SWEA Paris sept 09 OK.indd - SWEA International
SWEA Paris sept 09 OK.indd - SWEA International SWEA Paris sept 09 OK.indd - SWEA International
S M U L T R O N S T Ä L L E Att vandra längs en pilgrimsled av Annika Crombez I slutet av maj gav vi oss iväg till Auvergne, närmare bestämt till Le Puy en Velay. Det var jag, min man och en väninna. I packningen hade vi rejäla vandringsskor, vandringsstavar, tunna och tjocka tröjor, korta och långa byxor, solhattar och solkräm. Vi skulle nu äntligen iväg och gå på den mycket omtalade pilgrimsleden St Jacques de Compostelle, eller på spanska Santiago de Compostela, en av de äldsta pilgrimsvägarna som började trampas för över tusen år sedan på 900-talet. Målet var då att uppsöka den helige Jakobs relikskrin i katedralen i Santiago de Compostela. Senare förbjöd Luther relik- och helgondyrkan och därmed upphörde pilgrimsvandringarna. Lederna har nu fått en renässans. Tusentals människor från framför allt Västeuropa är på vandring. Efter en första natt på hotell i Le Puy en Velay, en mycket vacker stad med minnen från romartiden, gav vi oss iväg följande morgon med varsin lätt ryggsäck, vandringsstavar och massor med vatten. Våra väskor hade blivit upphämtade av La Pèlerine för transport till nästa övernattningsställe. Efter att ha lämnat Le Puy en Velay och kommit upp på höjden hade vi den första vackra utsikten över det kulliga landskapet och dess typiska gamla vulkaner, som stora 8 SWEA Paris september 2009 grytor. Vandringen fortsatte längs grusvägar, långt från biltrafi k, kantade av stenmurar och ängar. Det var en otrolig blomsterprakt på ängarna, rena midsommarbuketterna. En vän hade sagt till oss att i maj månad sprudlar det av vilda småblommor i alla färger; han hade helt rätt. På dessa vackra ängar betade kor tillsammans med sina kalvar, endast någon månad gamla, helt idylliskt. Vi var inte ensamma på grusvägarna, framför och bakom oss hade vi antingen små grupper av pilgrimer eller pilgrimer som gick individuellt, men vi var alla pilgrimer och vi gick alla i samma riktning mot Saint Jacques de Compostelle. Väldigt fort ”impregnerades” vi av stämningen bland vandrarna längs vägen, det var lugnt och rofyllt. Många gick i sina egna tankar, andra hade lågmälda och som det verkade, djupa diskussioner. Man får en känsla av gruppsamhörighet, hälsar på varandra och växlar några ord när man stannar upp för att vila eller dricka vatten. Vi hörde inte en enda gång någon mobiltelefon ringa, det säger väl mycket. Den första dagen gick bra, efter 21,5 km kändes benen fortfarande ganska fräscha när vi kom fram till den mycket lilla byn där vi skulle sova i ”chambres d’hôtes”. När vi kom in i byn möttes vi av en gammal dam som leende ville visa oss vägen till vår övernattning som låg 3 hus längre ned. Antagligen står hon där varje dag vid samma tid och vill hjälpa till, rörande. Vi var sammanlagt 10 pilgrimer som övernattade i den gamla restaurerade gården. Rummen var fi na och värdparet lagade en härlig middag med produkter från trakten. Vilken upplevelse att sitta runt ett stort bord med god mat, gott vin och diskutera med sina medvandrare om hur det kommer sig att man går en pilgrimsled. Vi var alla stadsmänniskor från Lille, Limoges, Lyon och Paris och hade olika anledningar till vår vandring. Efter den diskussionen och våra kommande möten på vägarna visste vi lite mera om varför. Vissa är djupt religiösa och behöver inte ställa sig några komplicerade frågor, andra vandrar för att göra en paus eller ett uppbrott i livet, andra för att njuta av långsamheten, naturen och lugnet, säkert fi nns det även de som ser det som en sportprestation. Min väninna och jag bävade för andra dagen, vi hade hört att den var jobbig. Det var en vacker vandring ned mot fl oden Allier, där vi gjorde en liten picknick vid stranden, för att sedan fortsätta upp på en högslätt som heter Margeride. Dagens etapp var en km kortare, men kändes onekligen betydligt längre eftersom vi gick mycket upp och
ned. Vi var glada att komma fram till vårt hotell i Sauges, där vi dessutom träffade några av våra vänner från gårdagens stora middagsbord. Vi hade väldigt varmt väder under hela vandringen, temperatur närmare 30° på dagarna och som naturligtvis gjorde att benen kändes mycket tunga och varma vid slutet av dagen. Följande två dagar gick vandringen genom högslätten Margeride med vackra blomsterängar, söta kalvar, små byar, gamla kapell och kyrkor och stora gårdar, allt byggt i sten. Överallt porlar bäckar och i byarna fi nns fontäner med dricksvatten. Det märks att lokalbefolkningen uppskattar besök av pilgrimerna, reguljärt står det små skyltar om att snart kommer ett ”drickställe” och då är det någon som satt ut ett par trädgårsbord och säljer kall dricka, mycket uppskattat i värmen, eller brygger en kopp kaffe. Under vägen hann vi träffa lite udda vandrare, som t ex det tyska unga paret som vandrade med tre åsnor, sina egna, de hade börjat i Köln hösten innan och beräknade vara tillbaka i Köln våren 2010, efter att ha stannat i trakten av Santiago de Compostela över vintern. Eller damen från Australien som vandrade ensam med en stor ryggsäck och tält, som berättade att hon beräknade vara framme vid Santiago mot slutet av sommaren. Den fjärde dagen kom vi in i regionen Aubrac, som skiljer sig ganska markant från Auvergne och Margeride. Landskapet är mer stenigt och kargt med en helt annan typ av vegetation, mycket charmigt på sitt sätt. Vi avslutade vår vandring i Aumont Aubrac, vi hade då vandrat 89 km. Vi hade bara varit på pilgrimsleden i fyra dagar, men hade ändock lyckats bli så ”impregnerade” av pilgrimsatmosfären så att det kändes motigt att ta bilen och åka iväg ut på de stora vägarna, bort från den rofyllda vandringen. Hur ska då inte de som går i veckor, månader känna det när vandringen är slut... Jag återvänder gärna och gör en ny etapp, kanske fortsätta där vi slutade, dock lite fl er dagar och kortare etapper. Ånyo få lite distans till vardagen och låta tankarna fl öda i lugn och ro. S M U L T R O N S T Ä L L E Sandhamn är värt ett besök... av Kerstin Lekander …speciellt för utländska gäster är det en exotisk plats med sina röda stugor och bykänsla längst ut i Stockholms skärgård. Hit har stockholmare och turister alltid velat, speciellt på sommaren. Om ni kommer till Sandhamn, gör då ett besök på Sandhamns bageri. Det ligger nära hamnen, bakom värdshuset, en liten röd stuga på en mjuk berghäll. Bageriet som har funnits sedan 1860-talet drivs idag av Bagar-Anders. Här säljs bröd och limpor till turister eller till båtgästerna innan de ger sig ut på havet. Sandhamnslimpa, ångbåt, dykarstock, seglarbulle, hurtbulle och kardemumma- knop är exempel på bröd som är populära. Kön till bageriet kan ibland bli lång, men ungdomarna som säljer är snabba och gör allt för att hjälpa till – t ex genom att ordna en snabbkassa för frall- och bull-kunder på gården. Om du besöker bageriet, passa även på att ta en fi ka; sitt på terrassen, ta en kopp kaffe eller thé och ät någon av bageriets färska bullar eller godbitar – allt hembakat – samtidigt som du njuter av den svenska skärgårdssommaren. Sandhamns bageri är öppet på sommaren (juni-augusti samt vissa helger) mellan kl 8 och 17. SWEA Paris september 2009 9
- Page 1 and 2: SYSTRAR! Nr 45 Årgång 22 - Septem
- Page 3 and 4: NR 45 ÅRGÅNG 22 - SEPT 2009 Paris
- Page 5 and 6: ta. Här fi nns spa-behandling, mas
- Page 7: UNIKA SYSTRAR Min farmor avled, 105
- Page 11 and 12: Svenskt knäckebröd fi nns idag i
- Page 13 and 14: Tre ”svenska” bilar anlände ti
- Page 15 and 16: Boktips och recensioner från våra
- Page 17 and 18: S W E A I V Ä R L D E N SWEA Paris
- Page 19 and 20: CABINET D´AVOCATS ADVOKATBYRÅ Ann
ned. Vi var glada att komma fram till vårt<br />
hotell i Sauges, där vi dessutom träffade<br />
några av våra vänner från gårdagens stora<br />
middagsbord. Vi hade väldigt varmt väder<br />
under hela vandringen, temperatur närmare<br />
30° på dagarna och som naturligtvis<br />
gjorde att benen kändes mycket tunga och<br />
varma vid slutet av dagen.<br />
Följande två dagar gick vandringen genom<br />
högslätten Margeride med vackra<br />
blomsterängar, söta kalvar, små byar, gamla<br />
kapell och kyrkor och stora gårdar, allt<br />
byggt i sten. Överallt porlar bäckar och i<br />
byarna fi nns fontäner med dricksvatten.<br />
Det märks att lokalbefolkningen uppskattar<br />
besök av pilgrimerna, reguljärt står det små<br />
skyltar om att snart kommer ett ”drickställe”<br />
och då är det någon som satt ut ett par<br />
trädgårsbord och säljer kall dricka, mycket<br />
uppskattat i värmen, eller brygger en kopp<br />
kaffe. Under vägen hann vi träffa lite udda<br />
vandrare, som t ex det tyska unga paret<br />
som vandrade med tre åsnor, sina egna, de<br />
hade börjat i Köln hösten innan och beräknade<br />
vara tillbaka i Köln våren 2010, efter<br />
att ha stannat i trakten av Santiago de Compostela<br />
över vintern. Eller damen från Australien<br />
som vandrade ensam med en stor<br />
ryggsäck och tält, som berättade att hon<br />
beräknade vara framme vid Santiago mot<br />
slutet av sommaren.<br />
Den fjärde dagen kom vi in i regionen<br />
Aubrac, som skiljer sig ganska markant<br />
från Auvergne och Margeride. Landskapet<br />
är mer stenigt och kargt med en helt annan<br />
typ av vegetation, mycket charmigt på sitt<br />
sätt. Vi avslutade vår vandring i Aumont<br />
Aubrac, vi hade då vandrat 89 km. Vi hade<br />
bara varit på pilgrimsleden i fyra dagar,<br />
men hade ändock lyckats bli så ”impregnerade”<br />
av pilgrimsatmosfären så att det<br />
kändes motigt att ta bilen och åka iväg ut<br />
på de stora vägarna, bort från den rofyllda<br />
vandringen. Hur ska då inte de som går i<br />
veckor, månader känna det när vandringen<br />
är slut... Jag återvänder gärna och gör en ny<br />
etapp, kanske fortsätta där vi slutade, dock<br />
lite fl er dagar och kortare etapper. Ånyo få<br />
lite distans till vardagen och låta tankarna<br />
fl öda i lugn och ro.<br />
S M U L T R O N S T Ä L L E<br />
Sandhamn är värt ett besök...<br />
av Kerstin Lekander<br />
…speciellt för utländska gäster är det en<br />
exotisk plats med sina röda stugor och bykänsla<br />
längst ut i Stockholms skärgård. Hit<br />
har stockholmare och turister alltid velat,<br />
speciellt på sommaren.<br />
Om ni kommer till Sandhamn, gör då<br />
ett besök på Sandhamns bageri. Det ligger<br />
nära hamnen, bakom värdshuset, en liten<br />
röd stuga på en mjuk berghäll. Bageriet som<br />
har funnits sedan 1860-talet drivs idag av<br />
Bagar-Anders.<br />
Här säljs bröd och limpor till turister eller<br />
till båtgästerna innan de ger sig ut på havet.<br />
Sandhamnslimpa, ångbåt, dykarstock,<br />
seglarbulle, hurtbulle och kardemumma-<br />
knop är exempel på bröd som är populära.<br />
Kön till bageriet kan ibland bli lång, men<br />
ungdomarna som säljer är snabba och gör<br />
allt för att hjälpa till – t ex genom att ordna<br />
en snabbkassa för frall- och bull-kunder på<br />
gården.<br />
Om du besöker bageriet, passa även på<br />
att ta en fi ka; sitt på terrassen, ta en kopp<br />
kaffe eller thé och ät någon av bageriets<br />
färska bullar eller godbitar – allt hembakat<br />
– samtidigt som du njuter av den svenska<br />
skärgårdssommaren.<br />
Sandhamns bageri är öppet på sommaren<br />
(juni-augusti samt vissa helger) mellan kl 8<br />
och 17.<br />
<strong>SWEA</strong> <strong>Paris</strong> <strong>sept</strong>ember 20<strong>09</strong> 9
Change language