cykelvägars drift-och underhållsstandard –kommunenkät - VTI

Bilaga 2 – Gävle
Sid 11 (99)
utan med andra maskiner. Det skulle gå för långsamt om samma fordon som plogar
samtidigt skulle sprida stenkross. En lägre hastighet skulle då vara nödvändig och
dessutom behöver stenkrosset fyllas på allteftersom. På cykelvägarna används en
mindre fraktion (4–6 mm) än på gatorna (6–8 mm), på grund av att den grövre
fraktionen ger problem med punkteringar i cykeldäck. För sandning gäller en åtgärdstid
på sex timmar (fyra timmar för prioriterade gator).
Omhändertagandet av vintersanden, sedan den sopats upp på våren, har varit ett stort
problem de senaste åren. Efter sandupptagningen läggs stenkrosset i olika högar, det
som kommer från centrala delarna i en hög och det från ytterområdena i en annan. Det
som kommer från ytterområdena är mindre förorenat och därmed mer användbart. Det
kan vi till och med använda på exempelvis fotbollsplaner. Övrigt stenkross används i
uppbyggnad av vägar, gator och parkeringsytor. I och med att vi lägger ett bärlager
ovanpå är det OK även för det grus som kommer från de centrala delarna av Gävle. All
återanvändning sker i samråd med miljömyndigheten i Gävle. Innan gruset återanvänds
i vägbyggnad etc., sorteras det mekaniskt så att huvudsaken av skräpet försvinner.
Någon tvättning av stenkrosset görs emellertid inte, det är alldeles för kostsamt. Även
den mekaniska sorteringen kostar en del, men den kostnaden är försvarbar med tanke på
att stenkrosset kan återanvändas istället för att deponeras. Framöver kommer det
uppsopade stenkrosset till och med att användas direkt i asfaltsverket, sedan Gävle gjort
en överenskommelse med sin lokala asfaltsproducent NCC.
Tidigare har försök gjorts med att återanvända sandningssanden och sanda med den
igen. Det var dock inge bra lösning eftersom det innebar att det behövdes lagringsplats
över sommarsäsongen och dessutom blev gruset finare och finare ju längre det använts,
vilket innebar att det frös ihop vid lagring.
Anser du att de standardkrav som finns, t.ex. Väg 94, ATB Vinter 2003 och Regler
för Underhåll och Drift (1990) ger tillräcklig vägledning vid drift och underhåll av
cykelvägar?
Vet ej, eftersom vi aldrig använt dem.
Vad är det svåraste/ mest problematiska med drift och underhåll av cykelvägar?
Varför?
Vinterväghållningen och då framförallt snöröjningen är det svåraste. Cyklisterna är
väldigt känsliga för om det blir för mycket snö. Egentligen ska man snöröja ännu
tidigare än vi gör, gärna redan vid 2 cm snödjup, men det är en kostnadsfråga. Vi har
haft uppe frågan i vår nämnd, men det bedöms vara för kostsamt. Skulle vi påbörja
snöröjningen redan vid 2 cm snödjup, skulle det innebära kanske 10 fler snöröjningsinsatser
per år, vilket motsvarar en kostnad på 400–500 tusen kronor, exklusive
sandning.
Resultaten av snöröjningen är även beroende av om det är en äldre utrustning som
används, som inte kommer ner lika bra som en nyare utrustning och det blir ett lager
kvar på vägytan. Det är problem att få tag i fordon för att sköta snöröjningen. Vi handlar
upp fordonen ett och ett. Det är många bönder som är ute och plogar.
Barmarksproblemen är inte alls i samma dignitet som problemen vintertid, men ojämna
cykelvägar och sprickbildningar är ett problem. Cykelvägarna spricker i mitten, på
grund av att det ligger snövallar på sidorna som isolerar mot kylan. Det problemet får vi
där överbyggnaden är för dålig.
VTI rapport 558