cykelvägars drift-och underhållsstandard –kommunenkät - VTI

Flera av de intervjuade framhåller att bristen på resurser är det största problemet och gör
det allt svårare att hålla en god drift- och underhållsstandard. Ett exempel på det är, att i
Örebro uppkom 1 200 nya potthål (se figur 4) på gator, vägar och gc-vägar under 2005.
Med ett eftersatt underhåll ökar nedbrytningen av vägarna, vilket i slutändan leder till en
ökad kostnad. Exempelvis kan nämnas att Umeå i sin cykelplan 2000, beräknade att ca
1 mil gång- och cykelvägar per år skulle behöva åtgärdas avseende beläggningsunderhåll.
I snitt under åren 1996 till 1999 åtgärdades i Umeå endast 0,3 mil per år,
vilket innebär att underhållsbehovet ständigt ökar. Till största delen är det akuta insatser
som görs på grund av att ett kontinuerligt underhåll inte kunnat utföras. Sannolikt är
situationen densamma i de flesta svenska kommuner. I Örebro nämner man att en följd
av att ytstandarden blir sämre är att skadeståndskraven ökar. Linköping och Göteborg
har anlitat konsulter för att inventera brister i cykelvägnätet och bedöma underhållsbehovet
(se vidare avsnitt 6.4). Linköping påpekar att det varit ett sätt för dem att ”svart
på vitt” redovisa underhållsbehovet för beslutande politiker, för att få ökade medel till
att åtgärda de brister som finns.
Figur 4 Potthål på en bostadsgata i anslutning till en gång- och cykelväg, i Linköping.
Fotot är taget av författaren i april, 2006.
Andra svårigheter med drift och underhåll av cykelvägar som nämns av de intervjuade,
är exempelvis att uppfylla allmänhetens motstridiga krav, och att ”ha koll på läget” och
veta var behovet egentligen är som störst.
24 VTI rapport 558