SWEA Paris sept 09 OK.indd - SWEA International
SWEA Paris sept 09 OK.indd - SWEA International
SWEA Paris sept 09 OK.indd - SWEA International
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
T E M A S Y S T R A R<br />
Virginia Woolf och<br />
Vanessa Bell -<br />
två fascinerande systrar!<br />
av Ingmari Archambeaud<br />
I<br />
år utges i Sverige ”London”, en nyöversatt<br />
bok med journalistiska texter<br />
av Virginia Woolf. Och i London pågår<br />
i sommar en utställning, ”Beyond Bloomsbury,<br />
Designs of the Omega Workshops”<br />
med dekorativa verk i form av bland annat<br />
möbler, tyger och vaser av Vanessa Bell och<br />
Duncan Grant.<br />
Systrarna Stephen uppmärksammas alltjämt<br />
år 20<strong>09</strong>. Som de fl esta systrar är de<br />
både olika och lika. Mycket tidigt bestämde<br />
de att Virginia skulle bli författare och<br />
Vanessa målare. Virginia (1882-1941) var i<br />
mycket lik fadern, Leslie Stephen, en känd<br />
intellektuell, medan Vanessa (1879-1961)<br />
var mer lik modern, Julia, som var praktisk<br />
och självuppoffrande. Hon beskrivs i ”To<br />
the Lighthouse” (1927), romanen om familjens<br />
somrar i Talland House, St Ives, Cornwall.<br />
Flickorna uppfostrades hemma men Vanessa<br />
fi ck gå på målarkurser, School of Art<br />
och Royal Academy. Virginia läste ”allt” i<br />
faderns bibliotek men saknade hela livet att<br />
hon ej fi ck studera, som bröderna! Denna<br />
orättvisa skrev hon om vid många tillfällen,<br />
bland annat i ”Jacob’s Room” (1922),<br />
”A room of One’s Own” (1929) och ” Three<br />
Guineas” (1938).<br />
Virginia var spirituell och entusiastisk<br />
medan Vanessa var tyst och reserverad.<br />
Hon var beskyddande mot Virginia som<br />
alltid sökte ett moderligt stöd. Flickorna var<br />
bara 13 och 16 år när modern plötsligt dog.<br />
I deras val av män ser vi också olikhe-<br />
6 <strong>SWEA</strong> <strong>Paris</strong> <strong>sept</strong>ember 20<strong>09</strong><br />
Virginia Woolf år 1902<br />
Wikimedia Commons<br />
ten. Virginia gifte sig med Leonard Woolf<br />
som gav henne stöd och trygghet, medan<br />
Vanessa gifte sig med Clive Bell, en levnadsglad,<br />
alltid otrogen men stimulerande<br />
man. Om båda systrarna var passionerade<br />
så var Vanessa den sensuella och moderliga<br />
fi guren medan Virginia förblev besvärad<br />
av och rädd för sexualitet. Förmodligen<br />
delvis beroende på halvbrodern Georges<br />
intima beröringar när hon var mycket ung.<br />
Hon fi ck inga barn medan Vanessa fi ck två<br />
söner, Julian och Quentin, med Clive, och<br />
dottern Angelica med homosexuelle konstnärsvännen<br />
Duncan Grant. Virginia skrev:<br />
” You have the children, by rights the fame<br />
belongs to me”. En evig rivalitet fanns dem<br />
emellan. Men båda blev erkända konstnärer.<br />
Systrarna hade samtidigt många likheter.<br />
Båda var vackra: ”In white dresses and<br />
large hats with parasols in their hands, their<br />
beauty literally took one’s breath away.”,<br />
skrev Leonard Woolf. De såg ut som två<br />
perfekta viktorianska fröknar, men de längtade<br />
efter att få tid att arbeta, att få vara oberoende.<br />
När fadern dog 1904, fl yttade de snabbt<br />
från mörka, dystra 22 Hyde Park Gate, och<br />
skapade ett ljust, modernt hem i Bloomsbury.<br />
Där organiserade de ”Thursday Evenings”<br />
och ”Friday Club” för att diskutera<br />
konst och annat med vännerna Maynard<br />
Keynes, Lytton Stratchey och Roger Fry,<br />
som organiserade Englands första Post– impressionistiska<br />
utställning 1910.<br />
Lytton Strachey och Virginia Woolf<br />
Systrarna bodde alltid nära varandra i<br />
London och på landet. I Sussex bodde Virginia<br />
i bland annat Monk’s House och Vanessa<br />
i Charleston där hon levde till sin död<br />
med barn, man och älskare. Där dekorerades<br />
alla rum med målningar och huset kan<br />
idag besökas.<br />
Virginia och Vanessa inspirerade och<br />
uppmuntrade varandra trots rivaliteten.<br />
Vanessa gjorde fl era porträtt av Virginia och<br />
gjorde omslagen till hennes böcker. Men<br />
hon inspirerades också av Virginias texter.<br />
Och Vanessas målarteknik inspirerade Virginia.<br />
Dessutom stod hon modell för huvudpersonerna<br />
i ”The Voyage Out” (1915)<br />
och i ”Night and Day” (1919), Virginias första<br />
romaner.<br />
Båda systrarna insjuknade fl era gånger i<br />
depressioner. Kanske delvis beroende på de<br />
många tragedier de fi ck uppleva: moderns<br />
tidiga död, halvsystern Stellas, brodern<br />
Thobys, och värst av alla för Vanessa sonen<br />
Julians. Virginias sista depression ledde till<br />
hennes självmord 1941.<br />
Trots dessa ”plunges into deep waters”<br />
(Virginias dagbok, 1926) lyckades de skapa<br />
verk som vi alltjämt beundrar och har glädje<br />
av. Mina favoriter är ”To the Lighthouse”<br />
(1927) som handlar om somrarna i St Ives<br />
och ”Mrs Dalloway” (1925), en Londonroman.<br />
I ”A Very Close Conspiracy” (1990) av Jane<br />
Dunn kan ni läsa mera om systrarna.<br />
foto George Charles Beresford