missa! Mikael
Hagman, känd bl.a. som skribent
i Fiskejournalen, kommer och
SSFK
håller föredrag från någon av sina
fiskeresor. Det blir givetvis också
fika och en hel del tjôt med de
andra klubbmedlemmarna. Har
du aldrig varit i vår klubblokal så
ta tillfället i akt och kom ner och
se hur vi bor.
Lördag 1 maj, kl. 10.00
Lysevatten
SSFK-dagen
Vi samlas vid badstranden,
Lysevatten, kl. 10.00 för att fira
SSFK-dagen (Ny högtidsdag i
almanackan). Bland annat står fiske
och korvgrillning på programmet.
Båtar kommer att finnas tillgängliga
att fiska ifrån. Klubben står för korv
och dricka. Tag med flytväst, om
Du har, annars finns det att låna på
plats. Anmäl gärna att Du kommer
så att vi kan skaffa fram tillräckligt
med korv etc.
Kontaktpersoner:
Gösta Bring
0303-818 57
gosta.bring@epsilon.telenordia.se
Tore Ottosson
031-57 30 03
toresson@yahoo.com
Krister Olausson
0303-77 60 48
krister@lkb.se
Lördag 15 maj, kl. 11-15
Klubblokalen
Flugbindning: dagsländor
Det finns många sätt att binda
dagsländor på och Mikael Båth har
lovat oss att visa ett antal flugor
och bindtekniker, både för våra
sjöar och mer avlägsna vatten.
Kontaktperson: Mikael Båth
031-18 02 79
mikael.bath@telia.com
Vaket, 1 2004
5

Redaktionen
6
Vaket, 1 2004
Notiser och lite annat läsvärt
Ny rapportlåda vid Lysevatten
För att även de klubbmedlemmar
som fiskar vid badstranden
Lysevatten skall kunna rapportera
sitt fiskafänge har en ny rapportlåda
har blivit uppsatt. Denna låda är
placerad norr om sjön (till höger
från badstranden sett om du står
med nosen ut mot sjön), c:a 50
meter längs stranden bort mot
husen. Glöm inte att notera med
ett streck i liggaren att du varit
och fiskat även om du inte fått
någonting.
Köp SSFKs klubbkeps
Nu åter i lager. Denna fantastiska
kamouflagefärgade keps som gör
dig osynlig för fiskarna och klarar
en hel dags regn utan att läcka
enligt flera trovärdiga källor. Passa
på och köp innan även denna
upplaga är slut. Priset på kepsen
har för enkelhetens skull satts
till 100kr, vilket ger klubben en
vinst på 11kr per keps. Kontakta
Sigvard ”Sigge” Forsström på
telefonnummer 0303-771729 eller
kom till klubblokalen vid tillfälle
där kepsen finns tillgänglig.
All fisk är inte slut i havet
Foto: Krister Olausson
En glädjande rapport om att all
fisk inte tagit slut här på västkusten
når oss med ett mail från en
klubbmedlem och tillika duktig
havsfiskare: Krister Olausson.
Bilden visar en pigghaj på 5.9 kg
som han tog i augusti utanför Tjörn
vid ett vrak på 60 meters djup.
Sportfiskehäftet 2004
På grund av den höga avgift (20 kr
x 280 medlemmar = En hel massa
pengar) som det kostar klubben
att skicka ut Sportfiskarnas häfte
med medlemsrabatter etc. kommer
dessa inte att skickas ut till SSFKs
medlemmar utan finns att hämta
i vår klubblokal med början
någon gång tidigt i vår. Endast i
undantagsfall, och efter särskild
begäran, kommer häftet att skickas
hem till en medlem. Har du frågor
gällande detta eller vill komma och
hämta ett häfte kontaktar du Bengt
Rönnefors eller Gösta Bring.
Enningdalselven
Klubben har funderat på att
eventuellt ordna en laxfiskeresa
till Enningdalselven någon gång i
slutet på maj eller början på juni.
Älven som mynnar ut i Idefjorden
har under de senaste åren bjudit
på ett mycket bra vårfiske. Under
2003 fångades totalt runt 150
laxar. Flera av dem med vikter
över 10kg. Resan kommer om
möjligt att förläggas under en helg
med två övernattningar och två
hela fiskedagar. Fiskekorten kostar
190NOK per dygn och login
uppskattas kosta runt 150NOK
per natt. Om du är intresserad ring
Gösta Bring 0303-81857 och anmäl
ditt intresse innan mars månads
utgång. En anmälningsavgift på
500SEK kommer att tas ut som
bekräftelse på definitiv anmälan.
Aktiviteter?
Bästa medlemmar, nu är det dags
för ER att aktivera ER i klubben och
klubbens aktiviteter. Vi i styrelsen
känner i dag ett visst missmod.
De aktiviteter som vi erbjuder tar
mycket tid av oss och drar tyvärr
lite folk. Vi känner också att vi
inte når ut till alla med relevant
information i tid. Att sända ut
kallelser och påminnelser per post
är tyvärr både tidsödande och dyrt,
över 1000SEK per utskick och
att ringa runt till alla tar för lång
tid. E–mail är perfekt men inte
alla har tillgång till detta. Så har
vi vår tidning Vaket som kommer
ut två gånger om året. Bra! Men
läser ni den? Och kommer ni ihåg
de aktiviteter som annonseras i
den? Flugbindningskurserna och
fiskeresorna samlar på sin höjd
4–5 deltagare. Familjedagarna har
varit något bättre med upp till
20–30 personer. Vad förväntar NI
er av klubben och vad vill NI att
klubben skall göra? DU som har
idéer och förslag och som dessutom
är beredd att ställa upp och driva
dessa kontakta vem som helst i
styrelsen, när som helst. Vi lovar
att ge stöd till goda förslag såväl
ekonomiskt som personligt.
Klubben är i dag stor med ca 300
medlemmar, där de flesta inte
känner varandra. Detta ställer krav
på att NI tar initiativ och hör av
ER till oss för att VI skall kunna
möta ERA önskemål. Skriv gärna
debattartiklar i Vaket.
Direkt fråga till alla: Tycker NI att
klubben skall lägga ned all övrig
verksamhet och bara tillhandahålla
fiske i våra sjöar?
Styrelsen

Tio frågor - Tore Ottosson
1. Namn?
Tore Ottosson.
2. Hur länge har du varit med
i klubben?
Jag gick med året innan vi fick
Lysevatten, det måste ha varit
1987.
3. Har du någon särskild uppgift
i klubben/skulle du kunna
tänka dig en uppgift?
Under årens lopp har det varit
lite olika uppgifter. Just nu sitter
jag med i valberedningen och så
är jag redaktör för vår hemsida.
4. Vilken är din favoritfisk?
Harren är klart min favoritfisk.
5. Vilken är din favoritfiskemetod?
All sorts flugfiske.
6. Har du någon favoritklubbsjö?
Favoritsjön är Lysevatten.
7. Hur stor är den största fisk
du har fått?
Svårt att säga. Jag brukar återutsätta
de flesta fiskar jag får, så
det blir inte så mycket vägning
eller mätning. Jag har fått en
del gäddor på ca 7.5-8 kg och
även bleka samt torsk i den viktklassen.
8. När fiskade du senast?
Det var för ett par veckor sedan
i Lysevatten. Jag gjorde ett kast
och fick en öring på 1.3 kg.
9. Finns det någon aktivitet i
klubben som du saknar?
Ja, det skulle vara lite mera
aktivitet i vår klubblokal. Flugbindning
etc.
Text: Etander Foto: Ottosson
Vaket, 1 2004
10. Finns det något vi kan bli
bättre på i klubben?
Ja, gärna fler gemensamma
klubbresor. Det tror jag skulle
göra att vi lär känna varandra
lite bättre i klubben.
7

Text & foto: Gösta Bring Vaket, 1 2004
8
Det händer bara en gång...
Sensommaren var extremt torr.
Vattnet i älvar och sjöar sinade. I
mitten av augusti besökte min fru
och jag Drivadalen, där jag en dryg
vecka senare skulle fiska lax och
havsöring tillsammans med Hans,
Svante och Olle. Vattenståndet var
det lägsta jag någonsin sett. Katastrof!!!
Jag bad till högre makter om
ösregn och jag blev över måttan
bönhörd. Redan när vi lämnade
Sunndalsöra började det regna så
smått. Väl återkommen till Sverige
fick jag via TV och press höra att
århundradets flom hade dragit
genom dalen strax efter att vi lämnat
den. Vattnet i älven steg på
några dagar med mer än tre meter.
Hus, träd, husvagnar, broar plus all
i älven uppstigen fisk spolades ut i
fjorden. Vägen till Sundalsöra var
avskuren på ett tiotal ställen och
mängder med jordskred hade gått
längds bergssidorna. Hela området
var avstängt och förklarat som
katastrofområde. Goda råd var
dyra. Skulle vi ta risken att åka till
detta inferno? Skulle det överhuvudtaget
vara möjligt att ta sig dit?
Efter diverse undersökande verksamhet
fick vi reda på att vägarna
i alla fall var reparerade och att de
skulle öppnas några dagar innan vi
skulle fara. Vi tog chansen och for.
Skulle det gå att fiska? När vi
kom fram till vår älvsträcka sent
på lördag eftermiddag, såg vi att
vattenståndet i Driva hade sjunkit
till ungefär en halv meter över
det normala. Stränderna var täckta
av allsköns bråte och stora träd,
som låg fällda i strömriktningen,
barkade av rullande stenar. Det
annars så kristallklara vattnet påminde
mest om gråvitt jökelvatten.
Vi konstaterade dock att det gick
att fiska utan att riskera livet, så
vi återvände raskt till vår hytta för
att dressa om till fiske. Hans och
Svante gick till ”Benknäcken” en
svårvadad pool full med runda
olikstora stenar och jag drog iväg
till ”Svingen”. Vattnet var mycket
grumligt och strömmen var stark.
Jag konstaterade att de enda flugor
som syntes något så när i det
ogenomskinliga vattnet var stora
orange flugor typ GP. Mitt fiske
på lördagskvällen var trögt. Enda
tillslaget var en hyfsad öring som
rullade sig fri på en forsnacke. Jag
beslöt mig ganska snart för att dra

nedöver till de andra för att se om
de haft bättre fiskelycka. Det hade
de haft. Hans hade på fluga efter
en våldsam strid lyckats bärga en
grann laxhona på något över 6kg.
Svante hade fått tre granna ”kluddar”
på spinn. Den största vägde
5,2Kg. Då det hunnit bli mörkt
beslöt vi oss för att återvända till
hyttan. Alla var nöjda utom jag
som kammat noll.
Söndagens fiske fortsatte i samma
stil som på lördagskvällen. Hans
och Svante fortsatte att få grann fisk
både på fluga och spinn. Mina flugor
ratades av någon orsak som jag
ej kunde komma på. Självförtroendet
sjönk och frustrationen ökade.
Känner du igen dig? Så kom måndagen.
Jag var trött och beslöt att
ta sovmorgon. När klockan var åtta
och jag i lugn och ro inmundigat
min frukost, de andra hade lämnat
hyttan redan före sex, kände jag att
det var hög tid att testa Driva igen.
Då jag misslyckats de två första
dagarna med mitt flugfiske tog jag
även med spinnspöt. Jag gick närmaste
väg ned till älven till ett ställe
där vi aldrig fiskat tidigare. Normalt
var det för grunt men nu var
ju älven en halvmeter högre och
varför inte resonerade jag. Det gick
inte att fiska fluga på grund av den
täta strandvegetationen, så jag satte
på en orange ”Jensen” och kastade
ut. Pang – hugg direkt! Fisken
släppte. Nytt kast, nytt hugg. Fast
fisk. Efter en intensiv kamp lyckades
jag landa en grann ”kludd”
gå 4.5kg. Nytt kast. Nytt hugg.
Denna gång högg öringen en halv
meter från mina ben men släppte.
Jag såg bara en stor vit buk. Jag
vadade uppströms ett tiotal meter,
kastade ut vobblern på nytt och
fick ett nytt hugg. En öring igen
som snabbt hamnade i håven. Den
vägde ”bara” 3kg. Efter att ha tagit
ytterligare en tre kilos öring förlorade
jag min vobbler. En mycket
stor kludd rullade sig över linan så
knuten gled upp. Jag såg bara en
stor stjärtfena vifta farväl. Ett gott
råd. När du använder glatta flätlinor
linda några extra varv när du
binder din betesknut.
Jag hade fått tre granna öringar
på en halvtimma och tyckte att
det var dags att byta fiskeplats för
att se om det fanns lika mycket
fisk överallt i älven. Jag gick upp
till ”Svingen” igen. Då vattnet var
fortsatt högt och grumligt fortsatte
jag med spinn. Första kastet
i den nya poolen. Fast fisk. Nästa
kast. Fast fisk. Så fortsatte det. Jag
fick sex öringar alla mellan 2–3kg.
Jag behöll nu bara skadad fisk och
återutsatte de andra. Dags att testa
9

Text & foto: Gösta Bring
Vaket, 1 2004
10
en ny sträcka igen. Jag gick nu till
poolen ovanför bron. En typisk
laxpool. För att minska chansen
att få fisk övergick jag till fluga.
Hej där, fem kast utan hugg. Hugg
på det sjätte. Efter en lustiger dans
kunde jag landa en fin öring på ca
tre kg. I nästa kast lägger jag flugan
längst ned i poolen precis där laxen
brukar stå. Jo då han står där idag
också. Det typiska lax hugget fortplantar
sig genom spöt och dansen
börjar. Laxen är som regel åtmins-
tone till att börja med mycket lugnare
än öringen. Den agerar sävligare,
är starkare och orkar längre.
Det gäller bara att lura den så den
inte går ner i forsen. Efter en kvart
kan jag landa en silverblank laxhane
på fyra kg. Vad vacker den
är. Jag tittar på klockan. Den är
bara lite över tio. Jag har fått upp
elva fiskar på två timmar varav jag
behållit sju. Jag har fått nog. Jag
orkar mentalt inte fiska mer, så jag
går hem. Det är hög tid att sluta
när den första tanken vid hugg är,
INTE NU IGEN. Klockan 8.00
på kvällen har jag återhämtat mig
så pass, att jag kan gå ned till älven
igen. Jag gör ett kast får en lax på
3,9 kg, sedan går jag hem för gott
den dagen.
Fisket fortsatte i samma stil resten
av veckan möjligen med en något
lägre frekvens mellan huggen mot
slutet. Olle tappar en jättelax som
efter 20 minuters kamp går ned i
forsen och försvinner. Hans tar
en lax på fluga som väger 8,8 kg.
Den största fluglax som fångats på
sträckan sedan 1990. Han tappar
också en mycket stor lax, som efter
hugget rusar rätt över älven, rullar
sig och sliter sig loss. Svante landar
en välvuxen ”kludd” på 5,8kg. Själv
drar jag på resans största fisk.
På lördag eftermiddag fiskar jag
”Benknäcken”. Först går jag över
den två gånger med fluga. Då inget
händer bestämmer jag mig för att
ta ett sista varv med ”Rappalan”.
Jag kastar långt nästan över till
andra sidan där djuprännan går.
Precis där uppgrundningen börjar
hugger det. Jag tar det lugnt och
går långsamt baklänges uppströms
för att förhindra att fisken går ner
i forsen. Den simmar snällt med
och jag uppfattar den ej som speciellt
stor. När jag promenerat så
långt upp i poolen jag kan komma,
börjar laxen ganska långsamt men
bestämt simma nedströms. Till att
börja med håller jag emot så mycket
jag kan men jag förstår strax att fisken
är stor, mycket stor. Nu gäller
det att lura honom så han inte går
ur poolen och ner i forsen. När jag

minskar pressen lugnar den ned sig
och stannar. Jag går långsamt baklänges
med konstant press på spöt
och leder den mot strömmen igen
till övre delen av poolen. Så fortsätter
fighten ytterligare ett antal
gånger. Jag har nu drillat fisken
i snart en halv timma och börjar
bli trött i armarna av den tunga
pressen. Plötsligt orkar jag inte
hålla kvar fisken i poolen längre.
Den drar iväg ned i forsen. Men
nu är den trött. Den vältrar sig i
ytan och följer långsamt med mot
stranden. Efter ytterligare några
korta ruscher ger den upp och
flyter in på lugnt vatten där Hans
kan ”taila” den åt mig. Det är en
grann hanlax med väl utvecklad
krok. Den är svagt kopparfärgad
och har stått någon vecka i älven.
Laxen försvarade troligen sitt revir
från den ståndplats där den tog.
Sannolikt var det samma lax som
Olle haft på några dagar tidigare
och som gick loss. Vikten var exakt
10kg. En halvtimma senare tar
Hans två granna laxhonor på exakt
samma plats, där jag tidigare tagit
den stora hannen. Det är ganska
vanligt att en stor hanne är åtföljd
av en eller flera honor.
Efter denna sista fångst är min
motivation att fortsätta fiska lika
med noll, så jag packar ihop mina
spön och avslutar årets ”Driva
fiske”. Jag vet att vi varit med om
något mycket sällsynt, ett fiske som
kanske inte ens händer en gång i
en mansålder. Vi är alla tacksamma
att vi fått uppleva detta. De största
fiskarna vägde Lax 10,0kg – 8,8kg
– 6,2kg – 5,4kg och Öring 5,8kg
– 5,2kg – 4,5kg – 4,2kg. Dessutom
fick vi ett stort antal fiskar mellan
3–4kg.
”Es gibt nur einmal” som tyskarna
sade.
Gösta
forts. från sidan 2
Har de svenska fiskarna tagit efter
de danska och bryter av klorna på
levande krabbor för att därefter
slänga tillbaka dem till en säker
och långsam svältdöd? Jag hoppas
jag har fel. Om inte bör sådan
försäljning snarast förbjudas. Köp
ej lösa krabbklor!!!!!!
Nu till något glädjande. Fisket
i våra sjöar har varit mycket bra
under 2003. De som fiskat har fyllt
i fångstrapporterna på ett mycket
förtjänstfullt sätt och dessutom
återutsatt fisk som ej varit fångstfärdig
eller som man ej haft behov
av. Till exempel har 50 % av all
fisk fångad i Lysevatten satts tillbaka.
Uttaget av mängd fisk har
varit väl balanserat i förhållande
till vad sjöarna kan producera.
Tack så mycket för att ni är rädda
om våra vatten. Jag blir så glad!!!!!
Årets avelsfiske blev mycket lyckat.
Kläckrännan är full med befruktad
rom och vattenavrinningen från
Gårdsjön är än så länge perfekt.
Lite regn skulle dock inte skada för
att öka säkerheten i vattentillgång
även under vintern. Lyckas kläckningen
kan ynglen räknas i tiotusental.
Återigen DU som har idéer om
aktiviteter inom klubben och är
beredd att ställa upp och driva dem
kontakta styrelsen. Vi lovar dig allt
stöd.
Ett senkommet God Jul och Gott
Nytt År.
Gösta
11

Text & foto: Mikael Båth Vaket, 1 2004
12
Lysevatten
Våren var sen i år vilket märktes
mycket tydligt i Lysevatten. Detta
resulterade i att aprilfisket nästan
uteblev helt och hållet. I maj
däremot vaknade sjön till liv med
ett tufft fiske i början av månaden
för att nästan bli för lättfiskat, om
nu en sjö på västkusten kan bli
det, i slutet av månaden när värmen
kom. Kring den 20 maj var
det fortfarande svårfiskat med så
gott som all öring ute på djupt
vatten och regnbågen fick istället
stå till tjänst. En vecka senare hade
sommarvärmen kommit och med
den öringen på grundvatten. I
månadsskiftet var det ett mycket
bra fiske på både torrfluga och
blötfluga. En bit in i juni bjöd sjön
på en osedvanligt god kläckning
av sjösandsländor som varade i
hela fem dagar. Efter sjösandsländekläckningen
började de bli varmt i
vattnet och framåt midsommar var
det riktigt varmt varför sjön i princip
var ofiskbar förutom en kort stund
i skymningen. De sista dagarna i
juni började nattsländorna kläcka
och de första dagarna i juli bjöd
på ett sagolikt bra fiske strax efter
skymningen. Efter nattsländorna
har jag låtit sjön vara i värmen, dels
för att det är allt för svårfiskat men,
framför allt, också för att fisken
tar mycket stryk när det är varmt
i vattnet.
Personligen har jag inte fiskat
så mycket på sensommaren och
hösten i Lysevatten men av fångstrapporterna
att döma har det varit
ganska trögfiskat under den senare
delen av året.
Låt oss hoppas att det blir en fin is
i vinter så att lite rödingfiske kan
bedrivas.
Som de flesta vet så finns det fyra
båtar vid sjön, vilka bröderna
Larsson under året har försett med
draggar så att det nu är möjligt att
ligga still när man fiskar. Det har
kommit och gått lite åror i båtarna
vilket gjort att alla inte har varit
användbara hela säsongen. Låt oss
hoppas att det blir lugnare nästa år!
Första lördagen i november kom
det många medlemmar, i kallt och
regnigt väder, och hjälpte till med
avelsfisket och båtupptagning. Jag
tror att de flesta som var där var
lika förvånade som jag över antalet
medlemmar på plats!
Vem som envisas med att trassla
ihop anläggningstamparna ute vid
bojarna är dock fortfarande ett
mysterium. Sätter man kabinhaken
i en av öglorna på tampen är risken
för trassel mindre än om man sätter
fast densamma i bojen. Skulle
det ändå bli trassel hör det kanske
till god ton att reda upp det hela
innan man lämnar båten?
I mitten av februari var det mycket
högt vatten i sjön då utloppet av
någon anledning var igensatt. Detta
innebar att vattnet rann över sina
breddar i den norra utloppsviken.
Det verkar dock inte som om några
gäddor vandrade upp under den
tidsperiod vattnet stod högt.
På senvåren sattes våra öringyngel i
den södra delen av sjön. På grund
av olika omständigheter kring
avelsfisket och kläckningsrännan
blev det inte så hemskt mycket
yngel i år. För den undrande kan
jag berätta att det troligtvis inte
sker någon lyckad naturlig lek i
Lysevatten då det inte finns bra
förutsättningar för detta i sjön.
Därför är avelsfisket mycket viktigt
för ett fortsatt gott fiske i sjön. Den
nya kläckningsrännan i Gårdsjön
kommer med all säkerhet ge oss
säkrare resultat kommande år!
Under försommaren sattes det också
ut regnbåge. Ett par tre hundra
fiskar för tillväxt samt ett femtiotal
”fångstfärdiga” fiskar. Framför allt
de mindre regnbågarna var periodvis
mycket aktiva och de flesta som
flugfiskat i sjön i år har säkert fått
kroka av både en och annan regnbåge.
Det har även varit ganska god
tillgång på röding mellan 20-25cm
som varit pigga på torrflugor nära
land. Däremot har jag inte fångat
så många småöringar vilket är lite
förvånande men jag har kanske
inte varit på samma ställe som de
i sjön!
Under året har jag inte hört några
rapporter om tjuvfiske, från andra
medlemmar, i sjön och har heller
inte sett någon fiskare som sett suspekt
ut när jag har varit uppe. Fiskekontrollen
i sjön har säkert gjort
sitt till för de som är notoriska tjuvfiskare
brukar hålla koll på denna
typ av aktiviteter i klubbarna.
De nya rapportlistorna har fungerat
bra och det har enligt dessa
tagits upp betydligt mindre fisk
än tidigare. Det har dessutom
tillkommit en ny rapportlåda vid
badplatsen för de som vadar eller
flytringsfiskar. Lådan är placerad
lite i skymundan i riktning mot
husen för att badgästerna inte skall
pilla för mycket.
fortsättning på nästa sida

Kronsjön
Jahapp, så har ett år redan gått. I
början av år 2003 nämnde detta
forumets redaktör att han ville ha
en artikel om vad som hänt under
året vid Kronsjön. Så sitter man då
här på årets sista dag och försöker
minnas. För det första kan jag säga
att mina besök vid sjön inte har
varit så många under året som gått,
kanske högst 4-5 stycken, varvid
det endast blivit fiske vid ett av tillfällena.
Men å andra sidan är det ju
inte bara sjöintendentens uppgift
att hålla koll på båtar städa runt
sjön mm., utan det åligger varje
enskild medlem att fixa fel eller
att rapportera till sjöintendenten
så att denne kan vidtaga eventuellt
erforderliga åtgärder. Detta har
under året fungerat bra. I början
av året fick jag en rapport ifrån en
medlem att låset till flotten hade
vandaliserats och gjorts obrukbart,
dock hade förövarna inte lyckats
ta sig ut till ön. Fick hjälp av en
fortsättning från föregående sida
Rapportskåpet vid båtplatsen har
försetts med ny våg och lås...
För de som är roade av lite statistik
har jag bollat lite med siffrorna från
årets fångstrapporter.
Totalt har det rapporterats 282
fångade fiskar i sjön fördelade på
114 öringar, 14 rödingar och 154
regnbågar. Av dessa har hela 147
stycken återutsatts vilket resulterat
i att ungefär 140kg fisk har tagits
upp ur sjön under säsongen. Den
möjliga tillväxten i sjön ligger kring
400kg så om man tar med lite
fiskerättsinnehavare och de med-
annan medlem, som skulle till sjön,
med att ta bort det gamla låset. Det
enda jag behövde göra var att åka
upp till sjön med ett nytt lås.
Övriga händelser värda att rapportera
har varit följande:
• Den nya typen av fångstrapport
har använts där jag med glädje
kunnat se att flera har, efter 2-3
upptagna fiskar, återsatt eventuellt
efterföljande fångster.
• Bommen nere vid vägen har under
året varit låst. Detta på grund
av att markägarna tröttnat på att
ha skrotbilar stående längst vägen
och att ha stora ravepartyn i skogen
mm. Tyvärr har det för våra
medlemmar inneburit att det blivit
ganska långt att ta sig fram till sjön.
Detta har nog i sin tur ökat fisketrycket
på Lysevatten, då denna sjö
är väldigt lättåtkomlig.
• En isättning av fisk har gjorts
under året. Cirka 50 kilo regnbåge
lemmar som inte orkar rapportera
ligger antalet upptagna fiskar på en
ganska bra nivå i Lysevatten.
Ungefär 70% av alla fångad fisk
togs på fluga och snittlängden
på regnbågarna var 38cm medan
motsvarande siffra för öringarna
var 45cm.
Tittar man närmare på de fångade
öringarna är det inte mer än 23
fiskar över 50cm och endast en över
55cm. Tittar jag på min egna statistik
över fångstmetoder kan man
tydligt utläsa att de flesta öringar
tagna på torrfluga var mellan 45
och 50cm medan motsvarande
siffra för blötfluga var 50 till 55
cm. Detta beror naturligtvis på att
de lite större öringarna inte är lika
sattes i början av säsongen. Denna
isättning, plus egenreproducerad
öring ifrån utloppet, har gjort att
det har funnits ganska gott om fisk
i sjön. Tyvärr har jag ingen aning
om hur mycket fisk som har tagits
upp under 2003. Detta på grund
av att när jag var uppe vid sjön i
mitten av december för att hämta
hem fångstrapportern var denna
borta och brevlådan stod fullt
öppen. Om det är någon som vet
var denna rapport kan finnas så hör
gärna av er.
Jag har nu varit sjöintendent i
många år för just Kronsjön. Skulle
vara roligt om någon annan ville ta
över denna uppgift. Hör av er till
mig eller till valberedningen om du
är intresserad av detta uppdrag.
Gott nytt fiskeår 2004.
Text: Etander Foto: Ekelund
Vaket, 1 2004
Robert
benägna att stiga till ytan då detta
kostar dem för mycket energi.
En annan sak som är värd att
notera är det faktum att en mycket
stor del av fisken har tagits av ett
mycket litet antal medlemmar. Av
de 54 rapporterande fiskarna har
mer än hälften av fisken tagits av
sex (6) fiskare!
Mitt tips till flugfiskarna är som
vanligt; fiska mycket strandnära
med stora torrflugor och var inte
rädda för att fastna i buskarna med
jämna mellanrum!
Micke
13

Text & foto: Martin Ekelund
Vaket, 1 2004
14
Krokvatten
Högt uppe på berget ovanför
Ålevatten är den belägen, Svartedalens
pärla, Krokvatten. Likt en
norrländsk skogstjärn ligger den
insprängd bland gran och fur.
Ibland när man kommer upp dit
får man nästan för sig att man har
åkt betydligt längre norrut än vad
man egentligen har. Krokvatten
är ju, som bekant, en av klubbens
minst besökta sjöar. Det är sällan
man träffar på några andra fiskare
där, vilket också fångstrapporten
visar. I år är endast 12st. fisketillfällen
registrerade, avelsfiskarna ej
inräknade. Förvisso landade den
nya typen av rapportblankett i
brevlådan vid sjön först under försommaren,
men noteringarna från
föregående år visar samma trend.
Vill man vara ensam med skogen
och sina tankar är det Krokvatten
som man skall besöka.
Det bästa fisket brukar, enligt
min mening, infalla under april
och en bit in i maj. Då är vattnet
fortfarande ganska kallt och fisken
står nästan uppe på land för att få
lite sol och värme. En grunt fiskad
streamer eller spinnare brukar
attackeras våldsamt av öringen som
har gått på svältkost hela vintern.
Maj är också den månad när båten
brukar läggas i för säsongen, så
skedde även i år. Under de gångna
åren har den gröna roddbåten fått
mycket stryk och behöver få en ny
omgång plast i botten under nästa
säsong. Den lilla båten, ”Tvålkoppen”,
brukar inte ligga i för jämnan
utan blir endast ilagd när den större
båten redan är tingad, vilket inte är
så ofta. Efter avslutat fiske skall den
åter upp på land för att inte riskera
att fyllas av regnvatten och hamna
på sjöbotten.
Under maj månad sattes några
hundratal öringyngel ut från vår
kläckanläggning. Dessa yngel får
svår konkurrens från spiggen i
början, både när det gäller mat
och revir. Att spiggen dessutom är
ganska aggressiv gör ju inte saken
bättre. De öringyngel som uppnår
vuxen ålder kommer däremot att
vara härdade och tuffa samt ge tillbaka
på spiggen med rejäl ränta!
Sommaren kom med värmebölja
utan dess like. Vattnet var både
lågt och varmt långt fram i augusti,
vilket gjorde att öringen stod och
tryckte på djupet med minimal
matlust. De få vak som man såg
härstammade från småöring som
sprätte inne på grunt vatten. Natt-
och tidigt morgonfiske var nog det
enda raka om man skulle komma
i kontakt med någon fisk. På ytan
fanns knappt några insekter alls. I
sjön finns inga dagsländor utan de
insekter som man brukar se på ytan
är nattsländor, fjädermyggor samt
fortsättning på nästa sida

Lilla Holmevatten
Lilla Holmevatten är en liten fin sjö
med ett max. djup på 12m. Den är
inte speciellt välbesökt, endast 9st.
besök är noterade i år. Att notera
i sammanhanget är att brevlådan
med blanketterna inte kom upp
förrän den 18:e juni. Ett rykte
har nått mig att en 1.5 kilos öring
togs i maj. I övrigt har en öring på
0.6kg och 35cm varit uppe och
sett dagens ljus innan den återutsattes
av Ditte Olausson den 11:e
oktober. I övrigt finns inga fångster
rapporterade.
I början av maj sattes några hundratal
öringyngel ut i sjön från vårt
avelsfiske föregående år. Förhoppningsvis
klarar sig i alla fall några
till vuxen ålder.
När jag besökte sjön i december
kunde jag inte hitta båten och
årorna. Är det någon som vet vart
de har tagit vägen?
Dan
fortsättning från föregående sida
landlevande insekter såsom myror,
getingar och skalbaggar. Antagligen
är öringens huvudföda spigg, som
finns i stora mängder i sjön, och
därför är silverfärgade streamers
och spinnare oftast ”giftiga” beten.
Ibland kan man också se öringar
gå och kalasa på de grodyngel som
hänger i klasar längs bergssidorna.
En del öringar har utvecklat en teknik
där de först är uppe och viftar
ner grodynglen med stjärten innan
de äter upp dem. Man kan ju tänka
sig att en näve grodyngel innehåller
en stor portion proteiner och är ett
välkommet tillskott i spiggdieten.
Ni som varit uppe vid Krokvatten
har säkert uppmärksammat den
stora mängd stackmyror som finns
runt sjön. Under blåsiga dagar, och
speciellt när de svärmar, brukar en
hel del av dessa myror hamna ute
på sjöns yta vilket inte brukar gå
öringen obemärkt förbi. En rätt
fiskad myrimitation är inte fel i
detta läge.
Värmen höll, som sagt, i sig långt
in på hösten innan kylan och regnet
åter infann sig. Årets största
inrapporterade öring togs den 13:e
augusti på fluga. Den fisken var 61
cm lång och vägde 1.2 kg. Medelvikten
på de öringar som tagits under
året ligger på 0.8 kg och konditionen
på fisken har varit över lag
god vilket är roligt att se med tanke
Text: Skogberg, Foto: Ekelund
Vaket, 1 2004
på att sjön är ganska näringsfattig.
I början av november var det dags
för det traditionella avelsfisket. Ett
tiotal medlemmar hjälpte till med
att bära utrustning, lägga ut nät
och hålla igång värmebrasan. Det
var roligt att så många juniorer
samt nya medlemmar slöt upp och
att intresset, kunnandet och nyfikenheten
var på topp. Vi fick upp
elva stycken öringar som kramades
på rom och mjölke innan de återutsattes.
Den befruktade rommen
ligger nu i vår kläckanläggning i
väntan på våren. I samband med
avelsfisket togs också båten upp
och gjordes klar för vintern. Tack
alla ni som hjälpte till!
Martin
15

Text: Respektive insändare
Vaket, 1 2004
16
Insändare
Här har vi en ny avdelning där var
och en kan skicka in sina små funderingar
som kan vara av intresse för
läsarna.
Det kan vara en kort text eller en
bild som man tycker att andra skall
få möjlighet att avnjuta.
Skicka in Ditt bidrag till Vaket!
Aprilskämt?
I morse läste jag följande i
GP: Fisken skall få bättre villkor.
Pengarna till satsningen
skall komma från en skatt eller
avgift på gäddrag och fiskelinor.
Dessutom finns ett förslag om
lokala fiskekvoter, som skall skötas
(misskötas) av dom som fiskar (läs
yrkesfisket). Detta förslag kommer
att läggas fram i kustfiskepropositionen
om några veckor. Det
handlar om att lägga vissa avgifter
på redskap (läs sportfiskeredskap).
Vi har talat om en procentsats på
fiskelinor, drag, fiskespö och sådant
säger riksdagsman Jan-Olof Larsson
(s). Pengarna skall gå oavkortat
till fiskeförvaltning enligt herr
Larsson. Med andra ord skall dom
gå till administration och styras av
dem som inte skall betala något
(yrkesfisket). Observera att inget
är sagt om nät och andra yrkesredskap.
Angående lokalt ansvar för
fiskekvoter så har vi ju redan sett
hur detta har tillämpats. Mottot
har alltid varit – Om inte jag tar det
så tas det av någon annan. Lokalt
ansvar med rådande inställning hos
de närmast berörda skulle innebära
att man sätter bocken att förvalta
örtagården. Tyvärr är förslagen så
dåliga att de inte är möjliga att debattera
sakligt. Nä, herr Larsson,
om det inte varit fredagen den 12
december så skulle jag trott det var
1 april.
Gösta Bring
Roliga möten vid Lysevatten
Vårt lättillgängligaste vatten kan
ofta vara lite spännande att besöka
just för besökarnas skull. Det kan
var medlemmar eller andra kufiska
personligheter som rör sig kring
eller i sjön.
I somras inträffade flera roliga episoder
som att se Herr Borgström
försöka klättra i en roddbåt efter
ett litet besök hos fiskarna. Jag vet
fortfarande inte hur det står till
med hans mer ädla extremiteter
efter den bravaden men roligt var
det!
En annan gång när jag kom till
sjön hade några Polska bärplockare
kört ner sin Lada till båtarna. Att
själva körmanövern är en bravad
med den aktuella bilen förstår alla.
Troligtvis var det helt enkelt trötta
på att plocka bär och behövde en
paus. Det roliga var att de fyra personerna
över huvud taget inte tog
någon notis om oss som kom. En
dam satt lungt tillbakalutad i en
roddbåt medan de övriga tre höll på
att samla ihop sin köksutrustning.
Lagom tills vi la ut båtarna var
de färdiga och alla fyra hoppade
in i bilen och for upp för backen.
Förarens låga växel och jämna fart
skvallrade om att de inte var ute på
dåliga vägar för första gången och
det gick knappt att se att de kört
upp för backen vid en senare in-
spektion.
En dag i början av juli hade jag
applicerat min lekamen i den
gröna roddbåtens akter, som är
en utmärkt fåtölj, och slutit mina
ögon lite i väntan på att värmen
skulle avta. Plötsligt krängde den
lilla forsbåten till på ett mycket
oroväckande vis och jag slog upp
mina ögon, som säkert återspeglade
en aning rädsla, bara för att se
ett för mig helt okänt huvud vid relingen.
Den unga mannen undrade
med en misstänkt slöddrighet i
rösten om jag möjligtvis kunde
bogsera honom mot badplatsen!
Hela vägen låg han sedan i vattnet
och förhörde sig om SSFK och
flugfiske. Vem vet, kanske är han
medlem idag och läser just detta
och i så fall vill jag bara säga att det
är varmt att ro runt personer som
leker drivankare!
Vid ett annat tillfälle höll jag, i
mörkret, på att ro över en flytring.
Allt jag hörde från simfötterna
var ett bölande om att jag skulle
se mig för. Av artighet lättade jag
lite på årtagen och slog om kursen
70 grader västerut bara för att
se en svart profil utan näbb som
frenetiskt paddlade åt andra hållet.
Efteråt har jag funderat på vem det
kan ha varit och kommit fram till
att personen i fråga nog inte gav
sig till känna av rädsla för att bli
anmäld till kustbevakningen på grund
av bristande lanternasättning,
eller vad det nu kan heta.
Men akta Dig, Du anksimmare,
nästa gång slår jag inte om kursen
om Du inte har minst tre snygga
lanternor applicerade på lämpiga
ställen kring badringen!

Tips & Trix 1
Har du också råkat ut för att just
när du som bäst håller på att drilla
din fisk som har tagit upphängarflugan
så fastnar du i botten med
draget, eller ännu värre, trasslar in
draget i fisken som du tänkt återutsätta?
Lösningen på detta problem
kan vara att tackla upp med ett
glidtackel där flugan och draget
kan glida i infästningspunkten mot
huvudlinan. Bild 1 visar tacklet vid
kast och fiske samt när en fisk har
tagit draget. Bild 2 visar samma
tackel när en fisk tagit upphängarflugan
och flugan har bytt plats
med draget. I och med att draget
har glidit upp är det ur vägen för
fisken och eventuell bottenkontakt.
Detta är inget nytt tackelkoncept
utan har cirkulerat i fiskekretsar
ett bra tag. Bland annat använder
havsfiskarna sig av varianter på
detta tackel har det sagts mig.
Så här gör du tacklet
Tag två bitar fiskelina och skarva
ihop dessa med en blodknut. Denna
knut fungerar som stoppknut åt
ena hållet för tacklet. Längden
på linbitarna är en smaksak men
huvudsaken är att den bit där du
knyter fast flugan skall vara kortare
än den andra. Kapa till en bit (ca 15
mm) slang i passande dimension.
I originalreceptet pratas det om
någon form av slang som man
brukar använda vid operationer,
men man tager vad man haver. Själv
har jag använt plastslang för tubflugor
som finns att köpa i de flesta
fiskeredskapsaffärer. Jag stoppar en
slang med ytterdiameter 1.5 mm
inuti en slang med ytterdiameter
3 mm. Då får man en slang som
har lagom inner- och ytterdiameter
för att passa lekaret och samtidigt
ta emot stoppknuten. Trä slangen
genom en lekare och kläm ihop
lekaret något för att fixera det över
centrum av slangen. Värm ändarna
på slangen med en cigarettändare
så att de kryper ihop och formar
sig till ett par små flänsar. Dessa
flänsar hindrar lekandet att trilla
av. Eventuellt måste du ”gôra” upp
hålet i slangen med en nål som
du har värmt. Trä fiskelinan med
stoppknuten igenom slangen och
knyt fast ett beteslås på den sidan
om slangen som inte har stoppknut.
Klart! Gör gärna i ordning
ett antal sådana här tackel hemma
som du har med dig ut till fiskevattnet.
Bottennapp kan man ju
få ändå och fiskelinor slits ju som
bekant.
Väl ute vid vattnet är det bara att
knyta på en fluga på den kortare
linbiten och fästa ett drag i beteslåset
på motsatt sida. Linan från din
fiskerulle, huvudlinan, knyter du
fast i den fria delen av lekaret och
du är klar för fiske. Komplettera
gärna tacklet med en mjuk lyskula
som du trär huvudlinan igenom
innan du knyter denna till lekaret.
Lyskulan fungerar som en stötdämpare
för att hindra att du skadar
toppöglan på spöet när du står och
sover och inte stoppar invevningen
i tid. Dessa lyskulor brukar hänga
under H som i havsfiske i redskapsbutikerna
och används troligtvis
till att piffa upp havsfisketackel
eller något. Fråga inte mig utan
någon som har bättre koll på just
den biten…
Martin
Text & foto: Martin Ekelund
Vaket, 1 2004
17

Text: Johan Borgström Vaket, 1 2004
18
Drama vid Lysevatten
Fin öring
tändande
gnista!
Blodet droppade i ymniga pölar på
marken. Samtidigt spred sig elden
i gräset bortom kontroll. Bara för
att en öring snappat åt sig min torrfluga!
Under natten hade fisken i
Lysevatten förhållit sig ganska
passiv. I takt med att sjöröken
rullade in över sjön avtog nästan all
aktivitet i vattnet och jag beslutade
mig för att ro iland och sova några
timmar.
Utvilad vaknade jag påföljande
morgon. Stel och oinspirerad
tvingade jag mig till en stunds
fiske hellre än att packa ihop och
fara hem. Belöningen lät inte dröja
allt för länge. Trots en smula ouppmärksamhet
lyckades jag kroka
en fisk som girigt mumsat i sig
min förhållandevis stora torrfluga.
Medan båten fångade vind och
drev närmare sjöns mitt drillade jag
en rultig öring på dryga kilot under
knappa tio minuter. Min ambition
att återutsätta den guldglänsande
salmoniden, med grälla blodrödsfärgade
prickar, skrinlades då fisken
svalt flugan så glupskt och krokat
sig själv allt för hårt ända ned mot
gälräfständerna. Beslutet att avliva
fisken fattades efter ett par klumpiga
och fåfänga fritagningsförsök
från både mig och öringen. Och
värre blev det!
Av någon anledning valde jag att
försöka klubba fisken med min
knivs handtag. Jag höll i knivslidan
och som ett brev på posten
gled förstås kniven ur sitt hölje
samtidigt som jag drämde den i
fiskens huvud. Ett ganska djupt
jack öppnade sig i pekfingret och
medan båten närmade sig stugorna
i sjöns norra ände blödde jag och
öringen ikapp mot båtens durk.
Den plötsliga malören skapade
oreda. Med en remsa toapapper
taffligt pressat mot såret och sedan
jag tillsett att öringen barmhärtigt
och slutgiltigt tagits av daga rodde
jag åter mot lägerplatsen.
Väl iland och en aning orolig över
hur illa jag skurit mig, lommade
jag mot den plats där jag lämnat
Trangiaköket igång för att laga
en sen frukost eller “brunch” som
amerikanerna kallar det. Säkerligen
omtumlad av blodvitet lyckades jag
välta köket med en försiktig bred-
sida. Den lilla mängden T-sprit
som återstod rann ut på marken
och lågorna slickade girigt i sig
allt brännbart i närheten. Medan
jag bannade min klumpighet
bättrade en plötslig vindil lågans
framfart och med ens hade en
liten en mindre eld fått fäste i det
vissnade gräset vid lägerplatsen. I
ögonblicket därpå hade ännu
en blåspust utökat flammornas
omfång till några närliggande
tuvor och jag blev med ens orolig
över situationens utveckling.
Efter ytterligare ett par minuter
och allt mer paniska släckningsförsök
hade elden spridit sig till ett
buskage och slutligen bortom vad
som gick att kontrollera! Därefter
är min uppfattning av händelseförloppet
aningen osammanhängande.
Jag beslutade mig för att söka hjälp
medan elden och rökutvecklingen
blev allt mer tydlig.
Regnbågshane på väg att släppas efter återhämtning. Foto: GFFA-03

Jag kastade mig tillbaka i båten
och såg för mitt inre rubrikerna i
påföljande dags tidningar: ”Skogsbrand
i Svartedalen - oersättliga
naturvärden ödelagda.”
På nytt världsrekord rodde jag
tillbaka mot det ljusgråa huset
med den väl tilltagna bryggkonstruktionen.
Där hade jag förut
noterat att någon var på plats. Två
herrar stirrade nyfiket på mig när
jag i hast närmade mig.
– Ring brandkåren, hojtade jag
när jag var inom hörhåll. Då de
säkerligen noterat röken från
lägerplatsen liksom mitt upprörda
tillstånd hastade en av dem iväg
och efterlevde mitt önskemål.
Medan vi väntade beskrev jag kortfattat
och samlat den osannolika
utvecklingen.
Tjugofem minuter senare rullade
en röd brandbil från Stenungsunds
brandvärn in på tomten. En
gråskäggig man, som föreföll föra
befälet över styrkan, förhörde sig
om situationen.
– Öring, kniv, Trangiakök
svamlade jag i ett sammelsurium
till förklaringsförsök.
- Sitt där, gå ingenstans och var
tyst, sa brandmannen och pekade
mot en trädgårdsstol i plast.
Med utgångspunkt från mina
förvirrade utsagor diskuterade
styrkan eventuella åtgärder. Under
tiden hade elden på andra sidan
sjön vuxit till vad som verkade vara
en mindre skogsbrand!
– Vad händer nu?, stammade jag
fram.
– Antingen stannar elden av av sig
själv eftersom det inte är så torrt i
markerna, eller också får vi sätta in
helikopter, svarade min skäggige
förmodade räddare och hjälte.
Kanske erinrar Ni Er notisen i
tidningen om händelsen, men
sannolikt inte. För knappt hälften
av den här historien är sann!
Sedan jag dämpat blodflödet ur
fingret med toapappret rodde jag
istället stillsamt åter mot båtplatsen.
Där ordnade jag ett tryckförband
av pappret och tafsmaterial i 0.33
millimeters diameter. Då slog
det mig hur det ena kan leda till
det andra och de mest fantastiska
förlopp inledas på ett till synes
harmlöst sätt. Möjligen skulle
man på ett synnerligen osannolikt
sätt och genom slumpens försorg
kunna starta ett världskrig genom
att fånga en harr på en aningen stor
våtfluga!?
Lycklig över den fina fångsten och
sedermera tillfreds med vad som
visade sig vara en lättläkt blessyr,
undrade jag om man egentligen
kan rusta sig för allt märkligt som
kan förekomma. Öringen lät sig
ugnstekt, med färskpotatis och
en tunn vitvinssås synnerligen väl
smaka som en av de första suveräna
sommarmiddagarna.
Se upp i Ert fiske - vem vet vad som
händer när öringen är på hugget?!
Johan
Industrivägen 57 i Sävedalen, Gbg
Ring 031-269890 för vägbeskrivning.
Vi har kvällsöppet på torsdagar till 20:00!
http://www.lbflugfiske.se
19

Text: Anders Ekman
20
Vaket, 1 2004
Projekt ordning & reda
Nu har jag gjort min första säsong
som vakt i sjöarna. Av andra, som
fiskar mycket ofta, har jag fått höra
att man har sett färre ”suspekta”
fiskare framför
allt runt
Lysevatten,
vilket jag
ser som att
ryktet har
gått om att
det numera
sker viss bevakning.
Jag
har inte sett
någon själv, de främlingar jag har
talat med som inte varit med i
föreningen har varit intresserade
av klubben och uttryckt
önskemål om att få veta hur
man blir med och vad det
kostar.
Jag har dock märkt att det
är lite si och så med hur vi
lämnar båtarna efter oss.
Jag har kommit upp och
funnit tomma förpackningar
(för drag t ex) i båtarna, man
har använt utrymmet i mittoften
som sump och inte tömt efter sig.
Sådant tycker jag är tråkigt, eftersom
det visar på att det finns medlemmar
som inte bryr sig om andra
medlemmar och inte tar hänsyn.
Att vara med i en förening är inte
bara rättigheter utan även skyldigheter,
t ex att städa upp efter sig
själv, och även efter andra som har
grisat ner runt våra sjöar.
Intendenterna har också klagat
på att det görs på tok för mycket
konstiga knopar och öglor på tamparna
vid våra båtar. När båtarna
läggs ut på våren sätts också en
lämplig ögla upp på stranden för
att det skall vara enkelt att göra till
båtarna. Använd denna och hitta
inte på egna konstruktioner!
Upptäcker Du något som behöver
åtgärdas, exempelvis åror, årtullar,
draggar och fångstrapporter,
MÅSTE DU SOM MEDLEM
tala om detta för den intendent det
gäller. Det går inte att åtgärda fel
man inte känner till och intendenterna
har inte någon skyldighet att
besöka sjöarna hela tiden.
Vidare har det vid ett par tillfällen
under säsongen som gått skett
eftersläckning runt Lysevatten.
Detta är helt oacceptabelt och förr
eller senare slutar det med en riktig
skogsbrand! Det
finns ett antal eldstäder
med stenlagda
bottnar vid
våra vatten och
det är de som
skall användas.
Elda aldrig direkt
på jorden eller på
stenhällar som då
spricker.
Att håll konstant vakt på våra sjöar
är för mycket för en person, jag
kommer att kika till sjöarna lite
då och då, och hoppas att jag
kan få hjälp av er andra medlemmar
med att informera
främmande personer vid
vattnet om vad som gäller.
Jag vet att Alefiskarna håller
studiecirklar någon gång om
året för att utbilda nya vakter,
kostnaden för detta har hittills
varit noll om man bortser från
att man får offra fem kvällar för
att vara med på kursen. Jag skulle
gärna se att några andra medlemmar
i vår förening ville gå en sådan
kurs. Bland annat för att man helst
inte skall skall vara ensam om man
skulle ramla på någon tjuvfiskare,
men även för att man får en hel del
nyttig kunskap om vad som gäller
i fråga om markägares fiskerätt och
hur man skaffar nya vatten för en
förening att ta hand om.
Har ni några frågor, så ring gärna
på telefon 0705-84 14 93.

Det har talats om olika klingor
och deras egenskaper runt tusentals
lägereldar och det lär man säkert
fortsätta med under en lång tid
framöver.
Vad som idag oftast disputeras är
hur lite ens nya spö väger och att
grannens spö är som en blydagg i
jämförelse. Vad man glömmer bort
allt mer, speciellt bland de yngre, är
att det egentligen handlar om olika
typer av taperingar och inte hur
många kolfibrer man lyckas kämma
in per kvadratmillimeter eller vad
det nu är man mäter sådant i.
Lite förenklat kan man säga att
utvecklingen gick från allsköns
olika träslag till bambu under
senare delen av 1800-talet. På
femtiotalet började man tillverka
spön i glasfiber eftersom detta är
en mycket billigare process än det
hantverk som krävs för att framställa
ett bra träspö.
Så gott som alla glasspön
tillverkades för att efterlikna de
egenskaper man finner i bambu.
Det var ytterst få spön som tog
vara på de uppenbara fördelar glasfibern
har gentemot bambu. Idag
finns det några utsökta glasspön på
marknaden medan andra tillverkare
har fastnat i nostalgin och tillverkar
kopior av gamla spön vilket i och
för sig kan vara roligt men inte särskilt
givande för spöevolutionen.
Det finns kvar att utveckla med
glasfiber fortfarande!
På sjuttiotalet kom så kolfibern. De
första spöna var väl inte så hemskt
mycket bättre än de äldre glasspöna
men under åttiotalet utvecklades
tekniken i ett rasande tempo och
många mycket fina spön kom ut på
marknaden.
Under nittiotalet blev spöna allt
snabbare i takt med att man kunde
packa ihop fler fibrer på en mindre
area samtidigt som det blev, och
fortfarande är, högsta mode att
tillverka lätta spön. För att göra ett
spö lätt måste man ha lite material
i klingan. Eftersom ett spös vikt till
stor del beror på vår egna subjektiva
uppfattning måste man dessutom
ha så lite material som möjligt i
spöts toppdel så att det inte känns
framtungt.
Effekten blir förödande eftersom
man med denna tillverkningsfilosofi
enbart kan tillverka progressiva
spön med en utpräglad toppaktion.
Enkelt uttryckt; snabba spön utan
någon större känsla.
Samtidigt har man fastnat för spön
som ligger inom en mycket snäv
längd på låt oss säga 8 till 9 fot,
undantaget tiofotarna för flytringsfiskare
och riktigt korta spön i lätta
linklasser. För att fullända det hela
har man de senaste åren även infört
metallen titan, och i viss mån
återupplivat boron, i klingorna för
att göra dem ännu snabbare och
hårdare i buttsektionen.
Det är inte fel att tillverka snabba
spön, de har sin naturliga plats
vid sjöfiske och kanske vid kusten
när det blåser. Det som är tråkigt
är att vi användare inte längre har
chansen att välja det vi vill. Vi
måste numera fiska med mer eller
mindre snabba spön. Paraboliska
spön, med en klinga som böjer sig
ända ner i handtaget, finns knappt
Text: Mikael Båth
Vart tog de goa spöna vägen?
kvar på marknaden och de som
finns är i regel kopior på gamla
konstruktioner som inte utnyttjar
dagens material över huvud taget.
För att göra en liten jämförelse
plockade jag fram tre olika spön från
en och samma tillverkare. Thomas
& Thomas har under årens lopp
byggt många olika typer av spön
och i regel har deras produktion
återspeglat modet ganska bra. Jag
valde ut ett spö från slutet av åttiotalet;
T&T Firehole (ett vattendrag
i Montana), 9’, #6. Nästa val var
ett spö från mitten av nittiotalet;
T&T Paradigm 9’, #6. Båda dessa
spön har en relativt djup progressiv
aktion med mycket ryggrad. Som
ett tredje spö valde jag T&T Helix,
9’, #6 som bygger på det senaste
inom kolfibertekniken vad det
gäller fibrer och lim.
Det första spöt är betydligt tyngre
än de andra men också försett med
nickel-silver och annat fint som ett
dyrt spö skall ha. Känslan att kasta
med spön ur denna serie är speciell;
det finns så mycket kraft i klingan
bara man tar det lungt och låter
spöt arbeta! Det nyare Paradigm–
spöt är mycket likt med den skillnaden
att aluminium har ersatt de
ädlare metallerna, det är lättare
och spöt har inte längre samma
råstyrka i buttsektionen. Det nya
Helix-spöt är en kastmaskin med
otrolig potential. Lätt, välbyggt,
ger små linbågar och allt det som
det frågas efter i butikerna. Men är
det verkligen detta vi vill ha, utan
undantag? Jag vill ha Helix men
också andra spön!
Micke
Vaket, 1 2004
21

Text & foto: Mikael Båth Vaket, 1 2004
22
Tips & Trix 2
Spöställ för fisketuren
Jag gick runt och funderade på hur
man på bästa sätt skulle kunna ställa
sina spön ute i skogen ganska länge
innan jag slutligen tog tag i det hela
och konstruerade Hillebergsstället.
Jag kallar det så eftersom den första
prototypen bands av en staglina till
mitt tält.
Den vanligaste orsaken till spöbrott
är att man först har slått i spöt och
skadat kolfibern. Att det sedan går
av när man fiskar gör att man inte
alltid är medveten om att det var
skadat redan innan man började
dubbeldra i linan.
Konstruktionen är enkel; man
fäster en lina, med öglor, mellan
två träd en liten bit upp från
marken. Sedan fäster man en andra
lina ovanför denna där öglorna har
försetts med små bitar av plastslang
så att spöt enkelt kan föras in i den
övre öglan. I den nedre öglan sätter
man sedan buttdelen av spöt så att
öglan vilar mot rullen.
Börja med att skaffa en lämplig
tamp som är kring 3mm i diameter
och en mjuk plastslang som passar
över tampen.
Klipp åtta bitar av plastslangen
som är 10cm långa och trä på dessa
på tampen.
En dryg meter in är det nu dags att
slå en knop runt den första slangbiten.
Se på den vänstra öglan på
bilden uppe till höger. Därefter
fortsätter man med de övriga
slangbitarna. Det är lagom med
15-16cm mellan öglorna för då
kan spöna inte slå ihop i varandra.
När alla åtta öglor är klara mäter
man upp ytterligare 120-140cm på
tampen och klipper av denna. Gör
nu en ögla på slutet också. Den
högra öglan på bilden ovan visar
hur det skall se ut. Perfect Loop
är en utmärkt knop för detta ändamål.
Bränn ändarna så att de inte
fransar upp sig.
Nu gör du en lina till som har
samma mått men med den skillnaden
att öglorna skall vara lite
större samt att det inte behövs
plastslang på dessa. Öglan i mitten
på bilen ovan visar en bra storlek.
Skall du använda stället för laxspön
bör öglorna göras lite större efter-
som buttdelen av spöt skall träs i
dessa.
Leta nu upp två träd som står
lagom långt ifrån varandra och trä
den nedre tampen runt trädet och
genom öglan i ändan. Spänn upp
mot det andra trädet och gör en
knut. Samma procedure med den
övre tampen och Hillebergsstället
är klart att användas.

Funktionärer 2003
STYRELSEN
Ordföranden Gösta Bring 0303-81857 gosta.bring@epsilon.telenordia.se
Vice ordförande Kåre Trengereid 0303-771346 xnb889u@tninet.se
Kassör Bengt Rönnefors 0303-83914 bengtr@telia.com
Sekreterare Robert Etander 0303-81294 robert.etander@swipnet.se
Vice sekreterare Anders Hjelm 0303-778413 ah7216@hotmail.com
Styrelseledamöter Joakim Andreasson 0303-227748 jocke.andreasson@swipnet.se
Martin Ekelund 031-510781 martin.ekelund@comhem.se
Krister Olausson 0303-776048 krister@lkb.se
Ulf Nilrud 0303-52373 ulf.nilrud@pleon.sigma.se
Dan Skogberg 031-515700 dan.skogberg@volvo.com
Suppleanter Mikael Nilsson 0303-775327 mikael.nilsson@gesab.se
Anders Ekman 070-5841493 ekis@sfpo.se
INTENDENTER
Klubblokalen Sigvard Forsström 0303-771729
L:a Holmevatten Dan Skogberg 031-515700 dan.skogberg@volvo.com
Krokvatten Martin Ekelund 031-510781 martin.ekelund@comhem.se
Kronsjön Robert Etander 0303-81294 robert.etander@swipnet.se
Lysevatten Anders Larsson 031-571304 anderswlarsson@yahoo.se
Sture Larsson 031-525245 sturelar@telia.com
FUNKTIONÄRER
Kontaktombud Mikael Nilsson 0303-775327 mikael.nilsson@gesab.se
för ungdom Krister Olausson 0303-776048 krister@lkb.se
REVISION
Revisorer Lars Johansson 0303-82951
Helge Pettersson 0303-777636
Revisorsuppleanter Per-Erik Gassander 0304-663840
Kjell Kaspersen 0303-82284
SEKTIONER
Fiskevård Kennet Henriksson 0303-81473 csf062a@tninet.se
FISKETILLSYN Anders Ekman 070-5841493 ekis@sfpo.se
VALBEREDNING Björn Holmstedt 0303-779100
Tore Ottosson 031-573003 toreson@yahoo.com
WEBMASTER Tore Ottosson 031-573003 toreson@yahoo.com
VAKET
Redaktör Martin Ekelund 031-510781 martin.ekelund@comhem.se
Layout & Teknik Mikael Båth 031-180279 mikael.bath@telia.com
Artiklar & Bilder Redaktionen vaket@flugfiskesidan.com
SSFK’s funktionärer
Vaket, 1 2004
23

Text, foto & mönster: Mikael Båth
Vaket, 1 2004
LL Caddis - En given succé i sjöarna!
Det här är en vidareutveckling av Goddard Caddis. Den stora
skillnaden är att flugan är osänkbar och därför mycket lätthanterad
i mörker och när man släpar flugan med sig efter
båten eller flytringen på väg till ett nytt fiskeställe. Att slippa
göra rent en torrfluga efter avkrokad fisk är också mycket trevligt
när man är mitt inne i en stor kläckning av nattsländor
och galna öringar är på hugget.
Grundtanken är som vanligt med mina mönster; gräset är
grönare på andra sidan och därför är denna fluga stor (Streamerkrok
#4-6). Stora flugor lockar alltid upp öring även om det
inte kläcker något speciellt när man är ute och fiskar. Fiska
av det område fisken bör stå i och ha lite tålamod då det kan
krävas flera kast på samma ställe innan fisken stiger.
Denna typ av nattslända skall fiskas hem aktivt! Stripa ett
par-tre drag och låt flugan vila några sekunder innan du upprepar
det hela med en ny rush över ytfilmen.
Gör en vanlig Goddardkropp men klipp den lite hårdare i
bakändan så att den inte tar upp så mycket vatten. Bind in ett
hackel som är lite längre än vanligt och klipp detta både på
över och undersidan. Avsluta med att binda in en flörtkula av
den typen man använder för Boobyflugor. Variera färgerna!
Flugan
FISKE - FISKEKORT - VAPEN - AMMUNITION
BÅTUTHYRNING - FRITIDSKLÄDER
Medlemmar i SSFK har
-SSFK’s Anslagstavla!
-Vi har SSFK-gästfiskekort hos oss!
-Det senaste skvallret!
-Heta tips!
-Fiskeprylarna Du bara måste ha!
-Båturhyrning med hemliga kartor!
-Alla sorters beten, vad Du än fiskar med!
-Storfiskeregistrering gör Du hos oss!
-Kläderna som håller Dig varm och torr!
-Glöm inte medlemkortet!
15% RABATT!