I detta nummer - Västerbottens museum
I detta nummer - Västerbottens museum
I detta nummer - Västerbottens museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
sterbotten •<br />
3*81
I <strong>detta</strong> <strong>nummer</strong><br />
Även om man fortfarande kan se bogserbåtar med<br />
långa timmersläp dra förbi utmed kusten är nu<br />
flottningen i de västerbottniska älvarna och bäckarna<br />
avslutad. En verksamhet, som med mycken möda<br />
har pågått åtminstone sedan 1700-talet, har efterhand<br />
ersatts av moderna transporter med lastbil<br />
och järnväg. Utvecklingen är märklig med tanke på<br />
att flottningskostnaderna — vilket Sverker Sörlin<br />
påpekar i artikeln — i stort sett var desamma 1945<br />
som 1978.<br />
Mycket skulle också kunna sägas om flottningens<br />
betydelse som utkomstkälla för inlandets befolkning,<br />
men följderna av den sedan länge pågående<br />
avvecklingen tas inte upp till närmare behandling<br />
i <strong>detta</strong> höst<strong>nummer</strong> av Västerbotten. Ej heller<br />
berörs havsflottningen. Sverker Sörlin, som länge<br />
har forskat om flottningen i Sverige, riktar i stället<br />
uppmärksamheten på den historiska bakgrunden<br />
och flottarnas arbetsförhållanden i Västerbotten.<br />
Lars-Erik Edlund, arkivarie vid Dialekt-, ortnamns<br />
och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM), ger,<br />
Innehåll<br />
FLOTTNING I VÄSTERBOTTEN 166<br />
Sverker Sörlin<br />
Vem var flottaren? 193<br />
Flottaren och facket 198<br />
Johan Fredrik Cornell — porträtt av<br />
en flottledsingenjör 209<br />
En flottning i Östernoret på 1930-talet 215<br />
Ur en flottares dagbok från 1946 223<br />
främst utifrån arkivets uppteckningar och inspelningar,<br />
ytterligare några glimtar från flottarlivet.<br />
Musset visade i våras en utställning med målningssviten<br />
»Man med vattenflötverk» av Torsten<br />
Norman, som inspirerats av uppfinnarfantasten<br />
K A Abramssons levnadsöde. I en avslutande artikel<br />
berättar Elisabeth Rasch närmare om K A :s<br />
uppfinningar och aktiviteter.<br />
Redaktionen vill framföra ett tack till Hans Båth<br />
vid Umeå flottningsförening, som tillhandahållit<br />
värdefullt bildmaterial ur föreningens arkiv.<br />
Museet vill också gärna komma i kontakt med<br />
personer som känner till eller äger fotografier från<br />
flottningen i Västerbotten.<br />
Museet har tel 090/11 86 35.<br />
Omslagsbilden föreställer ett flottarlag uppställt på en bröt<br />
i Båtforsen i Skellefteälven 1938. Foto: William Walter,<br />
Norsjö.<br />
GLIMTAR AV VÄSTERBOTTNISKT<br />
FLOTTARLIV 230<br />
Lars-Erik Edlund<br />
KARL AUGUST ABRAMSSON -<br />
MAN MED VATTENFLÖTVERK 236<br />
Elisabeth Rasch
Söndagen den 6 september öppnades för allmänheten<br />
ett nybyggt skogs<strong>museum</strong> på Gammplatsen<br />
i Lycksele. Arbetet med basutställningen har emellertid<br />
ännu så länge bara påbörjats.<br />
Skogsmuseet, som är ritat av Inger Tobé vid<br />
VAB (<strong>Västerbottens</strong>kommunernas arkitekt- och<br />
byggnadskontor) i Lycksele, är en helt kvadratisk<br />
byggnad i ett enda plan och med en total yta av<br />
nära 1300 kvadratmeter. Drygt hälften kommer att<br />
användas för utställningar. Resten tas i anspråk för<br />
tjänste- och forskningsrum, arkiv, bibliotek, föreläsningssal<br />
samt verkstad.<br />
Lycksele kommun, landstinget och AMS har svarat<br />
för byggkostnaden och Wallenbergfonden har<br />
lämnat ett generöst bidrag om 200.000 kronor.<br />
Till en början kommer en intendenttjänst och en<br />
halv skrivbiträdestjänst att knytas till museet.<br />
Kärnan i det nya museet kommer att bestå av en<br />
basutställning om västerbottniskt skogsbruk, där<br />
flottningen kommer att ingå som en självklar del.<br />
Uppbyggnaden sker med <strong>Västerbottens</strong> <strong>museum</strong><br />
som konsult. Just nu pågår insamling av det material<br />
som skall ligga till grund för utställningen. Gåvor<br />
har lämnats från skogsbolag, flottningsföreningar<br />
och allmänheten. Har du något av intresse för<br />
Skogsmuseet, tag kontakt med Ture Johansson,<br />
0950/11910.<br />
Äldre skogsbruksmetoder och flottning tillhör<br />
det förgångna. Det brådskar att ta tillvara kunskaper<br />
och redskap.<br />
165
Flottning i Västerbotten<br />
Sverker Sörlin
— • m m<br />
mm<br />
Sverker Sörlin har tidigare — bl a genom två akademiska<br />
uppsatser i ämnet ekonomisk historia — dels<br />
tecknat bakgrunden till flottningens avveckling i<br />
Sverige, dels behandlat rationaliseringarna inom<br />
flottningen i Ume- och Vindelälvarna. I ett nyligen<br />
påbörjat forskningsprojekt behandlas attityderna<br />
till de norrländska naturresurserna vid tiden kring<br />
sekelskiftet.<br />
Den här publicerade artikeln är skriven speciellt<br />
för VÄSTERBOTTEN.<br />
Hur det började<br />
»Vi sjunker med järnet och flyter på träet.» Så skall<br />
en järnbrukspatron ha yttrat sig om den tid under<br />
1800-talet då järnhanteringen i Sverige befann sig<br />
på tillbakagång medan skogsnäringen gick framåt.<br />
Historien om skogsexploateringen i Norrland har<br />
berättats så många gånger, i så skilda tonarter och<br />
med sä varierande avsikter att det vore en överloppsgärning<br />
att i <strong>detta</strong> sammanhang ta upp ämnet<br />
än en gång. Men flottningens roll i skogsexploateringen<br />
är föga omskriven och förtjänar belysning.<br />
Att skogen fanns och att det var gott om den hade<br />
observerats redan av Linné. »Skogen stod full av<br />
tallar, helt fåfäng, ty ingen gör hus av honom och<br />
av ingen ätes han. Mig tycktes han kunde göra<br />
tjänst, om beck och tjära brändes av honom.» Men<br />
transporterna var ett problem. »Mån hon ej kunde<br />
köras om vintern 20 mil?» Detta var 1732, dä<br />
Linné företog en lapplandsresa på uppdrag av Vetenskapsakademien.<br />
Redan ett par år senare skulle<br />
han emellertid få bevittna hur transportproblemet<br />
lösts. På sin dalaresa 1734 ser han timmer flottas i<br />
Dalälven. Han finner transportsättet sympatiskt;<br />
hur skulle annars de »härlige timberstocker» finna<br />
vägen till kusten?<br />
Vindelälvsflottningen 1913. Fotot, tillhörigt Hubert Aström,<br />
är taget i närheten av Vindeln.<br />
167
Det är naturligt att Linné inte kände till flottningen<br />
under sin Lapplandsresa. 1732 hade efterfrågan<br />
på trävaror ännu inte kommit i gång. De sågar<br />
som fanns — halvtannat hundratal i Norrland efter<br />
kommissionsräfsten i Hälsingland 1702 och i Ångermanland<br />
1703 — var små och obetydliga. 1825<br />
fanns i Västerbotten 33 sågar, alla tämligen oansenliga.<br />
Norrlandssågarna kännetecknades av »en utpräglad<br />
smådrift av samma slag som mjölkkvarnarnas,<br />
fiskarnas och bondehamrarnas», skriver Wilhelm<br />
Carlgren i sitt arbete De norrländska skogsindustrierna<br />
intill 1800-talets mitt. Men Linné borde<br />
ändå ha kunnat gissa att det var älvarna som skulle<br />
komma att utnyttjas. Ty dels var vattnet av hävd<br />
den viktigaste transportleden för stora och långväga<br />
frakter, dels var flottning känd på Linnés tid. Den<br />
finns belagd åtminstone från 1600-talet och har<br />
med all säkerhet förekommit för transport av ved<br />
till Bergslagens gruvor alltifrån bergshanteringens<br />
begynnelse, d v s 1300-1400-talen. Karl XII hade<br />
1717 förordnat om flottning av masteved genom<br />
Motala ström.<br />
Framemot mitten av 1700-talet hade det emellertid<br />
börjat röra sig så smått, en ny tid skymtade. Ett<br />
kungligt brev av den 23 februari 1739 »Till Samtel:e<br />
Landzhöfingarne ang:de brädehandeln i riket samt<br />
des befordran», har följande att berätta:<br />
»Och som Sågebruksidkarne skola vara underkastade<br />
varjehanda svårigheter så vid det nödige Sågtimbrets<br />
anskaffande som dess flottande och transporterande<br />
fram till Sågverken genom undertiden<br />
nog långa och besvärliga orter och vägar; Så på det<br />
denne trähandel i möjligaste måtto befrämjas kunde,<br />
besynnerligen på de orter, varest skogarne på<br />
<strong>detta</strong> sättet fördelaktigast kunna nyttjas och varest<br />
ansenlige såverk äro anlagde, finna Riksens Ständer<br />
nödigt vara, att vederbörande Landzhöfdingar uti<br />
alla billiga mål böra befordra och facilitera sågverken<br />
samt befordra och tillhålla Krono- och Jägare-<br />
Betjänterna, att göra Sågverken all skälig handräckning<br />
uti vad som deras Assistans vid flottningarne<br />
och timbrets framskaffande genom vattudragen eller<br />
vid andra tillfällen kan behövas.»<br />
Fram till 1739 års kungliga brev hade sågverken<br />
behandlats tämligen styvmoderligt av statsmakterna<br />
i jämförelse med järnbruken. Järnhanteringen<br />
hade anor som Sveriges betydelsefullaste exportgren,<br />
omhuldades som svenskt näringslivs heliga ko,<br />
168<br />
och man såg — <strong>detta</strong> var långt före Bessemer — i en<br />
expanderande trävarurörelse ett hot mot råvarutillgångarna.<br />
Nu tilläts sågar med fina blad, »af holländskt<br />
maner», årlig utsyning och förädling av ett<br />
visst antal träd på allmänningsskog.<br />
De tidiga småsågarna var vattensågar. De var därför<br />
företrädesvis belägna vid forsar och fall längs<br />
älvarna. Först efter ångsågens genombrott under senare<br />
hälften av 1800-talet kunde sågar placeras direkt<br />
vid kusten och hamnarna. Därför var det till<br />
en början mest bräder, sparrar, tjärtunnor, masteved,<br />
battens, pit props och andra bearbetade trävaror,<br />
producerade inne i landet, som flottades ner<br />
till kustens lastageplatser för vidare transport med<br />
segelfartyg.<br />
Det förekom både lös- och fastflottning av dessa<br />
produkter. Fastflottning innebar att bräderna surrats<br />
samman med hjälp av vidjor, senare kättingar,<br />
som i en sammanhängande flotte gled på älven ner<br />
till kusten. Det förekom att dessa flottar utnyttjades<br />
som ett billigt transportmedel. Flottarna manövrerades<br />
med styråror som kunde vara 25 à 30<br />
fot långa.<br />
»Dessa flottfärder kommo vid sidan av sin verkliga<br />
uppgift att även tjäna samtidens kommunikationsbehov.<br />
Ofta passade folk från inlandet på att<br />
följa flottarna till kusten för att uträtta sina ärenden<br />
i staden. Det var på den tiden heller inte ovanligt<br />
att se hela möblemang på flottarna, då folk<br />
flyttade ned till lastageplatserna och sågverken. Att<br />
'åka flotte' var ett nöje under helgdagskvällar för<br />
ungdomen, som brukade dansa på flottarna. Den<br />
utför älven glidande brädflotten med allmogemusik<br />
och dansande ungdom ombord var en pittoresk<br />
folklivsbild under ljusa och vackra lördagskvällar<br />
mitt i högsommaren. Längre fram i tiden hände det<br />
också, att hela blåsorkestrar medföljde.» (Reinhold<br />
Olsson, cit. i Birger Norman, Samverkan med en<br />
flod. Sollefteå 1966.)<br />
Det flottades emellertid också en del rundtimmer i<br />
äldsta tid. Kramfors sågverk fick redan på 1740talet<br />
»tillsåga det sågtimmer, som Reselius (ägaren)<br />
genom flåttningen från Ådalen ärnar ditföra». Lo<br />
sågverk, också det i nedre Ångermanälven, gavs frihet<br />
att »Såga det Timmer som ifrån de längst up<br />
mot fiällen belägne skogar Ådahlarne kallade, genom<br />
flotning utför forssar och strömmar kan framskaffas...».<br />
Rundtimmerflottning förekom med sä-
Flottarlag vid Åman omkring år 1900. Okänd fotograf. En av männen till vänster håller i en yxa, som ofta användes t ex för<br />
att hugga av den sk »bindstocken» i en bröt. Mannen med slokhatten i mitten håller en kort »snipperhake». I förgrunden syns<br />
hur en »brötspak» används.<br />
kerhet i Ångermanälven redan på Johan III:s tid.<br />
Harald Wik omtalar i Norra Sveriges sågverksindustri<br />
att vissa sågverk i Ångermanälven 1740 hade<br />
15 mil flottleder och Ledu såg i Lögdeälven 12 mil.<br />
Rätten till vattnet<br />
Ända sedan flottningens början har man stridit om<br />
vem som egentligen har rätt till vattnet i älven.<br />
Flottningen har konkurrerat med bönder och<br />
strandägare, som velat ha vatten till sina kvarnar<br />
och som fått betes- och slåtterängar lagda under<br />
vatten; i södra Sverige var jordbruKets starka ställning<br />
en viktig orsak till att flottningen aldrig fick<br />
fotfäste som transportmetod. Där fick häst och släde<br />
eller vagn och så småningom bil och järnväg göra<br />
tjänst i stället. Vidare ansåg laxfiskarna i Norrland<br />
att deras utKomst försämrades. Fiskare i Ångermanälven<br />
framställde i en skrivelse 1755 krav om<br />
»alfvarligt förbud» mot all vidare flottning »uti<br />
Långsele Kronofors af Ångermanlands södra Elf».<br />
1778 klagade Baggböleborna hos landshövding-<br />
169
SALTPENGAR<br />
När brukspatron Daniel Lalin skulle anlägga<br />
en såg i Klabböle skaffade han sig, meddelar<br />
flottningsinspektorn Oscar Larsson, som gått<br />
igenom källmaterialet, strandrättigheter av<br />
byar och enskilda markägare längs Vindelns<br />
och nedre Umans stränder. Rättigheterna omfattade<br />
tillstånd att bygga i vattendraget, att<br />
lägga upp tjära och virke på stränderna samt<br />
att anordna virkesmagasin, allt i syfte att kunna<br />
bedriva flottning.<br />
Under hösten 1835 och vintern 1836 tecknade<br />
Lalin fjorton kontrakt, som skulle gälla<br />
»evärdeligt».<br />
Arrendet erlades genom att fastställda kvantiteter<br />
»gott salt» årligen levererades vid »midsommartid».<br />
Salt var en produkt som var nödvändig<br />
och som köptes för pengar, därför gick<br />
det att använda som betalningsmedel. Termen<br />
»saltpengar» har kommit att leva kvar in i sen<br />
tid. Betydelsen har emellertid förskjutits så<br />
att ordet kommit att avse de strandskadeersättningar<br />
flottningsföreningen genom årens<br />
lopp betalat ut.<br />
en över att flottningen skadade deras laxfiskebyggnader.<br />
In på 1800-talet bestod kontroverserna mellan<br />
de olika näringarna. I juli 1825 fann kronofogde<br />
Långström vid en besiktning 1.885 stockar tillhörande<br />
Baggböle sågverk i vattnet och på stranden<br />
vid Sörfors laxfiske, något som ansågs skrämma<br />
bort laxen och utsätta de fiskande för livsfara. Bjurholms<br />
sockenmän skrev 1860 en fullmakt för ett<br />
ombud att deras »rätt bevaka och talan föra vid<br />
den blivande Härads Syn i Mo den 27de d s , angående<br />
fri flottningsrätt i Lögde älv emot hvilken vi på<br />
det kraftigaste protesterar, såsom varande för vårt<br />
sillfiske högst menlig...».<br />
Konflikten med fiskeintressena har fortsatt in i<br />
allra senaste tid då turistnäringen på sina håll uttryckt<br />
farhågor för att fisketurister kan skrämmas<br />
bort av flytetyget i vattnen, på vilket drag och krokar<br />
har en benägenhet att fastna. Den mot senare<br />
delen av 1800-talet så livaktiga och respekterade<br />
170<br />
naturvetenskapen kom fram till att det nog var<br />
bättre för fisken om virket helbarkades. Barkningstvånget<br />
inskrevs i 1880 års flottningslagstiftning,<br />
främst till skydd för lax- och sikfisket, men mildrades<br />
efter hand. 1906 upphävdes det i Bäverbäcken,<br />
ett biflöde till Öre älv. Så sent som 1934 rådde<br />
emellertid barkningstvång på tall i Ångermanälven.<br />
1880 års flottningslagstiftning var dock inte den<br />
första i sitt slag. I Kungl Maj:ts allmänna stadga och<br />
ordning för rikets havs-, skär-, ström- och insjöfiske<br />
den 14 november 1766 samt i förklaringen därtill<br />
den 24 januari 1771 finns flottningen beaktad.<br />
Detta var den tidigaste lagstiftningen. Men redan<br />
1739 hade en kunglig resolution utfärdats om att<br />
»borgerskapet så väl som allmogen må få nyttja en<br />
fri och obehindrad flottning igenom kungsådror<br />
och allmänna farleder...».<br />
Särskilt viktig när det gällde lagstiftningen var<br />
den s k rätten till kungsådra, som i denna resolution<br />
alltså ställdes i flottningens tjänst. Detta är en<br />
mycket gammal rättsprincip med anor i medeltiden<br />
och som finns inskriven i landskapslagarna. Den går<br />
i korthet ut på att kungen tagit sig rätt till fri frakt<br />
och framfart i vattendragets mitt; »tridiung», dvs<br />
en tredjedel, av vattnet skulle lämnas öppet och,<br />
där segelled fanns, tolv alnar, till båtled åtta alnar,<br />
allt i det djupaste vattnet.<br />
Man skulle kunna säga att rätten till kungsådra<br />
är ett uttryck för statsmaktens intressen, som ansågs<br />
överordnade de lokala och enskilda. Men rättsprincipen<br />
gällde lika för alla och innebar därmed<br />
ett stöd för enkla småbönder i deras kamp mot<br />
storskogsbolag och baggböleri. Den norrländska<br />
s k »indignationslitteraturen» innehåller episoder<br />
som anknyter till de rättstvister som kunde uppstå.<br />
Olof Högberg beskriver på ett ställe i sitt väldiga<br />
Norrlandsepos Från Norrlands sista halvsekel hur<br />
ett flottningslag hugger, bryter och bänder upp ett<br />
damm, som byggts olovandes av ett bolag och hindrar<br />
andras timmer att komma igenom. »Glöm inte<br />
bort», ropar man till bolagsinspektoren, »att det var<br />
Sonja Petterssons timmer, som skulle fram, du!<br />
Här ska inga baggbölingar stänga K. M:ts och rikets<br />
kungsådra.»<br />
I det här fallet tas alltså kungsådran som argument<br />
för den enskilde och svage. Den huvudsakliga<br />
tendensen var emellertid, och här var kungsådran<br />
en bricka i spelet, att »allmänna intressen» — och
hit hörde skogsbolagens ekonomiska välgång —<br />
skulle utvecklas och blomstra till fromma för nationalhushållningen.<br />
Här spelade skogen en viktig<br />
roll; sågade trävaror blev under loppet av 1800-talet<br />
Sveriges överlägset viktigaste exportprodukt.<br />
1811 kom ett kungligt brev som reglerade flottledsförhållandena.<br />
1880 kom den första stora, någorlunda<br />
genomtänkta flottningslagstiftningen —<br />
Kungliga förordningen om allmän flottled och<br />
Kungliga flottningsstadgan — vilken kan ses som<br />
uttryck för den viktiga roll trävaruhanteringen då<br />
tillmättes. Det ankom enligt flottningsförordningen<br />
på länsstyrelsen att inrätta allmän flottled i de<br />
vattendrag där sådan inte funnits tidigare, då det<br />
ansågs »medföra väsentligt gagn för orten eller eljest<br />
lända till nytta för det allmänna».<br />
1919 kom den vattenlag som med smärre ändringar<br />
fortsatt att reglera utnyttjandevillkoren i<br />
vattendragen fram till i dag. I den sistnämnda reglerades<br />
också förhållandet till vattenkraftsintresset,<br />
som då hunnit bli den stora konkurrenten om vattendragen.<br />
Till <strong>detta</strong> skall vi återkomma.<br />
<strong>Västerbottens</strong>älvarna<br />
Nedan följer en kort presentation<br />
av den tidigaste flottningen i några<br />
av västerbottensälvarna. Alla<br />
är inte upptagna här; de som är<br />
medtagna bör emellertid kunna<br />
tjäna som representativa exempel.<br />
I regel har tidpunkten då flottning<br />
inletts sammanfallit med att<br />
sågverksrörelse kommit i gång i<br />
motsvarande vattendrag, dvs nästan<br />
undantagslöst under 1700eller<br />
1800-talen. Därför hänvisas<br />
den läsare som intresserar sig för<br />
flottningen i Hörneån, Tavleän,<br />
Dalkarlsån, Rickleån, Kusån,<br />
Skellefte, Åby och Gide älvar<br />
med flera, till den översikt av<br />
<strong>Västerbottens</strong> sågverkshistoria<br />
som återfinns i VÄSTERBOT-<br />
TEN 1975:1-2. Uppgifter om<br />
Ångermanälvens tidigaste flottning<br />
har redan skymtat i det<br />
ovanstående.<br />
Före sågverkens tillkomst kan<br />
flottning av tunnor och material<br />
ha förekommit samt av obetydliga<br />
virkesmängder till byarnas husbehovssågar.<br />
Vattendragen var,<br />
innan de började fungera som<br />
flottleder, dock huvudsakligen<br />
skafferi och farleder. Så utmärkta<br />
transportvägar var de att en<br />
vittberest och lärd man som lapp-<br />
171
marksmissionären Petrus Laestadius i sin Journal<br />
(1831) kunde skriva: »En landsväg kan aldrig blifva<br />
för communicationen, hvad en segelbar flod är. Här<br />
kan en enda man lätt framforsla 10 hästlass. Man<br />
behöfver ej springa kring skog och mark att söka<br />
sin häst, när båten står vid stranden, och båtleden<br />
räcker dit man ämnar sig. Hade Vesterbottens elfver<br />
varit segelbara ända till de stora sjöarna i Lappmarken,<br />
då skulle ej det sistnämnda landets Svenska befolkning<br />
och cultur hafva dröjt ända till sistförflutna<br />
generation...».<br />
Ume- och Vindelälven<br />
I Ume- och Vindelälven har flottning förekommit<br />
åtminstone sedan 1700-talet. Tvister om sågkvarnar<br />
ända upp mot Hjuken avhandlades vid tinget 1748.<br />
Flottning i något större omfattning tycks ha förekommit<br />
från omkring år 1800. Kungl Befallningshavande<br />
meddelade 1803 tillstånd för anläggning<br />
av Baggböle finbladiga såg. Åren 1838-41 övertogs<br />
sågen av firman James Dickson & Co. Sågen utökades<br />
från fyra till åtta ramar 1842 och blev snart<br />
Umeåregionens största. Genom uppköp av andra<br />
sågar i Umeområdet kunde stockfångsten på tio år<br />
ökas från knappt 3.000 träd till 20.000.<br />
Från sågen i Baggböle lösflottades bräderna förbi<br />
vattenfallen i en en kilometer lång ränna till<br />
Klockarböle. Där byggdes flottar. 4.800 plank lades<br />
i korsmönster och bands ihop med kedjor, varefter<br />
de roddes och seglades till Umeå, från 1848<br />
till Holmsund, där en ny lastageplats då anlagts.<br />
Färden från Klockarböle till Holmsund, ca 20 km,<br />
tog 24 timmar.<br />
Från de avlägsna råvaruområdena tog flottningen<br />
betydligt längre tid. Upp till femåriga flottningar<br />
förekom under 1800-talet, och långt in på 1900talet<br />
har tre- och fyraåriga flottningar ägt rum. Ettårsgränsen<br />
i Vindelälven gick länge vid Saxnäs nedom<br />
Sorsele; först 1945 nådde den Gillesnuole och<br />
från 1947 flottades hela sträckan från Ammarnäs<br />
på ett år.<br />
Lögde älv och Leduån<br />
I Lögde älv har flottning förekommit under åtminstone<br />
stora delar av 1700-talet. 1759 hade häradsrätten<br />
efter syn gett ett sågverk vid Hyngelsböle<br />
172<br />
rätt till stockfångst på 500 stockar.<br />
Olofsfors bruk, anlagt på 1760-talet, flottade<br />
»kohlwed» till järntillverkningen. Vattendragen var<br />
då föga reglerade och någon talade om älvens »otiänlighet<br />
för flyttning». 1843 upplät hemmansägare<br />
och bönder i Nordsjö by i Nordmalings socken fri<br />
och öppen flottningsrätt utför Karlsbäcken till ägarna<br />
vid Olofsfors bruk. Liknande beslut fattades under<br />
1800-talet av hemmansägare vid andra vattendrag<br />
i flodområdet.<br />
1862 var det dags för det året innan bildade<br />
Nordmalings Ångsåg AB att ansöka om tillstånd<br />
för strömrensning och byggnader i älven. Syn förrättades<br />
samma år och Kungl Befallningshavande<br />
gav tillstånd till strömrensning och anläggande av<br />
erforderliga dammar, bommar, ledbalkar och stenkistor.<br />
Efter besvär av Olofsfors bruk, som såg sin<br />
ställning i vattendraget hotad, genomfördes förnyad<br />
syn 1872. Den gällde vattendraget inom Åsele<br />
och Fredrika socknar. Det största arbetet var anläggandet<br />
av Lillögdadammen jämte en 258 fot<br />
lång flottningsränna.<br />
Den närbelägna Leduån började också flottas på<br />
1700-talet, först genom en husbehovssåg med grova<br />
blad anlagd av Ledusjö byamän vid Leduforsen,<br />
senare genom den finbladiga Ledusågen, anlagd<br />
vid åmynningen 1759. Sågrätten övertogs av Olofsfors<br />
bruk 1765. 1790 erhöll brukspatron Pauli privilegier<br />
för en såg vid Olofsfors längs älven, men<br />
timret till denna togs från Lögdeälven.<br />
öre älv<br />
Från Öreälven omtalas på 1798 års karta över Bjurholms<br />
krononybygge att åborna hade sitt förnämsta<br />
näringsfång av att fälla sågtimmer och flotta det<br />
till Håknäs sågverk, privilegierat 1761 för en stockfångst<br />
av 100 träd. Från sågen flottades bräderna<br />
en mil till lastageplatsen i Kylören, varifrån fartyg<br />
gick ända till Cadiz i Spanien.<br />
Sedan Mo och Domsjö övertagit Håknässågen<br />
ökade flottningen avsevärt. 1894 skriver MoDo:s<br />
ägare, träindustrimagnaten Frans Kempe, ett brev<br />
till Kungl Befallningshavande i <strong>Västerbottens</strong> län.<br />
Han förklarar att MoDo har fullbordat byggnadsarbetena<br />
i älven och anhåller att KB förordnar om<br />
syn. Syn företogs och 1895 bildades flottningsföreningen.
Byske älvs sorteringsverk, ritning från 1915. Vid den övre sorteringen frånskiljdes slipved till Ytterstfors träsliperi samt<br />
även sparrar och props. Det övriga virket fortsatte till nedre magasinet för utsortering. En del av <strong>detta</strong> buntades och flottades<br />
vidare, resten gick till närbelägna sågverk. Arbetsstyrkan uppgick i medeltal till 12-14 man. (Ur O J Näslund, Flottningsteknik.)<br />
Byske älv<br />
I Byske älv torde virke ha flottats från förra delen<br />
av 1800-talet. I en motbok tillhörig Christer Josepsson<br />
från Selet står att Josepsson varit i flottningsarbete<br />
i juli 1839. Det fanns till en början endast en<br />
intressent, Ytterstfors sågverk, anlagt 1796, som<br />
under loppet av 1800-talet genomförde strömrensningar<br />
och byggnadsarbeten i älven med biflöden.<br />
Sorteringsverk behövdes alltså inte. Timret »stubbdrogs»<br />
mot stränderna, dvs ena stockändan drogs<br />
fast mot land medan den andra låg kvar i vattnet.<br />
Sedan byggdes högen på varv efter varv och förankrades.<br />
Fler intressenter tillKom under senare delen av<br />
1800-talet, en sorteringsanläggning uppfördes och<br />
en flottningsförening bildades 1887. Samma år påbörjades<br />
byggandet av en landsväg från Byske till<br />
Siksjön. Tidigare hade flottningsarbetarna fått gå<br />
till fots de 11-12 milen till Kiliver. Massaved började<br />
flottas 1908.<br />
För att reglera virkestillförseln anlades en tappningsdamm<br />
i höjd med Normans slakteri i Byske.<br />
Ytterligare någon kilometer uppströms fanns ett<br />
större timmermagasin. Virket stoppades upp av en<br />
bom fäst i smidda järnstag på berghällen, i uppstående<br />
järnvägsräler fastgjutna i marken eller i stenkar<br />
i älven. 1957 brast magasinet efter ett regn som<br />
pågått i flera veckor, och en bröt av 1,5 kilometers<br />
längd bildades. Bröten tog två månader att lossa.<br />
173
Expansionsperioden<br />
Det som skedde före 1800-talets mitt var emellertid<br />
bara en föraning om vad som komma skulle.<br />
Flottningens utveckling sköt fart under senare delen<br />
av 1800-talet; det är slående hur väl flottledernas<br />
tillväxtfas sammanfaller med den industriella<br />
expansionen i Sverige och med järnvägsnätets tillväxt.<br />
Det är en händelse som ser ut som en tanke,<br />
att den första av de svenska järnvägarna — symbolen<br />
för industriellt framåtskridande — togs i bruk<br />
1856, samma år som den första flottningsföreningen<br />
i landet, den i Ljusne älv, bildades.<br />
Som framgår av figuren växte flottledssystemet<br />
faktiskt snabbare än järnvägen, och de tillmättes<br />
av många minst lika stor betydelse — på vattendragen<br />
transporterades ju landets viktigaste exportprodukt.<br />
Det svenska flottledssystemet gav Sverige fördelar<br />
i den internationella konkurrensen. Ingenstans<br />
fanns, hävdades det, ett lika vittförgrenat flodsystem,<br />
ingen annanstans var de naturliga betingelserna<br />
för flottning lika goda. De svenska älvarna tinade<br />
från mynningen, vattenföringen var säker, älvfåran<br />
i regel djupt nedskuren — som Ångermanälven<br />
nedströms Almsele eller Umeälven vid Baggböle —<br />
och översvämningar därför sällsynta. Om de förekom<br />
var de relativt lindriga.<br />
Vid kusterna fanns en skyddande skärgård och<br />
många naturliga hamnar. Ärkefienden och trävarukonkurrenten<br />
Rysslands flottleder rann mot norr<br />
och tinade från källorna, vilket medförde långsam<br />
isavgång och översvämningar. Kanadas flottledssystem<br />
var för svårtillgängligt i de norra, sparsamt bebodda<br />
vildmarkerna. I norra Sverige fanns däremot,<br />
menade geografen Gunnar Andersson, »en glest boende,<br />
seg och idog befolkning», som »till billigt pris<br />
ställde sig i den nya näringsgrenens (skogsbruket)<br />
tjänst».<br />
Inget fattades när det gällde flottlederna. »Intet<br />
annat land är i <strong>detta</strong> avseende så lyckligt lottat»,<br />
skrev så sent som på 1920-talet Axel Löf, flottningschef<br />
i Dalälven, senare direktör för Domnarvets<br />
järnverk. Det framhölls ofta, t ex i husbibliotekens<br />
största auktoritet, Nordisk Familjeboks<br />
andra upplaga, att fraktpriset för virke medelst<br />
flottning var konkurrenskraftigt, ja, bara en sjundedel<br />
av järnvägspriset. Innehavet av flottleder<br />
174<br />
lim.<br />
Ur Flottningstidskrift nr 6 1919.<br />
styrkte den ekonomiska framtidstron i vårt land<br />
och gav näring åt den nationella stoltheten.<br />
Den snabba tillväxten skall sättas i samband med<br />
två faktorer, flottningslagstiftningen och de stigande<br />
virkesmängderna.<br />
1880 års vattenrättslagstiftning spelade en roll
som pådrivare. I den stadgades nämligen att de tidiga<br />
flottningsbolagen skulle omvandlas till flott -<br />
ningsföreningar med reglementen fastställda av konungens<br />
befallningshavande. Flottningen intog<br />
rättsligt en stark ställning i denna lag och det gick<br />
i regel lätt att genom expropriationsförfarande få<br />
ett vattendrag förklarat för allmän flottled, dvs<br />
ägandeförhållandena kunde inte längre utgöra hinder<br />
mot vattendragets upplåtande till allmän flottled.<br />
Diagrammet ovan avspeglar endast den takt<br />
med vilken flottlederna förklarats för allmän flottled.<br />
Detta utesluter inte att flottning förekom tidigare.<br />
De första vattendrag som förklarades för allmän<br />
flottled i Västerbotten var Kågeälven och Kvällån,<br />
ett biflöde till Ångermanälven. Det skedde 1872.<br />
I landshövdingens femårsberättelse för Västerbotten<br />
åren 1881-85 heter det: »Jemlikt gällande flottningsstadga<br />
(1880 års), som under perioden börjat<br />
tillämpas, hafva en mängd flottningsregleringsundersökningar<br />
blifvit verkstälda och utslag meddelade,<br />
såväl angående åtskilliga vattendrags upplåtande<br />
till allmänna flottleder som anläggande af bommar<br />
och timmermagasin med mera dylikt.»<br />
Besiktningar hade under perioden skett inom såväl<br />
Uman/Vindelns som Skellefte älvs vattensystem.<br />
Det skulle dock dröja till 1886 innan Skellefte älv<br />
förklarades för allmän flottled med en flottledslängd<br />
av 1.325 km. 1887 var det Ångermanälvens<br />
tur att få sina 1.410 km förklarade allmänna; Byske<br />
älv, 684 km, kom 1888; Uman/Vindeln, 2.403<br />
km, 1889; Öreälv, 400 km, 1895; Lögdeälven, 264<br />
km, 1900; Rickleån, 350 km, 1914. Eftersom det<br />
förekom att också mindre vattendrag förklarades<br />
för allmän flottled, så är uppräkningen inte fullständig.<br />
Särskilt för biflödena till Ångermanälven<br />
bildades självständiga flottningsföreningar. Huvudman<br />
för dessa var antingen en grupp mindre virkesägare<br />
eller, vilket var det vanligaste åtminstone i<br />
Västerbotten, det eller de skogsbolag som ägde huvuddelen<br />
av skogen i det område vattendraget avvattnade.<br />
Så var fallet med t ex Långvattenån,<br />
Stamsjöån, Torvsjöån, Stavseleån, alla mynnande i<br />
Ångermanälven, Viskabäcken och Gransjöbäcken<br />
mynnande i Gide älv, Vajbäcken och Vargån mynnande<br />
i Öre älv.<br />
Det andra, och givetvis det viktigaste, som till-<br />
växten av de allmänna flottlederna skall sättas i<br />
samband med, är de ökande virkesmängderna och<br />
timmertransporternas växande betydelse. I Urnan<br />
och Vindelälven flottades t ex 1880 ca 100.000<br />
klampar, 1890 flottades 500.000, och vid sekelskiftet<br />
hade flottgodsmängden stigit till nära två miljoner<br />
klampar.<br />
De växande avverkningarna ställde efterhand<br />
allt större krav på flottledernas kondition. Ett helt<br />
oreglerat vattendrag är mycket svårflottat. Timret<br />
hindras av stenar och klipputsprång, vattnet stiger<br />
och sjunker i takt med väder och vind på ett okontrollerbart<br />
sätt, fall och forsar kan skada virket, och<br />
på sina håll bildas i de oreglerade vattendragen nästan<br />
ofelbart brötar, som är både tidsödande, dyra<br />
och riskabla att lossa. En växande skogsindustri baserad<br />
på alltmer avlägsna råvaruomräden kunde i<br />
längden inte förbli utlämnad åt naturens, vädrets<br />
och vindens nycker. De strömrensningsarbeten som<br />
i enkel form alltid förekommit för att eliminera de<br />
värsta hindren sköt nu fart på allvar.<br />
Här anknöt man till en stolt svensk tradition.<br />
Att rensa vattendragen från naturliga hinder och<br />
öppna dem för trafik var en verksamhet med anor<br />
i vårt land med de stora kanalbyggena som höjdpunkter.<br />
Redan den mångsidige C A Agardh, botanist,<br />
matematiker, nationalekonom och biskop,<br />
framhöll i sin Försök till statsekonomisk statistik<br />
över Sverige (1852-63):<br />
»Dertill komma strömrensningarne... Alla dessa<br />
företag hafwa Swenskarne att utföra. Allt <strong>detta</strong><br />
kunna de göra för sitt land. Det är icke kapitaler,<br />
som felas. Dessa äro i sjelfwa werket lättare att anskaffa,<br />
än att hos nationen wäcka den öfwertygelsen,<br />
att genomförandet af dessa företag utgör dess<br />
framtid, och att det är i denna rigtning alla deras<br />
krafter böra anwändas.»<br />
Detta var ett utslag av hans nationalekonomiska<br />
lära, vars grundprincip var människans bundenhet<br />
vid jorden; »nationalitetens» beroende av »landets<br />
fysiska förhållanden». Till Agardhs främsta teser<br />
hörde hans betoning av vattenvägarnas betydelse,<br />
till vilka järnvägen blott kunde bli ett komplement.<br />
I Agardhs anda arbetade också de ingenjörer,<br />
vars uppgift blev att ta itu med strömrensningarna.<br />
Det gällde främst de som allmänt uppfattades som<br />
gräddan av 1800-talets ingenjörer, dvs väg- och<br />
175
t^/V/i.• (c l /// OJ/z/ÅtU i/¿¿u/6 . J^oyjfay<br />
¡781 •"<br />
Mi<br />
y/^Vy??- S&716 //¿^¿¿f/Zrs&ej<br />
"t:^/.,, , Y// "<br />
V) I N ny<br />
'Yc '•/n/rt^<br />
V! v.<br />
? /^Tf/fyr/,-<br />
../SM<br />
t x ;<br />
\ 3 ¡/¿/riMeJtiruoAivri, ,/e*. Jåcwyj (Soyirz- .i M<br />
J ¿Å/na efaykri'— -<br />
C-f!< f/srycAi vJopsJcr/t<br />
(o MälUcmfvri'<br />
5 - -o- v ^ Tf .91 —V<br />
\y %<br />
V \ v<br />
2 ¡T /}<br />
? ¡?.L ^<br />
J? xc| i.<br />
. r- Vj - .... r ».4 ^ »._.»! iöLilA.A^ 1<br />
é _<br />
4 lC g S J.<br />
J. U? /g. -M.<br />
m • fy éi^X --««i»<br />
•y<br />
C<br />
4r<br />
tXi¿i tJ-orfjon<<br />
8 .kanrjtäV^o^/7<br />
At/bkéut-A, ?c) L •zr. j/<br />
«il..<br />
S9<br />
jf&)i.<br />
/% ^¡rrjfa/r/vu<br />
.%ta>\/e.'u-.-4. t.•<br />
M. ¡«¡^' , : 4 /£.; /<br />
i é' y V? . .-< .'3 i<br />
¿MC .,• * t>r. .. ,r*7S/ ?<br />
; •//$._ _ • 9 ,7 Jl.-v\ Ii<br />
i I S M/O 4 fl». VMM Z\ «<br />
1<br />
. cr/s. vsax - 700.//3 /X Jii?.^*!-<br />
J ^' -/ K<br />
I ii!<br />
-t t\/3. c/T—<br />
I ,<br />
«1 .<br />
_ X?! ; J<br />
/é Öfrc ^ St rf/?//<br />
i/**?: j .^. /J .X — t is M<br />
W; I . 7,<br />
-Mzr,/? i T. /S. -ts.. ?,,^<br />
i<br />
yÄ /'.i.<br />
.J /i J.7 g<br />
( /J/ 'f sar/o/l/-<br />
f<br />
¿7 ». i.<br />
./fit/t t' /«.« .<br />
t -^rtn^iQl^Å
nad avlöste varandra, destruktion och konstruktion.<br />
Alla som hade något med det att göra är beredda<br />
att vittna om dynamitens insats, utan vilket det<br />
moderna Norrlands järnvägsbyggande, gruvdrift<br />
och storskaliga flottning aldrig varit möjlig. Den<br />
försenade »cultur» varom Petrus Laestadius talade<br />
följde i sprängningens spår. Det är nog sant som<br />
smeden sade till Olof i Eyvind Johnsons Se dig inte<br />
om, att det var »mycket civilisation i dynamiten».<br />
Det är också ett faktum att det var först sedan<br />
dynamiten — uppfunnen 1860 av Alfred Nobel och<br />
i Västerbotten lystrande till namn som »spränggubba»<br />
eller rätt och slätt »Alfred» — börjat ingå i<br />
ingenjörens arsenal, som det blev möjligt att i större<br />
skala och någorlunda snabbt rensa i bäckar och<br />
älvar. Dåvarande flottningschefen i Ångermanälven,<br />
A E Dandanell, yttrade i början av seklet:<br />
Först omkring 1870 eller 1875 började allvarliga<br />
ansatser att förbättra flottleden göra sig gällande,<br />
och den då uppfunna dynamiten kom härvid till<br />
pass, ty med krutet kunde just icke mycket åstadkommas.»<br />
Ett annat av ingenjörens redskap var G H Carlgrens<br />
Handledning vid strömbyggnader, tidens första<br />
och länge enda flottningsteknologiska handbok,<br />
som utkom 1886.<br />
De som från början tog initiativet var dock i regel<br />
inte staten utan enskilda timmerhandlare, sågoch<br />
skogsägare. De största och mest angelägna<br />
intressenterna var förstås skogsbolagen, som i de<br />
större flodsystemen gick ihop och bildade s k förlagsbolag<br />
eller strömrensningsbolag. Av samtliga<br />
fjorton ångsågsägare i Ångermanälven bildades<br />
1873-74 ett av de äldsta förlagsbolagen. Uman-<br />
Vindelns Strömrensnings Förlagsaktiebolag bildades<br />
1899. Dessförinnan hade 1883 bildats en<br />
»strömrensnings- och flottningsförening» i Urnan/<br />
Vindeln med tillflytande vattendrag under benämning<br />
Umans Flottningsbolag. Ännu tidigare bekostade<br />
sågverksägarna enskilt upprensning av flottlederna.<br />
Landshöfdinge-Embetets femårsberättelse<br />
för åren 1856-60 uppger att flottning förekom upp<br />
till 20 mil från kusten, men att när skogarna längre<br />
in i landet skall tas i bruit bivattendragen måste rensas<br />
mer. »Dessa rensningar hafva dock hittills skett i<br />
mindre skala och på bekostnad af sågverksägarne,<br />
hvilka dessutom i en del elfvar anbringat ganska dy-<br />
ra dammar, bommar m m för flottningens underlättande».<br />
Till <strong>detta</strong> korn de arbeten flottningsföreningarna<br />
själva utförde och som för Uman/Vindeln under en<br />
tioårsperiod kring sekelskiftet beräknas ha kostat<br />
ca 300.000 kronor.<br />
Mest omfattande var emellertid arbetena i förlagsbolagets<br />
regi. Bara under 1902 och 1903 nedlades<br />
179.000 respektive 125.000 kronor. Pengar<br />
som enligt kassaböckerna spenderades på allsköns<br />
materiel, från knallhattar och dynamit till spelflotten<br />
med alla dess attribut, dragg, draggbåt, manillatross<br />
och segeltåg, från pickhackor, knaster och<br />
borrsläggor till penslar, rödfärg och vitriol avsedda<br />
för förrådet i Baggböle. Bland ståltrådslinor, märlor<br />
och koppel dyker det upp en skottkärra och till<br />
skiljet i Nyhult en kommod.<br />
Förlagsbolaget verkade i en stormig tid; det var<br />
arbetarrörelsens genombrottstid och det år bolaget<br />
upphörde, 1914, utbröt ett världskrig.<br />
De politiska omvälvningarna sände sina ekon<br />
också till de skogar där <strong>Västerbottens</strong> flottare höll<br />
till. 1909, storstrejkens år, varnar förlagsbolagets<br />
revisorer i något dunkla ordalag för det eldfängda<br />
samhällsklimatet. »Till följd af de orostider som<br />
rådt», skriver man i sin årsberättelse, »och som möjligen<br />
kunna återkomma, anse vi det vara önskvärt<br />
att då, som af bifogade tablå synes, Bolagets inventariers<br />
bokförda värde uppgår till 74.609:09 och<br />
endast äro försäkrade till ett belopp af 43.500 kronor<br />
styrelsen läte i den omfattning som vore lämpligt<br />
brandförsäkra sådana inventarier som kan utsättas<br />
för vådeld.»<br />
Massaindustrin kommer till<br />
Under 1890-talet inleds en helt ny epok i flottning<br />
ens historia. Då hade nämligen tekniken att tillverka<br />
papper ur trämassa utvecklats så att den kunde<br />
tas i bruk i industriell skala. Därmed steg behovet<br />
av klenare virkesdimensioner och flottgodsmängderna<br />
sköt snabbt i höjden. Under perioden 1906-<br />
1919 etableras tre massafabriker i Umeåregionen:<br />
Hörnefors, Scharins i Umeå samt Obbola. Till dem<br />
skall läggas ett växande antal virkesköpare med in-<br />
177
Ångbogserbåten Egil på Kvarken pingstaftonen 1934. Egil<br />
var en av de bogserare som under många drog timmer på<br />
Umeälven och utmed kusten. Båten finns sedan 1978 uppställd<br />
på Gammliaområdet. Foto: Gösta Kronberg, Umeå.<br />
dustrier på annat håll, företrädesvis i Ådalen, till vilka<br />
massaveden bogserades. Antalet intressenter var<br />
år 1907 18 st, år 1912 26 st.<br />
Därför kunde, trots den allmänna stagnationen<br />
inom sågverksindustrin, flottgodsmängderna ändå<br />
hållas uppe och med smärre avbrott öka under tiden<br />
fram till andra världskriget. Den s k »sågverksdöden»<br />
under 1920-talet slog hårt mot vissa företag,<br />
mot arbetare och många små orter, men de<br />
flottade virkesmängderna blev egentligen aldrig<br />
nämnvärt mindre. I stället tog massaindustrin över<br />
en allt större del av virkesmängden. Här hade man<br />
hjälp av de internationella konjunkturerna, som i<br />
långt mer än hundra år aktivt gripit in i norrländskt<br />
näringsliv och fortsätter att göra det.<br />
Under 1920-talet steg den svenska massaexporten<br />
mycket hastigt. Särskilt steg efterfrågan från<br />
USA, där det nyinförda märkesvarusystemet —dvs<br />
att varje fabrikat hade sin speciella förpackning,<br />
sitt »märke» — slukade stora mängder papper för<br />
emballage. 1929 skedde ytterligare en nyetablering<br />
i Umeåregionen då massafabriken vid Sofiehem,<br />
som vilade på brittiskt kapital, togs i drift.<br />
I Västerbotten klarade sig sågarna utmed Umeälven<br />
lindrigast undan sågverksdöden. Av diagrammet<br />
framgår tydligt den hastigt stigande flottgodsmängden<br />
under seklets tre första decennier.<br />
178<br />
Det är givet att denna hastiga expansion av flott -<br />
ningsverksamheten kom att ställa nya och större<br />
krav på flottningens organisation, på arbetskraften,<br />
på materielen. Samtidigt steg lönerna från 1896 till<br />
1919 med 500% i löpande priser. Om man antar att<br />
lika lång arbetstid lagts ner 1896 per kubikfot virke<br />
som 1919 skulle lönekostnaderna ökat mer än 40<br />
gånger. Företagen mötte utvecklingen med rationaliseringar.<br />
Men det fanns en annan viktig orsak till rationaliseringarna<br />
— vattenkraften. En centralgestalt i<br />
Svenska Flottningschefsföreningen, Richard Smedberg,<br />
föreningens sekreterare och redaktör för dess<br />
Flottningstidskrift, skrev 1919: »Med vattenkraftens<br />
tillgodogörande i vårt land tvingades flottningsväsendet<br />
in på en teknisk utveckling, vilken<br />
just pågår.» Vid den tidpunkten hade det hunnit<br />
gå mer än 20 år sedan vattenkraften först tagits i<br />
bruk för produktion av elström i industriell skala i<br />
Sverige. Det var 1893, då ström överfördes från<br />
Hällsjöns kraftstation till Grängesbergs gruvor. Geografen<br />
Filip Hjulström sätter år 1906 som begynnelseåret<br />
för den moderna svenska vattenkraftepoken.<br />
Då inleddes statens engagemang i utbyggnaden<br />
av Trollhätteforsen. Med utbyggnaden av Porjus<br />
som inleddes 1910 hade exploateringen av norrlandsälvarna<br />
satt i gång på allvar.
De stora lugnvattenområden som skapades till<br />
följd av regleringarna förändrade i viss mån flottningens<br />
rytm. Den spelflottning som bedrevs på<br />
sjöar och sel längs bivattendragen gick inte att<br />
tillämpa på de stora dammsjöarna. Nu ställdes krav<br />
på bättre bogserbåtar, effektivare motorer, större<br />
snabbhet i hanteringen och en höjd beredskap för<br />
att snabbt kunna släppa virke på överskottsvattnet.<br />
Älvregleringarna medförde också vissa fördelar<br />
för flottningen. Vattendraget blev lugnare och mer<br />
kontrollerbart, flottningen blev i motsvarande grad<br />
mindre beroende av vind- och nederbördsförhållandena.<br />
Trots dessa fördelar har en djup konflikt funnits<br />
mellan flottningsintresset och vattenkraftsintresset<br />
ända in i senaste tid. Konflikten var dock<br />
länge av tämligen underordnad betydelse, men alltsedan<br />
utbyggnadstakten stegrades under 1950-talet<br />
har den skärpts. Det är knappast någon överdrift<br />
att påstå att denna motsättning är en av de allvarligaste<br />
orsakerna bakom flottningens avveckling under<br />
1960- och 1970-talen.<br />
Rationaliseringar<br />
Man skulle kunna säga att de rationaliseringar som<br />
genomfördes var av tre olika slag: arbetsorganisatoriska<br />
rationaliseringar, tekniska rationaliseringar<br />
och administrativa rationaliseringar.<br />
Arbetsorganisatoriska rationaliseringar<br />
Den första av dessa gällde organiseringen av arbetet.<br />
Människan var, enligt en kring sekelskiftet vanlig<br />
uppfattning, tämligen lat: »... vår kropp har den<br />
grundfasta egenskapen att den inför varje om än<br />
ringa ansträngning av musklerna förnimmer en<br />
olustkänsla», skrev den redan nämnde Gunnar Andersson,<br />
en av Sveriges mest framstående geografer<br />
under 1910- och 1920-talen. En amerikan, F W<br />
Taylor, utformade ett helt system, den s k vetenskapliga<br />
arbetsledningen, som skulle höja arbetsprestationerna.<br />
Med hjälp av effektivare övervakning,<br />
tidsstudier och lämplig stimulans skulle arbetaren<br />
förhindras att maska och att falla offer för<br />
sin s k »naturliga lättja».<br />
Då <strong>detta</strong> system först blivit känt i flottningskretsar<br />
väckte det stor förtjusning. Mindre kanske när<br />
det gällde själva flottningsarbetet, som på grund av<br />
sin ojämnhet och sitt beroende av vädret var svårt<br />
att kontrollera och schemalägga. Men desto mer<br />
när det gällde skiljningsarbetet. En överingenjör<br />
Kärnekull från Stockholm yttrade sig 1921 i ett<br />
<strong>nummer</strong> av Flottningstidskrift om fördelarna med<br />
ett nytt system för märkning av virket, ändrad arbetsfördelning<br />
mellan skiljeställena, så att vart och<br />
ett specialiserade sig på sina sorter och dimensioner,<br />
samt ett mer genomtänkt urval av manskapet.<br />
Arbetarna borde urskiljas efter lämplighet och<br />
först sedan noggranna tester företagits i enlighet<br />
med »psykoteknikens» (yrkesvalets vetenskap) och<br />
den »praktiska psykologiens» senaste rön. På så sätt<br />
skulle man erhålla en människa utrustad med de<br />
kvalifikationer man borde kräva av en god skiljningsarbetare:<br />
»1. Uthållig noggrannhet; det är anlag<br />
för enformighet i arbetet, 2. skarp iakttagelseförmåga;<br />
det är förmåga att hastigt och säkert uppfatta<br />
vissa intryck, t ex skiljemärken, 3. hastig reaktionsförmåga;<br />
det är att hastigt reagera mot ett<br />
visst intryck, t ex flottningsmärke.» Sorteringen var<br />
ett säsongsarbete och sådana, varnade Kärnekull, är<br />
»härden för strejker och blockader», varför särskild<br />
försiktighet torde iakttas vid anställningen.<br />
För en undersökning av sorterarnas reaktionsförmåga<br />
hade Kärnekull framställt en speciell anordning<br />
som skulle tjäna som vägledning vid manskapsurvalet.<br />
Den utgjordes av en enkel apparat bestående<br />
av två cylindrar instuckna i varandra. Cylindrarna<br />
kunde roteras med valfri hastighet så att genom<br />
ett hål upptaget i den yttre cylindern olika märken<br />
på en remsa anbringad på den inre cylindern kunde<br />
framträda.<br />
En flottningschef i Ångermanälven, N V Sandström,<br />
lyhörd för det arbetsmetodiska reformtänkandet,<br />
rekommenderade på basis av egna erfarenheter<br />
till kollegorna i de andra älvarna:<br />
»Sätt duktigt folk i insättningarna och premiera<br />
dessa med ett extra tillägg per timme.<br />
Spara ej på befäl och kontrollanter, vilka ju ej<br />
äro avsevärt dyrare per vakt än manskapet.<br />
Försök överenskomma med folket om 9-timmarsvakter<br />
utan procentförhöjning, med 11/2 timmes<br />
måltidsrast, där det ej går att införa 10-tim-<br />
179
marsvakter utan procentförhöjning». Det sistnämnda<br />
var ett försök att kringgå bestämmelsen om tjugoprocentig<br />
höjning av ackorden som införts då<br />
8-timmarsdagen kom till 1920.<br />
Kraven på förmän och inspektörer skärptes och<br />
man blev mer noggrann med att dessa verkligen<br />
skulle eftersträva största möjliga effektivitet i arbetet.<br />
Tidigare hade det inte varit så noga med övervakningen,<br />
arbetarna hade fått klara sig själva. Särskilt<br />
i biflottlederna, där genom ackords.ystemet<br />
den enda kontakten med arbetsgivaren kunde vara<br />
vid ackordsauktionen på våren, då man överenskom<br />
om priset för flottningen, och vid avsyningen efter<br />
avslutad flottning. Det hände dock ofta nog att ackordet<br />
ropades in av en utsocknes. Därvid kunde<br />
det inträffa att en främmande blev förman. Bland<br />
arbetsgivarna ansåg man <strong>detta</strong> olyckligt, det fanns<br />
alltför många äventyrare som var ute efter snabba<br />
pengar, som struntade i flottledernas tillstånd och<br />
aldrig behövde bry sig om underhållsarbetena.<br />
Väg- och vattenbyggnadsingenjören Petrus Silfverbrand<br />
i Umeå föreslog 1914 ett fastare system,<br />
där flottningsföreningens egna förmän skulle leda<br />
arbetet med lokal arbetskraft. En fördel med <strong>detta</strong><br />
skulle vara att manskapet kunde knytas fastare till<br />
flottningsföreningen och också, under ledning av<br />
samma förman hela tiden, ta sig an flottledernas<br />
byggnadsarbeten under vinterhalvåret. En fastare<br />
bindning till en och samma arbetsgivare ansågs också<br />
minska strejkbenägenheten, även om inte Silfverbrand<br />
nämnde just det. N V Sandström vid Ångermanälven<br />
ordnade vinterarbeten för sorteringsarbetarna<br />
och höll alltid en löneandel innestående som<br />
förverkades vid strejk. Också lösarbetarna försökte<br />
han knyta närmare företaget; så hade »stammen<br />
blifvit fast bunden och etablerar ej gärna strejk».<br />
Det var också önskvärt med utbildning av flottningsförmännen.<br />
Ingenjören J A Melkerson föreslog<br />
i Svenska Skogsvårdsföreningens Tidskrift<br />
1911 kurser i allt möjligt, från bokföring till smide,<br />
från hydrostatik till ritning. Ja, Melkerson förordade<br />
även en samaritkurs — varje förman »borde med<br />
enkla medel kunna söka hejda utbrottet af en lunginflammation».<br />
Hans idéer sattes aldrig i verket.<br />
180<br />
Tekniska rationaliseringar<br />
»Att inom ett yrke, så beroende af tillgången på<br />
mänsklig arbetskraft som virkestransportområdet,<br />
hvarje uppfinning eller framsteg, äfven af enklaste<br />
natur, som minskar <strong>detta</strong> beroende af en allt dyrare<br />
arbetskraft, skall hafva stor ekonomisk betydelse,<br />
är naturligt.»<br />
Så skrev väg- och vatteningenjören H G Tisell i<br />
Flottningstidskrift 1913. Hans artikel hette »Om<br />
uppfinningar och deras betydelse», och är en hyllning<br />
till uppfinningar, patent och tekniskt nydanande<br />
verksamhet. Allt <strong>detta</strong> var frågor som tilldrog<br />
sig stort intresse inom flottningschefsföreningen.<br />
I tidskriften redovisas samvetsgrant alla uppfinningar<br />
och patent med betydelse för verksamheten.<br />
Det kunde röra sig om självlösande bomkopplingar,<br />
spännanordningar för björnbindslen, en propslastningsmaskin<br />
eller, som O Edmans patent från Ovanåker,<br />
en »till promenadkäpp omställbar diameterklafve».<br />
Samtidigt som det var angeläget att nedbringa<br />
antalet arbetare, var det svårt att åstadkomma några<br />
mer genomgripande åtgärder, särskilt i bäckflottningarna.<br />
Motorbåtar gick oftast inte att använda i<br />
bäckarna. De användes inte heller i någon nämnvärd<br />
utsträckning i de större sjö- och älvsystemen<br />
före 1920-talet, det årtionde då flottningsföreningarnas<br />
verifikatböcker börjar fyllas med allt tjockare<br />
buntar av oljeräkningar, specifikationer över reservdelar<br />
och fakturor på motortillbehör.<br />
Visserligen förekom redan på 1860-talet virkesbogsering<br />
med hjulångare på Ångermanälven, och<br />
flottaren Vilhelm Brändström berättar att ång- och<br />
motorbåtar från omkring 1910 utförde de tyngsta<br />
uppgifterna på Åman, Vindelälvens näst största biflöde.<br />
De båtar som förekom var en spelflotte försedd<br />
med ångmaskin, träpråmen Snäppan, pråmar<br />
med råoljemotorer och plåtpråmarna Lommen<br />
och Svärtan (bensin- och fotogendrivna). Ibland,<br />
uppger Brändström, fanns åtta till tio båtar igång på<br />
på sjöarna. <strong>Västerbottens</strong>-Kuriren meddelade den<br />
9 april 1918: »Ångermanälvens Flottningsförenings<br />
nya båt Neptun som skall ombesörja timmerbogseringen<br />
å Malgomaj i sommar har nu anlänt och är<br />
under transport upp till sjön.» Detta var dock inte<br />
de enda motordrivna bogserbåtarna. I Naustajaure i<br />
Skellefteälven hade flottningsföreningen en pråm-
- ÅM G VARPRÅT—<br />
7QiriP. H.K.R. AAA^KIM<br />
Ångvarpbåt tillverkad av Härnösands Verkstads & Varvs Aktiebolag för Ångermanälvens flottningsförening. Ritning i O J<br />
Näslund, Flottningsteknik, 1915.<br />
liknande spelflotte och i såväl Storvindeln som<br />
Uman och andra större <strong>Västerbottens</strong>sjöar förekom<br />
motorvarpning under 1900-talets första decennier.<br />
1902 inköptes av strömrensningsbolaget i Ume-<br />
Vindelälven »en ny bogserbåt, ångaren Sonja, till<br />
ett pris af 23.000:-». 1915 inköpte Lögde älvs flottningsförening<br />
en motorbåt för bogseringen över<br />
Storlögdasjön. Den ansågs av flottningschefen ha<br />
betalat sina kostnader redan första året »genom den<br />
raskare flottning båten åstadkommit». Bogserbåtar<br />
vid Rundviksverken vid Lögdeälvens mynning var<br />
kring sekelskiftet Robert och Teodor, den förstnämnda<br />
inköpt redan 1870.<br />
Givetvis förekom också, från allra första början,<br />
bogsering med ångbåtar, senare motorbåtar, av det<br />
buntlagda timret från SKiljet till förädlingsverken<br />
och lastageplatserna vid älvmynningarna.<br />
Men pråmar och ångbåtar gick självfallet inte att<br />
använda annat än i större lugnvattenområden. På<br />
långa älvsträckor, i mindre sjöar och längs biflottlederna<br />
dröjde det tills små lättmanövrerade motor-<br />
båtar utvecklats innan arbetet kunde rationaliseras.<br />
Någon exakt tidpunkt för motorbåtens genombrott<br />
i biflottlederna är dock svår att fastställa.<br />
Mindre motorbåtar torde ha tagits i bruk successivt<br />
med början i de större sjöarna och selen. Albert<br />
Viksten kunde t ex i början av 1930-talet — i Med<br />
timret från skogarna till havet (1932) — skriva:<br />
»Motorn har nu i allt större utsträckning ersatt den<br />
enformiga och tidsödande varpningen.»<br />
Över biflottledernas sel och sjöar hade av gammalt<br />
virket bogserats med hjälp av en s k spelflotte.<br />
På denna arbetade 4-12 man. Arbetet var inte bara<br />
tidsödande, det var också mycket känsligt för vind,<br />
vilket gjorde att manskapet då och då tvingades till<br />
overksamhet.<br />
När spelflotten så småningom övergavs — i regel<br />
under 1930-talet, men i t ex Åmträsk by vid Åman<br />
användes en spelflotte så sent som 1940 — så var<br />
det till förmån för varpbåtar med järnskrov; i några<br />
fall förekom dock varpbåtar med träskrov redan på<br />
1920-talet. En övergångsform var den sk spelekan,<br />
181
Varpbåt, sk speleka, i Storuman, maj 1951. Foto i Umeå<br />
flottningsförenings arkiv.<br />
där ett spel som vreds i vertikal riKtning fanns placerat<br />
i en eka. Spelet var vanligen motordrivet. Små<br />
lättmanövrerade motorbåtar började uppträda i biflottlederna<br />
men också på långa älvsträckor under<br />
1920- och 1930-talen. I Ume- och Vindelälvarna<br />
fanns en flatbottnad öppen variant av järn som kallades<br />
»flatlusen». Den var försedd med Opelmotor<br />
och drevs under kriget med gengas. Vid varpningen<br />
hade man hjälp av fasta sänkstöd, s k moringar eller<br />
vakare, i vilka båten fästes.<br />
Spelflottarna drogs som sagt av 4-12 man. Varpbåtarna<br />
hade en besättning på två man, som utförde<br />
samma arbete på Kortare tid. Att behovet av arbetskraft<br />
minskade är uppenbart.<br />
182<br />
SPELFLOTTARNA<br />
över sel och sjöar, framförallt i biflottlederna<br />
men också på sina håll i huvudälvarna, drogs virket<br />
före motorbåtarnas tid med hjälp av en spelflotte.<br />
Flotten tillverkades av stockar, som täljdes<br />
på sidorna och även gärna på ovansidan. Hål<br />
borrades i stockändarna med en timmernavare,<br />
varefter stockarna sammanfogades med kilar av<br />
trä som svällde i vattnet, med vidjor eller med<br />
kättingar.<br />
Uppe på flotten stod en vridbar stolpe (brud,<br />
docka, svängdocka, käring, hjul, klabb, kall'n,<br />
hora) av rundvirke, omkring två meter hög. Dess<br />
ändar var försedda med tenar (nålen) instuckna i<br />
cylindriska hål, nertill i flotten och upptill i en<br />
tvärslå som hölls på plats av två vertikala stolpar<br />
mitt på flottens långsidor. Det har även förekommit<br />
en kortare typ av påle, ca en meter, på de<br />
mindre spelflottarna, som saknade överliggande<br />
tvärslå. Längst ner på stolpen fanns fyra böjda<br />
trän fastspikade, dessa trän var rotben från tall<br />
eller gran och fick speltrossen att lägga sig jämnare<br />
på pålen. Genom stolpen var två armgrova,<br />
ca två meter långa stänger (spakar, flyglar, slanen,<br />
vingar) stuckna vinkelrätt mot varandra så<br />
att de bildade ett kors.<br />
Arbetet på flotten gick så till att en eller två<br />
man fattade tag i stängernas ändar och gick runt<br />
varvid trossen eller wiren, som var fäst i stolpen,<br />
rullades upp på denna. Det var <strong>detta</strong> som kallades<br />
att spela (dragga). Trossen var grov, ca 3 tum,<br />
och mycket otymplig. På 1920-talet infördes därför<br />
en smalare stålwire, vars kärna emellertid var<br />
av hampa för att ge wiren elasticitet.<br />
När hela trossen var inspelad lyftes ankaret<br />
(draggen, gubben) upp i draggbåten (spelbåten)<br />
för att tillsammans med trossen ros ut. Detta kallades<br />
att göra ett kast. Draggbåten skulle vara<br />
stor och kraftigt byggd för att bära trossen och<br />
ankaret som kunde väga över 100 kilo. Man utsåg<br />
gärna ett par »gammelgubbar» — uppe på flotten<br />
gick bara fullgott manskap — till <strong>detta</strong> arbete.<br />
»Kast» var också ordet för den sträcka man
Spelflotte på Torvsjön, Åsele. Trossen är här upplindad kring den vridbara stolpen, men vanligare var att man endast<br />
slog trossen ett par varv runt stolpen och sedan lade upp den allt eftersom ny lina drogs in. Foto: Sven Sibbing 1928.<br />
spelade för var gång, dvs linans längd. Snarast<br />
avser ordet både den sträcka som tillryggalades<br />
vid en spelning och det arbete som utfördes i<br />
samband härmed. Ännu en roddbåt brukade föras<br />
på släp, så att man snabbt skulle kunna nå<br />
land utan att behöva avbryta arbetet.<br />
Vid flottens bakre ända var timmernoten<br />
(-grimman, -ringen, -flotten) fäst. Flera tiotusentals<br />
stockar (bitar) kunde rymmas innanför de<br />
sammankopplade (knäppta) länsorna (bommar,<br />
bomslanor).<br />
Spelflottningen var utomordentligt känslig för<br />
motvind, som gjorde arbetet tyngre och kunde<br />
få timmernoten att brista och virket att spridas<br />
över sjön. Även om noten inte brast, kunde virket<br />
»krypa under» bommen vid motvind. Därför<br />
spelade man helst på nätterna då chansen till<br />
stiltje var störst. Om vind kom, fick man i hast<br />
söka sig till land. Skillnaden mellan motvind och<br />
stiltje var, uppger en sagesman, »som natt och<br />
dag».<br />
Trossen kunde också angöras i land, ett s k<br />
landfäste. I sjöar med många holmar arrangerades<br />
landfästen med järnringar i stenhällor. Annars<br />
kunde man fästa trossen i ett träd.<br />
I de allra minsta lugnvattnen i bäckarna nöjde<br />
man sig ibland med en mindre och enklare form<br />
av spelflotte. Denna, som kallades »garveri» (Östernoret,<br />
Åsele), var av bilade stockar och drevs<br />
med ett spel som gick vertikalt. Den var »som en<br />
stor sugga», uppger en sagesman. Den användes<br />
innan spelekan kommit i bruk, i denna fanns ett<br />
fast spel som kunde dras av fyra man. En inspektor<br />
Henriksson i Åsele introducerade dessutom<br />
ett mindre spel som kunde placeras i en vanlig «<br />
roddbåt.<br />
183
Ur O J Näslund, Flottningsteknik.<br />
Handverktygen, båtshaken och brötshaken, har<br />
med lokala variationer i stort sett haft samma utseende<br />
i alla tider. Under 1960- och 1970-talen har<br />
det förekommit forsÖK med stål- och lättmetallskaft<br />
till hakarna, men bland flottarna har de inte<br />
blivit särskilt populära.<br />
Nya strömrensningar bidrog också till den höjda<br />
arbetseffektiviteten i flottningen. 1920-talet och<br />
de första åren av 1930-talet var krisår, och inte<br />
minst i Norrlandslänen var arbetslösheten stor. I<br />
Arbetslöshetskommissionens och i Föreningen<br />
Statsarbetens regi utfördes därför som beredskapsarbeten<br />
muddringar och rensningar i flottlederna.<br />
I <strong>Västerbottens</strong> län nedlades på <strong>detta</strong> sätt 1,5 miljoner<br />
kronor och 297.000 dagsverken. Såväl stora<br />
älvar — Ume- och Skellefteälvarna — som små vattendrag<br />
— Kusån, Karsbäcken, Finnforsen — blev<br />
föremål för dessa arbeten.<br />
Enskilda insatser och initiativ som betytt mycket<br />
för den tidiga flottningen spelade emellertid<br />
fortfarande en stor roll. Johan Persson, född 1898<br />
i Ekorrsele, utnämndes 1935 till flottningsfaktor i<br />
Öre och Lögde älvar samt Hörneån och Ängerån.<br />
Han tog sitt ämbete på stort allvar. Han inledde<br />
omfattande rensnings- och strömbyggnadsarbeten<br />
och rationaliserade arbetet. Örån i Öreälv hade en<br />
särskilt svårflottad sträcka mellan Slasaskogen och<br />
Stornäset. Där fördes virke vid högvatten långt upp<br />
i skogen, där det blev liggande. Persson lät rensa<br />
och kanalisera, och av de tjugo man som ägnat otaliga<br />
försommarnätter och -dagar åt att släpa stockarna<br />
tillbaKs till flottleden behövde blott en handfull<br />
behållas.<br />
I ÖrträsKet anskaffade han en kraftigare motor<br />
till varpbåten och företog nödiga rationaliseringar.<br />
184<br />
Hela sträckan nedströms till kusten lades under<br />
hans ordnande hand. Före hans tillträde som faktor<br />
hade flottningen nedom Örträsket tagit 50 man i<br />
anspråk under tre veckor; Persson fick ner det till<br />
6-7 dagar och 30 man. I distriktet som helhet sjönk<br />
antalet sysselsatta under hans år från nära 1.000<br />
till 400. Med förebilder från Vindeln och Urnan lät<br />
han därtill förse roddbåtarna med en stävbräda i<br />
aktern vilken underlättade arbetet.<br />
Under 1930-talet och i allt högre grad under de<br />
följande decennierna började maskiner tas i bruk<br />
för att rensa i vattendragen. Lars Robert Carlsson,<br />
som var flottningschef i Umeå 1915-47, rapporterade<br />
1936 om den engelsk-amerikanska grävskopan<br />
Ruston-Bycarus' häpnadsväckande kapacitet. En<br />
Schaktmaskin i arbete vid en rensning i Gertsbäckens flottled<br />
i Sorsele. Foto från 1952 i Umeå flottningsförenings arkiv.
Odaterad ritning efter förslag av W Blakstad till Nyhults sorteringsverk i Umeälven. Skiljet var beläget mellan Ham- och<br />
Ytterhiskeforsarna ca 2 km ovanför Umeå. Knippingsverken drevs med elkraft från Klabböle kraftverk längre upp i älven.<br />
Ur O J Näslund, Flottningsteknik, 1915.<br />
sagesman i Lycksele uppger att schakttraktorerna,<br />
som kom i bruk i slutet av 1940-talet, minskade<br />
antalet postställen i bäckarna. Traktorer användes<br />
också för utvältning av virket.<br />
Också när det gäller sKiljningsarbetet kom mekaniska<br />
förbättringar. Norrmannen Blakstads mekaniska<br />
buntverk togs i bruk vid skiljet vid Ön i<br />
Umeälven — ja, det var i funktion redan vid det tidiga<br />
skiljet i Nyhult — och 1937 var det dags för en<br />
ny regleringsdamm vid ön. Poängen med dammen<br />
var att vattenflödet kunde regleras så att sortering<br />
kunde pågå också under vår- och fjällflod. Därigenom<br />
fick virkesägarna tidigare leveranser. Detta var<br />
särskilt angeläget för sågverken, där ny teknik möjliggjorde<br />
lagring av virket. 1937 byggdes ett nytt<br />
skilje vid Ön som tillät s k tvärsortering, »varigenom<br />
en besparing i arbetskraft ernåtts», som det hette i<br />
flottningsföreningens årsberättelse. Tvärsortering<br />
innebar att stockarna passerade på tvären förbi<br />
skiljningsbryggorna, varför virkesmärkena — på<br />
denna tid s k stuk- eller huggyxmärken i stockändarna<br />
~ lättare kunde upptäckas. Det blev också<br />
lättare att dra stocken åt sidan. Flottningsföreningen<br />
noterar vidare: »Det nya sorteringsverket har liksom<br />
den tidigare vid sorteringsverket byggda dammen<br />
fungerat på ett mycket tillfredsställande sätt.»<br />
Ända in i senaste tid har rationaliseringarna vid<br />
skiljet vid Ön pågått. En första ombyggnad 1952<br />
följdes av inrättandet av en mekanisk virkessorterare<br />
1962. Färgmärkningssystemet, som ersatte yxmärkena,<br />
slog igenom i början av 1960-talet och<br />
underlättade skilj ningen. Virkesägarna kom efterhand<br />
överens om att i allt högre utsträckning övergå<br />
till samsortering, vilket minskade antalet virkesgrupper<br />
och därmed behovet av arbetskraft.<br />
Administrativa rationaliseringar<br />
Olägenheterna med att ha flera mindre flottningsföreningar<br />
inom samma flodområde framstod efterhand<br />
allt klarare. Det mest extrema exemplet var<br />
Ångermanälven, där det fanns inte mindre än ett<br />
sextiotal föreningar. Administrativa rationaliseringar<br />
var nödvändiga för att få lägre förvaltningskostnader,<br />
enhetlig administration, färre lokala funktionärer<br />
samt planering och beslut samlade. 1919 års<br />
vattenlag stadgade f ö skyldighet att tillhöra kooperativ<br />
transportförening för den som »under inregistrerade<br />
märken anmält virke till flottning». Lagen<br />
innehöll också bestämmelser som skulle underlätta<br />
sammanslagning av flottleder och administration.<br />
1910 sammanslogs Vargåns, Vajbäckens och Bredträskbäckens<br />
flottningsföreningar med Öre älvs<br />
flottningsförening. 1933 kom också Balåns och<br />
Ängeråns flottningsföreningar med. 1935 övertogs<br />
hela förvaltningen av Umeå flottningsförening, men<br />
föreningen fortsatte som självständig enhet. 1942<br />
gick Hörneåns flottningsförening upp i öre flottningsförening.<br />
En annan viktig orsak till administrativa rationaliseringar<br />
var orättvisa kostnadsfördelningar. Somliga<br />
släppte klena dimensioner, som ansågs lättflottade,<br />
andra grova, svårflottade dimensioner. Länge<br />
tillämpades ett tvåprissystem där både antal stockar<br />
och kubikinnehållet användes som beräkningsgrund,<br />
men man övergick så småningom till ren kubikflottning,<br />
dvs varje intressent betalade efter<br />
flottad volym, oavsett stycketal, vilket betecknades<br />
som ett framsteg. Systemet tycks ha varit tämligen<br />
allmänt omkring 1930.<br />
Sammanslagning av flottledsdistrikt var ytterliga-<br />
185
OM VIRKESMÄRKNINGEN<br />
Vid skiljeställena sorterades det flottade virket<br />
med avseende på ägare och sortiment, dvs<br />
typ av virke. För att möjliggöra en effektiv<br />
sortering, märktes virket innan flottningen påbörjades.<br />
Varje skogsägare använde sig av ett<br />
eget s k stukyxmärke som slogs in i stocken<br />
med en speciell märkyxa. Sortimentet, t ex<br />
gran, tall, sulfitved (granmassaved) och sulfatved<br />
(tallmassaved) angavs med huggyxmärken,<br />
som höggs in med en vanlig yxa. Huggyxmärken<br />
bestod därför endast av raka linjer.<br />
Utdrag ur lista över hugg- och stukyxmärken för UFF.<br />
Markeaagare Huggyxmärken<br />
Stukyxmärken<br />
Bowaters Skogsfar val/ning, AB L LI Lll Lill ILI t<br />
Ï ÏI ÏII ÏIII IÏI ÏÏ<br />
Domänverket A Al All IAI AA l<br />
K<br />
B<br />
Kl Kil IKI KK<br />
Mellerät a Väst er b. Skogsagareiorenlng rt ftl ftll ftlll Iftl Oft<br />
T<br />
•y<br />
TI Til Till ITI TT<br />
NXHI I^I<br />
OfN T TI<br />
Mo och Domsjo AB<br />
\t><br />
X<br />
W<br />
XI XII IXI XX XXI •<br />
j? ¿"1 1*1 ** WVI<br />
Nordmaiings, Angaàga AB V VI VII VIII IVI Vv<br />
VA VAI<br />
Norrkopings Export hy vi., Travgru AB S .¿I Wl U<br />
S/ano AB !><br />
re ett steg mot en rättvisare kostnadsfördelning på<br />
de flottande. I Skellefteälven sammanfördes 1925<br />
samtliga 76 flottledsdistrikt till ett enda. Liknande<br />
åtgärder genomfördes i Byske, Åby, Bure och Lögde<br />
älvar. I Ume- och Vindelälven genomfördes<br />
1930 en stor distriksreglering, då åtskilliga bivatten<br />
fick sina distrikt sammanförda. I Ångermanälven<br />
inkorporerades de många små flottningsföreningarna<br />
i slutet av 1920- och början av 1930-talet.<br />
Viktigast av alla administrativa rationaliseringar<br />
torde dock nedläggningen av biflottlederna vara.<br />
Detta hör efterkrigstiden till. Bäckflottningen fordrade<br />
stora mängder arbetskraft och var svår att rationalisera.<br />
Det hade länge stått klart att flottnings-<br />
186<br />
1962 bestämde Umeå flottningsförening att<br />
färgmärkning i stället skulle tillämpas på prov.<br />
En definitiv övergång till färgmärkningssystemet<br />
skedde inför 1964 års flottning. De olika<br />
intressenterna tilldelades därigenom olika färger<br />
för ägaremarkering:<br />
Domänverket vit<br />
Svenska Cellulosa AB röd<br />
Mo och Domsjö AB gul<br />
<strong>Västerbottens</strong> Skogsägareförening grön<br />
AB Bowaters Skogsförvaltning blå<br />
Masonite AB orange<br />
Trävaru AB Norrk. Export hy vi. svart<br />
Ägarefärgen användes för sortimentmarkering<br />
av båda stockändarna enligt ett gemensamt<br />
märkningssystem:<br />
o 0 e ®<br />
Tallmassa- Granmassa-<br />
ved ved<br />
(sulfatved) (sulfitved)<br />
Timmer Fanér Slipers<br />
kostnaderna i bivattendragen var mycket högre än i<br />
stor älven. Men bäckflottningen var nödvändig —<br />
hur skulle virket annars komma ut ur skogen?<br />
Två omständigheter bidrog till att bäckflottningen<br />
avvecklades. Den ena var lastbilstransporterna.<br />
Före 1950-talet var vägnätet i skogarna både glest<br />
och av dålig kvalitet. De sk »en- och tvåkronorsvägar»<br />
som byggts under de föregående decennierna<br />
räckte inte till. Lastbilarna hade låg lastkapacitet<br />
och, det kanske viktigaste av allt, det saknades effektiva<br />
lastanordningar eller, som en fackman skulle<br />
ha uttryckt det, terminalhanteringen var inte utvecklad.<br />
Under 1950-talet ersätts den manuella lastningen<br />
med linkranar, sidlastare och så småningom
Timmertransport med lastbil omkring 1935. Foto: William<br />
Walter, Norsjö.<br />
med kranar och gaffellastare. Tyngre och för virkestransporterna<br />
bättre lämpade lastbilar togs i bruk.<br />
1945-54 ökade antalet lastbilar i den högsta viktklassen,<br />
över 4 ton, med nära 900% i Sverige. Staten<br />
sköt till investeringsbidrag och ett vittförgrenat<br />
skogsbilvägnät började sträcka sina fingrar allt djupare<br />
in i skogens innersta vrår, runt berg och i bakland,<br />
över myr och mo. De första tio åren efter andra<br />
världskriget byggdes i genomsnitt ca 2.000 km<br />
skogsbilväg per år.<br />
Nu fanns alternativen till bäckflottningen. Den<br />
kunde läggas ner.<br />
Den andra omständigheten och den utlösande<br />
faktorn var de stigande arbetspriserna. 1950 låg<br />
timlönen i Ume- och Vindelälven med alla förmåner<br />
inräknade (helg-, övertids- och semesterersättning)<br />
på 2 kr 10 öre. 1952 hade den stigit till 3 kr<br />
89 öre. Detta väldiga språng betingades av den s k<br />
Korea-haussen. Utvecklingen under de följande åren<br />
åren blev inte lika våldsam, men 1960 tjänade flott -<br />
ningsarbetaren i alla fall 5 kr 59 öre per timme.<br />
Bäckflottningarna genomfördes av stora mängder<br />
manskap. Timmermängderna var små. De blev följaktligen<br />
oproportionerligt dyra. När lönerna sköt i<br />
höjden blev det snart nödvändigt att få dem ur världen.<br />
Rationaliseringarnas effekter<br />
Tillsammantagna, frågar man sig, har rationaliseringarna<br />
i flottningen haft några effekter? Svaret<br />
är ja. Diagrammet nedan visar förhållandet mellan<br />
den totala nedlagda arbetstiden och den framflottade<br />
virkesmängden i Ume- och Vindelälven (sorteringen<br />
ej medräknad).<br />
i 1900-25<br />
1926-50<br />
1951-72<br />
1896 00 04 08 16 20 24 28 32 36 40 44 48 52 56 60 64 68<br />
Kvoten mellan arbetstid och flottgodsmängd, 1900-1972.<br />
Kurvan är, enkelt uttryckt, ett mått på produktiviteten: ju<br />
lägre kurvan går, desto mindre arbetskraft behövs för att<br />
flotta en viss timmermängd. Ju högre kurva, desto mer arbetskraft.<br />
Som synes är förändringarna betydande.<br />
Vi ser kurvan komma in uppifrån; under hela<br />
1800-talet var produktiviteten låg, fast den steg<br />
mot slutet av seklet. I de orensade vattendragen,<br />
utan maskinell hjälp, med bristfälliga om ens några<br />
flottledsbyggnader, utan vägar och utan cykelstigar,<br />
åtgick väldiga mängder arbetskraft. Detta var flottningens<br />
barndom.<br />
Under dennierna kring sekelskiftet kom strömrensningarna<br />
och de första motorbåtarna, kurvan<br />
faller brant. Rubbningarna i trenden åren kring<br />
1920 beror på starkt varierande flottgodsmängder<br />
i de osäkra efterkrigskonjunkturerna. Detta var<br />
flottningens ungdomsår.<br />
187
Läng brötbildning i Renforsen, Vindelälven, 6 juli 1960. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
Under de följande decennierna, fram till omkring<br />
1950, råder en funktionell balans mellan virkesmängder<br />
och arbetsinsats. Det är <strong>detta</strong> mogna<br />
skede, när bäck- och älvflottningarna bedrevs i stor<br />
omfattning, med stor stabilitet och regelbundenhet<br />
i ännu huvudsakligen oreglerade vatten, som kommit<br />
att utgöra den kliché eller sinnebild av flott -<br />
ning som vidareförts till kommande generationer.<br />
Vid denna tid samexisterar t ex motorbåten med<br />
spelflotten, vadmalsbyxorna och näverkonten med<br />
radioapparaten och mopeden. På mer än ett sätt<br />
löper två linjer här parallellt. Detta var flottningens<br />
mannaår.<br />
Under efterkrigstiden går linjerna isär. En spelflotte<br />
är snart en anakronism, en näverkont ett farfarsting.<br />
Effektiviteten stegras hela tiden, antalet<br />
arbetare blir färre. Detta är flottningens ålderdom,<br />
dess höst.<br />
Flottningens avveckling<br />
Om det nu varit så att flottningen rationaliserats<br />
och effektiviserats, inställer sig givetvis frågan: Varför<br />
har den avvecklats? Särskilt under efterkrigstiden<br />
har kostnadsutvecklingen i flottningen varit<br />
mycket gynnsam, inte minst därför att biflottlederna<br />
lagts ner. 1 1978 års penningvärde kostade det<br />
1945 15 kronor 66 öre att flotta 1 m^ timmer i<br />
Ume- och Vindelälven. 1978 kostade det 16 kronor<br />
15 öre. I stort sett samma pris således, vilket gör saken<br />
än mer förbryllande och paradoxal. Ändå nedlades<br />
flottningen i Umeälven 1980, i Ångermanälvens<br />
Åseledel hade sista »rumpan» gått året innan.<br />
De större flottledsnedläggelserna i Västerbotten hade<br />
börjat med Lögde älv 1969; 1970 var det dags<br />
188<br />
för Skellefteälven, 1976 för Vindelälven och 1977<br />
för Öre älv.<br />
Att flottningsintressenterna ändå beslutat sig för<br />
att upphöra med flottningen kan alltså inte enbart,<br />
kanske inte ens i första hand, tillskrivas kostnadsutvecklingen<br />
för utflottningen. Andra faktorer har<br />
i skiftande grad påverkat bilden. Vattenkraftintressena<br />
har önskat en avveckling. Investeringar i maskinell<br />
utrustning vid industrin anpassad för lastbilstransport<br />
har fordrat ökande virkesmängder för<br />
maximal avkastning. En i vida kretsar livskraftig<br />
teknikoptimism och rationaliseringsanda befrämjade<br />
nedläggningar, välkomnade lastbilen och gjorde<br />
ytterligare investeringar i ett transportsätt, som alltmer<br />
kom att betraktas som otidsenligt och förlegat,<br />
till något näst intill oacceptabelt. Den ökande andelen<br />
frodvuxet virke med hög sjunkbarhet i avverkningsvolymen<br />
har ställt större Krav på torkningstiderna.<br />
Detta har gjort det mer motiverat att<br />
att påskynda övergången till landtransport för denna<br />
virkesgrupp. Allt eftersom det frodvuxna virket<br />
fraktats förbi avläggen, har det blivit allt svårare att<br />
försvara separattransporter till flottleden för sågtimret;<br />
allt har fått gå samma väg. För Umeälvens<br />
del tillkommer den omständigheten att en intressent,<br />
Domänverket, totalt dominerat virkestillförseln.<br />
När Domänverket inte längre ville flotta, kunde<br />
ingen annan fortsätta.<br />
Den statliga politiken har också spelat en viktig<br />
roll. 1947 års jordbrukspolitiska beslut, som byggde<br />
på ett storskalighets- och effektivitetstänkande,<br />
försämrade levnadsvillkoren för småbrukarna. Under<br />
efterkrigstiden växer tätorterna i Västerbotten<br />
medan byar, kronotorp och kolonat — de platser<br />
från vilka flottningsarbetarna rekryterades — töms
på folk.<br />
Det kan förefalla av ringa betydelse, men ett faktum<br />
är att brist på arbetskraft, särskilt på erfarna<br />
flottare, varit ett stort problem under de senaste<br />
decennierna. För småbrukaren var flottningen en<br />
naturlig del i årsrytmen, den nyblivne industriarbetaren<br />
i centralorten kan inte lämna sin arbetsplats.<br />
När skogsbolagen övergick till att årsanställa sina<br />
huggare ingicks ibland avtal med flottningsföreningarna<br />
om att de skulle ställa upp med huggare i flottningen<br />
om det behövdes. Detta har emellertid inte<br />
räckt till.<br />
Staten har också premierat vägbyggandet utan<br />
att ge motsvarande bidrag till underhåll av flottleder.<br />
De statliga transportutredningarna andas redan<br />
på 1960-talet en förbindlig välvilja mot lönsamhetskraven<br />
och ser positivt på en övergång till lastbilstransporter.<br />
Några åtgärder för att bevara ett transportsätt<br />
som ansågs otidsenligt och dödsdömt diskuteras<br />
inte. I en utredning, Ds K 1975:4, Transporter<br />
i Sverige, konstateras lakoniskt: Ȁlvflottningen<br />
... beräknas under senare delen av 1980talet<br />
helt ha upphört.» I SOU 1966:69, Trafikutveckling<br />
och trafikinvesteringar, heter det att<br />
»... man icke vare sig kan eller bör hindra lastbilstrafikens<br />
expansion eftersom dylika hinder sannolikt<br />
skulle leda till en dämpning av den ekonomiska<br />
utvecklingen...».<br />
Småskogsägarna har ofta drabbats hårt av flottningsnedläggelserna.<br />
Redan i 60-talsdebatten framfördes<br />
farhågor för det framtida värdet av skogsfastigheterna<br />
i inlandet sedan flottningen upphört.<br />
Många var oroliga för att vägar bara skulle brytas<br />
till bolagsskogarna medan hemmansskogar och ägostyckningar<br />
skulle lämnas åt sitt öde. Detta var vanliga<br />
argument också inför avvecklingen i Ångermanälven<br />
respektive Umeälven.<br />
Men för företagen har det på senare år varit fördelaktigt<br />
att i allt högre grad övergå till lastbilstransport,<br />
också på långa avstånd. Allt fler har således<br />
dragit sig ur det kooperativa transportsamarbete<br />
som en flottningsförening utgör. På så sätt har<br />
fraktkostnaden stigit för dem som fortsatt flotta,<br />
varför ytterligare några funnit det fördelaktigt att<br />
dra sig ur, ända tills ingen längre funnit flottningen<br />
ekonomiskt försvarbar. En »prisskruvseffekt» har<br />
således verkat för en övergång till lastbilstransport.<br />
Samhällsekonomiskt?<br />
Men har denna utveckling varit samhällsekonomiskt<br />
positiv? Har det varit förenligt med folkhushållets<br />
bästa att avveckla ett milj ovänligt, energisnålt transportsätt<br />
till förmån för oljeförbrukande, vägförslitande<br />
och buller-, trängsel- och trafikskadehöjande<br />
lastbilstransporter? Grundliga samhällsekonomiska<br />
bedömningar har länge saknats.<br />
Som en konsekvens av ett riksdagsbeslut om att<br />
konsekvenserna av en nedläggning av lösflottningen<br />
i landet bör bli föremål för en allsidig belysning,<br />
har en samhällsekonomisk bedömning på länsstyrelsens<br />
uppdrag tagits fram vid institutionen för nationalekonomi<br />
vid Umeå universitet. Rapporten visar,<br />
tvärtemot vad man kanske kunnat vänta, att<br />
det inte är samhällsekonomiskt lönsamt över en<br />
tidshorisont på tio år att fortsätta lösflottning i<br />
Umeälven till en mängd av 350.000 m^ f årligen.<br />
Skälen till <strong>detta</strong> är flera, men det tyngst vägande<br />
gäller energiutbytet. Om man upphör med flottningen<br />
frigörs elektrisk energi i vattenkraftverken<br />
uppgående till mellan 45 och 50 milj kWh per år;<br />
<strong>detta</strong> dock enligt regleringsföretagets egna uppgifter.<br />
Anledningen härtill är att de vattenförluster<br />
som orsakas av timmersläppningen i rännor förbi<br />
kraftverksdammarna elimineras vid nedlagd flott -<br />
ning.<br />
Den frigjorda energin kan, menar författarna, ersätta<br />
nu nödvändig men kostnadskrävande energiproduktion<br />
i gasturbiner och oljekondenskraftverk.<br />
Eftersom de rörliga kostnaderna för vattenkraftsproduktionen<br />
är så utomordentligt små, blir den<br />
samhällsekonomiska vinsten avsevärd. Man beräknar<br />
att den oljeförbrukning som krävs för produktion<br />
av motsvarande energimängd i oljekondenskraftverk<br />
är 5-10 gånger större än lastbilarnas oljeförbrukning<br />
vid en total övergång till lastbilstransporter.<br />
I rapporten prövas också buntflottningsalternativet,<br />
som under många år framgångsrikt tillämpats<br />
i Finland och enligt somliga skulle lämpa sig utmärkt<br />
för den reglerade och »kanal»-liknande Umeälven.<br />
Detta avvisas emellertid som samhällsekonomiskt<br />
icke likvärdigt med lastbilstransporter, bl a<br />
till följd av de fasta kostnader i form av muddring i<br />
vattendraget som är nödvändiga. Emellertid inskjuter<br />
författarna här en brasklapp: »Även om det mesta<br />
tyder på att <strong>detta</strong> (40-65 kr/m^f) är en för hög<br />
189
Timmermagasinet i Svansele 1937. Foto: William Walter, Norsjö.<br />
kostnad för att göra buntflottning till ett intressant<br />
alternativ, innebär osäkerheten i våra skattningar<br />
att <strong>detta</strong> transportalternativ inte helt kan avfärdas.»<br />
Det bör tilläggas att behovet av muddring är<br />
omstritt.<br />
Med intresse betraktar författarna en diskuterad<br />
övergång till järnvägstransporter av virke från inlandet.<br />
Vid särskilda terminaler skulle virket omlastas<br />
från de lastbilar, varmed virket hämtas från avverkningsplatserna,<br />
till järnväg. En fördel med <strong>detta</strong> alternativ<br />
vore att de negativa sysselsättningseffekter<br />
som oundvikligen blir följden av en flottningsnedläggelse,<br />
då i första hand kommer det sysselsättningsmässigt<br />
hårdast drabbade inlandet tillgodo.<br />
Man räknar med en total förlust av 25 årsarbetstill-<br />
190<br />
fällen vid en nedläggning av flottningen. Det skulle<br />
emellertid, också vid övergång till järnvägstransporter,<br />
troligen vara samhällsekonomiskt gynnsammast<br />
att frakta virke från kusttrakterna upp till i höjd<br />
med Lycksele på lastbil.<br />
Ett fraktavtal mellan SJ och flera stora skogsbolag<br />
om transport på järnväg av virkesproduktionen<br />
inom Ume- och Vindelälvens samt Ångermanälvens<br />
flodområden ingicks våren 1981.<br />
Trots att studiens resultat blivit såpass entydigt,<br />
går den att kritisera. En av förutsättningarna är till<br />
exempel diskutabel, nämligen timmermängden. Bara<br />
för att timmermängden 350.000 m^ idag bedöms<br />
vara den idealiska, främst med hänsyn till svårigheterna<br />
att anskaffa arbetskraft till skiljet, är det ju
inget som säger att det alltid kommer att förbli så.<br />
Slutsatserna beträffande energivinsterna kan också<br />
diskuteras. Det är inte självklart att de energikonsumenter<br />
som utnyttjar den marginellt producerade<br />
energin utan vidare kan dra fördel av den frigjorda<br />
kapaciteten från Umeälven, i synnerhet som<br />
den extra energin produceras under sommaren, då<br />
efterfrågan är som lägst och då kraftbolagen i alla<br />
händelser tvingas realisera sin ström.<br />
Som författarna till rapporten mycket riktigt<br />
konstaterar, är det inlandet som är »förloraren» i<br />
avvecklingen av flottningen. Problemet är att det<br />
rör sig om en förlust som är svår att kompensera.<br />
Under efterkrigstiden har inlandskommunerna med<br />
unga människor och nedlagda jordbruk dyrt fått<br />
betala sin och det övriga Sveriges standardstegring.<br />
Det är ett livssammanhang, en levnadsform och en<br />
känsla av identitet som försvunnit med strukturomvandlingen.<br />
Det må kallas modernisering, men den<br />
representerar ändå för många människor, ej blott<br />
de drabbade, en förlust som inte alltid går att mäta<br />
och ersätta med beredskapsarbeten och pengar från<br />
Vattenfall.<br />
Ett annat problem ligger i själva undersökningsmetoden.<br />
Kostnad och nytta har taxerats i pengar.<br />
Flottningen avslutad. Övergiven<br />
varpbåt vid stranden<br />
av Juktån. Foto: Bo Sundin,<br />
1978.<br />
Med denna metod brukar man söka göra sig fri från<br />
värderingar. Men man har också därigenom accepterat<br />
värdepremissen att pengar är den ytterst bestämmande<br />
faktorn i tillvaron, att samhällets kostnad i<br />
kronor och ören i en viss mening står över människornas<br />
åsikter och opinionens kastvindar. Kanske<br />
är det enda sättet att skapa en preliminär rättvisa,<br />
som emellertid aldrig kan vara lika för alla.<br />
Samtidigt som avvecklingen pågått har emellertid<br />
tendenser till en värdedebatt börjat skönjas, en<br />
diskussion om hur vår framtid skall se ut, hur våra<br />
arbeten skall vara beskaffade för att bli drägliga.<br />
Många omhuldade teser har härvid fått sin sanningshalt<br />
utspädd. Det finns de som förordar andra vägar<br />
än den delvis ganska omilda strukturrationalisering<br />
efterkrigssverige hittills upplevt, även om det<br />
till äventyrs skulle kosta en eller annan krona mer.<br />
Insatt i ett sådant perspektiv skulle flottningens vara<br />
eller inte vara kanske komma i en annan dager.<br />
Vi torde i alla händelser aldrig få veta vilket. Det<br />
ser ut som om Västerbotten upplevt sin sista flottningssäsong.<br />
Skiljet vid Ön har börjat rivas våren<br />
1981. Om de beslut som lett oss dit varit kloka,<br />
kommer framtidens människor bättre än vi att kunna<br />
bedöma.<br />
191
192<br />
TRÄDOKTORN I BYSKE 1834<br />
Man ledsnar ej att se västerbottningen vid <strong>detta</strong><br />
arbete. Just därvid ådagalägges den ovanliga<br />
raskhet, som tillhör <strong>detta</strong> folk. Likaså bör<br />
man se dem hantera ett sågverk: ty där flyga<br />
de fram och åter som lodjur, mellan sågramarna,<br />
hjulen, maskineriet och stockarna. Allt går<br />
där lusteligt och bra, och om man berömmer<br />
deras raskhet, så går det än bättre; ty bifall höra<br />
de gärna.<br />
Det mesta sågtimret, som nedflottas, hugges<br />
å de kronoparker, som äro anslagna till<br />
sågverken. Någon del köpes även av enskilda<br />
skogsägare och fås vanligen för gott köp, ty de<br />
lämnas av säljarna vid älvstranden, varefter de<br />
ej därmed ha något vidare besvär. Vid älven<br />
emottages det av flottkarlarna, som antingen<br />
föra det ända ned till sågverket, eller ock endast<br />
till närmast varande flottningsstation, där<br />
ett annat flottlag vidtager och forslar timret<br />
vidare och så går det alltjämt undan för undan,<br />
tills det uppnår sin bestämmelse.<br />
Det svåraste och tillika farligaste arbetet<br />
vid dessa timmerflottningar förefaller i forsarna,<br />
då virket fastnar på klipporna, och där hopar<br />
sig så att det formerar ett slags damm<br />
tvärt över hela strömmen. Vattnet växer då<br />
stundom flera alnar högt där ovanför och sammanpressar<br />
timmerhögen desto mera, ju högre<br />
det stiger. Då fordras både kraft och försiktighet,<br />
att så småningom lossa blockarna, så att<br />
ej hela massan kommer över de arbetande,<br />
som därvid ohjälpligen skulle begravas i djupet.<br />
— Vid dessa tillfällen ser man västerbottningarnas<br />
elasticitet — om jag så får kalla det<br />
— ty både kropp och själ äro i mycken spänning.<br />
Det beror nu på att noga beakta timmer-<br />
bandet och utfundera vilka stockar, som ligga<br />
mest lösa, och således böra först lossas. Detta<br />
arbete börjas i underkanten av blockhögen,<br />
och folket går då på några löst flytande stockar,<br />
på dem hoppa de av och an, så lätt, som<br />
hade människorna för tillfället blivit strömstarar.<br />
De äro då klädda i rymliga och lätta<br />
dräkter, ofta halvnakna: men på fötterna bära<br />
de sk finnstövlar, vilkas bottnar ej äro gjorda<br />
som vanligt, av hårda sulor, utan av mjukt läder.<br />
Inuti dem och på bottnen är instoppat<br />
ett för ändamålet tillagat mjukt hö. Man går<br />
alltid lätt och väl därpå: men vid timmerflottningen<br />
är det utom dess angeläget att bottnarna<br />
smyga sig efter stockarnas rundning och<br />
ojämnheter, så att foten ej slinter.<br />
Ju flera blockar, som lossas i timmerdammen,<br />
ju mera spännes uppmärksamheten å de<br />
inuti liggande bindstockarna, och stundom<br />
brakar det i hela massan, förrän det bryter<br />
löst. — Då tindra västerbottningarnas ögon<br />
som vakteldar. — Omsider stanna blott några<br />
få karlar vid arbetet och göra huvudanfallet<br />
på bindstockarna med den kraft och framgång,<br />
att hela timmerhögen brakar löst och rusar utför<br />
strömfallet. Arbetarna springa då hastigt i<br />
land och stanna se'n glada på älvstranden, där<br />
de med särdeles nöje och munterhet betrakta<br />
huru lusteligt sågstockarna dansa nedåt strömmen.<br />
Ur Resa genom Norrland och Lappland 1834 av John<br />
Engström. Engström var född 1794 i Kalmar, utbildade<br />
sig först till läkare, men blev senare författare och<br />
tidningsman. Han var genom sina sågverksaffärer ständigt<br />
inblandad i rättegångar och kallades allmänt »trädoktorn».
Flottarlag bestående av småbrukare frän Nyåker på väg till arbete i Lögdeälven 1915. Lägg märke till kontarna.<br />
Foto: Hanna Bäckman.<br />
Vem var flottaren?<br />
År 1930 hade Västerbotten cirka 190.000 invånare.<br />
Av dem återfanns nära 120.000 i yrkesgruppen<br />
jordbruk med binäringar, en andel på över 60%.<br />
I inlandet var andelen ännu högre, i Åsele och Vilhelmina<br />
lappmarker bortemot 75%. Det var ur denna<br />
stora grupp flottarna rekryterades.<br />
Men, mer exakt, ur vilka sociala omständigheter<br />
kom han? Hur gick det till när han fick sitt arbete?<br />
Förekom arbetsvandringar? Vilken var hans lön?<br />
Yrkesgruppen jordbruk med binäringar omfattade<br />
många olika typer av jordbrukare, alltifrån för-<br />
mögna bönder och hemmansägare till bolagsarrendatorer,<br />
torpare och småbrukare med på sin höjd<br />
ett potatisland, några foderhässjor och någon enstaka<br />
ko i sitt obetydliga fähus. Vad de alla hade gemensamt<br />
var en kombinationsnäring, där jordbruket<br />
var den ena viktiga komponenten och skogsarbetet,<br />
dit flottningen hörde, den andra.<br />
Bäckflottningen var i många byar en årlig tilldragelse<br />
som engagerade en stor del av byns manliga<br />
befolkning. Ung och gammal gick ut en vårdag med<br />
näverkontarna på ryggen. Förberedelserna för och<br />
193
utfärden till flottningsarbetet var ofta desamma år<br />
från år. Det utbildades på många håll en social tradition<br />
för <strong>detta</strong> evenemang. »Vi var fem-sex stycken<br />
som följdes», säger Frid Nilsson (f 1900), Västernoret,<br />
Åsele. »Vi gick härifrån och for åt Kvällträsk,<br />
Rissjön och så gick vi till Häggsjömon och så<br />
gick vi överst i Kvällån. Med matsäck på ryggen för<br />
en vecka.»<br />
Edvin Mellgren (f 1892), Lillögda, Åsele, berättar<br />
att när flottningen skulle börja brukade inspektor<br />
Lindström skicka någon med ett brev till flottningsbasen<br />
Sjödin i Lillögda och tala om vilken tid<br />
man skulle sätta igång. Då var flottarna redan klara,<br />
de hade »rustat sig länge i förväg». Sjödin talade om<br />
det för en och sedan gick det från man till man.<br />
»Vi som var från Ottonträsk, Siksjön och Sandsjön<br />
skulle samlas i Lillögda. Så skulle vi gå till<br />
Nordanås efter en skogsväg. Där fick vi ligga första<br />
natten. Dan efteråt var det ett par som skjutsade<br />
matsäckarna, 'panksäckarna', med häst, så vi fick<br />
'gå tommen', som vi sa. Då vi kom fram till kojan<br />
så var det till att söka reda på ved där och rusta till<br />
så att man skulle kunna ligga där. På kvällen var det<br />
till att äta, 'skaffa', lite. Så på morgonen började<br />
flottningen.»<br />
Flottningsarbetet ingick i kombinationsnäringens<br />
årsrytm och inföll vid en tidpunkt då annat arbete<br />
knappast stod att finna — vårbruket började<br />
först senare och konkurrerade i huvudsak med älvflottningen.<br />
Det var inte lätt att stå utanför. »Man lovade sig<br />
själv att aldrig mer gå i flottningen», uppger en 55årig<br />
kronotorpare i Dorotea. »Men när det blev vår,<br />
så nog fan var man med igen. Det var som det väcktes<br />
något i en när det började tina och droppa från<br />
träden.»<br />
Inom ramen för traditionen fanns en informell<br />
social kontroll, ett slags subtilt grupptryck. Tvånget<br />
att förtjäna pengar bidrog väl också till att skingra<br />
eventuellt resterande tvekan.<br />
Rekryteringen av arbetskraften var informell. De<br />
vetenskapliga urvalsmetoder det tidiga seklets arbetsprocessteoretiker<br />
förordade kom sällan i bruk i<br />
praktiken. De gamla och skröpliga fick inta reträttplatser<br />
som kaffekokare eller kontbärare. Man tingade<br />
på arbete tidigt på vintern, när inspektorn kom<br />
till skogen, uppger Edvin Mellgren. Ja, redan medan<br />
flottningen ännu pågick försökte man förvissa<br />
194<br />
sig om en plats påföljande år, säger han. Även affischering<br />
förekom på sina håll.<br />
Och som Olof Almqvist (f 1877), Strömnäs, Vilhelmina,<br />
uppger, behövde det inte vara så högtidligt<br />
kring sekelskiftet. Arbetarna kom »då flytte<br />
började». Somliga vandrade runt mellan bäckarna i<br />
snösmältningstider och frågade efter plats.<br />
Det vanliga var att manskapet var detsamma från<br />
år till år. De flesta var »stamkunder». »Man var som<br />
självskriven i flottningen», hette det. Att man gärna<br />
gick i flottningen — en konkurrens om arbetstillfällena<br />
är omvittnad — bör, förutom i traditionen, ha<br />
sin förklaring i lönerna, som på ackordens tid, dvs<br />
in på 1930-talet, låg 20-50% över gängse timlöner.<br />
Även på senare tid har flottningsarbete ansetts välbetalt<br />
och gett rika tillfällen till extrainkomster genom<br />
övertid.<br />
I den stora undersökning av Skogsarbetarnas arbets-<br />
och levnadsförhållanden i Värmland, Dalarna<br />
och Norrland som genomfördes 1913-14 av Socialstyrelsen,<br />
framgår att arbetskraften rekryterades<br />
lokalt. »I regel äro arbetarna från orten», upplyser<br />
ett ortsombud i Lycksele. »Arbetet utföres av närmast<br />
vattendragen bosatta personer», skriver ett annat<br />
i Malå. De som var minst representerade var de<br />
välbesuttna bönderna och hemmansägarna. Bland<br />
dem fanns i stället sådana som åtog sig flottningen<br />
på anbud. »Som entreprenörer uppträda bönder i<br />
orten, arrendatorer, bolagsfaktorer och lanthandlare»,<br />
uppgav jägmästaren i Norra Lycksele revir,<br />
alltså inte så ofta de mindre jordägarna och arbetarna.<br />
Om dessa påtog sig ett anbud var det i regel<br />
som kollektiv, antingen en mindre grupp ur några<br />
familjer som kände varandra väl eller kom bra överens.<br />
Byalaget kunde också påta sig anbud; så skedde<br />
t ex enligt undersökningen på sina håll i Åsele<br />
socken.<br />
Ackords- eller entreprenadsystemet var under de<br />
tre första decennierna av 1900-talet det vanligaste<br />
sättet att organisera arbetet i bivattendragen. »Arbetet»,<br />
skrev ett ombud i Degerfors socken, »bortauktioneras<br />
till den minst bjudande, vilken såsom<br />
entreprenör övertager detsamma». Det förekom<br />
också, som nämnts, att ett lag gick samman om ackordet.<br />
Då kunde det hända, som en jägmästare i<br />
Byske revir uppger, att varje ackordstagare höll en<br />
eller ett par man anställda.<br />
Det var auktion på »platsen» i Vilhelmina i april
Från Liliåns skiljeställe vid Ön, omkring 1920. Ur Berndt Lundstedts fotosamling.<br />
varje är strax före sekelskiftet, uppger Olof Almqvist.<br />
Den som ansågs vara mest betrodd fick flottningen,<br />
inte alltid den lägstbjudande. Sedan var det<br />
att »lej falke å fli ne timmre». Albin Lövgren<br />
(f 1894), Nordansjö, Vilhelmina, säger att »Lundbergarna»<br />
hade ackord på flottningen i Malgomajsjön<br />
på 1920-talet. De lejde folk som skulle ha tagit<br />
fram virket till Volgsjön till midsommar. Om inte,<br />
väntade böter. Ett vanligt belopp var 50 öre per<br />
stock.<br />
De direkta avtalen med flottningsföreningen uppskattades<br />
mest av arbetarna. Entreprenadsystemet<br />
var allmänt avskytt och kom också bort i samband<br />
med kollektivavtalen på 1920- och 1930-talen.<br />
Bäckflottaren var alltså en jordbrukande arbetare<br />
bosatt i närheten av det eller de vattendrag där<br />
han arbetade. I huvudälven var förhållandena annorlunda.<br />
Under våren och sommaren skedde visserligen<br />
fortlöpande det s k uthållningsarbetet, som<br />
bestod i att hålla stränderna fria från virke. Detta<br />
bortsattes ofta på ackord till strandägarna.<br />
Men frampå sommaren när bivattendragen var<br />
slutflottade, vidtog slutrensningen (rumpan, sladden,<br />
långflottningen), där manskapet hade ett mer<br />
blandat ursprung. Slutrensningen började närmast<br />
källflödena och gick sedan neröver för att till sist<br />
nå skiljet vid kusten. Detta kunde i den snabbflottade<br />
Öre älv ske redan mitt i sommaren, men i en<br />
195
HIPPOR OCH FLOTTARBALER<br />
Långa arbetsperioder avslutas gärna med fester<br />
av olika slag. Flottningen är inget undantag.<br />
När rumpan nått till skiljet har ofta en fest<br />
ordnats. Också bäckflottningens slutförande<br />
firades vanligen på något sätt.<br />
Det berättas från Juktån att Tyko Persson<br />
från torpet Långsele brukade fara hem och<br />
hämta sitt dragspel och spela hela sista skiftet<br />
från Bredselforsen och neråt.<br />
Flottarbaler tycks ha varit vanliga längs<br />
Skellefteälven. Johan Rönnlund, Jörn, säger<br />
att flottarbaler endast förekom längs älven, ej<br />
vid småbäckarna. En flottarbal brukade äga<br />
rum i en skyttepaviljong i Svansele. Sprit före-<br />
svårflottad älv som Vindelälven kunde det dra ut<br />
betydligt mer på tiden. Sjunkande vattenstånd och<br />
tidig isläggning kunde medföra att inte allt virke<br />
hann fram utan frös inne i flottleden till nästa år.<br />
De som deltog i slutflottningen var också i viss<br />
utsträckning jordbrukare. Men här fanns i högre<br />
grad s k lösarbetare, dvs arbetare som saknade<br />
egen jord och drog från plats till plats där arbete<br />
stod att få. Bland dem fanns inte minst de beryktade<br />
»bolackarna».<br />
Vilmar Karlsson (f 1898), Blattnicksele, berättar<br />
att han som sjuttonåring första gången »sökte sig<br />
en flottning» tillsammans med tre kamrater. Efter<br />
ett misslyckat försök »kom han in i laget» i Gunnarsbäcken.<br />
Mer långväga arbetsvandringar förekom<br />
också, för Karlssons del till Piteälven.<br />
Det har ofta ansetts särskilt ärofullt att delta i<br />
slutflottningen. Att tillhöra »rumpgänget», eller<br />
som det också kallades, »storåflottarna», har varit<br />
åtråvärt och något som blott förunnades de yppersta.<br />
Att bli upptagen i <strong>detta</strong> flottarnas översta skrå<br />
tolkades gärna som ett tecken på att man besatt de<br />
egenskaper som ansågs utmärka den fullgode flottningskarlen:<br />
vighet, spänst, snabb uppfattningsför-<br />
196<br />
kom ymnigt. »Jag tror dom söp mer än dom<br />
dansade». »Då fjällborna kom och var uppå<br />
flyttarbalarna, dom såg efter att dom hade<br />
sprit».<br />
I Lillögda, Åsele, ägde en s k »flottarhippa»<br />
rum varje år kring midsommartid när flottningen<br />
var avslutad. Göte Nordin, Åsele, berättar<br />
att man dansade till lokala spelmän, men »på<br />
slutet var det mest grammofon».<br />
Arbetsdagens slut kunde vara efterlängtat.<br />
I Åmans vattendrag och även på andra ställen<br />
ropades det »firabel» för att förkunna <strong>detta</strong><br />
faktum.<br />
måga och uthållig styrka.<br />
Fjärranväga flottare förekom alltså, men huvuddelen<br />
av storåflottarna var ändå, åtminstone i Västerbotten,<br />
födda i den egna älvdalen. Det var också,<br />
precis som när det gällde bäckflottningarna, de<br />
mindre jordägarna, torparna och arrendatorerna<br />
som dominerade. Skillnaden var att de som hade<br />
större jordbruk ytterst sällan deltog i älvflottningen.<br />
Småbrukaren kunde lämna skötseln av djur och<br />
jord till hustrun, men en större gård fordrade fler<br />
nävar än två.<br />
Vanligt var, t ex i Ångermanälven, att rumpgänget<br />
bestod av två kategorier. Den ena var ett fast<br />
manskap som följde sladden över flera distrikt. Den<br />
andra var de som deltog på det distrikt som låg närmast<br />
hemorten. Det förra tycks ha varit vanligast<br />
bland dem som hade ytterst små egna jordbruk eller<br />
inget alls.<br />
Dagsverkslistorna (upprättade av förmännen) för<br />
Vindelälvens alla huvudledsdistrikt ger en god bild<br />
av varifrån arbetskraften till storälven rekryterades.<br />
Jag har valt åren 1901 och 1927.<br />
1901 pågick flottningen under maj, juni och juli.<br />
142 arbetare deltog och utförde tillsammans ca
6.000 dagsverken. Genomsnittslönen var ca 3 kr<br />
90 öre per dag men varierade kraftigt: från 1 kr<br />
75 öre i ett fåtal fall till 4 kr 50 öre. Förmännen<br />
Johan Eriksson och Albin Hansson hade 6 kr var.<br />
Den övervägande delen av de s k långflottarna i<br />
Vindelälven 1901 kom från platser längs älvdalen<br />
eller i dess närhet, från Vännäs och Västerhiske i<br />
sydost till Fjällnäs i nordväst. Två skelleftebor var<br />
de mest långväga gästerna. Många deltog i arbetet<br />
under hela eller nästan hela sträckan, ända ner till<br />
Vännfors, somliga steg av efter vägen. De som arbetade<br />
mest gjorde över 60 dagsverken. En mindre<br />
del gjorde 15-30 dagsverken, huvudsakligen i närheten<br />
av hemorten.<br />
1927 års slutflottning bokfördes och undertecknades<br />
den 1 augusti. 114 man hade utfört drygt<br />
40.000 arbetstimmar, dvs ungefär 4.000 dagsverken<br />
(10 timmar var normalarbetsdag, i regel var<br />
den längre), alltså mindre än under 1901.<br />
Timmermängden hade sedan 1901 ökat fem<br />
gånger. Effektiviteten i arbetet hade alltså ökat<br />
märkbart, säkerligen till största delen beroende på<br />
strömrensningsarbetena. Lönen var nu fast och låg<br />
på 82 öre per timme; förmännen hade 122 öre.<br />
Samtliga arbetare, utom en från Söderhamn, två<br />
från Skellefteå och en från Gysinge, var kyrkobokförda<br />
i församlingar i eller i närheten av älvdalen.<br />
Det var en påtaglig dominans av arbetare från fjälloch<br />
inlandssocknarna. Ett antal arbetare hade sin<br />
hemvist i Umeå landsförsamling, men ingen i Umeå<br />
stad. Med undantag för ett halvdussin man bodde<br />
samtliga i byar på större eller mindre avstånd från<br />
respektive församlings centralort. De flesta arbetarna<br />
var mellan 20 och 45 år gamla. Den äldste 64 år<br />
och den yngste 18.<br />
Ett mindre antal arbetare deltog i de övre distrikten,<br />
men inte längre ner. Betydligt fler började på<br />
ett distrikt längre ner och följde med antingen hela<br />
vägen eller steg av efter en viss sträcka.<br />
Särskilt skickliga flottare kunde få mer betalt,<br />
unga pojkar och orutinerade, gamla gubbar och<br />
andra med nedsatt arbetsförmåga fick mindre. De<br />
som utförde särskilt krävande uppgifter — brötkarlar,<br />
forsroddare, de som hade ansvar för dynamiten<br />
— kunde få mer. Olof Almqvist, Strömnäs, uppger<br />
att de som bar matsäckar och gjorde upp eld ansågs<br />
ha ett mindre hedersamt arbete, de hade också<br />
Flottaren David Forsgren, Flakaträsk. Från flottningen i<br />
Vajbäcken 1962. Foto: Sune Jonsson.<br />
mindre betalt. Det var »många klasser på timpenninga».<br />
Edvin Mellgren, Åsele, började vid 14 års<br />
ålder i flottningen vid Stor-Lögdasjön som budbärare<br />
och koj kamrat åt inspektor Lindström i Nordmalingsbolaget<br />
och som proviantbud åt flottarna.<br />
Han berättar att, när han började som riktig flottare<br />
några år senare hade han 18 öre i timmen medan<br />
de fullvuxna hade 23 öre. Vid 18 års ålder kunde<br />
man påräkna full timpenning.<br />
197
Flottaren och facket<br />
Den första organiseringen av flottningsarbetare<br />
skedde under åren kring sekelskiftet inom sågverksoch<br />
brädgårdsarbetareförbundet. Detta var dock i<br />
liten skala och företrädesvis i södra Norrland. 1907<br />
var högst ett par tusen flottningsarbetare anslutna.<br />
Vid skiljeställena, där arbetarna var samlade och<br />
lättare att organisera, hade förbundet emellertid<br />
bättre tillslutning.<br />
Samtidigt pågick organisationssträvanden bland<br />
småbrukare och bönder, och i de olika »skogs- och<br />
lantarbetareförbund» som bildades runt om i Norrland<br />
och Dalarna torde flottningsarbetare ha utgjort<br />
en del. Resultaten av den tidiga organiseringen<br />
var blygsamma. Man lyckades upprätta några<br />
prislistor för flottningen, knappast mera.<br />
Storstrejken 1909 stäckte de tidiga organisationssträvandena.<br />
Den norrländska skogsarbetar-<br />
Åmsele lokala samorganisation vid bildandet 1921. De lokala<br />
samorganisationerna fungerade i Västerbotten främst som<br />
fackföreningar för skogs- och flottningsarbetare. Organisationens<br />
utbredning följde tydligt älvdalarna. Åmsele LS lades<br />
senare ned, men reorganiserades 1942. Reprofoto i <strong>Västerbottens</strong><br />
<strong>museum</strong>s arkiv.<br />
198<br />
stammens talan fördes emellertid i riksdagen av<br />
några hängivna radikaler, bland dem Ivar Vennerström<br />
och C O Johansson i Sollefteå. Till följd av<br />
deras motioner genomfördes Socialstyrelsens tidigare<br />
nämnda utredning om skogsarbetarnas levnads*<br />
och arbetsförhållanden vintern 1913-14. Den<br />
förelåg i tryck 1916. Svåra missförhållanden avslö:<br />
jades när det gällde bostadsstandard, hygien, mathållning,<br />
arbetstider, lönesättning och utbetalningsformer.<br />
Förhållandena var särskilt besvärliga i bivattendragen,<br />
»då arbetare ej sällan får bivackera<br />
under bar himmel på den ännu frusna marken».<br />
1918 kunde Skogs- och Flottningsarbetareförbundet<br />
bildas. Det skedde på initiativ av det nybildade<br />
socialdemokratiska vänsterpartiet, dess jord-<br />
Kommission och Ångermanlands socialdemokratiska<br />
vänsterdistrikt. Socialdemokratiska vänsterpartiet<br />
lade i sitt program stor vikt vid jordfrågorna.<br />
Lant- och skogsarbetare, torpare och åbor var grupper<br />
som ansågs missgynnade av utvecklingen, särskilt<br />
i Norrland där, menade man, bolagsväldet<br />
brett ut sig på småfolkets bekostnad.<br />
Just genom sin betoning av arbetets och jordfrågans<br />
samband hade partiet större förutsättningar<br />
att vinna gehör bland den norrländska landsbygdsbefolkningen,<br />
som till en överväldigande majoritet<br />
livnärde sig på en kombination av jordbruk och lönearbete<br />
i avverkning, körning och flottning. Skogsoch<br />
Flottningsarbetareförbundet var alltså ett radikalt<br />
partis skötebarn, men det första programmet<br />
lämnade ändå de revolutionära deklarationerna<br />
åsido till förmån för en jordnära reformistisk politik,<br />
med vilken de självägande skogsarbetarna nog<br />
lättare kunde förlika sig.<br />
De första fackföreningarna bildades i strid med<br />
arbetsgivarnas önskemål. Det förekom mer än en<br />
gång att arbetare som anslöt sig till fackföreningen<br />
svartlistades från vidare arbete. Hela arbetslag som<br />
av tradition haft en viss flottning på entreprenad<br />
kunde utestängas från arbetet, i varje fall under en<br />
övergångstid.
Därför var de första lokala avtalen en milstolpe<br />
i flottningsarbetarnas fackliga historia. 1920 ingicks<br />
kollektivavtal med Ångermanälvens och<br />
Byskeälvens flottningsföreningar — nyheter som av<br />
förbundsstyrelsen möttes med glada signaler.<br />
Detta var dock bara tillfälliga ljusglimtar i ett ännu<br />
så länge tämligen kompakt mörker. Det skulle<br />
dröja långt in på 1930-talet innan kollektivavtal<br />
blev allmänna.<br />
Tills vidare fick flottningsarbetarna använda sig<br />
av det gamla beprövade strejkvapnet, som tillämpades<br />
tämligen ofta. Villkoren för strejk var gynnsamma.<br />
Dels var det bråttom med virket; arbetsgivaren<br />
betalade hellre högre lön än han riskerade att få hela<br />
flottningen försenad, kanske spolierad. Dels var<br />
arbetstiden kort och arbetsinkomsten inte lika livsavgörande<br />
för småbrukare som vinterförtjänsterna<br />
var. Antalet tillfällighetsanställda, utan den lojalitet<br />
mot arbetsledningen och omsorg om framtida<br />
anställningar som bygdens eget folk kände, var också<br />
större i flottningen.<br />
Sakta men säkert stabiliserades dock förhållandena.<br />
I ett par omgångar under åren 1923-25 förhandlades<br />
kollektivavtal fram. Till de viktigaste<br />
punkterna hörde »att arbetare på respektive orter<br />
vilka utfört flottningsarbete i första hand skola anställas».<br />
Därigenom togs ett första steg mot trygghet<br />
i anställningen. Under 1920-talet började lagackord<br />
diskuteras för att förhindra att utomstående<br />
konktraktstagare trängde sig in. Detta var nu inte<br />
en så långtgående eftergift från arbetsgivarnas sida.<br />
Det var en gammal erfarenhet att det inte alltid<br />
var den som bjöd lägsta priset som i det långa loppet<br />
gav det bästa resultatet. I Öreälven praktiserades<br />
i början av seklet ett slags besökssystem. Skogsförvaltare<br />
E A Lindström i Bjur ho lm sade vid Flott -<br />
ningschefsföreningens årsmöte 1915 att »... vi uppsöka<br />
under hand vederhäftigt och flottningskunnigt<br />
folk och betala dem ordentligt. I de få fall då vi utbjuda<br />
på entreprenad, är det ingalunda säkert att vi<br />
taga det lägsta budet utan vi öfverenskomma med<br />
den som är duktigast.» Och den som var kunnigast<br />
var i regel den som hade mest vana, dvs folk från<br />
bygden.<br />
En tioårsperiod 1927-37 slöts endast lokala avtal,<br />
vilket gav stor spridning i lönenivån. Först<br />
1938 hade Skogs- och Flottningsarbetareförbundet<br />
j-loitningskontrakt.<br />
rl 'nder/efAnnäu/änt/i> >-a>•//',!t>,,>,>/<br />
i ""'•""•
sociala planet; det gällde samhörigheten och upprättandet<br />
av relationer som kunde uttrycka gemensamma<br />
intressen och delade villkor och positioner.<br />
Pietismen och den utbredda andligheten i nästan<br />
alla länets delar hämmade säkert framväxten av<br />
självständiga arbetarorganisationer, men absorberade<br />
nog också mycket av de stämningar av uppror<br />
och det sökande efter identitet som präglade en<br />
landsända i omvandling. Syndikalismen attraherade<br />
många med sina fristående organisationsformer.<br />
Flottningen var, precis som vinterknoget i timmerskogen,<br />
ett säsongsarbete och det var inte alla som<br />
lät sig övertygas om fördelarna med att tillhöra en<br />
organisation med större uthållighet. Till Skogs- och<br />
Flottningsarbetareförbundets notoriska problem<br />
under gott och väl femton år hörde att få in medlemsavgifterna,<br />
något som knappast enbart kan<br />
skyllas på medlemmarnas fattigdom.<br />
Alla dessa faktorer bidrog — jämte den viktigaste<br />
omständigheten, nämligen att den västerbottniska<br />
skogsarbetarbefolkningen till syvende och sist<br />
var och förblev jordbrukare under halva året — till<br />
att förklara den långsamma fackliga utvecklingen.<br />
Denna process, som nådde sin kulmen under 1930talet,<br />
men som fortsatte in på 1940-talet, är ännu<br />
relativt outforskad. Historiker för Ångermanälven<br />
och Umeälvens distrikt skrivna på 1950- och 1960talen<br />
ger blott några konturer till det stora och viktiga<br />
skeende det här är fråga om.<br />
En avdelning kommer till<br />
Exemplet nedan kan ses som en ögonblicksbelysning.<br />
Det kanske inte ens är det mest representativa,<br />
men det talar om hur det kunde gå till i en by<br />
full av arbetande människor någonstans i Västerbotten<br />
under mellankrigstidens svårår.<br />
Den 25 mars 1930 kom Hemming Sten till Bockträsk<br />
i Sorsele socken. Hemming Sten var från<br />
Hammerdal, godtemplare, socialdemokrat, publicist.<br />
En intellektuell och hembygdsvän med rundbrillor<br />
och hög massiv panna under pälsmössan han<br />
bar när han en vinter besökte Sovjets träarbetare.<br />
Han var nämligen fackföreningsagitator och sekreterare<br />
i Skogs- och Flottningsarbetareförbundets<br />
första styrelse. Senare blev han redaktör för förbundstidningen,<br />
där hans egna artiklar med uppma-<br />
200<br />
ning till organisering var lika vanliga som reklamen<br />
för Converse amerikanska gummikängor och »Tranans»<br />
skotäta.<br />
Han kom till Bockträsk en dag på senvintern.<br />
Det var det första året av krisens trettiotal. Han<br />
kom för att starta en fackförening.<br />
Sten höll föredrag. Han hade vanan inne: 100-<br />
150 framträdanden om året brukade det bli. Argumenten<br />
var välslipade i sin skenbara enkelhet: Organisation<br />
är nödvändig, ty arbetsköparen är redan<br />
organiserad. Man försöker splittra skogsarbetarna<br />
genom att göra gemensamt pris för huggning och<br />
körning. Vi måste svara med enhet!<br />
Så talade Hemming Sten. Och han sade, att en<br />
fristående fackförening skulle det inte bli. Om man<br />
nu skulle organisera sig, skulle det bli i en Fackförening,<br />
inte i en syförening.<br />
Han hade skäl att säga det. Konkurrensen från<br />
syndikalisterna var hård. Redan 1929 hade Albin<br />
Gustafsson från Tallberg försökt få bockträskborna<br />
med sig i en fristående avdelning, dock utan att lyckas.<br />
Men nu var det Hemming Stens tur och han<br />
hade som sagt vanan inne. Redan vintern 1920, i<br />
Byskeälvdalen, hade denne »tidningsmurvel» (som<br />
han fick heta i en lokal historik) »haft det tvivelaktiga<br />
nöjet att omtala för <strong>Västerbottens</strong> konservativa<br />
arbetare» nödvändigheten att tillhöra en fackförening.<br />
Sten talade så vackert. Det spann ljuvt i de hungriga<br />
magarna på åhörarbänkarna. Elva personer skrev<br />
in sig som medlemmar i Organisationen, som blev<br />
nr 156 i Skogs- och Flottningsarbetareförbundet.<br />
Två dagar senare hölls inaugurationsmöte. Styrelse,<br />
revisorer och uppbördsmän — en otacksam<br />
syssla — valdes. Mötet »avslöts med föredragande<br />
av för tillfället passande dikter».<br />
Så var en avdelning bildad. Ännu en glänta var<br />
upphuggen i den mörka skog, där kapitalets och<br />
trävarupatronernas rätt så länge varit allenarådande.<br />
I vårbräckningen 1930 spirade i Bockträsk ett<br />
hopp om bättre tider mitt i allt elände. Man drack<br />
kaffe på mötena (det locKade folk), förbjöd sprit<br />
och kallade varandra kamrat.<br />
Flottningsfrågorna blommade upp varje år. Redan<br />
i maj 1930 restes frågan om övertids- och nattarbete.<br />
Ordföranden O A Stenmark författade en<br />
skrivelse till Skogs- och Flottningsarbetareförbundet<br />
i Gävle.
»Här går det så till att så snart det börjar tina på<br />
våren slås dammen igen så när dammet är fyld sammankallas<br />
flottningsmanskapet en morgon dammet<br />
öpnas exs. klockan 7 och arbetet börjar nu kan en<br />
sådan damflod räka i 24 å 30 timmar nu frågas när<br />
man börjar kl. 7 på morgon och arbetar till 7 på<br />
kvällen har man ju 10 arbetstim, i sådana arbeten<br />
förekommer ej några dag å natt skiften utan arbetet<br />
drives med samma manskap har man rätt att<br />
fordra övertidsarbete för nattarbete eller ej.»<br />
Svaret finns inte i avdelningens bevarade handlingar,<br />
men det borde ha varit att allt arbete överstigande<br />
10 timmar, som var normalarbetstid i<br />
flottningsarbete, räknades som övertid. Man kunde<br />
emellertid inte göra anspråk på ersättning. Paragrafen<br />
sade vid den här tiden endast att det ålåg arbetsgivaren<br />
att såvitt möjligt planera arbetet så att<br />
det kunde utföras mellan kl sex fm och kl sex em.<br />
Om vädret ville annat kunde övertid tas ut.<br />
Det rådde ofta stor konkurrens om de eftertraKtade<br />
bäckflottningarna och den praxis som innebar<br />
att varje flottled hörde till en viss by, som kunde<br />
betrakta den som »sin», gav ibland vika för utomståendes<br />
anbud. Bockträskavdelningen stred varje<br />
säsong de första åren för att dess medlemmar skulle<br />
få arbete i flottningarna i Malån, Gräs- och Stockbäckarna.<br />
Det lyckades inte alltid. 1936 tog Emanuel<br />
och Albin Stenmark från Gränsgård, Buresjön,<br />
flottningen i Gräsbäcken på entreprenad. Därmed<br />
begick flottningsföreningen avtalsbrott, hävdade<br />
avdelningen. Troligen syftade man på en överenskommelse<br />
från 1920-talet om att i första hand bereda<br />
anställning åt lagackordstagare och försvåra<br />
för utomstående entreprenörer att tränga sig in.<br />
I en skrivelse räknas namnen på de personer upp<br />
som aldrig tidigare deltagit i flottningen i Gräsbäcken<br />
(och alltså enligt traditionens oskrivna lagar inte<br />
borde ha gjort det <strong>detta</strong> år heller). Däribland var<br />
dessutom två minderåriga. Sedan följer en uppräkning<br />
av dem som brukat få arbete men som <strong>detta</strong><br />
år blev utan: tretton »gamla flottare i vår avdelning<br />
vilka en del i 20 års tid deltagit i Gräsbäcksflottningen<br />
men som i år icke fick vara med».<br />
Andra rivaler om arbetstillfällena var syndikalisterna.<br />
Flottningen i Malån togs allt som oftast av<br />
Malådalens LS-avdelning, bildad 1935. Är 1936<br />
bildades en LS-avdelning i Bockträsk och 1941 en<br />
ungdomsklubb. Till en början ansågs deras »arbets-<br />
Anslagstavla för Björksele LS omkring 1950. Foto i Umeå<br />
flottningsförenings arkiv.<br />
metoder populära», men när deras framgångar på<br />
andra fält upphörde kvarstod i alla fall malåflottningen,<br />
som LS-are tog åtminstone till slutet av<br />
1940-talet, om man får tro en lokal historik utarbetad<br />
av en facklig aktivist, Ansgar Grundström, i<br />
Fårträskkojan i mars 1950.<br />
1937 sades gällande flottningsavtal upp och till<br />
1938 förelåg det nya centrala avtalet. Samma år<br />
framförde man kravet på timlön i flottningen i stället<br />
för ackord. Man kom under flera år överens om<br />
att bistå avd 208 Malådalen med flottare till Malåns<br />
II distrikt. Avdelningen förhandlade också med<br />
LS om flottningarna, men var skeptisk till alltför<br />
nära samarbete, pga »gjorda erfarenheter».<br />
Avdelning 156 i Bockträsk sökte samförståndslösningar.<br />
Våren och flottningen kom, år ut och år in,<br />
säkert som ett bibelord. Man förbjöd spriten och<br />
stötte sig inte med det religiösa arvet; styrelsen var<br />
densamma som i nykterhetslogen. I september 1936<br />
såg man »Landet för folket», socialdemokraternas<br />
valfilm — »ska vara mycket intressant att se», skrev<br />
styrelseledamoten Ragnar Westermark i ett brev.<br />
Det var i Bockträsk, man sökte samförståndslösningar<br />
och kallade varandra kamrat.<br />
201
Ett flottarlag har slagit läger. Lägg märke till den upp- och nedvända båten tv och de uppställda kontarna. Foto, troligen<br />
1920-talet: Olle Öberg, Gunnarn.<br />
Bostadsfrågan<br />
Det var många eländen den unga fackföreningsrörelsen<br />
hade att ta itu med. Till de värsta hörde bostäderna,<br />
som i den antimilitaristiska stridsskriften<br />
Det befästa fattighuset (1913, redigerad av Z Höglund,<br />
Hannes Sköld och Fredrik Ström) uttrycksfullt<br />
beskrevs som »de eländigaste torv- och jordkulor,<br />
de mest primitiva skjul, vilka en godsägare eller<br />
direktör skulle anse absolut odugliga till kojor för<br />
sina hundar».<br />
Det var eländigt i skogen om vintrarna; flott -<br />
ningsarbetarna fick vara glada om de hade någon<br />
koja alls. De två första flottarkojorna vid Byskeälven,<br />
vid Byskeforsarna och vid Hutdack, uppfördes<br />
t ex 1881 och 1882, då flottningen redan pågått i<br />
gott och väl en mansålder. Man låg »under var gran»<br />
vid flottningen i Laxbäcken, Vilhelmina, på 1890talet,<br />
uppger Olof Almqvist.<br />
Det var länge en utbredd uppfattning — åtminstone<br />
bland arbetsgivarna — att fasta bostäder inte<br />
behövdes. Man drog sig för investeringar som inte<br />
gav något omedelbart utbyte och fann på något<br />
sätt alltid argument, bättre eller sämre, för sin ur-<br />
202<br />
aktlåtenhet att göra något. En flottningsförening<br />
skrev som svar på Socialstyrelsens enkät 1914:<br />
»Flottarens arbete är närmast att likna vid nomadens,<br />
och hans levnadsförhållanden måste ordnas<br />
därefter; i den mån han förvärvar den bofastes bekvämlighet,<br />
i samma mån försummar han sitt arbete.»<br />
Socialstyrelsens undersökning avslöjade svåra<br />
missförhållanden. Visserligen förekom under storälvflottningen<br />
att manskapet låg i bondgårdar och<br />
lador. På platser där flottningen gick långsamt förbi<br />
kunde flottningsföreningen ha uppfört manskapsbaracker<br />
eller kojor.<br />
Men i de glest bebodda trakterna kring bivattendragen<br />
fanns inga fasta bostäder att ta till, utom<br />
när en fäbodvall eller en hölada på någon slåttermyr<br />
råkade finnas i närheten. Ortsombudet i Lycksele<br />
meddelade till Socialstyrelsen: »Ofta förekommer,<br />
att arbetarna tillbringa natten under bar himmel;<br />
inga åtgärder från arbetsgivarens sida vidtages.»<br />
Ombuden i Jörn och Malå sade samma sak. Ett ombud<br />
i Vilhelmina kunde berätta att »arbetarna logera<br />
mest under bar himmel, ofta i snö och kyla».
Stövlar på tork utanför Storforskojan vid Öre älv i juni 1958.<br />
Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
Provinsialläkarnas rapporter varierade samma tema.<br />
»Flottningsarbetarna bo regelbundet under bar himmel<br />
samt sova, om marken är snötäckt eller våt, på<br />
en bädd av granris», skrev en dorotealäkare. Och provinsialläkaren<br />
i Vilhelmina hade hört flottningsarbetare<br />
säga att de under natten frusit fast i marken.<br />
Genomgående var förhållandena vid huvudlederna<br />
mer ordnade. Flottningsföreningen höll på sina<br />
håll med presenningar och tält eller tältflikar som<br />
kunde kopplas samman till ett helt tält. William<br />
Walter (f 1900), Högsjö, Norsjö sn, berättar från<br />
Skellefteälven att flottarna från omkring 1930 kunde<br />
börja hålla egna tält; de ersattes sedan härför av<br />
flottningsföreningen.<br />
Men här liksom vid bivattendragen dominerade<br />
de tillfälliga lösningarna. Vid god väderlek under<br />
sommaren kunde man ligga direkt på marken och<br />
sova under bar himmel; man föredrog det till och<br />
med framför att gå en lång sträcka till en bostad.<br />
Men det var bara vid godväder. På våren och hösten<br />
och vid otjänlig väderlek måste man skydda sig på<br />
olika sätt. Utom granrisbädden förekom att man<br />
låg på medhavda renhudar och fårskinnsfällar. Att<br />
ligga under en omstjälpt båt var ett snabbt sätt att<br />
Interiör från en flottarkoja i Ajaur 1952. Foto i Umeå flottningsförenings<br />
arkiv.<br />
Förläggning i armétält vid Juktån 1953. Foto i Umeå flottningsförenings<br />
arkiv.<br />
203
Olika typer av gapskjul använda inom flottningen. Överst<br />
två skjul ställda mot varandra med en »nying» emellan. Den<br />
andra avbildningen visar ett enkelt gapskjul (bakvard) avsett<br />
för 12 man. (Ur SOS 1916 Skogsarbetarnas levnads- och<br />
arbetsförhållanden.)<br />
Flottare vid ett gapskjul. Samma typ av rast- och övernattningskojor<br />
har även använts i samband med slätter och<br />
skogsarbete. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
.JL 1 .-¿¡¡ff^^^<br />
204<br />
få skydd mot regn, ett annat var att spänna upp<br />
medhavd oljeduk. Det senare sättet kunde kombineras<br />
med en stockvedsbrasa framför öppningen på<br />
den sluttande presenningen. Det hela blev en variant<br />
på det s k gapskjulet. Stockelden, den s k nyingen,<br />
kunde också placeras framför ett gapskjul uppfört<br />
av slanor täckta av mossa eller ris, gärna kombinerat<br />
med ett underliggande lager av näver, som<br />
gjorde skjulet vattentätt.<br />
Ibland fick det räcka med att elden gjordes upp<br />
nära en stor sten eller en häll som reflekterade värmen.<br />
Granrisbädden gjordes då mellan elden och<br />
stenen/hällen. Också den omstjälpta båten kombinerades<br />
ibland med en nying.<br />
Följderna av dessa primitiva bostadsförhållanden<br />
var allvarliga, hävdades det från flera håll. Uteboendet<br />
hörde till »de mörkaste punkterna» inom flottningen,<br />
skrev ett sockenombud i Vilhelmina. Förkylningssjukdomar<br />
var vanliga. En provinsialläkare<br />
i Norsjö konstaterade 1912 att fem flottningsarbetare<br />
vårdades på sjukstugan för akut lungsäcksinflammation.<br />
De flesta var således överens om att bostadsfrågan<br />
var ett problem. (Flottningsföreningarna möjligen<br />
undantagna. Umeå flottningsförening skrev<br />
t ex angående frågan om eventuella följder av bostadsförhållandena,<br />
att »manskapet har under flottningstiden<br />
varit friskt och hurtigt».)<br />
Ett lagförslag om förbättring av bostadsstandarden<br />
bifölls av riksdagen ovanligt smärtfritt för att<br />
vara en reform av skogsbrukets arbetsvillkor. Skoghärbärgeslagen<br />
trädde i kraft 1918. Den fackliga<br />
kampen var då ännu i sin linda. Men det blev den<br />
fackliga rörelsens uppgift att i framtiden övervaka<br />
att lagen efterlevdes. Redan i sitt tredje <strong>nummer</strong><br />
(3/1921) erinrar förbundets tidning Skogs- och<br />
Flottningsarbetaren om de eländiga förhållandena<br />
vid Bellvikssjön i Fjällsjöälven inom Ångermanälvens<br />
flottningsområde. På den 2 1/2 mil långa<br />
sträckan fanns endast »en dålig koja vid sjöns övre<br />
ända». Och i övrigt fanns inget husrum »på miltals<br />
omkrets».<br />
År 1921 trädde den statliga skogshärbärgesinspektionen<br />
i verksamhet och kom arbetarnas egna<br />
ansträngningar till hjälp. Inspektionens första verksamhetsår<br />
gavs goda vitsord i förbundstidningen,<br />
men, framhålls det, det gäller också i fortsättning-
OM NYINGEN<br />
Nyingen var en alldeles speciell typ av stockeldsanordning.<br />
I Rietz' Svenskt dialektlexikon<br />
finns (sid 465 a) under uppslagsordet Neding<br />
en beskrivning av denna anordning. Neding är<br />
enligt Rietz en »stockeld ute på marken i skogen<br />
sommartiden, bestående af tvenne mot<br />
hvarandra lagda torra stockar af 5 eller 6 alnars<br />
längd med inhuggna skår i de mot hvarandra<br />
liggande sidorna, i hvilka elden sättes.<br />
Nedingen brinner till följe häraf med eld nedåt<br />
sidorna, ej uppåt, värmande sålunda dem,<br />
som ligga invid honom.» (Beläggen stammar<br />
från Bjurholm och Lycksele.)<br />
Denna beskrivning påminner om den Nöing,<br />
som P Björkman redogör för i sin bok Beskrifning<br />
öfver Wermland (Carlstad 1842).<br />
Björkman berättar först om skogsarbetarnas<br />
tält, med gran- och tallrisbädd. Mot den ena<br />
sidan av tältet, som är öppen, »anbringes en<br />
egen eldningsanstalt, på ortens språk kallad<br />
Nöing. Denna Nöing består af tvänne torra<br />
och lätt antändbara stockar, liggande längs efter<br />
tältets öppning, den ena öfver den andra, tillsammanhållna<br />
medelst ett störbol vid hvardera<br />
ändan, samt något skilj da från hvarandra<br />
genom smärre underlagda trädstycken vid<br />
störbolen. Till antändning äro stockarne, den<br />
undre på den uppåt vända sidan och den öfre<br />
på den nedåt vända, med några yxhugg upphackade<br />
och flisade, och i dessa upphackade<br />
flisor anbringes elden, hvilken sakta brinner<br />
och gifver värme inåt tältet. Från tältet går en<br />
vidja, hvilken med ena ändan står i beröring<br />
med de in i tältet liggande personerna, och<br />
med andra ändan är fästad i öfra stocken af<br />
Nöingen. När denne är afbrunnen och nedfaller,<br />
rycker vidjan på de sofvande och påminner<br />
således om tillagandet af en ny Nöing, i<br />
stället för den utbrunna.» Om stockeldsanordningarna<br />
haft sådana vidjekonstruktioner även<br />
i Västerbotten är inte bekant.<br />
Stockeldsanordningar av denna typ, om<br />
också med mindre detaljskillnader, är kända<br />
i både den skandinaviska, finska och ryska<br />
norden. Om stockeldskonstruktioner hos samerna,<br />
se bl a S Drake, <strong>Västerbottens</strong>lapparna<br />
(sid 131-132), där dock den gjorda anknytningen<br />
mellan sv ny ing och nödeld »gnideld»<br />
mm är språkligt osannolik. Ordet ny ing är enligt<br />
ett sannolikt tolkningsförslag en avledning<br />
av den ordstam som föreligger i fornsvenskans<br />
nudher, »träknubb». Om ordet nying, se Svenska<br />
Akademiens Ordbok under Nying (N 868-<br />
869) och Nödeld (N 1246), samt K B Wiklund<br />
Nyingen och dess namn i finskan och lapskan<br />
(1918) och S Ekbo Tre ordstudier, 1, Nödeld<br />
(1952).<br />
Tre varianter av nying. 1. Kol. 2. Fäst (hållmaja).<br />
3. Häl. Skiss av M Eriksson. Ur Landsmålsarkivets<br />
frågelista nr 13. Eld och eldgörning.<br />
Lars-Erik Edlund<br />
205
Rundkoja, Storuman 1951. Foto i Umeå flottningsförenings<br />
arkiv.<br />
en för arbetarna själva att påtala missförhållandena,<br />
gärna via förbundet, så att trakasserier av enskilda<br />
anmälare kan undvikas. Ett par år senare är skogshärbärgesinspektören<br />
Oscar Wallner färdig med en<br />
redogörelse för inspektionens verksamhet som införs<br />
i Skogs- och Flottningsarbetaren. Och i kommande<br />
årgångar inflyter ytterligare rapporter,<br />
kompletterade med uppgifter om sjukvårdskurser<br />
för förmän och förbandslådans spridning på arbetsplatserna.<br />
Wallners brev till arbetsgivare med påpekanden<br />
om försumligheter och missförhållanden<br />
finner också vägen till tidningens spalter.<br />
Så inleddes de långvariga försöken att åstadkomma<br />
drägligare bostadsvillkor. Det skulle dröja långt<br />
in på efterkrigstiden innan skogs- och flottningsarbetarna<br />
kom att tillerkännas likvärdiga rättigheter i<br />
sociallagstiftningen som andra grupper. År 1951<br />
började bortaliggningsersättning utbetalas med 1:25<br />
206<br />
Anvisningar<br />
till befrämjande av hygien, ordning och trevnad i skogs-<br />
och flottningsarbetarhärbärgen.<br />
1.<br />
Alla i härbärget boende böra Iakltaga ett sådant uppförande, som befordrar<br />
snygghet och ordning i bostaden och densammas vidmakthållande<br />
gott stånd.<br />
2.<br />
Det bör gälla som hederssak att ej förstöra eller göra åverkan på<br />
härbärge eller däri befintliga inventarier.<br />
3.<br />
I det fall, då särskild kojvakt ej finnes anställd, böra arbetarna i tur<br />
och ordning svara för snygghet och ordning i härbärget.<br />
4.<br />
Vid matlagning iakttages största renlighet. Använda kärl och hus-<br />
geråd rengöras efter måltiderna.<br />
5.<br />
Britsar och sängar tillses dagligen. Filtar, fällar och täcken vädras<br />
och ristas en gång i veckan.<br />
Varje sak på sin plats, ordning i skåp, på hyllor och' bord!<br />
6.<br />
Mat, kläder och redskap, som ej för tillfället behövas, förvaras i sär-<br />
skilt därför avsett förvaringsrum.<br />
7.<br />
Snö, is och smuts å skodon och kläder avlägsnas före inträde i härbärge.<br />
8.<br />
Härbärge försett med trägolv, bör skuras eller på annat sätt grund-<br />
ligare rengöras var 14:de dag samt alltid vid avflyttandet.<br />
9.<br />
Koj- och stallplaner hållas snygga. Allt avskräde, matrester och dylikt,<br />
som ej uppbrännes, kastas i en därför upptagen grop.<br />
10.<br />
Vid avflyttandet bör torr ved finnas inburen och lagd på därför<br />
avsedd plats.<br />
Anvisningar från Socialstyrelsen, utfärdade efter den statliga<br />
skogshärbärgesinspektionens strävan till förbättring av<br />
skogs- och flottningsarbetarnas bostadsförhållanden.<br />
per dygn. Vid denna tid började det emellertid bli<br />
allt vanligare att flottningsarbetarna åkte hem efter<br />
arbetsdagens slut. Detta möjliggjordes dels av det<br />
alltmer vidsträckta nätet av skogsbilvägar, dels av<br />
att allt fler skaffade bil. Färdvägersättning började<br />
betalas 1954, bilersättning 1966.<br />
De allra senaste åren, då flottning har skett endast<br />
i huvudälvarna, har bortaliggning varit sällsynt.<br />
På sina håll har man dock medfört husvagnar i slutrensningen.<br />
Somliga har också medfört campingoch<br />
lättviktstält.
Långflottare Andersson i vila efter umesladdens slut 26 juli<br />
1956. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
Arbetstiden<br />
I Sverige genomfördes 10-timmarsdagen 1908 och<br />
8-timmarsdagen 1920. Flottningsarbetet ställde<br />
emellertid andra krav på arbetstiden än lagstiftningen.<br />
När dammluckorna öppnats eller spelflotten<br />
gick en vindstilla natt, visste ingen av ord som helgdag,<br />
dagsverke eller sömn. Naturen, inte lagtexten,<br />
bestämde flottningens rytm. Man gick till vila »då<br />
ögonen stannade», säger Olof Almqvist, Strömnäs.<br />
Därför var övertid vanlig. Vilken äldre flottningsarbetare<br />
som helst är beredd att vittna om sina »runddygn»,<br />
även om sådana 24-timmarspass (ända upp<br />
till 36 timmars arbete utan vila skall ha förekommit)<br />
nog inte hörde till vanligheterna. Arbetsdagar<br />
på 12-15, ofta upp till 18 timmar hörde dock till<br />
vardagen, och sådana arbetstider kunde vara en räcka<br />
av dagar, utan att tillfälle till någon längre sammanhängande<br />
vila gavs. Umeå flottningsförening redovisade<br />
så sent som åren 1943-48 att i genomsnitt<br />
gott och väl entredjedel av arbetskraften haft en<br />
medelarbetstid per dag på mer än tretton timmar.<br />
År 1946 arbetade var nionde man mer än 15 timmar<br />
per dag — i medeltal.<br />
Att arbetstiderna skulle gestalta sig på <strong>detta</strong> sätt<br />
uppfattades som något av en oundviklig naturlag,<br />
både inom fackföreningsrörelsen och bland arbetsgivarna,<br />
som naturligtvis inte hade någon anledning<br />
att klaga över de rådande förhållandena. Det rådde<br />
heller ingen djupare strid i riksdagen kring frågan<br />
om flottningsarbetarna skulle undantas från åttatimmarsdagen.<br />
Däremot ansågs skilj ningsarbetet vara<br />
mer regelbundet och »industriellt» till sin karaktär,<br />
varför skilj ningen först kom att falla under lagen.<br />
Redan 1921 undantogs emellertid också skiljeställena.<br />
Flera flottningsföreningar hade hävdat att<br />
arbetet var både oförutsägbart och brådskande —<br />
särskilt vid de mindre skiljena i inlandet — och att<br />
skiljeställena måste undantas för att undvika förseningar<br />
och störningar på de nedströms liggande<br />
distrikten. Flera riksdagsmotioner undertecknade<br />
av socialdemokrater och fackliga företrädare om<br />
att återföra skiljena till lagen avslogs.<br />
Det blev emellertid fackets uppgift att kräva<br />
kompensation åt arbetarna för övertidsarbetena.<br />
När kollektivavtalen slöts fr o m 1938, ingick bestämmelser<br />
om hur stor ersättning som skulle utgå<br />
för arbetstid som översteg 10 timmar eller som inte<br />
ägde rum mellan kl 6 och 18.<br />
Den facklige trotjänaren Hemming Sten motionerade<br />
1947 om en reglering av arbetstiden. Hans<br />
förslag, stött av LO, var en indelning av dygnet i<br />
sex- eller åttatimmarsskift, där inte arbetet kunde<br />
utföras på dagtid, med betydligt kortare arbetstid<br />
än de 11-12 timmar som då var legio (i de nordligaste<br />
delarna, dit Västerbotten hörde, betydligt<br />
mer). Andra lagutskottet förordade utredning. I betänkandet<br />
(SOU 1949:58) framförs visserligen fortfarande<br />
de obligatoriska hänvisningarna till flott -<br />
ningsarbetets oregelbundna karaktär, men man föreslår<br />
ändå en anslutning till arbetstidslagen, d v s i<br />
princip åttatimmarsdag och högst 48 arbetstimmar<br />
per vecka. Goda möjligheter till extra övertid skulle<br />
dock beviljas, så goda som behövdes »för flottningsarbetets<br />
rationella bedrivande».<br />
Ett viktigt argument för förslaget var det psykologiska:<br />
flottningsarbetaren skulle inte behöva känna<br />
sig stå utanför det framväxande välfärdssamhället.<br />
Ett annat var rekryteringen av arbetskraft: den<br />
yngre generationen skulle knappast lockas till ett<br />
yrke med de tidigare primitiva arbetsvillkoren.<br />
207
Flottarlag tar matrast, förmodligen vid Juktån. Foto Olle Öberg, Gunnarn, 1920-talet<br />
Till utredningens argument kan nog så här i efterhand<br />
fogas två omständigheter. För det första<br />
började den gamla rekryteringsbasen att luckras<br />
upp. Småbrukarekonomierna var i gungning, till<br />
stor del enligt myndigheternas avsikt; 1947 års<br />
jordbrukspolitiska beslut försämrade utkomstvillkoren<br />
för mindre jordbrukare. Man kunde i framtiden<br />
väntas få en arbetskraft i flottningen hos vilken<br />
arbetet inte ingick i en tidsmässigt mer konturlös<br />
rytm anpassad till jordbruket, utan en som ställde<br />
208<br />
samma krav på flottningens arbetstider och övriga<br />
arbetsvillkor som annorstädes.<br />
För det andra var åren omedelbart efter andra<br />
världskriget en blomstringsperiod för industrin. I<br />
den konkurrens om arbetskraften som rådde måste<br />
skog och flottning anpassa arbetsvillkoren till de<br />
som gällde på andra håll.<br />
Åttatimmarsdagen för flottningsarbetare trädde<br />
formellt i kraft 1951.
Johan Fredrik Cornell<br />
- porträtt av en flottledsingenjör<br />
Av strömrensnings- och flottledsbyggnationerna<br />
återstår idag endast de tysta, döda monumenten.<br />
De tunga stenkistorna, de multnande skiborden, de<br />
mossbelupna sättdammarna vittnar om en verksamhet<br />
vars utövare med några få undantag är borta.<br />
Vilka var de människor som reste dem?<br />
Man behöver inte mycket fantasi för att föreställa<br />
sig det omänskliga slit som frambringat en 200<br />
meter lång kista av solida block, framsläpade av<br />
hästar och bringade i läge med enbart människokraft.<br />
Varje ingrepp i flottlederna hade varit omöjligt<br />
utan alla de klent belönade arbetare som bilat<br />
bjälkarna, timrat rännorna, pålat för dykdalberna.<br />
Dessa tusenden har stumma stigit in i hävderna,<br />
kvar finns bara deras händers verk och frukten av<br />
deras klokskap och skapande fantasi. Länge saknades<br />
anvisningar och platsingenjörer, strömbyggnader<br />
utfördes med hantverksmässig känsla för materialet.<br />
naturen, näringen.<br />
Så småningom kom handböcker i flottledsbyggnad<br />
— först var G H Carlgrens från 1886 — och i de<br />
större älvarna anlitades ingenjörer av betydenhet<br />
för att ombesörja regleringarna. Män lättare att<br />
skildra, då de efterlämnat skrivna besked om sitt<br />
verk: brev, dagböcker, skrivelser, protokoll. En av<br />
dem var Johan Fredrik Cornell.<br />
Cornell föddes 1837 i Matfors nära Sundsvall<br />
som son till en förvaltare vid Matfors bruk. Efter<br />
avlagd studentexamen blev han elev vid vad som<br />
kallats »Nordens märkligaste kanalbygge», P A<br />
Tamms kanal vid Dellensjöarnas utlopp i Hälsingland.<br />
Med meriter därifrån kvalificerade han sig till<br />
högre artilleriläroverket i Marieberg, väg- och vattenbyggarnas<br />
dåtida utbildningsanstalt, som han genomgick<br />
1859-61 (Kungl Tekniska Högskolan inrättades<br />
först 1876).<br />
Han var därefter mogen för sin livsuppgift: regleringen<br />
av norrlandsälvarna. Hans verksamhetsfält<br />
var hela den norra landsändan. Han började i norr<br />
och deltog bl a i kanaliseringsarbetena i Lule älv<br />
1864-66. Är 1869 flyttade han tillbaka till Sundsvall,<br />
där han blev flottningschef i Ljungan och med<br />
tiden en tongivande gestalt i stadens ekonomiska<br />
och politiska liv.<br />
Som konsulterande ingenjör bedrev han en omfattande<br />
väg- och vattenbyggnadsverksamhet som<br />
i flera fall sträckte sig också till Västerbotten.<br />
209
Pålning med pålkran för tillverkning av dykdalber vid Åmsele<br />
i februari 1950. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
210<br />
uCCf}cc^ -liefie.tXwcy.i^ot-doiafck £í>t?en aiimamux-<br />
fWUítLyu -i Ote. Sff „
ångbåtstrafiken, som gick i södra älven, inte hindras.<br />
Detta påpekande hade gjorts redan 1885 av en<br />
annan väg- och vattenbyggare, Lars Berg, landshövding<br />
i Norrbotten, vilken på uppdrag av stadsfullmäktige<br />
i Umeå lämnat förslag till reglering av farleden<br />
från staden till kusten.<br />
Cornell insåg också att tillförseln av virke från<br />
älvens högre belägna delar måste få en ny utformning.<br />
Gott flottningsvattenstånd i älvens övre delar<br />
var i regel förbi i mitten av juli, en tidpunkt då<br />
skiljningen nätt och jämnt hunnit börja. Med stigande<br />
virkesmängder skulle magasinet vid Gubböle<br />
inte räcka till, och, resonerade Cornell, det bästa<br />
vore om magasin snarast kunde anläggas nedom<br />
Pengfors i Umeälven och mellan Vännforsen och<br />
bron i Vindelälven. Detaljplanerna för <strong>detta</strong> liksom<br />
för de spardammar vid Umans och Storvindelns utlopp,<br />
som också ingick i hans vidlyftiga projekt,<br />
lämnade Cornell emellertid dithän.<br />
Det förefaller som om Cornell inte var helt övertygad<br />
om att hans genomgripande ändringsförslag<br />
skulle uppskattas av flottningsföreningens styrelse.<br />
Kanske misstänkte han att där fanns krafter som<br />
ogärna riskerade kapital på vågsamma ut- och ombyggnader,<br />
vars avkastning stod skriven i träkonjunkturernas<br />
hastigt föränderliga stjärnevalv.<br />
Han argumenterar därför för sina ideer. Han pekar<br />
på den allt hastigare ökningen av timmermängderna,<br />
som, kan man anta, »skall hädanefter öka vi-<br />
$ vXicys^eX a^<br />
7»<br />
da mer». »Med de ofantliga skogstillgångar», skriver<br />
Cornell, »som förefinnas efter dessa båda vidsträckta<br />
flodområden, skulle det icke väcka någon förvåning,<br />
om virkesmassan inom mindre än tio år uppnått<br />
en million...» (vilket den också gjorde).<br />
Konsekvenserna av en bristande framförhållning<br />
kunde bli allvarliga, framhöll Cornell, och målade<br />
upp ett scenario så hotfullt att det borde övertygat<br />
också den mest gnidne virkesintressent om behovet<br />
att lätta på plånboken. Magasinet i Gubböle var så<br />
bräckligt att det redan för nästa års timmermängd<br />
innebar »en fruktansvärd fara»: »en inträdande olycka<br />
skulle utan tvifvel leda till förluster, som böra<br />
skattas till hundratusentals kronor. Jag behöfver<br />
blott påpeka de många och dyrbara fisken, som finnes<br />
efter elfven, Baggböle Sågverks storartade<br />
strömbyggnader, den ytterst kostbara bron invid<br />
Umeå stad (som han själv varit med om att konstruera),<br />
förutom den direkta förlust, som hundratusen<br />
timmer, förlorade i hafvet, skulle medföra,<br />
för att de af mig angifna förluster icke må anses<br />
öfverdrifna».<br />
Rättskonflikter<br />
Flottningsföreningen tog Cornells varningsord ad<br />
notam och begärde att Cornell jämte två godemän<br />
skulle få företa syn av vattendraget, vilket länsstyrelsen<br />
biföll. Allt <strong>detta</strong>, liksom kungörelsen härom,<br />
Ritningsförslag till en dammbyggnad vid Örträsket, upprättat<br />
1892 av J F Cornell. Ur öre älvs flottningsförenings arkiv,<br />
förvarat i Folkrörelsearkivet, Umeå.
som upplästes i Umeå och Vännäs socknars kyrkor,<br />
behandlades med största raskhet och syn kunde<br />
hållas 21-23 oktober samma år, 1889.<br />
Protokollet från syneförrättningen blottlägger<br />
konflikter mellan strandägare och bönder å ena sidan<br />
och flottningsförening å den andra; en av de<br />
många rättskonflikter det industriella genombrottet<br />
skapade och som ytterst hade sin grund i två<br />
skilda sätt att utnyttja naturen. Det ena var bondens,<br />
odlarens, fiskarens — ett utnyttjande i ett lokalt<br />
sammanhang, med enkel teknologi, i nära samband<br />
med naturens rytm och krav. Det andra var<br />
den industriella driften, en storskalig verksamhet<br />
med, i flottningens fall, stora geografiska anspråk<br />
och ett behov av reglering och behärskning av naturens<br />
krafter.<br />
Så anmälde Nils Andersson, bonde i Pengfors,<br />
att han ägde en slåtterholme i Pengforsedan. Han<br />
ville att den inte skulle skadas och önskade därför<br />
en bom från holmens övre del till dess nedre och<br />
en roddled nedom holmen. Kyrkoherde Elfgren anmärkte<br />
att magasinen borde förläggas uppströms eftersom<br />
de lägre stränderna nedströms — däribland<br />
prästbordets, var han mån om att framhålla — tog<br />
större skada genom de uppdämningar virkesmassorna<br />
förorsakade. Israel Hansson, som bodde mitt<br />
emot Per-Pers bommen, klagade över att vattnet<br />
forsade ned mot hans strand och förorsakade skärning.<br />
Ännu en hel rad bönder luftade sin misstro<br />
mot ingreppen och reste ersättningsanspråk för de<br />
skadehot man såg torna upp sig som mörka moln<br />
vid horisonten.<br />
Men på sådant tal ville flottningsintressenterna<br />
inte lyssna. Svartviksbolagets specielle sakförare,<br />
A H Kollberg, som beledsagade förvaltare Ohle'n,<br />
ansåg att den synegång som hållits tidigare under<br />
dagen vederlade klagomålen och tydligt visade behovet<br />
av magasinen mot bakgrund av den hastigt<br />
stegrade timmermängden. Jägmästaren och tillika<br />
kronoombudet A F Berselius instämde. Sökandebolagets,<br />
flottningsföreningen, inspektor C W Bergström<br />
och dess flottningschef J Rieck-MUller föredrog<br />
att hålla tyst.<br />
Vid det följande sammanträdet i Axla längre ned<br />
efter älven upprepas proceduren. Strandägarna yrkade<br />
skydd och ersättning för skada — flera hyste<br />
oro för slåttern — medan flottningsföreningens in-<br />
212<br />
Pengforsmagasinet, september 1949. Foto i Umeå flottningsförenings<br />
arkiv.<br />
spektor Bergström, som nu funnit tiden mogen för<br />
ett inlägg, ansåg att byggnaderna skulle utföras,<br />
»enär dessa vore både nyttiga och erforderliga».<br />
Berselius är av samma åsikt men är i egenskap av<br />
kronoombud angelägen att framföra sina misstankar<br />
om att flottningen skulle kunna skada kronans<br />
fisken mellan Bergforsen och Sörforsbron. Han ansåg<br />
att saken borde utredas och ett årligt skadeståndsbelopp<br />
fixeras. Kyrkoherde Elfgren bekymrade<br />
sig för om prästbordets fiske skulle må väl av<br />
att samsas med »den stora och bullrande flottningen»<br />
som växte allt mer.<br />
I Umeå följande dag är nästan inga hemmansägare<br />
med, men de två närvarande protesterar i alla<br />
fall efter förmåga mot försämrade fisken. I övrigt<br />
avhandlas sorteringens läge. De flesta höll Lillån<br />
för det bästa alternativet.<br />
För denna tre dagar långa synegång med påföljande<br />
sammanträden var Cornell förrättningsman.<br />
Det dröjde emellertid över tre år innan hans och<br />
de båda godemännens utlåtande kom, den 30 december<br />
1892. Vid den tidpunkten stod magasins-
yggnaderna vid Pengfors och Nyby redan färdiga.<br />
Cornell föreslår länsstyrelsen att det kostnadsförslag<br />
för älvbyggnaderna han själv upprättat godkänns.<br />
Han vill också att Svartviksbolaget skall<br />
tillåtas såga sitt privilegievirke vid Holmsund, om ej<br />
tillräckligt stor lösensumma kan betalas för anläggningarna<br />
i Baggböle som då var i Svartviks ägo.<br />
I en skrivelse till länsstyrelsen i mars 1895 tar<br />
han ånyo upp Svartviksbolagets ersättningsanspråk<br />
och i maj samma år svarar honom i hjärtlig ton förvaltare<br />
öhlén, som inleder med »Broder Cornell»<br />
och avslutar med artighetsbetygelser till väg- och<br />
vatteningenjörens hustru.<br />
När det gäller hemmansägarnas farhågor för överdämning<br />
av slåtter ställer sig Cornell avvisande, dessa<br />
har »i hög grad öfverdrifvits».<br />
Landshövdingeämbetets utslag av den 21 juli<br />
1895 ger bifall till Cornells förslag på alla väsentliga<br />
punkter. Cornell har lyckats igen, till raden av<br />
regleringstriumfer från andra norrlandsälvar, som<br />
f ö förskaffat honom en icke obetydlig förmögenhet,<br />
kunde han lägga Ume- och Vindelälvarnas nedre<br />
lopp.<br />
Nya skiljet<br />
En liten detalj hade emellertid inte gått som Cornell<br />
ursprungligen hade tänkt. Skiljet var fortfarande<br />
kvar ovanför bron. Redan 1892 fanns visserligen<br />
ett nytt skilje, Nyhult, uppfört strax nedom det tidigare.<br />
Det skulle klara upp till en miljon klampar<br />
per år. Men uppenbarligen tänkte sig Cornell <strong>detta</strong><br />
som en temporär lösning; att Lillån var den mest<br />
fördelaktiga platsen för skiljets placering var ju alla<br />
överens om. Cornell anförde att en flyttning till<br />
Lillån fordrade »rundlig tid», dessutom var det frågan<br />
om ångbåtstrafiken, som passerade söder om<br />
Ön. Därför fick ärendet vänta och i landshövdingeutslaget<br />
uppgavs att det vilade i väntan på ny framställan.<br />
I slutet av 1890-talet börjar virkesmängderna<br />
överstiga den miljon klampar Nyhult var avsett för.<br />
I september 1902 sänder flottningsföreningens styrelse<br />
genom herrarna Schussler, Sundberg och<br />
Åsström en skrivelse till Cornell där man tar upp<br />
frågan om skiljet. En ny omständighet har i ett slag<br />
gjort saken akut: flottningen av massa ved. Denna<br />
och den tilltagande flottningen av kolved, fordrade<br />
en.större sortering, inte bara för att virkesmängden<br />
blev större, utan också för att virkesgrupperna och<br />
intressenterna blev fler. Det var viktigt att massavedsflottningen<br />
kom igång, inte minst ur »skogsvårds-<br />
och nationalekonomisk synpunkt», som herrarna<br />
så riktigt påpekade.<br />
Syn för ny reglering av flottningen nedom Baggböle<br />
hölls i laga ordning. Förrättningsman var Cornell,<br />
som i december 1902 avgav sitt betänkande.<br />
Vid denna tidpunkt förordade han ett nytt skilje<br />
vid Storsandskär nedströms Ön, en avvikelse från<br />
de ursprungliga planerna på ett skilje i Lillån. Skälet<br />
var att båttrafiken i Lillån, som man trott skulle<br />
upphöra eller i varje fall hålla till godo med en<br />
smal seglingsränna, snarast visade tecken att tillta i<br />
omfattning. Trafiken skulle, trodde Cornell, försvåra<br />
en »fullt beqväm och ostörd sortering». Storsandskär<br />
var helt fritt från ångbåtstrafik. Tills vidare<br />
skulle skiljet i Nyhult byggas ut för att klara den<br />
väntade virkesanstormningen för de närmaste åren.<br />
Flottningen förbi staden var emellertid ett lika<br />
stort problem som tidigare, ja större, eftersom det<br />
nu skulle bli fråga om lösflottning. Det blev till sist<br />
inget av Cornells idé om ett skilje vid Storsandskär.<br />
Antingen avslog länsstyrelsen förslaget eller också<br />
fann flottningsföreningen i de dämpade konjunkturerna<br />
åren efter sekelskiftet att det gick bra att fortsätta<br />
i Nyhult som tidigare. Det gick trögt för Cornell.<br />
År 1904 tas emellertid hans tjänster ånyo i bruk<br />
av flottningsföreningen. Denna hade sänt två personer<br />
till vattendraget Glömma i Norge där ingenjören<br />
och flottningschefen William Blakstad utvecklat<br />
ett nytt revolutionerande system för sortering<br />
och buntläggning.<br />
Erfarenheterna var positiva och flottningsföreningen<br />
ville inrätta Blakstads sorteringsverk vid<br />
Nyhult. Man lät Blakstad själv göra ett besök på<br />
platsen, och denne upprättade en detaljkarta över<br />
hur det hela skulle se ut (se bild sid 185). Så kallades<br />
Cornell in som förrättningsman. Kronoombud<br />
var överjägmästaren Th örtenblad, en av tidens<br />
mest betydande skogliga dignitärer. Också Blakstad<br />
själv var med denna novemberdag 1904.<br />
Blakstad presenterade sitt förslag, alla ansåg det<br />
vara utmärkt; endast ett par detaljer diskuterades.<br />
213
Man avspisade också ett par bönders skadeståndskrav.<br />
Möjligen var örtenblad missnöjd med att militärbostället<br />
i Böle skulle bli obrukbart genom att<br />
stranden blockerades av timmertrafiken. Men den<br />
600 meter långa strandremsan skulle kunna styckas<br />
till villatomter, som »synas kunna blifva begärliga,<br />
då bostäder härstädes kunna förena landets behag<br />
med de fördelar staden bjuder».<br />
Den 5 april 1905 var Cornell färdig med sitt yttrande.<br />
Han tillstyrkte projektet med vissa smärre<br />
modifikationer och underströk särskilt fördelen<br />
med att faran för lösflottning förbi staden nu äntligen<br />
var över och kunde avföras ur diskussionen.<br />
Ett dilemma kvarstod emellertid. Det höga flodvattnet<br />
på vårarna gjorde att sorteringen inte kunde<br />
komma igång förrän in i juli, vilket var till nackdel<br />
för sågverken som härigenom stod utan råvara i<br />
början av sommaren. Detta aktualiserade än en<br />
gång alternativet med ett skilje i Lillån, där vattenhastigheten<br />
skulle gå att reglera. Ännu en omständighet<br />
bidrog till att Cornell åren därefter tog upp<br />
sin gamla hjärtesak. Staden hade nämligen verk-<br />
Lillåns skiljeställe i<br />
Umeälven. Foto:<br />
Umeå flottningsförening,<br />
1940-talet.<br />
214<br />
ställt muddring i Storån, dvs älvgrenen norr om<br />
ön. Därigenom var farledsfrågan mellan staden och<br />
havet äntligen löst. Cornell skred till verket, författade<br />
nödiga skrivelser och såg till att få flottningsföreningen<br />
med på sin ståndpunkt, men avled 1911,<br />
75 år gammal, efter en misslyckad kurvistelse i<br />
Jämtlandsfjällen. Hans planer blev inte verklighet<br />
förrän 1915, det år då sorteringen första gången<br />
ägde rum vid Ön. Det var då mer än 25 år sedan<br />
Cornell först väckt förslaget.<br />
Varför hade det dröjt så länge? Utom de redan<br />
anförda skälen och den långa raden av tillfälliga lösningar<br />
vid Hultet, så torde den viktigaste orsaken<br />
ha varit att skiljet inte behövdes. Den oro som skapades<br />
av de snabbt stigande virkesmängderna kring<br />
sekelskiftet avtog naturligt nog när virkesmängden<br />
sjönk i början av det nya seklet. Noteringen från<br />
1901 på 2 miljoner klampar överträffades inte förrän<br />
1910.<br />
Kraftmänniskan Cornell motarbetades av konjunkturerna,<br />
för en gångs skull stod hans visioner<br />
inte i harmoni med tidens och penningens krav.
En flottning i Östernoret på 1930-talet<br />
Det kan inte nog många gånger understrykas att<br />
bäckflottningarna var en lokal angelägenhet. Någon<br />
eller några byar höll arbetskraften till bäckarna i<br />
närheten, antingen ackordskontrakten skrevs mellan<br />
flottningsföretaget och byalaget, med representanter<br />
för arbetarna eller med en utomstående entreprenör.<br />
Entreprenören kunde givetvis också vara<br />
en bonde eller en handlare från trakten.<br />
På <strong>detta</strong> sätt kom byn med dess jord, människor<br />
och liv att tillsammans med den omkringliggande<br />
naturen att utgöra en liten värld för sig, där arbets-<br />
året förflöt och sysslor avlöste varandra. Det löpte<br />
en rytm genom landskapet och tiden.<br />
Det följande är ett försök att rikta en teaterkikare<br />
mot denna slutna scen. Den akt vi skall följa är<br />
våren, då bäckarna gick upp och timret skulle ner<br />
från isarna i skogen till storåns breda famn. I den<br />
skulle det bäras till skiljet i Sandslån och därifrån<br />
bogseras till fabrikerna i det Ådalen som, fast det<br />
bara låg tolv mil bort, ändå var så fjärran.<br />
Byn det handlar om heter Östernoret och ligger<br />
vid Ångermanälven, men kunde strängt taget ha legat<br />
var som helst i Västerbotten. Tiden är 1930talet.<br />
Den som berättar hette då Valter Karlsson<br />
(idag har han ett annat efternamn). Det är också<br />
hans dagbok vi senare skall följa.<br />
Arbetslaget bildas<br />
I regel brukade det vara slut i skogen till påsk, men<br />
det kunde vara tidigare också. Då blev det ett ganska<br />
långt uppehåll tills flottning kom på tal. För det<br />
visste vi ju, att det alltid fanns flottning varje år,<br />
för timret kördes ner på vattendragen med häst.<br />
Under det här uppehållet gjorde vi inte nånting,<br />
sågade lite ved, sen fanns det inte något att göra.<br />
Det räknades som en naturlig del av året, för det<br />
fanns inget jobb. Men något arbetslöshetsunderstöd<br />
fanns ju inte.<br />
Vi ungdomar gick väl alltid ut och träffades, pojkarna,<br />
och så började man tala om flottningen. Så<br />
bildades det i regel ett arbetslag och det var i stort<br />
sett hela byn. Också bonnpojkarna var med och jag<br />
tror till och med att Alrik Genbäck var med ett år,<br />
en bonde. Men det var inte alltid som dom där<br />
bonnpojkarna var med. Var det lite knappt om<br />
jobb, lite flottning, då försökte man nog få dom åt<br />
sidan.<br />
Vi som var rena arbetarpojkar kändes väl ha mer<br />
samhörighet och kom överens om att vi skulle inte<br />
ta in den och den. Och det hände väl ofta att de var<br />
sämre flottare också, det var ju en enkel orsak. Men<br />
det fanns även bra bonnpojkar som kunde sin sak.<br />
215
Tumning av virke som har körts ut pä isen. Foto Olle Öberg, Gunnarn, 1920-talet.<br />
Anbud läggs in<br />
Ja, i alla fall så blev det väl så att vi satt i någon<br />
kammare och resonerade om att vi skulle få oss ett<br />
sådant där jobb. Då var det i regel så att man fick<br />
lägga in anbud på flottningen. Ett visst datum var<br />
det flottningssammanträde i Åsele, där skogsbolagen<br />
bestämde vilka som skulle få de olika flottningarna.<br />
Anbud lämnades in slutet. Det var omkring<br />
den femtonde april. Jag minns inget tal om vad ett<br />
anbud kunde vara värt, men jag skulle tro det rörde<br />
sig om 0,5 öre per kubikfot.<br />
Det var i regel bara en som lade in anbud. Det<br />
var så att varje by hade ett område som man betraktade<br />
som sitt utan att gränser behövde göras<br />
upp på kartan. För vår del handlade det om Långvattenån,<br />
Idvattenån, Bredvattenbäcken och Vispsjön.<br />
216<br />
Basen utses<br />
En vacker dag, innan vi skulle fara ut och bomma<br />
in virket, träffades vi och någon blev utsedd till bas.<br />
Det gick så till att det var någon som sa att den och<br />
den är lämplig till det här jobbet, att sköta om och<br />
skriva upp hur många timmar var och en gör.<br />
Han skulle ju först och främst ha arbetsledarfunktioner,<br />
han skulle se hur man kunde sätta rätt<br />
man på rätt plats. För jag tror inte det finns något<br />
jobb som jag varit med om, där det är så stor skillnad<br />
på folk som i flottningen. Det var inte säkert<br />
att bäste timmerhuggare var bäste flottare. Basen<br />
skulle först och främst kunna jobba själv och så<br />
skulle han kunna fördela jobbet. Han behövde inte<br />
vara nå gammal, men givetvis fick han inte vara helt<br />
nybörjare.
»VIEN» OCH »GRANBANNA»<br />
Inbomningen av virket skedde på våren medan<br />
isen ännu låg. Av befintliga stockar valdes bomvirket.<br />
Hål borrades i stockändarna med timmernavare<br />
och bommarna kopplades ihop med<br />
vidjor, senare med olika typer av bomkoppel<br />
(kilkoppel, klavasmiden, traljor). Innan bomsmiden<br />
av järn blev allmänna, användes olika<br />
typer av vidjekoppel för att sammanfoga stockar<br />
till bommar eller timmernötter. Vidjor var<br />
starka och praktiska: när bommarna skulle<br />
skiljas från varandra högg man bara av dem<br />
med en yxa. Emellertid blev det med tiden allt<br />
Flottningsbommar planbilas vid Vindeln i januari 1950.<br />
Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
Bomningen<br />
Så en vacker dag, då det hade töat så isen började<br />
vara blå, då skulle man iväg ut och bomma in virket.<br />
Timret var upplagt i skoter på isen. Underst låg<br />
tre björnstockar, ovanpå dem ett varv med slanor<br />
och ovanpå dem virket som skulle torkas. Helst la-<br />
färre som behärskade den svåra konsten att<br />
»vri vien», d v s att välja ut, vrida och foga samman<br />
vidjorna som var av gran, ibland björk.<br />
Albin Lövgren (f 1894), Nordansjö, Vilhelmina,<br />
berättar om en särskild slags »pluggbommar»<br />
för landrensning. Dessa hopfogades med<br />
»granbanna», vriden tumsgrov gran som stacks<br />
in i hålen i stockändarna och fästes med en kil<br />
så att ett bågformat fäste uppstod som var öppet<br />
åt ena sidan. Dessa ansågs starkare än allt<br />
annat men då de torkade i solen blev de svagare. <br />
de man ett varv, men om utrymmet var begränsat<br />
på isen eller om föret blev dåligt och man försökte<br />
köra bara en väg, så lades två eller flera varv.<br />
Vi var hela laget som for ut en eller ett par dagar<br />
på våren och gjorde inbomningen. Det kunde vara<br />
upp till trettio man, det var väl olika. Nu var det<br />
väl inte sagt att allihop hade tid att gå ut, dom kunde<br />
ju ha något annat för sig.<br />
När vi hade Idvattenbäcken, Vispsjön och Långvattenån,<br />
var det bomning bara på Vispsjön och Idvattensjöarna.<br />
Då for vi bort det första vi gjorde till<br />
Idvattensjöarna. Hade man möjlighet att ha en häst<br />
med sig gick det lätt att köra ut bomvirket, men eljest<br />
drog vi ut bomvirket för hand och borrade dem<br />
för hand med en timmernavare. Det var ingen som<br />
inte gjorde sitt bästa. Vi tog nytt bomvirke år från<br />
år ur det timmer och den massaved som var framkörd.<br />
En av de första gångerna jag var med i flottningen,<br />
fick jag lära mig att göra pluggbommar. Man<br />
borrade hål som vanligt i timret, och så hade man<br />
huggit granbuskar, och så gjorde man upp en eld.<br />
Man värmde buskarna och gjorde vidjor av dem,<br />
vred dem lite och satte dem i hålen. Så gjorde man<br />
en trekantig pinne och kilade fast i hålet. Det hette<br />
pluggbommar. Det var starkt om det var riktigt<br />
gjort och lätt att koppla loss. Man hade bara en yxa<br />
och högg upp dem.<br />
Annars har vi haft kättingar och sinkor. Det kom<br />
något som dom kallade Fjällbäckssmiden, som man<br />
slog ner i stocken. De användes mer och mer. De<br />
217
var lätta att ha att göra med, det gick snabbt att göra<br />
en bom för något tillfälligt. Det fanns också något<br />
som hette kilkoppel, men de användes hemskt<br />
lite. Vi sparade inte bomvirket utan det var till att<br />
slå loss kättingarna varje år. Sen gjordes det något<br />
som kallades för bombrytare.<br />
Dammvakten<br />
Då vi hade gjort inbomningen var det ett uppehåll<br />
på tre veckoren månad tills flottningen började.<br />
För vår del var det så, att om vi hade Bredvattenbäcken,<br />
hade vi ett damm där att vakta. Hade vi<br />
Idvattenbäcken, hade vi ett damm där också. Vi hade<br />
i regel en äldre man som for dit. Det räckte med<br />
en, för det var ju inget särskilt att göra. Bara se till<br />
så att det inte hände något. Blev det för mycket<br />
vatten i dammet, fick han ju lov att dra upp det lite<br />
grann, så att det inte rann över eller började skära.<br />
Så fick han se till att inte vallen började tina<br />
upp. Då var det risk att det gick igenom. En som<br />
hette Jakob Johansson var ofta dammvakt, och en<br />
som hette Jonas Danielsson. Dom kunde få ligga<br />
där en hel månad innan flottningen började, säkert<br />
fjorton dagar.<br />
Dammvakter var bara äldre som förut varit garvade<br />
flottare. Ungdomen användes mest ovanför<br />
dammet under flottningen för att trampa sönder<br />
skoter eller som flaggvakt vid rännor. Där var det<br />
inte något annat att göra än se till om det slog fast.<br />
Då var det att meddela så fort som möjligt, så att<br />
man slog igen vid dammet och det inte blev en bröt.<br />
Sjöarna går upp<br />
En vacker dag gick sjöarna upp. I regel kom dammvakten<br />
springande, han kom hem och sa, att i morgon<br />
tror jag sjön går upp. Då hade man i regel fraktat<br />
dit båtarna och annan materiel och hakarna<br />
också. I regel tog man med sig båtarna den dag då<br />
man for och bommade. Man drog dem på snön.<br />
Och så lånade man båtar i byarna.<br />
Så kom man då dit och spelflotten var redan där.<br />
Den var gjord av torrfuror som var pluggade ihop<br />
och kunde hålla tjugofem år. Wirén och draggen användes<br />
samma år från år.<br />
Så for man längst in i sjön och började ta ihop<br />
timret. Det fanns alltid någon liten post här och<br />
218<br />
Matrast vid Gräsbäcksflottningen 1924. Bilden är troligen<br />
tagen under maj månad medan snön ännu ligger<br />
kvar. Foto ur H Österbergs samling.<br />
MATEN<br />
Liksom i skogen på vintrarna var länge mathållningen<br />
i flottningsarbetet individuell. Vid<br />
bäckflottningarna, som ända in på efterkrigstiden<br />
utförts i mer eller mindre väglöst land,<br />
kunde det behövas mat för en vecka eller mer.<br />
I konten, som var av näver eller bark, fanns då<br />
spisbröd (tunnbröd var för skrymmande och<br />
blev bara smulor på botten), smör eller margarin,<br />
fläsk, korv och ost. Torkat kött av ren har<br />
förekommit i vissa trakter. Någon gång kunde<br />
mjöl medföras, men det var sällsynt. Dels bodde<br />
man sällan någon längre tid på samma plats,<br />
dels var fritiden knapp, så det var inte så ofta<br />
tid att tillreda kolbullar eller sluring. Dessutom<br />
var det inte alltid man hade tillgång till<br />
kojor med spis eller eldpall. Den obligatoriska<br />
drycken var kaffe. Långmjölk eller tätmjölk<br />
höll sig bättre än vanlig mjölk och kunde också<br />
medföras.<br />
Vid huvudflottlederna rörde man sig däremot<br />
ofta genom kulturbygd. Hos åbor vid<br />
älvstränderna gick det ibland att proviantera<br />
och att få tillgång till färskvaror som mjölk<br />
och potatis.
Under första världskriget rådde stor brist<br />
på livsmedel. Flottningsarbetarna kunde få<br />
extra tilldelning av fläsk och bröd, men det<br />
var ändå ofta otillräckligt.<br />
Till de åtgärder som en statlig utredning<br />
(SOU 1933:38) ansågs kunna förbättra skogsoch<br />
flottningsarbetarnas kost, hörde främst<br />
kooperativ mathållning under ledning av en<br />
anställd hushållerska eller kocka.<br />
Detta system infördes snart på flera håll vid<br />
avverkningarna, men var sällsynt i flottningen.<br />
Utredningen ansåg inte heller att »förutsättningar»<br />
för <strong>detta</strong> fanns särskilt ofta. Det var<br />
strängt taget bara vid de större flottlederna<br />
som en kokbåt, kokvagn eller koktross följde<br />
med rumpgänget. Föregångare till koktrossen,<br />
vilken sköttes av en kocka som kunde ha sysslan<br />
på entreprenad, var de s k proviantörerna.<br />
Dessa följde slutrensningen och fraktade redskap,<br />
presenningar och mat, de högg ved för<br />
brasor och gjorde upp nyingar och satte upp<br />
gapskjul. Från Ångermanälven berättas att de<br />
också kokade potatis och kaffe till måltiderna.<br />
I de mindre vattendragen förekom de s k<br />
»marbärarna», enligt Valter Källestål, Åsele,<br />
de »småpojkar och gammgubbar» som bar matsäckar,<br />
sängkläder och dylikt.<br />
Budbärarsystemet tycks ha varit något av<br />
en institution. Någon berättar från Sorsele om<br />
att en »proviantskarl» skickades efter mat. När<br />
slutrensningen efter Skellefteälven närmade<br />
sig bebyggda trakter fick ett bud gå i förväg<br />
med beställningar om brännvin.<br />
Det fanns ett motstånd bland flottningsföreningarna<br />
mot att anordna gemensam mathållning.<br />
Detta tillsammans med det rörliga arbetet<br />
gjorde att den individuella mathållningen i<br />
flottningen fortsatte att dominera, särskilt i bivattendragen,<br />
där gemensam mathållning hörde<br />
till undantagen. Däremot förekom besök<br />
av bygdens folk, som kunde ha skaffning med<br />
sig. Kronotorparhustrun Inez Nordin, Nordåker,<br />
Åsele, berättar att det var sed bland kvinnorna<br />
kring Kvällån att gå med färska »hast-<br />
Bilparkering vid flottleden. Från Vajbäcken 1962.<br />
Foto: Sune Jonsson.<br />
bullar» (glödhyppor) och kaffe till flottningsmanskapet<br />
vid »slussen». Något ordnat system<br />
med »kaffekullor» tycks dock inte ha förekommit<br />
i Västerbotten. Kaffekullorna var kvinnor<br />
som följde flottarlagen — särskilt vanligt har<br />
<strong>detta</strong> varit i mellersta och södra Norrland —<br />
och mot betalning tillhandahöll kaffe och varma<br />
soppor. Ett undantag var den »kaffekocka»<br />
det berättas om från Lögde älv. Hon följde,<br />
ett stycke in på 1900-talet, med flottarna mellan<br />
Storlögdadammet och Nyland. Ytterligare<br />
en omständighet som starkt bidrog till fortsatt<br />
enskild mathållning var bilismen, som gjorde<br />
det möjligt för arbetarna att åka hem på kvällen<br />
efter arbetets slut.<br />
Vid skiljeställena har gemensam mathållning<br />
underlättats av att arbetarna varit samlade<br />
till en och samma plats. Marketenterier<br />
och lagade gemensamma måltider var vanliga<br />
redan på 1930-talet och har sedan tillkommit<br />
i ökad utsträckning. Även här fanns det dock<br />
ett motstånd från flottningsföreningarna, som<br />
hävdade att så många arbetare bodde i hemmen<br />
och kunde ta sig till och från arbetet med<br />
buss eller cykel att dylika arrangemang nog inte<br />
var nödvändiga. (Om Kosthållet, se även sid<br />
231.)<br />
219
där som man var tvungen att hämta. Så ringade<br />
man ihop dem — det var ju bommat tidigare — det<br />
gjorde man i regel utan uppehåll. Sedan spelade<br />
man allt timret på en gång över sjön, det tog ett<br />
och ett halvt till två dygn.<br />
Vila i fäbodarna<br />
När vi kom till dammet i Borgen åt vi. I säcken hade<br />
vi i regel korv, rökt fläsk, amerikanskt fläsk, kaffe<br />
och eventuellt en liter mjölk. Potatis hade vi kanske<br />
också som vi kunde koka i en kaffeburk. Lite<br />
ost kanske, margarin. Spisbröd, hembakt var för<br />
skrymmande och blev bara smulor i säcken.<br />
Sedan gick vi och la oss i fäbodstugorna och vilade<br />
i tio-tolv timmar.<br />
Släppningen<br />
Morgonen efter sade basen åt oss att söka oss till<br />
våra postställen. Vi var i regel två vid varje post,<br />
men det kunde vara tre också om det var en besvärlig<br />
fors. Det fanns ställen där man fick vara ensam<br />
också.<br />
Så drogs dammet upp och man började släppa.<br />
Borgdammet var ett trädamm med två luckor, timret<br />
släpptes genom den ena. Så gick det väl någon<br />
halvtimme, så tog det väl stopp någonstans och<br />
man fick vänta tills det var lossat i bäcken och man<br />
kunde släppa på igen. Så höll det på tills vi hade<br />
släppt ner det mesta. Då kunde vi stanna av och vila,<br />
när vi hade jobbat ett dygn.<br />
Sedan började vi nedanför dammet, i »gröbba»<br />
som det hette, och rensade rent i hela bäcken.<br />
Uteliggning<br />
Här längre ner efter Idvattenbäcken fanns det ingen<br />
koja, utan där låg vi ute. På ett ställe var vi sex<br />
man som postade, det ville bröta där hela tiden.<br />
Man fick inte vila, det var till att dra ett dygn i<br />
sträck. Men så till slut bestämde vi oss för att vi<br />
måste få vila, så vi gick och la oss direkt på backen.<br />
På morgonen kom någon och sparkade i oss och<br />
sa: »Stig opp innan ni fryser ihjäl. » Det hade snöat,<br />
så vi var helt snötäckta!<br />
I övrigt låg vi under stenar och på granris. Vi låg<br />
220<br />
till vi frös så vi inte kunde sova längre, då klev vi<br />
upp och jobbade.<br />
Under rompa' i storån låg vi alltid ute. Vi brukade<br />
ha en nying mot en gapakoja med presenning på.<br />
Proviantering<br />
Så kom vi till nästa sjö och där började samma procedur<br />
om igen. Man tog virket och for ner till Tjormandammet,<br />
ett trädamm med tre luckor, och så<br />
släppte man där. Sedan var det Långvattenån. Då<br />
vi kom dit brukade vi i regel fara hem efter mat; då<br />
hade vi varit borta en vecka. Men då blev det ofta<br />
så att en del inte kunde vara med längre, det var<br />
bonnpojkar som stannade hemma i vårbruket. För<br />
nu var vi långt in i maj eller i början på juni. Sjöarna<br />
river mellan 15 och 25 maj.<br />
Sedan delade vi upp oss så att en del for upp i<br />
Långvattenån — det kom ju virke ända uppifrån<br />
Mesjön och Långvattensjön — och bommade den.<br />
Man lade ut bommar längs efter bäcken så att virket<br />
inte skulle fastna på stränderna. Där var det ett<br />
dammvatten, som det kallas i en bäck. Långvattenådammet<br />
var ett luckdamm med fyra luckor. Det<br />
blev sättdamm 1967-68.<br />
över Vispsjön<br />
En annan del stannade kvar nere på Vispsjön och<br />
gjorde i ordning spelflotten och började samla ihop<br />
det virke som fanns. Då det var gjort gick dom tillbaka<br />
till Sågviken som det kallades där Långvattenån<br />
rann ner. Virket från Idvattenbäcken fanns ju<br />
redan där, så vi kunde börja spela. Sedan kom virket<br />
från Långvatten. I regel behövde vi gå fem resor.<br />
Vi tog 50.000 bitar åt gången, så det var väl<br />
allt som allt 200-250.000 bitar. En liten not kallade<br />
vi »tjynt».<br />
Det hände då vi gick med en not över Vispsjön<br />
att vi fick motvind redan vid Storholmen. Då låg vi<br />
där vid holmen och vilade över dagen. Vi låg öppet,<br />
hade bara en eld. Och då kvällen kom, var det att<br />
hugga i igen.<br />
När vi gick på spelflotten — åtta man — pratade<br />
vi hemskt mycket om vädret. Vi drog historier och<br />
pratade mycket om annat än flottningen också.<br />
Och så tog vi ju igen oss någon liten stund. Man
skulle ju dricka kaffe och så där. När dom rodde ut<br />
med draggen blev det en paus på nån halvtimme.<br />
Annars var det här det mest djävulska straffarbete<br />
som har funnits. Det var att gå runt, runt i ett<br />
dygn eller ett och ett halvt. Innan slutet var du så<br />
trött, så du somnade för var vända då du kom emot<br />
trossen där.<br />
De år det var mycket timmer var det nog i stort<br />
sett samma antal gubbar ändå, före motorbåtarnas<br />
tid. Det kunde bli fortare klart om det var mindre<br />
virke, men det berodde också mycket på vädret.<br />
En snövattenbäck<br />
I Bredvattenbäcken var vi tillsammans med Långvattenborna.<br />
Detta var en snövattenbäck. Med dom<br />
var det bråttom, man tog det vatten som smälte för<br />
var dag, snön låg ju kvar.<br />
Det fanns en liten tjärn överst i bäcken som dom<br />
dämde, det hette Skråtjärndammet, ett snövattendamm,<br />
ett litet luckdamm. Man körde ner timret<br />
dit och lade upp det i stora skoter, dom kunde vara<br />
fem-sex varv. Största jobbet var att välta sönder det<br />
här timret och få iväg det utöver. Det brukade ta<br />
tre-fyra dar. Vi välte varv för varv med båtshakar,<br />
Flottarlag troligtvis på Juktån under<br />
1920-talet. Foto: Olle Öberg, Gunnarn.<br />
inte spakar. Om vi behövde kunde vi ta en slana ur<br />
mellanlagret.<br />
Så for vi med rumpan. Från Djupsjödammet var<br />
det vanlig flottning så att säga. Då hade vi dammvatten<br />
så vi kunde vänta om vi ville. Vi hade en<br />
bom och slapp få ut virket i sjön.<br />
Midsommar<br />
I regel var man färdig framemot midsommar. Då<br />
var virket ute i storån, det bommades inte på den<br />
här tiden utan släpptes direkt. När bäckflottningen<br />
var slut var det inga ceremonier. Vi packade ihop<br />
grejorna och gick var och en hem till sitt. När storårumpan<br />
var nere vid Essviken kunde det ibland<br />
hända att flottningsföreningen bjöd på tårta. Faktorn<br />
kom med den.<br />
Då flottningen var bortgjord, fanns det nästan<br />
inget jobb. Man kunde få något vägjobb eller någon<br />
sommarhuggning. Några enstaka fick jobb i storåflottningen.<br />
Det fanns i regel storågäng, som hade<br />
egna distrikt. I Östernoret hade man väl från Söråseleforsen<br />
ner till ströcken i Noret. Det var fyrafem<br />
stycken som hade det i lag. De gick sällan i någon<br />
bäck utan de hade prenumererat på det där<br />
området. Det var i regel bonnpojkar och arbetare.<br />
221
Ur en flottares dagbok från 1946<br />
I samband med att Valter Karlsson blev fast anställd<br />
förman åt Ångermanälvens flottningsförening<br />
tyckte han att han borde skaffa sig en fickalmanacka,<br />
eller annotationskalender som det då hette. Det<br />
var 1946. Kort härefter skaffade han dessutom bil.<br />
Då var det bra att ha en bok lätt till hands där mätarställningen<br />
kunde skrivas upp.<br />
Detta år, 1946, började inbomningsarbetet 9/4.<br />
»Idag är det kallt å blåsigt igen, få se om det blir<br />
kallt ett tag, har börjat åt flottningsföreningen med<br />
att bomma, har bara influensa.<br />
10/4. Idag är det kallt, Hilding å jag har farit till<br />
Borgen för att bomma, det ser ut att vara mycket<br />
att göra här.<br />
15/4. Kallt men klart väder. Vi har gjort bort<br />
bomningen i Borgen i dag. Jag har influensa så fy<br />
sjutton.<br />
16/4. Det är mulet å regnar lite ibland, har bommat<br />
i Långvattenån idag. Flunsan sitter i.<br />
18/4. Idag är det kallare väder med skarp blåst.<br />
Har börjat bomma Vispsjön. Har rest till Sollefteå<br />
på Konferans.»<br />
Valter satt i konferens också på långfredagen. På<br />
påskaftonen reste han hem till östernoret. Påskdagen<br />
ägnades åt bya- och sågmöte; byn hade en gemensam<br />
såg. Annandag påsk var han ledig.<br />
Den 23 april, liksom de följande dagarna, bommar<br />
han in virke i Vispsjön. Under tiden påbörjas<br />
flottningen i de övre delarna av Kvällån, som är en<br />
snövattenbäck.<br />
»27/4. Idag är det ännu varmare, 10-12 grader<br />
varmt i skuggan, ska fara i Kvällån idag i flottningen.<br />
På kvällen åska å regn.»<br />
222<br />
De sista dagarna i april 1946 var dimmiga och<br />
grå med en del motvind. Den sista april skriver han:<br />
»Dimväder som igår. En grå valborgsmässoafton.»<br />
Och 1 maj: »Idag lite klart, men fortsatt vårväder.<br />
Jobb hela dagen.»<br />
Den 4 maj gick slutflottningen igenom dammet,<br />
»sedan for vi hem». Då hade han arbetat tolv dagar<br />
i följd efter påsken.<br />
Så här tidigt på våren hade emellertid inga sjöar<br />
gått upp; det var snövattenbäckarna som flottades.<br />
Uppe vid dammet vid Idvattensjön, det s k Borgdammet<br />
(byn strax intill heter Borgen), satt dammvakten<br />
Jakob Johansson. Den 6 maj, skriver Valter<br />
i dagboken, går han med mat till honom och nu<br />
börjar på allvar förberedelserna för byns flottning.<br />
Den 7 far han upp till Borgen med båtar och den 8<br />
»lagar jag till lite vid Dammet» i Långvattenån. Den<br />
9 lägger man ut bommar i Noret, det vatten som<br />
förbinder Vispsjön med Ångermanälven. Man har<br />
också hunnit ta sig en titt vid fäbodarna öster om<br />
sjön och konstaterar att det är lite is kvar än. Ändå<br />
är <strong>detta</strong> en jämförelsevis tidig vår. Den 11 kommer<br />
emellertid ett bakslag i väderleken, det blir kallt<br />
och börjar snöa. Detta väder fortsätter till den 15,<br />
då det »snöar hela dan», men sedan har vintern gett<br />
med sig för det här året.<br />
I dessa dagar började man arbetet i Idvattensjön<br />
med irullning av virke och knäppning av bommar.<br />
Bogseringen kunde börja. Detta arbete var förut<br />
manuellt och utfördes med spelflotte. Nu hade<br />
man sedan några år motorbåt.<br />
»16/5. Idag bättre väder å ganska lugnt. Fint väder<br />
för att bogsera över sjön. I natt kom vi fram till<br />
dammet kl 2.»
EN »MEMORY-MAP»<br />
Denna karta beskriver Vispsjön med omgivningar,<br />
sådan den framstår för Valter i ritögonblicket.<br />
Hans benämningar på olika geogra fiska<br />
företeelser, holmar, uddar och vikar finns<br />
angivna.<br />
Kartan är en variant på den »memory-map»,<br />
minneskarta, som den amerikanske konstnären<br />
Roger Welch specialiserat sig på. Minneskartan<br />
är inte en exakt återgivning av verkligheten,<br />
men den är en spegling av det mentala<br />
landskap som finns i varje människa.<br />
Östernorets mentala landskap, liksom de<br />
flesta byars, var till stor del kollektivt. Det<br />
Klippvogen<br />
Klipp- " '<br />
vogskullen<br />
\Norethällan<br />
Varpet<br />
el. Isnotvarpet<br />
, Hällholmen<br />
Brännvogsudden<br />
Brännvogen<br />
Masabäckudden<br />
Lappvogen<br />
Storholmen<br />
Penningholmen<br />
Klingerholmen<br />
Holmen<br />
Lövholmen<br />
Högsandudden<br />
Kammar'n<br />
Norsjöviksudden<br />
Sågviken<br />
Sand<br />
Bredvattenbäcken<br />
Bodarna<br />
ifdus Österjnoretfäbodarna)<br />
Lång-<br />
. vattenån<br />
De tre följande dagarna är det soligt och fint och<br />
man släpper virket genom Borgdammet. Den 20<br />
går rumpan ner i »Tjorman» (som på ekonomiska<br />
kartan kallas Tjolmansjön). Dagen därpå, »en riktig<br />
sommardag», tog man timret över Tjorman. I änden<br />
av den sjön fanns också ett damm och den 22 började<br />
släppningen som fortsatte den 23 och hela nat-<br />
kunde förstås av alla i byn som var informerade<br />
om de namn som sattes på naturens olika<br />
platser och företeelser. Till dessa knöts också<br />
minnen av mänskliga aktiviteter. Kartan blir<br />
på så sätt en kulturell kod, en nyckel till ett<br />
passerat liv.<br />
Som en jämförelse till »minneskartan» visas<br />
motsvarande utsnitt från ekonomiska kartan.<br />
Ur ekonomiska kartan från Lantmäteriverket. Medgivande<br />
81.0122.<br />
ten till den 24 då man blev klar med släppningen<br />
och med rumpan i Idvattenbäcken. Timret hade<br />
alltså nått Bredvattenbäcken, en etapp var avklarad.<br />
Därför tog man den fina, lugna och varma lördagen<br />
den 25 maj till vildag. Det finns ingen anmärkning<br />
om <strong>detta</strong>, men troligen gick man hem, nästan alla<br />
bodde ju i Östernoret. Dit var det inte mer än en<br />
223
mil och man kunde ro över Vispsjön, en stor del<br />
av sträckan. På lördagen skrev Valter timlistor.<br />
På måndagen började man i Långvattenån i strålande<br />
väder och på tisdagen började släppningen i<br />
Långvattendammet. Onsdagen den 29 arbetade<br />
Valter ett tag i Långvattenån, sedan gick han hem<br />
och satte potatis tillsammans med sin fru i »samma<br />
högsommarvärme». På Kristi Himmelsfärdsdagens<br />
kväll beger han sig åter till Långvattenån.<br />
Den egentliga sommaren bryter in med nordostlig<br />
vind, kyla och regn. Man fortsätter släppningen<br />
i Långvattenån. Valter skriver nya timlistor och noterar<br />
att motorbåten har kommit från Långvattnet,<br />
en annan stor sjö, där den gjort tjänst som timmerdragare.<br />
Inte förrän den 12 juni har man slutflottat<br />
i Långvattenån. Under tiden har det varit pingst<br />
och Valter och Ragnhild var på »Bredviken», en nöjesplats<br />
i Åsele, på pingstaftonen. Natten innan hade<br />
man jobbat. Den 12 blåser västligt och Valter<br />
skriver: »Idag har vi fått grisen». Västvinden fortsätter,<br />
vilket försvårar bogseringen. Inte förrän den 15<br />
noterar han: »i natt har dom kört fram en not». På<br />
söndagkvällen den 16 börjar rensningen i Bredvattenbäcken.<br />
Det blir sydostlig vind och den 17 konstaterar<br />
han belåtet att »flottningen går för fullt».<br />
Det gällde att bli klar till midsommar, det var en<br />
viktig gräns i sommarens lopp. Blev inte flottningen<br />
klar till midsommar, var det något som inte var<br />
som det skulle, det kändes inte bra att gå tillbaka<br />
och avsluta efter den helgen, hellre jobbade man in<br />
på den. Redan den 18 slutflottades Vispsjön och inleddes<br />
landrensningen. Ingrundat virke skulle samlas<br />
ihop, inget fick lämnas. Tidigare rodde man<br />
runt, samlade in virket och tog hjälp av spelflotten,<br />
1946 kunde man nyttja motorbåten, vilket gjorde<br />
<strong>detta</strong> arbete snabbare och säkrare. Den 19 är det<br />
hela över, »regn och ostlig vind. Vi har slutflottat<br />
idag, rumpan kommer kl 4 em.»<br />
Torsdag och fredag före midsommar använder<br />
Valter till att »greja båten». På midsommaraftonen<br />
skickar han in timlistorna på slutflottningen och<br />
kan ta helg. Då hade det gått 75 dagar sedan inbomningen<br />
började den 9 april. Arbetet hade förlöpt i<br />
alla slags väder, från full vinter till mättad, rik sommar,<br />
från regn och skarp blåst till lugna, varma solskensdagar,<br />
vad Valter kallar »riktig brittsommar».<br />
1946 års bäckflottning var slut.<br />
224<br />
OM BÅTLAGETS ARBETE<br />
Båtlagets arbete har varit mångsidigt. Virke<br />
har fastnat i edor och bakströmmar, vid selens<br />
stränder och i stora brötar (norra Västerbotten:<br />
»hopar»), på land och ute i strömmen.<br />
Några av de metoder som kommit till användning<br />
i Vindelälven beskrivs här.<br />
Sladdning av selen har skett med hjälp av<br />
en bakläns, sladdbom, som rotts av.två eller<br />
flera hopkopplade båtar i vardera armen, den<br />
ena vid land, den andra ute i strömmen. Några<br />
båtlag rodde före baklänsen och styrde ut virket<br />
från land, »landhompade». Ur avor och<br />
edor kunde virket ros ut. Upp till 15 stockar<br />
klämdes fast av stävaren mot båtens upp-<br />
Sladdning vid Sandselet omkring 1930-talet. Foto:<br />
William Walter, Norsjö.
strömssida med hjälp av båtshaken och snipperhaken.<br />
Det kallades att »ta ihop fora». Stora<br />
virkesmängder kunde tas ut ur ett bakvatten<br />
genom att en ringbom slogs kring virket.<br />
Ett antal båtar, upp till 15, fästes sedan vid<br />
varandra och ringen roddes ut i strömmen.<br />
Detta benämndes att göra »håana». Ringen<br />
kunde också styras ut ur en eda med strömvirvel<br />
genom att flera båtar satte framstävarna<br />
mot ringen och tryckte på. Vid denna typ av<br />
rodd när flera båtar var inblandade tillämpades<br />
»släprodd», roddarna rodde vartannat årtag,<br />
vilket gav en jämnare gång.<br />
William Walter, som i 50 år från 1921 arbetat<br />
i Skellefteälven, omtalar att man där »rodde<br />
fölen»: »Vi rodde runt, runt och han som<br />
satt bakerst i båten tog ihop en hel massa med<br />
båtshaken och sen rodde vi ut med det där ur<br />
edan. Vi kunde ta tjugo stockar åt gången.»<br />
När man tog ut virket ur större edor slog man<br />
ihop en provisorisk bom med järn man hade<br />
med sig. I ena ändan på bommen kopplades<br />
upp till tio båtar, i den andra gick vissa utmed<br />
land och drog. »Det kallades att vi gjorde en<br />
varpbom.» Man kunde också göra en »båtbom».<br />
Då kunde ännu fler båtar vara inblandade, åtminstone,<br />
femton-sexton. I de båtar som låg<br />
emot timret stod två man och klämde med<br />
båtshaken fast de stockar som gick mellan båtarna<br />
— därav namnet. Mellan båtarna längst<br />
från land var linor dragna. Det var dessa båtar<br />
som roddes, vid rodden hade man hjälp av<br />
strömmen.<br />
Från Ångermanälven berättas om en metod<br />
som kallades att »ro bakändan»: »Vi hade åttatio<br />
båtar i var ända på en läns och så rodde vi<br />
runt virket och drog det ut i strömmen. Mitt<br />
på sommarn var det ofta lite vatten och lite<br />
ström.»<br />
Forsränningen var den ofta farofyllda fär-<br />
Båttransport på en rälsbana av trä förbi en fors i Umeälven<br />
1956. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
den genom vågor och aggor, förbi stenar, fall<br />
och grund som kommit att ingå i mytbildningen<br />
kring flottningen, men som icke desto<br />
mindre tillhörde yrkets vardag. En skicklig<br />
roddare »såg» var svårigheterna fanns och lärde<br />
sig att undvika dem. En felbedömning, ett<br />
ögonblicks för sen reaktion, kunde resultera i<br />
att man »rände ikull». Skickliga forsroddare<br />
ansågs länge så värdefulla att de betalades med<br />
högre timpenning än de övriga.<br />
Förbi de värsta forsarna har båtarna emellertid<br />
dragits eller letts med linor. På sina håll,<br />
t ex invid Järvfallet och Gropfallet i Skellefteälven,<br />
har man dragit båtarna på särskilda<br />
»båtbanor», en rälsliknande konstruktion av<br />
längsgående slanor och korta tvärgående bitar<br />
på vilka båtens stam gled lätt.<br />
225
Och ändå inte. Veckan efter midsommar drar<br />
Valter tillsammans med brodern Hilding sjunkvirke<br />
i Vispsjön och i bäckarna. I början av juli tar man<br />
itu med »vidskoghuggning» i pressande hetta, »för<br />
varmt för att göra sånt arbete». Sommaren är inne,<br />
för småbrukaren en hektisk tid. Den 15 juli är det<br />
dags för slåtter, den 18 är det klart: 24 hässjor; »å<br />
sen bar det iväg på rumpan». Några angelägna göromål<br />
görs bort, man arbetar vad man hinner för att<br />
stå redo till slutflottningen, rumpan, som inte tog<br />
så lång tid som bäckflottningen, men som å andra<br />
sidan gav bättre förtjänst. Under mannens bortovaro<br />
sköttes jordbruket av hustrun. Det fanns ett<br />
särskilt Åsele-distrikt, ungefär sex-sju mil långt, där<br />
de som bodde inom Åsele arbetade. Ovanför Almsele<br />
hade vilhelminaflottarna ansvaret och nedom<br />
Essviken tog junselegänget över. Till Almsele kom<br />
rumpan <strong>detta</strong> år kl tre på natten.<br />
Om det inte var så noga med helger och vildagar<br />
i bäckflottningen, så var det inte mer noga när det<br />
gällde rumpan. Man jobbade i helg och socken, dag<br />
och natt när det behövdes. Man passerade fors efter<br />
fors: Brattforsen, Storforsen, Söråseleforsen, sel efter<br />
sel: Torvselet, Åselet. Man låg vid båthus eller<br />
vid forsen i gapskjul; ännu på 1940-talet var det inte<br />
självklart att det fanns kojor överallt.<br />
Rumpan går sakta <strong>detta</strong> år, det har regnat lite<br />
och vattenföringen i ån är låg. En lördag får man 6<br />
timmar ledigt. Den 4 augusti, efter 17 dagar, kunde<br />
man glädja sig åt en ledig söndag. Onsdag den 7 kl<br />
halv tre sätter man punkt. Som om högre makter<br />
vill hälsa den stora dagen brakar det till med en<br />
hård regnskur.<br />
Så förflyter augusti månad med grönfoderslåtter,<br />
myrslåtter, odling och lite påtande i trädgårdslandet.<br />
Torkan har gjort foderväxten dålig. En dag ägnas<br />
åt flottningsföreningens båtar. En dag beger sig<br />
Valter upp i Långvattenån och »tittar på arbete».<br />
Den 30 är man beredd att ge sig dit, han och några<br />
andra. Den 2 september kommer man igång »på allvar».<br />
Det regnar några dagar, men den 5 kan slänt-<br />
226<br />
ningen börja, ett arbete som fortsätter utöver september<br />
och en bit in i oktober.<br />
Släntning av å- och bäckstränder var ett av de<br />
flottledsarbeten som i regel utfördes på höstarna<br />
när flottningssäsongen var slut. Då reparerade man<br />
också materiel och byggnationer som gått sönder.<br />
En damm kanske farit illa, skuvbotten kunde vara<br />
skadad, en av sättarna kanske inte gled som den<br />
skulle, bräder kunde ha lossnat eller murknat, fogar<br />
i dammen börjat rämna. Skibord och ledare — såg<br />
de medfarna ut, behövde något göras? Detta var<br />
frågor som måste besvaras och åtgärdas nu, om ett<br />
tag kom snön och då var det för sent. Det kunde<br />
vara nog kämpigt på hösten.<br />
»3/10. Det är 8 grader kallt på morron, det<br />
känns inte någe vidare att ge sig ut i släntning».<br />
Det monotona arbetet i en årstid som tycks sluta<br />
sig om människorna, som knäpper året som en säck,<br />
ger inte stoff nog till dagboksanteckningar. Annat<br />
tränger fram. Den 15 september var det val, i regn<br />
och dåligt väder, vilket registreras, omsorgsfullt<br />
som vanligt. »Vi fick 45 röster i landsting å 46 i<br />
kommunal, bondeförbundet 26 och 25, folkpartiet<br />
6 och 6, högern 6 och 4, kommunisterna 4 och 5.»<br />
Söndag 6 oktober heter det: »Ganska bra väder<br />
men lite kallt, det är frost. En sorgens dag: Statsminister<br />
Per Albin Hansson dog i går kväll.»<br />
Längre fram i oktober dör LO-ordföranden<br />
Gunnar Andersson, »en av vårt lands arbetarrörelses<br />
största män», »han var i Kanada». Valter övergår<br />
medan den första snön faller till sprängningsarbete<br />
i Långvattenån. 114 minusgrader börjar man arbeta<br />
med Tjormandammet den 22. Den 25 slår man vidskog<br />
längs ån och den 29 oktober, en tisdag, då det<br />
var 10 grader kallt på morron, sprängde man stenar<br />
i Vispsjön, »å nu slutar vi åt flottningsföreningen».<br />
Ett flottningsår var till ända.<br />
Nu vidtog några småjobb, sprängning åt någon<br />
bonde, brunnsgrävning, vedhuggning och vedkörning.<br />
Den 14 november börjar timmerhuggningen<br />
med en naturlags obeveklighet. Måndag den 2 december<br />
är det mulet och ett par grader kallt: »vi<br />
har slaktat grisen idag: 115 kg.»
OM BÅTARNA OCH REDSKAPEN<br />
Flottningsbåtarna, deras byggande och hur de<br />
roddes, har beskrivits i VÄSTERBOTTEN<br />
1971/1 och 1980/2. Om användningen skall<br />
här ytterligare berättas.<br />
Båten har inte bara varit arbetsplats, den<br />
har på samma gång varit transportmedel och<br />
förvaringsplats för utrustning och mat. Följande<br />
exempel kommer från Vindelälven. Där bestod<br />
båtlaget av tre man, »båtförarn», som satt<br />
på framskottet, »bakroddarn» eller »roddarn»,<br />
som satt på mittskottet och längst bak, på stävbrädan,<br />
»stävarn» (Ångermanälven: »baksittarn»),<br />
som var den som arbetade med timret. Det<br />
gjorde han också om besättningen var två man.<br />
Genom en brädavbalkning i fören åstadkoms<br />
ett fack med en öppning upptill, det s k<br />
»köket». Här förvarades fånglina och regnkläder.<br />
Under framskottet förvarades yxa, stekoch<br />
kaffepannor, medan den personliga packningen,<br />
kontar och packsäckar, haft sin plats<br />
på ömse sidor om mittskottet. Utrymmet under<br />
mittskottet, det kallaste på båten, användes<br />
för förvaring av filmjölk och andra matva-<br />
Flottarlag, förmodligen vid Juktån i mitten av 1920talet.<br />
Förutom de vanliga flottarhakarna syns även<br />
den kortare »snipperhaken», brötspakar, ett par kontar<br />
samt ett sinkkoppel, dvs en länk fäst i stocken<br />
med en sinka. Foto: Olle Öberg, Gunnarn.<br />
ror. I Skellefteälven skall matsäcken ha förvarats<br />
under stävbrädan. I Ångermanälven lades<br />
den mot »stammen», dvs bakom roddaren.<br />
Redskapen i båten var båtshaken, »draghakan»,<br />
vars skaft, »hakafarken», av hävd huggits<br />
av flottaren själv. »Långbössorna» var en längre<br />
(ca 3 m) typ av båtshake som mest användes<br />
till att skjuta ut lösvirke från stranden eller<br />
från brötar. Stävaren har vid arbetet med timret<br />
använt en kort (ca 1 m) hake, den skwsnipperhakan».<br />
»Farkstången» (ibland bara »farken») stacks<br />
ner i botten när man ville hålla fast båten eller<br />
användes vid stakning motströms som hjälp<br />
till årorna. Stävaren skötte farkstången och<br />
även »beläggarpinnen» (ca 1 m lång) som tillsammans<br />
med fånglinan användes för att sammankoppla<br />
flera båtar. Brötspak, helst gjord<br />
av torrgran, samt under 1920-talet ett järnspett,<br />
medfördes för brötlossning. Kilkoppel<br />
för koppling av sladdbommarna och i en del<br />
båtar en slägga var andra redskap som kunde<br />
finns i flottarbåten jämte öskärl — förtennade<br />
skopor, tomma kaffeburkar - - och en reservära.<br />
»Farkstången» i användning vid forsrodd i Holmforsen<br />
i Umeälven 1959. Foto i Umeå flottningsförenings ar-<br />
227
FLOTTNINGSTERMER<br />
Battens — klenare plank av 2—2 1/2 tums tjocklek<br />
Bolackare — lösarbetare, ofta kringvandrande, som<br />
försörjde sig genom arbete åt olika skogsbolag<br />
Bombrytare — redskap för uppbrytning av bomsmiden<br />
Bröt (hop) — ansamling av virke som fastnat i flottleden<br />
Dykdalb (el. duc d'Alb) — uttrycket har samband<br />
med hertigen av Alba som konstruerade förtöjningspålar<br />
för de holländska kanalerna. Används<br />
inom flottningen som fästpunkter för bommarna.<br />
Flaggvak t — vid bäck eller timmerränna posterad person<br />
utrustad med flagga; hade till uppgift att signalera<br />
om en bröt uppstod<br />
Frodvuxet virke — ved med breda årsringar (snabbvuxet),<br />
användes huvudsakligen till massaved<br />
Moring — fast sänkstöd som användes vid spelflottning<br />
och varpning över sjöar och lugnvatten. Kunde<br />
även nyttjas som bomfästen.<br />
m^f— kubikmeter fast mått<br />
Not — virke inbommat för bogsering<br />
Nying — eldanordning, se ruta sid xx<br />
Pit props — rundvirke, användes som gruvstöttor<br />
Rumpa — slutrensning, det sist kommande virket i en<br />
flottled<br />
Flottningshake (överst) och sorteringshake använda<br />
av Umeå flottningsförening.<br />
Sinka, -oi— märla som användes för att fästa den<br />
kedja (sink-, märlkoppel) som sammanband två<br />
stockar<br />
Skibord — vattenlopp, vanligen av grövre längsgående<br />
virke, men även av tuktad eller kilad sten genom<br />
vilket överskottsvatten vid en damm kunde avrinna<br />
Skota, -or — term i Västerbotten och Västernorrlands<br />
län för upplagd hög av rundvirke<br />
Skuvbotten — slussbotten, underlag av stockar över<br />
vilket vattnet rann genom en damm<br />
Släntning — tilljämning av botten och stränder vid biflöttleder<br />
Spak — ca 2,5 m lång och 5-10 cm grov hävstång, ofta<br />
något kilformad nedtill, som användes framförallt<br />
i äldre tid och vid bäckflottning för att lossa brötar<br />
med grova virkesdimensioner<br />
Stenkista (stenarm) — flottledsbyggnad, arm av stenblock<br />
med uppgift att styra virket<br />
Strandskoning — trä- eller plåtinklädnad av främst<br />
bäckstränder, motverkar att det flottade virket<br />
fastnar<br />
Sättdamm — damm med smala lyftluckor, »sättär»<br />
Timmernavare — handborr, användes för att göra hål i<br />
stockändarna vid »pluggning» av bommar eller vid<br />
fästande av vidjekoppel eller bomtraljor/-smiden av<br />
järn<br />
Vakare — se Moring<br />
Se även tidigare <strong>nummer</strong> av VÄSTERBOTTEN<br />
1963 Sune Jonsson, Flottleden.<br />
1976/1-2 Om västerbottniska sågverk före 1900.<br />
1978/4 Karin Eriksson, Byskeälvens flottningsanläggningar.<br />
1980/1 Om baggböleriet.<br />
1980/2 Harald Bäckman, Om forsbåtar och forsrodd.
OM KÄLLORNA<br />
Utrymmet medger endast att en liten del av<br />
det material som ligger till grund för denna<br />
studie redovisas här.<br />
De muntliga uppgifterna har jag delvis samlat<br />
själv, delvis bygger de på professor Karl-<br />
Hampus Dahlstedts outtröttliga gärning som<br />
upptecknare och intervjuare under 1950- och<br />
1960-talen. Uppteckningar och bandinspelningar<br />
av intervjuer återfinns främst i Dialekt -<br />
och ortnamnsarkivet (DAUM), som är inrymt<br />
i Humanisthuset, Umeå universitet.<br />
Uppgiftslämnarnas och sagespersonernas antal<br />
är stort, mycket större än det lilla fåtal jag<br />
citerat och namngett. Ännu större är dock det<br />
antal människor — både män och kvinnor — i<br />
Västerbotten som äger oredovisade erfarenheter<br />
och kunskap om flottningen och dess inramning.<br />
Kan denna studie inspirera till att<br />
något ur dessa levande men hastigt döende<br />
kunskapsreserver blir bevarat åt eftervärlden,<br />
har den nått ett av sina syften. Dialekt- och<br />
folkminnesarkivet i Uppsala har för ändamålet<br />
utarbetat en frågelista som kan fås från<br />
DAUM.<br />
De arkiv jag utnyttjat är följande: Riksarkivet,<br />
Stockholm (strömrensningskommittens<br />
handlingar); Landsarkivet i Härnösand; Länsstyrelsens<br />
i Västerbotten arkiv; Folkrörelsearkivet,<br />
<strong>Västerbottens</strong> <strong>museum</strong>, Umeå (Umeå<br />
flottningsförenings arkiv); Umeå universitetsbibliotek<br />
(Johan Fredrik Cornells arkiv).<br />
Av offentligt tryck, betänkanden, statistik,<br />
riksdagstryck, kan särskilt nämnas socialstyrelsens<br />
två undersökningar av Skogsarbetarnas<br />
levnads- och arbetsförhållanden i Värmland,<br />
Dalarna och Norrland, SOS 1916, och Skogsbygdens<br />
arbets- och levnadsvillkor, två delar,<br />
SOS 1938. Betänkande med förslag till ny<br />
flottningslagstiftning, Stockholm 1917, innehåller<br />
fylliga redogörelser för flottningens bakgrund<br />
och vattendragens roll ur rättslig synvinkel.<br />
Bland periodiska publikationer bör nämnas<br />
Flottningstidskrift (1912-21) utgiven av Svenska<br />
flottningschefsförening samt dess Årsbok<br />
1925-26. Därefter bytte föreningen namn och<br />
Svenska Flottledsförbundets Årsbok utkom<br />
1928-1979.<br />
Äldre standardarbeten om flottningen i Sverige<br />
är Gunnar Andersson, Timmertransporten<br />
i de svenska vattendragen, Ymer 1907, Isak<br />
Winberg, Flottningen i allmänna flottleder<br />
fram till 1935, Göteborg 1944, och O J Näslund,<br />
Flottningsteknik, Stockholm 1915.<br />
Flottningsterminologi och tekniska beskrivningar<br />
återfinns t ex i Axel Cnattingius,<br />
Svenskt skogslexikon, Stockholm 1894, Vilhelm<br />
Ekman, Skogsteknisk handbok, Stockholm<br />
1908, Handbok i skogsteknologi, Stockholm<br />
1922, och Skogsordlista (Tekniska Nomenklaturcentralens<br />
publikationer nr 71.<br />
Stockholm 1978).<br />
Om Ångermanälven finns två tämligen nya<br />
arbeten, Birger Norman, Samverkan med en<br />
flod, Sollefteå 1966, och Sven-Åke Henriksson,<br />
Flottning förr och nu, Bjästa 1980.<br />
Om ingenjörskåren i Sverige har Nils Runeby<br />
skrivit i Teknikerna, vetenskapen och kulturen,<br />
Uppsala 1976.<br />
Skogs- och flottningsarbetarnas fackliga erfarenheter<br />
har beskrivits i Skogsarbetarrörelsen.<br />
Dokument belysande dess tillkomst och<br />
verksamhet, Stockholm 1948 och i Torvald<br />
Karlbom, Skogens arbetare, Stockholm 1968.<br />
Vissa uppgifter i avsnitten om båtarna och<br />
redskapen samt båtlagets arbete är hämtade<br />
ur en otryckt uppsats av Gunnar Sundberg,<br />
Flottnings<strong>museum</strong> i Vindeln, en idéskiss.<br />
Jag vill tacka alla de som på olika sätt bidragit<br />
till mitt arbete, ingen nämnd men alla tacksamt<br />
hågkomna.<br />
Sverker Sörlin<br />
229
Glimtar av västerbottniskt<br />
Lars-Erik Edlund<br />
Ofta talas om flottarlivet som om det vore en enhetlig<br />
företeelse. Så är naturligtvis inte fallet. Älvflottningen<br />
skilde sig markant från bäckflottningen,<br />
arbetet på spelflotten lika markant från de äventyrliga<br />
forsfärderna. Ofta omges flottarna och flottningen<br />
av ett romantiskt skimmer. Men flottarvardagen<br />
var hård och helt utan gyllene inramningar.<br />
I det följande skall jag, med hjälp av upptecknat<br />
och inspelat material som förvaras vid Dialekt-, ortnamns-<br />
och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM),<br />
söka ge några glimtar av västerbottniskt flottarliv.<br />
Flottarlivet var omvittnat hårt. Många arbetsmoment<br />
var rent livsfarliga; inte sällan inträffade också<br />
drunkningsolyckor. Men dagligen innebar flot.tningen<br />
umbäranden för manskapet. Man hade t ex<br />
små eller inga möjligheter att torka de blöta persedlarna.<br />
Dessutom var det, åtminstone i början av<br />
flottningssäsongen, kallt ute.<br />
Flottarnas skodon ett stort problem<br />
Ett alldeles speciellt problem hade flottarna med<br />
skodonen. I äldsta tid användes vanliga kängskor<br />
(näbbskor) av läder. Kängskon var ju överhuvudtaget<br />
landsbygdsbefolkningens vardagssko. Redan<br />
Linné prisade de västerbottniska kängskorna. Han<br />
säger i Iter Lapponicum att han visserligen i förstone<br />
tyckte »att de woro owiga, men fant att man<br />
med dem mycket lättare gå kunne än med något<br />
annat slag, förutan dett att de aldrig slå genom<br />
watn, ja än om man gingo upp emot slutet på dem».<br />
Emellertid var problemet med kängskorna just<br />
att de efter ett tag i vatten släppte igenom vätan.<br />
Vissa försökte, enligt uppgift från Strömnäs, Vilhelmina,<br />
avhjälpa <strong>detta</strong> genom att linolja lädret.<br />
230<br />
flottarliv<br />
Pä samma sätt brukade man även tjära dem invändigt.<br />
Ett annat problem var att kängskorna vanligen<br />
inte hade så höga skaft, även om sådana har tillverkats.<br />
Därför, berättar en gammal flottare från Malå,<br />
sydde man fast ett mjukt skinn i skaften, som sedan<br />
snördes åt med en rem kring byxbenen. Ibland<br />
hade man inte ens läderskor, utan fick hålla till godo<br />
med pappskor. Dessa kunde naturligtvis inte alls<br />
stå emot vätan. (Se närmare om sådana skor i <strong>Västerbottens</strong><br />
Folkblad 15 maj 1973.)<br />
Gummiskorna och gummistövlarna, som kom i<br />
användning under 1930-talet, innebar något av en<br />
revolution för flottarnas del. Sådana skodon höll<br />
tätt, men hade de nackdelarna att vara tyngre och<br />
varmare än läderskorna. Senare kom långstövlar av<br />
gummi i bruk.<br />
»Påsaröckarn»<br />
Vissa flottarlag hade en s k påsaröckar (dvs »påsryckare»)<br />
med sig. Denne hade som uppgift dels att<br />
finna arbetslaget en lämplig rastplats över natten,<br />
dels att bära arbetslagets matsäckar och dylikt från<br />
en rastplats till nästa, inte bara vid flottningsarbete<br />
utan också vid vägarbete, arbete med baslinor m m.<br />
(Enligt uppteckning av K-H Dahlstedt från Fatmomakke,<br />
Vilhelmina.) En meddelare (född 1895)<br />
från Nordanås i Fredrika berättar om en sådan påsaröckar<br />
att »han bruke fara i förväg om vi (i flottarlaget)<br />
sku få vil nånting häroppi forsa å här förbi,<br />
å jol (gjorde) nånting som kallese för nyinga.<br />
De ä de bästa som fanns, dom brann ju nästan hele<br />
natta, å komme man så man fick en bra plats så<br />
visst jick e ligge där.» (DAUM, bd 736.) Om nyingar,<br />
se ruta sid 205.
Berättelser om kosthållet<br />
Flottarnas kost bestod ofta bara av bröd (t ex<br />
Hotings spisbröd) och fläsk (ofta sk amerikanskt<br />
fläsk). Man drack också mycket kaffe. Tillgången<br />
på det amerikanska fläsket innebar, liksom det lätttillgängliga<br />
vetemjölet, en mindre omvälvning i<br />
skogs- och flottningsarbetarkosten. En bild av <strong>detta</strong><br />
kosthåll ger den meddelare, född 1893 i Rödålund,<br />
Umeå socken, som 1910 gav sig iväg på »langflyttje»<br />
upp till Sorsele och som färdkost för 28<br />
mils färd hade ett kilo amerikanskt fläsk och två<br />
kilo bröd. »Å så jekk ve (meddelaren och hans far)<br />
å åt dell e danne (det där) va slut», berättar han.<br />
(DAUM, bd 946.)<br />
Den mångomtalade kolbullen ingick också i<br />
flottningsarbetarkosten, även om den där aldrig<br />
slog igenom på samma sätt som bland de stationära<br />
skogsarbetarna. Kolbullen var mycket lätt tillagad.<br />
Man gjorde en tjock smet äv kallt vatten, vetemjöl<br />
och salt, hettade stekflottet till kokning och hällde<br />
i smeten som fick koka i flottet.<br />
Lisa Johansson berättar i boken Saltlake och<br />
blodvälling litet grand om kolbullens något kontroversiella<br />
introduktion i lappmarken: »Kolbullens<br />
historia började, då vetemjölet och det amerikanska<br />
fläsket kom till lappmarken. Skogsarbetarna<br />
blev då stora fläsk- och vetemjölskunder. Speciellt<br />
svårt hade emellertid vetemjölet det i portgången.<br />
I synnerhet äldre och konservativa människor brukade<br />
säga, att det var ett syndigt frosseri att äta vetemjöl.<br />
Många ifrågasatte till och med om kolbullsätaren<br />
efter slutad levnad hade någon möjlighet att<br />
få komma in i himmelriket. Det fanns också handlare,<br />
som vägrade att sälja vetemjöl till fattiga skogsarbetare<br />
och torpare. Det hände, att mor ibland hade<br />
svårigheter att få köpa vetemjöl hos handlaren i<br />
Idvattnet, och en gång fick hon en grundlig avbasning<br />
av hans hustru, som i stränga ordalag varnade<br />
mor för den slöseriets anda, som spritt sig bland de<br />
fattiga skogsarbetarhushållen. En gång, då jag hungrig<br />
satt och betraktade en skogsarbetare, som åt en<br />
kolbulle, minns jag att jag tyckte mycket synd om<br />
denne man, som satte sin salighet på spel genom ett<br />
så slösaktigt och högmodigt frosseri, men dessa<br />
samvetsbetänkligheter försvann helt och hållet, då<br />
han skar ett stort stycke ur kolbullen och gav mig<br />
det att äta, samtidigt som han slog upp en stor<br />
kopp kaffe åt mig.»<br />
Ackordslaget på Ängesbäcken tar kafferast. Varje flottare<br />
medförde vanligen sin egen kaffepanna. Ett järnspett används<br />
som upphängning. Foto i Umeå flottningsförenings<br />
arkiv.<br />
När flottarna kom till trakter där de med relativ<br />
lätthet kunde proviantera, införskaffades mjölkprodukter<br />
av olika slag. En flottare (född 1891), bosatt<br />
i Manjaur i Degerfors socken, berättar bl a att<br />
man i en gård i Gransjön silade »mjölka ti stora tråg<br />
å sä fick dem (flottarna) köp med grädd å allt å sä<br />
to hon femtan öre tråge. Å gräddn va sä olecklit<br />
tjock. Å sä to a (hon) fem öre för varje kornbrö du<br />
köpt å a. Å då du to de där tunnbrö å doppe ne i<br />
den där gräddn, sä va gräddn sä tjock sä bröe höll<br />
allri.» Men det var inte, berättar samme sagesman,<br />
på alla ställen som bespisningen var så bra. På ett<br />
annat rastställe »fick flyttjara köp mårtn (mört) sä<br />
myttje dem ville» för femtio öre per tråg. Vidare<br />
fick man här köpa »file, som va tjette (tätat) nan<br />
gång i mars». Den kosten smakade inte lika bra!<br />
Svårigheten att proviantera blev självfallet ännu<br />
större under kristider. Belysande är därvid följande<br />
berättelse (efter en meddelare född 1901, Åmsele<br />
i Degerfors socken): »Då (under första världskriget)<br />
var e ju ont om matn, alldes ofantlit. Men då sku vi<br />
ju få na extra tilldelning ve som var i flottningen,<br />
231
Mörtselforsen 1932. Foto: William Walter, Norsjö. Sönderslagen båt efter en olycka i Rusbäcken<br />
1958. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
na brö å na kött, hell na fläsk. De där bröe var som<br />
de hadd vye (varit) sjöskadat (vattenskadat) på na<br />
vis, å hadd bettne (fått gammal, dålig smak). De<br />
lukte å var kolbeckande svart. Å så sku ve få na<br />
fläsk å hä komme i form av skinker. Just alldeles<br />
gult.» Två av arrendatorspojkarna i Djupsund (Degerfors<br />
socken) skulle få en hel skinka i tilldelning.<br />
»Å n där fläskskinka jikk ju int ner i näverkonten<br />
döm hadd. Då hadd döm ställd han (konten) ini<br />
båtn å sä la döm fläskskinka ovanpå. Å sä — sä va<br />
ju långt å ro å döm hadd rodd ungefärligen halve<br />
sträcka — skull döm växla å byt om roddara å sä<br />
sjvickt e till i båtn å sä for fläskskinka den där vägen,<br />
å där jär a än i da.»<br />
Mera ordnade blev utspisningsförhållandena senare,<br />
då »langflyttjara» ibland utspisades vid dukat<br />
bord med kost som särskilt anställda kokerskor tillrett.<br />
Den medhavda kosten förvarades ibland i något<br />
som kallades flyttjarskåp. Detta var helt enkelt<br />
ihopspikat av tunna brädor. Det fanns mindre fack<br />
i flyttjarskåpet, där man kunde ha också annat än<br />
matvaror, t ex snus och tobak. Vanligare var dock<br />
att matvarorna forslades i kontar, senare också i<br />
ryggsäckar och unikaboxar.<br />
232<br />
Liv och rörelse...<br />
I timmerflottningen fanns åtskilliga livsfarliga arbetsmoment.<br />
Ofta skadades t ex båtarna i de vådliga<br />
forsarna. En man från Rödålund i Umeå socken<br />
berättar om hur han och en kamrat klarade situationen<br />
när en bräda i flottarbåten brutits sönder i<br />
en fors: »Så sprute ne in vattne, å han som satt på<br />
stäven han börje på va förskräckt å hadd lust å grine.<br />
'Naa', sa ja, 'nu jälp e int å sett å grine, nu jere<br />
frågan om klara livhanken. Ta å dä blusen, stopp<br />
han ti håle å sätt fotn på, å hall!' Å dä jol (gjorde)<br />
att han sto e dänna å höll fotn å höll åt sä pass tjett<br />
(tätt), å till våran räddning sä jär en holme dänna<br />
nederå Kittelfarsn, annars hadde ne no gått dålit.»<br />
Sedan man kommit i land på holmen var det att<br />
provisoriskt söka laga båten. Man hade bara att söka<br />
rätt på »n dukte stock då, å klyv sä n bree (bräda)<br />
å spik dit n lapp. No vart e fäll klumpit, men i<br />
alla fall, ve feck båtn tjett (tät).»<br />
Samme meddelare berättar också ett annat flottningsminne,<br />
som inträffade i Linaforsen (i Vindelälven<br />
vid Vormsele). »Där ve sitt å ät sä komme ne<br />
en sån där vervisp (vindvirvel, tromb). Si ve — de<br />
jär n ava mitt emot som dom kall Jerikoavan — sto<br />
e ba lövsprutn borta (av) videbuska. Å då var e en
som var lite frän: 'Ha du sitt, snöen ('den snöde' =<br />
djävulen) kom borte Jerikoavan'. Åck stocka trille<br />
på,ån, å då dä då kom mot där ve höll på hadd matrast,<br />
var e tri båta söm den där vervispa tog tag i.<br />
Å en (båt) han lyfte sä högt, ja försäkra, de va då<br />
fem tan meter, å sä föll han ne ti backen sä dä braska<br />
ba teil. Men då var e då han söm fick båtn sönderslöjjen,<br />
han hadd n rallarsäck å där hadd n en<br />
liter brännvin. Men flaska höll. Å då kom han till<br />
min far å sa: 'Hördö, du jett (måste) fäll meje (medge)<br />
nu, att hä jär guss gåvor te brännvine då flaska<br />
höll, å du såg hur högt opp båtn var.' 'Jaa', sa han,<br />
'tacka för att hä jer guss gåvor, hä jer inge tu tal<br />
om hä.'»<br />
... och monotoni<br />
Men flottningsarbetet var inte bara många gånger<br />
livsfarligt och spännande. Att timme ut och timme<br />
in vandra på spelflotten var ett monotont och krävande<br />
arbete. Inte undra på att man därför sökte<br />
lätta upp stämningen med vissång. En informant<br />
(född 1900, Åmsele, Degerfors socken) säger att<br />
sångerna, »hä va ju hä som skull oppehall kadusen<br />
då du for val (började bli) trött. Hä sjongese<br />
(sjöngs) sä dä hördes alldes sä långt.»<br />
Spelmän på flottarna<br />
Till sällsyntheterna hörde att man hade spelmän på<br />
flotten. En flottare (född 1896, Strömsund, Stensele<br />
socken) berättar bl a att spelmännen i flott -<br />
ningen, »däm hadd e no bäst döm. Döm satt meste<br />
bara å spela, sä att de sku gå bra gå. — Hä va n Jonte<br />
däri Feboberj (vittbekant fiolspelare) å morbror<br />
Kristoffer (dragspelare), som spela gammeldagslåta.»<br />
Han uppger vidare, att dessa hade samma betalning<br />
som de andra i flottar laget.<br />
FLOTTAR VISOR<br />
Många av de visor som flottarna sjöng var naturligtvis<br />
vanliga rallarvisor och skillingtryck. Men det<br />
fanns också en flottarnas egen visskatt. Många visor<br />
har aldrig blivit och kommer aldrig att bli upptecknade,<br />
eftersom de av sagesmännen ansetts för »fula»<br />
för offentlighet. Det är emellertid vanligt att även<br />
mer oanständiga visor framkommer inom ett manskollektiv<br />
som t ex bland flottare, rallare och stenhuggare.<br />
önusbäcksvisan<br />
Önusbäcksvisan tillkom cirka 1908 och är skriven<br />
av Bror Andersson, östra Högkulla, Norsjö. Texten<br />
är hämtad ur Hembygdsboken Norsjö socken; melodin<br />
efter Vera Eriksson, Granbergsträsk, Jörn.<br />
c ÄT<br />
4<br />
v<br />
^ r n m m<br />
M.'kaeü - tn i ockiewi.dS. mspefcfc\wto/»er!*:<br />
hajra qpbbarte', mm vnkWneri Ix^bedaWwatfif^.<br />
Vår chef han heter Wikström, är Sävenäs inspektor,<br />
åt höger håll hans sinne, och flottningskonsten stor.<br />
Sitt manskap han kan ordna likt Sveriges officer,<br />
men inte utan kostnad, när han i pungen ser.<br />
Han gångar själv till dammen för att sitt verk bese,<br />
och västanvinden blåste, jag tror i dagar tre.<br />
Allt gick med liv och hälsa, med stora steg framåt,<br />
och Fröbergs lag i sladden uti en gammal båt.<br />
Vår proviant och föda bestod av margarin,<br />
för fläsk fanns ej att köpa, och inte har vi svin,<br />
men några ludna korvar, som säljs i ögonmått,<br />
och chefen han försäkrar att måtten håller gott.<br />
En liten helskäggsgubbe han har till adjutant,<br />
ibland har han befälet och är som kommendant.<br />
Han drillar sina toner som näktergaln i lund,<br />
blott kaffetåren smakar med ett uti hans mun.<br />
Ja, litet fisk har ljustrats, som ock till föda går.<br />
Det strider visst mot lagen, det kom jag nu ihåg.<br />
Men lagen vill jag glömma, när nöden trycker på,<br />
när läckerbiten laxen står klar i öppen våg.<br />
Nu är det tio dagar vi flottat timret fram,<br />
och äro nu i Örträsk, och där är också damm,<br />
men dammen måste vaktas för ramponerings skull,<br />
jag hört det tio gånger, att tjärn är mer än full.<br />
233
Nu äro vi i träsket, och vind bär oss emot,<br />
då blir det många dagsverk i underchefens bok.<br />
Då är det till att släppa ett tag med frusen hand,<br />
förrän vi målet hunnit vid »gravens» stora rand.<br />
Nu är det sista gången, vi hälsar dig farväl,<br />
vid öppningen av rännan, som bär till Malåns älv.<br />
Du rullar nedåt kusten alltefter gammal sed,<br />
en del går in i sågen, en del blir massaved.<br />
Nog finns det mer att skriva, men lönar ej minsann,<br />
och inte vill jag nämna goda enkla namn,<br />
men tankarna de ila likt svanen över sjön,<br />
och bättre är att tiga än så för grova frön.<br />
Nu slutar jag att skriva på denna enkla sång,<br />
det tar ju tid att sjunga, om visan blir för lång.<br />
Adjö då alla gubbar, och så ett hjärtligt tack,<br />
för nu har kvällen kommit och vi har mörker natt.<br />
Flyttjarvisa från Degerfors<br />
Visorna innehåller ofta rätt frän kritik mot löneoch<br />
arbetsförhållanden, alldeles som fallet är med<br />
Önusbäcksvisan. Detta gäller även den korta visa<br />
som Ingrid Pettersson upptecknat i Degerfors 1932.<br />
Den heter kort och gott Flyttjarvisa.<br />
234<br />
Kom lyssnen i brödrar, ty nu vill jag sjunga<br />
en visa för eder båd' gamla och unga<br />
om flottningens ordning här uppe i nord<br />
den visan har diktat, han fäller ej mod.<br />
Dit upp ska ni fara, dit ned ska ni springa,<br />
ty annars så blir eder avlöning ringa.<br />
Ni är icke bättre, ni är icke värd<br />
att tjäna nå mera än brödet är värd.<br />
Men stackars de männen, som här skall arbeta<br />
för ringa dagpenning, hur kan vi bli feta,<br />
när basarna skrika beständigt gå på,<br />
vi bliva ju magra som Faraos får.<br />
Å skriva å räkna det kan nästan alla,<br />
som här uti visan för basar vi kalla,<br />
men likväl kan ingen få fullt för sin tid,<br />
ty något är borta, när vi få likvid.<br />
En klagan man hörer att flottning blir dyra<br />
när manskapet stigit till tjugu o fyra<br />
å tolv äro basar den trettonde elev<br />
och ökas manskapet nog fan blir det fler.<br />
På spelet där triyas de knävlarna bäst,<br />
där koka de kaffe och fira sin fest,<br />
vid spel och vid avhåll i spakar, på golv<br />
det skrider ej mycket för prinsarna tolv.<br />
Drunkningsvisor<br />
Drunkningsolyckor skedde inte sällan i flottningen.<br />
Ibland kunde det diktas en visa om händelsen, ofta<br />
med ganska romantisk hållning till flottar livet. En<br />
sådan »drunkningsvisa» berättar om en ung flottare,<br />
som drunknade i arbete efter Tannån. Den börjar<br />
med följande strof:<br />
Det doftar av blommor i grönskande skog<br />
och fåglarna bygga i träd sina bon,<br />
och vattnet det brusar å snön smälter bort,<br />
men människans liv blir ju stundom så kort.<br />
(Visan meddelad av en flottare född 1890, Dorotea<br />
socken.)<br />
Mats Rehnberg har i uppsatsen Arbetets folkdiktning<br />
anfört några strofer ur en »drunkningsvisa»<br />
från Västerbotten:<br />
En visa jag nu sjunga vill, om ni vill lyssna till,<br />
den handlar om en yngling som sitt liv förlora fick<br />
uti den kända Vindelälv, där mången drunknat har,<br />
där även han fann graven i sina unga dar.<br />
År nittonhundra åtta tjusjette juli natt<br />
tre båtlag voro sända till Nedre Trollfors kant<br />
att lossa där en bröte ej långt från södra land,<br />
så att de som lossa tjära, skull få sitt parti fram.<br />
Där stodo vi och drogo, ja hojta gjord vi glatt,<br />
ja hela natten gick det med munterhet och skratt.<br />
Den ena stocken före en annan strax därpå.<br />
Till sist lösstöttes haken för Vilhelm ytterst på.<br />
Han ramlar ner i älven, som brusar nu med kläm.<br />
Folk hastar mycket häpna till sina båtar hän.<br />
Han syntes tappert simma, men snart han dock försvann.<br />
För sent kom alla hjälpare. Han fanns ej mer igen.<br />
Även om det faller utanför den geografiska ramen,<br />
vill jag i sammanhanget ändå citera en strof<br />
från den berömda Agnsjö-visan (Ångermanland),<br />
diktad med anledning av sex flottares drunkning.<br />
Nu ljödo hemska nödrop i kör och stämmors ljud<br />
och vattnets yta blänkte i strid på liv och död.<br />
Två man till strand syns simma, de andra vadar än<br />
omkring den vända båten, de kämpade som män.<br />
(Citerat efter nämnda uppsats av Mats Rehnberg,<br />
sid 313.)
KÄLLOR OCH LITTERATUR<br />
De huvudsakliga källorna till denna uppsats är<br />
grammofoninspelningar, ljudbandinspelningar<br />
och upptecknat material, som förvaras vid<br />
Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i<br />
Umeå (DAUM). En del material vid Dialektoch<br />
folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA) har<br />
också utnyttjats. Vid återgivningen av fonogram<br />
har till viss del originalberättelsernas<br />
språkform bevarats.<br />
Litteratur<br />
ARVIDSSON, ALF<br />
tion...<br />
Se Visor i västerbottnisk tradi-<br />
BERG, GÖSTA Kosthåll. I: Arbetaren i helg och socken.<br />
Kulturhistoriska studier. I. Hus och hem.<br />
Stockholm 1943.<br />
BERG, GÖSTA Tillfälliga bostäder. I: Arbetaren i<br />
helg och socken. Kulturhistoriska studier. I. Hus<br />
och hem. Stockholm 1943.<br />
DRAKE, SIGRID <strong>Västerbottens</strong>lapparna under förra<br />
hälften av 1800-talet. Etnografiska studier.<br />
Akad. avh. Stockholm 1918. (Facsimilupplaga<br />
Umeå 1979.)<br />
OM ORDET FIRABEL<br />
När flottarna gjorde kväll kunde ropet firabel skalla. Man<br />
kunde också säga nu jär e firabel, »nu är det kväll, nu skall<br />
vi gå hem». Detta egendomliga uttryck är en sidoform till<br />
ordet fyraben, benämning på den tidpunkt på aftonen, dä<br />
hantverkarna upphörde med arbetet. Ordet har också<br />
kommit att användas om självtagen ledighet, »frimåndag».<br />
Man kan t ex säga: »Jag firablade mitt i veckan» och därmed<br />
mena att jag tog mig »frimåndag». — Ordet är lånat<br />
från lågtyskan, där firavent betyder »aftonen före en<br />
helgdag». I <strong>detta</strong> ords förled återfinner vi det viren, som<br />
ligger till grund för det vanliga svenska fira, »taga sig ledigt»,<br />
»celebrera» m m . Ordet Feierabend används allmänt<br />
i Tyskland i betydelsen »slut för dagen», »helg».<br />
Vindelsladden klar 1947. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
EKBO, SVEN Tre ordstudier, 1. Nödeld. I: Meijerbergs<br />
arkiv för svensk ordforskning, 8. Göteborg<br />
1952.<br />
Hembygdsboken Norsjö socken. Norsjö 1976.<br />
JOHANSSON, LISA Saltlake och blodvälling. Berättelser<br />
från nybyggartiden i lappmarken valda<br />
och redigerade av Sune Jonsson. Stockholm 1968.<br />
LINNE, CARL von Iter Lapponicum. Andra upplagan<br />
med bilagor och noter ombesörjd af Th. M.<br />
Fries. (Skrifter af Carl von Linné utgifna af Kungl.<br />
Svenska Vetenskapsakademien, V.) Upsala 1913.<br />
REHNBERG, MATS Arbetets folkdiktning. I: Arbetaren<br />
i helg och socken. Kulturhistoriska studier.<br />
II. Vardag och fest. Stockholm 1944.<br />
RIETZ, JOHAN ERNST Svenskt dialektlexikon.<br />
Ordbok öfver svenska allmogespråket. Lund 1962.<br />
(Fotolitografisk reproduktion.)<br />
SAOB = Ordbok över svenska språket utgiven av<br />
Svenska Akademien. 1-. Lund 1898- .<br />
WIKLUND, K B Nyingen och dess namn i finskan<br />
och lapskan. I: Le monde oriental, Vol. 12. Uppsala<br />
1918.<br />
Visor i västerbottnisk tradition i urval av Alf Arvidsson.<br />
Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och<br />
folkminnesarkivet i Umeå. Serie C, Folkminnen<br />
och folkliv, Nr 2. Umeå 1981.<br />
235
Karl August Abramsson - man med vattenflötverk<br />
Elisabeth Rasch<br />
I våras visades på museet en utställning av den från<br />
vännästrakten härstammande konstnären Torsten<br />
Norman (nu bosatt i Göteborg). Utställningen kallades<br />
»Man med vattenflötverk», där kärnan bestod<br />
av åtta stora oljemålningar.<br />
Målningarna bygger på ett verklighetsmaterial.<br />
I Mårdsele våren 1934 fick Norman som barn upp-<br />
Två bilder ur Torsten Normans svit »Man med vattenflötverk».<br />
1930-talet. Foto: Ivar Nyström.<br />
leva en »vattenshow» av förmodligen liknande slag<br />
som den här avbildade. Utifrån föreställningen och<br />
de rykten som föregick den gestaltade Norman sin<br />
målningssvit.<br />
Vem är då mannen med vattenflötverk? Han<br />
hette Karl August Abrahamsson (enligt kyrkböckerna<br />
— själv kallade han sig Abramsson), född<br />
Nedan: K A Abramsson vid Hednäs färjställe, början av
Vindelälven, början av 1930-talet.<br />
1873 i Dahlskog, Tuggensele, Lycksele församling.<br />
Som ung försörjde han sig på diverse olika sätt —<br />
bl a som skogsarbetare, som flottare och som gruvarbetare<br />
i Kiruna. Från 1905 och fram till den dag<br />
han togs in på Hällnäs' sanatorium i mitten av 1940<br />
talet var han landsbygdsagent åt olika grossistföretag.<br />
Han levde alltså mestadels som en vagabond,<br />
reste ofta på cykel längs Vindel- och Umeälvarna<br />
och utmed västerbottenskusten, lastad med varor<br />
av skiftande slag.<br />
Vid sidan om dessa sysslor för levebrödet ägnade<br />
K A sig åt något helt annat, som gjorde honom till<br />
ett tacksamt och intressant objekt såväl för konstnärlig<br />
gestaltning som för en mer eller mindre fantasifull<br />
ryktesflora bland hans samtida.<br />
Från år 1907 arbetar han med »uppfinningsarbeten<br />
av många olika modeller» (enligt K A:s ansökan<br />
till Ingenjörsvetenskapsakademien 1921; mer därom<br />
senare).<br />
Det visade sig i samband med utställningen på<br />
museet att K A fortfarande lever kvar i minnet hos<br />
många västerbottensbor, antingen genom hörsägen<br />
eller genom att man i barndomen upplevt någon av<br />
hans föreställningar på vattnet. I vissa fall har man<br />
även sparat fotografier tagna i samband med K A:s<br />
förevisningar av sina uppfinningar.<br />
Många minns K A:s uppvisningar då han utstyrd i<br />
paletå, stövlar och kask »gick på vattnet» medelst<br />
ett slags skidpontoner på fötterna och stavar med<br />
upp- och nedvända burkar nedtill. På ryggen bar<br />
han alltid sitt »vattenflötverk», en egen variant av<br />
flytväst bestående av en lufttät plåtcylinder, utifall<br />
att han skulle välta eller börja sjunka. Han lär inte<br />
ha varit simkunnig.<br />
237
Inte sällan kryddade K A uppvisningarna ytterligare<br />
genom att när han var lagom långt från land<br />
ta upp en lapp och börja recitera någon av sina egna<br />
dikter. Enligt en sagesman kunde en av dessa<br />
dikter låta ungefär så här:<br />
Mot tidens dåd för våd och råd<br />
mitt flätverk gungar fram<br />
ren fattar det flöt om den segrande härd<br />
för stormarnas stramande tjåt.<br />
Vi veta det band över havet<br />
pontonernas flytande flöt<br />
för det band har mitt flätverk utfärdat en frist<br />
det har dränkningen tagit bort.<br />
Uppfinningen står av pontoner<br />
ett fräsande rim till roman<br />
det säger sig självt och det varar<br />
uppfinningen dyker på grund.<br />
238<br />
Epilog<br />
Nu havets faror stäcktat är<br />
till stängda vattentätan står det vattenflöte<br />
utav stål.<br />
Ekorrträsk, troligen år 1925. Foto: Birger Königsson.<br />
Vid andra tillfällen tog han i stället upp ett instrument,<br />
t ex ett munspel, som han underhöll publiken<br />
på land med.<br />
Att en del av publiken också befann sig ute på<br />
vattnet i roddbåtar, och därvid eventuellt hade försummat<br />
den avgift K A begärde, grämde honom<br />
inte alltid. En sagesman ville som liten pojke se<br />
K A:s uppvisning vid Ratan. För att slippa be föräldrarna<br />
om en peng till inträdet, lånade han i stället<br />
en roddbåt för att beskåda det hela från sjösidan.<br />
Skräcken tog tag i honom då den beryktade<br />
»Abram» plötsligt stakade ut till honom. Men i stället<br />
för att köra bort honom, bad K A att pojken<br />
skulle ligga kvar »i den händelse han skulle driva till<br />
havs».<br />
Avgiften var 40 öre för vuxna och 15 öre för barn.
KA säljer biljetter. Foto: Birger Königsson.<br />
Och pengar behövde han. Dels hade han som<br />
princip att alltid betala för sig, om det så bara gällde<br />
en invit till en kopp kaffe — »annars fick det vara»<br />
— dels och framför allt arbetade han med större<br />
och mer kostnadskrävande uppfinningar än skidpontoner<br />
och det lilla »vattenflötverket» han bar på<br />
ryggen.<br />
Han lät trycka upp vykort på en del av sina större<br />
projekt, som t ex det s k »flygskeppet».<br />
I samband med flygskeppet utvecklade han en<br />
kortvarig men intensiv korrespondens med Ingenjörsvetenskapsakademien<br />
i Stockholm. Den 4 juli<br />
1921 ansökte han om ett »lån eller understöd» på<br />
1.000 kronor för fortsatt utveckling av sin konstruktion.<br />
Av <strong>detta</strong> blev emellertid intet. Akademien<br />
skymtade inte någon ny norrländsk Henry Ford i<br />
flygskeppstillverkaren från Lycksele, trots K A:s<br />
formulering i sin ansökan: »Giver Akademien kännedom<br />
att flygskeppsbyggnationen är en beräkning<br />
på grund av billigare pris samt tillgängligheter för<br />
en var att göra sitt eget Flygskepp.»<br />
Enligt ett obestyrkt rykte skulle K A ändå slutligen<br />
ha blivit färdig med träskrovet till sitt flygskepp.<br />
Det återstod endast en motor, som K A efter<br />
översändande av konstruktionsritningar fått löfte<br />
att erhålla från den stora motorkungen i USA,<br />
Henry Ford. Det är inte utan att man anar att den<br />
västerbottniske uppfinnarfantasten K A Abramsson<br />
på ett eller annat sätt fått sig till livs den marknadsfilosofi<br />
som Henry Ford lanserat genom införande<br />
av löpande band-metoden.<br />
239
ödet eller illvilligheten ändrade dock planerna —<br />
i väntetiden på motorleveransen tände några pojkar<br />
på hela flygskeppsskrovet.<br />
År 1929 var det så dags för en förnyad ansökan,<br />
denna gång till »över Baningenjör för Statens banavdelning<br />
i Norrland». Han ansöker om att få en fribiljett<br />
till Stockholm för att hos Patentverket förevisa<br />
»Bärvattenflöten», som antingen var en variant<br />
på tidigare nämnda ryggcylinder eller den »Ångbåtsöverbyggnad»,<br />
som han själv låtit föreviga på ett vykort.<br />
Vad som sedan hände med dessa uppfinningar<br />
vet vi inte, men Kungliga Patentverket godkände<br />
inte K A:s ansökningar, vilket måste ha grämt honom<br />
mycket. Vad som hände med K A själv vet vi<br />
heller inte mycket om. Han var en särling med sin-<br />
240<br />
ne för det spektakulära och för vad som kunde roa<br />
hans medmänniskor. Men vilka var hans egentliga<br />
drivkrafter, drömmar och tankar?<br />
Torsten Norman har givit oss sin föreställning av<br />
»Tok-Abram» som person, där han ensam ger sig av<br />
från en av sina föreställningar, med sänkt fiol och<br />
nedböjt huvud, medveten om sin särart och ensamhet.<br />
K A avled i april 1947 i tbc på Hällnäs sanatorium.<br />
Ett tack riktas till de personer som i samband med<br />
utställningen välvilligt ställt fotografier och annat<br />
dokumentärt material till museets förfogande.
SLÖJDKURSER<br />
Under hösten anordnas slöjdkurser i samarbete<br />
med <strong>Västerbottens</strong> luns hemslöjdsförening:<br />
21-25 september FÄLLBEREDNING FÖR FÄRÄGARE Karin Lundholm, Järvsö<br />
9—13 november SPÄNKORGSFLÄTNING, fortsättningskurs Lissy Olofsson, Botsmark<br />
14-15 november TOVNINGSHELG Karin Lundholm, Järvsö<br />
Förfrågningar och anmälningar kan göras till museets reception, tel 090/11 86 35.<br />
I nästa <strong>nummer</strong><br />
Det sista häftet för året har kulturminnesvården<br />
i länet som huvudtema med bidrag<br />
bl a om restaureringen av Rusa lappläger,<br />
stenåldersboplatser i Dorotea och om<br />
fångstgropar. Skellefteå <strong>museum</strong>s nya lokaler<br />
presenteras av Pär Hallinder.<br />
Boplatsudden vid Arvavan grävs och sållas efter<br />
att ha indelats i rutor.
Västerbotten •<br />
En tidskrift om liv och arbete förr och nyss,<br />
om natur och kultur, om människor och djur.<br />
Prenumeration: årets häften 40<br />
häften i en bok<br />
häften och bok<br />
lös<strong>nummer</strong><br />
Rekvisitioner och prenumeration:<br />
<strong>Västerbottens</strong> läns hembygdsförening,<br />
Pg 6 26 22 - 6.<br />
45<br />
65<br />
15<br />
Tidskriften utkommer med fyra <strong>nummer</strong> per år.<br />
Redigeras av tjänstemännen vid <strong>Västerbottens</strong> <strong>museum</strong> och<br />
Skellefteå <strong>museum</strong>.<br />
Ansvarig utgivare: Anders Huggert.<br />
Redaktör för <strong>detta</strong> <strong>nummer</strong>: Bo Sundin.<br />
Grafisk form: Göran Carlsson och Petter Perstrand.<br />
Redaktionens adress: <strong>Västerbottens</strong> <strong>museum</strong>, 902 34 Umeå.<br />
Tel 090/11 86 35.<br />
Offsettryck: UTAB, Umeå 1981. ISSN 0346-4938.<br />
<strong>Västerbottens</strong> läns hembygdsförening;