cykelvägars drift-och underhållsstandard –kommunenkät - VTI

4 Standardkrav och riktlinjer
4.1 Allmänt om standardkrav för cykelvägar
Det framgår ganska tydligt från intervjuerna, att kommunerna till stor del följer
Vägverkets riktlinjer vid konstruktion av cykelvägar, men att de har egna standardkrav
och rutiner för drift och underhåll. Några kommuner anser sig inte ha budget för att
kunna uppfylla de standardkrav som ställs i Vägverkets riktlinjer, medan andra tycker
att Vägverkets standard inte är tillräcklig. Det påpekas även av att andra förhållanden
gäller i tätorten, vilket gör att Vägverkets riktlinjer inte är tillämpbara. Några anser
också att det inte skulle fungera med centralt framtagna standardkrav, utan varje
kommun måste ha sina egna, eftersom förutsättningarna och ambitionsnivåerna är så
olika.
De flesta anser alltså att de inte behöver någon hjälp av Vägverket i drift- och
underhållsfrågor. De tycker att den egna policy de följer fungerar bra. Ändå påpekar
några att det är värdefullt att ha någon typ av dokument ”i ryggen”, som stöd i arbetet.
Hittills har det känts viktigast vid konstruktion av cykelvägar och därmed följs ofta
Vägverkets konstruktionskrav. Drift- och underhållssidan är inte lika policystyrd som
när det gäller konstruktion. I Västerås tror man att det är anledningen till att Vägverkets
föreskrifter följs vid konstruktion medan egen praxis gäller för drift och underhåll.
Några av de intervjuade förutspår att liknande stöd kommer att vara viktig även vid drift
och underhåll framöver, framförallt för unga och nyanställda som ska ta över vid
kommande generationsväxling. Utgångspunkten och ursprunget till de riktlinjer och
standardkrav som gäller i kommunerna idag, är ofta okänd bland de intervjuade.
Vanligtvis tycks det vara budgeten som avgör vilken standard som kan upprätthållas
och i vilken takt exempelvis nybeläggningar blir genomförda. Det finns inte så mycket
dokumenterat, utan det mesta tycks finnas i huvudet på driftfolket och kommer utifrån
erfarenheter och praxis. Generellt är de anställda på driftsidan ”gamla i gården” och har
alltså längre erfarenhet än de som jobbar med projektering.
4.2 Konstruktionskrav vid nybyggnation
Vid konstruktion av cykelvägar, följer nästa alla de intervjuade kommunerna dimensioneringsprinciperna
i VÄG 94 (eller numera ATB VÄG), enligt figur 1. I många fall
har man emellertid gjort vissa justeringar för att anpassa till lokala förhållanden.
Vanligtvis följs Vägverkets principer med avseende på den totala överbyggnadstjockleken,
medan materialinnehåll och de ingående skiktens tjocklekar kan frångås. Det
framgår dock från intervjuerna att projektörerna inte alltid vet vilka föreskrifter som
ligger till grund för den konstruktion de väljer, eftersom de har lång erfarenhet och
framtagandet av konstruktionsritningar går på rutin. Enligt ATB VÄG 2005 (Vägverket,
2005) ska den sammanlagda tjockleken för obundna lager vara minst 250 mm och med
en lagerfördelning enligt figur 1. I kommunerna tycks det vara vanligt med en total
överbyggnadstjocklek på minst 300 mm, med ett asfaltslitlager på omkring 40 mm (se
tabell 1).
16 VTI rapport 558