Vägen tillbaka.indd - Kriminalvården

Vägen tillbaka till samhället
F ä n g e l s e
För många slutar resan genom rättssystemet med
en plats på någon av våra anstalter. Men att hamna
i fängelse är långt ifrån någon ändstation. Tvärtom,
med ett individuellt anpassat program kan tiden
som intagen bli början på en helt ny resa. En resa
tillbaka till ett hederligt liv.
De klienter som kommer till kriminalvården har ofta
dålig skolunderbyggnad, beroende på tidigare anpassningssvårigheter
som inneburit skolk och därmed
kunskapsluckor. Många saknar yrkesutbildning och
har dålig eller ingen anknytning till arbetsmarknaden.
En mycket hög andel av dem som dömts till fängelse har
svåra drogproblem. Mer än hälften av dessa har erfarenhet
av injektionsmissbruk med narkotika. Många saknar
bostad och har en mycket dålig ekonomi.
Under tiden i fängelse är det Kriminalvårdens ansvar
att förbereda den intagne till ett bättre liv i frihet efter
strafftiden. Detta görs genom utbildning och arbete
men även genom olika former av påverkansprogram.
De flesta klienter är män. Drygt hälften av de som
tas in i anstalt har tidigare suttit i fängelse. Bland de
intagna finns personer i alla åldrar, från ungdomar till
ålderspensionärer.
Missbruk och kriminalitet är sociala faktorer
som hör nära samman. Kriminalvården bedriver
en utveckling för program som har vetenskapligt
bevisade effekter på återfall i brott och missbruk.
Kriminalvården har också byggt upp behandlings-
och motivationsavdelningar på anstalterna för att
klienterna ska komma tillrätta med sitt missbruk.
Trots att kriminalvården satsar stort på säkerhet och
kontroll förekommer narkotika inne på anstalterna.
Detta är ett stort problem, då klienter som är påverkade
av narkotika är svåra att påverka och behandla. De
är också oberäkneliga och utgör en säkerhetsrisk för
personal och andra intagna. Kriminalvården använder
narkotikahundar för att söka efter och avskräcka
från att föra in narkotika. Urinprov och visitationer är
andra sätt att kontrollera narkotikainförseln.
Kvinnor i fängelse har ofta andra problem och
förutsättningar än männen och de placeras därför
på särskilda anstalter. Många av kvinnorna har missbruksproblem
som kan ha medfört att de blivit fysiskt
nedgångna. Många har barn och bär på en skuld, då
de känner att de svikit dem. För att underlätta kontakten
mellan mor och barn har besökslägenheter och
lekplatser inrättats på de flesta anstalter.
”Kvinnor som döms till fängelse
är trasigare än män, både
fysiskt och psykiskt. Det ställer
höga krav på personalen, och
naturligtvis på mer resurser.”
Benny Andersson, kriminalvårdsinspektör,
Hinseberg