cykelvägars drift-och underhållsstandard –kommunenkät - VTI

Umeå och Örebro nämner att de ofta återanvänder gammal, krossad asfalt i bärlagret
och ibland även i förstärkningslagret. På så sätt får man en bättre hållbarhet i
konstruktionen samtidigt som man minskar åtgången av naturmaterial.
Ungefär hälften av kommunerna tycker att de konstruktionskrav som finns i ATB
VÄG/VÄG 94 är tillräckliga. De som inte tycker det, saknar framförallt lämpliga
dimensioneringsprinciper för tyngre laster på cykelvägar. I ATB VÄG/VÄG 94 finns
bara två alternativ, det ena för cykelvägar utan belastning och det andra för cykelvägar
som utsätts för enstaka belastning på över 8 tons axellast, då dimensionering enligt
trafikklass 1 gäller. Följer man dimensioneringsprincipen utan belastning, tycker några
att cykelvägarna blir underdimensionerade och inte klarar enstaka överfarter av tunga
fordon. Väljer man istället att dimensionera dessa cykelvägar enligt trafikklass 1, blir de
överdimensionerade och därmed onödigt dyra att bygga. Dimensioneringsprinciperna i
ATB VÄG/VÄG 94 för cykelvägar, anses dessutom vara för onyanserade och nivå- och
jämnhetskraven på de obundna gruslagren nästintill omöjliga att uppfylla.
Det påpekas också att det dimensioneringsprogram som följer med ATB-väg, som
normalt används vid konstruktion av gator och vägar, inte kan användas för trafikklasser
under klass 1 – alltså för konstruktion av cykelvägar.
4.3 Standardkrav för underhållsåtgärder och barmarksdrift
När det gäller barmarksdrift och underhåll, är det endast Umeå som till viss del
använder sig av Vägverkets riktlinjer. Vid val av underhållsåtgärder använder sig
Borlänge delvis av Kommunförbundets skrifter ”Bära eller brista”, ”I valet och kvalet”,
etc. Övriga kommuner har enbart egna föreskrifter för vilken drift- och underhållsstandard
som ska upprätthållas på cykelvägarna. Därmed har de inte tillräcklig kännedom
om Vägverkets riktlinjer för att kunna uttala sig om de ger tillfredsställande
vägledning eller inte.
I kommunerna görs underhållsåtgärder efter behov, identifierade vid egna inspektioner
eller genom att cyklisterna hört av sig, eller enligt fasta rutiner angivna i t.ex. asfaltprogram
och funktionsbeskrivningar. Flera kommuner har ett asfaltprogram för
prioritering av nybeläggningar, där tillgången på pengar får styra takten. Andra
underhållsåtgärder görs utifrån vägledande tillståndskrav i funktionsbeskrivningar eller
liknande. I tabell 2 nedan ges exempel på några tillståndskrav som gäller för underhåll
av cykelvägar i några av de intervjuade kommunerna. I bilaga 2 finns mer information
kring standardkraven i alla de intervjuade kommunerna. Åtgärdstiderna som anges, är
kopplade till de tillståndskrav för ojämnheter och potthål etc., som listas i kolumnen till
höger om åtgärdstiden.
I flertalet kommuner gäller att cykelvägarna följer de högsta skötselnivåerna i
funktionsbeskrivningen, både vad gäller underhåll och barkmarksdrift. I driftsåtgärder
ingår maskinsopning, ogräsbekämpning, siktröjning, gräskanthyvling, etc. I tabell 3 ges
några exempel på standarkrav för maskinsopning av cykelvägar, från några av de
intervjuade kommunerna. Här kan man se att det varierar mycket från en kommun till
en annan hur ofta cykelvägarna sopas – från en gång varannan vecka till att i princip
endast sopas vid vintersandupptagningen.
18 VTI rapport 558