l - Vaasa

le>_M/'..'^.H>c «'-^ >l »'»»-'.^.. " »-i»'», » ,ii.>» ' 

v. , ».^ ».

?/'

Grefwens 

von LNÎO>V3XI3 

Levnadslopp 

och 

Resor, 

af honom sjelf bejkrefne. 

'^^M_W»>M»-»IW»WM«WW^"^ 

ISammandrag med Tillagningar. 

Stockholm, 

Tryckt j Kongl. Ordens-Tryckeriet/ i79i«

Swenjke Ofwersättarens Företal. 

/N^ref LeniowllîB Lefnads - bestrifning är 

upfyld med si mänga owäntade och 

synnerliga urträden, at den stulle läsas mcd 

et stags rörelse, om den ock wore en blott 

Roman. Denna känsla minner dock hos Läsaren 

mera stadga, i den män han förwitzas, 

at dctze händelser wärkeligen tildraglt stg. 

Til detta ändamäl tror sig Öfwcrsittaren 

böra för sin del nägot bidraga. 

Grefwens egen Dag-bok är af honom 

sjelf författad pä Fransyska. Efter Grefwens 

äterkomst frän Madagascar, och under 

hans tvistande i Ängland, kom Originalet 

uti Herr 

von K/l2Ze

Foretal. 

de Originelle Handlingar til Brittiska iVlu. 

lZeum, pä det hwar och en stulle äga tilfälle, 

at där förwitza stg om utgifwarenS noggranna 

ätgärd. Af simma Herr NicKollon 

äro ock de händelser samlade, som träffat 

Grefwen innan detz förwisning til Ramtschatka, 

och uti Inledningen här meddelas. 

Strax därefter sig man trcnne,för utmärkta 

insigter och urstillning, ryktbare Lärde i Tyskland, 

företaga Öfwersättningar af detta Arbete, 

nämligen Hof-Rädet och Prof. I^. 

lollter iHalle, hans Son, Chur-Mainziste 

Hof-Rädet och Prof. (3eo>-Z rolttsr, samt 

den för sina Geographtsta kunskaper berömligt 

kände Prof. wid Gymnasium i Hamburg, 

(^. 0. KKelinZ. De twänne förstnämnde 

meddelade Leniowlkis händelser i 

blotta Utdrag, men Herr KdelinZ utgås detta 

nog widlöftiga Wärk uti fullständig Öfwersittning, 

Hanib. 1791, 2 Delar i stor 

Octav, med alla Bilagor och Handlingar. 

Af denna Uplaga har Swensta Öfwersittaren 

stg betjent, simt därwid icke utelämnat 

det minsta, som hört til kädjan af händelsernas 

lopp, eller iannat afseende kunnat ädraga 

stg Swensta Läsares upmärksimhtt. Däremst

Företal.' 

emot har han gifwit werket en annan indelning, 

sitt hwart och tt förekommande föremal 

pä det ställe honom synts enligt med 

sikens natur, gjort sammandrag af de i 

Original-uplagan införde Bref, simt uteslutit 

Grefwens Vestrifning om Ramtschatka 

och Ruriliste Öarna, emedan den icke innehöll 

nägot annat, än hwad Swenste Läsare 

redan kunna finna i den öfwer denna Half- 

Ö är 1787 i Upftla tryckta Vestrifning. 

Hwad sjelfwa händelserna angär, si 

hafwa de wäl icke nägot annat bewis, än 

det anspräk hwar och en äger at anses trowärdig, 

til detz motsatsen läggcs för en dag. 

De äro witzerligen owanlige, men innefatta 

dock intet, som kan anses för aldeles otroligt. 

At de sta uti et synnerligt sammanhang, at 

ringa tilftllighetcr wärkat owäntade fölgder 

och si sällsynta utslag fölgt pä Grefwens 

tilstälda förberedelser, bör sannolikt tilstrifwas 

den flughet och ssicklighet, hwarmed 

Grcfwen wctat bctjena sig af hwarje sig yppande 

wälfning. Grefwens Historia är icke 

det enda exempel, at mod, drift, snille och 

lycka tilstapat owäntade upträden. Men det, 

som synes tala för hans trowärdighet, at- 

)o( ? min-

Foretal. 

minstone idtt hela, är at han berättar sina 

Öden med all möjelig enfald och köld, och 

för ingen del, med utrop öfwer Tyranni och 

wäld, med öfwerdrefna teckningar och uphöjande 

af sin skicklighet, förer en Romanhjeltes 

wanliga spräk, ehuru han witzerljgen 

ägt bäde snille och penna a t öfwcrrasta sina 

Läsare, om hans föremal warit at endast ädraga 

stg deras beundran. 

Ide stycken, dä? Grefwens upgifter 

kunna granstag efter andra kända arbeten, 

har Öfwerfättaren någorlunda fölgt honom 

pä spären. Hans resa tjl Ochotst afwiker 

icke frän de kunskaper wi äga om Siberien. 

Marchc-routan instämmer med de bästa Chartor, 

utom den sista delen af simma resa, 

dä Grcfwen synes tagit en mera Nordlig 

kosa; men det är bekant, at i dctza öknar, 

tilsissigheter af ärstid, Strömars flöden, snösall, 

m. m. nödga Resande taga owanliga 

wägar. Det minssar ej heller GrefwcnS trowärdighet, 

at han rädbräkat witza orters namn, 

ty däraf börfast mera slutas, at han nedstrifwit 

dem efter det ljud hans öra fattat, dä däremot 

en noggran stafning kunnat leda til den mitz, 

tanka, at Rese-touren blifwit utstakad efter 

Ry-

Företal. 

Rysta Chartor. Sädana mitzstrifningar ars 

rättade i Öfwerftttningen. 

Om Ramtschatkas beskaffenhet, Inwänarncs 

seder och hushällning, m.m., anför 

Grefwen intet annat, än hwad de bäste och 

kunnigaste Resinöe bestyrka; endast at den 

bcstrifning af Bolscharetst, hwilken I_e_lepB 

1737 i sin Resa lämnat, mälar otz denna 

platsen sisom wida ringare til Folk-nummer 

och Äbyggnad, än man finner den tecknad i 

närwarande Arbete. Men 17 är hafwa kunnat 

tvärka denna ätstilnad, i synnerhet som, 

genom nyare författningar, Bolscharetst astagiti 

sit anseende, och däremot landets handel 

och rörelse blifwit förlagd til Avatschawiken, 

där S. Petters och Pauli Ostrog 

nu mera tiltagit i simma män, som Bolscharetsk 

med Gouvernementets flyttning förlorat 

sin Folk-stack och wälmäga. 

At L.niowlKi därstädes tilställt och utfört 

et upror, hwaruti Gouverneuren Nilow 

omkommit, simt ac han demägtigat sig et 

Skepp och i sällskap med flere Landtförwiste 

begifwit sig pä flygten, är en allmänt 

känd händelse, som äswcn bestyrkes af Cap. 

KinZ,i(ôolcz Resis tredje del, och än wi- 

>X 4 dåre

Företal. 

dåre af 1.e«1.p5. At Ryste berättelserne om 

denna wälfning icke instämma med Leniowikig, 

har ock sina giltiga stal. Men i fall 

Grefwens förcmäl warit at dikta hela sin 

plan och därmed urskulda sit företagande för 

tTuropa, hade han sannolikt bordt förebara 

en grym mcdfart och et tyranniskt bemötande, 

sisom driffjädrar til det wäld han utöfwat. 

Twärtom ädagalägger han den utmärkta 

ynnest honom i detta Land wederfarits af 

högre och lägre, och blottställer sig för det 

twätydigaste omdöme, i det han i största olyckor 

nedsänker en hel Famille, som sökt 

öfwerhopa honom med »välgärningar, swiker et 

oskyldigt ungt Fruntimmer och uplöser denna 

Tragedie pä et sitt, hwilket kärlek til frihet 

och en älskad Maka, witzcrligen de kraftigasie 

band pä männistjo-hjcrtat,^ icke utan största 

möda ursäkta. Öfwcrsättarcn är försäkrad, 

at hwarje ömsint Läsare, under kraftigastebifall 

af Grefwens känslor, likwäl önskar, 

det denna knut biiswit pä annat sitt 

uplöst. 

Grefwens sjö-resa ät norra Polen simt 

til Aleutista Öarna, stulle finnas än mera 

nMelig och uplyftnde, däräst Latituderne 

ckh

Företal. 

och Longitndcrne woro mera noggrant upgifne. 

Denna brist härrör däraf, at Grcfwen 

icke haft nog säkra Instrumcntcr, och kan 

hända icke warit nog tvan wid delta stags 

uträkningar. Det besök han aftadc pä Ja, 

pan, utföll wäl icke til alla delar sisom man 

af lapanesarnes förmenta hat til alla Christna 

Folkslag bordt stg föreställa. Likwäl torde 

icke iGrefwens berättelse finnas nägot, 

som synnerligen strider med de sparsamme 

kunskaper wi age om detta för Européer, 

snart sagt, tilswtna land. Orternas namn 

upgifwas ock af Grefwen mera efter Örats 

än Chartornas föreskrift, si at ingen twifwel 

synes wara, det ju Grefwen där wärkcligen 

landstigit. Händelserne pä 2.cqueiicr-Öarnc 

och Formosa,mäste Öfwcrsättaren lämna för 

Grefwens räkning,ibrist af tilgängar at följa 

honom pä spärcn. At Grcfwcn pä sitt 

som berättelsen förmäler och wid den angifna 

tiden anländt til China, är bestyrkt af allmänna 

Tidningar, och än mera af de enskildta 

Bref, som öfwersändes til Avropa af 

Vistoppen lê Lon i Macao, d. 24 Sept. 

1771, af den berättelse 

I3_!-low där 

författat efter Grefwens munteliga urgifter, 

)o( simt

Företalsamt 

flera Bref, som til Ängelska Ostindisse 

Compagniet inlupo frän Canton. Man har 

ock Grefwens egen berättelse striftettgen upftttiMacao. 

Dtt är wäl sint,at en eller 

annan bi-omständighet idetza Handlingar afwiker 

frän Grefwens Dagbok; men det är 

ock naturligt, at ien tid, dä Guropeerne 

i Macao täflade at draga Grefwen i sin 

tjenst, icke just all sanning, utan fast mer et 

stags förbehällsimhet a hans sida bör wäntas» 

Hwad Grefwen berättar om sin förwaltning 

pä Madagascar, ligger för öpen dag 

i hans til Franska Ministerns Commitzarier 

ingifna Handlingar. Det, som tildragit stg 

under Herr Kelzuelenz mistande pä simma 

Ö, instämmer til pricka med den Dag-bok 

Capit. 6e ?_zöB fört öfwer sin södra Polresi, 

endast at denne gifwit händelserna en 

brottstig driffjädcr och frän Grefwens grymhet 

härleder, hwad denne tilstrifwer en nödig 

förstgtighet. 

Grefwens öfrige anteckningar om Madagascernas 

seder, lynne och hushällning, 

simt Öns luft-streck och bördighet, äro wäl 

ofullständige, men hafwa däremot det wärde, 

ot wara sanfärdige, si widt Öfwersittaren 

njär-

Företal. 

jämfördt dem med ri2aoutt, Kennesott, 6« 

?2ZSB, I.S (3sntil och 3onnel6t. De blifwa 

ock en märkelig hjelpreda, om nägon stulle 

företaga sig at utarbeta en Vestrifning om 

denna stora och mycket ofullkomligt kända Ö. 

Det är nägot obehagligt, at Grefwen, 

efter stn afresa frän China, icke mod et enda 

ord nämner stt Rese-sällssarS widare öde. 

Öfwcrsättaren tror sig därföre böra tillägga, 

at en del af detze Argonauler, bedragne i sit 

hopp, simt kan hända drefne af den tränad, 

som wanligt äterkallar Nordens hemsödingar, 

frän Frankrike tagit kosan til Petersburg, 

simt därifrän äter begifwit sig til Ramtschatka, 

där Capit. King träffat och talat 

med nägra af dem. 

Majoren Vinl)l_(i, Leniow/Kl's wän och 

landtförwisnings kamrat, stal efter den berättelse 

Utgifwarcn strifteligen crhällit frän 

Finland, warit en Finsk Gastgifwares Son, 

hemkommit til sin födelse-ort frän China 

simt aren 1773 eller 1774 a nyo begifwit 

sig utrikes, för at upsöka LeniowlKi, som dä 

wistadcs pä Madagascar, hwarefter ingen 

tidning om hans widare öde inlupit. 

Btevk3'

Företal. 

st?pwnon, som ständigt wisat et oroligt 

ech ostadigt sinnelag, och slutligen i Macao 

ssildt sig frän Grefwen, gick uti Holländska 

Compagnitts tjenst, i hopp at där göra sin 

lycka. Han utgaf ock t Batavia en kort 

berättelse om sin flygl ifrån Ramtschatka,i 

hufwudsaken nägorlunda instämmande med 

Vsniliwu

Foretal. 

owlki, upgiftcr. Sannna mitztänkftmma lynne, 

som h^.r utmärker denna 2n)tz, förrådde 

han äfwen emot Cap. (.'ool., i det han, oaktadt 

mängfaldig ätnjutcn höfiighct,meddela, 

de Ängelste Officerarne et nog twetydigt RecommendationS-Bref 

til Ramtschatkas da 

warande Gouverneur, Ma/oren Lelim. 

IvZ/Kin, som äfwen sökte uptacka Gref, 

wenS företagande, är ocksä känd af Cap.lîn^z 

bestrifning om

Företal. 

ten, enligt von Bt)ernem2NB Matrickel, redan 

1723 pa manssidan utgädt. Men det är ock 

a andra sidan lika ouplösllgt, at LeniowsKi, 

hwilken sisom Ungrare näppligen kunnat tveta, 

det en Swenst Adels-alt af detta namn 

funnitsi werldcn, stulle diktat et sidant möle, 

som aldcles icke står i förbindelse med 

hans händelser, och således icke hörde til 

HanS plan. Utgifwaren kan ej förena detta 

pä annat sätt, än at antingen denne LKren. 

lcKölci orätt antagit et sidant namn, eller 

ock at Matrickeln i denna del är ofullständig. 

För öfrigt är det angenämt, at de flere 

Swänstar, som, spridde frän Fäderneslandet 

under Krigens fölgder, här och där träffats, 

si wäl som deras afkomlingar, i denna Resa 

attld förekomma med berömliga egenskaper och 

wackert hjerta. Man kan hos LemowlKi icke 

upleta annan grund til sädana wittnesbörd, 

än blotta sanningens föreskrift. 

De Anmärkningar, som här och där under 

texten förekomma, äro as Öfwersättaren, 

och hafwa endast til förentäl, at b.iträda en 

eller annan mindre öfwad Läsare, i hwars 

hand denna Bok til äfwentyrs kunde falla. 

Med detta Företal har ej heller Öfwerftt-

Företal. 

sättaren äsyftat at strifwa Äreminne. Han 

häller fast mera sannolikt, at Grefwen gifwit 

stna händelser si förmänlig sida han kunnat. 

Läsare lära ock stadna i delade tänkesätt, 

dä de granska händelsernas beredning 

och utgäng, och Öfwersättaren tilläter sig icke 

nägot ingrep i deras rätt. 

Nickollon, Ängelste Utgifwaren, synes 

fälla et owäldigt utslag, dä han gifwer Grefwen 

följande mälning. „Gref LsniowlKi 

war en man af oöfwerwinnelig och eldig sinnesstyrka, 

härdad at fördraga widrigheter och 

wand at, med aldcles owanlig ståndaktighet, 

gä alla faror och motgängar til mötes. 

Mcd denna högst sällsynta styrka fördand 

han en noggrann och nästan genomträngande 

kännedom af männisto-hjertat. Naturligt 

grundämne, upfostran och wana, hade tildanat 

honom at öfwertala,befalla och twinga, 

och hans öde gaf honom trägna tilfällen 

at utöfwa denna skicklighet. De mängfaldige 

omdömen, som blifwit fälde öfwer denna 

synnerliga Caracter, äro högst skiljaktig?. 

De hwilkas fördel fordrade, at Grefwens 

företagande til intet gjordes, utösi öfwer honom 

otaliga beskyllningar, och deras Klagomal

Företa'. 

mal äro ej allenast häftige, utan ock högst 

förskräcklige. Hans fiender mala honom si, 

som en känflolös Tyrann, sisom en Röfware 

utan alla grundsatser, och likwäl hade 

han städse, sä länge han lefde, stna ifrigaste 

beundrare och warma wänner, hwilka god, 

willigt, oaktadt alla faror och alt förtal, anwände 

hela sin förmåga at tjena honom. 

Wille nägon weta min tanka om honom, si 

stulle jag göra den förklaring, at jag ännu 

ej funnit nägot honom päbördadt, som icke 

kan uttydas pä twä sitt, eller ock icke är 

strifwit af sidane, hwilkas upgifter motsäga 

sig sjelfwa, och hwilkas fördel det warit 

at smärta hans Person. Ur detta stal är 

jag snarare benägen at icke falla nägot omdöme, 

utan fastmer at med stillatigande förbigä 

de förebräelser honom göras i den widlöftiga 

Brcfwärling jag har i mina händer." 

N)ermdon den _8 Ort. 1791. 

BHK4OKI. ö_)K_äNN.

»KG O « »H O G 1 

Inledning. 

»H^ref l^2Ul-it^ August von LeniowlKi, 

llngerst och palft Magnat, föddes 

är 1741 uti verbowa, et Godsinedre Ungern. 

Hans Fader war General för Rytteriet 

uti Kejserlig tjänst, och hans Moder 

en Friherrinna von Keve^. Han upfostrades, 

pä et stt ständ wärdigt sitt, til Bokwett 

och Kropps-öfningar, och walde pä sit 

fjortonde är KrigS-ständet. Wid Kejserliga 

Armecn tjente han uti sju-ära Kriget emot 

preutzen, och biwistade Fältstagen wid 2.0- 

--wosiy d. 8 October 1756, wid Prag d. 6 

Maji 1757, wid Schveidniz den 12 Nov, 

samma är och wid Donstadt under l._u6on 

är 1753. Därefter kallades han til en Farbroder 

ipitten, at sisom Arfwinge tilträda 

ansenliga Godo; tog säledes afsted utur 

Krigs-tjänsten; men hans Farbroders fränsille 

och Slägtingars inkräktningaf det wäntade 

Arfwet, förändrade hans förmänligautsigtcr 

och en ny olycka träffade honom kort 

därpä,idet han af sine Swägrar utträngdes 

frän sit rätta Fädernes-Arf iUngern. 

A Han

2 

Inledning. 

Han sitte sig wäl med wäldstm handibe^ 

sittning af sina Arfgods; men sidant blef 

för Kejsarinnan IVIZI-ia ,med si swära 

färgor afstildradt, at Grefwen genom et 

Kejserligt Rcscript, ej allenast förklarades sin 

Arfträtt förlustig, utan nödgades fiygta til 

Pålen. De Bönestrifter han därifrän insände 

til Kejserlige Hofwet, blefwo upsnappade 

och hunno aldrig til Thronen, sä at HanS 

Slägtningar förblcfwouti stn orättmätiga inkräktning 

orubbade. 

Han beflöt därföre lägga sig pä Sjöfart 

och begaf sig til Danzig, hwarifrän 

han gjorde flere resor tilHamburg och iLngland. 

Dä han är 1767 stod färdig at gä 

til Gstindicn , fick han flere Bref och kallelser 

af palsta Adelsmän, at biträda Confedcrationcn 

wid pålens inhcmsta oroligheten 

Han antog detta anbud, infann sig titt 

Marschau, och förbandt sig at lyda Confcderationen, 

at icke erkänna Konungen, förr 

Inledning. 3 

flrklarade sig emot Konungen och Krigs-lagan 

utbrast, uphörde det lugn, Grefwen hoppats 

njuta ien älskad Makas armar. Hans ed 

förbandt honom lyda de Confedererades kallelse; 

utan at därom underrätta stn Grefwinna, 

afreste han säledes tilCracau ochankom 

dit simma dag, dä Staden kringrändes 

af Gref ?2nin. Han blef tvä/ emottagen 

och strart utnämd til Gencral-Öfwerste för 

Cavalleritt. 

Den 6 Julii 1763 bragte han med stor 

sticklightt 600 Man, midt igenom fiendteliga 

Lägret, in uti det belägrade Cracau. Detta 

lyckeliga steg tilstyndade honom det förtroende, 

at han tvaldes til General Mönster- 

Herre; tt Ämbete, om hwilket han hade 

sjclfwa Försten t

4 

Inledning. 

mes öfwerläggning, gas sig til Krigsfångar. 

Därifrän styndade han sig til Cracau och 

meddragte 30 Wägnar med Spannemäl, 

simt 600 Oxar;en högst nödig undsättning, 

emedan Gref Hpl_xin nalkades med nya 

Troppar. 

Under ätertägtt til Cracau, slog han en 

Ryst Tropp, som förde Konungens inkomster 

af Wielista Saltwärken, gjorde 30 

Fängar och tog et byte af 930,000 palsta 

Gyllen. Han ankom därpä lyckligt til Lracau 

och inbragte 4000 Man, järn.e Penningarne 

och de namde Lifsmcdlcn i den belägrade 

Staden. Dä Gref ankom, 

tilstängdes alla utwägar til listmedel frän 

nägden, och sisom Besättningen war 13,000 

Man stark, blef snart bristen känbar. Grefwen 

beflöt afhjclpa denna nöd och sam med 

2QQo Man öfwer Weixeln, utan at märkas 

af Rytzarna; samlade Troppar och Liftmedel, 

simt ätcrkom efter 14 dagar med 5000 

Man jämte en ansenlig myckenhet Oxar och 

lastade Wägnar; men blef af fienden uptäckt 

och angripen, si at han nödgades draga stg 

tilbaka. Den 10 Augusti kl. 3 om morgonen, 

angrep halt Rysta Lägret med sidan 

hetta, at Gref äpröxin nödgades samla hela 

sin styrka til motständ, och under denna strid, 

som pästod i 5 timmar, fördes lifsmedlen 

lyckligt in uti Staden. Dä Grefwen förmodade 

ändamältt wara wunnit, tog han kl. 3 

ha-

Inledning. 5 

hastigt flygten, sedan han af 3000 Ryttare, 

dem han anförde, förlorat mer än hälften. 

Under flygten dlcfhan förföljd,Hästen stöts 

under honom til döds, och Grefwen föll sjclf 

uti fiendens händer, sedan han sätt twänne sär. 

Gref Hpr^xin fattade af denna Mancuvre 

er förmonligt begrep om ZeniowlKiz skicklighet, 

och sökte förmä honom at gä uti Rysk 

tjänst, hwilket anbud dock afflogs. Grefwen 

fördes silcdes til Riow mcd de öfrige 

Fängarne, men blef snart af sine wänner 

utlöst mcd 2000 Ducater. Han trodde stg 

dä wara berättigad at a nyo gripa til wapen 

emot Rystarne, och begås stg til Cracau, 

där han med örna armar emottogs. 

Wid et Krigs-Rad förestälde Grefwen 

at Staden icke kunde länge bibehållas, simt 

at en annan tilflyckts-ort borde wäljas. Därtil 

förcflog han Fästningen 2.ublau pä Ungerska 

gräntsen, och ätog sig at erösra den. 

Han tägade ästad med 600 Ryttare, som 

förlades hemligt i nägden, och wägade sig 

därpä in uti Fästningen, under sten at besöka 

Commcndcmten. Wid detta tilfälle wiste 

han si skickligt tala med Manstapet, at halfwa 

besättningen ilöndom swor Confederationen 

trohet. Efter denna förberedelse afbidade 

hani granffapet en starkare Tropp, som 

enligt aftal stulle tilstöta och fullkomligt utföra 

den anlagde Planen. Men Befälhafwaren 

för denna Tropp hade icke nog förtest 

3 M

6 

Inledning 

got hemligheten. Rycktet om Grefwens afsigt 

kom til Lûblau förrän Trouppen. Grefwen 

öfwerrastadcs säledes och fördes singen 

til simmaFästning. Han blef därstädes af Comnictrdanten 

härdt och owärdigt handterad famt 

under bewakning afstnd til Gref som 

emedlertid intagit Cracau. Men til all lycka 

träffade Grefwen under wägen 200 Conftdererade 

och blef af dem befriad. Han sitte stg i 

spetsen fördenna lilla Tropp, som smäningom öfades, 

flögRytzarne wid Chelm ochhänt snart 

famla 2000Man under sitbefäl. Wapcn,Canoner,Krigs-Förradoch 

Penningar förskaffadehan 

sig wid et anfall pä Staden Zamosc. Därefter 

hlef han, under lägettilBe!z,underrättad, at en 

stark Tropp Rytzar blifwit sänd at upsökaoch 

nedergörahonom, simt at fienden utsatt belöning 

pä hans hufwud. Men genom en djerf och 

Wäl utförd rörelse flög han Rytzarne si i 

grund, at af 3000 Man endast 400 undfommo. 

Han war redan pä wägen til Bar 

yt där understödja Barifka Confederationen, 

dä han feck weta, det Rytzarne bcmägtigat 

sig sistnämde Stad och nödgat Gref potoc 

Xi at fly til Turkiska gränsen. De Confedererades 

saker woro redaniet förtwiftadt 

läge. Grefwen nödgades därför begifwa stg 

til Zwaniec, där han utnämdcs til General- 

Commendeur öfwer Rytteriet. Hans bemödande 

at förlika potoclu med ?ul_vvlki hade 

nära störtat honom i ny olycka. Han fortfor

Inledning 7 

for dock at med största nit tjäna Confederationen, 

och tilfogade Rytzarne stora förluster 

genom stna dristiga och wäl uträknade bedrifter. 

Uti Februarii 17695 sände Rytzarne 

emot Grefwen .0,000 Man, dem han 

d. 1 Martii wid Grodek lcfwererade en 

stagtning, som aftop til hans fördel. Grefwen 

föreslog nu andra mätt och steg tilConfederationens 

dibehällande; men blef öfwerröstad; 

hwarefter, och dä Rytzarne med 

öftv^rlägsen styrka nalkades, de Confedererade 

Gencralcrne togo flykten til Turkiska 

Gcbietet och lämnade Grcfwen i sticket. Han 

war nu inspärrad i 3waniec, men gjorde 

et häftigt utfall, flög sig igenom fienden, 

som genom Grefwens Artillerie led ansenlig 

städa;fick sedan den obehageliga tidning, at 

?ul2wlkl blifwit slagen, si at enda utwägen 

til räddning war den, at genom Moldau 

utmed gränsen söka sig fram til Sambor, 

där öfwerlefworne af ?ul_w/Kiß Tropp wänlade 

Grefwens ankomst. 

Grefwen sände därföre et par Officerare 

til Paschan af Cdoczim, och anhöll om 

bestydd uti stn wädeliga belägenhet. Paschan 

lofwade biträde; men dä Grefwen stulle taga 

öfwer Dniester-Floden, ankom et bud 

ifrän Paschan, det han för ingen del kunde 

utan Stor-Herrens tilständ tilläta Grefwen 

slä nägon Brygga öfwer bemalte Flod, 

ej heller mottaga Grefwens Tropp uti Por- 

A 4 

tens

s 

8 

Inledning. 

tens Länder, förrän Sultans swar pä en i 

samma ärende skedd förfrägan ankommit. 

Denna otvilja war en följd af Ryst bestick.ning. 

Grefwen stulle nödwändlgt blifwa 

kringränd och tagen, innan Paschans Courir 

äterkom. Fyra tusende Rytzar angrepo 

ock Grefwen, som stod pä Gränsen, men de 

stogos pä flygten. Grefwen, som sig sig icke 

kunna uthärda et nytt anfall, gick därföre, 

oaktadt Paschans förbud, öfwerDniester 

och flög flt Läger icke längt ifrän Choczim, 

jämte Paschans af v°latolien Läger. Paschan 

af Choczim, upretad af Grefwens 

djerfhet, sände honomen befallning at straxt 

upbryta och aftaga, jämte antydan, at wid 

minsta motständ, si Grcfwen, som detz Manstap, 

stulle utan stonsmäl nedhuggas. Grefwen 

swarade, det han icke kunde nog förundra 

stg öfwer et sidant upförande a Paschans 

sida, dä Stor-Herren wore de Confcdererades 

Beskyddare. Paschan hade, genom 

sit brutna löfte simt det förbud han 

gifwit Grefwen at öfwcrgä Dniestern, tydeligen 

wiftt sig sta uti Ryst sold ; hans 

hot wore för öfrigt af ringa wärkan, emedan 

Grefwen hoppades, det ibland Paschans 

Manstap, ingen wore nog nedrigt sinnad, at 

understödja sidan orättwisa och lata Grefwen 

blifwa et offer för stna fiender. 

Därefter aflade Grefwen stt besök hos 

Paschan af Natolien, som war Paschans

Inledning. 9 

af Choczim hemliga owän. Han emottog 

Grcfwen med mycken godhet, simt räode 

honom at strart affärda en Courir til Constantinopcl, 

med underrättelse om de anled- 

ningar, som nödgat honom at pä Turkisk 

botten söka stn säkerhet. Detta wärkstältes 

simma dag. Paschan af Choczim sände 

kort därpä befallning til Paschan af tTlatolien 

at gripa Grefwen, pä det han mätte befordras 

til wälförtjänt straff för sin fräckhet; 

men sistnämde Pascha swarade, det han icke 

dristade tvärkställa denna befallning, sedan 

Grefwen upwaklat Sultan, hwilkens swar 

säledes borde afbidas, innan nägon widare ätgärd 

ägde Rum. Emedlertid rädde han Grefwen 

at upbryta, emedan Paschan af Cdoczim, 

som gjorde etmcd Rytzarne, annarskunde hämna 

stg pä Grefwens persongenomnägonförrädist 

anläggning. FörGrefwen äterflod säledes endast 

at äterwända til polen, ehuru en öfwerlägfen 

fiende där war til mötes.Idelta wadeliga läge 

lät Paschan afCboczim borttaga och plundra 

Grefwens Bagage. Frän GrcfwenS Tropp, som 

bestod af 3900man, afsöndradesignu1400Ryttare, 

och lämnade Grefwen ensam omsorgen 

om de mänga särade Krigsmän, dem han 

medförde. Han sökte wäl at förena sig med 

?u!3nlki iSambor, men fick wcta,det denne 

General nödgats fiyckta ti!Ungern. Grefwen 

föreslog sin Tropp at taga simma kosa, 

men hans Manstap, som til största delen be- 

A 5 M

10 

Inledning. 

stod af Kejserliga öfwerlöpare,wägradc göra 

honom följe. Han war säledes twungen 

at gä Rytzarne til möte, och tog sin undflyckt 

til en skog, dar ficndtelige Öfwersten Klin. 

Ken säkert icke träffat honom, si framt ej enÖfwerlöpareförradtGrefwens 

tilftyckts-ort. Den 

'9 Maji blef Grefwen säledes angrepen af 

4000 Rytzar, men hade den lyckan at sta 

dem pä flygten. Denna seger war dock honom 

bekymmersam, emedan hans Tropp fält 

300 sirade, hwilkas wärd war gansta hinderlig 

för den hastiga marche Grefwen borde taga. 

Han war därjämte i fara at med stt 

Manstap omkomma af hunger. Hästor och 

Folk woro utmattade. Han upbröt likwäl 

och kom den 20 Maji tilByn Szuka, hwaräst 

han war nödsakad lata Troppen hwila. 

Där blef han si hastigt öfwerfallen af hela 

Rysta styrkan, at han med möda hann upställa 

sin Tropp i slagt-ordning. Hans fotfolk 

led ansenligt genom fiendens Artilleris. 

Omsider och efter et förtwiflat motstånd, föll 

Grefwen i fiendens händer, sedan han sitt 

twänne sär af Sabelhugg, samt genom et 

Canonssott, som förde strot, blifwit aldeles 

utur ständ sitt at nägot widarebidraga lilstt 

förswar. 

Ryste Afwersien KlinKen, som anförde 

den Tropp, emot hwilken Grefwen siktat, 

lät sända Grcfwen til Försten ?lololon/Ki, 

hwilken widare offifdade honom til Rysta 

Gene-

Inledning. 11 

Generalen N. N. Denne äfwcn si grymme 

som lägstnte Fältherre, besrottade ej allcnost 

Grefwen pä et omenstligt sätt öfwer dctz iräkade 

singenstap, utan förböd ock Fältstärerne 

at förbinda HanS sär, sitte honom pä 

watten och bröd, lade honom ikedjor och lät 

isi ömkanswärda omständigheter förahonom til 

Riow. Til lycka för Grefwen fingo HanS 

sir et si farligt utseende, at Wakthafwande 

Officeraren började frukta för hans lif, samt 

pä sidan grund, wid ankomsten til polonne, 

berättade Grefwens tilständ för den där liggande 

bfwersten ttnlcow, hwilken lät föra 

Grcfwen til Hospitalet, där han genom en 

Fransk Fältskärs skicklighet, blef nägorlunda 

äterstäld. Samma hederliga Ofwerste tillät 

ock Grefwen, sedan siren stickade sig til läkning, 

nyttja boningsrum i Staden och för- 

ssöt honom til sina bchof 50 Rubel. En 

Curländare wid namn Kttllc, Ryst Lieutenans, 

wisade ock Grcfwen lika ädelmodigt 

biträde; men Hfwersten slil-l«)w blef kort därpä 

aflöst af Brigadieren ZZnmss, som fattat 

hat til Grefwens person, och detta ombyte 

hragte Grefwen i nytt elände. 

Strax efter Qfwcrstcns afresa lät Commendanten 

lägga Grcfwen i bojor, simt tillika 

med de ösrige fangarne kasta honom uti 

et underjordiskt hol, hwaräst de gemensamt 

blefwo spisade »ned watten och bröd. Grefwen 

träffade där flere Officerare och Soldater, 

ftm

Inledning. 

12 

som tjänt under honom, och den aktning och 

den wänstap honom af dem bewisideS, war 

den enda tröst han kunde njuta uti et si förtwifladt 

läge. 

Twä och tjugu dagar tilbragte han sjelf 

ättionde uti detta underjordiska fängelse, dit 

hwarken dagens ljus eller frist luft kunde intränga. 

Dä det icke war nägon af de inspärrade 

tillätit at gä ut, ej en gäng för de naturliga 

behofwen, si upkom en si förgiftad 

stank i denna kula, at inom 20 dygn 35 

personer omkommo, hwilkas döda kroppar äfwcn 

lämnades at i fängelset förrutna. Den 

16 Zulii öpnades andieligen detta faseliga 

häkte, och befallning gafs at widare fortffas, 

fa de olyckliga, som furmos wid lif. Man 

öfwcrlämnade dem ät en Ryst Capitaine, et 

odjur, som försnillade hälften af den dagspenning 

dem bestods til uppehälle; lät dem alla 

nätter ligga under bar himmel, utan afseende 

pä wädcrlcken, och utprätzade i det 

stället penningar af de Byar, hwilkas inwänare 

bordt gifwa singarne natt-qwartcr. När 

dctza uslingar, utmärglade af swält och hölgde 

af sär , icke orkade marchera si fort, som deras 

grymme Förare ästundade, lät han ständigt 

prygla dem, och Grefwen sjelf blef icke 

förskonad för sidan medfart, ehuru han icke 

kunde gä utan krycka. Detta bemötande kostade 

mänga lifwet, si at af 782 sängar dem denna 

Barbar emottagit,endast 143 ankommotilRiow. 

De

Inledning. 13 

De öfrige hade antingen omkommit eller blifwit 

qwarlämnade döende uti skogarna. 

Ändttligen hunna de den 4 Augusti 

fram til Riow, hwaräst singarne äter blefwo 

innestutne i Casematterna och icke bättre 

handterade än i polonne. Grefwens starka 

hälsa kunde ej längre uthärda. Han föll uti 

en hetsig seder, som frän den 12 Augusti 

til den 8 September höll honom wid 

sängen. Twä dagar därefter lät Commendanttn 

i Riow förekalla alla singarne, da en 

Commitzaric tillika uprepade hwars och ens 

namn och wärdighet. Grefwen, som wid 

al pä til- 

detta tilfälle bars, war icke i ständ 

frägan nämna stt namn. Commendanten underrättade 

sig därföre närmare om hans tilständ, 

och lät gifwa honom anwisning pä et 

egit husrum, simt dageligen til hans uppehälle 

förse honom med 2 Rubel. Grefwen, 

som genom denna wälgerning kunde förskaffa 

sig bättre föd-ämnen, hämtade snart nyakrafter. 

Men i detsamma ankom frän Petersburg 

befallning at alle singarne stulle bortföras 

til Casan. Grefwen nödgades göra följe, dock 

icke til fots; liktvälinföllhan uti feber,si at man 

war nödsakad lämna honom pä wägen iden 

lilla Staden tTleschin. En Tyst Köpman för, 

barmade sig där öfwer honom, och fick til- 

ständ at taga honom i stt hus, hwarest han, 

genom denna menniffo-wännens godhet, ätcrwan 

tzälftn och blef försedd med anständiga 

klä-

14 

Inledning. 

kläder. Men dä en ny Tropp sängar fördes 

genom tTleschin, blef Grefwen twungctt 

at följa dem ät. Hans wälgörare stänkte honom 

ock 200 Rubel, men anförtrodde dctzs 

penningar ät Befälhafwande Officeraren Vol» 

Kow, ot under resan förwara,af fruktan,det 

stulle Grefwen annars blifwa plundrad af 

Soldaterna. Dä singarne ankommo til Tula, 

begärte Grefwen et par Rubcl tillifsmedelS 

inköpande; men den samwetslöse Officeraren 

war nog nedrig at neka, dtt han föe 

Grefwens räkning nägre penningar cmottagit. 

Zftän den stunden sökte han ock pä alt möjeligt 

sitt göra Grefwens resa odräglig, och 

gick si längt i sin ilska, at han, wid ankomsten 

til Casan, för Stäthallar^ anmalte, 

det Grefwen sökt förleda singarne lil upfor. 

Ianseende til denna beskyllning, blef Grefwen 

a nyo lagd i kädjor och kastad i fängelse, 

hwarutur han ändteligcn pä nägra förnäma 

Herrars förbön,befriades. 

Därefter blef han inqwartcrad hos en til 

börden Swenst Guldsmed, wid namn Wan6j< 

teKon, som bemötte honom gansta wäl. 

Grefwens ryktbarhet och övpenhjertiga upförande, 

förwärfwade honom snart mänga bekantskaper 

ibland Rysta Adelen. En dag dä 

han spisade hos en förnäm Herre, kunde han 

af flera utlätelser wid bordet sluta, det nägot 

steg war a färde emot Regeringen. Nägra 

ba-

Inledning. 15 

dagar därefter, dä han war buden til simma 

sällskap, gjorde en af Gästerna honom flera 

frägor, rörande singarnes tänkesätt emot Rysta 

Regeringen. Det anmärktes tillika, at Stäthällaren 

endast hade en besättning af 400 

man, da däremot singarnes antal steg til 

7000, hwarföre han ock, af fruktan at detze 

stulle upresa stg, hade i Petersburg begärt, 

det matte de fängne polackarns blifwa förde 

til Siberien. Grefwen märkte strax af, 

sigten med denna sräga, men war nog försigtig 

at icke rent ut yttra sig; swarade silcdes, 

det Stäthällaren kunde wara trygg, 

dä han under sit befäl hade tappert Manstap, 

simt ägde wapen och Fästningen i stn magt, 

hwaremot singarne woro helt och hällit utmärglade, 

af släp och swält. Under fortsättningen 

af samtalet, yppade Rytzenför Grcfwen, 

dtt Adelen i flera Stäthällarc-dömen 

wore mitznögd mcd den Despotista Regeringen, 

simt wille inga uti förbindelser, at afstudda 

detta ok och blifwa frie sisom andre 

folkslag. Närwarande ögneblick, dä Tropparne 

woro sytzelsitte pä annat lhäll, syntes 

gynna et sidant företagande. Äfwcn Prästerskapet 

wore lika mjtznögt och hugadt at 

förenasigmed Adelen,somgansta lätt kunde pä 

sin sida winna Casanste Tartarerne, hwilke 

hade en naturlig böjelse at göra gemensam 

sik med Turkarne. Han tillade stuteligen 

det Adelen gjorde stg räkning pä sängarnas 

biträ-

16 

Inledning. 

biträde, hwilka i sin olycka blefwo si owärdigt 

handterade. 

Grefwen swarade blott, at singarne, 

som woro utan wapen och noga bcwakadcs, 

icke dristade företaga något emot Regeringen; 

men om man sitte dem t frihet , si kunde 

Man wänta, at de med nit och eftertryck 

stulle wisi sin tacksamhet emot derasbefriare. 

Sedan sällstapet ätstilts, gick Grcfwen til 

sin gamle wän Marskalken Oerne?.!^, och 

meddelade honom sin uptäckt. Denne lät 

följande dagen kalla til sig de förnämsta fängne 

Officerare, kungorde dem hela hemligheten, 

och rädflog mcd dem hwad man borde förelaga,i 

händelse den mitznöjde Adelen gjorde 

nägot förflag. Man beflöt, at de Confcdererade 

icke stullc inga inägon ftmmangaddning, 

utan blott lofwa, det singarne, i fall Adelen 

bemägtigade sig Staden och sitte demi 

frihet, wille dä förena sig til en Coros, som 

stulle göra gemensam sik med sina befriare, 

til detz nya befallningar frän de ConfedereradeZ 

Generalitet hunno ankomma. 

Man anförtrodde Grefwen at widare besörja 

detta ärende, hwarwid han upförde 

sig lika driftigt som försigtigt, pä det 

Regeringen, i fall sammangaddningcn uptäcktes, 

icke stulle kunna lägga singarne nägot 

til last. De mitznöjde fullfölgde sin plan si 

modigt, at Adelen utiSäthällare-dömenWoronesel, 

Bielagrsd, Riow, simt til största 

delen

Inledning. 17 

delen t sjelfwct Moscau, wanS pä deras sida. 

Man afbidade endast de Casanste Tataremes 

ankomst, som lofwat inställa sig 

wid Casan med 9 eller 10 tusend man. 

Sädant war sakernas läge den 6 November 

1769, dä genom twänne Rysta 

Adelsmäns twist, en hastig hwälfning timade. 

En af detza underrättade Stäthällaren, 

at singarne stodo i hemlig förbindelse 

med Tatarerna, at bemägtiga sig hans person 

och besättningen i Staden. Denne förrädare 

tillade Grefwen hela skulden, för at 

rädda sina wänner och Landsmän. Den 7 

klockan il om aftonen hörde Grefwen, som 

ingen ting mitztänkte, nägon klappa pä stn 

Port; Han gick genast ut, oklädd med ljus 

i handen, öpnade porten och blef där, til sin 

stora bestörtning, warse en Officerare med 

tjugu Soldater, som frägade om sängen war 

hemma. Grefwen swarade ja. Officeraren 

ryckte därpä ljuset af Grefwen, befallt 

sit Manstap följa och gick skyndsamt til hans 

Kammare. 

Grefwen begagnade sig strax af Officerarens 

mitztag, lämnade sit qwarler och gick 

til sin förtrognaste wän, Majoren VVindlZ^. 

som äfwen war Krigs-singe. Han berättade 

för.Majoren det som händt, och öfwertalade 

honom at utan dröjsmäl äfwen begifwa sig 

pä flygten. De lämnade säledes Casan och 

förfogade sig til nästa Vy, där de skaffade 

V sig

18 

Inledning. 

sig hästar af Bönderna, och skyndade sig 

huswudstupa til Cschebökser. De gäfwo där 

fiera Rysta Herrar del af den uptäckte simmangaddningen 

och sit egit upsät at fly, och 

dä simma Herrar hade mycket at befara, 

däräst Grefwen stulle blifwa ertappad, si 

gäfwo de honom et Patz mcd rättighet at uttaga 

skjutshästar, jämte penningar och kläder. 

Frän Tschebökser begäfwo stg Grefwen och 

Majoren til Rusmodemjanst, hwaräst de 

togo Hästar, och fortsatte widare resan til 

tTlischney tTlowgorod, där de utgafwo sig 

för Officerare, som äterreste frän Risliar til 

Petersburg och medbragte Dexecher frän 

Stäthällaren. De blefwo af Woiwoden budne 

til middag sch gansta wäl undfägnade, 

simt fingo af honom wid afresan et bref til 

Woiwoden af XVlademir, hwilket war dem 

af yttersta wigt, emedan de annars witzerligen 

blifwit anhällne. Därefter pästyndade 

de sin resa, kommo nattetiden genom Moscau 

och anlände den 19 lyckeligen til Petersburg. 

De togo där qwarter pä et Wärdshus, 

och Majoren föregås sig wara GrefwensBetjänt. 

Första dagen dä Grefwen gick ut, 

träffade han en Tyst Apothekare, för hwilken 

han yppade stt upsit at sjöledes afresa , 

hwarefter denne gaf honom anwisning pä en 

Holländsk Sjö-Capitain, til hwilken Grefwen 

lofwade at i Holland utbetala 500Ducaters

Inledning. 19 

eaterS frakt för stg och sin Betjent. Capitamen 

ingick i detta beting, och sisom han war 

färdig at följande dagen afsegla, stämde han 

Grefwen sig tilmötts wid midnattcn pä hamnbryggan 

wid Ncva- strömmen. Skepparen 

kom ock ändteligen, fast sent til stället, men 

bad Grefwen dröja än et ögnablick, emedan 

han hade nägot ärende at i hast uträtta. 

Han ättrkom ock strax, simt winkade 

ät Grefwen at wara sig följaktig. Men i 

simma ögnablick blef Grefwen gripen af 20 

Soldater och kastad til marken. Detze förde 

honom tit General Police-Directeuren Gref 

j som gansta höfligt förhörde 

honom öfwer följande frägor:hwem han wore, 

i hwilken Magts tjänst han stadt, innan 

han inlätit sig med de Confedererade, hwarföre 

han underteknat Confcderations-Acten, om 

han hade sig bekant, det Frankrike förstutit 

penningar til de Confedererade Tropparnas besoldning, 

hwilken förmädt honom at sisom 

singe upwigla sina med-fängar til upror, sch 

hwad hans afsigt warit, i fall han kunnat 

bemägtiga sig Casan, om de öfrige Confedererade 

Befälhafware warit medwtta»de om simmangaddningen 

eller icke,om icke nägre Rytzar 

deltagit idenna afstywärda anläggning, hwilka 

de woro, och huru man förmätt dem at 

biträda et sidant anslag, hwarföre han efter 

sin ftygt ifrän Casan, tagit kosan ät Peters-burg, 

si sramt han icke förehaft nägra witza 

B 2 öf-

20 

Inledning. 

öfwcrlagde planer, af hwem han bekommit pen- 

ningar tilen si längresa, ochhwarförehanutgifwit 

sin Rese-famrcu för stn Betjent, simt, 

dä han wille lämna Rytzland, hwarföre han 

just welat gä til Holland. 

Pä detze frägor swarade Grefwen ibland 

annat", det han, sisom Starost, trodt sin plikt 

wara at bidraga til pålens befrielse frän 

främmande ok. Det han icke kände, huruwida 

Frankrike bistått Republiken med pen- 

ningar, det han aldrig upretat singarne til 

upror, uton blott warit omtänkt at förskaffa 

sig sjelf frihet, til hwilket försök han warit 

twungen af den grymma medfart han i sin 

fängenstap mast uthärda, det han aldrig haft 

det anstag at bemägtiga stg Staden Casan, 

och således icke kunnat utkasta nägra planer 

grundade pä denna inbillade eröfring. Säsom 

fänge wore dethonom föröfrigthwarkennödwändigt 

eller rädligt at blifwa cmgifwarc, han 

undanbad sig säledes alla frägor rörande förmenta 

deltagare;til Petersburg hade han kommit 

endast i den afsigt, at med nägotfrämmande 

Skepp desto fortare kunna lämna Rytzland, 

och dä han icke haft nägot annati 

sinnet, si hade han, endast at förekomma 

swärigheter och kostnad, utgifwit Major Win. 

b1?.6 för stn Betjent; at gä tll Holland, 

hade han blott blifwit föranläten genom den 

bekantskap han tilfälligt wis träffat med den 

Holländske Capitamen, ty det wore honom 

lik-

Inledning. 21 

likgiltigt, til hwad land han kom, endast han 

kunde lämna Rysta Riket. 

Efter detta förhör blef Grefwen 

förd til Fästningen och därstädes skild ifrän 

Major WinblZä, simt kastad i et underjordiskt 

fängelse. Tredje dagen därefter, eller den 

2? November öpnadeS fängelset, och Grefwen 

bekom dä efter tre dagars hunger, endast 

bröd och watten. Om aftonen blef han 

förd til Gref p_n.n, fom gjorde honom 

ficre hundrade frägor, men isidan brädsta 

at Grefwen icke hann beswara dem. Han 

wisade ock Grcfwen ätstillige papper, utur 

hwilka han inhämtat hela sammanhanget, öfwerhopade 

Grcfwen med härda smädeord, och 

rådde honom med ja beswara alla frägor, 

dem Senaten stulle göra, hälst Grefweni 

annat fall, stulle stötta stg i olycka. Efter 

detta wänstapsfulla och bewägna rad, gafs 

befallning at äterföra Grefwen til stt fängelse-rum 

och sluta honom i kadjor. 

Följande dagen blef han dragt för Senaten, 

uti hwilken Gref ?3wn war Ordförande. 

Detta Rad bestod af 20 Ledamöter, 

som alla hade pennor i hand och papper framför 

sig pä bordet. Grefwen blef här nu antydd 

at bcswärja hwad han redan anfört hos 

General-Police-Directeuren. Knapt war detta 

stedt, dä ?2nin päyrkade, det Grefwen 

stulle äterkalla sin ed och bekänna alt, under 

hot, at man i widrig händelse stulle lägga 

B 3 honom

22 Inledning. 

honom pä siröck-bänken. Denna histcltga hotelse 

brätte Grefwen til wrcdc, sa at han 

utlät sig, del Mllstern, sisom Domare, slätt 

iaktog sin wärdl.chct, dä han wille aöra tjänst 

sisom Bödel; för sin del trodde Grefwen sig 

icke kunna straffas , förr än han blifwit öfwer'ew,st 

sisom brottslig. Mm borde 

öfwenyga 

först 

honom, at han aflagt en falsk 

ed, annars stulle all wäldsim medf rt, wara 

en omenstlig grymhet, den Kejsarinnan 

lvitzerligen icke kunde gilla. Hans swar blef 

of Secrcteraren ord för ord antcknadt, och 

ficre af Rädsherrarne ätogo sig Grefwens 

fak emot Ministern, i det de pastodo, at 

Grefwen icke kunde anses sisom 

rädare,Stats-för- dä han endast wore öfwmygad om 

et tilbud at rymma. Man talade mot 

med, och 

och Grefwen blef äterfördi stt fängelse. 

Den 25 blef han Eonfronterad med en 

Rysk Herre, den StäthällareniCasan sindt 

til Petersburg. Denne war simma man 

som angifwit Grefww hosStäthällaren. 

pästod Han 

inför Rädet, det Grefwen hade sig en 

ftmmangciddning emot Regeringen bekant, at 

han upmuntrat de simmanswurne Rytzarna, 

samt at Grefwen wore den, som loftvat med 

alla de singna bistä de mitznögda. Grefwen 

swarade frimodigt, det han j flera sillstaper 

uti Casan hört mitznöad tal emot Regeringen; 

nägra Adelsmän hade ock wärkeligen 

försökt draga honom och de öfrige sängar ps 

,^ 

s 

i

Inledning. 23 

sin sida. Säsom krigsfänge hade icke honom 

älcgat at förrada dem,men pä deras förflag 

hade han utan betänkande swarat, at de fängne 

icke kunde inläta sig uti nägot upror emot 

Regeringen i Casan, och än mindre emot 

Kejsarinnan. Ryste Adelen mätte göra sina 

anspräk gällande bäst den kunde; singarne 

a stn sida nödgades underkasta sig sin stickelse, 

dock kunde Adelen räkna pä singarnes 

tjänst om man först sitte dem i frihet. 

Rytzen sjelf nödgades tilstä, at denna 

berättelse war til alla delar sinfärdig. Den 

29 fick Grefwen stn dom inför Senaten. 

Presidenten hotade wäl än en gäng »ned 

sträck-bänken, men sisom man icke kunde förebrä 

Grefwen nägot annat brott än bemödandet 

atsitta sig i frihet, si blef han tilsigd 

ot understrifwa en Att, uti hwilken han förbcmdt 

sig at icke tjäna nägon Magtemot Rysta 

Kejsarinnan, at sirar lämna Rytzland och 

icke wid lifwetS förlust mera komma inom detz 

gränsor. 

Oaktadt Grcfwen understref alt detta, 

blef han dock äterförd i fängelset och icke 

lösgtfwen. Han förblef därstädes til den 4 

December, dä en Officerare med sju man 

wid midnatten kom til honom, lät aftaga honom 

kädjorna och päklädde honom en Far-, 

stinspäls. Därefter blefwo kädjorna a nyopäsatte 

och Grefwen upförd pä Borggärden, 

hwaräst man kastade honom uti en med twän- 

B 4 

ne

24 

Inledning. 

ne Hästar förespänd Släde, som ihast bortkördes.Imörkret 

kunde Grefwen ingen ting 

stönja, men af Bjällrors klingande kunde han 

stuta, det flera Slädar medfölgde. 

Ibörjan hoppades han, at 'man stulle 

föra honom til Pälcn, men han märkte snart, 

at han war pä wägen ät Casan, och at re- 

san säledes gick til Siberjen. 

Följande eftermiddag, dä halt gjordes 

för at hwila, bekom Grefwen et stycke tort 

bröd, och dä han stulle stiga i en annan 

Släde, blef han warse Major XVinbla.., 

som war hans kamrat i denna olycka. Den 

skarpa kölden gjorde, at Grefwen led gansta 

mycket af sina sär, fom icke blifwit fullkomligt 

läkte, och han war nästan stelnad, dä 

man bragte honom ien hytta, där han äter 

kom til sanSning och hade den tröst at fä tala 

med sin wän, Majoren, om deras gemensamma 

olycka. 

Ryste Officeraren, Prins Ks_nsow, 

Lieutenant wid Senatens Troppar, fattade 

medlidande öfwer deras läge, och side dem 

i förtroende, at de stulle föras genom CobolsttilRamtschatka,deraslandSförwisningsort. 

Han war ock si god at han tillät dem 

spisa med sig. 

När de kommo til Moscau, lämnade 

k^neaw dem til en annan Lieutenant, som 

med en betäckning af 16 man förde dem widare. 

Den 13 December kommo de til Xvladimir.

Inledning. 25 

dimir, hwaräst fyra Slädar stötte til dem, 

med fyra andra sängar, hwilka woro äfwenledcs 

dömde at tildringa sin öfriga tid i 

Ramtschatka. Grefwen, som wäl förstod 

Rysta språket, underrättade sig om detza 

sängar, och erfor, at den ena war en Gardes-Lieutenant 

wid namn kanow, den andra 

en Capitain ZtepKsnow, den tredje en Artil- 

lerje- Afwersie Lathurin, cch den fjerde en 

Cantzlie - Secreterare frän Moscau, wid 

namn Botttl)now. Deras betäckning bestod af 

46 man, hwilke bragte dem til Rusmodem, 

jaust.Idenna Stad blef Makten förstärkt 

med 150 Ryttare, pä det singarne mätte 

med desto större säkerhet föras genom Casansta 

Länet, hwaräst Catarerne ströfwode. 

De hade där efter Grefwens ftygt, begätt 

mänga fiendtlighctcr, och en del af de palste 

singarne hade tagit hos dem stn tilftygt. 

Af denna orsak stadnade aldrig Vefälhafwande 

Officeraren pä nägot ställe, utan for med 

största brådska til Malmysch, en Stad wid 

Tvietka-floden hwaräst Rytteriet stilgde stg ifrän 

honom. Därifrän fördes Grefwen til 

Todolss, Hufwudstaden i Siberjen. 

Fängarne blefwo där sirstildt inqwarte- 

rade, hwar och en under sin egen bewakning. 

Stäthällaren Gref , en Herre 

af ädelt hjerta och utmärkt mennisto-kärlek, 

lät icke allenast befria singarne frän deras 

tädjor, utan ock räcka dem alt möjeltgt biträde. 

Han stänkte dem Linne och gaf dem 

B 5 til-

26 Inledning. 

tilständ at i14 dagars tid dröjai Staden, 

för at äterwinna hälsan, som genom hunger 

och köld mycket lidit. Under hela denna tide/5 

sändes dem mat utur Grefwens egit Kök, 

och wid deras afresa stänkte han hwardera 

af dem 50 Rubel, Bränwin och 500 stälpund 

Tobak, hwilken ststnämde Wara är mycket 

dyr iRamtschatka. 

(Här widtager Grefwens egenDagbok.) 

Första Afdclntngen. 

Gref VcmonlKiF Daa-Bok öfwer 

Resan frän Tobolst til 

Kamtschatka. 

härstammar frän en Adelig och bec^) 

römd Ungerst Att,och hade under min 

krigstjänst j pålen, tilfälle at ansenligt utmärka 

mig. Under brinnande krig hände mig 

det< olyckan, at sisom fänge falla uti Rytzarnas 

händer , sedan jag bekommit sjuttonsir. 

Denna olycksaliga händelse störtade mig i 

alt det elände tyranniet kan utbreda öfwer en 

mennista. Jag blef släpad ifrän dtt ena 

fängelset til det andra, och fluteligen landtförwist 

til et histeligt jlafwerie. Ikraft af 

Rysta Senatens dom lade man migikädjor, 

och förde mig til Tobolst. Denna Siberitns 

Huftvudstad bestar af ungefär femhundrade 

hus, hwilke bebos af Ryâr och Tatarer. 

Den ligger wid foten af tt berg, pä 

hwars 

i.

28 

Tobolst, Jan. 1770. 

hwarsfpils et Slottblifwitanlagt,som bestjuter 

Staden och tjänar Stäthällaren til boning. 

Stadens Besättning bestar wanligt af twä 

Regemcnter Fot-folk, tre Squadroner Rytteri 

och ungefär 300 Cotzaker. Stäthällaren 

Grcfwe O. ). I^cbitklierin, en man, wördnadswärd 

för detz mennistokärlek och ädla 

tänkesätt, lät dagen efter min ankomst aftaga 

mina kadjor, och öfwcrhopade si wäl mig, 

som min olycks-kamrat, Herr 

med 

wälgärningar. Han tillät mig äfwen nyttja 

papper och penna, för at skingra min oro. 

En dyrbar gaftva för den olycklige, som därigenom 

åtminstone har den trösten at öfwerlämna 

sin klagan ät de tilkommande tider. 

Jag ankom til Tobolst den 20 Januari! 

.770, och sisom jag därstädes dröjde til 

den 4 Februarii, si älerwann jag genom 

Stäthällarens godhet, hälft och krafter at 

med förstärkt mod företaga den äterstäende 

resan. 

Wi sändes widare, fem til cwtalet, 

under betäckning af en Sotnik 5) med 24 

man, hwilka. fatt befallning at handtera otz 

med mildhet. Frän TodoZst reste wi uti 16 

Slädar, och höllo först wid den af Tatarer 

bebodde Byen Fabalak. Wär Befälhafware 

tillät otz där bo hos stg uti et och simma 

hus, och lofwade otz under hela rcsin 

njuta simma förmon. Hans efterdöme wärka- 

5) Sotnik kallas en Capitain för 100 man.

Tobolst, Jan. 1770. 29 

kade pä den öfriga betäckningen, si at wär 

resa blef si angenäm, som för slafwar möjeligt 

war at hoppas. 

Wi ärforo under resan, at »var Anförare 

war son af en Swenst Kfwerste, som 

blifwit landtförwist til Siberien. Född i 

detta land hade han lätit inssrifwa sig ibland 

Costakerne, ärhällit et Sotniks-besil, samt 

ständigt sökt tilständ at föra de landtförwiste 

genom Siberien, endast för at njuta det 

nöjet, at lätta deras elände. Den höfiighet 

och öppenhjertighet, med hwilken denna Officerare 

uttryckte stg, tolkade hjertats spräk, 

och dtt war otz en icke ringa tröst, atstä under 

en si dygdig och medlidande mans befäl. 

Wi fortsatte wär resa tilstranden afIrtisch- 

Floden, och kommo tilBeresorvstoi, hwarest 

wi togo nattqwarter. Där träffade wi 20 

landtförwiste, som undfägnade ost mcd fist. 

Deste försäkrade ost, at endast uti Tobolstiske 

Länet, 22,000 landtförwiste furmos, som 

nödgas försörja sig med jagt. Wi foro 

widare den 6 Februarii, och kommo helt sent 

til en liten By Istrga, bestäende af 15 

hus, som bebos af idel landtförwiste. Ibland 

deste träffade jag en Ungerst Adelsman,som 

iRyst tjänst warit Major, men dä han begärt 

stt afsted, blifwit dömd at landtförwifts. 

Jag frägade honom bland annat, hwarföre 

et si stort antal olycklige icke fattat nägot 

beslut at med flygten rädda sig ifrän sit elande;

30 

Isirga, Febr. 1770. 

de; hwarpä han swarade, at wärkeligen en 

ansenlig Tropp gjordt et sidant försök, men 

olyckligt wis stött pä de tTlogayiste Tatarerna 

och blifwit nedergjord. Detta exempel 

hade afffräckt de öfriga. Han wisade mig 

ock si mänga hinder, at jag lätt insig swärigheten 

af et sidant företagande frän Toboist. 

Jag betraktade därföre med desto större 

lugn mit öde at föras til det wid hafs-kusten 

belägna Ramtschatka, ehuru jag icke 

twiflar, det ju et sällskap af behjärtade och 

af kärlek til friheten uplifwade männer, förbundne 

med enighet, stulle pä hwilken ort 

som hälft, kunna sitta sigifrihet. 

Den 7 foro wi öfwer floden Sereja, 

och kommo til Ajeufsraja, en By, bebodd 

af Tatarer, som undfägnade otz med Stomjölk 

och Häst-kött. Där nödgades wi dröja 

i fyra dygn, för den häftiga kölden och 

de Ksta infallande Snö-hwirftar. Wi fortsatte 

resan widare til Tara, dit wi ankommo 

den 12 Febr. Där tilläts otz at fritt gä omkring; 

äfwen at besöka grannskapet. Wär 

Befälhafware förmädde Woiwoden at bjuda 

otz til stt bord, och Inwänarne at gifwa otz 

nägra stänker, som bestodo iwintcr-kläder och 

et godt förråd Bränwin. 

Den 22 lämnade wi Tara och gjorde 

flera dagsresor genom omätliga skogar och öfwer 

höga berg til

Schegorka, April i77c>. 31 

Hästar lifnärde sig af blotta mostan. Wi ledo 

alle odestrifligt, dock ingen mera än jag, 

som war hölgd af oläkta sär. Dä ni den 

3 April lägrat otz wid

32 

Tomst, April 1770. 

anlagd,hwaruti Woiwoden bor med 400 Soldater 

och 800Costaker. Stäthällaren,enFrantsman 

wid namn Vil!eneul,Afwerste-Lieutenanti 

Ryst tjänst, hade fordom sjelf waritlandtförwist. 

Han emottog ost sisom en wärkelig mcnnistowän, 

och tillät otz pä tvär Sotniks förbön, 

dröja därstädes til den 10 Maji,pä det wi 

mätte undwika at färdas under denna farliga 

ärstiden, dä wädcrleken ärihögsta mätts 

rägnig och wät. 

Wi tilbragte wär tid angenämt nog uti 

Tomst, emedan Tatarerne, dä de singo af 

wär Sotnik höra,at wiutikriget tjänt widTurkista 

Armeen och där blifwit fängne, ansigo 

för en Religions-plikt at göra ost bistand.I 

synnerhet fattade en Zobelhandlare hjertelig 

ömhet för mig. Han tilstyrkte mig at försöka 

min flygt genom China; wille ock ledsaga 

mig, emedan han war född wid Tl)i- 

nesista gräntsen och kände wägarna. Jag 

hade med glädje cmottagit detta anbud, om 

scke mina sär sitt mig utur ständ at til fots 

göra en resa af minst 300 mil (lisuez). Han 

sjelf insig äfwen simma omöjlighet, och öfwerhopade 

mig med stänker, til hwilka sannolikt 

Stadens öfrige Inwänare jämtval bidragit, 

emedan deras warde steg til mera än 

900 Rubel. Wi delade denna Summa emellan 

ost, och wille äfwen däraf göra wär Sotnik 

nägon gäfwa;men denne ädelmodige man 

kunde icke förmas at emottaga det minsta, 

utan

Tomst, Maji I77c>. 33 

utan försäkrade ost, at, dä wi hunno fram 

til Ramtschatka, stulle wi nog finna uttväg 

för wära penningar. 

Den ii lämnade wi Tomst och foro 

genom en öken, bestäende af skogar och berg. 

Wi nödgades ständigt taga wärt nattlägeri 

öpna snön, simt änteligen inskränka wär matlott 

til en half mark Skorpor för dagen. 

Sedan wi förlorat 8 Costaker och 12 Hästar 

ankommo wi den 18 ( förmodeligen Junii ) 

til Rrasnojarst, kraftlösa af swält och beswärligheter. 

Denna Stad ligger wid Icnisei-sirömmcn, 

och har 350 hus, bebodde af landtförwiste 

Rytzar. Fästningen'är en obetydlig af 

Päl-wärk omgifwen fyrkant, uti hwilken 

Woiwodens hus stär. Besittningen bestar af 

20 man, alla til landtförwiSning dömde personer. 

Woiwoden öfwer dennn för stn uselhet 

ökända krets, emottog ost i Skansen, men 

höll otz icke wärdlgc at HoS sig aflägga wärt 

besök, förrän han blifwit underrättad at wi 

ämnade honom en stänk. Men knapt hade 

wär Sotnik gifwit honom detta wärt beslut 

tilkänna, förrän wi blefwo budne til aftonmaltid. 

Han höll ej eller under sin wärdighet, 

at af otz emottaga 60 Rubel sisomgafwa, 

simt at för lika stor summa, til otz föryttra 

et Fat Bränwin. 

C Den

34 

Rrasnojarst, Junii 1770 

Den 19 lämnade wi pä Woiwodens ästundan, 

Rrasnojatsk. Resan förblef lika 

beswärlig och obehaglig. Wi sigo ej annat 

än omätliga med snö betäckte fält, här och 

där afbrutne med bergsryggar. Wi förlorade 

nästan alla wära Hästar och wär belägenhet 

blef dag frän dag swärare. Wi öswerforo de 

bägge bergs-kädjor, som skilja Provinsenleniseist 

ifrän Irkutst; och woro helt nära at 

omkomma afhunger, emedan wi til wärt uppehälle 

icke hade annat at tilgripa än Björkbark, 

upblötti watten. Ändteligen hunno wi 

den 25 Julii til floden Angara, hwaräst wi 

til wär lycka stötte pä en Hörde Tunguser, 

som för Bränwin och Tobak til otz föryttrade 

fyra Renar simt et förrad af torr fist. 

Den 26, kommo wi til Irkutst, hufwudstaden 

i en Province af simma namn. 

Denna orten drifwcr en beydlig handel, emedan 

de landtförwiste därstädes hafwa et 

ansenligt nederlag af Päls-wärk, det Ryste 

Köpmän emot Europeiske waror sig tilbyta, 

simt sedan til China utföra. Gemenligen 

winna depä Europeiske handels-warorne 200 

procent, simt sedermera dubbelt si mycket pä 

sjelfwa Skinnen. 

Sedan wi af Woiwoden bekommit sex 

Renar och et lispund Mjöl, sände han otz 

widare til Ustkutzkoi, en wid 2.ena-ftoden 

belägen Vy. Wär resa skedde öfwer watten 

uti Räfwer-bätar, pä det den stulle gä desto 

stynd-

lakutst, Julii i?7o. 35 

skyndsammare. Farten pä L.ena-sirömmen 

war beqirämlig och angenäm, i anseende til 

den wackra årstiden, och wi ankommo den 

20 Augusti lyckligt til lakutst, där wi alla 

bodde uti et hus tilsimmans, dewakade endast 

af fyra Soldater och en Sergeant, som aslöste 

wär Sotnik. 

lakutst, hufwudstaden i en Province 

af samma namn, ligger pä 62 gr. N.bredd, 

har tretio hus och en Skants af träd, simt 

bebos dels af landtförwiste, dels af Costaker. 

Deste sistnämde äro et flagS Krigsmän, dem 

Regeringen tildanat af de fordom til Siberien 

förwiste Swenstars och Tysta-s afkomma, 

och brukas wanligt til stallens indrifwande 

af de under Ryskt tvälde stäende Tatarer. 

Deras antal steg är 1764 til 12009 

man. Jag gjorde mig där bekant med nägra 

Grekiske Köpmän, som för 30,000 Rubel förskaffat 

stg Regeringens tilständ at ensamme 

uphandla Päls-wärk i denna Province, simt 

redan wunnit 80,000 Rubel i ren behällning. 

Afnägra landtförwistefick jag äfwen denunderrättelse, 

at endast utilakutst Stad furmos 35, 

och i Provinsen 425 til förwiSning dömde 

Officerare. Alla deste beklagade, at de, efter 

Öfwersten els Lrm, född Fransman, sitt 

en Ryst Gouverneur, hwilken si utmärkte stg 

genom grymhet, som hans företrädare genom 

stt ädelmod. 

C 2 

Jag

36 lakutst, Augusti 1770. 

Jag fick ilakutst, tredje dagen efter 

min ankomst, besök af Herr NonmZn, som i 

egenskap af GouvernementS-Fältstär stulle gä 

til Ramtschatka med 1500 Rubcls lön. Jag 

fann honom snart wara en man af genomträngande 

förstand och ädelt hjerta. Han rördes 

oändcligen af berättelsen om mina olyckor 

och den grymma medfart jag uthärdat. Säsom 

han sjelf ansäg sin sysla pä Ramtschatka 

sisom et stags lcmdtförwisning, gjorde han 

mig det förflag, at wi stulle gemensamt söka, 

efter ankomsten til detta Land, rädda otz mcd 

flygten ät lapan eller China. Han sinn 

därwid ingen annan swärighet än den, at bekomma 

fiickelige Sjömän, ty farkost kunde 

man lälteligen fä köpa, under föregifwande at 

man behöfde den til fiske. Jag försäkrade 

honom därpä, at jag sjelf under mina Sjöresor 

förwärfwat tilräckeljgfärdighet at föraet 

Skepp; at jag med desto större nöje förnam 

hans förflag som 

jag sjelf gjordt mig et dy- 

likt utkast til fiygt, frän simma stund jag 

inhämtat, det Ramtschatka stulle blifwa min 

landtförwisnings-ort, samt at jag wille gä honom 

i borgen för en lycklig utgäng, si framt 

han förblef wid sit beslut och bibehöllden nogaste 

tysthet. Wi talade sedan ofta om detta 

förstag, det jag äfwen meddelade mina 

medfångar, som för mig fattat 

mycken hög- 

aktning, hwilken än mera förökades,dä Herr 

postman edeligen trädde med otz iförbund 

til utförande af denne plan- Den

lakutst, Augusti 1770. 37 

Den 20 walde sällstapet mig til detz 

Anförare. Det bestod af följande Medlemmar: 

Herr Nattman, Major Wmbl2cl, Capitain 

?2noW) Capitain BtepKal.ow, Öfwerste 

VZturin och Sccreterarcn Bottono^v. Wärt 

brinnande begär at wärkställa wärt förflag, 

föranlat otz at hos Woiwoden anhälla om, 

skyndsamt affärdande. Han lät ost därföre 

den 29 afresa under betäckning af twä Sotniker 

och tolf Costaker. Tilall olycka warHerr 

ttossman icke färdig at göra ost sällskap. Wid 

afresan frän lakutst, beledsagades wi af de 

ftäste dit landtförwiste, til stranden af L»ena, 

där de goswo ost en god maltid. Ibland deste 

olyckliga woro twä unga Rystar af Ätten 

(3ulZien, hwilke tjänt wid Gardet, men wid 

Kejsir ?eter den Tredjes olyckliga fränsille, 

blifwit af Kejsarinnan förwiste til Siberien. 

Det för otz nya sättet at resa pä Slädar, 

dragne af Renar, föll otz gansta angenämt. 

Detze kreatur äro oändeligen snabbfotade och 

hafwa detzutom den förundrcmswärda egenskap, 

at pä et ringa foder af en näfwa mosta, 

fuktad med Urin, uthärda tre til fyra dagars 

befwärligaste resa. 

Pä sjctte dagen kommo wi til floden 

Tala, hwaräst wi dröjde et par dagar, dem 

wära Sotmker behöfde, för at präja lakuternas 

Hufwudmän pä stänker. De ulprässade 

ock et ansenligt förrad af Märd - Räf- 

och FilfraS-stinn. Filfrasen finnes egenteli- 

C 3 

gen

38 

Tala, Septt 177c). 

geni denna Province, liknar til stapnaden 

en Warg, »nen HanS stinn har en glänsande 

göra stg där- 

smärta. Siberiste Owinfolken 

af Möstor5). 

Den 3 Sept. öfwerforo wi Tala, och 

fortsatte resan utan uppehäll, undantagande 

en twistighct fom upkom öswer spel, hwilket 

tidSfördrif nu mera blifwit gansta brukeligt 

emellan wära ledsagare. En Costak hade til 

sin Officerare bortspelt hela sit förrad, och 

tog sig däraf anledning at emot honom fälla 

nägra förolämpande utlätelscr. Officeraren 

besatte sina Costakcr binda den brottslige och 

gifwa honom 100 slag af knut-piffan. Deste 

äter togo CostakenS partie, afklädde Officeraren 

naken och afstrafside honom med flera 

än 100 prygel. Detta förfarande, hwaruti 

wi ingen del togo, war otz emedlertid icke 

obehagligt. 

Därpä följde en annan händelse som försatte 

ost uti stort bekymmer. Wi fingo genom 

en Costak, den man sindt efter ost ifrän lakutst, 

weta at Herr lôtfmZn aftidit. Man 

tillade, at Stäthällaren bland hans saker funnit 

Papper, dem han nu sände i et Paquet til 

GouverneureniOchotst,dit wi fördes,jämtetilsägelle, 

at icke fortbringa otz widare.Wi slutade 

däraf, at Herr ttottman antingen strifwit til 

nägra sina wänner iPetersburg om war föresats, 

*) Vrks^l.lo.

Siberien, Sept. 1770. 39 

reftts, eller ock därom nägot anteknat försig 

fjelf. Ätminstone war otz troligt, at Stäthällaren 

mitztänkte otz för nägot steg, hwilket 

i Ochotst wisterligen stulle bringa ost i nytt 

fängelse. Jag gas därföre mina rese-kamrater 

det förstag,at frän tvär Sotnik bortsnappa 

Depechen, simt däruti genom Herr 8o« 

ttonow ändra det som kunde lända ost til städa, 

och bilägga nägot til wär fördel. Detta 

bifölls enhälligt, och wi wäntade endast 

tilfälle at ställa deti wärket. När wi den 

11 öfwerforo floden Aldan, wid hwilket tilfälle 

wära Renar nödgades simma, blef däten 

uti hwilken wär ena Sotnik med Depechen 

fördes, genom Costakernes otvilja stjelpt 

öfwerända. Lyckligt wis »var han god simmare 

och kom snart til andra stranden. Wäre 

ledsagare nödgades därföredröjapä det han 

stulle kunna torka stna kläder. Jag nyttjade 

detta tilfälle at undfägna dem med Bränwin 

och läcka dem i spel, hwilket si lyckades, at 

de alla omsider föllo i djup sömn. Emedlertid 

borttogo wi Depechen och funno däruti et 

bref, som wisterligen förwärrat wär fängenstap. 

Stäthällarenilakutst hade til Gouverneuren 

i Ochotsk strifwit följande: 

"Sotnikerne liololow och KolterZuen 

föra,pä Senatens befalining,,-fer, Statsfängar, 

förwiste til RamtschaiM. Deste mäste 

osördröjeligen kastas i fängelse och noga bewakas, 

til detz närmare underrättelse om de- 

C 4 ras

40 

Aldan, Sept. 177a 

ras förhallande ifrän mig ankommer, pä det 

man ma kunna widare lata dem undergå det 

skarpaste förhör. För det närwarande wet 

sig om dem följande: Wid deras ankomst til 

lakutst, hade jag medlidande med dem, och 

lät dem fritt gä omkring uti Staden. Men 

de mistbrukade min godhet och sökte uphitsi 

ätstillige af de landtförwiste til upror.Isynnerhet 

wiste en af dem, smitit HuZuttawitll» 

pä listigt sitt winna Fältskären NotfmZn, 

hwilken lofwade i Ramtschatka förena sig 

med dem, anskaffa et Skepp och sitta alla til 

Ramtschatka förwiste brottslingar i frihet. 

Jag har om detta afstywärda anstag blifwit 

underrättad genom en landtförwist, för hwilken 

ttottmAn uppenbarat detta oräd innan sit 

fränfälle. Ibland N_>ttm2NB saker har jag 

ock funnit ätstillige papper, dem jag äfwen 

öfwerstnder, emedan de äro ssrefne pä Tysta, 

si at jag icke förstär dem. Jag hoppas dock, 

atIlären utleta deras innehall. Om än si 

wore, at deste nidingar intet annat förehafwa, 

än en anläggning at wärkställa sin stygt, 

(hwilket jag dock icke anser möjeligt,) si ar 

det likwäl nödigt at de noga bewakas, och 

jag rader eder därföre at icke detta öret sända 

dem til Ramtschatka. Uti mit nästa bref 

til Senaten wil jag meddela underrättelse om 

alt och afbida detz befallning, hwilken icke 

inom är och dag, kan komma Edertilhanda." 

Wi

Aldan, Sept. i77c>. 41 

Wi undersökte l-lossm3NB öfriga papper, 

men funno icke det ringaste som kunde förråda 

ost. Wi strefwo därföre blott et nytt 

bref i StäthällamtS namn, af sä lydande innehall 

: 

"Sotnikernc Kololonoch Kollerguew föra, 

pä Senatens befallning, sex Stats-sängar 

til Ramtschatka. Jag fann, si snart 

jag lärde känna dem, deras upförande si 

godt, at jag blef gansta mycket intagen för 

dem, och öfwertygad, at de alle äro männer 

af ära, i synnerhet de bägge utlänningarne, 

hwilka blott mäste anses för Krigsfångar. 

Min böjelse at bistä olycklige, bewekcr 

mig at hos Eder anmäla dem til det bästa. 

Skulle det icke wara möjeligt at lämna 

dem et witzt mätt af frihet, pä det de ma 

undgä den i Eder hamn si farliga fförbjuggen? 

Detze olyckliga stola wistt icke mistbruka 

Edert goda förtroende. Fältstaren bloss, 

man, som äfwen stulle gä til Ramtschatka, 

har aftidit, och jag wet ingen at nämna i 

hans ställe. En af de fängne är jämwal 

Fältskär, och jag ser intet chinder at HoS 

Gouverneuren af Ramtschatka anmäla honom 

til simma systla, ty dä Gouvcrneurcn äri 

brist af Fältskär, mäste det wara honom angenämt 

at träffa nägon, som i denna del kan 

wara honom til tjänst. Bilagde Skrifter äw 

fundne efter den aftedne lâssmZn.^ Jag sän- 

der dem til Eder, för at af dWWeu öf- 

C 5 ?? ' wer-

42 Aldan, Sept. 1770. 

wersittnlng. Til äfwentyrs röra de hans 

qwarlätenffap, i synnerhet som han, hwilket 

jag har stal at tro, haft nägon andel uti 

Jägare-sällskapet. — — " 

Framhärdar 

Sedan wi lyckligt utfört wärt förflag, 

fattade wi nytt mod, i synnerhet dä wi 

märkte, at wäre Befälhafware, när de wakn 

de icke funno nägon ändring pä Paquetet. 

Wi fortsatte resan tryggt til I"na-ftoden, 

dit wi ankommo den 20. Den outsigeliga 

myckenhet fist wi där träffade , föranlat otz 

ett dröja twä dagar, under hwilka wi samlade 

ost et stort förrad til resekost, och fortsatte 

widare wär kosa immerfort ät öster. Wi 

foro öfwer gansta höga berg och histeliga 

branter, och kölden war pä bergs-spitsirne si 

häftig, at twänne af wär betäckning frösotil 

döds. Den 29 kommo wi til ludoma, en af 

6 hus bestäende By, som ligger wid Irmafloden, 

och bebos af idel landtförwiste. Wi 

fingo där Slädar som drogos af Hundar, 

med hwilket stags skjuts wi sedan fördes fram 

til Ochotst. Ehuruludoma endasthar 6 usla 

kojor, sä är liktväl ortenbekant, emedan denär en 

mötesplatsförätstilligaTungusiske stammar och 

nägra Mongoliske Horder, som där infinna 

sig at idka smyghandel mcd Jägarne. Genom 

denna handel gar dtt bästa Päls-wärkct 

til China, utan tull-afgift; men det stulle 

blifwa swärt för Regeringen at hämma 

detta

ludoma, Sept. 1770. 43 

detta mistbruk, medan alla Costaker och deras 

Huswudmän däruti deltaga. De komma til 

ludomaiNov.fyra til femhundrade man, bewäpnade, 

och Regeringen mäste se desta ingrep 

i detz rättigheter genom fingren, emedan 

det stulle wara farligt, at til upror reta Siberiens 

innewänarc, hwilka wid minsta buller 

äro färdige at gripa til wapen. 

Wi foro sedermera öfwer et förskräckligt 

berg och blefwo därwid gansta utmattade, emedan 

wi icke kände sättet at färdas med 

hundar. Flera resor föll jag med Släde clch 

hundar, utför branter af mer än bo fots 

högd. Men sisom man här ständigt faller i 

mjuka snön, si tog jag däraf ingen annan 

städa än nägra blänader. Sedan' wi hunnit 

pä andra sidan af detta berg, blef wär resa 

angenämare, ty wi foro nu utmed Stranden 

af floden Urak iall säkerhet, och utstgten af 

desta trakter stulle gjort mig mycket nöje, si 

framt jag befunnit mig uti lyckligare omstän- 

digheter. Ofantelige berg stodo enstaka pä 

et Snöhaf utan gräntsor, och gäfwo ögat et 

Majestätiskt men tillika histcligt föremal. 

Den 16 October kommo wi ändteligen 

bragte til 

til Ochotst. Wi blefwo strax 

Cantzliet, simt därefter förde hwar och en i 

sit qwarter, under betvakning af en Corporal 

med 4 Man. Herr ?lesn_r, född Curländare, 

war Gouverneur iGchotst, och hade 

iKejsarinnan TliKbet» tid warit landtförwist 

til

44 Ochotst, Sept. 177a. 

til denna orten. Jag wet icke för wisto, om 

den godhet denne Herre ost bewiste, war en 

wärkan af wärt understuckna bref, eller af 

hans goda hjerta. Wi blefwo strax inqwarte, 

rade hos wälmäende Borgare, jämte tilftgelse, 

at wi under betäckning af en enda Soldat, 

kunde fritt gä ut, si ofta wi behagade. 

Staden Ochotsk ligger bä 59:0 Nord. 

Bredd; är icke synnerligen bebygd och har 

endast trähus. Mynningen af floden «Dchotka, 

jämte hwilken Staden är anlagd, beskjutes 

af en med Palllsadcr omgifwen fyrtant, 

som har en fyrapundig Canon wid 

hwartdcra hörnet, simt en besättning af 480 

Man, alle Européer, som gjort Ryst krigs- 

tjänst, men blifwit hit förwistc. Staden har 

322 hus, äfwen bebodde af idel landtförwiste, 

hwilka efter är 1741, dä Capitain LelinZ 

företog sin uptäckts-resi, helt och hällit lagt 

sig pä Skepsfart. Deras antal kan stiga til 

900 Man. Ochotsk är Ramtschatkadalista 

handelens förrådshus. Gouverneuren är 

President för de här tvärande fyra Collegier, 

Amiralitetet, Krigs-Collegium, Handels-Collegium 

och Policen eller Lagstipningen. 

Detze namn syntes mig i börjaninnefatta 

nägot wigtigt, men denna fördom föllsnart, 

dä jag fann at Bistttarne i detze Collegier 

woro dumme som fänad, och at deras enda 

förtjänst bestod i utswafningar och fylleri. 

Jag

cvchotst, Octob. 177c). 45 

Jag har sedt mänge af dem hela fem til sex 

dagar a rad ouphörligt öfwerlastade. De 

under Rystland stattstyldjge Roräker, L_atnuther^) 

och Tunguser, hwilkas antal kan 

belöpa sig til 42,000 själar, mäste ti! Kronan 

lefwerera kostbara Päls-wärk, och ofwannämde 

Collcgiers Bisittare, som hwar efter annan 

hafwa upbörden om hand, bestämma efter 

godtycko beloppet af denna statt, utan annan 

mattstäck än deras egcnnytta. Pä sidant sitt 

kunna de ock förskaffa stg utwägar at köpa 

starka drycker, ehuru dyra de än stulle wara, 

och de underlata icke at i Bränwin dränka 

alla sina bekymmer. 

Hamnens siörsta djup är 19 fot. Där 

lago 13 Skepp, af hwilka det största förde 

350 och det minsta 30 läster. Deste woro 

dels ämnade til uptäcktS-resor pä Californias 

kuster, dels at föra»varor tilRamtschatkas 

hamnar. Nägra woro utrustade af ensiildte, 

i afsigt at med dem idka fånge af 

Hafsuttrar, Räfwarôch Björnar pä Rurillsta 

och Aleutista Oarne simt Unalascta. 

Lieutenant Bin 6berättade mig, det twänne 

Skepp förcgäendc är blifwit af Regeringen 

utsände at göra uptäckter ät Amerikanska 

sidan, men kommit med oförrättade ärender 

tilbaka, simt at Befälhaswarne sökt bemantla 

sin 

*) Det är wandrande Roräker. Hfwerscltiaren.

46 

Gchotst, Octob. I77c>. 

stn egen oskicklighet med et föregifwit myteri 

ibland Skepsfolket. 

Jag hade här tilfälle at inhämta, det 

Ramschatka för Rytzlano blifwit et wigtigt 

land, som med sin handel ansenligt förökar 

Kronans inkomster. Därifrån bringas ärligen, 

efter et medeltal räknat, 16,000 Hafs-Utterstinn, 

23,000 Zobel-stinn, 148.000Hermeliner, 

2500 swarta Räfwar, 7000 Filfrasir, 

14,000 rödaRäfwar,36,000Gräwärk, 25,000 

blä Räfwar och Kaniner, 6000 HafS-stälar 

samt 4 til 5000 Björnhudars). Alla deste 

articlar föras til leniseist, och bortbytas 

emot Bränwin, Tobak, Mjöl, groft Kläde, 

Sidentyger och andra tvaror, som knapt öfwerstiga 

200,000 Rubel itväyde, dä däremot 

simma PälSwärks afsalu iChina äterbringar 

emot 2 Milioner. 

Mit wistande i cvchotsk war gansta angenämt, 

men jag borde frukta, det Stäthällareni 

lakutst kunde istna bref uptäcka wär 

ftmmangaddning. Jag öfwertalade därföre 

mine medfängar at af Gouverneuren päyrka 

wärt skyndsamma affärdande tilRamtschatka. 

Och säsom den tiden inföll dä Skeppen stulle 

afgä 

*) Hafs-Uttrarne äro stilde frän wära Uttrar, och höra 

til Klultela i.lm-.z, Qnn. Kaniner finnas eji 

Ramtschatka, utan förstas därmed hwite Räfwar 

cauiz i2ZQpul, l.i««. Hwad jag kallar Hafs-Skälar, 

heter i Originalet Meerwölffe, rtio.»

cvchotsk, Octsb. 177c). 47 

sfgä til sistnämde land, si kom denna omständighet 

ost wäl til past. Wi gingo ock nu 

wärkeligen om bord pä Paquet-batcn 8. petor 

och ?2ul, et fartyg om 200 Lästers drägt, 

som förde 8 Canoner och 43 mans Besittning, 

simt warlastadt med Mjöl,BränwinochFraktgodS. 

Knapt hade wi stigit om bord, dä wi 

af andra Befälhafware» Koromloxv blefwo 

gansta härdt bemötte. Han utöste öfwer otz 

en myckenhet ssälSord och lät lägga ost i kädjor 

framför Masten, »ned befallning at nyttja 

otz til det nedrigaste arbete. Detta bemötande 

smärtade otz mycket, emedan wi redan 

blifwit tvane wid nägon frihet. Men det 

räckte blott en dag, ty si snart Capitain Klu. 

ttn kom om bord, blefwo wära kädjor aftagne, 

och wi hade den tllfredsställelsen,at se tvär 

fiende för stn egenmägtiga hårdhet afstraffas 

med femtio stag af Knut-pistan. 

Den 22 November foro wi utförFloden 

til detz utlopp. Den 24 dä wi woro i öpna 

Hafwet, upstack en häftig storm, som nödgade 

ost lägga bi. Winden war Sudwästlig, 

och sisom Capitamen med hela Besättningen 

war af drycker öfwerlastad, si hade wi et 

gynnande tilfälle, at göra otz mästare af Skeppet. 

Men til all olycka war Sjögången för 

hög och ilarne si läte, at wi icke dristade 

wärkställa et sidant företagande. Den 25 

fortfor stormen frän Nordost. Klockan 3 om 

mor-

43 Gchotsta Hafwet, Nov. 1770. 

morgonen brast Stormasten, Rastängerne förlorades 

och wi hade blotta BesanS-masten öf- 

rig. Denna olycka gjorde si 

mycket buller, 

at Capitamen waknade och framkröp utur 

Kajutan. -Nen han hade därwid det mitzödet, 

at hans arm krostades af det nedfallande 

wrakct. Därigenom sattes han utur ständ 

at göra stn tjänst, som destutom ej gaf särdeles 

tilfälle ot wisa skicklighet, da Master, 

Rastänger och takel woro obrukbare. 

Wid denna yttersta nöd, fördubblade wi wära 

krafter at afböja faran, och ehuru druckne 

Matroserne woro, sigo de likwäl, at dtt biträde 

wi gjorde, war af stor wigt. Somlige 

af dem höllo sig til ost, smädade sina pä 

fylleri begifne Befälhafware , och bedyrade, 

det de wille lyda wära befallningar. Capitamen 

icke mindre öfwcrtygad, det wi räddat 

Skeppet, wille icke lämna befälet ät Styrmannen, 

den han ännu höll fängstad, utan 

betygade öfwcrljudt, at han anförtrodde mig 

Skeppets styrelse, til dest han sjelf kunde äterlaga 

densamma. Den 26 war stormen nägot 

lindrigare, men föränderlig, och wi hunna 

omsider mcd mycken möda göra nägrs segel 

brukbarc. Den 27 sigo wi land, pä 55 

grader 7 min. N. Bredds Matroserne försäkrade, 

at detta land war Ön Sagalin. Wärt 

nu tvärande läge ingaf mig et försök at nytt- 

ja tilfället til wär befrielse. 

Jag föresiog 

därföre Skeppsfolket at ankra pä Rorea-kusten

Ochotsta Hafwet, Nov. 1770. 49 

sten, pä det wi matte där kunna laga wära 

Master och jämka Laddningen, som under 

stormen blifwit kastad pä ena sidan, sä at 

Skeppet, wid sörsta starka windkast, war 

i fara at kantra. Men alla mina föreställningar 

woro fruktlöse. Liknelsen til stormens 

aftagande gas et starkare intryck, och man 

nödgade mig styra ifrän Rorea. FörgäfweS 

sökte jag genom Järn och Hwitlök gifwa 

Compasten en annan riktning,ty tvindensprang 

hastigt pä Södern och nödgade mig styra 

kosan ät Ramtschatka. Den 1 December 

uptäckte wi land, och jag förde Skeppet 

lyckligt in uti Bolschaja Reka-stoden. 

O An-

50 

Ramtschatka, Decemb. 1770. 

Andra Afdclningen. 

Mistandet pä KamtsOatta och 

räddningen därifrån. 

A)kn 2 Decemler inlupo wi uti Hamnen 

«e^^ och jag nedlade mit befäl. Den 3bragteman 

ostiland och inrymde ost enInrt, eller et 

stagsHuS af jord sä bygdt, at endast tak-resningen 

wisar sig öfwer markens yta. Fyra 

Soldater, ätta Costaker och en Sergeant utgjorde 

wär l.swokning. Om eftermiddagen 

sigo wi ftera farkoster, eller si kallade Barbarer, 

gä utsöre floden. Dcste byggasaf tunna 

Bräder, som hällas tilsammans med refbcn 

af Walfistar, och äro klädde med wäl 

simmansydde Skälhudar. En af desta Bätar 

förde en Rysk Officerare med tio Cotz

Ramtschatka, Decemb. 1770. 51 

det förwärfwat mig hans aktning. Dä han 

blifwit underrättad, at äfwen mina medfängar 

woro Officerare, böd han ost til en 

middag, som efttr landets sed, bestod af stekt 

och kokad fist, samt et stags bröd, det man 

tilredt af torkade och til mjöl stötta fiskar. 

Anrättningen hade kunnat jaga sjelswa hungrcn 

frän bordet, men för min mage war dock 

war dryck det odrägligaste. Dm bestod af 

watten hwaruti man lätil fiskar rutna, sä at 

det antagit et wistt matt af syra. Under 

maltiden leddes talet ät landets ftder och rruk, 

och alt stadnade stuteligen därwid, at intet e, 

ländigare land fanns pä jordklotet, än detta. 

Efter maltiden lät Officeraren otz stiga i sin 

Bat och förde otz tll Bolscharetst. 

Dä wi rodt ungefär fyra Werst, mötte 

ost fyra Bätar mcd wäl klädde personer. De 

höllo stilla och gjorde otz strå frägor angäende 

Europa; men si snart de af wär Wakt 

sitt höra, det wi woro landtförwiste, förändrades 

til wär stora förundran , deras anstöten, 

och de kunde icke dölja sin signad. Wi 

mcnte at deras tjänstfärdighet och betygade 

glädje war tt bespottcri, och säsom wi mcd 

stal tyckte otz blifwa förolämpade, hotade wi 

dem »ned hämd, däräst de icke uphörde 

at drifwa gäck mcd wär olycka. Men Officeraren 

uptäckte otz snart wärt mitztag, och 

underrättade otz, at deste förmente owänner 

woro stadde isimma olyckliga belägenhet som 

D 2 wi.

Bolscharetst, Dccemb. 1770. 

52 

wi. Denna likhet af wärt gemensamma läge 

gjorde ost strax til wänner, och deras glädje, 

som endast härledde stg ifrän deras hopp, at 

i wärt sällskap finna nägon tröst, förwcmdlades 

til medlidande tärar. De gjorde otz en 

rörande målning af deras tilständ och den 

grymma medfört de nödgades lida, och deras 

berättelse öfwerlygade otz, at intet stafweri 

war si förfärligt,som delandtförtvistasiRamtschatka. 

Jag försäkrade dem, at wi sitte et 

stort wärde pa deras wänstap, och betygade 

pä mit sällskaps wägnar den önskan,at med 

dem underhälla en ouplöstig förbindelse. Mit 

första samtal gas »nig et gynnande tilfälle at 

grundlägga en sist förening emellan de landtförwiste, 

hälst jag erfor det mänge af dem 

hos Gouverneuren bemödade sig at förwärfwa 

ynnest pä de öfrigas bekostnad. Hwad 

jag i denna dcl föresiälde dem, hade god 

wärkan, de lofwade sammankalla alla wära 

wanner och öfwerenskomma om en tvist ordning, 

simt förklarade sig redo at wälja »nig 

til sin Hufwud-anförarc. Denna försäkran 

smickrade mig, och war i längden icke mindre 

fördelaktig för dem sjelfwa. 

Officeraren, som fruktade at nattenstulle 

öfwerfalla ost, pässyndadc wär resa. Wära 

nya wänner wände äfwen om och ledsagade 

otz. De uprepade sina wänstaps-betygelser 

och lofwade otz, at ibörjan fä uti 

deras boningar hämta nägon hwila efter wär 

mödo-

Bolscharetst, Decemb. 1772. 53 

mödosimma resa; men sedermera blef otz oundgängeligt 

at med arbete söka tvärt lift uppehälle. 

Deras berättelser gjorde mit sällskap 

aldeles modfäldt. För min del hade jagbeslutat, 

at mcd samlad'sinnes-siyrka, blott möta 

det närwarande onda, utan at qtvälja mig 

med det tilkommande. Jag gaf därföre noga 

akt pä deras tal och inhämtade däraf, at 

man endast af den grund gaf ost frihet, pä 

det wi stulle försörja ost. sjelswa, hwilket äter 

fordrade et ouphörligt arbete; at jag borde 

söka förwärfwa mig GouverneurenS ynnestpä 

det jag mätte erhälla tilständ at utrusta et 

Skepp til Hafs-Utterfängst, och därigenom möjeligast 

snart wärfställa warflygt;at en artförbindelse 

nödwändigt borde stiftas emellan de 

landtförwista, och en plan utstakas, at säkert 

hälla wära anstag hemliga. 

Under detza betraktelser hunno wi fram 

til Staden, och inspärrades uti tt midt emot 

Fästningen liggande HuS. Den 4 fördes wi 

til Gouverneuren Herr van Nilow, som emottog 

mig höftigt, dä han hörde huru wigtiga 

tjänster jag gjordt under wär sjöresa, 

och tackade mig, sisom den där räddat Skeppet. 

Han frägade därpä hwar och en af ost, 

om wärt ständ, orsaken til wär landtförwisning 

m. m. och befalte otz omsider gä til Cantzlie- 

Sccreteraren Herr som stulle 

gifwa ost widare besked. För sin del lofwa- 

de han otz all möjelig lindring, si framt wi 

D 3 

up-

54 

Bolscharetst, Decemb. l7?a. 

upförde ost siilla och lydigt, simt til Cantzliet 

utgjorde den behöriga skatten. Wi träffade 

Secreteraren i Cantzliet. Sedan han läst et 

papper, det Go^verncurelio Bttjänt öfwrrlämnade, 

lyckönskade han ost, som blifwit sände 

til Ramtschatka, emedan i hela werldcn icke 

fants nägon si ädelsinnad Herre, som Gouverneuren, 

För öfrigt uphöqde han sit egit 

anseende, och lofwade, sit beskydd. Jag 

tackade honom sör sin ynnest emot wärt olyckliga 

sällskap, och bad honom underrätta otz 

pm wara nu di,fwande pllgter. Wi erhöllo 

därpä följande sörcstrift: 

1:0, Skulle wi Mande dagen sittas pH 

fri fot och bekomma tre dagars kost, hwarefter 

otz äläg försörja otz fjelfwa, 

2:0, Hwcr och en af ost stulle fä et 

Skjut-gcwär, et Slalpund Krut och 4 marker 

Bly, en Dra, nägra Knifwar och Snickare-wärktyg, 

med hwilfa wi, pä en sjö-milS 

ofständ frän St.den, kunde bygga ost hytt.r. 

F^r d tta söl-stätt borde wi första aret 

ärlägga ioo Rubel t PälS-wärk. 

3:0, Hwar och en af ost wore pliktig,at 

en dagi weckan arbeta för Kronans räkning, 

och ingen Utidttstä stg at öfwer dygnet, ulan 

G^.wcrneurens tilständ, Mistas fMan frän 

stt Boställe 

4Q

Bolscharetst, Decemb. 177H, 55 

40, Hwar och en stulle äfwcn til Contzlict 

ärligen erlägga 6 Zobelstinn, femtio Kaninskinn, 

2 Räfstinn och 24 Hermeliner. 

Därefter afsfcdades wär Wakt, och wi 

erhöllo 9 marker torr Fist, til tre dagars 

uppehälle. Wi uttogo sedan utur Magazinet 

wära wärktyg , dem Uosynjngsmannen, emot 

löfte af nägot Päiswärk, tillät ost sjelfwa 

utwälja. Wi gladdes oändeligen, at äter se 

ost wäpnade. Wid porten af Magazinet träffade 

wi 20 landtförwiste,som frambragt nägra 

Slädar, dragne af hundar, och stulle 

fortstaffa tvära saker. De ärbödo otz sina 

hyttor, til dctz wi kunde hinna bygga otz nya. 

Et anbud det wi tacksamt cmottogo, och kommo 

nog hungrige til deras hcmwist, som utgjorde 

en liten By af 8 Hyttor och äfwcn 

si mänga Balagancr eller Slolp-dodar.M'dt 

uti Byen lag en fyrkantig byggnad, som war 

dctze landtförwistas gemensamma samlingsrum. 

Deste olyckligas antal steg til 23 perso- 

ner, som hos stg hade 30 Owinfolk. Jag 

fann, at en af dem, wid namn Kmlliew, 

stod i särdeles anseende, och det war i HanS 

hus som wi blefwo emottagne. Han lät i 

sin Jutt uptända eld, omkring hwilken wi 

nedsatte ost, under det man gas ost Bränwin, 

torkad Fist, Thee och Smör. Pä denna 

frukost fölgde en middag, som endast bestod 

of Fist ; dock gafs otz et eftermäl af Ca- 

Viar och Ceder-nötter. Under maltiden rädde 

D 4 en

56 


en djup tystnad, emedan wi woro fullt sytze?satte 

at fylla wära torna magar. Därefter föll 

samtalet pä wärt närwarande läge, och de underrättelser 

wi erhöllo, tjänte blott at lära 

otz närmare känna wär olycka. 

Wi inhämtade nu, at enligt Kejsar ?ster 

den Förstes Författningar, ingen lcmdtförtvist 

tilkom minsta ägande rätt, hwarföre ock 

ofta Soldater af B.esättningen infunno sig uti 

de landtftygtigas hus och borttogo hwad 

dem behagade, utan at man, emot sidant 

rofferi, kunde njuta nägot ssydd af Regeringen, 

at en landtförwist, däräst han dristade 

sta nägon Borgare eller Soldat, ehuru förolämpad, 

utan stonsmäl dömdes at hungras 

til döds, at ingen ärlig undersitt kunde i stt 

hus emottaga de landtförwiste, simt at, dä 

lifwet endast blifwit dem stänkt, pä det de 

mätte kunna bedja Gud om nad och syndernas 

förlätelse, st ägde mnn ock rätt, at nyttja 

dem wid de nedrigaste göromäl til aftjenande 

af deras lift uppehälle. 

Detze Författningar upfylde mig mcd 

fasa och den bittraste wederwilja. Är detta dä, 

utropade jag, den i Europa si »vördade 

Mannens Lagstiftning? Mit Wut at lösta 

mig utur mit förestäende elände fick ny drift. 

Mit första steg därtil war, at enstildt tala 

med Herr KruNien, och dä han tilbragt 3 

sr iRamtschatka, kunde han meddela mig 

de sikraste underrättelser. Under wärt samtal

Ramtschatka, Decemb- 177c). 57 

tal försäkrade wära Wärdar, at nägra landtsiygtingar 

i l>ela 26 är uthärdat sidan uselhet. 

Herr p^now, en af mit ftllstap, som 

tyckts wara nedsänkt i djupa betraktelser, 

utropade därwid mcd häftighet: huru är det 

möjeligt, at si behjettade personer, som I, 

kunna fördraga si odrägligt öde, utan at tväga 

nägot försök til befrielse frän detta tyranni?Iaren 

allsi lifrädde, och i sidant fall 

lare wi icke ibland eder träffa pälitelige stallbröder. 

Pä en wink af Herr Ivrultwn, wände 

jag talet pä andra ämnen, men beslöt dock 

enstildt utforska bemärkelsen af denna wink. 

Wär Wärd lät gifwa Thee och Bränwin, 

och gjorde sina mcdfängar det förstag 

at hysa ost öfwer wintern, samt med otz 

dela deras förråd, emedan det war otz omöjeligt 

ot innan Wären göra otz hyttor. Man biföll 

denna föreställning, och wi fworo hwarandra 

en ewig wänstap. Min lott blef at 

bo HoS Klulliew. 

Sä snart wi blifwit fördelade pä Vylaget, 

frågade jag min Wärd, hwarföre han 

ctfbröt ?2novvs tal, hälst jag icke ansäg nägon 

af sillstapet nog nedrig, at kunna bcgä 

et förräderi. Det är sint, swarade han, 

dock finnas nägre ibland ost, som häldre tilbringa 

hela sin lefnad i detta fördömda land, 

än äfwentyra en sjö-resa. Men det bedröfiigaste 

är, at nägre gifwas, som icke et ögnablick 

stulle draga ibetänkande, at genom uptäc- 

D 5 

kan-

58 


landet af wära hemligheter, förwärfwa GouverneurenS 

ynnest, ty man har en Lag, den 

enda som är af nägon fördel för de landtförwista, 

nämligen, at hwilken landsflygting, 

som uppenbarar nägon simmangaddning emot 

allmänna lugnet, strax därigenom ätcrfär sin 

frihet. Slutcligen försäkrade han, det hans 

lif och htta förmåga stod til min tjänst; at 

han wille lata förklara mig til Anförare för 

Sällstapet, samt at mina grundsatser och afsigtcr 

stulle framdeles wara et rättesnöre för 

hans. Sä ändades första dagen efter min 

ankomst. 

Den s:te dä jag upstigit, genomsig jag 

hyttan och faon den wäl försedd. Ingenting 

föll mig dock mera owäntadt, än at där träffa 

Franska, Rysta, Engelska och Tysta Böcker 

i god ordning. Hnlonz resa lag pä bordet, 

och jag hade nytz börjat läsa den, dä 

min Wärd inkom och omfamnade mig. Han 

berättade dä, det han redan för sex ar sedan 

fallit pä den tankan at sty frän Ramtschatka 

til Mariansta Öarne. Isynnerhet 

hade Hnsons bestrifning om Timan gjordt 

sådant intryck pä hans sinne, at han ansäg 

denna O för et jordiskt Paradis. Jag nyttjade 

tilfället at meddela honom mina förstager, 

dem han biföll, samt swar mig därpä 

med knäfall cwig tro och hörsamhet. Han 

lofwade ock öka wärt sällskap med 20 medlemmar, 

men jag bad honom därmeddröja, 

til


til detz wi däröfwer hört mina rese-kamrater, 

och stadgat nägra mätt för wärt upförande 

0H gemensamma wäl. 

Sedan jag af alt detta lämnat mit sällskap 

del, utnämoe wi et utstött af ätta personer. 

Jag höll et tal, hwaruti jag föresiälde, 

det watt härda siafwcri borde upelda otz atafkasta 

dctla >.k. Wi woro nu alle like, fortfor jag; 

hat war icke fräga, hwad hwar och enas ost för 

dc.tta warit. Pä denna likhet byM jag den 

författning jag hade at förestä. En Förman 

wore oumbärlig. Wärt fö.sta göromäl dorde 

altsi blifwa at wälja en Anförare, som genom 

ost bekom stn magt. Men dä wi gäfwo 

honom wärt förtroende,förbunds wiotz äfwcn til 

lydnad. Walet förrättades i min tanka bäst 

med Sedlar. Den watte borde edeligen förbinda 

sig at uptänka, och om det än skedde 

med liswets förlust, utsira en plan til wär 

befrielse; icke gifwa den ena nägot synnerligt 

företräde för den andre, utan för Utskottet 

cmdraga hwad han ansäg tjänligt för wärt 

ändamäl, samt i fall han stulle upgifwa sin 

plan, eller därom nägot utsprida, wara förfallen 

til dödsstraff, det Utskottet ägde efter 

godtfinnande wärkställa. 

Sedan Anföraren assagt denna ed borde 

de öfrige lika helitt förbinda sig at upoffra 

lif och krafttr til tristeis erhällande; bewift 

Anföraren oinskränkt lydnad; iakttaga den 

shrotlstigaste tystnad, simt ihändelse af bristan-

60 Ramtschatka, Decemb. 1770. 

siande ordhällighct, erkänna stg med detsamma 

hafwa förwärkat lifwet. 

Under samma cd stulle hwar och en förplikta 

sig,at utan afseende pä nägons person, 

wärkställa de dödsdomar Utskottet pröfwade 

rättwist at fälla. Destutom borde alle därom 

öftwrei.skomma, at isill genom förräderi, 

Anföraren eller nägon af sällstapet föll iRegcrinacns 

händer, med äfwentyr af sina lif 

antingen fria den gripne med tväld, eller förse 

honom med gift eller wapen til at afhända 

sig lifwet, äfwen som den fängne lika dyrt 

förbandt sig at hälla alt det som rörde föreningen,i 

den djupaste tysthet. 

Alt detta wann bifall. Jag blef enhälligt 

wald til Anförare och antog Herr Krulliew, 

som fatt min röst, til Befälhafware 

näst under mig. Jag aftade därpä min ed, 

och tog sedan eden af de öfriga. Sä slutades 

andra dagen efter wär ankomst tilRamtschatka. 

Den 6 samlades wi enhälligt at göra 

Gouverneuren wär upwaktnmg. Han emottog 

ost, och dä han förnam , at jag talade 

flera fpräk, gjorde han mig kil Spräkmästare för 

sin Son och sina tre Döttrar, frikallade mig 

ifrän offentligt arbete, och hesilte at mig stulle 

gifwas dag-tractamente lika mcd Soldaterne. 

Sedan han kungjort mig detta beslut, 

kallade han sina barn, samt förmantt dem at 

wara läraktige och stilige. 

Wi

Ramtschatka, Decemb. 1770 61 

Wi gingo därefter at göra war upwaktnmg 

dos Cantzleren, som äfwenlcdcS gaf otz 

förttrade. Han spelade dä Schack mcd Costakiste 

Hetmannen Kalasow, ?ch man dcfalte otz 

asbida spelets stut. Jag trädde närmare, för 

at se huru spelet stod. Cantzleren gaf akt pä 

min upmärksimhtt, och frågade om l"g spelade 

Schack,hwilktt jagbejakade. Hans spel stod 

si illa, at han redan gaf det förlorat, dock 

lofwade han mig 50 Rubler, si framt jag 

ännu tiltrodde mig winna detsamma. Hetmannenbetygade 

sig ickekunna spela mcd enlandtförtvist, 

men lät dock förmä sig dänil, dä CanZlcren 

förklarade, at Lagen endast fördöd förtroligt 

umgänge mcd landsflygtingar. Genom 

nägra lyckliga drag bragte jag fördelen a 

min sida och tvann. Jag fick nu wtta det 

man spelat om 50N Rubel och jag bekom mina 

50. Hetmannen förargad öfwer sin förlust, 

nödgade mig spela widare, och Cantzleren 

tillät mig göra det för sin räkning. Mine 

kamrater signades mcd et par fiastor win, 

men jag siadnade Hvar, och wann trcnne 

spel, som tilstyndade Cantzleren en »vinst af 

2000 Rubel, af hwilka jag bekom 150. Dä 

jag bortgick, fölgde mig Hetmannen tätt pä 

hälarne. Jag fruktade, det han blifwit wred 

öswer sin förlust och ärböd mig at ätergifwa 

min lott af minsten. Men han gjorde mig 

gansta wänligt det förstag, at för HanS rakning 

spela Schack med nägra rika Köpmän, 

ds

62 Ramtschatka, Decemb. 1770. 

dä hrm wille gifwa mig femtedelen afminsten. 

Jag antog gcrna detta anbud, och Httmanl.sn 

böd mig til middagen. Hans Fru och 

Barn, för hwilka han bcssref mig såsom en 

olycklig man af börd, cmottogo mig mcd höfll.het. 

För ftcre ankommande gäster afmä- 

lad? han mig si förmånligt, at de för mig 

fattade den aktning han önskade, och dä jag 

bortgick, stänkte han mig sä mycket Smör, 

Kött,Ris och Bränwin,at jag därmed kunde 

försörja mina kamrater i fem' dagar. Min 

lycka upwäckte äfwcn HoS dem glädje och 

nya utstgter. 

Den 7 gick jag til GouverneurenS hus, 

at börja mma föreläsningar. Jag hade ät 

mina L .Ningar gjordt latinska, Franska 

och T^sta Förskrifter efter hwilka jag lät dem 

staswci. Den yngsta dottren Htli2N3li_, om 16 

äro älder, sökte genom ficra frägor utforska 

hwad jag tänkte om mit nu tvärande läge. 

Jag slöt däraf, at hennes Fader redan berättat 

henne nägot om min härkomst och 

mina olyckor. Jag förtaldc därföre än widare 

mina öden, och mina Lärlingar tycktes 

däraf röras til medlidande, i synnerhet den 

yngsta, som fälde bittra tärar. Hon war en 

ston Flicka, och hennes öma hjerta upwäckte 

hos mig en listig känsla; men sig war en 

landtförwist person. 

Gouverneuren ankom och afhörde mina 

föreläsningar. Han tycktes wara nögd mcd 

mit


mitlärosätt, och lofwade stänka mig en Ramtschadalisk 

Slafwinna simt en Släde mcd et 

par Hundar. Jag tackade för denna ynnest, 

men tillade, at en landtsörwlst icke hade någon 

ägande rätt. Därpä gas han det swar, 

at Senaten icke stulle nägol däremot inwända,i 

cmfccnde til den wigtiga tjänst jag gjordt dä 

jag räddat cl Skepp, jämte sä mänga Kcjsa, 

rinnanS undersätare och en myckenhet waror. 

Han wärkstäldtc ock strax stt löfte, och oä 

jag,sälunda äterkom, äkandc med egit anspann, 

kunde mine kamrater icke nog betyga sin förundran. 

De trodde nu sin befrielse wara 

helt nära; men Herr ?_now afbröt denna 

glädje med den crindran, at GouverneurenS 

ynnest stulle sannolikt minsta min iswer at arbeta 

pä de öfriges räddning. At häfwa denna 

Misttanka, förnyade jag min ed. 

Eftermiddagen besökte mig Hetmannen 

och et par Köpmän, samt gjorde mig det förslag, 

at anlägga en offentelig Skole, hwartil de 

lofwade bygga anständige hus. För hwarje 

Lärlinge utsatte de en afgtft af 5 Rubel 

i mänaden, simt förbundo sig at destutom 

förse mig Med liftmedel, husgcräd och en 

Kokerska. Jag biföll detta anbud, si tvida 

Gouverneuren kunde förmas at lata sina 

Barn deltaga i denna underwisning. 

Deste gynnande omständigheter ökademit 

hopp om frihetens ätcrwinnande. Ätankan af 

en älskad Maka, som sannolikt under min 

frän-


64 

fränwaro blifwit moder, swäfwadc mig ständigt 

för ögonen och afbröt hwarje förnöjel- 

se Fördjupad i tankfullhet och forgeliga föreställningar 

blef jag af Hetmannen utkallad 

och buden ttl middagen. Han hade med en 

Köpman, KalZlinllw, öfwerenskommit at spel?. 

Schack om 320 Rudcl partiet. Han och 

Cantzleren tilstöto hälften hwardcra, och jag 

stulle sa 60 Nubcl för hwatt och et spel, 

det jag wann. Kalasjnun förbehöll sig likwäl 

at femtio partier stulle spelas, och öfwttenskommelsen 

upsittes ssrifteligcn. 

Om aftonen anstäldes en lustbarhet, den 

ungefär 50 personer, jämte Gouverneuren och 

dest hus, bewistade. Jag hade tilständ at 

wara närwarande, och utwärcade tillika, at 

mine öfrige kamrater blefwo kallade, för at 

i en sioo-kammare ästada delta stags nöje. 

Fröken 

gjorde mig ständigt sällskap, 

emellan det hon dansade. HenneS Moder 

kom ock en gäng til mig och hwistade mig i 

örat pä god Tysta: "Jag tror at min dolter 

blir Er wän. Waren upmärksam. Jag 

är en god Moder." Det war första gängen 

hon mcd mig talade, hwarföre jag ock komi 

nägon förlägenhet; försäkrade henne likwäl 

om min wördnad och oföränderliga lilgifwenhct. 

Gouverneuren, sim sig mig tala med 

Modren och Domen, steg närmare och fräaadr 

ost om ämnet för wärt samtal. Fru 

slilaw swarade, det hon endast underrättat 

sig

Ramtschatka, Decemb. 1770 65 

sig, om jag kunde underwisi hennes Dotter 

i Musiquen. Gouverneuren med detz Fm 

lämnade sällstapet, och Fröken sade mig, dH 

hon bortgick, at hennes Fader bifallit min 

Skole- inrättning, si at hon mcd hennes 

Broder hoppades ofta njuta del nöjet at träffa 

mig. 

Följande morgon war redan timret til 

det nya Skolehuset cmstaffadt. Sedan jag 

därtil utsedt plats, gick jag til GouverneurenS 

hus, at hälla mina föreläsningar, hwilka 

jag beslutade med underrättelser om mit 

Fädernesland och detz plägseder. 

Dä jag stulle gä bort, inkom Fru von 

Nilon, och sedan hon lätit sina Barn afttäda, 

besatte hon mig ncdsitta jämte sig. 

Hon berättade mig dä,athon war dotter af en 

Swenst landtförwist Ofwerste,at hennes Moder 

ändrat sin Religion och gift henne med 

Herr von fom dä war öfwerste-Lieutenant. 

Han wore en hederlig Man, men 

gansta begifwen pä dryckenskap, simti sidant 

tilständ odrägligt härd. Hennes enda nöje 

wore nu at se stna Barn upwäxa. Emedlertid 

grämde det henne, at hannes äldre Döttrar 

blifwit gifte med twänne Officerare , som 

bägge woro frostare och drinkare, samt at den 

yngstas lott stulle blifwa lika bedröftig, emedan 

hennes Fader redan ämnat henne ät en 

wist högst wederwärdig Man. Hon bad mig 

därföre söka GouverneurenS ynnest, och be- 

E mö-

66 

Ramtschatka, Decemb. 177a. 

möda mig at hos honom afdöja detta beslut. 

Jag försäkrade den goda Modren at antvända 

alt det, som stod i min förmäga, för at 

atlyda hennes befallning, simt gick mina 

färde, sedan jag anmält mig pä det bästa. 

Eftermiddagen ankom et Fruntimmer at 

af mig taga märke til Kläder och Skjortor, 

ty all söm förfärdigas Hsr af Könet. Aftonen 

tilstyndade mig.80Rubel genom Schackspel, 

och följande morgon wann jag tre spel, 

hwarldera om 300 Rubel. 

Dä jag infann mig til mina manliga 

föreläsningar, war Fröken opastlig och hade 

arhällit sin Moders tilständ at cmottaga mig 

i sin Kammare. Här öpnade hon mig sit 

hjerta, och dtt med si ädel enfald, ati det 

ögnablicket Rysta Spräket tycktes mig wara 

det mast wäl-ljudande pä jord-klotet. 

Men wärt samtal afbröts genom Fru von 

!>iilowB ankomst. 

Herr Krultten cmmälte ftere, som woro 

hugade at deltaga uti wär förening. Wi bestöto 

at de wigtigasie hemligheterna stulle wara 

Utskottet fördehällne, och 14nya förbundsbröder 

blefwo följande dagen antagne,ibland 

hwilka woro en Protopov och 2.ne Swenstar. 

De afiade alle och undcrstrefwo förbunds-e, 

den. Til yttermera försäkran beslöts,at de som 

woxo Rytzar, stulle bekräfta stn ed med det 

H. Sacramenttt, hwilket dem räcktes af 

Protopopen. Wi anstälde därpä en liten högtid-


Herrarne, 

Gouverneuren, bitvistade. 

Frän denna tidepunct börjades de 

med 

för- 

livlighet, den de förnämsta 

wistas sjelfständighet; ty Gouverneuren som 

war mycket öfwerlastad, betygade nu med en 

ed, at han förordnade mig til hufwudman 

för delandtförwista,och befalte Cantzleren där- 

öfwcrutfärda en ordenttlig AttiCantzliet. Han 

lofwade äfwcn hos Senaten i Petersburg 

utwärka, at jag stulle blifwa antageniRe, 

geringcns tjänst. Cantzttren och Hetmannen 

styrkte Gouverneuren i stt goda upsät, och 

hade det nöjet at därpä genom mig af nägra 

Köpmän t'H,na 7ôo Rubel pä Schack. 

Den 11 beslöto wi företaga en Björnlagt, 

hwartil wi ärhällit fyra dagars frihet. 

Samma dag gjorde Fru von Iîlovv mig en 

ansenlig stänk af Linne, jämte nägot Silfwer. 

Wi upbröto den 12 til et antal af 16 

personer i älta Slädar, och reste utförc den 

tilfrusna fioden. Sedan wi ärhällit spaning 

pä Björnar, fingo wi trenne stycken i stgte, 

dem wi sirade, och efter häftigt motständ 

omstdcr nedlade. Til all lycka war wärt stllstap 

wälbekant meddtt iorten brukliga sitt at 

angripa dcha djur. Jägaren omlindar sin 

»vänstra arm med tunna bräd-ftisor, gar 

Björnen til mötes, och i simma ögnablick c 

fom Björnen fattar Jägarens utsträckte wäpnade 

arm, stöter denne mcd sin högra arm 

spjutet idjurets wänstrabog. De öfrige ssyndn 

E 2 dä

68 

Ramtschatka, Decemb. 177c). 

dä til biträde, och döda djuret med fiera sting, 

Är siret icke dödligt, si kastar Björnen ofta 

sin fiende til marken, ombringar, eller ätmin, 

stone gör honom lemlytt. Wi lade wäraBjörnar 

pä Slädarne och äterforo lilByn Tschetawka, 

hwars Byfogde mötte otz med 20 

perjoner, som skyndade otz til hjelp, men nu 

emottogo ost med Segcr-ftnger. Sedan de 

ofdragit hudarna, gäfwo de ost för kötte: 

20 Märd-stinn och 3 Räf-stinn. Följande 

natt gjorde wi et nytt tag i Mänstenet och 

fälde ännu fem Björnar, wid hwilket tilfälle 

en af sällstapet särades. En af detza Björnar 

war owcmligt stor och snöhwit. 3kf hans hud 

gjorde wi Gouverneuren en angenäm stänk; 

de öfrige behöllo wi til täcken och köttet insaltades 

til wärt behof. 

Redan den 14 war min Skole si färdig, 

at jag kunde där emottaga 23 Lärlingar. 

Den 16 klockan 11 om natten höll jag 

en sammankomst, för at öswcrlägga med de 

öfrige om en tidning, den Bib_6w, en af wära 

Förbundsbröder hade at meddela. En 

Köpman wid namn , hade i 

Augusti manad utlupit frän Ochotst med et 

Skepp af 150 Lästers drägt, at jaga Hafs- 

Utlrar pä Aleutiste Öarne. Hans Besittning, 

som bestod af 23 wid sjön owane Jägare, 

hade i en storm sitt Fartyget pä grund, 

och sisom de med tväld drefwos at arbeta pä 

Skeppets lotzning, hade de beslutat hämna 

sig,

Ramtschatka, Decltnb. _775. 69 

sig, rymma frän sin Anförare och pä simma 

Skepp sätta sig i frihet. 3il)2e>v hade lätit 

dem första, at detta anslag ej kunde lyckas, 

däräst oe icke togo mig til Befälhafware. 

De hade gillat detta förstag, och anmodat 

honom at därom gifwa mig kunskap. Wi 

funno detta tilfälle icke böraförsummas;likwäl 

beslöts, enligt min föreställning, at lata dem 

första, det jag icke kunde med dem inläta mig, 

emedan jag redan en gäng blifwit förrädd 

under mit bemödande at bistä olycklige; det 

kunde til äfwentyrs ibland de 23 gifwas en 

förrädareôch dä blefwo wi, sisom i3uropecr, 

döinoc til lifstids-arbetcn i Grufworna. 

Emedlertid updrogS ät Bid3en hemligt, at 

möjeligast styrka dem i förtroendet förmig och 

min skicklighet. ' 

,Följande dagen bragte LjbAev? til mig 

en Styrman och en Timmerman af berörde 

Besättning. Bägge föllo mig til fota och beswuro 

mig at icke öfwergifwa dem uti deras 

företagande. De betygade med mänga eder, 

at de wille lyda mina befallningar och följa 

mig ehwart som hälst. Omsider dä de lofwade 

bekräfta sin ed med Sacramentet, gaf 

jag dem nägot hopp, dock med dtt wilkor, 

ett alla de öfrige stulle infinna sig och med 

lika högtidlighet förplikta sig til oinskränkt 

undergifwenhet. Utskottet gillade mit upförande 

och wi började nu sitta wära wapeni 

ständ. Hwar och en af otz stulle efter aftal 

E 3 an-

70 

Ramtschatka , Decemb. 1770. 

anskaffa sig en Bösta, et par Pistoler, en 

Savel, tt Spjut och 60 Patroner. Min enstildta 

Catza bestod af 5200 Nubcl. 

Den i9updrog mig Cantzlerenat förfärdiga 

en Sjö-Chartha öfwerRuriliska och Aleutista 

Öarna, simt Ramtschatras Kuster, 

hwartil han lofwade mig del af de urkunder, 

som furmos i Cantzliet. Jag emottog med 

nöje detta arbete, emedan det förskaffade mig 

uplysningar, som til utförandet af mit utkast 

woro högst wigtige. Jag erhöll simma 

dag en myckenhet Dagböcker öfwer resor i 

detza Farwatten, förrättade del^för Kronans, 

dels för enstildtas räkning; nrwäl fann 

jag snart , at endast ZpanderZ», LesinZz och 

l^lcKiliKows antekningar förtjänte anses päliteliga. 

Den 21 ankom l^clwlognikovv och gwr, 

de mig förebräelser, sisom den där förledt 

hans Besittning til upror, och hotade 

ot hos Gouverneuren anklaga, simt fängsla 

mig, si framt jag icke upgaf uproröstiftarne. 

Han uttalade detta si tryggt och fritt, at 

jag började befara nägon trolöshet HoS Besittningen. 

Imedlectid lät jag icke märka 

nägon förwirrmg, utan swarade, at han säkert 

icke war wid sina sinnen, dä han gjorde 

mig ensi genom-orimlig beskyllning. Jag tilstod 

det nägre af hans folk blifwit hprde til arbete 

wid min byggnad, simt at jag sidant tilkänna 

gaf, icke för at ursäkta mig, utan at 

brm

Ramtschatka, Decemb- 1770. 71 

bringa honom til blygsel öfwer sit ofog. Emedlertid 

stulle jag strax hos Gouverneuren 

anmäla den grymhet, hwarmed han handterade 

sin Besittning, den han wille äfwen 

betaga tilsillet at med arbete förtjäna sit lift 

uppehälle. Hans fräckhet stulle icke aftöpa 

ostraffad , 0. s. w. Striden blef alt hetsiga- 

re och slutades 

därmed, at Köpmannen be- 

kom et godt antal prygel. 

At förekomma elaka fölgder af denna 

händelse, gjorde jag strax Gouverneuren min 

upwaktnmg, och aftade berättelse om l^cKu. 

losnjliow« otidiga upförande. 

GouNrneuren, som blef än mera upretad 

genom sin Frus och sina Barns föreställningar, 

lät strax genom en Sergeant hämta 

Köpmannen, och antydde honom, det han, 

i sill han dristade widare förolämpa mig, 

ssuile ej allenast kastas i fängelse, utan ock 

ställas til answar för det Skepp han lätit 

stranda, och sisom detta ej mera kunde lotzas, 

frikallade Gouverneuren Skepps-folket frän 

sin pligt, at där göra widare tjänst. Detta 

nödgades 'lloliulotznjlcow afhöra,utan at wäga 

öpna stn mun. 

Pä hemwägen blef jag nu af honom 

och en hans stägtinge lömskt öfwcrfallen med 

tjocka päkar och knifwar. Fjerran frän bistand 

och endast wäpnad med en käpp, stälde 

zag ryggen mot en Bod och förswarade mig. 

Jag bekom wäl mänga dugliga stag, men 

E 4 

lpst

72 


hade omsider den lyckan at gifwa Köpmannens 

Slägtingeihufwu et et stag,hwarafhan stupade. 

Därpä rusade jag mes sä häftiga slag pä 

I^KulalniKoW) at han började spotta blod 

och tigde lifwet ,' hwilket jag ock stänkte honom, 

fast med bittra förebräelser öfwer HanS 

mordista anfall; lofwade äfwen at icke däröfwer 

hos Gouverneuren anföra min klagan. 

Men sid2en, som mötte mig och underrättades 

om hela förloppet, skyndade til Gûver, 

neuren, som efter inhämtad kännedom, lät 

häkta bägge wäldswärkarne. Köpmannen blef 

dömd til sex mänaders offnteligârbete och 

hans egendom tagen i bestag, menDans Slag, 

tinge afted följande natten af det sir han undsätt. 

Med möda kom jag til mit hus och 

nödgades, all skötsel oaktadt, hälla mig tio 

dygn wid sängen, under hwilken tid jag både 

den äran at ofta besökas, sä af GouverneurenS 

hus, som de sörnämste Herrar i orten. 

Ar 1771 den 1 Januarii aftade wi HoS 

Gouverneuren och flera Herrar wär upwaktnmg, 

hwarefter wi gingo tilsammans at anställa 

en liten lustbarhet, som likwäl hardt 

n^ra kostat otz lifwet. Wi hade af nägra 

Köpmän bekommit en stänk af Säckcr och 

Thee, hwarmed wi undfägnade ost. Men efter 

en fj rdedcls timma öfwerföll otz denhäftigaste 

mag-sm^rta och upkastning. Herr ?Z. 

non märkte däraf, at wt sannolikt tagit gift, 

hälji äfwen nägra Säckerbitar haft en salt 

smak.

Ramtschatka, Jan. 1771» 73 

smak. Wi stukade därföre en stark satts 

Tra». Ware plägor woro obessriftige. Jag 

led dock mindre, emedan jag blott druckit en 

mig gjorde god 

kopp Thee, och Tranen hos 

wärkan. Andre äter upkräkte rena bloden. 

Fjorton personer woro sjuke af giftet; men 

nägre wänner hade sätt del af war olycka, 

och skyndade sig til otz med Ren-mjölk, som 

lindrade wär smärta. En af sällstapet dödde 

dock om natten, och ?_now war länge utan 

hopp. Sä snart jag tilfriffnade, undersökte 

jag Säckrct. En Hund och en Katt, som 

njöto däraf et stycke, omkommo inom en hals 

timma unoer häftiga ryckningar. Wi beslöts 

dock hälla händelsen hemlig, pä det sammanhanget 

mätte desto säkrare utrönas. 

Den 2 gick jag til Gouverneuren, berättade 

wär olycka, simt tog til Bewis en 

af s>c stänkte Säcker-topparnemed mig. Gou- 

verneuren »ville icke sitta tro til min cmgifwelse. 

Jag bad honom därföre kalla Herr 

Kilman, och berätta det jag stänkt en Säckertopp, 

samt pä simma Säcker gifwa Kal^lmovv 

Thee; dennes upförande stulle dä 

säkert uptäcka HanS brottslighet eller oskuld. 

Förslaget gillades, och jag tilsides at utinästa 

kammare wara witne til detta upträde. 

Gouverneuren lät kalla Cantzleren, Hetmannen,klsgrmon 

ochtwänne andra Köpmän. 

De förstnämde, som kommo nägot tidigare, 

underrättades om orsaken til deras kallelse. 

E 5 

De

Ramtfchatta, Jan. 1771* 

74 

De höllo min mihtanka för grundad, och 

mente, det liälgrinow, för sina förluster pä 

Schackspel, sä welat hämnas; men tillade, 

at i fall saken bewistes, den brottslige borde 

p.5 det strängaste straffas och hans egendom 

tagas i beslag. 

K^rinon kom och blef wänligt emot, 

tagen. Under samtalet inbars Thee och Gouverneuren 

berömde den höflighet en af fängarne 

haft at stänka honom en Säckertopp, 

med hwiken han nu hade det nöjet at fägna sina 

gäjtcr. Wid dcsta orden bleknade l^2l2sjao^v. 

Gouverneurenfrägade omhan mådde illa,hwartil 

han swarade: ja, och begärte tilstllnd gä ut. 

men Gouverneuren föregås at det onda stulle 

gä öfwer med et par koppar Thee. rv2l2llnuw 

ursäktade sig, men nödgades taga emot 

koppen. Dä Gouverneuren än widare nödgade 

honom dricka, siöt han at alt war 

uptäckt, kastade sig til Gouverneurens fötter 

och bekände, det han förgiftat Säckret iafsigt, 

at befria sällskapet ifrån et sådant mistfoster 

som jag wärkeligen wore. Han försäkrade 

det jag stiftat en sammangaddmng ibland 

de landtförwista, at gemensamt med 

dem eröfra et Skepp och därmed rymma iv 

frän Ramtschatra. Om sanningen af denna 

upgift, stulle Gouverneuren blifwa öfwcrtygad, 

däräst en witz Piatsinnin fordrades 

pä ed. Gouverneuren war sä upretad, 

gt han icke gaf akt pä klwmsvvz tal, utan 

lät

Ramtschatka, Jan. 1771. 75 

lät kasta honom i fängelse, samt befalte 

Cantzleren taga hans egendomibeslag, och 

öfwer honom utfärda en Dom, säsom den 

där genom egen bekännelse, blifwit förwunnen 

at hafwa tilblandat gift. 

Jag skyndade mig, efter hemkomsten at 

sammankalla et Plenum, och underrättade 

Sällskapet om den,nu äfwen närwarcmde, Piatsinnins 

förräderi. Man dömde honomtildöden, 

och domen blef efter lrenne timars tiderum, 

som medgofwos, wärkstält, idet flere kulor 

stötoS honom genom hufwudet. 

Til följe af HgKi-.nowz angifwelse, lät 

Cantzleren hämta en annan Piatsinnin,hwilken 

wid anstäldt förhör nekade sig hafwa nägot 

sådant rttspridt, hwarpä iHandlingarne infördes,at 

beskyllningen funnits ogrundad. Wi 

gladde ost nu af hjertat, at hafwa sä lyckligt 

undkommit fölgdcrna af förgift och förräderi. 

Den 4 anmältes Z:ne nya ledamöter, 

som wille förena sig med ost, men jag dristade 

icke förtro mig al okände personer, utan 

Bt6pli2no>v tilsadcS at enstildt med dem 

gä i underhandling. Följande dagen beslöts 

i wärt Utstött, at til afböjande af alla misttankar, 

större delen af wärt sällskap stulle 

begifwa stg til t7lischncy'

76 Ramtschatka, Jan. 1771. 

tidepunct borde i akttagas, för at eröfra det 

fö -a segelfardiga Skepp och med detsamma 

wärWlla wär flygl. och Btep^2sio>v 

stulle bemöda sig at winna en del af Besättningen 

pä det först afgäende Skeppet; och 

jag bibehässa GouverneurenS, Cantzlerens och 

Httmannens ynnest, pä det de nu mera 

misttrogne Köpmännernes anläggningar ej stulle 

städa wär plan. Jag utwärkade mine 

kamrater GouverneurenS tilständ til den 

föreslagna reM och försäg dem med penningar. 

Den 7 gjorde Gouverneuren mig det 

anbud at wara honom följaktig pä en resa, 

den han med sin Famille ärnade företaga. 

Jag ätlydde befallningen. Cantzleren och Hetmannen 

erbödo sig at göra sällskap, sä framt 

et Schackbräde äfwen medfölgde, pä det wärt 

spel mätte kunna fortsättas. Gouverneuren 

war nyfiken at wcta summan af deras wjnst, 

ifrän den tiden jag deltagit i deras spel, och 

dä man räknade efter, fanns beloppet däraf 

wara 42/^0 Rubel ipenningar och Pälswark. 

För at winna GouverneurenS ynnest, 

försäkrade Cantzleren, det wi ifrän början 

aflagt tionde-delen, af winsten til en stänk ät 

hans barn, hwilket sä behagade Gouverneuren, 

at han lät kalla sina Döttrar, kungjorde 

dem sin lycka, och tillade, det jag i synner- 

het war berättigad til deras förbindelse. De 

betygade äfwenj sin tacksamhet. Men Fröken

Ramrschatka, Jan. 1771. 77 

ken Ht1,2N21i2 förklarade därjämte, det hon 

til Cantzleren och Hetmannen .hade det förtroende, 

at de stulle bidraga til uphäfwandet 

af min landtförwisnings-dom, samt utmärka 

mit fullkomliga benädande, sä at jag kunde 

tommaiRegeringens tjänst, hwarigenom hennes 

önskan at se mig lycklig, och med mig 

dela denna lycka, upfyldeS. Wid desta 

orden blef Gouverneuren högst upretad, och 

öfwerhopade mig med häftiga utlätelser. Men 

Cantzleren och Hetmannen förehöllo honom 

detta ofog, at lata mig umgälla hans 

Dotters tänkesätt;,läto sig ock märka, det 

jag wäl en gäng kunde erhälla nägon systla 

wid Regeringen, i hwilken händelse hans Dotter 

icke kunde blifwa bättre försörgd. Genom 

sädan föreställning blef Gouverneuren stillad, 

sä at hckn ej allenast gaf Dottren förlätelse, 

utan ock med Cantzleren och Hetmannen öfwerenskom 

at uphäfwa min dom, emedan jag 

uptäckt upsät at ombringa dem 

alla med förgift, och säledes,i stöd af ?e< 

ter den förstes »Författning, ägde rättmätigt 

anspräk pä min frihet. Han föreslog,at denna 

Frisägelse-Act stulle upfättas och af dem 

gemensamt understrifwen sändas til Senaten, 

ehuru Lagen uttryckeliM berättigade hwar 

och en Gouvcrneur, at med stt Räds bifall 

meddela sådan frikallelse. 

Detta wann allmänt bifall , Cantzleren 

sch Hetmannen anhölls, det Gouverneuren 

wille

78 

Ramtschatka, Jan. _771. 

wille utan upstof wärfställa sit beslut, och tit 

den ändan följande dagen sammankalla 

Näpet. Hela GouverneurenS Famille gjorde 

knäfall, och alle förfölgde honom sä med 

sina förböner, at han bewiljade alt, och pä 

stället förklarade mig fri. 

Ryktet om alt detta utbredde sig sä 

skyndsamt, at jag redan pä hemwägen lyckönskades 

af flere personer, dem jag händelsewis 

mötte. Dä jag som til mitt Hus, träffade 

jag där ?2NOU/, stepK-NOVV, Lalulin 

och Kluftiew, hwilka syntes wara nägot förlägne 

under det de stämde Mig för General- 

Församlingen. Jag eftcrfrägade ämnet, som 

fordrade min närwaro, och tillade, det jag 

hade en angenäm nyhet at meddela. Men 

huru stor blef icke min bestörtning, dä panoiv 

swarade, at just denna nyhet^stulle kosta 

mig hufwudet, at jag war en förrädare, 

och utan widare oMswep, enligt Mine egne 

Lagar, borde mista lifwet. 

Min förwirring tillät mig icke efttrsinnä 

orsaken til detta bemötande, och jag bad förgäfwes 

min bästa wän Kruttisw om uplysning 

i denna för mig ouplöstiga gata, emedan matt 

strängt förbudit honom för mig yppa det Min- 

Jag inträdde därföre i Församlings- 

sta.rummet. 

Det första jag där blef warfe, 

war en Giftbägare pä Bordet och 2:ne mine 

Förbundsbröder med dragne Sablar. Deste 

anstalter goftvo mig anledning at stuta, dit 

jas

Ramtschatka, Ja». _771. 79 

jag blifwit anklagad för förräderi, och at 

man til mitt wärsta uttydt GouverneurenS 

ynnest. Jag begärte därföre tilständ at tala 

och berättade omständeligen alt hwad i GouverneurenS 

Hus förefallit. Därpä anhöll 

jag om Dom. Förwirring och glädje utbredde 

sig öfwer allas ansigten. kanow trängde 

stg fram til mig, föll mig til fota, bad 

om tilgift och bekände, at han anstiftat altsammans. 

Han hade länge anstdt min förbindelse 

med GouverneurenS HuS säsom mitztänkt, 

och noga bewakat mina steg. Han 

hade sätt höra, de» jag, i stöd af Far ?e» 

ter» Förordning, stulle äterfä min frihet.I 

första hettan hade han beslutat med egen hand 

mörda mig, men endast upssutit denna föresats, 

för at kunna warna de öfrige för den 

hotande faran. De hade pä hans berättelse 

vestntat afrätta mig. För mitt lif borde jag 

tacka Herr Kluttien, som pästad:, det jcg 

borde först höras, innan man dömde mig säsom 

förbrytare; intil detz hade han, med sit 

lif, gädt i borgen för min person. Jag omfamnade 

min redeiige wän och tackade honom 

samt bad de öfrige for en framtid hysa förmänligare 

tankat om mina tänkesätt. 

Sedan sammankomsten war slutad , gick 

jagiöfwerläggningmed Klullien och Protopopw, 

huru jag borde förhälla mig, därest, 

sedan jag fatt min frihet, Fru von Niiow 

sch hennes Dotter stulle päyrka en ägta förbindel-

80 

Ramtschatka, Jan. 1771. 

delse, uti hwilken jag, säsom redan gift, icke 

kunde inga. Den förste war af den tanka, 

at jag, efter ättrkomsten til Europa, 

kunde lata förklara et ftdant ägtenstap för 

ogildt, emedan det blifwit knutit af twäng. 

Den andre förestog, at jag borde wäl undergå 

Wignings-Cêmonicn, men icke fullborda 

ägtenstapet, hwaröfwer han wille gifwa mig 

et Betyg. Bägge instämde daruti, at 

jag borde inga uti Husets önstan, för 

at därigenom befordra wär gemensamma 

sak. Jag beslöt likwäl, at icke taga 

nägot steg, hwaraf min ära kunde säras, utan 

wille häldre söka sä längt upstof, som 

möjeligt war at erhälla, för at emedlcrtid 

kunna winna ändamälct pä annat sätt. Det 

smärtade mig oändeligen at försätta en sä ädelsinnad 

och älskanswärd Flicka i beoröfwelst; 

men hoppet, at hon til äfwentyrs 

framdeles kunde göra et lyckligare gifte, lindrade 

til nägon del min oro- 

Emot aftonen upwaktade jag Cantzleren 

och Hetmannen, samt tackade dem för deras 

ynnest. Den förre nödgade mig at emottaga 

en ston förgyld, samt af Fiskben ganska 

prydligt tilwärkad Släde, et förspann af fyra 

Hundar, samt en Slaf til Kust. Den 

senare stänkte mig en dyrbar Päls och en 

Fodermösta. 

Den 8 församlades alla de förwisiei 

mitt HuS, och kl. emot io ankom Cantzlie- 

Se-

Ramtschatka, Jan. 177i. 81 

Secreteraren at afhämta mig. Altsä lät jag 

förespänna min Släde och bcgaf mig pä tvägen 

at göra Cantzleren min upwaktning. De 

öfrige ledsagade mig, men stadnade utanföre 

wid porten. Secrcteraren förde mig in uti 

Radsrummet, hwarest jag fann Gouverneuren 

sittande, omgifwen af aderlon förnäma 

Herrar, ibland hwilka Cantzleren och Hetmannen 

woro. Gouverneuren höll et längt 

Tal, hwaruti han uphöjde min lycka, som 

lätit mig satta uti sä rättradiga och utlyste 

Männcrs h.wder. Han berömde ock widlyft.gt 

Rysta Regeringens och Kejsarinnans 

mildhet. Efter siutat Tal,befalte han Cantzleren 

upläsa min befrielses Act, som ord för 

ord sä lydde: 

"Urlifwad af den oförgäteliga pligt 

rättwisan förestrifwcr, och sedan jag pä det 

nogaste undersökt den, pä Styrande Senatens 

befallning, samt enligt Hennes Majestäts, 

den Stormägtigsta Kejsarinnans och 

alla Rystars Sjclfherrstarinnas, (î-uzniwz 

den Il.dras wilja, hit lanotförwiste /ûzuK 

82mu^laîtlcli8 upförande, förklarar jag honom 

t^rmedelst fri frän den öfwer honom 

fälde LandtförwiSnings-Dom, och befaller 

hans friîfwelse, likmätigt den Höga Regeringens 

afsigt, pä sätt, som i femie Arteklen 

ef den ongäende Landtförwiste personer utfärdade 

Lagen, stadgadt finnes; och pä det de 

orsaker, som föranlätit mig til detta beslut 

F 

ms

Ramtschatka, 82 

Jan- 177^^ 

ma laglikmätigt förwaras, sa befaller jag,at 

Lêci.B sgî, sädant som det af Cantzleren 

blifwit mig öfwerlämnadt, närwarande Act 

bilagges. 

CantzlerenS förord lydde, som följer: 

Matte Eder Excellence,' Herr Gouverneuren, 

behaga uti Nädigt öfwcrwägande taga 

Hutzult 83mueiuv.'itlc!ie§ angifwelse, genom 

hwilken Köpmannen l

Rämischatka, Jan. 1771. 83 

Sedan mln Vefrielse-Act blifwit Upläst, 

befalte mig Gouverneuren framträda til bordet 

och höll för mig en spegel, den jag tilsades 

at kysta. Efter denna Ccremonie omfamnade 

han mig, hwilket exempel alle de öfrige 

följde. Idetsamma inträdde sex man 

af wakten med en Trumslagare, hwilke stulle 

öfwer h-la Staden kungöra min befrielse. 

Under det de warkstälde denna pligt, begärte 

jag tilztänd at föredraga et förslag. Jag anförde, 

at dä jag beslutat upoffra mina öfrige 

dagar til gagn för den del af Nationen, som 

sä ifrigt bidragit til min lycka, sä wore min 

önskan, « 

rcglfna Nybygget, 

Wid bordet sade man mig oräkneliga 

höfligheter, och Fröken Htli3N2ll2 hadeidag 

i synnerhet utsmyckat sig. Ibland Gästerna 

F 2 war

84 

Ramtschatka, Jan. 1770. 

war en Herr Kgllmir, som ändtcligen tog ordet, 

och tilstyrkte Sällskapet, at icke endast 

lata bero wid torna loford. utan häldre i sjelfwa 

wccket belöna förtjänsten; til följe hwaraf 

han förrsiog, det alla Borgare stulle förena 

sig, at stänka mig et Capilal til min förestående 

Bosättning. Gouverneuren swarade 

at min fördel wal lag honom ömt om hjertat, 

men såsom han utsedt sin Dotter til min 

Fru, sä hörde det honom til at draga försorg 

för wär huslMning. De närwarande 

fördchöllo dock Vorgcrstapet denna ära,hwilken 

ock Gouverneuren omsider mcdgaf, hwarjämte 

han förklarade, det han endast ärnade 

upstjuta mitt giftermål, til dcst han frän 

Stäthällaren i lakutst fatt swar pä et Bref, 

hwaruti han för mig anhällit om Fullmagt 

pä en Politie-Öfwer-Directeurs systla, som 

stulle inrättas. 

Hela Sällskapet frögdade sig öfwer detta 

beslut. Jag däremot icke. Hela min själ 

intogs af förwirring wid den tankan, at jag 

stulle nödgas beswika et ssönt och oskyldigt 

Fruntimmer. Fru von IîlowB genomträngande 

öga märkte detta, och gjorde mig, öfwer 

min nedslagenhet, frägor, utur hwilka 

jag hade swärighet at utreda mig. Jag föregås, 

at min stilsmasta frän mine Kamrater 

oroade mig. Detta prof af en naturlig känsla 

gjorde henne tilfridsstäld, och hon lofwade 

svara betänkt pä medel, at möjeligast lindra 

deras 

i

Ramtschalka, Jan. 1771. 85 

deras olyckeliga läge. Tillika anmodade hon 

mig, at hädanätbo uti GouverneurenS HuS, 

hwarest man för mig tilrcdt Rum, pä det 

jag mätte wara tilhands at biträda wid Regerings-ärendcrne. 

Jag fann dock giltiga 

stal, at undanbedja mig denna höftighet. 

Wid min hemkomst träffade jag mina 

Wänner, som fälde tärar af glädje, samt 

betygade, at de, sedan min lycka blifwit sH 

stadgad, enhälligt bcstutat frikalla mig frän 

Förbunds-eden. Jag tackade dem för deras 

tilgifwenhtt, men förklarade, at mitt besiut 

war oryggligt, och föreslog därföre, at wär 

Föreningêd heldre mätte förnyas. Wi sände 

et bud at underrätta de i lTlischney Osirog 

sig uxpehällande Mcdbröder om det 

som händt. Min Skole asträdde jag ät Hr 

'VVinbllcl, som fick til Mcdhjelpare en sm 

Landsinan lVt^clsn, hwilken i Ramtschatka 

tilbragt 20 ar såsom Landtförwist. 

Den 9 öfwerlämnade jag den ofwannämde 

Siö-Chartan ät Cantzleren, som emottog 

den med bifall, samt erhöll Rådets 

tilständ at sända densamma til Amiralittts- 

CollegiumiPetersburg. Gouverneuren gaf 

mig ock tilkänna at mitt Nybygge pä 2.0- 

-patka war af Rädet gilladt, samt därtil et 

understöd af allmänna medlenbewiljadt. Gouverneuren 

gick än widare, och förklaradei 

samma Act alla de förwiste, som deltogo e 

detta Nybygge, fria frän sin Förwisnings- 

F 3 

Dom 

o»

» 

86 

Ramtschatka, Jan. 1771, 

Dom, emedan detta företagande war en wäsentelig 

tjänst för Staten. Jag underrättade 

därpå Gouverneuren, det jag öfwertalat 

alla Landsftygtingarne, at göramigfölje.Des- 

se illfunno sig ock pä skedd kallelse at underssrifwa 

denna förbindelse och en allmän ttl- 

9>ft blef dem strax förkunnad. 

Glade öfwer sä oförmodad framgäng 

Upwaktade wi gemensamt Gouverneuren, 

Cantzleren och Hetmannen, samt aftade wär 

tacksägelse Wid mit besök hos Hetmannen 

blef jag af K^smo^g stägt anmodad at arbeta 

pä dennes frisägclse frän den dom öfwer 

honom blifwit fäld at arbeta i Be/gs-grufworna. 

Jag lofwade göra mit bästa, men 

msäg swärigheten af detta ärende, emedan 

l2lino>vB indragne förmögenhet steg til mer 

än 6Q,Q00 Rubel. Jag yppade ock detta bekymmer; 

men Fru l^lZl-inon försäkrade det 

hennes man gerna upoffradc alt, endast han 

kunde ärhalla den förmon, at pä de Ruriliske 

öarne nyttjas ti! Skattens indriswande. 

Jag föredrog Cantzleren min förbön. Han 

tycktesibörjan wara mistnöjd,men saktade sig, 

dä han förnam, at ingen fräga war om ätcrs 

ställning af Aasînowz egendom. 

Den 10 sammankallades wärt Utstött, 

sch beslöts, at wi uti Martii stulle begifwa 

ost til 2.o7atra. Wid godt tilfälle stulle man 

ock söva af Gouverneuren ärhälla et Skepp, 

Hl at öfwerföm wära safer och liftmedel, 

hwar^

Ramtschatka , Jan. 1771. 87 

hwarefttr wi med tilhjelp af samma Skepp 

wille för ewigt fty Ramtschatka. Wi bestöto 

äfwen, at för hwarje person anskaffa tre 

mänaders kost. 

Emot middagen ankom Herr K.limlroch 

underrättade mig, at de förnämste Herrari 

Staden beslutat göra mig en stänk af 6c>Q_> 

Rubel,i penningar och waror. En frikostighet, 

den jag med tacksamhet emottog. Jag 

gick sedan at spisa hos Gouverneuren, som, 

efter rådplägning med Cantzleren och Hetmannen, 

gaf mig tilkänna, det K2l2linow wore 

fri, och hade at för 2 är afresa til Rurilerna. 

Jag hade det nöjet at til den olyckliga 

frambära denna tidning, som wäcktestör- 

sta glädje och ärkänsla, sä hos honom som 

hos hans stägt, hälst et enda ars upbördsförrättning 

war honom nog, Et äterwinna sin 

förlorade wälmäga. Jag blef äfwen därigenom 

försonad med en K2l2rinowB stägtinge, 

Ivan som beslutat mörda mig, och 

äfwcn genom Piatsinnin fatt del af wär 

samma ngaddning. Dit ädelmod, sade han: 

har gjordt mig til din wän, och jag swär, 

at ej allenast förtiga hwad jag har mig bekant, 

utan ock at wara dig til tjänst ialt 

hwad du ästundar. Jag studsade wid denna 

förklaring, men swarade blott, at jag hoppades 

det förflutna wara glömt. 

F 4T>s

88 

Ramtschatka, Jan. i??i. 

Dä wi l) 'De föresatt o§ at d. 15 med högtidlighet 

fira minnet af war frigiswclse, gaf Fru 

v"nN,!owmigtllkänna,dethon cnstadeat dennas 

Dotter samma dig förklarades förmin Brud, 

och dä wifade stg såsom Värdinna. Jag 

hade ingsn undftygt at förebara, och Fröken 

tilsades at därtll wara beredd. Hon gjorde 

mig äfwen före.'räelstr, at jag häl re tvistades 

ib!.nd mina kamrater än uti hennes sällskap, 

hwilket fel jag lofwade bättra. 

Gouverneuren behöllmig til middag, kallade 

mig immerfort sin Son, och anmodade 

mig at i sit namn författa en Belkrifmng om 

Rnmtschalka, den han wille ingifwa til Kejsarinnan 

säsom bewis af sin skicklighet och äfwen 

lata trycka. Jag lofwade detta biträde, 

hwarigenom han hoppades blifwa befordrad 

til Gouverneur i G

Ramtschatka, Jan. 1771» 89 

Europeiska seder stridande tiltal och.bruk, 

gaf mia nog ämne til betraktelser; men Fröken 

lämnade mig därtil ingen tid. Hon h

90 Ramtschatka, Jan. 1771. 

kunde föra trygg bref-wärling medHerr Xmlliew 

och de öfrige Förbundets medlemmar. 

Man trodde denna sörstgtighet wara otilräckeiig, 

hwarföre bestöts, at ftere stulle ärbjuda 

sig til GouverneurenS tjänst under resan, hwilket 

sä lyckades, at jag uti Sällstapet hade 

19 pälitelige ledsagare, et antal, som satte 

mig i ständ at gripa til motwärn, i fall 

nägot förräderi stulle sätta min person ifara. 

Den 14 anmodade Hetmannen mig at 

a/nom min Swärfar utwärka Senatens i 

pctcrsburcs tilständ , at anlägga et Nybygge 

pä Aleutista Oarne. Han lofwade mig 

til ärkänsla, at blifwa min Swärfars efterträdare, 

i fall denne befordrades til Ochotst. 

Jag swarade, at Ramtschatkas Gouvernement 

dä borde tilfalla Cantzleren. För min 

del wore jag nögd, at under Hetmannens 

styrelse, utföra en inkräktnings-plan pä California. 

Alt detta gillades pä alla sidor, 

och skrifterna upsattes. Jag kunde icke undcrläta 

at sjelf le ät detza försiager, hälst dä 

jag efterstnnade, huru litet den Senaten, som 

förwist mig til Ramtschatka, föreställt sig, 

det jag inom sa kort tid stulle wara systelsatt 

at tilsätta tre Gouverneuren Jag war nu 

en man af sädan wigt, at de tre förnämste 

Herrar i tandet icke kunde utan mig utföra 

sina anstag. 

Den 15 firade de landtförwiste sm högtid 

pä Mdhuset. De infunno sig alla hos 

miZ

Ramtschatka, Jan. i?7k. 91 

mig klockan 9 pä det bästa, ja kostbart kläd. 

de. Wi tägade uti 2) Slädar, hwardera 

dragen af 4 hundar, til GouverneurenS HuS, 

och blefwo wänliSt emottagne. Cantzleren 

och Hetmannen hade där infunnit sig före otz« 

Gouverneuren upsatte en förtckning pä dem, 

hwilka han gas lilträde til bordet. Wi hade 

11 Musikanter och spisade wid et bord för 

b7personer. Sällstapet bestod af 35 Herrar 

och 31 Fruar. Ungdomen war endast 

buden pä dans. Wid GouverneurenS ankomst 

lohadcs 3 Canoncr, dem jag länt af Hetmannen. 

Malliden warade frän klockan 2 til 

5, och Balen til sölzande morgon. Dä sällskapet 

ätstilgdes, förcstälde Fru Nilaw sm 

Dotter s^fom min Brud, hwilket ådrog mig 

bäde lyckönskningar och afwund. Fröken tilbragte 

det öfriga af natten och följande da- 

gen i mit HuS. Gouverneuren bcfalte mig 

hafwa alt färdigt til resan , och updrog mig 

at göra tjänst iegenskap af hans Secreterare. 

Hela Sällstapet stulle bestä af 46 personer 

och 19 Slädar, och upbrottet ste om morgonen 

den i?. 

Wi afreste klockan ic> frän Bolscharetst 

och kommo til Molerowka, hwaräst 

Byfogoen^fägnade otz med Fist och Caviar, 

samt gjorde Gouverneuren en stänk af Pälswärk. 

Wäderleken war kall, och en Ostanwind 

lag otz iansigtet. 

Den

92 

Ramtschatka, Fan.'i771. 

Den 18 foro wi til Beniowka, och togs 

qwarter hos de fsrwista,som äfwen gäfwoGouverneurenPäls-närk 

af betydligt wärde. 

Den 19 kommo wi til Herebestowa. 

Där förebragtes et klagomal öfweren Soldat 

som först häsdat och sedan mördatsin Dotter. 

S..k-n leddes i Bewis, och den brottslige 

dömdes at knutas til döds. 

Den 2o fortsattes resan til Schiakollotka, 

under häftiga stormar och snöfall, som 

nära begrafwit otz. Knapt hade wi tagit HuS, 

förrän en Orean inföll,och följande morgonen 

funno wi wärt boningsrum öfwerhölgdt 

af snö. Vyens innewanare skaffade otz öpning 

genom drifwan. Jag upsteg at bese 

n5Mn; men ehuru jag wiste, at wärt sällstap 

war inqwarterat uli 9 närliggande Jurtcr, 

kunde jag dock til desta icke uptäcka minsta 

liknelse. Wi nödgades här dröja til den 26, 

dä wi kommo til tValowka, hwaräst wi 

träffade nägra förwista, hwilkas göromäl war 

at i Avatscha^w.kcn tilreda Salt, 

Den 27 besökte wi denna Mik, uti 

hwilken en stor och tre smä floder utlöpa 

Den 23 anlände wi tilRatschun, hwaräst 

Gouverneuren bekom ansenliga stänker. 

Cantzleren och Hetmannen stötte där til wart 

sällskap. Den 29 foro wi til Alsime, den 

30 til Tahalka, där wi rastade och af 

Byfogden fägnades med Renkött,L.orac och 

(torr Fist.) 

lokala 

Den

Ramtschatka, Febr. 1771» 93 

Den 2. Febr. kommo wi til Rronotowa, 

den 3 til Ratham, den 4 til Cl)owalona, 

den 5 til t^lischne? , där Gsuverncuren 

afsteg HoS Protopopcn. Bär wan- 

kade ansenliga stänker, och det Pals-wärk 

jag följande dagen forsade til Bolscharetst, 

steg til et wärde af 7000 Rubler 5). Wi 

dröjde i tTlischney til den 13, hwilken tid 

jag anwände, dels at författa bestrifning om 

landet, dels at spela Schack, och lyckan tilstyndade 

otz en winst af 13,000 Rubel. 

Den 14 anlände wi til Ramenin, 

hwaräst hela min plan war pä brädden 

at förloras. Ty dä jag den 14 gick at 

affärda et bud med underrättelse til wära 

wänncr i Bolscharetst om wär äterkomst, 

träffade jag en Ramtschabaist Byfogde, 

som bragte til Gouverneuren et bref det han 

bekommit af en landlförwist, som ämnat upwakta 

Gouverneuren, men sjuknat. Jag öpnade 

brefwet och fann det wara ifrän en af 

wära Förbunds-bröder, wid namn I^wZntiew, 

som däruti uptackte för Gouverneuren hela 

wär sammangaddnwg. Jag sände därföre 

twänne pälitelige män at skaffa denne förrädaren 

utur werlden. 

Den 15 besökte jag Tvulcanen Rrasnaja. 

Dä jag nalkats gapet pä fem famnar 

*) Egenteligen riischney Ramtschatka, eller Nei^ra 

Ramtschatka, til stilnad srZN wercdney elltt Ofta 

A«mlschsl>?».

94 Ramtschatka, Febr. ,771. 

nar, frambröt en swafwel-änga, som gjorde, 

at jag föll i heta astan och förbrände mtt 

onsigte. Lyckligt wis woro nägre Ramtschadalare 

tilstädcS , som drogo mig tilbaka 

med järnhakar och smorde bränn-sären n,ed 

Trän. Mine utskjckade aterkommo med den 

berättelse, at de onivragt I.ev/2ntje>v med förgiftadt 

Vrätiwin, samt at ingen widare fara 

war at frukta, emedan blott en enda mcdwetande 

gäss, och denna hade med cd förbundit 

sig til tysthet. 

Den ib ankommo wi til Napana, 

hwaräst jag gjorde närmare bekantskap med 

en landtförwist utlänning, som, til min förundran,war 

af god hälsa, ehuru wid en älder 

af 92 är. Han sade sig wara en Swenst 

Ofwcrste, wid namn KKrsnsKjölcl, och lefwat 

49 är uti landsflygt, af hwilka han tilbragt 

22 i Ramtschatka. Jag. gjorde honom det 

förstag at följa otz til Bolscharctst; men 

han afled innan det wättstäldes. 

Den 17 kommo wi til Schippin,samt 

sedan wi besökt< flera ringa platser, den 27 

til Bolscharetst tilbaka. 

Efter nägon hwila satte jag minbestrift 

ning i ordning, och Gouverneuren ansäg mit 

försök för et mästerstycke. 

Den 1 Martu höll jag sammankomst, 

lämnade sällstapet underrättelse om l^vvgn- 

«iew« förräderi, och föredrog nödwändightten 

at

Ramtschatka, Martti 1771. 95 

at sammankalla de fränwarande, pä det wii 

nödfall stulle kunna förswara otz emot möjc, 

liga wäldsamheter. 

Wi hade redan 100Patron-kök,hwardera 

fylde med 48 Patroner och sextio andra stött, 

sextio knifwar af 13 tums längd och tre tums 

bredd; sexton par Pistoler, 30 Ixor och 100 

Pikar. Sällstapet bestod af 59 m dlcmmar, 

som alle tycktes wara beredde til inbördes bistånd. 

Såsom man .allmänt trodde W endast 

wara syhelsatte med wärt Nybygge, och Wä, 

ren war för handen, sä kunde wi utan mitztankar 

samlas pä et ställe. Jag ärhöll äfwen 

af de närwarande fullmagt, at efter egit 

godlfmnande utföra wär plan, emedan mina 

mätt och steg, om de meddelades ät flere, 

kunde röjas. TtepKZnow ensam satte sig emot 

detta förtroende , hwarföre jag, at stilla hans 

mitznöje, förklarade honom för min Rädgifware. 

r^no^ förmente at denne orolige mannen 

wac et sädant förtroende owärdig, men 

hotade äfwen at noga bewaka alla hans steg 

och dem för Utskottet tilkänna gifwa. ste« 

zck.non yttrade sig därpä utan förbehäll, 

at han wäl wore Förbundet trogen, men hatade 

min person; at sä snart nägon annan 

kunde wara Anförare för planen som jag; 

förebräddc mig äfwcn det jag lätit ombringa 

i.evv2ntien, för at sätta mig i besittning af 

hans egendom. Jag lät därföre framlägga 

!.sn2ntievvß egenhändjga bref, som styrkte 

mm

Ramtschatka, Martti 1771. 

96 

min oskuld och rättfärdigade mit förfarande. 

st6pK_non fortfor likwäl l sin ilsta, och ropade 

Gud til Domare emellan sig och mig. Delta är 

ibland Cotzakerne en utmaning til cnwigiwittneS 

närwaro,dä denöfwerwundneförklarasbrottlig. 

En söndringupkom. De förnuftigareworoaf den 

tanka, at Be«?p!i2novv borde dömas frän lifwet. 

De öfrige wille int.t afgöra. Jag 

trodde nu wara tid at wisa mig t)afwa h/ertat 

pä rätt ställe, cmottog altsa utmaningen 

och stämde slt^pl.2n^>v angrep mig mcd httsigh.l; 

men ha o kl.nga ftrang wid första hugget. 

Jag drog mig tilbaka, at wisa det jag 

icke ärnade draga fördel af denna händelse; 

men i detsamma losa.de han pä mig en Pistol, 

sä at kulan rispade min wänstra arm. 

Jag rusade dä pä honom, ehuru han framtog 

den andra Pistolen, som klickade. Därpä 

kastade jag honom til marken och de öfrige 

tiistlMe mig at nedergöra honom pä stället. 

Men jag wägrade sådant, och öfwerlämnade 

honom at sällstapet, dock med bön, at man 

wllle stänka honom lifwet. Detta stedde, dock 

blef

Ramtschatka, Martti ,77i. 97 

blef han mycket mWandlad. panovv ätog stg 

upsigten öfwer hans person och wi reste tilbaka. 

Jag spisade samma dag hos Gouverneu- 

ren, hwilken jag smickrade med hopp om be- 

fordran til Gchotst, och Fru 

von dillon 

förtrodde mig, det hennes dotter ständigt päyrkade 

giftcrmälets pästyndande, sä at jag 

borde sjelf öfwertala min Brud til at afbida 

den utsatte dagen. Jag föregås därföre, det 

jag nödwändigt borde förut resa til wärtNybygge, 

för at tillaga et hus och sätta hushällningen 

i ordning, pä det hennes Dotter, 

wid ankomsten, icke stulle nödgas, under en 

oblid ärstid, sakna sina beqwämligheter. Den 

goda Modren gillade mina skäl, och sökte förmä 

sin Dotter til det förestagna upstofwet, 

men dä hon utgick, brast owädret löst, och 

jag hade all möda i werlden at göra 

den älstanswärda Flickan nögd med samma 

förstag. 

Om aftonen updrog sällstapet mig oinskränkt 

befäl och bekräftade sin lydnad med 

ny cd. 

Därefter framkallades BtepK_now och 

tilfrägades ur hwad skäl han emot mig fattat 

et sä outstäckeligt hat. Han förklarade 

med största djärfhet, at denna fiendskap, endast 

härledde sig ifrän afwund öfwer dtt företräde 

GouverneurenS Dotter gifwit mig 

framför honom;at detta hat aldeles icke min- 

G stats

98 Ramtschatka, Martti i77i. 

stats genom den godhet hwarmed jag stänkt 

bonom sit lif. Han tilsade mig alfwarsamt, 

at icke stona hans lif,i fall jag älskade 

mit. Man förestälde honom fruktlöst hanS 

därstap. HanS utlätelscr tolkade idel förtwiflan. 

Jag tiltalade honom wänligt och betygade 

mig icke wara HanS fiende. Jag försäkrade, 

at ehuru högt jag skattade Frökens 

tilgifwenhct, sä ärnadc jag dock aldrig med 

henne inga i ägtcnstap, och dä jag däröfwer 

äberopade sällstapet til wittne, föll han 

til mina fötter och bönföll om likgift, den 

jag äfwen, emot löfte af obrottstig lydnad, 

bcwiljade; satte dock tre UpsyningSmän öfwer 

hans upförande. 

Följande dagen anhöll Btep!.2nc>n, det jag 

mätte förnya mit löfte at icke ägta GouverneurenS 

Dotter,ochutbad sig tilständ, at wid wär 

bortresa, föra henne med sig. Jag wärkstälde 

det förra och bewiljade det senare, sä wida 

Fröken sjelf därtil samtyckte. 

Den 4 fick jag bref ifrän Herr k.oginow, 

af innehall, at trenne landsftygtingar stulle 

anmäla stg til deltagande i wärt förbund, 

men jag warnades tillika för detza förrädare, 

som endast ärnade förwärfwa sig frihet genom 

uptäckandet af wärt förehafwande. Jag tilsade 

därföre de närwarande, at dä dctze ankomma, 

rent utaf tilstä, det wi wäl tänkt 

rädda otz med flygten, men aldeleS ändrat 

hetta bestut, sedan Gouverneuren bewist otz 

si

, 


sä utmärkt ynnest. Wi ärnade nu anlägga 

et Nybygge wid 2.opatka, och stulle gcrna 

emoltaga dem, sä wida de wllle taga deli 

denna nya anläggning. 

En Köpman böd mig ock 12000 Rubels 

Credit,i fall jag wille gifwa honom ensam 

rättighet at med waror förse wärt Nybygge. 

Jag lofwade inhämta de öfrigaS 

samtycke, och fick pä hand en stänk af 200 

Rubel, dem jag emottog för at fä mycket 

mer dölja mina afsigter, i hwilket afseende 

jag bad honom betinga mig stickelige Timmermän 

och Grof-Smeder. 

Den 6 lämnade mig Hetmannen en stor 

hop Papper angäende Alcutista Öarna, 

med anmodan at upsätta det redan omtalade 

orimliga förslaget. 

Om aftonen fick jag besök'af GouverneurenS 

Famille, som pä min cmhällan tillät 

Btepl,2now inkomma. Jag bad Fröken nägot 

förställa stg, det hon ock lofwade. Wi 

tilbragte wär tid nöjsamt, och Btepl,2non, 

som kort förut stod mig efter lifwet, kallade 

mig nu sin största wälgörare. 

Dä jag följde Fru von Nilon tilbaka, 

berättade hon mig, ar Btepk2«ow ordenteligen 

begärt hennes Dotter, som ej eller aldeles af- 

G 2 slog 

B

« 

100 

Ramtschatka, Martii 1771. 

stog anbudet, utan blott Visade honom, huru 

smärt det stulle blifwa, at därtil winna Föräldrarnes 

bifall. 

Wid min hemkomst förnam W, det 

de tre wäntade Spioncrne ankommit. Följande 

dag'n besökte de mig, berättade sinhärkomst 

och sit lidande, samt ärbödo mig sin 

tjänst. Jag swarade, at jag icke kunde förskaffa 

dem annan lindring, än genom deltagande 

i wärt Nybygge. ' Detta swar gjorde 

kraftigt intryck. En af dem, walkin, swarade, 

det han trodt mig wara ibcräd at sätta 

de landtförwiste i frihet, och pä den grund 

wändt sig til mig. Jag fortfor ,>at jag wäl 

för detta haft nägot dylikti sinnet, men nu mera 

öfwertalat alla mina kamrater at afstä frän 

sädana tankar, sedan Gouverneuren gifwit otz 

sä utmärkta prof af sin ynnest. Jag förestälde 

wldlöftigt fördelen af wärt Nybygge, 

och de öfrige styrkte, enligt aftal, 

än widare, -hwad jag anfört. InMjn yttrade 

sig, at den saken fordrade närmare betänkande, 

men bägge hans kamrater förenade 

sig med ost utan fördehall, och betygade uti 

InMjnß närwaro, at de med honom icke widare 

wille hafwa gemenskap, dä hans afsigt 

endast war, at genom förräderiförwärfwa sig 

frihet, lvalkin bad därpå om ursäkt och afwistcs 

med den tilsagelse, at icke mera wisa 

sig hos ost. Icig gick därpä strax til Cantzleren 

och angaf lva/Kins förhållande, hwilket 

ba-


hade den fölgd, at han pä GouverneurenS 

befallning, fördes tilbaka til Vcrchney

102 

Ramtschatka, Martti i?7i. 

för sig gä. Delta upstof betog mig en fruktan 

den jag redan fattat. 

De bägge följande dagar systelsatte wi 

ost med tillagande af wära wapen och wärt 

krigsförräd. Wi afgjorde äfwcn at sä framt 

det kom til handgemäng, wänstra ftygelen af 

18 man stulle sta under Herr Wmblacls, 

Centren af 20 man under mit, och högra 

fiygelen af 13 man under KruNienB befäl, 

sam at wära Gcwär stulle laddade sta tilredS 

pä et ställe, där de icke kunde uptäckas. 

Iet hemligt Utstött öfwerlades nu om 

sättet at bemägtiga ost et Skepp. Herr V/m» 

b126 föreslog, at wid det gästabud, som aftonen 

för afresan wanligt gafs af den afseglande 

Capitamen, nägre af wärt sällskap stulle 

infinna stg med förgiftade drycker, och sä 

anwända dem före midnatten, at ändamälet 

wanns. Detta förkastades. 

Herr (3urtlcl,inin war af den tanka, 

at wi med de ost gifne Bätar, stulle fara 

ifrän den ena Rurillsta On til den andra, 

och omstder til Japan, hwaräst med Holländska 

Skepp tilfälle at öfwerfara til l_suropa 

icke kunde saknas. Men säsom wi med 

desta Bätar kunde löpa fara, atiöpna Hafwet 

skingras, äfwen nödwändigt war, at 

kringsegla hela Japan, innan wi upnädde 

lTlanclasati, sä pröfwades detta förstag oantageligt. 

Herr

Ramtschatka,Martti 1771. 103 

Herr LgtKurin trodde, det wi wid wär 

föregifna flyttning, stulle gifwa Gouverneuren 

och de förnämste Herrarne en mällid, 

och wid samma tilfällc fängsla samt 

qwarhälla dem säsom gistan, til detz man 

lämnade otz et Skepp. Men dä Besättningen 

bestod af 240 man, och destutom 1700 

Cotzaker boddei Staden, samt deiHamnen 

liggande 9 eller 10 Skeppens Officerare, lätt 

kunde sammankalls» manskap til motständ, 

fanns icke möjeligt at wärkställa et sä djerft 

företagande. 

Jag sökte öfwertyga Utskottet, at med 

wäld ingen ting kunde uträttas. Mit rad 

war därföre at dröja til omkring den 15 

Maji, dä Paquet-Bäten 8. Peter och PZul 

stulle utlöpa, som endast förde 22 Matroser 

med nägra fä resande om bord. Herr Kulnet. 

lcKow kunde säsom Köpman betinga sig öfwerfart, 

och med löften förmä Capitamen at 

hemligt lata bringa nägra Balar Päls-märk 

om bord, til besparing af Tull-afgiften. Där- 

igenom stulle Capitamen nödgasen aftonstund 

lägga ut pä Redden, dä wi med wära Bätar 

kunde gä til sjös och genom wär öfwerlägsna 

styrka äröfra Skeppet utan blodsspillan. 

Et antal af wära stulle ock lata förhyra 

stg säsom Matroser och lätta wärkställigheten. 

Detta godkändes, och KulaetlcKov, 

ätag stg foga detza anstalter. 

G 4 At

104 

Ramtschatka, Martii 1771. 

At än mera styrka inwänarne i sin tro 

rörande' wärt Nybygge, begärte jag GouverneurenS 

tilständ at göra en resa til anläggnings-stället. 

Detta bcwiljades, och Byfogdarne 

antyddes, at under resan wisa mig 

samma biträde som Gouverneuren sjelf hade 

at asta under sina Ämbets-färdcr. 

Den 14 begaf jag mig pä wägen med 

et sällskap i fyra Slädar. " 

Wi kommo til 

Tschekawka, hwaräst natten tilbragtes i Byfogdens 

hus. Wi träffade där en Schaman 

eller Trollkarl, som efter RamtschadalerneS 

tanka stod i förbindelse med djefwulcn. För 

6 Rubel lät han förmä sig at tilftedsställa 

min nyfikenhet och spä mig mit tilkommande 

öde. 

Han tilsade först alle Owins-personer at 

gä ut, klädde sig därpä naken och twättade 

sig öfwer hela kroppen med sit egit watten. 

Sedan iklädde han sig en läng Mantet of 

garfwade hundskinn, samt en Kappa med 2:ne 

horn, och bandt en Trumma wid sit bälte. 

Sä utrustad stälde han sig midt uti rummet, 

stvingade sig omkring och ropade: Rutti, 

Rutti Rutuschta; uptog därefter utur Fickan 

en flaska, den han til hälften utdrack. 

Därpä kastade han sig ned pä golfwet och 

lag 10 til 15 minuter utan rörelse. Därefter 

började han tjuta och skrika, sprang sä 

hastigt up, ssog sin Trumma med alla krafter, 

hwarmed han stunypm uphörde,pä det 

hans

Ramtschatka, Matti. 1771. 105 

hans ssrälande mätte desto tydeligare genomtränga. 

Hans rörelser woro sä häftige, at 

omsider hela HanS kropp fick de förfärligaste 

ryckningar. Sedan han pä detta sätt tilbragt 

ungefär en timme, satte han sig ned och uttalade 

ord för ord följande spädom : "Du är 

kommen at erfara dit öde af min ande. Han 

stal understödja ditt förehafwande, och hämna 

wära af Rystarne mördade Fäders wälnader. 

Ruttutka är med dig. Du stal se dina fienders 

blod och wara lycklig pä din resa ;men där- 

efter stal du blifwa wära fäders wälnader 

angenäm, dä du utgjuter blod och dit egit 

blod flyter" 5). Därpä insomnade han, och 

Wärdcn lät bära honomi et annat rum. Jag 

fick af den ststnämdc wcta, at SchamannenS 

dryck war et watten, det man gjutit pä Flugswampar, 

(l>'_nZus lVlula2liuß) och däraf far 

en sä rusgifwande kraft, at han stundom 

därefter sofwer tre eller fyra dygn. 

Den 15 cmkommo wi til Rurinka, 

hwaräst jag nödgades dröja, til dest en storm 

öfwergätt, som hwart ögnablick hotade begrafwa 

ost i snö. 

Den 16 foro wi til Rompak, där Byfogden 

gas mig Kopparmalm och 3azur-st'n. 

Den 1? hwilade wi öfwer natteniGjernaya. 

Den 18 kommo wi til Tontina, en By, 

som tilhörde Rurilerna. Byfogden under- 

G 5 

rät- 

5) Rutktt är de hedlM Ramtschzdalers Gudomlighet-

106 


rättade ost at östra sidan af 2.opatka, war 

mera fruktbärande och gjorde mig med sina 

Söner sällskap under fortsättningen af wär 

resa. Den 20 ankommo wi til en wacker 

statt, men säsom den war snö-klädd, kunde 

jag icke utröna markens beskaffenhet. Jag 

utsatte dock flera Pälar därstädes , liksom för 

at utsticka den tiltänkte Stadens läge, gjorde 

en grund-ritning af platsen och äterfor til 

Tontina. Därifrän begaf jag mig pä äterresan 

sjöledes, besökte flera Holmar, tilbragte 

nätterna pä en öfwer snön utbredd Björnhud 

, och äterkom den 24 til Bolscharetsk, 

sä owäntat, at Fru von Nilow, som tilämnat 

en lustresa mig til möte, nödgades afsäga 

detta nöje. Under min fränwaro hade ingen 

orolighet förefallit. Jag fullbordade min 

ritning och gick at upwakta Gouverneuren, 

som genom en Under-Officerare lät tilsäga 

mig, det han med stn Famille wäntade mig 

pä Stadens Windbrygga. Jag blef med utmärkt 

ynnest emottagen, och planen til min 

nya St«d wann det yppersta bifall. 

Den oändeliga godhet jag ätnjöt af 

Gouverneuren och dest hus, oroade mig desto 

mera, ju närmare utförandet af mit anstag 

nalkades. Jag förutsäg, at wär flygt stulle 

förorsaka GouverneurenS wista fall, emedan 

Hofwct säkert härledde den ifrän GouverneurenS 

oförsigtiga bcwägcnhet.Ifall förstaget 

misslyckades, äterstod ost ingen annan utwäg 

än

Ramtschatka, Martti 1771» 107 

än den, at angripa Fästningen, hwilket äter 

icke kunde sse utan at blottställa deras lif, HoS 

hwilka jag stod isa stor förbindelse. Hl andra 

sidan kunde jag icke, utan at bryta min 

ed, lämna mjna kamrater i sticket. Men 

Kluttjew tröstade mig med den föreställning, 

at dä äfwen Cantzleren och Hetmannen stodo 

i cmswar, sä stulle de i berättelsen til Hofwet 

förtiga PouverneurenS ynnest för mig. 

Skred saken til handgemäng, sä blefwo wi 

antingen nedhuggne eller Herrar öfwer Landet.Isednare 

fallet kunde jagbortföra Gouverneuren 

med wäld, och wid min ankomst 

til Europa wisa honom tilräckelig tacksamhet. 

Om aftonen klockan 11 kommo mine 

förnämste förbundsbröder tilsammanS, och 

Kulnetlcbow berättade, det han lyckligt fatt 

pä Paquet-Bäten förhyra tolf pälitclige män 

af wärt famfund, samt träffat förening om 

den aftalade Smyghandelen. Följande dagen 

gjorde wi et Släd-partie, hwartil Fru 

von Nllow budit ost. Gouverneuren, Cantzleren 

och Hetmannen woro af Sällstapet. 

Twä mil frän Bolschaia-stranden gjorde wi 

halt, för at bese nägra nya wackra trähus. 

Fru von Nilon sade därwid, at dä hennes 

Man gaf mig jord, ansäg hon sig säsom 

Moder skyldig at föranstalta om hus och 

bohag. Gouverneuren, som icke kände denna 

tilställning, gillade oändeligen sin Frus omtanka, 

och befalte Cantzleren anskaffa arbeta- 

Tt

108 

Ramtschaka, Martii 177:. 

re til Husens fullkomliga i ständ sättande. 

Blepk3non soiu hörde detta, sad»' ät l^luttiew, 

det han nu för wltzo säg, at )ag stulle bcswika 

dem, och for sin wäg. Klutti»-v/ fölgde honom 

efter, sa at jag med Katdu in ensam 

qwarblef. Efter spisad middag kom sik2e.w 

och tilsade mig hufwudstupa stynda hem,emedan 

Bt6lil,3now anstäldt et farligt upror. Jag 

anmälte hos Gouverneuren, at BtepK_now 

sätt et nytt anfall och behöfde min hjelp. 

Fröken yttrade stg öfwerljudt, at hon rätt 

wal kände Btep!,2l.nnß sjuldom, hwi!ken icke 

wore farlig, och ehuru jag gjorde henne wink 

pä wink, fortfor hon likwäl at jag anwände 

mig för en brottsting, som stod efter mit lif, 

warpä hon brast i tärar. Detta wäckte Gouvcrncurens 

nyfikendet, sä at jag nödgades berätta 

min Duell och hela händelsen med sls« 

pli^now. Han wille strax kasta stepk3non 

ifängelse, men jag utbad mig endast fullmagt at 

häkta honom sjclf, och Cantzleren befalte däröfwer 

upsätta etförordnandedetGouvernenrenunderteknade. 

Detta alt drog nägot pä tiden. W,d 

min hemkomst fann jag flere än femtio soldater 

och Costaker, som där woroi full stridighet med 

mina kamrater. Jag fick ock weta at 5t«?p112- 

---now efter en warm ordwärlingmed llsuNie^ 

kallat en förbigäende Soldat til hjelp, emedan 

han hade wigtiga hemligheter at meddela 

ät Regeringen, och jag woreiberäd at 

bringa honom om lifwet. Soldaten hade därpä

Ramtschatka, Martti 177N 109 

pä sammankallat flera stna kamrater och Cossaker, 

som wille komma Btepl.3non til bistand, 

hwilken mar inspärrad af wara Förbundsbröder. 

Soldaterne sökte bryta sig in 

med wäld, sä at mit folk redan gripit til 

wapen. Jag frågade om nägon bland Soldaterne 

kunoe läsa, och dä en Corporal sadant 

bejakade, framwiste jag min fullmagt. 

Han bad mig dä icke til Gouverneuren inberätta 

det som förefallit och därmed slutades 

detta owäsende. Jag förnam dä at Km» 

llirw och (3u?llcKmin, fom bcwakade Btepl,2« 

ncnvs steg, funnit honom systclsatt at strifwa, 

hwarjämte han hotat strax angifwa hela wär 

sammangaddning. De hade wäl sökt gripa 

hans person, men han kastade twänne af wära 

kamrater til marken och fann utwäg at 

framför dörren ropa Soldaten til hjelp. 

Men under det denne sprang til Staden, hade 

man gripit, bundit och inspärrat Btepk2- 

-non. Dä de öfrige Soldaterne stockade sig, 

hade man staldt Bil)Zevv öfwer Btepk2nc>v, 

med befallning, at wid första stött, som lossades, 

mörda honom pä stället. Jag gaf 

strax Bib3cn befallning at icke skada BtepKa. 

non. KmNien skyndade til Gouverneuren at 

berätta förloppet, hwarefter han ätcrkom med 

dentidning,at Gouverneuren öfwcrlämnatät mig 

den brottsligas afstraffning, samt utsatt et 

straff af femtio knut och tre månaders offenteiigt 

arbete, för hwar och en Soldat eller 

CoS-

110 


Costak, som dristade göra minsta öfwerwäld 

HoS ost. 

Wi höllo Plenum dä denna underrättelse 

ankom, och radstogo widare huru man borde 

förfara med den fängslade. De ftästa 

woro af den tanka, at han byrde tagas af 

daga, emedan han ändock stuteligen stulle göra 

hela Sällstapet olyckligt. Af wänstap för 

?2s,o>v som war Btepl,2nowß stägtinge, ogillade 

jag delta rad, och förestog i det stället 

at förekalla och til döden dömma denbrottstige, 

men i stället för gift, gifwa honom et 

kräk-medel, hwarefter han, dä han säg sit 

lif wara i wära händer, sannolikt stulle bättra 

sig. 

Detta fann bifall och Btepli2now instäldcs 

genom fyra wäpnade personer. Dä han 

inkom, wisade han sig tämligen frimodig, men 

bleknade dä han pä bordet fick se den förmente 

Giftbägaren. Man wisade honom den fullmage 

jag ärhällit af Gouverneuren, hwarpä jag 

förehöll honom, at hans första förbrytelseenskilt 

rörde min person, samt jag pä sädan 

grund tilgifwit densamma. Hans förewarande 

brott angick däremot hela sällskapets wälfärd, 

sä at jag nödgades lata rättwisan njuta 

sit fria lopp. Krulliew förestäldeock honom 

sit förhällanoe med sädant eftertryck, at det 

utprästade den olyckligas tärar. Under det 

hela Sällstapet öfwerhopade honom med bittra 

föredräclser , föllhan i swimmng. Km- 

Kievv


Martti 1771. 

Niev/ författade emedlertid Domen, den Bte. 

pl.2now afhörde med största nedsiagenhet, och 

dä giftet förebragtcs, bortswimnade han a nyo. 

När han äter kom sig före, bad han mig 

om tllgift och förord; förklarade,offenteligen, 

at detta war et wälförtjänt öde, emedan han 

tänkt pä nytt giftermäl, dä han likwäl ännu 

uti Ryhland hade en Hustru i lifwet. 

Man wille nu widare twinga honom at dricka 

giftet, men dä han fattade Bägaren, föll 

han uti fullkomlig wanmagt. Jag fruktade 

nu at kräk-medlet under hans häftiga ängest 

stulle medföra en dödande wärkan, och fälde 

förbön för honom. Man gaf honom lif, 

dock under det beting, at han stulle förblifwa 

i fängfligt förwar in til wär afresa, 

hwilket han gerna ingick. Herr l^lecier öpnade 

honom nu ädern; detta oaktadt föll han i 

en sjukdom, hwaruti han lag til dctz wi 

wärkstälde wär flygt. Detze uptäg medtogo 

nästan hela natten, sä at wi först ätstilgdes 

frampa morgonen. 

?3now betygade mig följande dagen sin 

ärkänsta för min stonsamhet emot hans 

anförwandt, och meddelade mig därjämte 

BrepwnowB afsigt at bsrtröfwa GouverneurenS 

Dotter. Han hade i sädant ändamäl 

förbundit sig med twänne personer, wid namn 

Ilmmluw och Loll^llew, jämte sex andra, 

som fattat det bestut at rymma. PZnov? tillade, 

at han redan för detta ämnat uptäcka 

det-

112 


detta anstag, men upstutit därmed, emedan 

de twänne nämde männcrne edeligen loftvat 

icke wärkställa anstaget ?ano^v owctande. Han 

anmodade mig ock at emottaga deste, för sin 

erfarenhet i Sjöfarten nyttige Rastar. Jag 

besökte sedan Btepl.2now, som med mycken 

anger berättade mig hela förloppet, och erhöll 

mänga goda förmaningar til ärkänsta emot 

mig och et bättre upförande för framtiden. 

Den 23 berättade Herr ttusnetclnowj 

det "NcduliN) Capitain pä Corvetten Bt. ?e« 

ter och ?2ul, förklarat stg i anseende tilskuld 

och en swär honom förestäendc rättegäng, 

icke wara hugad at afsegla ti! Gchotst, sä 

sramt icke lûsnetteKo^v för honom gick i 

en borgen af 3000 Rubel, samt utwarkade 

honom befäl öfwer et Handels-Fartyg. Denna 

händelse gjorde wärt hopp til intet, emedan 

wi, däräst 

nedlade sit befäl, icke kunde 

göra ost sä lätt räkning pä nägon annan Capitans 

wälwilja. Jag hoppades dock, at än lättare 

därigenom winna wärt ändamål, sa framtwi 

kunde bringa pä war sida. Kui> 

netlckon mente, det sa förälskat stg 

uti en Flicka, at han utan henne icke stulle 

förmas at afresa. Men dä jag icke säg nägot 

hinder för honom at taga sin Flicka med sig, 

förföll äfwen detta. Jag önskad? därföre 

sjclf komma i bekantskap med honom, 

och besökte mig samma dag. 

Han

Ramtschatka, Martti 177.. 113 

Han ärböd mig först sin tjänst, ifall 

jag hade nägot at uträtta i

114 

Ramtschatka, Martii i?7^ 

re jag därföre answarig, at Fästningen och 

Besättningen stulle falla i wärahänder, hwarefter 

Staden lätt stulle gifwa stg, emedan 

den kunde bcstrykas af Fästningens Canoner. 

Den 29 förfärdigade jag, med Herr 

Kteêrz tilhjclp, trenne Pctarder, at bruka, 

i fall wi nödgades spränga Porten til Fästningen 

eller Cantzliet. som emot 

aftonen besökte mig , frågade hwad jag i 

allmänhet äskade af honom, och fick det swar, 

at han borde behålla stt befäl samt noga upsylla 

hwad han lofwat Kulnetscliow. Andra 

dagen efter afresan war nödigt,at hans Skepp 

fick läck, som kunde tjäna honom til förewändning 

at ankra wid 2.opatka. Emedlertid 

wille jag HoS Gouverneuren för honom 

illwärka tilständ at qwarblifwa hos otz. Detta 

syntes mig wara en anständig utwäg at undwika 

resan til Ocliotst. Til hans framtida 

utkomst och giftermäl med det Fruntimmer 

han utsedt, lofwade jag honom ?.c .O 

Rubel och en Capitains-beställning. Detta 

alt anstod honom oändeligen wäl, och han 

underteknade en edelig förbindelse, at efterkomma 

min föreskrift. Jag lät honom gä, 

men älade KulnetlcKun at göranärmare wänfiap 

med honom och icke lämna honom utur 

sigtc. Den Zo sände jag en Deputation til Gouverneuren, 

med den anhållan, at han täcktes 

gn-

Ramtschatka, Marlii 1771. 115 

antaga namn af wärt Nybygges Beskyddare, 

det wi,honom tilära, önskadekallalTlilowaga. 

Hos Cantzleren och Hetmannen anhölls uti 

en Böneskrift om understöd, och wi erhöllo 

s alla händer ganska tillfredsställande swar. 

Den 31 kom et bud ifrän Magistraten, 

at mani anseende til den fördel Staden lofwade 

sig af wärt Nybygge, gaf Borgare-rätt 

ät alla de barn som föddes i wär Colonie. 

Jag gjorde Budet en anständig stänk, och 

berättade denna nya lycka för mina kamrater, 

som mycket roade sig ät wär Comedie. 

Säsom jag hade mig bekant, at Skeppen 

för öfwerfarten til Occhotst , sällan förde 

flera än 10 eller 12 Fat Matten,sä gjorde jag 

anstalt, at 20 sädane Fat upköptes och 

bragtes til Tschekauka, under föregifwande, 

at wi behöfde dem för Salt-tilwärkning af 

Hafs-watten. 

Om eftermiddagen lät Fröken anmäla 

sig med uttryckelig anhällan, at fä tala med 

mig enstildt. Jag ansäg detta för stämt; 

men wid första blicken öfwertygade mig den 

häftiga rörelfe,hwaruti hon stg befann, at nägot 

owanligt mätte förefallit. Hon utbrast itärar 

och klagade sig wara olycklig och öfwergifwen. 

Pä mer än en fjerdedels timma 

kunde jag icke af henne framlocka nägon sammanhängande 

förklaring. Hnteligen hämtade 

hon sig nägot litet och bad mig tilstuta 

H 2 dör-


Martti 177. 

dörren, pä det ingen mätte öfwerraffa ost. 

Därpä anförde hon, at en af mina kamrater, 

wid namn Kuclrin, gjort hennes Kammarpiga 

det förstag, at wara honom följaktig, 

emedan han wore sinnad at med mig 

lämna Ramtschatka och begifwa sig til Europa, 

där han hoppades göra henne lycklig. 

Kammarpigan hade däraf gjordt förtroende 

ät Fröken, hwilken icke kunnat tro mig waw 

i ständ, at emot stg degä sädan trolöshet, 

och därföre bedt henne wid nästa möte med 

Kucirin, sä utspana sammanhanget, at Fröken 

bakom sit Sparlakan, kunde sjelf inhämta 

sanningen. Pä sädant sätt hade hon blifwit 

öfwcrtygad om stn olycka och mit förräderi, 

och hon hade wisterligcn förskonat mig 

för denna förwirring, sä framt hon icke önskat 

nu taga afsted af mig, emedan hon ej kunde 

öfwerlefwa sädan förnedring. Wid deste 

orden bortswimmade hon, och jag nyttjade detta 

ögnablick, ehurustort mit bekymmer och min förwirring 

war, at uptänka en undftygt. När 

den älstanswärdaFlickan äterkom til sansning, 

frägade hon mig, om hon stulle sätta tro til 

det hon hört? Jag kastade mig til hennes 

fötter, och bad henne blott med stillhet afhöra 

mig, och sedan döma om jag war brottstig. 

Jag erindrade henne at hon med tärar 

hört mig berätta min härkomst och det ständ 

jag ägde i Europa. Min landtförwisning til 

Ramtschatka hade längt för detta förmätt 

mig


mig,at medäfwentyr af mitlifbefria mig,sä framt 

icke hennes bekantskap och tilgifwenhct därifrän 

afhällit mig. Jag önstadeblott för hennes skull 

min frihet,pädet jag mättekunna latahennemed 

migdela milständ ochmin förmögenhet.IRamtschatka 

kunde jag icke göra henne nägot anbud, 

ty pä hennes Faders ynnest war icke r 

längden at räkna, emedan hans efterträdare 

kunde äterkalla alt det som stedt til min 

fördel. Hon borde föreställa sig mit bekymmer, 

dä jag säg henne i den grymma nödwandighet, 

at för en framtid deltaga i mit 

elände, ty henne wore icke obekant, at alla 

Nystar anse de förwiste säsom ärelösa. Jag 

hade heligt haft den föresats, at för henne 

uptäcka mit anslag, men dock wclat ännu upstjuta 

sädant. Jag hade fruktat, det hon, af 

kärlek til stna föräldrar , stulle förkasta mie 

förflag, och därföre beslutat wid afresan bortföra 

henne med wald, hwilket Herr KmNiev, 

kunde intyga. Wid denna försäkran föllhon 

mig om halsen, och förklarade sig wara färdig 

at följa mig til w^rldens ände. 

Jag betygade nu min fruktan förhennes 

Kammarpiga, men hon försäkrade mig, at 

denna, utom sin kärlek för Kuärin, war sin 

Fröken sä tilgifwen, at frän det hället ingen 

ting war at befara. 

Fröken lämnade mig klockan 6,dä jag 

strax lät kalla Kuälin och förehöllhonom sin 

H 3 

ode-

118 


obetänksamhet, hwaröfwcr han sä försträcktes, 

at han föll mig til fota och bad om näd. 

Jag tilsade honom ej allenast tilgift och tysthet, 

utan lofwade ock fä tilställa, at hanstulle 

kunna bortföra sin Flicka. 

Kruttjew skämtade sedan öfwer mit länga 

samtal med Fröken; men huru stor blef 

icke hans förskräckelse, dä han fick del as 

sjelfwa ämnet? Han betygade mig wara 

föddunder en lycklig stjerna, och ehuru jagicke 

satte tro til stjernors inflytande, trodde jag 

mig dock wara min lycka mycket förbunden, 

dä jag undkommit sä mänga oangenäma lägen. 

Den 2 April kallade Fru von Nilow 

mlg til frukost, och frägade mig pä hwad 

sätt jag bedröfwat hennes Dotter, som altsedan 

förledne afton beständigt grätit. Jag 

swarade, at Fröken meddelat mig en hemlig- 

het den jag icke wägade uptäcka. Frun log 

och lät kalla sin Dottter, för at frisäga mig 

frän min tysthets-förbindelse. 

de, Fröken swara- 

at hon förlitade sig pä min egen klokhet, 

och at jag kunde yppa alt, dock wille hon 

wara tilstädes, för at höra om jag höll mig 

wid sanningen. Jag berättade därpä det 

hon welat öfwertala mig at gä öfwer til 

Grekiska Religionen, och at min wägran emellan 

henne och mig wäckt nägot mitzförständ. 

Modren firebrädde henne sin därstap 

och

Ramtschatka, Aprili771. 119 

och lämnade ost allena. Jag ärhöll ny för- 

säkran om Frökens tilgifwenhet och ståndaktighet, 

med tilläggmng, at hennes Kammarpiga 

war äfwen sä pickhägad atse Europa, som 

Fröken sjelf. 

Den 3 April hade wi redan goda anstalter 

om lifsmedel. Twä tunnor salt Fist, en 

tunna Trän och 450 marker Mjöl woro anstaffade, 

utom et Fat Vränwin, som kostade 

700 Rubel. 

Följande dagen berättades mig det l^lcu. 

lin gick om bord, för at tackla; de betingade 

Matroserne borde altsä wara färdige til den 

7. Jag bad KulnetlcKow sjelf begifwa sig 

om bord, anwända all upmärksamhet, och 

föranstalta en säker brefwäxling emellan ost. 

Mine kamrater förmanade jag nu mera a» 

förr til warsamhet, och förböd dem gä pä 

Stadens Krogar, hwaräst redan gräl yppats 

emellan dem och Soldaterne. De lofwade 

lydnad och jag fägnade dem med Pounche. 

Den 7 lämnade ost Herr l_ulnetlcl.on, 

ötfölgd af tio wära kamrater. Jag fick ock 

af LZlliurin weta, at Ilmailon, Lo/KZlew 

och >__!)lil_on gjordt honom en myckenhet frägor 

om wärt Nybygge. Han hörde ock l« 

lmZilow wista eoik.ren i örat, det man icke 

kunde leta sanningen utur L2tKurin som wore 

min wän, utan borde man wänoa sig til na- 

Hon af de öfriga. Jag ärindrade mig at 

H 4 

Bt«3-

120 

Ramtschatka, April 1771. 

Btepl.anQvv war wän med desta tre personer, 

och misttänkte, det de genom honom sätt 

rök af nägot; skyndade därsyre til Btep^3> 

liovv, at därom underrätta mig; men denne 

hade i tre dagar legati yrsel, och kunde intet 

swar gifwa. Jag anförtrodde därföre ät 

?2now at utspana deras afsigter. 

KrlGie^v blef owanligt orolig öfwerdenna 

händelse, och säsom Ilmlnlow war Cantzlerens 

stägtinge, sä fruktade han, det Regeringen 

redan uptäckt alt. Han höll jämwäl 

före, det nägon kärlekshandel war i samma 

spel, ty den Flickan Kulnetlcliow ärnade 

bortföra , älskades äfwen af Ilm2ilow. 

Emedlertid lofwade han genom henne utforska 

sammanhanget, och jag skyndade 'at i 

samma ärende upwakta Cantzleren, som emottog 

mig med mer än manlig höftighet, men 

icke sä förtroligt som förr. Wi talade först 

om allmänna ärender, och Cantzleren tog sig 

däraf anledning at uprepa de fördelar man 

förskaffat mig för mit Nybygge. Han yttrade 

sig twä gänger, det han hoppades, at 

mit upförande stulle swara emot den tanka 

man fattat om mig. Jag försäkrade, det intet 

tilfäNe stulle utur akt latas, som satte 

mig i ständ at wisa min tacksamhet. Efter 

nägot uppehäll frägade Cantzleren af hurudan 

beskaffenhet min wcmstap med Kusnetlcliaw 

war. Jag swarade, at säsom denne, dä jag i 

sihrsta fattigdomankom tilRamtschatka, gjort 

mig

Ramtschatka, April 177r. 

121 

mig betydliga tjänster, sä onsäg jag mig, 

wid min närwarande lycka, pligtig at wara 

ärkänsam. Cantzleren yttrade stg hoppas, det 

ingen annan grund wore til wär förbindelse, 

men i Staden talades ätstilligt om wär wänssap, 

särdeles sedan Kusnetlabon,wid owäsendct 

med Cotzakerne och Soldaterne, offcntcligen 

med gewär i hand hastat til mit biträde. 

Jag märkte däraf lydeligt, at lsmgilow 

hos Cantzleren wäckt mitztankar emot ost, och 

trodde mig säledes böra, med et afgörande 

steg förebygga dem. Jag berättade därföre 

at llmailon och KusnetlcKow bägge älskade 

en och samma Flicka, hwarföre sannolikt den 

förre sökt hos Cantzleren swärta den senare. 

Jag hade ock sätt höra, at Ilm2ilow wille 

ägta denna Flicka, som wore wida under 

hans ständ. At afböja sädant, hade jag öfwertalat 

KulnetlcKow at öfwerföra henne 

til Gchotst och där lata wiga sig. Jag hade 

ärnat fördölja detta bewis af min aktning 

för Cantzleren, däräst jag icke nu fruktade, 

genom stillatigande, förwärka hans ynnest. 

Cantzleren, som afhördc mig med upmärksamhct, 

omfamnade mig och sade sig warit 

i berad at utföra et farligt steg, om jag 

icke händelfe-wis mellankommit. Han berättade 

mig, det llm2iloW) flere dagar a rad, 

enständiZt försäkrat, at jag och KusnetlcKon 

ärnad? rymma utur Ramtschatka och med otz 

H 5 bort-

122 

Ramtschatka, April 1771» 

bortföra nägra Fruntimmer; han hade äfwen 

i stöd däraf warit stnnad at hämta och förhöra 

Btepli_now, men nu gladde han sig, at 

jag öpnat honom ögonen och wisat nödwändightten 

at hafwa llm_ilow i sigte. 

Dä jag märkte saken taga en sa gynnande 

wändning, bad jag Cantzleren lata kalla 

"llcnurin, och af honom underrätta sig, om 

icke Kulnstlcliovil betingat öfwerfart til 

(vchotft, för sig och et Fruntimmer. Detta 

fiedde, och dä Il7lcbulin bekräftade mit tal, 

lofwade mig Cantzleren uprättelse af llm_ilovv. 

Jagätergick, glad at hafwa sä lyckligt afgjordt 

denna förtretliga händelse, men fann wid 

min hemkomst Krulliewganska orolig. Han hade 

af Flickan förnummit,det llmailonlystnat under 

hennes fönster,närKulnetlcbonlofwat förahenne 

tilEuropa ochdär gifta stg med henne. Hon 

hade dä frågat, huru sädant stulle lata sig 

wärkställa och fatt det swar, at under en sädan 

Anförare som jag, all ting mäste lyckas. 

Idet samma hade Ilnîlow inkommit, gjort 

henne bittra förewitelser och hotat förhjclpa 

RulnetlcKow til Grufworne. 

Jagbad därföreKrulliewstrax gätilbemötts 

Flicka och tilsäga henne, at hon, däräst Cantzleren 

tog henne i förhör, stulle swara det 

Xulnetl.Kon lofwat gifta sig med henne « 

Gchotst, och at jag gjordt henne et löfte af 

1000 Rubeli hemgift, sä framt hon icke widare 

»

Ramtschatka, April 1771. 123 

dåre emottog besök af 11m2.10w. Denna försigtighct 

war nödig, emedan Cantzleren följande 

dagen lät befräga sä henne som Ku.netlcnow, 

hwar för sig, om sammanhanget, 

hwarpä han i dagningen affärdade IlmZilovv 

til U)erchnej (vstrog, med förbud at tils widare 

äterkomma. Emot aftonen kom Cantzleren 

til mig, ursäktade sina misttankar, 

och erböd mig de 1000 Rubel jag lsfwat 

Flickan til hemgift. Men jag wägrade emottaga 

dem, under föregifwande, at jag ansäg 

detta anbud säsom brist pä förtroende a HanS 

sida. Den 9 berättade mig KusnstKlion, at 

Han gatt om bord och at jag kunde förlita 

mig pä ordhällighet. Detta fägnade 

mig, emedan jag war wist, at Cantzleren, 

säsom en mitztänksam Man, wisterligen 

icke stulle lata bero wid det som stcdt. Jag 

ansäg äfwen nödigtat hälla mit folk tilhopa, och 

bedja Fröken noga gifwa akt pä det som föreföll 

i GouverneurenS hus, särdeles dä Cantz, 

leren war tilstädes 

Om aftonen sammankallade jag mina 

kamrater, kungjorde dem hela förloppet, och 

förestälde nödwändightten af dubbel waksamhet. 

Det wore ost omöjligt, at inägden af 

Staden emotstä det manskap Regeringen til 

äfwcntyrs kunde sända emot ost. Wid minsta 

misttanka borde wi därföre draga ost ät 

Haftkunten, hwaräst wi kunde förswara otz 

uti

Ramtschatka, April 1771» 

124 

uti Fyrbäk-Skantsen, som war besatt med 

fyra Kanoner, til dest I^lcl,unn hänt bugsera 

Skeppet genom isen, hwartil 8 dagar fordrades. 

Och säsom jag hade mig bekant, at 

bemalte Skants wäl war försedd med Kulor 

och Cartctscher, men icke med Krut, sä gjor, 

de jag anstalt at pä alla möjeliga ställen upköpa 

denna wara. 

Den 10 berättades mig, at Kou^revs 

och genom en Ramtschadalisk 

Owins-person, tilstäldt Btepli2now et bref. 

Jag lät strax hämta detsamma, och Btepl,2- 

-now sjelf bad mig ombringa desta bägge männerna, 

emedan han warit nog olycklig at för 

dem uppenbara största delen af wär anläggning. 

Brefwct innehöll, at de ärfarit det han 

icke war wärkligen sjuk, utan blott hölls 

fangen; deras ed, och fruktan at göra sä 

mänga hederliga Män olyckliga med mig, 

wore det enda som förmätt dem at icke förrada 

mig. Däräst han wore trygg om sit lif, 

sä önskade de underrättas hwilken timme pä 

natten de kunde osedde komma och befria honom; 

men om han fann rädligare at lata undanrödja 

tyrannen, sä wore min undergäng 

witz. Jag läste detta Bref för flera af mina 

kamrater. Somlige wille strax upsöka deste karlar, 

med dem söka sig nägon twist och nedergöra 

dem pä stället, men jag förestälde dem, 

at jag omöjligen kunde bewilja twälwe sä 

rasta


rasta Inglingars död, i synnerhet dä jag 

ännu hoppades bringa dem pä wär sida genom 

Btepl,2nons biträde. Herr ?2now borde därföre 

i Btepk2novvB namn upsätta et bref, 

hwaruti denne försäkrade sig wara wärkeligen 

sjuk, at han wäl för detta ansedt mig för 

sin fiende och statt mig efter lifwet, men i 

stället at hämnas, hade jag förklarat mig för 

hans beskyddare och frälst hans lif; han bad 

dem säledes komma til stg offenteligen. De 

stulle dä lära bättre känna mina tänkesätt 

och sannolikt förena 

sig med mig. Detta 

bref renstrefs af Btepk2now och affärdades 

med samma Brefbärersta. 

Klockan 11 om natten lät man mig weta, 

at männerne ankommit, samt at Btepl,2now 

önskade sjelf föreställa mig dem. Dä jag 

tom til Btepl,2nons Säng, fattade han min 

hand och kyste densamma, uprepade alla stna 

brott och min godhet. Han bad mig än en 

gäng om förlätelse, och förestälde mig de 

närwarande twänneInglingar,säsompersoner pä 

hwilka jag kunde förlita mig. Jag frägade 

dem, om de woro beredde at träda iwärt 

sällskap, utan at känna wära anläggningar. 

De swarade, at de redan woro underrättade 

om alt, och därföre willigt arkande mig för 

deras Befälhafware. De qwarblefwo hela 

natten hos otz, emedan de icke wille bortgä, 

förr än de blifwit ordenttligen uptagnei wärt 

Förbund. 

Den

126 Ramtschatka, April I?7l. 

Den iibesökte jag Gouverneuren, som 

sade, det Cantzleren säkert icke wore widstna sinnen, 

emedan han misttänkte mig wara sinnad 

at begifwa mig pä flygten. Han hade ej 

en gäng försyn at pasta, det Fröken deltog 

uti sammangaddningen. Jag log ät Cantzlerens 

swaghet, och berättade för Gouverneuren 

det som emellan honom och mig förefall 

lit. Detta ätcrdragte Gouverneureni sit muntra 

lynne. Han lät kalla Cantzleren och 

förkunnade honom, at jag nu uplyst sammanhanget. 

Cantzleren gaf därpä ingen akt, 

utan sade mig midt uti anstgtet at jag war 

skyldig. Han beklagade, det han med mig 

warit sä efterläten, men frögdade sig at nu 

finna mig pä säker ort, och hoppades kunna 

framlägga sä öfwertygande bewis, at Gouverneuren 

wisterligen stulle försäkra sig om 

min person. Han framtog därpä utursin ficka et 

bref ifrän lsm^low,hwaruti denne uprcpade sin 

fölsta angifwelse, samt äberopade _52d!iKow 

och KtM-rew til wittne. Gouverneuren studsade 

därwid, men jag bad honom hämta dessa 

personer. Jag wille gerna förklara mig 

brottstig, därast de kunde öfwerbewisa mig 

det minsta. Man kunde icke förmoda af dem 

något yttrande til min fördel, emedan de woro 

nära wänncr med min oförsonlige fiende 

Btepb2non. Jag bcgärte til och med, at de 

mätte höras i min fränwaro. 

Cantzle-


Cantzleren blef helt förargad öfwermin 

djerfhet, och påstod, at de förestagne wittnen 

stulle strax hämtas. Jag tog mig emedlertid 

frihet at bry honom för stn angifwelse, 

och Gouverneuren betygade, at han, sä framt 

detta owäsende fanns ogrundade, wille med 

Cantzleren upyäswa all wänstap. 

Andteligen ankommo de bägge wittnen, 

och jag tog afträde. Cantzleren wisade dem 

brefwet. De swarade, at de wäl kände l> 

lm2ilowB hand, men om innehället hade de 

ingen kunskap. lltepKnnow, deras förtrogne 

wän, hade wäl för dem ofta beswärat stg 

öfwer mig, och därförehade de äfwen fattat hat 

til min person, och ofta sökt komma med mig 

uti hcmdgemäng, men oaktadt deras personliga 

agg, kunde de likwäl ej neka, det Ilm_i. 

lon nyligen för dem berättat en mig pädiktad 

fak, i afstgt at än mera upreta dem emot 

mig. Men dä de funnit denna beskyllning ogrundad, 

sä wille de uphöra at wara mine 

owänner och wid tilfälle fordra Ilm_ilon til 

answar. Gouverneuren affärdade dem sedan 

ganska höftigt, och bad dem widare fortsätta sin 

wänstap emot mig. 

Cantzleren war sä förwirrad,at han ej 

wägade se mig i onsigtet, och jag kunde 

knapt förmä honom at tala et ord. Han ursäktade 

sig med sin Slägtinges ilska och utöste 

öfwer honom tusende förbannelser. Gouverneuren 

gaf honom ocksä tydeligen ttllänna, 

at

128 

Ramtschatka, April 177.' 

At han undanbad sig dylika förtroenden,sä at 

jag nödgades förlika bägge Herrarnemed nägra 

glas Bränwin. 

Dä jag återkom til mit HuS, blefwo 

Lollillew och TgbliKow ordenteliZen uptagne 

i Förbundet, och jag tackade dem offentellgen 

för den wäsendteliga tjänst de mig 

bewist. 

Emot aftonen kom Cantzleren til mig, 

och sökte fullkomlig förlikning. Jag gjorde 

honom föreställningar öfwer HanS upförande, 

samt förklarade, det jag hoppades blifwa förstont 

för flera dylika mitztankar, dem jagi 

annat fall icke stulle emottaga med kallsinnighet. 

Den 21 fick jag bref ifrän Kusnetlclion, 

af innehall, at Capitamen med all ifwer pästyndade 

Skeppets utrustning, men at det likwäl 

icke denna manad kunde komma genom 

isen. Han wore emeolertid answarig för 

Skantsens intagande, hwars eld kunde de- 

täcka Skeppet, äfwen som Skeppets Canoner 

wore färdig, 

beströko Skantscn. 

at med mig dela sit öde, blott han fick sin 

stöna om bord,hwartil jag strax fogade anstalt. 

Eftermiddagen fick jag anfall af häftig 

Colik med Feber. Om natten tiltog det onda, 

at jag nödgades kalla Krultien och ?_> 

non samt anförtro dem upsigten öfwer wära 

kamrater. Min sjukdom tvärade, sä at jag 

först dm 20 kunde lämna sängen. Jag fick 

dä

Ramtschatka, April _77i 129 

dä höra, at Fröken hela tiden icke warit frän 

min stda, utan sjelf lagt handen widmin skötsel. 

Hon lämnade mig följande dagen pä min egen 

begäran, för at i sin Faders hus gifwa 

akt pä det, som kunde förefalla. Jag blef 

därefter underrättad, at Hetmannen twä dagar 

tilförne afrcst til Werchney Ostrog. 

Sannolikt hade l.ew2ntiewB död gifwit anledning 

til denna resa, emedan Ilm2ilovi/ som 

ännu höll _^lil(ovv och Loik2len för sina 

wänner, ssrifwit dem til och berättat, at 

man därstädes uptäckt et, pä min befallning, 

föröfwat lönnmord. 

Jag war wäl ofwcttygad, at man i 

anseende til wista omständigheter, aldrig stulle 

kunna öfwertyga mig om deltagandet uti 

l.en3ntievvs Mord, men den Byfogden, som 

til mig lämnade det ät Gouverneuren ämnade 

brefwel, ssulle ofelbart störta mig uti ledsamheter. 

Ost äterstod dä ingen annan utwäg 

än den, at förekomma sakens fullkomliga 

uptäckande genom et anfall, ehuru betänkligt 

det än war. 

Dä jag ännu war si matt, at jag icke 

kunde länge sitta uppe j sänder, lät jag genom 

Krultievl/ uptaga lva/Kins bägge följesiagare 

i förbundet. De emottogo med fägnad 

detta tilfälle at hämnas det orättwisa 

förtryck de lidit. 

Den 22 sammankallade jag alla ledamöttrne 

af wärt sällskap, och lät tildela dem 

Z Ge-

130 

Ramtschatka, April i?7l. 

Gewär med Krut och Bly, pä det de mätte 

wara färdige i händelse af anfall. Detta 

stcdde om natten, pä det wäre anstalter stulle 

hallas sa mycket hemligare. Til förekommande 

af fiendtlighct, utsattes Wakter och 

Rund förordnades. 

Den 23 kom Fröken hemligt til mig. 

Hon berättade, at hennes Moder grätit, samt 

et hennes Fader med sin Fru talat pä et 

sätt, som tilkänna gaf, at han kände wär sammangaddning. 

Hon beswor mig at noga taga 

mig tilwara och icke infinna mig uti Fästningen, 

däräst man lät kalla mig. Hon 

fruktade det icke mera sta ihennes magt at 

tomma tilbaka, men hon willesticka sin Kammar-Piga. 

Ialla fall bad hon mig, si 

framt det stulle komma til handgcmäng, sörja 

sör hennes Faders och mit egit lif. Jag 

tackade henne pä det örnaste för hennes omtanka, 

och bad henne häldrc icke widare äterkomma, 

utan nu öfwerlämna alt ät lyckan. 

Jag ärindrade henne än en gäng, at sorgfälligt 

gifwa akt pä stn Fader, och sända mig 

et rödt band, sä framt Regeringen stulle be- 

sluta tilfänga taga eller angripa mig. Hon 

stulle äfwen wid förefallande buller, öpna sin 

ät Trägården liggande Fönsierlucka, samt 

där hafwa en Släde >i beredskap. 

Sä snar^Frökenbortgätt, lät jagupresa en 

Stäng, och tiisäga mina kamrater at strax 

sam-

Ramtschatka, April _7?i. 131 

samlas, dä jag därtil, med en pä StangenS 

spitS antänd eld, gaf tecken. 

Den 24 lät jag til afböjande af anfall, 

uprifwa Bryggan öfwer en djup Graf, som 

stilde ost ifrän Staden, och i dest ställe en« 

dast ditlägga et Bräde. Klockan 3 eftermiddagen 

berättade mig Herr Kruttiexv, at Hetmannen 

äterkommit i följe med den nämde 

Byfogden, samt at Ilmljlon war uti CantzlcrenS 

hus. Denna tidning war tilrä'cklig anledning 

at strida til sakens utförande. Men för 

at inhämta ännu nogarc kunskap, utsände jag 

et parti af 10 man, hwilka först sent om aftonen 

äterkommo med den berättelse, at Hetmannen 

intil klockan 5 haft et längt samtal 

med Cantzleren, och därpä isällskap med llmZilow 

och en wist Byfogde gatt til GouverneurenS 

hus. Wi fördubblade därföre wär 

Makt och Rund, och hela sällstapet tilbragte 

natten under wapen. 

Den 25 om morgonen stickade Fröken 

mig et rödt band. Hennes Kammar-piga 

warnade mig därjämte munteligen, at aldeleS 

icke infinna mig uti Fästningen. Hennes Fröken 

och Fru von 5?llon summo i tärar, emedan 

Gouverneuren bemött dem ganska härdt 

samt äfwen slagit sin Fru. Klockan 10 lät 

Gouverneuren, genom en Fältwäbel, bjuda 

mig til frukost; men jag ursäktade mig med 

min sjuklighet, och tillade det jag följande 

morgon hoppades hafwa den äran. Fält^ 

Z 2 w>

Ramtschatka, April I??l. 

132 

wäbelen tilstyrkte mig gä mcd godo, emedan 

jag annars kunde blifwa hämtad med wald, 

men jag swarade, der han lxrde endast äterbära 

mit swar, och rådde honom at först 

bikta sig, däräst han fick den befallning at 

bringa mig til Gouverneuren. 

Emot middagen kom Hetmannen til mit 

hus. Jag emottog honom ganska höftigt, 

och ärfor det han kom pä GouverneurenS befallning, 

i det ärende at öfwertala mig til et 

besök uti Fästningen. Han tillade helt förtroligt, 

at Cantzleren äter hade sina löjliga 

griller, dem jag lätt kunde wcderlägga. Men 

da jag swarade, at min opastlighet aldeleg 

icke tillät mig den dagen göra Gouverneuren 

min upwaktning, blef han upretad och hotade 

mcd wäld föra mig dit. Jag belwarade 

sådant mcd löje, hwarpä han inkallade 

sina Costakcr at bortsläpa mig. Jag 

hwistlade, och i samma ögneblick framrusade 

fem mina kamrater, hwilka afwäpnade si 

wäl Hetmannen som HanS twänne Costakcr, 

dem jag nu förklarade för mina sängar. 

Hetmannen begärte mit tilständ at ssrifwa 

til Gouverneuren , och jag loswade honom 

assticka brefwtt, sedan jag läst detsamma. 

Han gjorde däruti Gouverneuren det 

förflag ac dagtinga med mig, och berättade 

tillika, det man awarhöll honom såsom fänge, 

därjämu stref jag til Gouvcrueuren, at jag 

hade


hade ärfarit Cantzlerens förräderi, och därföre 

trodt mig nödsakad ar taga detta steg, 

hwilket han icke borde anse säsom et försök 

til upror, dä det berodde af GouverneurenS 

godhet at lata mig obehindrat) aftoga til 5.0- 

--patka. 

Klockan 5 lät Gouverneuren förkunna mig, 

at, däräst jag icke satte Hetmannen pä fri 

fot, sä stulle mit öfwerdäd kosta mig lifwet. 

Man stulle föjande dag, i sittande Rad, taga 

mit utförande i öswerwägande, och han 

lofwade mig fullkomlig uprättelse af Cantzleren, 

däräst jag fanns oskyldig. Fann jag 

mig däremot brottslig, fä rådde han mig at 

komma och bönfalla om Kejsarinnans näd. 

Jag swaradestristellgcn, det jag icke stulle 

et ögnablick draga ibetänkande at infinna mig, 

si framt saken rörde mig ensam; men dä jag 

pä GouverneurenS egen befallning, war arkand 

såsom anförare för et parti, sä kunde 

jag intet företaga utan mina underhafwandeZ 

samtycke, och dä det redan war sent pä aftonen, 

sä blef mig icke möjligt at inhämta 

deras rad förr än följande morgon. Jag 

tillade, at mit upförande och HetmannenS 

frihet stulle bero af deras beslut. 

Klockan 9 om aftonen utskickade jag 6 

af mina kamrater, at gripa Cantzleren, men 

denne hade warit för slug at wäga sig utom 

Fästningen. Däremot äterbragte de llm2i.o>v, 

I3

134 Ramtschatka, April 1771. 

Secreteraren och den Byfogden, 

som stulle upträda emot mig säsom 

wittne. 

Den 26 bekom jag ifrän Fröken twä röda 

band, och förnam tillika, det Gouverneuren 

sammankallat et Rad; men dä ingen kunnat 

upgifwa hwart Ilmaiiow och Byfogden tagit 

wägen, hade han häftigt ordwäxlät med 

Cantzleren , lätit Rädet ätstiljas och begifwit 

sig til Fästningen. Man sade mig ock, at 

hwar man höll Cantzlerens angifwelse för 

ogrundad, hälst sannolikt llmÄilow och Byfogden 

of den orsak begifwit sig pä ftygten, 

at de ej tiltrodde sig afbida en rigtig ransakuing. 

Klockan 1? fick jag den tidning, at Gouverneuren 

wore fullkomligt öfwertygad om 

min oskuld, och wille tilstädja at mina kamrater 

behöllo Hetmannen til Gislan. Men 

han wille endast för et sten sända 4 Soldater, 

ät hwilka jag borde öfwerlämna mig. 

Jag swarade, det jag förlitade mig pä GouverneurenS 

hedersord, hwilken kunde, när 

han behagade, sända sina Soldater. Jag 

wille anwända all min förmäga, samt om 

möjeligt wore af mina kamrater utmärka mig 

bifall at wara Soldaterne följaktig; trodde 

dem äfwen därwid ingen ftvärighet göra, dä 

Hetmannen qwarblef säsom Gislan. " 

Strax därpä ärhöll jag en nybeskickning, 

sped et bref frän Fröken, hwarutt hon försäkrade


krade mig, det hennes Fader war mig mera 

bcwägen än han nägonstn warit, hwarföre 

hon äfwen bad mig görahonom et besök. Detta 

bref hade förmodcligcn bcwekt mig at gä, 

sä framt jag icke däruti funnit flera röda 

bandstumpar. Jag sig därföre hwad jag 

hade at göra, och befalte L2tKurjn, 

och ?2now ställa sig i spetsen för sina afdelningar, 

emedan jag ärfarit, at Soldatcrllc 

af Besättningen och Stadens Costakcr tillagade 

sina wapen och ämnade ost en pähälsning. 

Wär Tropp bestod af 57 man, och 

Krulliew berättade mig, at Kulnstlcliow, 

pä ärhällen underrättelse, stulle innan aftonen 

stöta til ost med sit folk. At förekomma et 

oförmodat anfall, mäste tre afdelningar fatta 

Posto för mit hus, och den fjerde förborga 

sig inuti detsamma. 

. Klockan 5 om aftonen kom en Corporal 

med fy a Grcnadierer för min port, och befalte 

migi Kejsarinnans namn öpna densam- 

ma. Jag swarade, at han 

log; atKejsarin- 

nan wore i Petersburg och wisterligen icke 

updrogät en sidan skurk sina befallningar. Men 

om han wille sticka sig hofligt, si kunde wi 

sannolikt afgöra wara saker i wänlighet. Han 

swarade, det Gouverneuren sagt redan wara 

aftalat, at jag stulle utan motställd följa til 

Fästningen; han wore därföre beredd at i 

alla delar foga sig efter min önskan. Jag 

bad honom därpä dricka med mig et Glas 

I4 och

136 


och bära nägra Papper, dem Gouverneuren 

borde se. Sedan lät jag honom inkomma, 

men sä snart dörren war tilsluten, sattes fy, 

ra pistoler för Corporalens bröst, under hotelse 

at nedskjuta honom pä stället, si framt 

han sade et enda ord. Därefter fördes han 

i min kammare och förhördes pä det nogaste. 

Sedan förhöret war slutat, nödgade man honom 

at inkalla den ena Soldaten efter den 

andra, för at äfwen dricka et Glas. Pä 

sådant sätt blef jag Herre öfwer den af Gouverneuren 

utsände lilla Troppen, hwilken jag 

lät binda och bringa uti en Källare, 

Om aftonen klockan 9 ärfor jag,at man 

säg en Tropp taga ät den djupa Grafwen. Jag 

gick mcd Herr Win!)._cls afdelning fiendernetilmötes, 

ropade til dem, at de icke borde understa 

sig nalkas widare, och beledsagade detta 

förhud med en Salfwa , som dödade tre 

af de främste, hwarpä hela Troppen kastade 

sig til marken och blef liggande. Jag märkte 

likwäl at Officeraren stickade en man tilhaka 

til Fästningen, sannoliktiafstgt atanskaffa 

förstärkning. Jag utsände därföre en man, 

at inbringa kunskaper om det som kunde förefalla. 

Man fan alt stilla lil emot klockan 

11, dä den tidning inlopp, det Troppar antagade 

för at falla ost iryggen, hwilke, si 

mycket man kunde döma af bullret, äfwen 

förye Canoncp. Jag befalte Herr Winbl^ 

gifwa akt pa Trouppen wid Grafwen, och


gick med Centren af mit manskap emot den 

nya fienden. Innan wi stötte pä hwarcmdra, 

kom Beepl,3no>v,som knapt orkade gä,bewäpnad 

til otz och sade, at han wille medmig segra eller 

dö. Han gjorde ock, ehuru swag han war, 

si mycket hos honom stod, at upmuntra mina 

kamrater. 

Nar wi nalkats Troppen pä femtio steg, 

ropade Vefälhafwarcn til otz, at wi borde 

sträcka Gewär, i annat fall stulle han nedergöra 

ost allesammans. Ig swarade, at wi 

förut borde höra wilkoren. Officeraren frägade 

därpä, hwilka beting wi äskade. Under 

detta samtal hade wi framryckt pä blotta 15 

stegs afständ, och gäfwo i detsamma eld. Fienden 

försträcktes sä öfwer första salfwan, at 

han lämnade Ccmonerna och tog flygten ät 

ssogen. Befälhafwaren föttjente däruti mycket 

tadlas, ty om han dragit stg tilbaka til 

Fästningen, si hade wi icke kunnat äröfra 

densamma. HanS felsteg gas mig mod, inom 

en fjerdedels timma hade jag min hela 

Tropp samlad. 

Jag lät med Canonerna skjuta pä den 

Wid Grafwen liggande Troppen, och fastän 

stotten gingo iluften, si dristade dock fienden 

icke upresa sig. Jag hade säledes 

01l frihet at draga mig ät Fästningen. Dä 

Skildtwaktcnhörde ost komma mcd Canonerna, 

ansäg han otz wara den af Gouverneuren utsände 

Troppen, och frägade om wi med 

I5 otz

138 Ramtschatka, April 577i< 

ost förde sängarna, hwilket jag lät en af mit 

manskap bejaka. Han arbetade därpä af alla 

krafter, at nedhista Winddryggan, hwarefter 

wi framrusade med hurtighet och nedstötte 

Makten, som endast bestod af 12 man. 

En dcl af mit folk gick löst pä Kascmatterna, 

hwarpä jag lät updraga Windbryggan 

och satte där en Post. Dä jag nu hörde 

stött inpä Borggärden, och sig mit manskap 

faststrufwa Petarden wid inre porten, wägade 

jag instiga uti GouverneurenS hus genom 

et öppet fönster. Dä Fru von Nilmv och 

hennes barn blefwo mig warse, bödo de mig 

rädda Gouverneuren. " 

Jag skyndade til 

hans rum och bad honom begifwa sig til sina 

barns kammare, för at frälsa sit lif,men 

han swarade sig först wilja fräntaga mig mit 

lif, och lostade idetsamma pä mig et pistolskott, 

hwaraf jag sirades. Jag beflitade mig 

icke desto mindre aträdda honom, och förestälde 

honomat altmotständ warförgäfwes.HansFru 

och Barn föllopä kuä,menintet halp.Han rusade 

pä mig, fattade mig i strupen, si at jag endast 

hade i walet at antingen sjelf omkomma, 

eller nedgöra honom.Idetsamma sprängde 

Petarden yttra Porten och panow kom inträngande 

med en af wära kamrater genom 

den inre porten fom stod öppen. Han bad 

Gouverneuren släppa mig, men dä denne icke 

wille sädant, nedgjorde han honom med 

sin Sadel- Jag kan icke bestrifwa huru mycket


ket jag rördes af detta sorgeliga upträde. 

Fru von Nilow föll til mina fötter, hennes 

Döttrar swimmade och jag kunde knapt 

sta pä mina ben. Herr ?2ncnv, som märkte 

detta, bad mig skynda til en af wära Troppar, 

som ännu slogs med Soldaterna. Han 

wille emedlertid sörja för Fru von Nilon och 

hennes Barn. När jag kom pä Borggärden, 

fann jag den detäckt med slagne och sirade, 

hwarwid man berättade mig, det wära kamrater 

woro systclsatte at spränga et underjordiskt 

hwalf, dit nägre Soldater tagit sin tilfiygt. 

Jag hastade til Bastionen, under hwilken 

Kasematten war anlagd, at rädda detza olyckliga. 

Under wägen träffade jag Herr Windl2

140 


At upsöka de swagaste ställen af muren. De, 

ras ständiga eld tjänte ost til rättelse wid riktningen 

af wära Haubitzer, med hwilka wi inom tio 

minuter, nedergjorde 14 man, utan at nägon 

enda a wär sida sirades. När Herr >Vin. 

dlacl ankom mcd 22 man af wära, bragte 

wl twä trepundingar til wasss, och sex stött 

af dem woro tilräckelige at förjaga fienden. 

Men dä wi hade et nytt anfall at befara, 

si upförde wi alla Canonerna pä Fästningen 

och laddade dem. Därefter blefwo de 

stutne bortskaffade ifrän Borggärden och Kasematterna. 

Mit manskap arbetade si ifrigt, 

at all ting war i ordning til klockan 3 om 

morgonen. När Skildlwakten hörde et nytt 

buller frän Stadsstdan, upsteg jag sjelf pä 

Wallen och säg flera brinnande Facklor i rörelse. 

Herr Kruttiev? ätog sig pä min begäran, 

at jämte twänne af wärt folk inhämta 

närmare kunskap. 

Jag lät därpä hos Fru von Nilow utbedja 

mig tilständ at upwakta henne, hwilket 

jag ock ärhöll. Jag fann henne liggande 

pä en Säng, kastade mig för hennes fötter, 

och bad henne icke tilräkna mig hennes Mans 

död, dä hon sjelf sedt huru jag, med äfwentyr 

af mit egit lif, bemödat mig at frälsa honom. 

Oaktadt hennes stora sorg, gjorde honmig inga 

förebräelstr , utan frägade blott efter sina 

Barn, och bad, at den af Herr ?2now för 

hennes rum stälde Skildlwakten mätte borttagas


tagas. Men dä jag förklarade at denna 

Makt endast war ditsatt för hennes säkerhet, 

hade hon därwid intet at ärindra. EnKammar- 

Piga sade mig, dt Herr ?2non fördt Barnen 

til Salen, och genom Herr I^pin lätit 

öpna dem ädern. Jag ärindrade mig ock, 

at samma förstgtighet wore nödig för Frun 

sjelf, och sände Herr _._pin til henne, med 

tilsägelse, at för detta olyckliga HuS draga 

all möjcllg omwärdnad. 

Dä jag besökte Posterna, fann 

jag, at 

Herr Krullien äterkommit, af hwilken jag 

underrättades, at alle Manspersoner öfwergifwit 

Staden. Hetmannen, som blifwit genom 

nägra sina Costaker friad utur sin fängcnstap, 

hade sammandragit alt sit manskap 

och begifwit sig til en högd, en half mil ifrän 

Fästningen, och ärnade därjfrän angripa 

ost. Hans Troppar stego til et antal af 

7 eller 802 man. Jag sammankallade alla 

mina kamrater och förestälde dem, det wi 

wäl inom Fästningen icke hade nägot anfall 

at frukta, men en ny och hotande fara fordrade 

hastigt beslut. Jag wistc icke annan utwag 

än den, at sticka 2_> man til Staden och 

och drifwa alla Hwinnor mcd deras Barn 

uti Kyrkan, omkring hwilken man stulle upstapla 

allehanda husgeräd af träd, jämte andra 

brännbara sak.r. Detta alt kunde 

wärkställas innan dagnmgen , hwarefter 

man borde förkunna de inspärrade, at de 

icke

142 Ramtschatka, April. 177:. 

icke kunde göra sig hopp om försköning, e, 

medan deras Män nödgade ost tilsidan härdhet. 

Sedermera borde man antyda dem, 

det de ägde sända tre Hustrur jämte tolf 

Flickor, til sina Männer, at förmä dem til 

wapnens nedläggande. 

Hela sällskapet gillade detta förstag, 

hwilket ?2now ätog sig at tvärkställa. Han 

trodde ock detta steg göra än bättre wärkan, 

cm den slagne GouverneurenS kropp äfwen 

fördes til Kyrkan, hwilket ock skedde. 

Den ifwcr, hwarmed jag hela natten war 

systelsatt, gjorde at jag förgät mit sär. Jag 

nyttjade säledes detta ögnablicks stillhet, och 

kallade Herr l.3z>m, som förklarade, at säret 

kunde hafwa farliga fölgdcr, emedan jag 

icke låtit förbinda detsamma. Bloden som 

runnit, hade til stor del sä stelnat af kölden, 

at jag nödgdes framför en eld, 

hwilket förorsakade mig en histelig smärta. 

Jag kunde hwarken sta eller As, förr än kulan 

blifwit uttagen, hwilket l^pin wärkstälde 

med mycken stick.ighet. Säsom jag, sedan 

man förbundit mit sär, icke orkade gä, lät 

jag bära mig til rummet där de sirade lägo. 

Jag fann där, til min stora sorg, af dc tvära 

nio slagne och siv farligt sirade, samt mer 

än femtio särade Soldater. De slagne kastades 

uti en af Bastionerna. Jag befalte ak 

man stulle lämna hwar och en alt möjeligt 

biträde, och lade mig sedan til sängs uti 

Cai.tz-


Cantzlic-Salen. Men mit bekymmer öfwer 

utgängcn af min plan, tillät mig icke sofwa, 

til des ?2now återkom, som berättade mig 

at han inspärrat flere än tusende Owinnor 

och Barn, hwilka med en mun begärt tilständ 

at göra en beskickning til sina Männer, som 

wisterligen snart stulle gifwa köp. 

Idagningen afsände jag til fienden en 

af mit manskap med en Trumma och de nämde 

Fruntimren. Jag lät säga de belägrande, 

det jag fann deras upsit at uthungra otz 

löjeligt, dä de lämnat stna Hustrur och 

Barn i wära händer, samt at destas blod 

stulle flyta och ropa hämd, si framt man 

framhärdade isidan urstnnighet. Emedlertid 

gjorde jag dem följande förstag: Wi bcgärte 

1:0) At wära fyra kamrater, som wid Hetmannens 

befrielse gjordes til sängar, mätte 

lösgifwas inom en timme efter detta buds 

ankomst. 2:0) At de nedlade wapen och 

infunno sig obewäpnade iFästningen,pä det 

wi mätte utwälja Gislan, och därigenom förekomma 

nya fiendtligheter. 

Ifall man wägrade antaga desta wilkor, 

si stulle wi upbränna Kyrkan tillikamed 

de där innestutne personer. Et skyndsamt beslut 

fordrades. Wi stickade detta budskap 

klockan 9, och klockan ic> stulle Kyrkan stai 

ljusan laga. 

Jaglät undertekna dettaafalle wäreBefälhafware, 

samt affarda.de LwZew med fyra 

Fruar

Ramtschatka, April 177i. 

144 

Fruar och tolf barn til Cotzakerna. Därefter 

släpades Träbord och Stolar omkring Kyrkan. 

Dä jag icke kunde lämna Sängen, och 

Fru von Iîlow önskade tala med mig, si 

besökte hon mig kl. 8. Mit nattarbete och förlusten 

af en myckenhet blod hade gjort mig 

gansta blek. Dä hon sig mig i detta tilständ, 

förgät hon sin egen sorg, skyndade sig til 

min säng och sökte trösta mig. Hon försäkrade, 

det hon ansäg mig oskyldig til sin 

Mans död, emedan hon med förundran stot 

huru skonsamt jag, äfwen efter undfängit sär, 

hade med äfwcntyr af mit egit lif, urfört 

mig emot honom. Men sisom Allmänheten 

icke tämligen därom stulle öfwertygas, sihade 

hon beslutat, at straxt ester sin ManS jordfästning, 

til hwilken hon degärte mil tilständ 

och biträde, begzfwa stg til en annan ort. 

Hennes Dotter wore mig si oföränderligt tilgifwen, 

at hon endast stulle blottställa henne för 

sin stägts förebråelse, si framt hon ätstilde 

ost, hwarföre hon ock lämnade henne i 

Mina händer, under hopp, at jag upfylde 

mit löfte.Jag anwände all min förmägaat trösta 

henne. Hon omfamnade stn Dotter, önskade 

henne lycka, och sade til mig helt rörd, 

ider hon hastigt bongick: Blifw.n nu hennes 

Fader, sedan hon, genom eder blifwit faderlös. 

Dä Frun bottgätt, berättade mig Fröken, 

at hon af stna Systrar blifwit öfwerhopad

Ramtschatka, April i?7l 145 

hopad med förebräelser, ehuru hon gärna welat 

köpa sin Faders lif med sit egit. För 

henne wore nu intet annat öfrigt, än at följa 

mig. Men pä det Allmänheten icke mätte 

göra hennes Moder nägra kränkande tilmälen, 

bad hon mig lata bortföra sig med wald, 

hwilket jag gärna biföll. 

Dä nu klockan en quart til tv intet swar 

ankommit frän Costakerna, si lät jag antända 

de kring Kyrkan lagde brännbara ämnen 

tre famnar frän hwart och et hörn. Klockan 

half tio berättades mig, at man ifrän berget 

gjorde otz tecken mcd Näsdukar, bundne wid 

stänger. Klockan tre qwart til tio sig man 

ungefär 50 obewäpnade Costaker löpatilFästningen. 

Ellofwa minuter efter tio wisade sig 

twä Costaker för mig, helt andctrutne, och 

berättade, at de wilkor jag förestagit,woro antagne, 

och at innom en half timme hela hopen 

stulle ankomma obewäpnad. De anhöllo 

därföre, at jag icke innan de öfrigas ankomst, 

stulle nägot widare wärkställa. 

Strax därefter ankom Bib2evv tilbaka 

och berättade, det Cotzakerne, dä mit brefdem 

förelästes, i början fattat det beslut at taga 

til Kyrkan och förlotza sina stägtingar. Men 

Hustrurna hade förestäldt dem, at alt det 

som fordrades til branden, redan war anskaffat, 

samt at dc, genom et sidant steg, endast 

stulle pästynda de inspärrades död. Cotzakernehade 

därpå Miten rädplägning, hwilken stu- 

K lades

146 


lades därmed, at Hetmannen togs til fänga 

och nu til mig bragtes- Klockan et qwart til 

tolf ankom äntcligcn hela hopen, utur hwilken 

?2now utsökte femtio twä de förnämsta 

til gislan. 

Af Orsigtlghet sinde jag en wakt til 

berget, at bewaka de därstädes nedlagdc Wapnen, 

til d


sta bekant. Jag lät upresi honom; men HanS 

förwirring förblef lika stor, si at han ansäg 

mig för Gouverneuren, til dest jag fattade 

HanS hand och räckte honom et glas Bränwin, 

hwarpä han hämtade sig och rent ut bekände, 

det han wid första elden, begifwit sig 

i sit HuS och bedt Gud för wär framgäng. 

Wid dagningen, dä Costakerne klappat pä 

wär port, hade han bortswimmat, och nä? 

han sedan kommit sig före, hade han gifwit 

ost förlorade. En tanke, som betagit honom all 

sansning. 

Jag hämtade nu nägon förfristning, och 

utdelade ät Anförarne mina befallningar. 

KluNien beordrades at gä utsöre floden, och 

med KulnetlcKowz biträde bemägtiga sig Corvetten 

st. ?eter och ?2ul, samt upbränna alla 

de öfriga Fartygen. L3tûrin besattes up- 

sätta en förtekningöfwer Magazintt och Skattkammaren. 

?2now ätog sig omsorgen af GouverneurenSoch 

de slagnes jordfästning,samtXVm. 

dlsci at bestyra om manskapets tjcnstgöring. 

Sjelf kunde jag ingen ting uträtta, emedan 

mit sär war ganska smärtsamt. Men jag satte 

min hela förtröstan pä skicklighet, 

hälst l

148 

Ramtschatka, April 177L 

Den 23, dä alt war färdigt til GouverneurenS 

jordfästning, lät jag tilsägaFru von 

Nilow,

Ramtschatka, Aprili771. 149 

Nilov hade redan afrest, men kort förut besökt 

mig och bitterligen grätit, utan at tala 

et enda ord. Aftonen för hennes afresa hade 

han genom et fönster afhämtat Fröken, utan 

at sidant blifwit märkt af hennes Systrar, 

hwilka däröfwer cmstäldt et gruftigt buller. 

Modren hade därefter pästyndat sin resa, och 

lätsat tilkänna gifwa största owilja emot sin 

förrymde Dotter. Ifrän den stunden hade 

Fröken icke lämnat min säng, til dest Klecien. 

i dag förklarat det jag wore utan fara, och 

bedt henne sjelf hämta nägon hwila. 

Säsom jag emot aftonen fann mig nägot 

bättre, lät jag kalla mina Officerare ochkamrater, 

dem jag betygade min tacksamhet for 

deras tappra förhällande. Jag besatte dem 

förfärdiga Flottor, för at bringa Canonerna 

och krigs-förrädet om bord. Aderton friwillige, 

ibland hwilka äfwen llmlilon war, crbödo 

stg at göra ost följe. Denne ststnämde 

stucken hade wetat hos mina kamrater si urskulda 

sig, och si smärta SecrtterarenI'lcliucieiliin, 

som säkert emot ost icke hyst nägra 

widriga anstag, at de inbrutit sig uti dennes 

hus,plundrat det, stävat honom utur stn säng 

och slagit honom halfdöd. 

När jag den 3 Maji genom ?_now ärfor 

llm2ilowB upförande, lät jag kasta honom 

ibojor. Samma dag blef ock Canplie-Archivet, 

pä min befallning, inpackat förat bortföras. 

Den myckenhet Päls-wärk mine Of- 

K Z fice-

Ramtschatka, Maji 1771. 

150 

ficerare funno i Magazinerna, betog mig all 

oro för mina kamraters försörjande efter wär 

ankomst til iTuropa. 

Klockan lo kom Fröken til mig, och 

gaf mig med et oroligt ögnekast, dock med 

mycken ständaktighet, et bref, hwarjämte hon 

sade, förlät mig första utbrottet af min smärta. 

Jag stal icke widare förrada nägon swaghet. 

Brefwet war ifrän BtepK_now, som däruti 

berättade Fröken, at jag war gift och 

pä sidan grund ickekunde försätta henne uti anständiga 

wilkor. Hon kunde säledes icke följa 

mig, utan at kränka stn heder; men han wille 

med min blod aftwä den stymf jag henne 

tilfogat, och si snart hans hälsa blifwit äterstäld, 

ärbjuda henne sin hand. 

Wid nägot annat tilfälle hade dettabref 

endast hos mig ingjutit medömkan öfwerdenna 

siymparen, som rusade til sit egit fördärf; 

men nu kom det ganska olägligt, emedan jag 

beslutat för Fröken dölja denna omständighet, 

til detz jag ät henne utsedt nägot tjänligt gifte. 

Hon ryckte mig dock utur mina djupa 

tankar,i det hon tiltalade mig med ömhet, 

bad mig icke gräma mig fjelf; hon wore icke 

olycklig, utan stulle fortfara at älska mig. 

Dä hon icke kunde blifwa min Maka, si 

wille hon anse sig säsom mit Barn. Jag sök^ 

te ursäkta mig med mm kärlek för min Famille, 

mina plikter emot mina kamrater och 

min tilgifwenhet för henne ; och ehuru illa afmatt

Ramtschatka, Maji 1771. 151 

mätti synnerhet denna sista tilsatstn war, si blef 

den likwäl med godhet emottagen. Hon swarade 

sig wilja följa mig til mit Fädernesland, 

hwaräst hon, i skötet af min stägt, hoppades 

finna lugn, emedan hon nu destutat at icke 

gifta sig. Hon bad mig blott anse henne för 

min dotter, och at henne mätte tillätas bära 

mans-kläder, pä det hon^ därigenom stulle falla 

mig til mindre last. ?2now afbröt detta 

samtal, och anhöll om tilständ at nedsticka sin 

owärdige Slägtinge, eller ätminstone draga 

honom för rätta, pä det Sällstapet mätte befrias 

frän en niding, som genom sina dofsiycken 

ännu kunde göra ost alla olyckliga. 

Jag hade stor möda at öfwertalahonomfrän 

detta beslut. 

Strax därpä inkom LatKurin och berättade, 

at han warit närwarande wid et samtal emellan 

Fröken och Brepk2now, dä denna blifwit 

af Fröken öfwerhopad med de bittraste förebräelser 

för sin trolösa otacksamhet emot mig. 

Hon hade försäkrat honom, det hon aldrig 

tänkt gifta sig med mig, emedan hon 

längt för detta genom mig sjelf blifwit underrättad 

om min ställning. Han borde platt 

afstä med alla kärlekstankar til henne, och 

för en framtid icke upföra stg si nedrigt. 

Btepk2now hade därwid blifwit si ursinnig, 

at han gripit efter en Pistol , som lag 

jämte hans säng; men L2tlmrin hade afwäpnat 

och lätit föra honom i et annat hus, 

K 4 hwar-

Ramtschatka, Mast 1771. 

152 

hwaräst han ännu bewakadcs af 2:ne wara 

kamrater. 

Jag lät nu emellan mina kamrater utdela 

alla de penningar, som furmos uti Kejserliga 

Skattkammaren, jämte en myckenhet Sidentyger. 

Ifrän Xlulljew ärhöll jag äfwen bref, 

hmaruti han bad mig skynda til Hamnen, 

för at hälla ordning öfwer mit manskap, som 

bcgynte föröfwa wäldsamhetcr emot de infödda. 

Den 4blef uti en öfwcr TtepkZnon hällen 

Rätt, bestutat, at han icke widare ibland otz 

stulle deltaga i nägon sammankomst eller njuta 

nägot befäl. Fröken wisade sig i dag, klädd 

uti Mans-drägt och bewapnad, och war oändeligen 

intagande idetta nya stick. Hon bekom 

af sällskapet namnet Hclnllez. 

Emot middagen, dä Flottorne woro färdige, 

stickade jag om bord 25 af wärt folk, 

samt 33 af de til gislan behallne personer, 

hwilka nu uti Staden lago nng til last; affärdade 

sedan 46 Slädar, lastade med allehanda 

waror. 

Den 5 besattes Präsien hälla högtidelig 

Gudstjenst, och dä Evangelium förelästes, 

lät jag alla närwarande kamrater förnya sin 

cd. Efter Gudstjcnsten gaf jag uti Fästningen 

en stor maltid, wid hwilken flere af de jnfödde 

woro närwarande. 

Ben 6 förordnade jag ledamöter af ey 

Regering, och de infödda 

nödgades edeligen 

förs

Ramtschatka, Maji i?7i« 153 

förplikta sig, at icke utan mil, och mit sällskaps 

kunskap nägot företaga, si länge wi tvistades 

uti Ramtschatka. Jag lämnade därpäBolscharetsk, 

och kom om aftonen klockan ii 

til Tschekauka,hwaräst jag af "l7scl,usjn erfor, 

at Skeppet til den ii war segelfar, 

digt. 

Den 7 besåg jag arbetet, och kunde ej 

annat än wara ganska nögd med mina kamraters 

drift,i synnerhet dä is>n Costaker tillika 

därwid systelsattcs. Kluttiew warnadc 

mig för Byfogden iRawka, som med en 

förrymd Lieutenant cdeligen förbundit stg at 

mig, at 

mörda mig. Isamma ögncblick sades 

bcmälte Byfogde begärte tala mcd mig. Jag 

lät strar fängsta och bringa honom til förhör. 

Han nekade beskyllningen, men bekände at Lieutenanten 

gjordt honom et sidant förstag. Man 

fann hos honom en Pistol , som gjorde honom 

ganska misttänkt, och öswcrlygade mig 

om nödwändightten at gifwa honom femtio 

prygel. Han hade knapt bekommit tolf, dä han 

bekände sit brott och tilkänna gaf, at Lieutenanten, 

jämte Klulttews Swäger Herr 6ur. 

3>e>V) som woro förra Regeringen mycket tilgifne, 

uppehöllo sigutinästa Vy.Jag sände Kuznetlcbow 

med sex man at gripaoch afhämta desta 

brottslingar. Deras dom upstjöts til följande 

dagen. Trettio Hustrur och Flickor anmälte 

sig,med anhällan at följasina wänner; 

men säsom jag icke hade utrymme för si 

K 5 man-

Ramtschatka, Maji 1771. 

154 

mänga om bord, blefwo endast treemottagne. 

Wi lofwade dock afhämta de öfrige, si snart 

wi kommit til första An. 

Den 8 blefwo Lieutcnanten och (3ur< 

Zien afstraffade med femtio knut hwardera, 

och Byfogden mcd hundrade. Fjorton Landtförwiste 

anmälte stg äfwen til deltagande i 

wärt förbund och blefwo antagne. Skeppet 

taklades simma afton , och 22 Björnar 

insaltades til resekost. De bägge följande 

dagar woro wi sytzclsatte at bringa Laddningen 

om bord. 

Den 11 dä alt war färdigt til afresan, 

satte jag wär gislan i frihet, utom Sccrcte- 

raren 

som, enligt Sällskapets 

godtfinnande, nödgades åtaga sig Kockstjänst, 

och därmed ärsitta den städa han iRamtschatka 

tilfogat detsamma. Wid min ankomst 

om bord, lät jag hitza Pälsta ConfederationS-Flaggen, 

och wid samma högtidlighet 

lotza 2o Canon-stott. 

5 .4> 

Tre-

safwet, Maji 1771. 15-5 

Tredje Afdelningen. 

Seglingen i östra Oceanen til 

Japan och tvistandet därstädes. 

3/îd min afresi frän Ramtschatka, hade 

156 Hafwet, Maji 1771. 

trodde sig kunna med hot förmä mig därtil, 

däräst jag wägrade. Jag lät därföre taga 

lwä personer i säkerhet, och bestöt at icke där 

lägga til, emedan jag befarade myteri. Emot 

aftonen tiltog winden och wi refwadc Seglen 

öfwer natten. Om morgonen blefwo wi 

warse en stor Skälikmns-Bät med Oboer, 

hwilka skyndade til lands,si snart de uptäcktc 

ost. Den 15 war stormen stark och Sjön 

hög, si at wi nära Mlstcn wära Rästängcr. 

Wi sigo Sjötäng (l?ucu8) och Valfiskar. 

Följande dagen hade wi token och snöfall. 

Itmgilow anklagades at hafwa förförtde bägge 

Ramtschadalarne til upror, samt blef 

pä sidan grund häktad och dömd til wattcn 

och bröd.Den 19 ankomma wi til Bcringsön, 

hwaräst jag pä wästra kusten kastade ankar. 

Jag sände strax ?2now med ic> man 

uti lilla Båten i land, för at inhämta kännedom 

af Ons beskaffenhet, med befallning, 

at genom tre falfwer gifwa mig tilkänna, 

om han där träffade nägot hus, samt isidant 

fall ätersinda Bäten. Men om haniHamnen 

eller nägden märkte nägot Skepp, stulle 

han icke landstiga, utan fara tilbaka. Jag 

lyftade därpä ankar och lät drifwa närmare 

kusten. Snart fingo wi höra det aftalade 

teknet, och kastade därpä ankar ien wik. 

Följande dagen war wadret wackert och 

stilla. Oaktadt kanon försäkrade, det han 

icke pä On träffat nägon mennista, utskickade 

jag

Beringson, Maji 1771. 157 

jag dock nägra pä uptäckt, och andre til 

stranden at ttlrcda en Hytta och nägra bakugnar. 

Jag steg därefter med sex mina kamrater 

sjelf i land, lät uvstä et Tält och afteknade 

wiken. Emot aftonen äterkom det utskickade 

manskapet och berättade sig ungefär en 

mil ifrän wiken, uptäckt en Hytta med en 

Hund, samt funnit et bref under et fat, fy, 

ra fat Trän och tio eller tolf cenlncr insaltad 

Fist. 

KulnetlcKow, som anfört manskapet , 

war af den tanka, at mcnnistor nödwändigt 

stulle finnas pä Ön, emedan han scdt färska 

spär i snön samt et nyligen anlagt Bad, 

ställe. At tilfredsställa min nyfikenhet, öpnade 

jag brefwet, och fann det teknat af en Capitain 

lv_n Ocbot^n med detz Styrman, den 

24 Januarii 1771. OcKol^n gaf däruli tilkänna, 

at Skeppet Kiilabetl,, som är 1769 

under hans befäl utlupit frän (vchotsk, sedan 

det mycket lidit af stormar, tilbragt et helt är 

wid Bcringssn, men at man nödgats sönderstä 

det och af dest siycker göra Bätar, med 

hwilka besittningen begifwit sig til de östra 

Öarna, i hopp at därifrän kunna äterkomma. 

Pä södra stdan af Ön stod et korst, det 

?eter KrsniTin, Utsänd pä Uptäckt ät California, 

där uprest 1769. 

Wi 

-.

158 

Beringsön, Maji I7?r. 

Wi uptäckte en art Rofwor och goda Lökar, 

som, jämte den redan omtalade Trän 

och Fist, kom ost wäl til patz. Hwad bref, 

wet angick, si crindrade jag mig hafwa hört 

talas om OcliO^n, den man i Ochotft berättade 

hafwa lagt stg pä sjöröfwcri.Dä jag 

widare tilsrägad? Besättningen om denna Mannen, 

swarade flere. At han icke war Ryst; 

han hade bemägtigat sig det Skepp honom 

war anförtrodt, och öfwertalat manskapet 

at med honom dela sit öde, hwarefter 

hon lîfwit sig til Aleutista Oarne, där 

han nedsatt sig, och under de 2 sistförflutne 

aren borttagit 2.ne Rysta Skepp, hwilkaS 

Besättningar äswenleles underkastat sig 

hans befäl, si at flere än hundrade Européer 

stodo i hans tjänst. Destutom hade Öbocrne 

olitagit honom til sin Höfdinge. 

Denna berättelse bragte mig pä den förmodan, 

at (X-Kul^n, eller ätminstone nägon 

af hans manstap, torde finnas pä On. Jag 

utsände därföre fem wäl bewäpnade och med 

liftmedel förscdde män ät flere hall, samt gas 

dem et bref til OcKotvn eller hans folk. At 

förekomma nägon olycka, bcfallte jag de mina, 

si wäl om bord som pä" land, at noga 

wara pä sin wakt. Hela Besättningen war 

wid hälsan. Viken, där wi lago, kallades 

Mauritz Bay efter mit namn. 

Den 21 war en ston dag och snön bör, 

jade smälta. 

Jag lät därföre skaffa mjöli 

land

Beringssn, Majii771. 159 

land, och wi började baka bröd i fem ugnar. 

Mine kamrater hade för mig bygt en bcqwäm- 

lig Hytta. För öfrigt sökte jag systclstta 

mit manskap pä allehanda sitt, med fiste, 

med wattenhämtning, wedfallning m. m Wi 

tilbragte natten iro, men emot klockan 5 om 

morgonen, blef jag upwäckt af Ksulliew, som 

berättade sig söder ut pä Ön hafwa hört 

flera stött. Jag skyndade mig utur Hyttan 

hörde detsamma , lät sia larm och blef 

förstärkt med 22 man frän Skccxet. At uptäcka 

sammanhanget, och i händelse af nöd 

bistä dem jag utsindt, befalte jag Herr VVin. 

d.lli gä uti Slupen med 16 »nan emot ÖnS 

södra spits, och utforska anledningen til skjutandet. 

Jag tog därpä sjelf 8 man och gick ät 

samma hall uti lilla Bätcn. 

Wi rodde snart förbiSlupen, och blefwo 

wid ankomsten til Dns udde warse en Skalstinns-Bät, 

som kom ost til möte. Pä närmare 

hall igenkände wi folket förNystar; en af 

dem ropade til ost, at han mcdbragte et bref 

til Vefälhafwarcn af Corvettcn, och de kommo 

ost snart nog nära, för at öfwerlämna 

detsamma. Sedan jag läst detta Bref, bad 

jag manskapet stiga i min Vät, det dc utan 

betänkande gjorde. Wi foro därpä til Skeppet, 

hwaräst jag träffade mjt folk i största 

oordning. Btepl.2non mötte mig mcd den tid- 

ning, at han uptäckt et myteri, hwars an- 

stiftare het 

W,d närmare under-

160 Hafwet, Maji 1771. 

dersökning förnam jag, det Ilmailow med 16 

undra, simmanswurlt sig, al wid första tilfälle, 

dä masta manskapet war i land och jag 

om bord, gripa min person och ötcrscgla til 

Ramtschaka. Ifall detta stulle mistlyckas, 

si ärnade de mörda mig, sticka Skeppetibrand 

och uti Skepps-Slupen lämna Ön. Sädan 

war Hclreanowz egen bekännelse. Jag lät 

därföre strax de paliteligaste afmit manskap gripa 

til wapen, underrättade dem om förräderiet, 

samt fängslade och i land bragte anförarne, 

öfwer hwilka en Krigs-Rätt sattes, uti hwilken 

Kruliiew war ordförande. Därefter bewiste 

jag ocliot^ns utskickade all möjelighöflightt. 

Följande dagen fäldes dom öfwer de 

brottstiga. Den war upsatt i Sällskapets 

namn och sändes om boro at wärkställas. Ilmliiovv 

samt en Ramtschadalare med dest 

Hustru stulle qwarlämnaspäBeringsön,men 

de öfrige, såsom förförde, blott straffas med 

femtio knut och ätergä i stn tjänst, sedan de 

swurit mig ny hörsamhet. Och sisom det 

war gansta cmgclägit, at genom nägot alfwarfamt 

steg fästa mit anseende, si bekräftade 

jag denna dom, samt ätcrfände den til 

Kruttien 5). Jag gaf äfwen 

Sälstaptt del 

af 

5) Denne ismZiion omtalas äfweni Capit.KooKz tredje 

Resa. Säsom iLngelomännerntt icke förstod» Rysia, 

utan blott hulpo sia med teckning, sä fattade man orätt 

_lm2ilov« blrättllst VM sin delaktighetiöem.MiHi! 

bllllttt.

Beringson, Maji 1771. 161 

af ocl.ot^nB bref, som innehöll, at han fäg> 

nade sig öfwer min ankomst, at mina utskickade 

berättat honom mina afstgter, at han 

qwarhällit dem sisom wänner, i tanka at genom 

dem meddela ost nägra liftmedel, samt 

at han önskade et samtal, hwartil jag ägde utsätta 

tid och rum. Jag afsinde en af hans 

folk med swar, at jag stulle följande morgon 

klockan h wara honom til möte wid wikens 

södra Udde, endast ätfölgd af fyra man, 

bad honom där infinna sig med lika antal, 

samt föreslog at wi, si snart wi fingo hwarandra 

i sigte, stulle a bägge sidor aftägga 

wära tvären. 

Följande morgon klockan 5 begafjag mig 

til mötesplatsen, sedan jag anförtrodt befälet 

ät piinow. Ochot^n war redan ankommen, 

och emottog mig ganska höfligt. Han war 

en man af )6 ars äloer samt utmärkt 

skön tvärt, och berättade sig wara en Saxisd 

Adelsman, l.eucliwnfelcl. Han hade uti Kejsarinnan 

Klil3betK« tid tjänt sisom Capitain 

wid Regementet Smolensto, det han lämnat 

sisom Adjutant hos General Hpraxin, men 

wid denne Herres fall blifwit häktad och sörwist 

til Ochotst, hwaräst han pä et Skepp, 

som dref Päls-Handel, gjort twä resor, men 

under den tredje med tilhjelp af femtio man 

bemägtigat sia Fartyget, samt därpä äröfrat 

2:ne Rysta Skepp, hwilkas manskap underkasta: 

stg hans befäl. Därefter hade han ned- 

L sitt

162 

Beringssn, Majj l?7i. 

satt sig pä en af de största Aleutista Karna, 

och genom de Giftcrmäl hans folk ingätt med 

Avoernes Döttrar, staffat sig det förtroende, 

at han ärnade där anlägga Nybyggen. Men 

sisom honom därtil fattades wapen och wärktyg, 

sä wore han sinnad gä til Ochotsk 

och Ramtschatka, förstörai grund desta orter 

och bortföra hwad han fann tjäna för 

sit ändamäl. Han anmodade mig at deltaga 

i denna förrättning, den dan fann tjäna mig 

til widare hämd; men dä jag förestalde, at 

jag nödgades möjeligast skyndsamt söka Europa, 

samt at hans egen styrka war tilräckelig 

at utföra hans förflag, gillade han mina 

stal. Jag rådde honom äfwen, at i anseende 

til sit Nybygge, söka nägon Europeisk Magts 

beskydd, samt lofwade Därtil mit biträde, det 

han willigt antog. Ä min sida berättade 

jaa äfwenlcdcs mina äfwentyr, hwarefter wi, 

sedan wi swurit hwarandra ewig wänstap, ätstiigdes. 

Följande dagen sände migOcKot-/» en stänk 

of 15^ Hass-Utterstinn, dem jag godtgjorde 

med 200 Skölpund Krut, iQo Skalpund 

Bly, en myckenhet Järnsaker, 240 alnar 

Kläde och 25 Säckar mjöl. Om aftonen besökte 

jag honom mcd PZnow. Wi träffade 6 

wäibyggde Hyttor, förswaradeafet Päl-wärk 

och 4 smä Canoner. Wi tilbragte hela natten 

med samtal om hans ställning och brefs 

för-

Beringöon, Maji i?7l. 163 

författande , til flere Europeiske Magter, 

hwarefter wi ätstilgdes i dagningen. 

Jag sammankallade hela Sällskapet och gjorde 

det förstag, at fortsätta wär resa, til 

China, hwarifrän wi, med minsta swärighet, 

kunde komma til Europa. Man begärte betänketid 

til följande dagen, dä utslaget icke 

utföll til min fördel. Man gaf mig tilkänna, 

at man wille taga Norra wagcn ofwanom 

Ramtschatka til Europa, och hoppades 

framgäng, emedan ärstiden därtil war som 

mast tjänlig.Ihändelse af oöfwerwinncrliga 

hinder wore dock möjcligt träffa fasta landet 

af Amcrica. Jag förnam genom mina 

förtrognaste, det man beslutat mig til trots 

utföra denna plan,ochbiföll densäledes emotmin 

wilja. Sannolikt hade nägrc, sedan de noga 

öfwerwägat det somhändt pä Ramtschatka, 

ängrat stt företagande, och dä de ännu 

woro i nägdcn af samma Land, kunde 

läget wara gynnande för deras redan pätänkta 

förräderi. 

Om aftonen ärhöll jag bref ifrän OKo. 

164 

Bcringssn, Mazi 177i. 

utan största oro runde biträda det gjorda förslaget, 

som onekeligen stulle bringa ost i en 

olycka, den wi annars kunde förekomma.Jag 

försäkrade dem, det jag icke ansäg möjeligt al 

segla förbi Cschutskiste udden, och at wi 

ftclfwe borde finna omöj.ghetcn at upnä 2lmericanske 

kusten, sedan wi förlorat östra 

Pastad -winden. Men dä jag beslutat upoffra 

min egen tanka för Sällskapets önstan, 

som altid stulle blifwa min lag, si wille jag 

foga mig efter dtt skedde pästäendet, ehuru 

jag fan nödigt warna mina medrcsinde, och 

icke fördölja, at nägre omgingo mcd afsigtcr 

som woro stadlige för Sällstapcts gemensamma 

wal. Jag wille dock icke nämna personerna, 

i ho^p at, genom sädan stonsimhet 

återföra dem til sina skyldigheter. 

Dä nu min förefalls war at med det 

första lämna Öa, lät jag pä stranden upsätta 

et korst, med följande pästrift: 

"Den 24 Maj. 1771, lät .Vl^-lit?» Hugutt 

H12

Beringsön, Maji l?7i. 165 

lätit taga honom i förwar, si framt jag 

fruktat det ringaste, hälst jag emot honom 

hade fullt bewis i mina händer; men at han 

denna gängen undslapp, war en wärkan af 

mit förakt. Därpä wisade jag honom O^lw» 

1^1.5 bref, förklarade mig äfwen willlgat förgäta 

alt, och icke en gäng förmä honom at 

nämna de mcdbrottstiga, endast han betygade 

anger öfwer stt straffbara upförande, 

och icke widare gas mig anledning at tänka 

pä hans trolöshet. Jag wille äfwcn förtiga 

HanS brott, pä dtt han stulle undgä at blottställas 

för allmän nesi. Han rördes af mit 

tal, föll mig til fota, bad med tårar om tilgisl 

och erhöll densamma. 

Den 25 histade wi Segel och riktadekosan 

ät Norden. Hela Besättningen war wid 

god hälsa och Skeppet i godt ständ. 

Följande dagen hade wi häftiga stormilar. 

Lusten blef klar och ganska kall. 

Skeppet omgafs af drif-wcd och ,s. En stor 

Walfist kom ost si nära, at wi nödgadesforjaga 

honom med et par Canon-kulor. 

Den 27 war Sjön hög och köldenskarp. 

Skeppet stötte ofta pä ofameliga is-mastor, 

som woro bölgde med drif-wed. Emot aftonen 

fastnade wi emellan twä is-stycken, som 

mycket skadade fram-stepptt. Om natten upkom 

en storm-il , som hwart ögneblick hotade 

ost med undergäng. Isens wäldsamhct för, 

orsakade et läck, at wl icke wägade lam- 

L 3 na

Hafwet, Majii771. 

166 

na Pumpen. Om morgonen funno wi Seglen 

mycket städade och styfwa af frost. Jag 

lät därföre pä Däcket, som äfwen war klädt 

af twä tums is, wid mastfoten underhälla 

en ständig eld, hwilken uptmade Seglen. 

Kort därpä lotznade tre isstyckenifrän Skeppets 

sidor, och wi blefwo frie. 

Följande dagen hade wi klart wäder, 

men odräglig köld. Winden war stark och 

ojämn frän Nord och Nordost, samt sjögängen 

hög. Eftermiddagen uptäckte wi etSkepp 

pä tre mils afständ. Ingen botten fanns 

mcd lodet. Kölden tiltog med stormen, och 

morgonen därpä sigo wi tand pä 59 grader 

N. bredd, (förmodeligen partatschinschista 

Udden.) Wi fortsatte seglingen med fara 

emellan drifwande is-berg, som immcrfort 

hotade ost med oundwikclig undergäng. Skeppet 

tog swära stötar, stora is-stycken fastfröso 

wid Skeppsborden, lyftade Fartyget öfwer 

wattnet och gjorde otz mycken skada. Magorna 

bröto stg emot isen mcd et buller som 

satte ost i förskräckelse. Wärt bekymmer ökades 

än mer däraf, at wattnet wid kölenimmcrfort 

liltog, och hela natten tilbragtcs under en 

fruktan, som betog Besättningen all sansnmg. 

Klockan 4 om morgonen förlorade wi Vogspröts-Rän, 

och kort därpä Bramstängerna. 

Klockan 6 lag Skeppet pä wänstra sidan. 

Til all lycka blefwo wi wid dagens annalkande 

warse , at en is-klump inträngt

Hafwet, Maji 177:. 167 

sig emellan Rodret och Styr-hwalen. Jag 

sände twä män at afhjelpa detta, hwarpä 

Skeppet tog sin riktiga ställning. Om denna 

olycka händt under natten, si hade all räddning 

warit omöjelig. Wattnet hade ökats 

til twä fot uti Skeppet. Wär bredd war 60 

grader io min. 

Den 30 war luften dimmig och hafwet 

betäckt af drif-is. Man bad mig sammankalla 

et Utstött, at rädpläga öfwer wärt lä- 

ge, och man beslöt icke widare framtränga ät 

Norden. Jag förestälde Salstapet fölgdesna 

af det ringa förtroende man wisat mit rad, 

dä man nödgat mig taga denna'kosa, och afmälade 

ganska alfwarsamt de olyckor, som oundwikeligen 

stulle följa, si framt man ännu 

en gäng nödgade mig at lyda Sällstapets egcnsinnlghet. 

Föregäende dagens förskräckelse 

och war närwarande fara gäfwo mit tal särdeles 

eftertryck. Man lofwade m>g utan swärighet 

oinskränkt lydnad, och ttl bewis af min tillfredsställelse 

lät jag utdela en dubbel portion 

Bränwin. En timme därefter berättade 

mig PZnoxv det flere af Besättningen beslutat 

öfwergifwa ost pä första ställe där wi kommo 

at ankra. Denna upgift bestyrktes strax af 

fyra män, som framträdde, och äet sällskaps 

wägnar, hwars antal de ej w lle angifwa, 

begärte gä i land, at insamla Haft-Utterskinn, som frau.deles kunde blifwa dem nyttige. Det 

djärfwa ut.al, hwarmcd denna begäran söre- 

L 4 

drogs 

»»

Haswet, Maji 177i. 

168 

drogs, lät mig befara et myteri, som kunde 

blifwa desto farligare, i det wi hade ännu i 

sigte et land, sam stötte til Ramtschatka. 

Jag förbehöll mig därföre nägra ögneblickS 

betänknmgstid, samt bad Herr 

VVinbllci skynd- 

samt tilhopakalla de af wara kamrater, om 

hwilkas redlighet man kunde wara förwistad, 

och med dem komma i min Cajuta. Emedlertid 

tilsadcs ?Zno>v at gifwa akt pä de misttänkta. 

Delta skedde. Urrors-stiftarne logos 

strax i förwar, och en Siö-Nätt sammankallades 

til klockan 2 eftermiddagen. De 

fängne förhördes, utsade, at de 

sammanswurnes antal bestod af 22 personer, 

och at sannolikt Btepl,gno>v war deras anförare, 

ehuruhan icke kunde sädant bcwift. Dom- 

stolen oessöt sammankallahela Skepps-sällskapet, 

som, sedan jag föredragit siken, bestöt pä det 

strängaste straffa de brottsliga, och kasta an- 

stiftaren öswer bord, si framt han kunde uptäckas.Ifölje 

däraf dömdes de mast brottstige 

til 25 knut, men de öfrige fingo näd, 

sedan de betygat sin anger och bönfallit om 

försköning. Da jag fruktade widare fölgder 

af detta myteri, lät jag äfwen fräntaga de 

afstraffade sina Gewär. ?2nyw blef si förifrad 

öfwer Bt.pk2no>v, den han ständigt fann 

jnweklad i oroliga ansiag, at han förklarade 

sig wid nästa händelse stola mörda honom 

med egen hand. Detta hot hade god wärkan. 

Emot aftonen blef jag äter oroad af et pä 

Däc-

Hafwet, Junii i77i« 169 

Däcket upkommit ssri, i det 83cli3rino^v hotade 

bringa 8il)Ien om lifwet. Den brottslige 

kastades i bojor och undfick följande dagen 

170 

Haswet, Junii 1771. 

Isen slog si häftigt at wi hwart ögneblickbefarade 

Skeppsbrott. Vesin-masten gick förlorad. 

Wid dagningen inföll den förfärligaste 

Orean, och wi uptäckte et grund, emot 

hwilket wägorna brötos med en ryslig wäldsamhet. 

Dagsljuset wisade ost de mänga 

faror wi undkommit, dä wi uptäckte ofantelige 

pä hwarandra upstapladc is-berg. Skeppet 

intog mycket matten. Bredden war 64 grader 

45 min. 

Den 4 fortsatte jag kosan, under beslut 

ot icke wända om, förr än jag uptäckt afsiändct 

emellan uddarne, dem Rystarne sade 

wara nära hwarandra belägne. Jag hade 

nu Americas Nordliga spits i sigte och sig 

tillika tre Öar WSW. Jag nödgades 

sätta til Segel, at undkomma drif-is och uptäckte 

klockan io om natten Asiens kust, samt 

twänne Bätar, som roddes ost til möte. 

Den 5 kastade wi ankar och woro omgif 

af is. Winden war,stark ochsjögängen 

hög. Om eftermiddagen uphunno ost de nämde 

Batarne, uti hwilka nagre personer woro, 

dem wi ansigo för Tschutscher. Genom en 

Roräk, som war hos ost, lät jag bjuda dem 

om bord, och de ankommo utan fruktan. De 

sade ost, at wi woro 14 mil fjerran frän 

Tschutsti Udde, at de Öar wi sigo woro fyra 

til antalet, och de sedligaste de störste, 

samt at den uddenwi sedt förledenafton,hördetil 

det stora landet Alaksina (America.) Man 

försik-

Haftvet, Junii 1771. 171 

försäkrademig,at jag icke kunde nu widareframtränga, 

hwarföre, jag ock bestöt styra tilbaka 

ät Amcricanste kusten Idetsamma 

ofstars Ankar-taget af isen, si at jag som 

knappast hann lata mina gäster, dem jag 

gifwlt Knifwar och Bränwin, ätcrstiga i 

sina Bätar. Sedan jag förbiseglat de nämde 

Holmar och Americas Udde, märkte wi 

emellan bränninqarnc et inlopp, hwaräst jag 

beslöt söka nägot ankarställe. Wi hade 12 

sjuka och Skeppet intog 33 tum watteu pä 

dygnet. 

Den 6 nalkades jag Kusten och uptäckte 

en wik, hwaräst jag fälde ankar. Därpä 

sände jag 23 man i land, at upslä tält af 

wära Segel. Klockan 3 gick jag i land at 

taga i sigte et til kalfatring tjänligt ställe, 

det "l"lcln,rin funnit. Befallning gast at utlasta 

Skeppet, hwortil 36 man under PZnowz 

befäl, förordnades. De öfrige systelsatttS med 

jagt, fistc och weds anskaffande. 

Den 

*)Iöfwcis.Utarens tanka hade Geefwcn säledesupnädt det fa kallade Bcrii'gs-Sundet, som stiljer Asien 

frän America. De öarhan nämner, äro sannolikt 

Diomedis Öarne. Tyste utgifwaren tror icke Grcft 

wen kommit sä högt, utan anser deê öarförClerksöarna. 

Dock kunna Grefwens Latituder af flere stal, 

icke wara tilr-äckligt noggranna. Hn mindre Longituderne, 

dem man därföreiSwensta öfwerfättmngen 

aldeles tltelämnat.

172 America, Junii I7?I. 

Den 7 dä manskapet war som mast sysselsatt, 

bad jag Kulnetlcliow taga nägra 

kamrater med sig och inhämta kunskaper om 

nägdens beskaffenhet, berättade mig 

at fastän Skeppets wränger lotznat, stuNe 

man dock ännu kunna därmed segla ät Söderhafwet. 

Lacket hade endast upkommit däraf, 

at fogningarne gifwit stg ifrän hwarandra, 

och wore säledes lätt afhulpit med 

diktning. Detta war mig en angenäm tioning, 

hwilken jag ock fann grundad. Klockan 

8 äterkom Kulnetlcbow och berättade, det 

han upklifwit pä de närliggande bergen, och 

uptäckt land ät NO. Ht Öster lag en omätlig 

landsträcka med fä berg, pä mänga 

ställen snöfri, samt genomsturen af fiodcr. 

Aftonen hade öfwerrastat honom och icke tillåtit 

längwäga undersökningar. Han begärte drföre 

tilständ, at i sällskap med nytt manskap 

fortsätta sina uptäckter ät Öster, hälst han 

funnit tecken at landet war bebodt. Jag biföll 

gcrna en si beskaffad anhällan. Natten 

tilbragte jag, med nägra wänner, under 

waksim upmärksimhet pä de misttänkta personerna, 

emedan jag hade orsak at befara 

en nr) sammangaddnjng. Dock afiopp alt i 

stillhet. 

Den 8, sedan kalfatringen war fullbordad, 

skedde inlastningen och watten-fatenpäfyldes.Wi 

fångade en och en hals tunna Fist , som insaltades, 

och wäre Jägare äterkommo med 

20

America, Junii 1771. 173 

2O Hafs-Uttrar och nägra Skalar. Destutom 

n.edbragte de et stort förrad Lök och 740 

Rötter af angenäm smak, och lika storlek med 

Barnhufwud Klockan 1l war hela Sällstapet 

äter om bord, och wi wamade blott 

pä Kusnetlcl.c>vvs atcrkomst. 

Den 9 klockan 1 wisade han sig ändleligen 

pä stranden, och dä han kom om bord, 

berättade han stg, fyra mil ifrän wär ankar, 

plats, träffat 14 Hyttor, hwittas innewîare 

tagit flygten, utom en gammal Hustru och 

nägra barn. Hustruns färg war smart; pannan 

teknad med mänga figurer och näsbrusten 

genombärad. Dä han icke kunnat göra sig 

begriplig, hwarken med Roräkiste eller Tschutschiste 

ord, si hade han af henne icke erhällit 

nägon uplysning. Han hade funnit 

nägra Bägar och Pilar med wäl arbetade 

Spetsar af Järn, jämte nägra fullständiga 

Klädningar af Fogelstinn, hwilket alt han 

borttagit, emedan han trodde sig däraf 

göra mig en angenäm stänk. Sedan han til 

ärsättning lämnat nägra Knifwar och Speg, 

lar, hade han begifwit sig pä äterresan. 

Jag öfwertygades däraf, at jag haft 

den lyckan uptäcka afständet emellan desta si 

mycket omtwistade landspitsar Klockan 3 

lys- 

*) En art Lquilecum, uptäckt under c

174 Hafwct, Junii 1771. 

tystade wi ankar och förbiseglade flere uddar. 

böja sig ät Öster, 

Den lo märkte jag kusten 

och beslöt följa densamma, emedan windcn 

war gynnande och Hafwet isfritt. Wi hade 

ock nu den första wackra dag sedan wi lämnat 

Ramtschatka. Natten war skön och wi 

sigo owanligt stora Fogel-skaror sträcka ät 

NW. 

De följande dagar seglade wi längs ät 

kust»'::, och sigo ftera uddar. Jag hade äfwen 

gärna landstigit, men de sammanswurne 

äladc mig at genasie wägen styra til närmaste 

Europeiska Nybygge, bälst de icke förbundit 

sig at göra uptäckts-rcsor under mit befäl. 

Jag nödgades ock i denna del foga mig 

efter deras egensinnighet. 

Den 13 öfwergaf ost det stönawadret och 

storm-ilar intogo dcst ställe. Sällskapet tilbehag 

höll jag mig under winden si mycket möjeligt 

war. Om natten öfwcrrastode ost et fullkomligt 

lugn, och Skeppet hwälfde i swallet med 

stor fara. Idagningen sigo wi ej mera 

land, men woro aldeles omgifne af Hafstäng. 

Sällskapet gladde sig ät det blida 

luftstrek, som immcrfort mötte ost. Bredden 

war 59 grader io min. 

Den 14 war luften töknig.Skyarne packade 

sig silhopa och började hota mcd storm. 

Wi sigo intet land, men kunde likwäl af en 

smart rand wid synkretsen sluta til dest läge. 

Den 15 öswerföll ost en storm som i3 timmar

Hafwet, Junii 1771. 175 

mar rasade med största häftighet; men jag 

hade förut scdt faran och minstadt Seglen. 

Skeppets ständiga arbete hade si sträckt wanter 

och tag, at mastcrne^förlorat all stadga. 

Wi sökte afhjelpa sidant si godt wi kunde. 

Den 16 war en förfärlig dag. Snart sagt 

genom et underwärk undgingo wi at stranda 

pä en Ö. Wägen slog ouphörligt öswerSkeppet; 

pumparne kunde icke mera hälla det 

wattenfritt, och wi woro i fara at sjunka. 

Jag war wid detta tilfälle i synnerhet bekymrad 

öfwer den rika laddning af Päls-wärk, 

wi hade om bord, och hwilken iChi.la kunnat 

säljas til et belopp af inemot en milion 

Piaster. 

Den 17 hade Sällstapet fullkomligt arbete 

at bringa wära saker i ordning, efter den 

oreda och förstöring, hwaruti all ting war 

störtadt. Bredden war 55 grader 35. 

min. Den 18 hade wi hög sjö. Säsom jag 

destutat landstiga pä den Ö/ OcKo^n för 

mig bcstrifwit, si höll jag Öster ut, under 

simma Ös bredd, för at icke omsegla den. 

Eftermiddagen lät jag efterse wär laddning. 

Rummet öpnades, och de rutne dunsterne 

tycktes härröra frän den städa Skinnen 

tagit. Jag lät äfwen pä Däcket uphämta 

Fruntimren och de sjuke, som under stormen 

warit inneslutne.Ibörjan mädde de illa däraf, 

men funno sig snart bättre. Pumpar-

176 

Hafwet, Junii _77t. 

parne gingo ständigt och kunde likwäl icke 

uttöma Hol-steppet. 

Idagningen uptäckte wi frän Mast-korgen 

et land, som lag rätt framför ost. Wi 

bemödade ost pä alla sätt at komma det när, 

mare. Emot middagen funno wi detta land 

wara en Ö, men lodet uptäckte dock ingen 

botten. Bredden war 54 grader 28 min. 

Den 19 hade wi stönt wäder och mätte, 

lig sjö. Jag histade därföre alla Segel, och 

sände Herrarne Winblgci och Kulnt.tlcl.on 

mcd 16 man i en Slup at landstiga och skaf- 

fa underrättelser. 

Skeppet dref emedlertid 

Södcrm jam,- kusten. Klockan 7om aftonen 

äterkom KuinätlcKow mcd twä Bätar, 

och anfördes af Öboerne, fom hade twänne 

okände Rytzar i spitfen. Han berättade at 

derma O. kallades Stora Raöik, samt äten 

annan Ö lag NO. den Öboerne kallade 

Swarta Räfwen. Da han landade, blef 

han omgifwcn af Öboerne, som alle woro 

wäpnade mcd Vägar och Pilar och tycktes 

wilja göra honom landstigningen stridig. Han 

hade da ropat til dem, at si framt de woro 

af OKot^z folk, stulle de igenkänna HanS 

wanner. Därpä hade twä Rytzar framträdt 

och äskat närmare förklaring, hwarefter och da 

deste, genom K_fnetscl.aw«. berättelse om wart 

umgänge mcd Oclio^n pa Bcringssn, blifwit 

öfwertygade, at wi woro HanS wanner 

de öfrige strax stillades, nedlade stna wapen 

och 

Stora Radik, Junii 1771. 177 

och betygade mycken fägnad. De hade budit 

Kuln3tlcl)ow til sina boningar, hwilket han, 

som önskade snart ätergä til Skeppet, nödgades 

afslä. Twä Rytzar hade dä ärbudit 

sig at wara honom följaktige, samt til bewis 

af sina fridsamma tänkesätt fyllt sina Bätar 

med Rötter och Skinn af Hafs-Uttrar och 

Räfwar. 

Efter denna berättelse, lät jagundfägna 

wära gäster si godt som lägenheten medgaf. 

De underrättade mig at de under OcKo^n 

siäcnde Ryfiars antal bestod af 22 personer, 

samt at Landets Höfdingat underkastat sig 

Ocliohnz Hcrrawälde, pä hwilkens befallning 

denu woro systelfttte atbyggaFartyg.Deanhöll 

lo därefter, det jag mätte lämna demnägot bewi's, 

at jag wärkeligen träffat deras Anförare. Jag 

Upwiside därföre ocjiotynB bref til Höfdingen 

pä Urumustr. De aftade därpä alt mistttoende 

och ärbödo sig at lotsa mig til simma 

O. Med största förnöjelse emottog jag 

anbud, 

deras 

men förestälde dem, at en enda Lots 

wore mig tilräckelig. De drogo därföre lott, 

och lotten föll pä sZlaliovv. Wi anförtrodde 

ost därföre ät honom. Följande morgon upsökte 

jag en stänk ät Hösdingen, och lämnade 

den ät 8_l_l»ow§ kamrat at frambära. 

Därpä Utdelade jag Knifwar och Speglar ät 

Öboerne, samt fortsatte wär segling. 

Klockan 9 befunno wi ost widinloppet til 

178 

Aleutiste (barne, Juniii771. 

skaffa en Bät, med hwilken han wille inlotft 

ost. Emot middagen återkom han med Bät 

och folk. Den skicklighet, med hwilken de 

hanterade denna lilla Farkost, och den snabbhet 

hwarmed den flöf wägorna, utan annat 

Segel än et Tygstycke wid en stäng, sitte mig 

ut, stor förundran. Wi hade 13 sjuke och 

Pumparne gingo beständigt. 

Den 2O hade wi angenämt wäder och 

niättelig sjögång. Wi sigo sträcktag af Flyttfoglar, 

och 5_.21i0w sade, at Willgätz och Änder 

wid denna ärstid stögo tilbaka til Alaksina. 

Delta bekräftade min mening, at Alaksina 

war Americas fasta Land. Han försäkrade 

ot afständet emellan otz och Alaksina icke wore 

öfwer 35 eller 40 mil, samt at Öboerne 

ofta reste dit, och besökte sina wänner. Höfdingen 

pä Radit war äfwen Mag ät en 

Höfdinge pä Alaksina 5). 

Wi seglade förbi flera Öar, under an- 

förande af tvär Lots, som sedan han försäkrat 

ost om djupets tilräckelighet, lämnade ost, 

men följande dagen äterkom med tre Fartyg, 

hwilka 

*) Detta Alaksina är samma Land, som uti- cookZ 

Resa kallas Alaschka. Denne utskjutande udde är 

förent med fasta Amerira. Skärgärden til hwilken 

Grefwen nu kommit, besiar af en myckenhet öar, 

fom igemen kallas Aleutiste Oarne-, Deras 

antal och läge är icke nog bestä»dt. Ryste Ms- 

YqMare hghva vmkcligen mängdubblat dem.

Aleutista Oarne, Junii 1771. 179 

hwilka förde en Myckenhet torkad Fist, Rötter 

och i6n Hafs-Utter,stinn. Detta alt wat 

m stänk, den Lotsen öfwerlämnade ost uti Öns 

Höfdinges namn. Han medbragte äfwen samme 

Höfdinges Son, mcd begäran, at wi 

wille föra honom med ost tilUrumusir,hwaräst 

han önskade besöka sina wänner och stägtingar. 

Jag lofwade sidant med nöje, och 

sände hans Fader tilbaka allehanda smäsiket 

jämte en wackcr Bösta. Ibland Öboerne utdelade 

jag äfwen smä stänker och affärdade 

dem. Wi fortsatte wär segling emellan dt 

tätt strödde Öarne, och bekomma ändteligen 

Urumusir i stgte, hwaräst wi den 22 kastade 

ankar pä 52 gr. 25 min. bredd. 8»l3liow 

gick strax l land at underrätta Öboerne och 

OcKot^nz wänner om wär ankomst, samt förekomma 

all fruktan. Jag sände med honom 

Herr KulnetKKovv, som klockan 3 äterkom 

med twä andra Ryst^r, hwilke anmodade mig 

at stiga i land, samt tilbödo mig et Hus och 

et Magazin af den storlek, at hela Skeppslasten 

däruti kunde rymmas Herr Kuln.t. 

lcKon berättade, at Rystarne pä Öboerncs 

wägnar försäkrat honom om alt möjcligt bistand; 

men at jag icke kunde träffa Höfdmgen 

förr än följande dagen, emedan han bodoe 

oftägse frän wär ankarplats. Innan jag 

lämnade Skerpcl, updrog jag befälet at 

'llclwrjn och 2^ palitelige kamrater. A !e de 

öfrige, jämwäl Fruntimren, sattes i land. 

M 2 

Mm,

Aleutista Oarne, 180 

Junu 177- 

Manförde mig uti et beqwämligt hus, jämte 

hwilket etrymligt Magazin war anlagt.Säsnart 

jag gifwit Fruntimren och de sjuka anwisning 

pä sina rum, besatte jag strax 

företaga Skep- 

pets utlastning, under kanows och Wint)l_6B 

befäl. De bägge 3tyârne foro sina färde, för 

ot sammankalla Öboerna och sine Landsmän, 

s hwilfassillstap de sedan hos ost ärnade aftägga 

et högtidligt besök. Klockan 8 äterkom 

med den underrättelse, at Höfdingen jämte 

OcKot^ns Fru och et stort antal Öboer, woroiantagande, 

hwarföre jag ät dem borde hafwa 

nägra smä skänker ibercdstap, hwarpä han 

Återreste. Hela natten war jag systclsitt med 

ttpstgtcn öfwer utlasiningen, som dress med 

den fiit, at följande morgon klockan 5 Skeppet 

war aldeles tomt. 

Klockan 9 ankom en gammal Man, som 

talade Rysta, och bcgärtte spraka med mig. 

Han infann stg ätfölgd af en 12 ars Goste, 

3cn han bragte mig til stänk, och hwilken 

jag med det wilkor cmottog, at mig stulle tillätaS 

göra honom en äterstänk. Mannens ansigte 

sade mig, at; han icke war född Ryst; 

tnen sisom han ganska färdigt talade spräket, 

war jag nyfiken at känna sammanhanget. 

Utan twifwel märkte han min förlägenhet, 

Guropee, det 

utbrast i löje och sade:"Herr 

torde falla Eder owäntadt, at jag si kallar 

Eder; men jag mäste säga Eder, at jag wel 

«i,^

Aleutista (barne, Junii i77r. 181 

mer än alle Aleuterna.Imin ungdomblef 

jagbortsnappad af Costarerne, som fördemig til 

deras Land, hwaräst jag stävades ifrän ena 

Staden til den andra, til dch jag ändteligen 

föll i en Köpmans händer, hwilken stickade 

mig mcd nägra Costaker, at ätersöka min fadernesort, 

den jag omsider fann. Cotzakcrne 

satte mig i land, pä det jag mätte upmuntra 

mina Landsmän til handel med dem- Men 

dä jag sig mia fri,wände jag icke tilbaka, utan 

blef pä min Ö, och förwärfwade mig si stor 

ynnest hos Höfdingen, at han gaf mig sin 

Dotter til Hustru. Efter hans död antoga» 

ock Öboerne mig tilHöfdinge. Jag är för det 

närwarande den mägtigaste,klokaste och rikaste 

Höfdinge pä alla Aleutiska Öarna. Men dä 

jag redan kommit til aren, si har jag läm- 

nat styrelsen ät min Son, samt ätnöjer mig 

ot wara hans wän och rädgifware. Min 

Son behöfwer ej heller widare frukta för Cossakerne, 

ty en Europeis? Herre har gift sig med 

hans Dotter, och denne Herre är en Gud." 

Jag slutade däraf, at Gubben talade om 

OcKot^n; försäkrade därföre, at jag ganska 

wäl kände denne Herre, som war min wän, 

och med mig sindt tt bref til sin Swärfader. 

Wid desta orden omfamnade mig 

den gode Gubben, kallade mig sin Son, sin 

dyre och älskade Son, samt for sin wäg. 

för at meddela sin stägt denna underrättelsen. 

Jag lät därpä undersöka wära mcd Pals- 

M 3 watt

182 

Aleutista Oarne, Junii 1771-, 

wärk upfylde Kistor, och wi funno icke et 

enda Skinn stadadt. Fruntimren sytzelsittes 

sedan at wädra Skinn-warorna, samt 

utsöka och lägga de bästa i sirstilta Kistor, 

Den 23, klockan et eftermiddagen, berättades, 

at Höfdingen ankommit, beledsagad 

af twänne til Oôt^n. manskap hörande 

Rystar och et ansenligt medfölje. Den besiedelige 

Gubben gick i spitfen och förestäldc 

mig pn Hustru. HanS Son förestälde mig 

pa simma sitt stna Barn, Oaliot^nz Fru 

och nägra de förnämste Öboer. Därefter stäldc 

', .! Sällstapet uti en krets, midt uti 

bî.ên Höfdingen med sin stägt nedsatte stg. 

1 !äm." >de honom därpä oanot^n§ bref, 

m r as töliande innehall: 

'^>n F der, Höfdingen af Fuachta, 

'> d5Ar jag med honom sindt dett« 

, ttr underrätta Eder om den wän- 

« az^öcoindelse emellan honom och mig är up- 

r , '> samt at hedja Eder räcka honom alt 

r.c isä>e hs.n kan hehöfwa och Eder är möj.^' 

at gifwa." 

l'lag wäntar nu pä Skeppets ankomst, 

för at gä öfwer til Ramtschatka, hwarifrän 

jag hoppas, innan nästa snö faller, äterkomma 

,ch omfamna min Hustru , samt försäkra henne 

oul min hjerteliga tjlgifwenhet. Att hway

Aleutista (barne, Junii 1771. 183 

jag tager ifrän Costakerna, stal tilfassa Eder 

och Edra undersitare. Mine kamrater och 

stallbröder bjuder jag äfwen genom detta brcf, 

vewisi min wän lika lydnad och undergifwen-het 

som mig sjelf. Jag önskar min Fader, 

wär hela stägt, mina stallbröder och minHustru 

M lycka och wälgäng. Beringsön den 

24 Maji 1771." 

Ocbot^n." 

En Ryst upläsie detta bref, och Höfdingens 

Fader tolkade det med hög röst. 

Ocliot^nz Fru fälde tärar, som öfwertygade 

mig at de folkstag, hwilka wi anse för wilda, 

borde tjäna ost til mönster af ömhet och wänstap. 

Därefter framsteg en Ryst och side til 

wig, at han wore af Ocnot^n, under dennes 

fränwaro, utsedd til Befälhafware, och där- 

före förklarade stg redo, at med 40 Rystar 

emottaga mina befallningar. Jag tackade för 

anbudet,.ôch betygade min önstan, at nägre 

of hans manskap mätte biträda wid wärt arbete. 

Höfdingen bad sin Fader göra mig 

det förstag, at med honom träda i förbund. 

Til den ändan lät han frambära 

sju käril af Skinn, fylde med tvätten. Höfdingen 

behöll et för sig, utdelade fem ät de 

förnämste närwarande och gaf mig det sjunde. 

Wi twättade därefter wära ansigten med 

detta matten. Därpä frambärs eld. Hwar 

M 4 och

184 Aleutiste Oarne, Junli 1771. 

och en af ost tog et kol och utropade: Med 

sådan eld wilje wi förbränna alla Costaker. 

FörbundS-eden slutades därmed, at sju 

pilar utdelades emellan ost, dem wi sönderbröto 

och ropade: Emellan otz behsfwas inga. 

rvapen. Widare framboros stenar, som til 

winnc af föreningen upstaplades. Jag undfägnade 

sedan Höfdingarne medBränwin och 

lät ibland Öboerne utdela 200 Skälpund Tobak. 

Äfwen afgaf jag mina a OcKotynz anförwanter 

utsedde stänker, för hwilka Höfdingen 

lofwade mig nägra kostbara Skinn. 

Emot aftonen begäfwo sig Öboerne til en närliggande 

högd. och ursiogo stt läger. OcKo. 

t>nß folk hade sagt mig, at man där ärnade 

anställa en högtidlighet, och jag beslöt ässtäda 

densamma, Sä snart Höfdingen blef 

wig warsc, förde han mig inom kretsen, pä 

det jag stulle desto bättre se Öboemes dans. 

Denne war ock ganska besynnerlig. Wid 

ljudet af en Trumma, uprördes hela Sällskapet 

liksom ssf et fullkomligt raseri. Rys- 

sarnc berättade at jag snart stulle fä se 

hela sällstapet falla i sömn, hwilket härrörde 

däraf, at man wid sädana tilfäNen, 

prack et tvätten, hwaruti Flugswampar blifwit 

urlakade. Kort därpä hände hwad Rys- 

sarne sagt. Alle fölloi sömn, til och mcd 

Höfdingen. Men den beskedlige Gubben, 

Höfdingens Fader, fölgde mig til mit hus, 

M nyttjahe yctta ttlfälle at fräga, hwarfh-

Aleutista Oarne, Junii 1771. 185 

re han stänkt mig den redan omtalade Gosten. 

Gudben swarade, at han förlcdlt är, af Höfdingen 

pä Radik, ärhällit denna Goste, som 

wore född i Alaksina (America) och förmodligen 

därifrän bortröfwad af Aleuterna. 

Han fruktade det han i framtiden kunde för 

honom räka uti olägenhet, och hade därföre 

beslutat göra sig honom qwitt wid första tilfälle. 

Til äterssänk gaf jag nu, enligt mit 

förbehäll, en ganska wacker Vösta, et Skälpund 

Krut, femtio Kulor, fem Skälpund 

Tobak och en Flaska Bränwin. Därpä ätstilgdes 

wi, och jag gick til hwila. 

Om morgonen ärfor jag, at 22 Rystar infunnit 

stg til biträde wid Skeppets lagning. 

Zwänne gf dem woro Tunnbindare, och til- 

sattes at banda Watttn-faten, som blefwo 

otz desto oumbärligare, ju merq wi nalkades 

pc warma luftstreck. 

Klockan iIberättades det,et antal unga 

Flickor ankommit, at ärbjuda sin tjänst; men 

de inträffade försent, emedan Skepsfolket redan 

gjort stt wal. 

Jag fann med nöje Skeppet sä färdigt, 

ot jag inom twä eller tre dagar, hoppades 

kunna afsegla, önskade emedlertid sära känna 

de Öars beskaffenhet, hwilka jag uptäckt under 

wägcn til Urumusir. Höfdingen sände 

mig j dag et förråd Rötter och Fist. 

M 5 

P^

186 

Aleutista Oarne, Junii 1771. 

Den 24 begaf jag mig,isällskap med 

KulnetscKnn, til östra sidan af Ön. Wi 

gingo öfwer stöna fält , hwilka wisterligen 

stulle löna mödan at upodla, likwäl funno 

wi icke ringaste spär, at Öboerne systclsatte 

sig med dylikt arbete. Deras föda bestar endast 

af wilda Rötter, Fiskar, samt kött af 

HafS-Uttrar och Hafs-Kor^). De träd där 

wäxa, äro af godt slag och tjänlige tilByggnader. 

De hus wi träffade, liknade RamtschadalerneS 

Stolp-bodar. 

Den 25 underrättade mig det 

alt war färdigt til lastens intagande, hwarföre 

ock detta arbete, med biträde af Oclioh-n5 

manskap företogs. Höfdingens Fader 

ankom klockan 2 med en stänk af 6o Skinn 

och en Skalstinns-Bät, hwilkens lätthet satte 

mig i förundran; ty oaktadt den hade 8 

par äror, kunde den bäras af twä man. Kölen 

war af träd, men alt det öfriga innanredet 

af Fiskben. Härsidan war utwänd 

och Skinnen hopsydde mcd tarmar af Hafs- 

Uttrar. Klockan 5 infann sig Höfdingen med 

stänker, och blef tillika med sit sällskap, undfägnad 

med Bränwin. Dä han hörde mig 

wara resfärdig, begärte han af mig et bref 

til Ocliot^n, hwilket jag ock lämnadeihanshänder, 

upfyllt af tacksamhets betyg fördet goda 

bemötande jag pä Urumusir ärfarit, samt 

försäkran om wänstap och tilgifwenhet. 

Jag 

5) IncKecKyz Klanäcus i.m«. Oe vyerna I.2V2Min,

Haswet, Junii i77i« 187 

Jag tog därpä afsted af Höfdingen,besatte 

mit folk gä om berd och begaf mig omsider 

sjelf tillika med Fruntimren til Skeppet, 

hwaräst all ting fanns i god ordning. 

Den 26 tystade wi ankar och bugserade 

Skeppet utur wiken. Jag lät ock simma dag 

döpa den mia stänkte Americanste Gosten 

som kallades ZZcnali^. Wi anstälde wid detta 

tilfälle en liten högtidlighet. Femtio 

Owinspersoner af Öns inwänare wore ännu 

om bord, hwilka jag affärdade, sedan jag iblcmd 

dem utdelat stänker. Wi gingo därpä 

til segels. De följande dagar fortsattes kosan 

ät SO., under wackert wädcr. Öar och 

Landspitsar woro ständigt inom stgte. Den 

29 mulnade himmelcn och i en häftig storm, 

som ätfölgde nägra stört-sturar, förlorade wi 

stängerna pä Fock- och Vesin-masten. Laddningen 

bragtesioordning, och sex Wattenfat 

förstördes af rullningen inom bord. Denna 

förlust gjorde mig smärta, emedan jag förut 

sig, at i de heta luftstrek, ät hwilka wi skyndade, 

stullekMcn sannolikt taga läck och wattubrist 

förestä. At förekommaen sidan olycka, begynts 

jag den 3Q utdela enkla mätt ät Besittningen. 

Men Btsplisnow förklarade mig, 

uti Sällstapets namn, at den dageliga lott jag 

bestämt af Skorpor och Matten war otilräcklig, 

och at man ästade dubbelt si mycket, samt 

därjämte et matt Bränwin, det man oundtzängcligen 

behöfde, förat styrka modet. Denna

Hafwet, 188 

Junii 1771. 

na föreställning upretade mig si häftigt, at 

jag hotade kasta honom öfwer bord, däräst 

han an widare fortsatte sina ränker. Jag 

saktaoe mig likwäl, emedan jag önskade öfwertyga 

honom om sit däraktjga upförande. 

Men han wisade mig icke den ringaste uppmärksamhet, 

utan lämnade Cajutan med de 

otidigaste stymford, utan twifwel i afsigt at 

utföra sit anstag. At afböja ftdant, kallade 

jag strax Sällstapets Officerare tilsammans, 

at med dem öfwerlägga om de !tjänligaste 

mätt och steg, emedan jag icke twiftade, dtt 

Libanon-; anhängare stulle strida tilmärkligare 

ytterlighet, än för detta stedt. Knapt 

woro wi församlade, dä man berättade ost, 

det Btepl,3now uphitsit en del af manstapet 

at aftappa et Wattenfat. At desto kraftigare 

öfwertala dem til denna gärning, hade han 

försäkrat dem, at han af de Chartor jag efter 

ock»ot^nB upgift förfärdigat, ganska wäl 

wiste ost wara nära land. Han tillade, at 

han äfwen hade sig de orsaker bekante, som 

föranläto mig at icke gä til ankars, och wille 

en annan gäng hemligt upgifwa dem. Emedlertid 

wore högst angeläget, at nu twinga 

mig til lydnad för Besittningens befallningar. 

Denna tidning, gjorde at wi styndeftmt 

begäfwo otz pä Däcket, i afsigt at äterföra 

de oroliga til sina skyldigheter. Men wi funno 

dem bewäpnade och stepbZnow j spetsen, 

Han

Haswet, Junii 1771. 189 

Han utöste öfwer mig de häftigaste förbannelser, 

190 

Hafwet, Junii 1771. 

under en brännande törst och yrsel, slagit 

bottnarne utur i4Wattenliggare, siat alt wattnet 

sörrunnit, och wi nu endast hade halftredje 

Fat öfrigt. Mine wänner räddc mig 

at fängsla alla de brottstige, men jag war si 

rörd öfwer utsigten af war förestående nöd, at 

jag icke genom en offentelig söndring,kunde öka 

wärt närwarande och tilkommande elände. 

Klockan 5 mönstrade jag hela Sällstapet 

pä Däck, sedan jag förut latlt taga wapnen 

frän alla dem, som sällat sig til 3tep!,2« 

nowB anhang; jag afmälade dennes upförande 

med listiga färgor, och förcstälde del histcliga 

öde ost förestod, utan hopp at kunna 

det afböja. De uslingarne, som förspildt wärt 

watten-förrad, wistc icke sjelfwa hwad Ve 

gjordt. Deras förtwlftan utbrast uti klagan 

och förbannelser öfwer deras förförare,som 

warit orsaken til de-ras brott. Enhälligt päyrkade 

de step^no^'B död, och at jag pä 

stallet mätte öfwerlämnahonom ät deras hämd< 

Med möda kunde jag förmä dem at stänka 

honom lifwet. Det war emedlertid nödigt 

wisa honom, tet jag hade magt at straffa 

brott. Jag föreslog därföre, det han 

mätte förklaras owärdig at wara medlem af 

wart Sällskap. Wi, dömde honom säledes 

til at göra tjänst under Skepps-Kocken. Han 

fördes nu til Masten at afhöra sin dom. Dä 

han wäntadc, det jag stulle frändömMa honom 

lifwet, war han nedrig nog at tigga mig 

om

Hafwet, Junii 1771. 191 

om näd, och ännu nedrigare, at, sedan HanS 

dom blifwit honom föreläst, tacka mig fördet 

medlidande jag bcwist honom wid detta tilfälle. 

?2non blef af denna feghet si upretad, 

at han säkert stulit Bteph_now en kula 

genom hufwudet, si framt jag icke hindrat 

honom därifrän. - War bredd war 47 grader 

47 mm. 

Den 1 Julii föll rägn, si at wi däraf 

kunde samla twä Fat, och da detta tvätten 

hade en tjär-smak, beslöt Skeppsfolket at icke 

dricka nägot annat, samt lämna det lilla watten-förräd 

wi hade i besparing, ät Fruntimren, 

de sjuke och mig. Herr l^cbuttl, berättade 

ock til min stora glädje, at han funnit 

ännu fyra Fat tvätten under stn Kajuta, 

och jag bad honom sorgfälligt dölja detta 

fyny. 

Den 2 hade wi en Orean med häftigt 

rägn. Därpä följde lugn, men wattnets brusande 

gaf mig anledning at frukta, det wiworo 

stadde uti nägot wäldsimt strömdrag. Sjöswallet 

war si förfärligt, at Rästängernc doppades 

uti böljorna. Natten war mörk, och 

strömdraget förde otz ifrän en kust, emot hwilken 

wi annars wisterligen strandat 

Den annal- 

kande dagen uptäckte ost.faran, dä wi pä nära 

afständ sigo bränningar. Djupet fanns 

36 famnar. Wi nalkades stranden och kastade 

ankar. Jag utsände KulnstlcKow i Jullen 

at undersöka Kusten och uptäcka en Hamn. 

Men

192 

Hafwet, Julii 1771. 

Men stormen afslet ankartaget och dref ost tit 

Hafs. Jag stöt ftcra stött, för at äterkalla 

Jullen, emedan jag icke hoppades mera kunna 

nalkas Kusten. Af fruktan at förlora mit 

utsände manskap, drejades bi; men ström och 

storm sitte ost stcra resor i största fara. 

Den 3 stuto wi et stött i minuten ät wära 

utskickade. 

Skeppet dref för wägen och tog 

in mycket watten. Emot aftonen pästod Besättningen, 

at jag antingen borde fortsätta 

min kosa, eller styra pä en Sandbank, den man 

uptäckt. Jag förehöll manstapet, at wi stulle 

begä den största grymhet, om wi öfwergafwo 

nio af wara trognaste kamrater ät de mildas 

nad uti et okändt Land; säledes wille 

jag häldre förlora mit lif, än ädraga mig 

förebråelser för en sidan trolöshet; och dä 

winden sprungit om pä östern, wore ej eller 

möjeligt at upnä Kusten. Jag afslog säledes 

bägge wilkoren. Et sä fast beslut försatte ätstillige 

uti fullkomligt raseri. Man började 

hota mig, och en wid namn La^Km, utropade: 

det han wille snart slita twisten.I 

detsamma ryckte han en Knif utur en närstäende 

persons hand, och sprang mig pä 

lifwet. Men jag förekom honom mcd 

tt Pistol-stott, som. sitte honom utur ständ 

at städa mig, det war dock lyckligt wis icke 

dödande. Ätstillige woro strax i begrep at 

taga kraftig del i uproret; men Kmlliew, 

HZtlmlm med stett, som pä Min wink frcmiru-

Hafwet, Julii 1771. 193 

kusade med laddade Pistoler, höllo deras raseri 

tilbaka. Natten inföll,utan at wi sigi) 

wära utskickade. Jag underhöll därföretwä eldar, 

och lät sina tvista stunder lösta stött. 

Klockan et qwart til 9 kommo ändteligen wära 

wänner om bord, och deras äterkomst 

bragte de uproriste til sidan blygsel, at de 

icke wägade uplyfta ögonen. Kuln.tl.lion afgaf 

därpä följande berättelse: han hade funnit 

omöjligt at landstiga, och därföre rodl 

förbi en Udde, som gaf lä, hwaräst han 

träffat en god Hamn, där ftere Bätar och et 

lwä-mastat Skepp lago; da han kommit i 

land hade han sedt inwanarne vä Chmesistt 

sätt blä-klädde, bärande Solskärmar ihänderna. 

Kulnetlchow hade därpä qwarlämnat 

sex man i Båten, begifwjt sig iland och utan 

betänkande inlätit sig i samtal med de okände, 

som anmodat honom at följa sig widare 

in ät landet. Men dä han frän Skeppet 

hört tecken, som kallade honom tilbaka, 

hade han nekat sig Vetta nöje. De hade icke 

sökt qwarhälla honom;men sisom han tyckte, 

gifwit honom tilkänna, det wädret icke war 

tjänligt tt! äterresan, samt at de önskade, det 

han mätte hos dem dröja öfwer natten. Men 

dä de sedt honom oryggelig i sit beslut, hade 

en af dem lagt sin hand pä bröstet, förmodeligen 

til betygande af wänstap, samt gjordt 

honom en stänk af en Solskärm, en Tobakspipa 

och en Tobakspung. Denna höftighet 

N hade

Hafwet, Juliii771. 

194 

hade Kulnetlchow beswärat med en gäfwa af 

sin med Silfwerfäste försedde Sabel, hwilket 

si signat den okände, at hangjordt Kuß< 

netscKow en ny stänk af en Knif. För öfrigt 

hade KulnttlcKon pä landet blifwit war, 

fe Swin,men ingen Horn-dostap. .s yttor- 

ne eller de smä 

Husen, woro ordenteligt byg- 

de nära stranden, och höljde af lummiga 

Träd, afwensom Kusten war rikcligen stogbewäxt. 

Denna berättelse upwäckte hos Sällstapet 

en stor ästundan at gä iland, och man 

bad mig hälla möjeligast nära under Kusten. 

Men alt wärt hopp förswann, dä en häftig 

wästan wind upstack mcd dubbel styrka. Jag 

anwände alt hwad hos mig stod, at icke förlora 

wärt läge, men nödgades ändtcligen gä 

til segels och öfwergifwa detta land. Wid 

dagningen omgafs Skeppet af Delphiner och 

Hass-foglar. Bredden war 45 gr. 20 min. 

Den 4 hade wi starkt wädcr med rägnsturar, 

och stormen fortfor at göra wär önskan 

til intet. Jag betraktade nu den Solskärm 

Herr Kul„e:la!ic>n bekommit. Den 

war gjord af oljadt Papper och tcknad med 

Chinesista och Japanska bokstäfwer. Pipan 

war af hwit Metall och Tobaks-pungen 

of stickat Satin, Knifwcn belagd med godt 

Stal och stafttt af ganska wäl arbetat Elfenben 

Af alla desta omständigheter kunde 

jag

Hafwet, Julii i?7t 195 

jag sluta, det deste Oboer idka handel med 

Japanesare. 

Den 5 war luften het och winden södlig. 

Jag anstälde en rådplägning, för at 

afgöra, om wi stulle gä til Japan z ty si» 

som jag icke med wisthet kände nägon O i 

detta saltvatten, ansåg jagrädeligast taga denna 

wäg, pä det wi mätte undwika den brist 

pä liftmedel och tvätten hwarmed wi hotades. 

Wärt hela förrad, bestod isex tunnor saltade 

och twä tunnor torkade fiskar, hwilka ststnämdc 

uti hettan redan började taga röta och 

blifwa obrukbare. Skorporne woro redan til 

största delen förtärde. Hela wär tilftygt utgjordes 

af de nämde Fist-waror, samt twH 

Fat Rägn-watten, och fyra Fat Källwatten. 

Jag kunde säledes högst räkna pä 3 dagars 

kost och 14 dagars dryck. Det bestöts, at wi 

stulle gä til Japan och lägga til wid nägon 

Ö, den wi til äfwentyrs däromkring stulle 

träffa. Fruktan för hungers-nöd gjorde detta 

beslut enhälligt. Herr Xiecis^ som besigtigat 

Fist-förrädet, kom, til ytterligare bekymmer, 

med den berättelsen, at jag inom twä dagar 

stulle- nödgas kasta det öfwer bord;rädde 

mig därföre at toka altsimmans til en 

tjock wälling, och fedan däraf baka bröd, 

som i yttersta nöden kunde tilgrivas. Jag 

biföll delta försiagoch updrog hol?om at wärkställa 

det; tillagade därjämte Refwar tit 

Fist-säng. Bredden war 43 gr. 20 min. 

N 2 Den

Hafwet, 196 

Julii 777^. 

Den b sitte wi segel til och styrde ät 

wastcr, under rägn och töcken. Wi sigo 

Hafstäng och Foglar. Wäre Fistare fingo 

blott twä Fiskar, tilhopa af tre markers wigt. 

Emot aftonen hörde wi för första gängen Ässan, 

och ficrc af Besättningen läto öpna ädern, 

at förekomma wadeliga fölgdcr af luft- 

strekets tillagande hetta. 

Natten war mörk. 

Ingen Mäne wisade sig. Emot morgonen 

ropade Qwartermastaren: L.and, men den 

upgaende Solen skingrade wärt hopp, 

och uptäckte, at wi misttagit ost pä en molnfläck. 

Den 7 war hettan si stark, at Vecket 

smälte pä Skeppets sidor. Jag lät öfwcrzstryka 

dem a nyo, och hwar morgon lästa 

dem med hasswattcn. Jag lät äfwen öfwer 

Däcket upspänna et tak af gammal Segelduk, 

til stygd emot hettan, som började pläga 

ost. Wi sigo nägot siyta pä Hafsytan, 

och funno det wara en stjelpt och illa städad 

Vät, med lina af Silke. Wi bergade och 

uplagade detta wrak,ihopp, at det framdeles 

kunde komma otz til nytta. (42 graders 

Bredd). 

Den 8 gjorde wj första försöket 

mcd wärt Fisk-bröd, och funno det kärft, 

surt och salt. Endast yttersta nöden kunde 

förmå otz at äta det. Om aftonen sigo wi 

mänga Delphjner, men kunde icke fänga nägon 

enda. Fyra pälitelige män bönföllo ock om 

til-

Hafwet, IMI77l« 197 

tilgift för stepk3non. Jag sammankallade 

de förnämsta, som biföllo Bt6p!,3nowB uptagande 

i förbundet. ?anow war den ende, fom 

sitte sig däremot, och försäkrade, det jag 

stulle än widare fä anledning at beklaga mig 

öfwer denne orolige och förrädiske mannen, 

med hwilken han blygdcs wara befryudad. 

(Bredden 41 gr. 23 min.) 

Följande morgon antydde jagBtepli2non 

at han ärhällit tilgift, och äter fick inträdai 

wärt sällskap, samt förmanade honom at omsider 

aflägga sit groll til min person, hälst 

jag ägde tilräckelig magt at straffa hans ofog. 

Han betygade anger samt lofwade bättring 

pä ära och heder. Han önskade fä inför hela 

Sällstapet betyga stn sorg öfwer sit upförande 

och afbedja sit brott, och afstod icke 

frän denna cmhällan, förr än zag nödgades 

bifalla den. Jag kunde icke för ?2now döl, 

ja min glädje öfwer en sidan sinnes förändring; 

men denne förblef därwid, at jag ännu 

stulle se mig bedragen, och inom ätta da- 

Bt

198 

Hafwct, Julii 1771. 

och dä jag nödgades sorgfälligt för mina kamrater 

dölja mit bekymmer, si blef jagaf detta 

bemödande si betagen, at jag fiere gänger 

bortswimmade. Wäderleken war ganska torr, 

sä at wi ej kunde hoppas minsta understöd af 

dagg eller rägn; och jag war si okunnig om 

nästa land, at jag icke därpä dristade grunda 

nägot hopp. I dagningen sammankallade jag 

hela Besättningen, föresiälde wär belägenhet, 

och tilstyrkte at dela en hals mark Fist och 

et hälft qwarter watten pä personen. Jag 

lät därefter bringa wärt Fist-förräd pä Däck, 

men til wär olycka fanns det, i stället för 

922 Skälpund, endast bestä af 460 Skälpund. 

Wattnet war ock längt mindre än tre Fat. 

Detta bragte otz til förtwiflan, och man 

betygade huru omöjligt det war, at med si 

ringa lott af denna förstämde Fist uppehälla 

lifwet. Torsten fördubblades därjämte af 

denna Fist. Jag fann äfwen sjelf, at 

denna klagan war mer än grundad. At 

förekomma all ttvist wid utfpisningen, fördelade 

jag hela förrädet pä en gäng, och 

beloppet pä hwar person steg til fyra och tre 

fjerocdels Skälpund. De förstämde Skorporna 

förbehöll jag ät Fruntimren. Flere 

emottogo sina lotter med tärar i ögonen; andre 

förbannade dem som förledt sig til upror 

pä Ramtschatka. (Bredden 39 Mder 42 

min.) 

Den

Haswet, Julii 1771. 199 

Den ic) hade wi klar Himmel och lika 

hetta; men emot aftonen nägot rägn. Den 

11 mulet, ined blirt, asta, och stark wind. 

Jag upmuntrade manskapet at fortsätta stn 

tjänst; men alle woro modfäldte, och jag upgaf 

alt hopp at hälla Skeppet under windcn. 

En förskräcklig natt fölgde, med all den fasa 

en Sjöman kan pätänka. Stormen slet Marsseglen 

frän FockcnS och Besin-mastens Rastänger, 

och bullret af de stäende Seglen förökade 

wär bestörtning. Windkasten hotade 

förstöra wära Master, emedan ingen dristade 

upklifwa at berga Vramseglen. Eftermiddagen 

slog Ästan ned uti Besin-masten, men 

antände den icke. Fördäcket öfwerstölgdes 

af wägen, och om winden sä ofta omkastat, 

som hittils stedt, si hade ingen räddning 

warit möjelig. Ni hade 23 sjuka och 

Skeppet tog in mycket tvätten. (Bredden 36 

gr. 25 min.) 

Följande morgon berättades mig, at flere 

af manstapet förtärt deras hela förradoch 

woro i fara at dö af hunger, däräst jag icke 

tänkte pä mtdel til deras frälsning.Idenna 

högsta nöd föll mig in, at koka nägra 

Hafs-Utter-stinn och tilreda dem mcd Walfist-Tran. 

Jag meddelade detta förstag ät 

nägra wänner, som antogo det med tacksamhet. 

Pä försök afstallades et stinn ihett 

watten, rengjordes och kokades. Dä jag fann 

Ht denna rätt kunde ätminstone rädda ost i- 

N 4 ifrän

200 

Hafwet, Julii 1771- 

ifrän hungers-död, lät jag strax utdela den. 

De hungrige kastade stg med sidan häftighet 

pä denna usla kost,at de förglömdeden fara uti 

hwilken Skippct swäfwadc. Jag och Officerarne 

nödgades därföre förrätta all tjänstgöring. 

Stormen rasade hela natten til klockan fyra, 

dä pä en gäng lugn inföll. Jag ansäg detta 

säsom et förebud til nägot land, men ölhwilket 

häll det borde fökas, kunde jag icke 

uträkna. Följande morgon astade manskapet 

stn tacksägelse för det nya näringsmedel jag 

upfunnit, och dä intet annat war at tilgä, 

lät jag tillaga nägra stinn at de sjuka. iVIs. 

6el berättade ock ot flere afBesättningen rengjort 

Skor och Stöftar, si at i simma stund 

wist tjugu par sidane lago iKöttgrytan. Jag 

kunde wid detta alt ej annat än sucka öfwer 

wärt elände, som genom en fullkomlig wattcnbrist, 

inom 24 timmar stulle än mera förökas. 

(Br. 35 gr. 4 min.) 

Den 13 lät jag, under et angenämt 

Solssen, öpna Fördäcks-luckan och wädra 

Skeppet. Under det wi systelsatte ost at infälla 

en ny Besan-mast, ompackade Fruntimren 

wärt Pälswärk, som bestod af 782 

Hafsutter-stim,, 263 Räf- och 1900 Zobelsilnn. 

Deste .fördelades simtelige pä Sällstapet.Idagningen 

sigo wi Hafttäng flytande, 

och Foglar som liknade Örnar. Detla 

gaf est en gnista nytt hopp. Emot mid- 

HMN sammandrog sig uti Söder et swarr 

MolttH 

»

Hafwet, Julii 177^ 201 

moln; wi wäntade mcd längtan et stormkast 

med rägn, men fruktlöst. (Br. 33 gr. 

40 m

Hafwet, Julii i?7l. 

202 

som kunde öfwerlefwa mig, den kosa de borde 

taga. Den öpcnhjertighet hwarmed jag 

yppade mina tankar, wärkade starkt och jag 

sig mcd största rörelse, den ena efter den 

andra tilbjuda mig sina egna lotter. Idet 

simma sade en wid namn Bucii2lion, at han 

i sin kista hade 3 silta fiskar och en wattenkruka, 

dem han sparat, men nu tilböd mig. 

Detta ädelmod upwäkte et gemensamt bifall, 

och Sällstapet gaf honom namn af den Ädelmodige. 

Jag emottog hans anbud, dock 

med wilkor, at endast mcd honom drla detta 

lilla förrad. (Br. 32 gr. 36 m.) 

Dm 15 sigo wi Fåglar och fattade äter 

nägot hopp. Flere af manstapet drucko 

Hafswaten ,som -östadk^m häftig upkastning. 

tVlöcles sökte förgäfwes med The förekomma 

denna werkan. 

ISol-nedgängen ropade twä rösterfrän 

mastkorgen li».and. Alla skyndade stg up at 

förwista stg, men sedan Solen nedgätt, kunde 

ingen ting ses. Jag upsatte alla segel och 

fördubblade nattwakten. Men da wi til morgonen 

seglat 24 mil, funno wi, at man äter 

mistkänt en molnfläck. Kl. 5 följande 

morgon kunde frän mastkorgen intet annat uptäckas 

än tjocka moln. Kl. 8 stälde sig min 

Hund pä statusen, ställde ouphörligtoch wädrade. 

Herr lVlecler som märktedetta, styndade 

til mig och försäkrade sig icke twifta, 

det wi wore i granstapet af nägvn Kust, emedan 

s


dan han hade sig bekant, at Hundar pä sådant 

sitt tilkänna gifwa lands annalkande. 

KufnetlcKow sieg sjelf up imasten och bedyrade 

med ed, at han icke stulle lämna den 

förr än han sig land. Kl. 8 ropade han: 

2.and, men straxt därpä, at han mitztagit sig 

pä en molnfläck. Kl. 9 ropade min 2_cl,_si2«: 

Alaksina, Alaksina, förde mig til 

ssantsen och sade pä Rysta: Se där! S« 

där! Han pekade med handen och ropade 

immerfort Alaksina, men wi kunde intet up- 

täcka. Jag ropade til Kulnetscliow som icke 

hetter sig mer än wi, och sände därpä ?2> 

cl^rigz up i mastkorgen med min Kikare. 

Kl. z io ropade Kulnetlcbow: L.and. 

Jag skyndade mig up i Masten och hade den 

glädjen at med egna ögon se lindring för 

wärt elände. Kl.il lag Kusten tydelig för 

ost och wi kastade omstder Ankar pä 14 

famnars watten. (Br. 32 gr. 47 m.) 

Följande morgon sände jag ?2non och 

ttusnellckow i land med 12 Man, at undersöka 

Kusten och uptäcka nägon wik, där wi 

utan fara kunde inlöpa. Jag stickade ock nägra 

loma fat med dem. Kl. 9 sigo wi tre 

eldar pä stranden;et tecken, hwarmed de ut- 

skickade, enligt aftal, tilkänna gäfwo at de 

funnit hamn. Kl. 11 äterfom Båten mcd 4 

Man och något watten, somi ögnadlicket slukades 

med största begärlighet. Jag underrättades, 

at mitt folk uptäckt en beawämlig 

w«k,

204 

U)atten-On, Inlii l?7i. 

wik, uti hwilken en liten bäck utgöt sig. 

lûlnetlcnow hade begärt Väten tilbaka, pä 

det han följande morgon mätte äterkomma 

och föra Skeppet til Ankars. 

Denne behageliga nyhet gaf otz alla nytt 

mod, men gjorde än siörre wärkan, dä ost 

tillika berättades, at en myckenhet Swin och 

letter furmos pä denna Ö. Hwar och en 

ann af längtan at landstiga. Med möda 

'de kunde jag qwarhälla nägra af manstail 

tjänstgöring. Alla tänkte blott pä egit 

behof. Man bemägtigade stg Slupen och 

Man lämnade pä sidant sitt Skeppet. 

Jag sände Jusscn med 6 bewäpnade Man 

at uträtta KulnetlcKowz befallningar, 

lken jag updrog at upsöka Slupen, 

amt återföra den til Skeppets buxering i 

hannen. 

Efter kl. 5^ syftade jag ankar och nalkades 

Kusten. Öns utsigt war ganska angenäm. 

Slupen återkom och jag ankrade kl. 

lo pä 6 famnars djup. (Br. 32 gr. 4? 

m.) 

Den 1? sitte jag Fruntimren och 18sjuka 

iLand och lämnade blott 2 Officerare 

med 4 Man om bord. Därefter lät jag fälla 

wed, upstä Tält och Hyttor, samt bygga 

et Magazin, pä det jag mätte kunna bringa 

hela laddningeniLand. Herr Wmb.26 upkastade 

en liten ssants, pä hwilkenhan planterade 

twä trepundmgar. 

De 

«l

A 

U)atten-cbn, Julii 1771. 205 

De som dagen förut landstigit, äterkommo 

med ätstilligt Willebräd för de sjuka, och 

cndra anstaffade frukter och wäxter af förlräffclig 

smak. Jag förböd at äta dem räa, 

men kokade eller rostade woro de ganska wälfmakande 

och sunde. Öfwerflöd af watten 

och föd-ämnen lät mina Kamrater snart förgäta 

sin fordna nöd, och man talade nu 

blott om den lyckeliga utsigt, som wisade sig 

för wära ögon. För min del gladde jag 

mig äswcn öfwer denna tilfällighet, som 

frälst mig frän fasan af en grym död och 

frän mina Kamraters förebräelscr. Natten 

war stön och angenäm;den klara Himmelen 

hindrade mig dock icke at upoffra den ät sömnen. 

Jag war aldeles utmattad af arbete 

och nattwak, och behöfde säledes hwila. Följande 

morgon samlade jag sällskapet och utdelade 

at hwar och en dest göromäl. Somlige 

tilsades at bewaka Skeppet, andre at sista, 

jaga, laga watten-faten, 0. s. w. Därpä 

kungjorde jag mit beslut, at si snart wi 

intagit förrad , gä til Mani!!a, hwarifrän 

wid mcd lätthet kunde komma til Guropa. 

Men detta förslag blef cmottagit med 

mycken köld. Sällstapet swarade, at man 

först och främst behöfde hwila, hwarefter 

man wille rädgöra om de bästa matt för det 

ttlkommande. Wi kmkHe denna Ö watten- 

Oil,i anseende til dest ssrträffeliga watten. 

Den

206 

Watten-Ön, Julii I7?I. 

Den ig äterkom IônZinow frän en uptäkts-resi 

mät Ön, och bragte otz en stor 

myckenhet Hn21,25 och pitZn^, jämte knippor 

af ätstilliga trädslag, hwilka har ymnigt 

wäxa. Isynnerhet wäcktes upmärksamhctcn 

af nägra Christall- stycken, samt tunga och 

likt guld skimrande Malmstuffer, dem han 

funnit. Mtne kamrater förmodade , at dä 

markens yta framdragte Christaller, skulle 

dest innandöme säkert gifwa Diamanter. 

Malmjtcnarne borde äfwen i deras tanka innehälla 

Guld. Förgäfwes förestäldc jag dem 

at Christaller icke förwandlas til Diamanter, 

och at icke alt det är Guld som glimmar. 

Förblindelsen hade til större delen si intagit 

Sällstapets sinne, at jag började frukta a.fwarsamma 

fölld^r. Fem af de sammangaddade 

framträdde och förklarade, det Sällskapet 

si mycket lwit af resanb beswärligheter, 

at man beslutat dröja nägra mänader 

pä denna Ö, hälst man här hade öfwerfiöv. 

pä liftmedel; man wille emedlertid upgräfwa 

jorden, simia Malm och spränga klippor, 

för at komma ned til Christall - Grufworna. 

Man hoppades där träffa ömnighet af Guld 

och Diamanter, som sedermera i Europa 

kunde blifwa ganska nyttige. Denna förklaring 

slutades mcd edeliga försäkringar at man 

aldcles icke ändrade detta beslut, samt det 

pa»- 

*) Ltomeli» Hnan.s och bluk kärÄîllilcZ. 

»

Q)atten-(bn, Julii 1771. 207 

pästäende ot jag därtil stulle gifwamit bifall. 

Jag lofwade taga deras förstagi öfwerwägande 

och följande morgon meddela mit swar. 

Dalpä sammankallade jag mina wänn r til 

rådplägning. De rådde mig at antaga förstaget, 

emedan styrkan nu förestref lag, och 

de uproriste icke stulle läna örat at förnuftige 

föreställningar; deras hårdnackade lynne 

wore redan kändt, och saken kunde i annat 

fall drifwaS til det yttersta. Delta rad gaf 

icke mycken tröst; ty äfwen i den händelse, 

at jag fogade mig efter det skedde förslaget, 

hade jag icke annat at wänta, än ränker och 

stridigheter, som kunde wara ssadlige för mina 

medhällare. Jag tilbragte dcrföre natten 

mcd öfwerläggningar. 

Redan i dagningen war mitt Tält ömgifwit 

af de sammangaddade, hwilka fordrade 

mitt bestut. Mmc wänner höllo sig pä 

afstand, sör at inödfall komma mig til hjelp. 

Jag ansig rädligast at föreställa de mistnöjde, 

det jag beslutat lata tmdersöka, huruwida 

Malmen höll Guld eller icke; emedan det 

wore däraktigt at samla saker, som tjcnte til 

ingen fördel. Jag bad dem därföre sjclfwe 

wälja et par ärsirne Män, at göra detta 

prof, och om det lyckades at uptäcka Guld, 

wore jag beredd at förblifwa pä Ön, sä länge 

de behagade. Men Christallerne kunde 

icke gagna ost, emedan sädane aldrig förwandlas 

til Diamanter. De nöjdes ät det- 

!a

208 

Wattm-On, Julii 1771. 

ta swar och updrogo undersökningen ät än. 

6s

Wattcn-On, Julii i^7t^» 209 

ftln afhördc min berättelse med förundran, 

emedan han hela dagen haft Btepl,2non i 

sigte. Likwäl och dä Mannen war nog känd 

af sit förra upförande, höll jag rädligt förekomma 

et myteri.Isidan afsigt församlade 

jag mina pålitligaste wänner, hwilkas antal 

steg til )6 Man; aftöste waktcnpä Skeppet, 

sitte en post af 12 Man mcd 2 Canoner 

pä stranden, och lät de öfrige waka under 

Gewäret. Kl. 7 följande morgon instälde 

sig de til jagt utsände Personer mcd berättelse 

at de intet willcbräd träffat. Jag wiste 

ock mycket wäl, det de, i stället at jaga, 

tilbragt tiden hos Bt.pb2no>v; döljde cmedlcrtid 

mitt mistnöje; men dä jag förnam, 

at äfwen de, hwilka jag befalt laga 

Wattenfat och Segel, wägrat arbeta,förgick 

mig talamodet. Jag lst emot middagen 

hälla en allmän sammankomst, förestäldeistarkaste 

uttryck wärt läge, samt huru 

föga jag ffydt möda och beswärligheter, för 

nt upfylla Sällstapets wilja. Jag beklagade 

mig öfwer den otackfamhet man nu wisade 

mig med et nytt myteri, ftmt föresiälde den 

nöd, hwaruti de, som wägradc arbeta, bragte 

hela wärt Samfund- Sluteligen upmanade 

jag de uprorjste ltpgifwa de stal, som 

fölanläto dem lil tt för Män af heder och 

ära si owärdigt bestut. Ätstillige kastade därwid 

ögonen pä 3t^)!i2no',v, och ropade tilhonom.: 

Säg, 4cK wi wilje vnderstsdja dig. 

0 Wift

Watten-On, Julii 177t. 

210 

Wid detta tecken höjde Btep!i2now sin röst, 

sparade inga stymford emot mig, samt hotade 

pä stallet nedcrgöra mig och psnow. Jag 

afbröt HanS otidighcter, och höll et kort" tal 

til de sammangaddade, tackade dem för den 

del de tagit uti mina beswärligheter, och för- 

klarade, det jag hittilS, af ingen annangrund 

bchällit befälet öfwer dem, än för at, under 

en si farlig och mödosam resa, sörja för deras 

lif och hälsa; nu, dä största faran wore 

förbi, hade jag fattat det beslut, at nedlägga 

detsamma; de kunde säledes fritt wälja stg 

en annan anförare. För min del wille jag 

häldre lcfwa bland de wilde djuren, än med 

en hop otacksamme, hwilkas framtida upförande 

blott stulle blifwa en kjedja af nedrigheter 

och brott.. Därpä gick jag min wäg 

och fade: den som har wänstap och förtroende 

för min person, följe mig. Alle de,hwilkas 

pålitlighet jag kände, kommo til mig, 

och dcstutom 22 andra, hwilkas tänkesätt 

warit mig twifwelaktige. När jag kom i 

mitt Tält, räknade jag et antal af 63 personer, 

utom de sex som woro om bord. Jag 

hade säledes intet at frukta af de ftmman- 

swurne. Men följande morgon kommo utskickade 

ifrän Btepli2nowß parti, med denunderrättelse 

at HanS manskap bemägtigat stg 

Skeppet;det stod säledes uti mina motstän- 

dares magt at öfwergifwa mig; de tänkte 

likwäl mera ädelt, och försäkrade stg wilja 

är-

Watten-On, Julii 177?. 

ärkänna mig för deras Konung och Befälhafware, 

om jag lofwade förblifwa med dem 

pä denna Ö. At öfwertyga mig om deras 

redlighet, erbödo sig trenne af dem at stadna 

hos mig; de öfrige stulle ock straxt lefwerera 

Btepli2now i mina händer, pä det jag icke 

widare mätte hafwa nägot af honom at 

frukta. Tidningen om Skeppets eröfrande 

sitte mig uti stor bestörtning, den jag likwäl 

sökte möjeligast förborga. Jag bad dem 

därföre infinna stg uti en allmän sammankomst, 

hwarest jag lofwade yppa mina tankar. Detta 

skedde, och alla biwistade sammanträdet, 

utom BtcpK_now och tio Man, som lago om 

bord. Därpä föreställe jag dem, at ingen kunde 

högre önska förblifwa pä denna Ö, än 

jag; ätstillige betänkligheter afhöllo mig dock 

ännu ifrän detta beslut; i synnerhet wore antalet 

af wära Fruntimmer aldeles icke swarande 

emot Männerne;säledes kunde fridsamme 

förbindelser icke wänlas. Jag wore 

därföre willig at, under et tvist wilkor, 

inga i deras ästundan. Därwid ropade alle: 

Tyst, Tyst! Jag förklarade dä min afsigt 

wara at gä til Japan, tandstiga nära nägon 

Stad, och därifrän med wäld föra si 

mänga Fruntimmer wi kunde erhälla, jämte 

Boskap och Säd. Tillika gaf jag dem en helig 

försäkran, at med dem ätergä til Ön, 

samt där anlägga et Nybygge, si framt oe 

O 2 wil- 

211

212 

Watten-cbn, Julii 1771. 

wille understödja mig i detta företagande,fom 

kunde wara wärkjtäldt innom en manad. 

Knapt t>ade jag stutat tola, dä alle mcd en 

mun utropade: war Anförare! L.efwe 

mclr General ! De framgingo därpä 

oâ kyste mina händer. Sedan jag kommit 

si wloa, bcsalte jag atßtep^2no^v stulle hämtas, 

emedan jag fruktade, at denne urstnnige 

Mannen stulle sitta Skeppet i brand. 

En farhöga som si mtog allas sinnen, at 

man i största hast skyndade til stranden. 

seep!i3novv markte detta och mcnte sit folk förföljas 

af de mina, begaf sig därföre i land 

at distä dem, men blef icke litet bestört, dä 

han af sit eget manskap greps och fördes til 

wig. Jag satte honom under sträng bewakning. 

Följande dagen lät jag sammankalla 

hela Sällstapet och cmottog ny Trohets-ed. 

Tillika förpliktade jag mig, at sedan wi utfört 

wärt upsät,äterscgla til TVatten-Ön sch 

anlägga et Nybygge. 

Dftrpä utgaf jag befallningar til arbetets 

fortsättande med jagt, fiske, insamling 

af frukter och andra lift -förnödenheter til 

wär resa. Btspli2now lösgaf jagutur stn singenstap 

med det wilkor,at han stulle offenteligcn 

bedja Sällstapet om tilgift. Jag fann 

dock rädligt at förklara honom ostickelig til 

cll tjanstgjöring. Han begärte under wär 

franwaro qwarblifwa pä ön, men jag wägradc 

sådant under näg^n sörewändning, eme- 

Van

Tvatten-(bn, Julii i77i« 213 

dan jag icke dristade uptäcka mina cgenteliga 

afsigter. Manstapet war si fömöjot öfwer 

planen til det förmenta Nybygget, at det arbetade 

hela natten med största munterhet, 

och tänkte ej mera hwarken pä Guld eller 

Diamanter. Wi fängade här wälsmakelige Fiskar 

och »villebråd, som med frukter gaf wärt 

bord en angenäm omwäxling. Jag lät simma 

dag bringa SkepS-lasten om bord, jämte 

18 fat watten. Wi woro nu rikeligen förscdde 

för en hel manad. Pä stranden lät jag 

ock upresa et korst med följande pästrift: 

"Den 16 Julii 1771, ankrade Corvetten 

"Be. ?eter och Paul för denna Ö, förd af 

"iVs2Ulitx HuZ-st von LeniowlKi, Magnat af 

"Ungern och pålen, General uti palfta 

"Republikens tjänst, tilsinga tagen af Rys- 

"same och därpä af Kejsarinnan landtsör- 

"wist til Ramtschatka, hwarifrän han ha- 

"de den lyckan at rädda stg genom sin styr- 

"ka och sit mod." Ön är obebodd. Den 

har öfwcrfiöd af allehanda wilda Foglar, 

sundt watten och frukter. Hafwct gifwer 

förträffeliga Fistar. (Bredden är 32 gr. 47 

min. och längden frän Bolscharetst 355 gr. 

8 min.) 

Den 22 äterkom PZnnw frän en jagt 

med twä Galtar och ftere Pärl-hönS, hwilkas 

kött wi insaltade. Kl. 4 woro alla wära 

saker om Bord; lägret upbröts och Tälten 

inskeppades. Wid midnatten tystades anfar. 

O 3 Far-

214 

safwet, Maji 1771. 

Fartyget utfördes i örna Sjön med nägon 

«'öda, därefter blef winden gunstig och wi 

hade innan dagningen förlorat landet utur 

sigtc. Munterhet och glädje war mälad uti 

allas ansigten. Ingen klagan hördes. 

Den 23 war hettan stark. Hafwet ändrade 

sin färg och syntes gult. Jag lät därföre 

loda, men fann ingen botten. Manskapet 

klagade öfwer törst, hwarsöre jag landade 

Saltpeter j den dryck man tillagat pä 

kokade frukter. Hettan tiltog följande dagen 

si wäl som stormen. Kl. 6 sigo wi Land, 

det wi funno wara en Ö. (Bredd. 33 gr. 

27 m.) 

Den 25 war hettan ännu häftigare och 

stormen fortfor. Wi sigo äfwen en mängd 

swarta Ormar omkring Skeppet. Några ftytcnde 

Bussar, pä hwilka et stycke Siden 

fanns, försäkrade mig at wi icke wore fjärran 

frön Japan. Men dä jag icke med lodet 

fcck grund, slutade jag at wi befujino ost 

wid den samling af Öar, som omgifwa la- 

panesista Kusten. 

Jag war därföre hela 

nattm pä min wakt, men träffade lyckligtwis 

intet hinder. Wid dagningenropade folket 

iMastkorgen: land, hwilket wi dock pä 

fördäcketicke kunde redigt stönja förr än kl.9. 

(Bredd. 33 gr. 28 m.) 

Den 26 hade wi härligt wäder, men 

Zrufwelig hetta. Wi fördiftglade en Ö. Ät< 

ffillige begärte tilständ at landstiga och under-


dersöka de närliggande Öar, som til äfwentyrs 

kunde wara bebodde. Jag lofwade si 

mycket häldre bifalla denna ästundan, fom 

jag därigenom sattes i ständ at förbättra mina 

högst bristfälliga Sjö-kort. Klockan half 

til 4 ropade KusnetlcKow frän Mastkorgen, 

at han sig et Skepp, strax därpä, fyra, 

och widare et stort antal. Jag upsteg med 

min Kikare, och urtäckte en hel Flotta , som 

styrde NW. Natten inföll och hindrade ost 

upjaga desta Skepp. Emedlertid fortseglade 

jag med Lodet i hand. Klockan 6 uptäck e 

jag en lag Kust, mid'för Stäfwen , gjorde 

därföre slag pä slag och utsände Kulnetlcnon 

i Jullen med 6 man, at inhämta kunskaper. 

Följande morgon, da strömmen drog ost emot 

Kusten, och mit manskap pä ftera stött icke 

ätcrkom, gick jag til ankars. Kuln-tlchow 

anlände och berättade Ön wara obebodd; af 

nägra Brädhyttor, som där träffades, samt 

eu myckenhet Fistben, slutade han, det lapanesarne 

endast besöka denna Ö förFisket. 

Wi seglade widare, denna och 

följande da, 

gen förbi flera Öar, och sigo alla nätter eldar 

pa Kusterna. Jag inseglade omsider uti 

en Wik, där Skeppet liksom rakade inuti 

en ffog af Master. Det war en Fiskare-Flot- 

ta af ungefär tusende Segel. Folket war endast 

systclsatt med sin näring, och ingen tycktes 

gifwa pä ost den minsia aktning. Nägre, 

som foro ost förbi, ropade: siasli w ttol- 

O 4 

lZncl;

216 

saftvet, Julii 1771. 

l2nci z 1?i251i tu Bin6xii andre äter: K!_M2U. 

(l2bu^. 

Klockan ii nalkades et wäl bygdt Fartyg 

och hälsade ost. Dcst Master woro sirade 

med Wimplar af åtskilliga färgor, och 

tecknade mcdbokstäfwer. Da wi icke kunde swara 

Capitamen pälapanesista, cllergöra ost be, 

grigellge, stickade h..n ost ändtcligen sin Julle 

med Lina, och wi kunde af Matrosernas ätbördcr 

sluta, at de wille inbuxera tvärt Skepp. 

Jag lät därföre nedhista uti Jullen twä Tag, 

hwilka de snart fortstaffade til Fartyget, som 

strax histade Segel och med tilhjelp af 80 

Roddare inbragte ost uti wiken i största hast. 

Wi anlade där pä 12 famnars djup. Jullen 

äterförde wära Tag, men ingen af manstapet 

dristade komma om bord, och dä jag 

wille wisa 

ga det minsta; pekade ock pä halsen, liksom 

et tilkänna gifwa, dtt man wid lifsstraff icke 

wägade njuta min wälwilja. 

Följande dagen besatte sig sitta wära 

Gcwär iordning samt ladda Canoneri-e med 

lSkrot i händelse wi, sisom nagre förmodade, 

stulle blifwa anfallne. Därpä sände 

jagKulnetlcKow och Windlgä i land med 

12 man, och lämnade ät den sistnämde etHolländskt 

Bref, hwaruti jag förklarade mitsyft 

ttlnätte och anhöll om frista liftmedel. Där- 

A

Japan, Julii i?7i. 217 

til lade jag 3 Hafs-Utterstinn och sex Märdstinn, 

sisom en gäfwa til Befälhafwaren i 

orten. Dä jag icke höll radligt at öfwerlemna 

mina utskickade at folkets näd, lät jag 

buxera Skeppet 2ô famnar närmare ät 

landet. 

Kort därpä sigo wi tre smä Bätar ro 

efter wär Julle och föja den til Stranden. 

En i wägen liggande klippa hindrade ost se 

landsti.gningen, och jag war mycket bekymrad 

öfwer mit folk. Min oro ökades stundeligen, 

dä jagtil kl.9 ickesigJullen äterkomma, och ut, 

posten wid samma tid ropade at tre eldar nalkades 

Skeppet. Jag fann at si skedde, och 

utsände strax 16 wäl bcwäpnade man iSlupen, 

för at undersöka det som war pä färde. 

De kommo snart tilbaka mcd den underrättelsen 

at wär Bät war pä hemwägen, at wart folk 

tycktes wara gladt och beledsagades af lwänne 

Bätar. Kort därpä ropade ttulnetlcliow 

ost til at fälla linan, och Herr Wjnd.26 k-om 

om bord med en Japanesare, som war wäl 

klädd och bar Sabel wid stdan. Denne nalkades 

ost mcd mycket förtroende och höll et 

längt tal, hwaraf jag icke förstod et enda 

ord. För at ätminstone utreda något, lät jag 

kalla Lollî-en, hwilken under sit treåriga 

tvistande i lakutst lärt detta språk af en 

Japanesare, som strandat wid Ramt- 

schatka, men sedan i Moscau lärt sig 

Rystcm och af Senaten underhölls, för at 

O 5 

lä- 

G

218 Japan, Julii 1771. 

lära Siberiens innewänare Japanesiste spräket. 

Men til all olycka hade Kong war emedlertid mycket orolig, til 

dcst jag af KulnetlcKow och Wmblaci inhämtat 

omständelig berättelse om deras förrättning; 

öfwerlämnadc därföre Japanesaren ät 

?ZnQw och Lolllarew, som fördehonom imin 

Kajuta. 

Herr WjnblZd gjorde därpä följande 

berättelse: "Sä snart de Japanesiste Väe, 

af hwilka wi förfölgdes, upnädt ost, 

uisiapet otz et tecken, i det hwar och en 

lade >a wanstra hand pä bröstet, hwilket wi 

pä samma sätt beswarade. Därpä gjorde de 

..st tusende slags andra teckningar, af hwilka 

wi icke widare förstodo, än atde önskade,dct 

wi mätte landstiga, hwilket jag äfwen mcd 8 

man wärkstäloe. Pä stranden träffade wi 

200 man til häst och et lika antal til fot, 

wäpnade med Vägar och Lantsar. De hälsade 

ost w.^ligt, och dä de märkte, at wi gerna 

wille fara til den framför otz liggande 

Staden eller Vyen, tilbödo de ost Hästar, 

dem wi ock emottogo. Wi blefwo säledes under 

et högtidligt antagande, fördetilet Slott, 

som lag wid yttersta ändan af Staden, ungefär 

en fjerdcdels mil ifrän stranden. Wi 

siego af, och blefwo därefter infördepä Borggärden, 

hwarist en Ständspcrson mycket höft 

ligt

Japan, Julii 1771. 219 

ligt emoltog och beledsagade ost i en stor Sal, 

som hwilade pä pelare. Där träffade w, en 

annan förnäm Herre, som satt pä en Soffa, 

och tiltalade ost med:5iM (3ui3l-jm2z, hwil- 

ka ord wi icke förstodo, hwarsöre wi endast 

gjorde honom en hälsning, och tecknade, at 

wi icke begrepo hwad han sagt. Därpä sade 

han: 60112nc1. Detta förstod jag och gaf 

honom mcd tecken tilkänna, at wi icke woro 

Holländare. Därefter sade han: lû Bm6/.i, 

och dä jag äter tecknade, at jag icke förstod 

honom, fortsor han, pilipine, 1"u Ll2« 

Xi, Kîm,lû När jag pä 

alt detta swarade nej, slog han pä en Trumma, 

som stod jämte honom, wid hwilket tecken 

ftere betjenter inträdde, och pä erhållen befallning 

utgingo, men strax ätcrkommo med 

böcker och pappers-rullar. Han uprullade den 

ena efter den andra, och dä han omsider fann 

det han sökte, gaf han mig en wink at komma 

närmare, samt wisade mig en Charta, 

pä hwilken jag tydeligen igenkände Javan, 

China, pbilipinsta Oarne och 

jämte et siycke obekant Land, som ungefär intog 

Europas läge. Därpä fattade han mit 

finger och tcckmde, at jag stulle pä Chartan 

utmärka hwarifrän wi kommo. Jag pekade 

pä Europa, hwilket bragle honom i stor för- 

undran,denhan tilkännagaf med utropande af: 

dl2M2nclgk>e2) det han ofta uprcpade. Dä 

han widare tycktes twifia pä min upgift, styrkte 

'»e

220 Japan, Juli, 1771. 

te jag den med hans egen Charta, ochbemödade 

mig at lata honom första, det wi af 

wär länga och beswärliga resa woro aldeles 

bragle i forlägenhet och behövde liftmedel. 

Han tycktes begripa mig, pekade pä sin mun 

och mage, samt inkallade strax sina betjänter, 

med hwilka han talade en god stund. Jag 

self längtade ock at äterkomma til Skeppet; 

vsmerlämnade bonom därföre de medbragte 

S,ö-Utter- och Märd

Japan, Julili771. 

221 

och det är han som nu aftägger sit besök." 

(Här ssutadc Herr Winbl2ci sin berättelse.) 

Jag bcgaf mig nu til Kajulan at wisi 

den Japanesiste Officeraren nägra höfiighetcr, 

samt gjorde, förat winnaHanS förtroende, honomen 

stänk af 2 Zobelstinn,hwilkas wärde han 

tyckteskänna. Han lät änteligenpåtruga sig dem, 

dock under kraftigaste fördehall,at jag stullehälla 

sidanthemligt. Därpä lade han Skinnen tilsammans 

och gömde dem sorgfälligt under stna 

kläder. 

Dä han äterkom pä Däck, gaf han befallning 

at astasta Bätarne, tog afstcd och 

förböd otz pä det strängaste at gifwaRoddarne 

det minsta. 

Det förrad wi erhölls, bestod of 25 

Säckar Ris, 4 toppar Puder-Säcker, 3 Krukor 

The, en Kruka ganska fin skuren Tobak, 

i5Krukor insyltade Frugter, 8 Swin^), 2 

tunnor salt Fist, 6 Fat angenämt Wm, un- 

gefär 52 Höns, en myckenhet Lök,Pomerantscr, 

Citroner, Ananas och andre frugter; 

men det som mast gladde mina kamrater, war 

blicken af 3 Fat, fylde med en witz stark 

dryck 55) 

Klockan 

") Enligt Prof. sKllnde!3s Resa, upfbda lapttNkserne 

inga Swin, men Kämpker berättar, at dehe krcawe 

i wiâ Provincer hällas för Chinelernas Åknings 

hwilka upköpa dem. 

**) Fdrmodeligm 3,g11i, som ghres af Ris.

222 

Japan, Julii 1771. 

Klockan 6 kom en Bät och fördeom bord en 

ung ganska wälklädd man, som tycktes wilja talamed 

mig. Mendä jagaldeles icke förstodhans 

spräk, lät jag hämta LolKarew, som efter 

mänga inhämtade förklaringar, ändteligen side, 

det innehållet af den främmandes tal gick därpä 

ut, at en stor myckenhet folk önskade se 

Skeppet, men fruktade för Canonerna, dem 

de i sit spräk kallade "lîppo. 

Jag lät si godt min Tolk kunde ästadkomma, 

betyga det hwar och en stulle wara 

wälkommen, och pä det man mätte desto bättre 

begripa mig, bcfalte jag i Främlingens 

närwaro sätta trä-proppari CanonernaS mynningar, 

hwaröswer han sade mig mänga höf- 

lighcter och 

ändteligen lämnade Skeppet. 

Jag lätdärpärwätta och sturahela Skeppet, 

för at kunna desto anständigare cmottaga besöket,och 

wi hade knapt slutat detta arbete,dä wi 

sigo tre Bätar nalkas. Hwar och en Bät 

förde en förnäm Ståndsperson med sin Solskärm, 

och Herr 

berättade sig hafwa 

sedt en af dctza Herrar strifwa hos Slottets 

Befälhafware. Sä snart de lagt til,steg» 

de om bord utan omswep,och wi emottogodcm 

med uprepande af: 6u231im35. LolKzren 

war min Tolk och til den ändan ganska 

wäl klädd. Han fölgde mina befallningar 

med yttersta noggrannhet och gjorde wid hwart 

och et ord de djupaste bugningar; hwilke sannolikt 

woro HanS största förtjänst wid detta 

tilfälle, 

-,

Japan, Juliii771. 223 

tilfälle, ty af hela hans /plkning kunde jag 

stuteligcn icke första det ringaste. Dä jag 

tydligt nog sig, at Japaneserne wille försäkra 

mig om deras wänstap, si bekymrade 

jag mig föga om det öfriga. För at gifwa 

dcsta wänstapsfulla tänkesätt mera wigt, tog 

jag Herrarna afsidcs, och gas ät hwardera 

af dem et par Märdstinn, dem de emottogo 

med sior fägnad och tacksamhet. Denna gäfwa 

tycktes göra god tvärkan. De önskade 

sedan betrakta Skeppet, och jag ledsagade 

dem öfwer alt. 

En af dem, som hade Blyartspenna 

och papper, upteknade flera Caracttrcr, och 

sedan han upgätt pä Däcket, undersökte han 

Canonerna, stref därefter nägot pä sit papper, 

förmodeligen Canonernes antal. Därpä 

begärte han weta huru stort wärt Sällskap 

war, hwilket han lätt kunde utröna, emedan 

jag lätit upställa alt manstapet -pä 

Däcket. Han räknade det och tecknade sig 

antalet til minnes. När Japanesarne blefwo 

warse wära Fruntimmer, upkom en allmän 

förundran. De upförde sig likwäl med 

största grannlagenhet, gäfwo ost med tecken tilkänna, 

det dcste sannolikt mycket lidit under 

resan, och foro därpä sina färde. Nägra 

timmar därefter ankommo 2 Bätar med liftmedel, 

26 Fat Watten, 2 Fat af et stags 

stark Dryck och nägra mälade Tafi>.r. Roddarne 

sterginZo st snart Batarne blifwit utlastade, 

sch


224 

och wägrade emottaga hwad

Japan, Julii i77i° 225 

Dä wi kommo til den lilla Vät-flottan, 

topade alle Japanesarne: NK lHn; hwarpä 

somlige rodde förut, somlige efter, tre och 

tre, alle pä lika afstand. 

Sä snart wi kommo til stranden, utbreddes 

för mig och mina kamrater Tapeter,pä 

hwilka wi stulle sitta, och sirax därefter frambärs 

The jämte inlagde frukter. Sedermera 

ftamfördel Bärstolar s), uti hwilka man bar 

ost ungefär en fjcrdedels mil, och en Tropp 

_Ncmstap, anfördt af 13 Officerare, ledsagade 

otz. Man nedsatte ost framför en Trägärd, 

wso hwilkcnö port twänne Skildtwakter 

stooo, hwjlka äfwenledes ropade: l^ll 

Ui2N. 

Sa snart wi ingätt, btefwo wi emöttagne 

5f twänae prägtigt klädde Herrar, hwilka 

först talade med den gamla mannen, och därpä 

hälsade mig mid tre djupa bugningar. De 

togo mig sedan under armen och förde mig 

til et litet HuS, som stod midt uti Trägarden. 

Dä wi kommit inemot detta hus, gäfwo 

de mig tilkänna,,at wistadcs 

därstädes, och wj träffade honom wärkeligcn 

sittande pä en Soffa, Han war klädd i blätt 

och grönt Sidentyg, och bar en gul Gördel 

v Sä 

lapaneserne kalla deM De bestrifwsi 

Prof. iKunberL3 Resa ):je Del. sid. 109»

226 Japan, Julii 1771. 

Sä snart jag hälsat honom, frambärs äfwen 

en Soffa ät mig. 

Han gjorde mig därpä tre frägor: hwem 

jag war, hwarifrän jag kom och ihwad afsigt 

jag infunnit mig pä Japan. Jag swarade 

mcd LMZrenz tilhjelp, at jag war en 

Europeisk KriZSHjelte, som genom tilfällighet 

och storm blifwit drifwen til Japan. Men 

da han icke kunde wäl första min Tolk, föll 

han pä den tankan, at göra sig begriplig genom 

Mälare. Deste besattes strax framtaga 

Pcntslar och Papper, samt mala sidane 

figurer, som uttryckte de ämnen, om hwilka 

lîlKZmln wille tala med mig. Den första 

figuren stulle föreställa min person, (men war 

mig, kläd-drägten undantagen, aldeles icke lik,) 

sann l^lik2mni, som räckte mig ethjerta. Förat wisa, det jag ganska wäl begrep detta spräket, 

tog jag Bilden och tryckte den til mit 

bröst, hwaröfwcr 

syntes mycket fäg- 

na sig, tilsade mig komma närmare och gaf 

mig sin hand. Han talade en god siund mel) 

nägre af sit Folk, hwllke strax införde mina 

kamrater, dem jag med flit utsökt ibland Sällstapet. 

Deras gestalt och storlek sitte honom 

iförundran.Han lät mäta dem, och aftekna deras 

ansigten, hwilket skedde pä etögnablick,emedan 

blott anletsdragenmedstreckar utmärktes. Af 

HanS tecken och äthäfwor slöt jag,det han önskade 

weta hwarföre jag war af lägare wäxt än de öfriga. 

Pä det jag stulle tydeligen beswara 

den-

Japan, Julii _77t. 227 

denna fräga, lät jag frambära en lag Pall, 

sitte min högra fot därpä, och nu säg han 

min naturliga längd, hwilken aftvenlcdeS föreföll 

honom otvanlig. Med mycken möda 

gjorde jag honom begripligt, at min högra fot, 

genom et sär, dtt jag i krlg ärhällit, blifwit 

fyra tum kortare, hwarföre ansenligt lutade 

ät en sida och förlorade min egenteliga 

högd. 

Aftonen lfwerrassade otz under wärt 

samtal, och han bad mig blifwa qwar öfwer 

natten, yttrade ock stn önskan, at jag mätte 

hos honom tilbringa tre eller fyra nätter, emedan 

han med det första wäntade en Man, 

fom kunde tala med mig, hwilken tidning war 

mig angenäm, hälst jag önskade inhämta Onägra 

underrättelser om Landet. 

Klockan 9 lämnade han otz och wi fördes 

til et hus, som lag ganska nära Pallat- 

set. Man undfägnade otz med Thee, Ris, 

torkad Fist. stekt Kött, inlagde Frugter, m. 

m. samt wid flutet af maltiden, med ganska 

sött Win. Det föll otz mycket beswärligt och 

owant at pä Japanesernes sitt äta med 

smä Pinnar, och Vctjeningen hade nog systla 

at lära otz, huru wi stulle handtera dem. 

Efter maltiden utbreddes Kuddar pä Tape.en, 

och wi hade en god sömn. Följande 

morgon berättades mig ifrän Skeppet, at 

Japaneserne stickat otz 100 Säckar Ris, 

P 2 20

228 

Japan, Julii !?7i. 

20 Swin, en stor myckenhet Frugt, torkad 

Fist, Win och Höns. 

mig at l^!i!i3mlu kom. 

Klockan lo sades 

Jag gick honom til mötes, och sig honom 

ankomma i sällskap mcd tre Bonzer, wid 

hwilkas Gördlar langa Radband hängde. En 

af dem hälsade mig pä god Holländska. Konungen 

steg mig närmare, räkte mig handen 

och gaf mcd tecken tilkänna, at jag kunde inlåta 

mig i samtal med den nykomna Bonzen. 

Jag sade därföre den ststnämde en höflighet, 

j anledning af den färdighet, hwarmed han 

talade et främmande språk. Han tackade mig 

lika höftigt och försäkrade, dtt han stulle anse 

för nöje, at i någon del wara mig til tjänst. 

Jag är född i Tusa fortfor han, och när 

mina föräldrar nödgades bo uti Fimo, hade 

lag tilftlle at lära Holländska språketitTlangasaki. 

Jag blcfßonZe, för atundandragamig 

werldsiiga magtcns ok. Därefter berättade han 

mig, at war Konung öfwer Provincen, 

och förmäld med en af Kejsarens 

Döttrar, samt därjämte en af de lärdaste 

Männer i landet, kände Stjerne-läran fullkomligt, 

ägde et af himmelska egenskaper upfylde 

hjerta, och hade aldrig tilfogat nägon 

mcnnista den ringaste olägenhet. Han war 

därföre tilbeden istt Län och af alla andra 

oandeligen älskad. 

Därefter brgärte han weta hwem jag 

war och huru jag kommit til Japan. Jag 

Mrde honom en kort bestrjfning om mitFäder-

Japan, Julii 1771 229 

dcrnesland och i3uropa i gemen, om hwilken 

Werlds-del han sade sig hört något talas. 

Sedan berättade jag, huru jag fallit i en 

stagtning och blifwit af Nystarne gjord til 

krigsfänge, hwilke sirat folkrätten och förwist 

mig til Ramtschatka i elände och slafweri, 

hwarutur jag, med min behjärtenhct, 

räddat mig för at äterreft til mit Fädernesland. 

Widriga windar hade nödgat mig taga 

land i Japan; jag hade dock med bekymmer 

och fruktan landstigit, emedan Hollän- 

darns af ilska utbredt det ryckte, at Japaneserne 

dödade alla Christna. Wisterligen, 

inföll han, är en Kejserlig förordning utfärdad 

at icke tala nägon Spansk eller portlt- 

Zisist Christen i Landet; men den utesluter 

aldcles icke andra Christna Nationer, som icke 

tilfoga Riket nägon olägenhet. Han wille säga 

mer da l_lilll_mliilätkallaost. Wi begäfwo otz til 

hans PallatsiTrägärden, ochblefwo undfägnade 

mcd Thee och Frugter. BonZen berättade Kommgen 

hwad han hört af mig, och dennegjorde 

mig flera frägor om sättet atförakrigiEuropa. 

Han beklagade mitödeoch ärbödmig atqwarblifwa 

i Japan, samt lofwade hos Kejsaren utmärka 

mig en ansenlig beställning i Armcen. 

Jag tackade honom för hans godhet, men 

undanbad mig HanS tilbudi anseende til min 

Famille, hwilkcns omständigheter lagomig ömt 

pä hjärtat. Han gillade mit beslut och gjorde 

Mig åtskilliga frägor om Holiändarne, 

P Z hwil-

230 - Japan, Julii 1771. 

hwilkas wärkeliga Historia jag fann godt 

at meddela, hwarefter han sturel.gcn tackade 

mig, at jag framlagt sinnmgcn;ty sade 

han, jeg wiste ganska wäl, at Holländarns, 

endast woro en lien Nation, bestående af 

Köpmän, sim stodo under en Förste, hwilkens 

beskydd de köpte med penningar. Jag 

tog mig därpä den frihet at fråga, om han 

ansäg Holländarns för Cdristna. Köpmän, 

swarade han, hafwa ingenReligion. Deras enda 

tro bestar uti omtankan at förwärfwapenningar, 

och med tron pä Gud bar det sina goda 

wagar. Detta yttrande war mig cmgcnämt 

och jag wor färdig at framställa flera frägor, 

dä man kallade ost til bordet. Et litet alns 

högt bord war midt emot >)ljl(2mKi dukat för 

mig. MN-rätterne bestodo uti Ris, Stek, inlagde 

Frugter och mångahanda Confecturer 

jämte en dryck som liknade Mjöd. Under 

hela maltiden talade Konungen mcd Bonzen. 

När andra anrättningen frambärs, frågade 

han mig, om jag wore en ägta Christen och 

hade nog mod at upoffra mit lif för fortzet. 

Jag swarade, at jag endast ansig korstet eft^r 

dest inre wärde, och trodde mig ingenstädes 

finna nägon si däraktig Nation, hwilken 

af den orsak dödade mig, at jag pästod träd 

wara träd och hwarken mer eller mindre. 

Ri hafwen icke förstätt mig, fortfor han, 

min fräga war, om ni stulle hafwa nog frimodighet, 

at upoffra lifwet för Eder Gud, 

Om


Om jag upoffradc lifwet, swarade jag, för 

min Gud, si skedde det tillika sör Japanesernes 

Gud, emedan jag endast ärkänner en 

Gud, all tings Skapare. Detta swar war 

honom til nöjes och han utropade: Namlmci^K^; 

lät ock genom BonZen siga mig, at 

min Religion wore Japanesernes, däräst 

jag icke trodde nägot sirzkildt. Jag uprepadeän 

en gäng min tros-bekännelse, och försäkrade 

honom, det jag icke trodde pä nägon annan 

än den enda Guden, all tings Skapare, samt 

at min hela Religion bestod däruti, at göra 

mina medmenmffor si mycket godt jag kunde 

ästadkomma, samt at icke tilfoga nägon men» 

nistct orätt. TXirpä omfamnade han mig ech 

utropade: 8incl?u!l^! 5mc13u!12 ! (Skönt! 

Skönt!) och gick sina färde at sofwa middag. 

Jag gick sedermera uti Bonzens sällskap 

at ftatsera i Trägärden, och blef af honom 

underrättad om detta stora och rika LanoetS 

StalS-författning, Police, m. m. hwilket jag 

teknade mig til minnes. 

Följande dagen den 31 begärte Aonzen 

mit tilständ at se Skeppet. Jag lät Lo/lig. 

len ledsaga honom om bord och"gjorde den 

anstalt, at han blef med all höftightt och aktning 

bemött samt begäfwad med nägra Zobelstinn. 

Tillika besatte jag, at 6 wackra 

Hafs-Utterssinn, samt 24 Räf- och 24 Zvbelstinn 

jämte 40 wäl polerade Gewär och 2 

Canoner pä stna Lavetter stulle bringasi land. 

P 4 Se-

232 


Sedan Bonzen utwärkat mit manstap tilständ 

at gä i land, lät jag dageligen nägon del af 

Besittningen njuta denna förmon. 

Emot aftonen kom Bonzen tilbaka och 

tackade mig si wäl förskänkerna som den höslightt 

man honom bewist. Wi spisade för 

ost sjelfwa, emedan Konungen afrest til en wist 

närliggande Stad, och jag fann under samtalet 

si mycket wett och si mänga kunskaper hos 

denne Japanesare, at wi icke ätstilgoes förr 

än längt fram pä natten. 

Följande morgon blef jag underrättad, 

at de stänker jag ämnat ät Konungen, woro 

pä wägen tillika med ?2non, Lltlmlin och 

Kulnottcnon, och klockan 20 hade jag det 

nöjet at se dem imit Rum. Jag ärfor til- 

lika, at pä Skeppet alt war lugnt och 

i god 

ordning, samt yt mit manstap genom sit goda 

upförande, förwärfwat sig de inföddas 

kärlek. Klockan 11 kungjordes Ulik2mluB ankomst 

genom buller och ljud af hundrade 

särstildta Instrumentet-. Bonzen tilstyrkte 

mig at gä Konungen til möte och föreställa 

honom mina kamrater, det jag ock gjorde. 

Första samtalet bestod blott uti wanliga 

höflighets-bctygelser. Men si snartBonzsk 

fick tjänligt tilfälle at nägot anmäla 

om de ankomne stänkcrne, wisade Konungen 

si stor ästundan» at taga Hem i sigte, at 

han uMt middagen och strax förfogade 

siZ


sig til mina rum. Dä jag öfwerlämnade 

deste sirstildte saker, höll jag tillika et kort 

tal, hwilket Konungen med förbindligaste upmärksamhet 

afhörde. 

Därpä fölgde jaghonomtilMatsilen,hwar, 

äst jag fann 35 dukade bord, hwartdera för 

3 personer. All ting war anrättat med yppersta 

smak och ordning och under maltiden hördes 

flera Instrumenter,hwilkas ljud wäl warförwirrat 

och hopblandat, mendock icke obehagligt. Eftermiddagen 

gingo wi uti Trägarden, hwaräst 

Gewärcn försöktes pä tvist afständ. Mälet 

war et med Papper öfwerklädt Trädstycke. 

Flere af mina kamrater utmärkte sin skicklighet. 

Omsider önskade Konungen sjelf göra 

et prof, och lät framleda en Häst, den stottet 

si wäl träffade, at han stalp pä stället. 

Konungen signade sig därät obestrifligt , 

och blef si hänryckt, at han försäkrade, det 

jag af honom kunde begära alt, utan fruktan 

för afslag. Jag nyttjade detta ögneblick, 

och utbad mig tilständ at återkomma 

til hans Land, och under hans beskydd där- 

städes inrätta en handel. Hans swar öfwerrastade 

mig, ty han biföll min begäran utan 

minsta betänkande. Edra tankesätt, tillade 

han, hafwa qwäft alla de fördomar, dem 

jag frän barndomen insupit genom sägner; jag 

wil icke allenast meddela eder mit beskydd uti 

Mit Land, utan stal ock anwända mit bemödande 

hos Kejsaren och söka utwärka eder 

P 5 til.

234 Javan, Julii 1771. 

tilständ, at edre Skepp ma besöka alla andra 

Hamnar i Riiet. Förliten eder pä mit löfte, 

si länge edra afst ttr blott stadna wid 

handel och ni icke sirafnen at införa nägon 

NY Religion, eller at bygga Fästnmgar, eller 

at förwärswa eder magt ibland ost. Han stukade 

därmed, at han lofwade mig innan 

min afresi, bekräfta wära öfwerenskommelser 

med ed. 

Emot aftonen märkte jag anstalter görastil 

en stor Illummation, och da min Bonze 

icke war tilstädcs, rakade jag uti stort bekymmer, 

innan jag kunde inhämta rätta anledningen 

til desta tilrustningar. Bonzen kom nägot 

senare än manligt, och sade mig, at Konungen 

lätit sammankalla sina förnämstaHerrar 

samt önskade föreställa dem min person, 

hwarföre han anmodat mig at komma i hans 

rum; och da Bonzen sjelf cmsig nödigt, at 

jag underrättades om de plägseder, hwilke wid 

sidane tilfällen iakttogos, si ätog han sig den 

mödan, och förde mig sedan til en stor Sal, 

trappan, emottogS 

hwaräst jag wid nedersta 

af twänne kostbart klädde Herrar, hwilke förde 

mig in uti rummet och stälde mig midt emot 

Konungen, som sitt pä en dyrbar Ta- 

et antal bewäpnade 

pet och hade pä sidorne 

Herrar med dragna Sablar.Irätt rad emellanmig 

och Konnngen suto adcrton Japanesiste 

förnäme Herrar, äfwenlcdes pä Tapeter, och 

bakom hwar och en af dem stod et antal wäp- 

Nll-


nade personer. Bonzen tog stn plats jämte 

mig, och HoS Konungen stodo nägre Lärde, 

med Papper, Bläck (Tusche) och Pentstar. 

En af desta frägade mig med hög röst,hwem 

jag war; hwarifrän och af hwilken orsak jag 

infunnit mig pä Japan, simt hwart hän jag 

ärnade mig. Bonzen tolkade desta frägor 

och jag beswarade dem pä simma sätt, som 

förr. Därefter frägades, om jag wille öpna 

handel emellan mina Landsmän och laoaneserne, 

simt hwaruti den stulle bestå. Det 

första bejakade jag, men ursäktade mig i an- 

seende til det senare, emedan jag icke war 

nägon Köpman och säledes icke kunde med 

wisthet utstaka mit Lands handclsw .ror. Wid 

min första resa wille jag medbringa Köpmän 

och stulle dä wara i ständ at inga ordentelig 

handels,förbindelse. Konungen swarade endast, 

ot Skeppet borde wara defraktadt med PälSwark, 

hwilket jag äfwen lofwade. 

Hans stuteliga önskan war, at jag icke 

stulle til Japan öfwerföra nägon Bok, som 

angick Religionen och än mindre nägon Bonze 

af min Nation, hwilket jag äfwen lofwade. 

Därpä tilside mig Bonzen at afträda. 

Kort därpä kom han til mig med den 

tidning, at l^ljlc2mKi war sinnad resa til 

Staden Rilinige, men at han förut wille 

göra mig stänker och gifwa mig en Flagg, 

af hwilken man stulle igenkänna mig wid min 

äterkomst


236 

äterkomst. Destutom wille han anförtro mig 

en Herre,, som stulle följa mig pä resan 

dock under wilkor, at jag, wid första tilfäll 

förde honom tilbaka. 

Om aftonen fick jag underrättelse frän 

Skeppet at alt war segelklatt och et stort förrad 

liftmedel inlastett. Med nöje förnam jag 

äfwen, at wära Fruntimmer haft besök 

af de Japanesiste, simt af deste ärhälli 

stänker. 

Klockan lo dukadesimit rum för mig, 

mina Officerare och Bonzen. 

Klockan 6 följande msrgon ankomma 

twä Herrar anförde af Bonzen, och bragtc 

mig de stänker Konungen bestämt. Bonzen 

sade tillika, det han hade befallning at sölja 

mig om bord , eller ock göra mig sällskap 

si länge jag wille tvistas iland. Skänkerne 

woro en Sabel,inlagd och zirad med Guld, 

samt et Gehäng,besatt med dyrbara pärlor; en 

fullständig förgyld Porcellains - Service, en 

myckenhet The och Tobak, en Flagga den jag 

stulle hista wid min äterkomst, en liten Loda 

mcd Jouveler, simt en annan uti hwilken 50 

Guldstycken lago, hwartdera om twä och en 

fjerdedels Uns wigt. Deste sistnämde wor 

ämnade at bestrida resekostnaden för den uno 

ga Herm, hwilken mig ock nu förestälde 

of Bonzen. 

Sä siart mig berättades, at Konungen 

bortrest, underrättade jag Bonzen, det jag

Japan, Julii 177L 237 

äfwen war färdig at gä om bord, hwilket beswt 

strax tolkades för en närwarande Herre, 

hwilken lät framskaffa Bärstolar, uti hwilka 

wi buros til stranden, hwaräst en obestrifiig 

myckenhet folk samlat stg och ropade lîi 1.1- 

-j^n. Trettio Bätar woro där färdige at föra 

ost, Bonzen och de twänneJapanesiste Hcrrarnc 

om bord. Dä deste sigo min Julle 

wara förnött, läto de strax frän stranden 

hämta en ny, ganska wäl arbetad och med 

Fernista öfwerstrukcnBät,hwilken mig stänktes 

iKonungens namn, för hwilken höftighel jag 

sökte wisa Bonzen och bägge Herrarne min 

erkänsla. Samme Herrar lämnade mig twäPappers-rullar,hwilka 

sisom Bonzenberättade, innehöllo 

Konungens för mig utfärdade tilständ 

ot återkomma til Japan. Alle tre anmälte 

hos mig pä det bästa den Unglingen, som 

mcd mig stulle afrcsa, och hos.hwilken jag 

icke märkte ringaste bekymmer, ehuru han befann 

sig ibland främlingar. Därefter äterforo 

de til lands. 

Jag ärfor af Herr Kmllien, at mina 

kamrater, under min fräwaro, öpnat en 

ganska förmonlig handel med Japaneserne, 

i det de föryttrat en myckenhet Pälswärkför 

Guld, Porcellain, Pärlor och andra'saker. 

Jag församlade ock hela Sällstapcs, för 

ot afgöra, om wi nu stulle wärkställa wart pä 

N)atten-ön fattade beslut, at med wäld förskaffa 

ost FruiGtim.mr; men ingen dristade 

swa-

Japan, Avg. 238 

1771. 

swara därpä. Jag nyttjade denna almänna 

tystnad til anledning at föreställa,det jag ansäg 

rädcligast fortsätta resan til China och Canton, 

hwaräst wi kunde försälja wärt Pälswärk, 

finna utwäg at ätergä til Europa, och 

sedermera under skydd af nägon Potentat, 

ulföra wär Plan at anlägga et Nybygge. 

Et sädant skydd kunde icke fela ost, dä 

wl hade den lyckan at sta i öppen handelsförbindelse 

med Japan. Knapt hade jag slutat 

tala, dä hela Sällskapet ropade, dtt jag ägde 

följa min egen wilja;de wille lyda mig 

utan förbchäll. Pä denna försäkran lät jag 

hista Japanesista Flaggan och lyfta ankar. 

Därefter, och sedan jag lostat 21 afstedsstott, 

styrde jag söderut. Wi träffade 

en oräknelig myckenhet Fiskare, som alla wid 

förbifarten ropade: l_lli (l>2n. 

Den 3 infunno stg flere ef Sällstapet 

hos mig, kastade sig för mina fötter och 

bönföllo, det jag mätte äter lägga til Japanske 

Kusten och därigenom skaffa dem 

tilfälle at med fördel afsitta sina stinnwaror. 

En bön den jag sä mycket häldre bewiljade, 

som jag sjelf önskade inhämta närmare kännedom 

af Kusten, dock förbehöll jag mig den 

strängast lydnad. Jag blef ock warse et Eupeistt 

Skepp, det jag ämnade jaga, men dä 

jag fick se Holländska Flaggan, afstod jag 

därifrån. (Bredden 33 gr. 36 min.) 

Den

Japan, Avg. 1771. 239 

Den 4 förde ost strömdraget in uti en 

wik, där wi ankrade. Kulnetscnow, och ?a« 

now med ätta man sattes iJullen, at landstiga. 

Desta til undsättning, lät jag strax där- 

pä Kmllievv med 16 man och 

den Japanesiste 

Pastageraren gä uti Slupen. Om bord lät 

jag widtaga nödiga förswars-anstaltcr ; Gewären 

renades, och de stora Canonerncs fänghol 

pafyldes med nytt Krut. Den 5 om eftermiddagen 

äterkommo Vatarne, beledsagade 

af et stort Japanesistt Fartyg. Dä de kommit 

ost nog nära, ropade Kulnellcliow, at wi 

stulle lyfta ankar och utkasta Tag, mcd hwilka 

man wille inbuxera ost. Dä han sedermera 

kom om bord, berättade han, at Japaneserne 

wid första äsyn tagit flygten, men strax 

wändt tilbaka, dä de hört den Japanesiste 

Pastagerarens röst. Därefter hade de täflat 

at wisa wärt folk höftigheter. Mine utskickade 

hade sedermera begifwit stg til en By, 

hwaräst man emottagit dem nsd frögderop, 

och undfägnat dem med Ris, Thee, Frugter och 

et slags ganska angenäm dryck. Under maltiden 

hade en Japanesare inkommit, bewäpnap 

med Sabel och Länts, talat med wär 

Pastagerare, och därefter wändt sig til Kus« 

netlcllnv/) samt uttalat: I^l2nZ2l3l

Japan, Avg. t7?i. 

en wälklädd Japanesare om bord, och gäf 

mig genom Lo

Japan, Avg. 1771. 241 

utropade: slsy m tôll2n

242 

Japan, Avg. 1771. 

Skeppets läge tillät ost icke se det som 

föregick pä land, jag sände därsöre Kulnetscs>Qw 

och Windlacl mcd ätta man til stranden, 

med befallning, at, om möjeligt wore, 

förtvärfwa sig de infördes wänstap. Men 

de blefwo sä wäldsamt emottagne, at jag 

befarade obehagliga följder. Lyckligt wis 

tilsredsstälde mig KulnetlcKonz försigtjga 

upförande, hwilken ätergick dä han sig Japaneserne 

hafwa fattat det fasta beslut at 

bestrida honom landstigningen. Dä Båten 

kommit tilbaka och man berättat, at en Stad 

lag längst inuti wiken, lyftade jag ankar och 

nalkades Kusten pä 100 famnar, där jag 

lade mig pä 6 famnars djup. Natten lättade 

detta företagande, och wi lago följande 

morgon midtför Staden. 

Klockan 7 sände jag ?3non och Km» 

ilievv, simt LolKasew säsom Tolk, jämte 22 

wäl bewäpnade man och twä Canoner iland, 

steg därpä sjelfuti min Japanske Julle och kom 

först i land, emedan denne war mycket lättare 

än den bemannade Slupen. 

Dä Japaneserne sigo, at wi nalkades 

Kasten, wisade de sig wäpnade med Sablar 

och Kast-spjut och tycktes wara färdiga at göra 

ost landstigningen stridig. Men dä de märkte, 

at wi beslutat gä iland, ehwad ock detta 

försök stulle-kofta, drogo de sig et siycke 

tilbaka. Sä snart jag stigit utur Jullen , 

teck-

Japan, Äng. 5771. 243 

tecknade jag til dem, at komma närmare, 

tzwarpä en aldrig man af godt anseende framträdde, 

och frägade med hwad rätt wi land- 

stego pä deras Kust, och öM wi därtil hade 

O2itiBslD2ilitz) tilständ,simt tillade,at ej en gäng 

Holländarns wägade utan befallning där wisa 

sig» Jag lät swara, det wi hwarken woro 

Holländare eller Spanisrer, utan mennistor 

och främlingar, som ledo stor brist pä liftmedel 

och watten. Därpä yttrade han, at 

bägge delar stulle föras til ost om bord,hwartzmot 

han rent utaf yrkade, det wi Mätte äter 

förfoga ost til wärt Skepp. Men dä jag 

förklarade, at jag icke gick tilbaka förrän jag 

wärkeligen ärhallit hwad jag behöfde, si lät 

han strax med det äskade understödet lasta 9 

Vätat, i hwilkas salsstav jag begås mig om 

hord. Fltre Japanesare infunno sig äfwen 

hos ost och började handla, ffyndade sig si tilbaka 

och äterförde tio Bätar,lastade med Koppar,Porcellain, 

Thee, Sablar,Sidentyger och 

Guld, emot hwilka waror de tilbyttt sig 

Pälswärk. Pä sådant sitt blefws wi snart 

Närmare bekante med hwarandra, och nägra 

Japanesave wisade otz prof af wänstap.I 

synnerhet sprakade en ungJapanesaremycket 

zncd mig, simt omsider, dä han icke kunde 

göra sig begtlpelig, utropade ftera gängcr med 

dtalighet: Iû No!l_n6j, Bin6ii, pu, ?u 

Detta förstod jag, förde honom därföre 

til Canonerna och side likaledes: 

I3 601.


244 

60113n6i ?u. Emot middagen gingo de sin 

kos. Hamnen där wi lago het Tusa, och 

önFicoco. 

Den iihade wiodräglig hetta och nägra 

rägn-sturar. Klockan 2 eftermiddagen hörde 

wi et stort buller frän stranden, liksom af flera 

Trummor, och strax därefter sigo wi et 

antal Ryttare, wäpnade med Lantsar och Kastspjut, 

jämte et ännu större antal Fotfolk stiga 

om bord pä en myckenhet Bätar. Jagutsände 

strax l^now och KcMgrew med 13 man och begärte 

weta deras ärende,samt om jag stulle emottaga 

dem sisom wänner eller fiender. Mit folk 

hann knapt afresi, förr än jagsig tre smä Bätar, 

af hwilka den medlersta förde ungefär 15 

Wimplar, lägga ut frän stranden. 

Jag an- 

såg detta för en heders-bewisning, och höll mig 

därföre färdig at hälsa desta Bätar wid deras 

ankomst. Wid simma tid mötte dem min Bät 

och uträttade sit ärende. När Japanske Bätarne 

med min Julle äterkommo, hälsade jagdem 

med en kädje-silfwa utur Hand-gewären och 6 

Canomstott. Dennahöftighet hadeinödfallwarit 

tilräckeljg at drifwa hela Beskickningen 

pä flygten, ty Japanesernes häpenhet wardt 

si stor, at de i Bätarne föllo neder pä sina 

ansigten och LolKên kunde mcd möda förmä 

dem at upstiga och komma närmare. Jag 

wiste icke nägot däraf, utan lät i samma ögnablick, 

dä Japanesaren, som önskade tala 

mcd mig, kom om bord, lösta ännu 6. Canoner

Japan, Avg. 1771 245 

ner. Han blef däraf si försträckt, al han 

bortswimmade och kunde, pä mer än en fjerdcdels 

timme, icke tala et ord. För at wederqwicka 

hans lifsandar, gaf jag honom nägra 

Glas Japanesistt Win med Säcker, 

hwilke bragte honom til sinsning. Därefter 

lät jag genom Lolk2lew fråga, hwad han 

hade at förkunna. Han swarade , at han 

war Befälhafware öfwer Konungariket Tusas 

Kustbewakare, och hade infunnit stg, för 

at taga ost tilfänga, emedan han hört det wi 

woro främlingar, som utan Kejsarens tilständ 

kommit i hans Land. Til et bewis at wi 

borde lyda honom, framtog han en stor Pappersrulle, 

den han gaf mig at läsi. Jag 

latside icke begripa honom, utan lämnade 

Rullen til Krullig) med antydan at behälla 

densamma. Dä den stackars mannen detta 

sig, dönföllh.in at äterfä stt papper, pekade 

pä sin hals och lät mig därigenom första,at han 

förloradesithufwud, däräst han lämnade Rullen 

om bord. Jag lät därföre ätergifwa honom sin 

Skrift,menbetygadedärjämtc genom min Tolk, 

det jag högt aktade hans Herre och stulle förblifwa 

hans wän, si länge jag wore öfwertygad 

om hans rättwisi;i annat fall föraktade 

jag honom. Wid deste orden tilstoppade Officeraren 

sina öron, och det war icke utan 

stor möda, som jag gjorde honom begripligt, 

det han borde statta för en lycka at icke blifwa 

sjelf tagen til singa. Den trygga ton, 

Q 3 med

Japan, Avg. 177?. 

246 

med hwilken jag talade til Tolken, stillade 

honom, och jag nyttjade tilfället at stänka 

honom nägra Hafs-Utterssinn och sex Zoblar^ 

hwilken frikostightt gjorde honom ganska glad^ 

sä at hcut med wänstaps-försikringar afreste. 

Detta alt öfwertygade mig fullkomligt, 

at pä denna orten ingen oroentelig handel 

war möjelig, hwarföre jag gick til segels och 

styrde ät Söder. 

Wid dagningen sig jag et Fartyg,pä 

hwilket jaglät gifwa eld- Det willedock icke stryka, 

förr än det träffades med en kula. Jag 

sinde Slupen om bord och underrättades, at 

Vetta endast war et Fiffare-Fattyg, hwilket 

säledes fick scglq obehindrat. (Bredd. 32 gr. 

25 min.) 

Den 12 war hettan odräglig. Wi seglade 

omkring en Udde, och sigo fyra Barquer, 

hwilka jag nägon tid jagade, men lämnade 

irodä de styrde ät NW. Om efter« 

middagen sigo wi land, och emot aftonen 

inlopp jag pä Besittningens ästundan, uti en 

Wik där wi gingo til ankars. 

Herr Kulnetlokon for strax med 8 man 

iland, och Slupen fölgde honom strax efter. 

Dä wi inkommit iSundet, hwilket wi cmsm 

for en wik 5 rodde wär Julle förbi en 

stoy

Japan, Avg. 1771» 247 

stor därstädes för ankar liggande Varque, 

hwilkens Besättning stöt pä mit folk; tillika 

cmryckte 62 Bätar ifrän Kusten, si at Jullen 

rakadei stor fara. Sä snart jag genom 

stött blef därom underrättad, lyftadc jag ankar 

och skyndade mit manstap til biträde. Jag 

sig strax huru saken stod, styrde därföre pä 

den stora Barquen och gaf den et par stött, 

som sågade alt folket under För-däck. Därpä 

lade Slupen til och tog Barquen i besittning. 

Jag gick kusien ännu närmare och ankradepä 

et hälft Canonstotts afsiänd. Dit lät jag 

bringa Barquen, pä hwilken wi funno 56 

man och fyra Kejserlige UpbördSmän. Laddningen 

bestod i Tobak, Säckcr, Siden,Färnista, 

PorMain, Läder, Bomull, simt flere 

Kistor Sablar» Gehäng och andra klädespersedlar, 

hwilket alti Guropa hade kunnat 

säljas til 3 eller fyra tunnor Guld. 5n het 

Takasima. (Bredd. 3c» gr. 38. min.) 

Den 13 kallade jag Sällstapet tilftmmans, 

för at simrädas öfwer det som borde 

företagas, och man beslöt taga den äröfrade 

laddningen om botd simt lämna Hn. Det 

signade mig i synnerhet, at min Japanesift e 

Resande wid anfallet blifwit sirad af enPil. 

Wi upretade honom ännu mera, och han sade 

til LolKZren, det han stulle gerna se ett wi 

dödade alla fangarne, emedan de, sisom han 

försäkrade, hörde til ön Ximo, hwilkens in- 

Q 4 wä-


248 

wänare woro elake och förccktelige mennistor. 

VolKälsn hade smäningom ökat sin kunskap i 

spräket, si at jag genom honom och min 

Japanesare, lät närmare förhöra de fängne 

Officerarne. De berättade, at de woro Civile 

Ämbetsmän, och Kronans UpbördSmän 

för Tatasima och t^langasaki; de hade 

kort före ost inlupit iSundet, och dä de sedt 

mig jaga flere Barquer, som äfwen förde 

Kronans Upbördsmän om bord, sä hade de 

endast i den afsigt landat wid Takasima, at 

warna detz innewänare, och säledes blott upfyllt 

sin plikt dä de stulit pä mit manstap. 

Jag lät genom min Tolk säga dem, at 

jag aldeles gillade deras upförande, och at 

den olyckliga pafölgden icke borde dem tilräknas. 

Men dä de nu woroi mit wäld, ansäg 

jag rädeligast at til min afresi, hälla dem 

iförwar, pä det de icke stulle kunna tilfoga 

mig nägon widare städa. De bönföllo därpä 

enständigt, at wi icke mätte uppehället dem, 

emedan de hade befallning, at inom 8 dagar 

infinna sig uti Hamnen Firando, för atdär 

stöta til en Flotta af 500 Skepp, hwilka emot 

stulet af Mänaden borde wara utiOsakka. 

Men dä de hörde det de ej kunde göra 

sig hopp at äterbekomma sin Barque, öfwerlämnade 

de sig ät den högsta förtwiftan.Deras 

tärar och böner woro dock fruktlöse , ty 

mit Sällskap fann sig icke hugadt at höra 

bärpä. Alt hwad jag för dem kunde utmärka,

Japan, Avg. 1771. 249 

ka, war deras lif. Jag stickade om eftermiddagen 

fyra Japanesare iland, at anskaffa 

Bätar, och nägra timmar därefter ankommo 

sex sidane, uti hwilka jag affärdade 

sängarna under 16 mans bewakning. Samma 

afton gick jag til segels och lämnade 

Sundet. 

»^> »^ 

Q s 

Aer-

250 Haswet, Avg. 1771. L 

Fjerdc Afdelningen. 

Resan til Usma Ligon, Formosa, 

samt ofwer China til Europa. 

9^' fortsatte wär segling hela natten ät 

e^V SW.; men sisom mit manstap icke 

förstod at styra den äröfrade Barquen, nödgades 

jag taga den uti stäptäg, hwilket ganska 

mycket sinkade min fart. Jag bestöt därföre 

bringa den rika lasten om bord, hwilket 

ock simma dag skedde, hwarefter Barquen 

genombärades och sänktes. (Bredd, go gr.) 

Skeppet fick idag et läck,som följandedagen 

si starkt ökades, at wi nödgades cmwända 

all uomärksimhet, til afböjande af äfwentyrliga 

fölgoer. Sedan wi nägon tid sökt 

öpningcn, funno wi at wattnet inrusade med 

en arms-tjock sträng genom et holi framffeppet. 

Denna olycka hade sannolikt tilkommit 

genom manstapets oförstgtighet wid Japanesiste 

BarquenS utlastning, och dä wi icke 

kunde afhjelpa denna wäda, rakade wi uti 

stor bestörtning. Emot Solnedgängen stillnade 

winden ut, men Hafwet war lika uprördt. 

Pumparne gingo ouphörligt hela natten, 

och wi hade dock immerfort 3 til 4 sits 

watten. 

Klockan

Hafwet, Avg. i?7r. 251 

Klockan 8 följande morgon ropade Vakteni 

Mastkorgen: 2.and. Til all olycka hade 

laddningen af den häftiga Sjögängen kastats 

ät ena sidan, Skeppet lutade ät Styrbord, 

si at Pumparne icke mer kunde hällas 

igäng, och wattnet stog öfwer Fördäck. Under 

si hedröftig ställning befann jag mig wid 

inloppet af et Sund, som ätffilgde twä Öar, 

och bestöt därföre,med Lodet ihand, söka mig 

widare fram. Skeppet upreste sig därpä nägot, 

och nu nödgades hela Besättningen pumpa 

och ösa, emedan jag hade fem fots watteni 

hälsteppet. Under detta mödosamma arbete 

sinde jag KulnetlcKow i land, at upsöka et 

godt ankarställe. Han äterkom ock klockan 2 

om morgonen med den tidning, at han funnit 

en deqwämlig hamn. Jag beflöt därföre 

styra dit, och sisom Skeppet lidit sä mycket, 

at jag icke dristade ligga ät mcd Ankarets 

upwindande,kappade jag tägtt och fortsatte 

kosan med Märst-Seglct til det ställe KulnLtlclw^v 

utsedt. Jag fann inloppet ganska farligt 

och wädret nog härdt ; gick därföre 

uti min Japanske Julle med fyra man, 

och befalte at Skeppet stulle följa mig mcd 

si mänga Segel dtt kunde föra. Klockan 4 

hade wi redan histelig storm. Hafwet hölgdes 

af stum, och alt mit bemödande oaktat, 

kom dock Skeppet före ost. Pä det olyckan 

stulle blifwa fullkomlig, stötte Jullen pä en 

Nispa och kantrade ungefär 200 famnar frän

252 

Usmä 2.110N, Avg. 1771. 

stranden. Jag anwände alla krafter at simma 

til lands, men sjögängen war si däftig, 

at jag icke utan obestrifiigt arbete räckte kusten, 

där jag helt utmattad och utan all sanSning 

nedföll. Hwad stg sedermera tildrog, hade 

jag aldcles förgätit, til dest en af mina 

kamrater wäckte mig utur min dwala; ty dä 

man frän Skeppet sig Jullen kantra, hade 

man strax utsatt lilla Bättn och affärdat manstap 

at bärga otz. ..onzjnov, en af dem som 

fölgt mig ät, ropade til de utskickade, hwilke 

smstder funno mig wid foten af et träd, aldcles 

känflolös och utan sinsning. Den tidning de 

dragte mig, at Skeppet uti en ganska god 

hamn lag för ankar och at On war bebodd, 

gjorde at jag glömde min egen olycka och 

skyndade at äterfara. Men dä ännu tre af 

mit ftlje saknades, lät jag söka dem. En 

af dem, nämligen träffades wid 

lif. De bägge öfrige furmos döde pä stranden. 

Wi stego därpä i Jullen, snart sagt 

liftöse, och förö til Skeppet, dtt jag fann 

för ankar och si fullt af watten, at jag bestöt 

sitta det pä en Sandbank. Klockan ii 

lät jag bära migiland, ty mit häftiga arbete 

hade si betagit mig, at jag icke kunde 

röra nägon lem. Wi upflogo et tält och började 

föra lasten iland. (Bredden war 29 grader.) 

Den 15 blef jag genom mina kamraters 

omsorg, hwilka med beständig gnidning äterbragte

Usmä 2.igon, Avg. 177i. 253 

bragtc mig til sinsning, wäckt utur en dwala, 

som pästätt hcia fyra timmar. Dä ; ; 

nägot hunnit hämta «nig, berättade ?.?now, 

at wi befunno ost pä en O, som war bebodd 

af et höfsit folk. Kort därpä infunno sig 

twänne Öboer för mit tält. Jag emottog dem 

pä det wänligaste och lät kalla LoiKg^w,för 

at tiltala dem pä Japanesissa,^ men de försiodo 

icke detta spräk. En af Öboerne räckte 

mig därefter et Papper, pä hwilket jag til 

min hjcrteliga glädje, blef warse latinska 

bokstafwcr. Det war en af portugisiske Jesuiten 

lon2tius 82lj«, som warit st'«D«d til 

Indien i egenskap af Mistionair, pä 2.atin 

upsitt berättelse, af innehall, at han den 24 

Maji, med de öfriga Jesuiter, ankommit til 

llsmä 2_igon, där de blifwit wänligt bemötte 

at de förnämste Öboerne förstadiMandarin-Spräket, 

simt alle i gemen wisit sidan 

benägenhet för Catholska Religionen, at lesuiterne 

första ärct kunnat döpa 16c) Ny- 

Christna, hwilke, med sin ständaktighet och 

ifwer, HoS stna Lärare wäckt mycken glädje. 

Är 175c) hade de öfrige tre Mistwnairernebegifwit 

stg til de närgränsande Öar, hwaräst 

de sannolikt warit lika si nitiske. Mistionairens 

tillagande fjuklighct föranlat honom at 

är 1754 upsitta denna berättelse, den han 

gifwit 

*) Detta namn är obekantiGeographicn. Synes wara 

illa staftyat, s^som wanligt ster i denna Reseblstrifning.

254 Usma , Avg. i77t. 

giswit ät de förnämsta pä Ön, pä det de 

mätte framwift den,i fall Jesuiter stulle widare 

komma til Usmä ZîZon. Han bestref 

inwänarne sisom et sedigt och bestedligt folk^ 

hwilket hwarken lydde under China eller Japan 

5). Utom nägra Handels-skepp ifrän sistnämde 

Nationer, komma inga främmande 

Fartyg dit, dock plägar man se Holländska 

Skepp förbistgla pä nägot afständ. Papperet 

war underffrifwit den 13 September 

4t75- Hg kyste denna strift med wördnad,och 

ätcrgaf den ät Öboerne, hwilke tycktes mcd 

nöje anse detta bewis af min aktning. Dt 

gäfwo otz äfwen med tecken tilkänna, at de 

wille lämna sina Landsmän underrättelse om 

war ankomst. 

Sedan de Zätt sin koZ, kände jag mig 

fullkomligt återställ) och började taga wart 

arbete i "sigte. Skeppet war til min stora signad 

redan utlastat; men til min lika stora 

sorg, nästan alt Pälswärket fördärfwat. Jag 

lät Herr lZZtwrin sorgfälligt öpna och wäöra 

alla Valckme, pä det ätminstone något 

Matte, räddas, emedan wär fortkomst i -ihinä 

därpä berodde helt och hällit. Öfwer natten utstälde 

wi Ski.dtwaktcr, som icke ,p^ minsta 

sitt oroades. Wid dagningen wisade sig 302» 

ode- 

K) Lequ^r-öarnehota, enligt Prof.sKimbLl3s Ress, 

Mer Japan.

Usmä 2.igon, Avg. 1771- 255 

obewäpnade Öboer, af hwilka hwar och en 

blott bar en Solskärm ihanden. Twä Höfdingar 

gingo förut och infunno sig hos mig. 

De kortzade sig och gäfwo mig händerna. 

Därefter lämnade de mig en gammal 

Handbok, hwilken, sisom pästriften ntwisade, 

ti.hört Mistionairen L^liz och nu bars,af 4 

personer pä en tapet. Jag kyste boken, för 

at deltaga iden wördnad Öboerne yttrade för 

Jesuitens minne, och besatte mina kamrater 

framtaga et Crucifix, det de medbragt frän 

Kyrkan iBolscharetst. Sä snartMn astagit 

det Klädet, hwarmed CruciftW war 

hölgdt, föllo Öboerne pä knä, upsträckte sina 

händer emot himmelen och ropade, tt.los, 

I^liloz, dKliNos. Jag lät därföre 

bortbära Korstet, emedan de sannolikt annars 

blifwit liggande pä sina knän, si lälM 

de sedt detsamma. Twä af Höfdingarne upstodo, 

omfamnade mig til skiftes och gäfwo 

mig tilkänna, at oeras wänstap war uprigtig. 

Det war Mgst oangenämt, at wi icke kunde 

tala med hwarandra. Med mycken mödagjorde 

jag dem likwäl genom tecken och ätbörder begripligt, 

at wärt Skepp lidit städa, samt ak 

wi woro ibehof af husrum och liftmedel. 

Därpä lämnade de ost, och stickade efter 

en timmes förlopp, Mattor och Trawirke, 

hwaraf^man för ost upstog hyttor. En 

annan tropp Öboer bragte ost Ris/ Vananas, 

Påta-

256 Usmck t.iZON, Avg. 1771. 

Patater, Socker-rör, et stags Bränwin sckwt 

en myckenhet Fist, Kött och frukter, dem de 

började koka för war räkning. Emot middagen 

ankom ännu en flock arbetare med timmer-redstaper, 

i afsigt at biträda ost wid 

Skeppets lagning. Jag gaf desta tilkänna at 

wi först efter twänne dagar stulle företaga 

detta arbete, emedan jag nu wille lämna mit 

folk nägon hwila. 

Följande dagen systelftttes hela Besättningen 

och de inföddeat byggaHyttor, afhwilka 

hwor och en» inrättades för 4 man eller 2 

OfficeMe. För mig ensam upftttes en Hytta 

wid ändan af Lägret, som war omgifwit 

af et Staket, och .kunde bestrykaS med fyra 

Canoner. 

Alle mine underhafwande, som kunde 

striswa, tilsades at författa et flagS ordabok, 

och anteckna de namn, hwilka de hörde Öboerne 

nyttja, emedan jag ansäg detta medel 

för den enda utwäg at göra ost degripeliga. 

Wäre nye Kackar tillagade ost i dag en 

middag af Ris, Bananas, Patater och Kött. 

War dryck bestod af et stags Mjöd och Arraf. 

Wi förnummo ock, at man pä denna 

Ö wanligr gjorde tre maltider om dagen. 

Jag widtog nödiga författningar, röran- 

de wärt arbete. Mig sjelf förbehöll jag at 

underhandla med de infödde, simt förbödmit 

folk begifwa sig in ät Ön, af fruktan at de 

där stulle ästadkomma oordningar och mistförständ.

UsMti L.iZon, Avg. t77t. 257 

siänd. Deste Oboers lofwärda sinnelag upwäckte 

ofta hos mig den önskan,at mcd dem 

i lugn tilbringa min öfriga tid. Landets fruktbarhet, 

det, ehuru heta, dock efter alt utseende 

förträffeliga luftstreket, och detta folks 

fjclfständighct, styrkte mig i detta bcflut, hwilket 

mit öde dock icke tillät mig wärkstässa. 

Emot aftonen kommo äter nägra Öboer, 

som ofta uprepade: ollnwro, och därwid upräckte 

händerna ät himmelen. Herr ?2novs 

gistade, at detta ord stulle wara IZnatio, 

hwilket äfwen sedermera bekräftades. Den 

aktning, med hwilken de uttalade detta namn, 

war et bewis, at denna Mistionairen skickligt 

wetat degagna sig af Öboemes lynne, för at 

hos dem ingjuta en djup wördnad för HanS 

Religion. Dä de infödde bortgätt, gjorde 

jag et sammandrag af de Ordedöcker mit folk 

fört,och fann til min glädje, en samling af 

fiere än hundrade ord, hwilken omständighet 

kunde blifwa otz mycket nyttig. 

Följande morgon besökte mig en förnäm 

Öbo, ätfölgd af flera andra, ibland hwilka 

äfwen nägre af wära bekanta sig befunno. 

Dä de infödde tycktes för honom hysa den 

största wördnad, si bewiside jag honom äfwen 

all möjelig aktning. Han bar en Öfwer, 

räck af himmeltblätt Taft, en Mantel af 

hwitt Sidentyg, fwart Skärp, Trä-tofflor, 

klädde med Attlas, och pä hufwudet et slags 

N Halt

258 

Usmä L.ilon, Avg. 1771. 

Hatt af fint Pälswärk. Dä han nalkades 

mig, gjorde han äfwcnledes et korst och räckte 

mig därpä sin hand. Jag fölgde til alla delar 

hans exempel, och sisom jag lärt nägra ord 

af Landets spräk, betygade jag honom min 

aktning mcd er lîo. Han gjorde därwid en 

bugning och smälog öfwer min förlägenhet. 

Men huru stor blef icke min förundran, dä 

han pä bruten portugisiska berättade mig, 

at han war föddi »Tonquin och hade i sällskap 

med Fader I^natto kommit til denna Ö, 

hwaräst han efter JesustcnS fränfälle, beklädde 

landets främsta wärdighet. Han frågade 

mig om jag wille se Iznatii Grift, och gaf 

mig, dä jag förklarade mig därtil hugad, tre 

gamle männer til wägledare. Säsom Griften 

mar belägen pä andra sidan af Hafs,wiken, 

si steg jag med deste Öboer och tremu af mit 

folk uti Slupen. Wi rodde til mynningen 

af en Flod, och träffade pä stranden ungefär 

50 infödda af bägge könen, hwilke immcrfort 

roradc: 110 l^linwro (IZn.tii wän.) Wäre 

ledsagare förde otz i en Trägärd, hwaräst 

wi träffade en gammal man, systelfttt at 

samla blommor och wäxter. Han ledsagade 

ost til en snygg och wäl bygd Hytta, simt 

undfägnade ost med Thee, dock utan Säcker. 

Wäre ledsagare sade honom nägot i örat, 

htvarpä han gaf otz tecken at wara stg följaktige. 

Han förde otz til en liten Kulle, frän 

hwilken man kunde öfwerse en angenäm Dal, 

där

Usmck L.igon, Avg. i77r. 259 

där Säcker-rör och Skid-frugter wäxte uti 

bästa ordning. Pä Kullens spitS funno wi 

en liten fyrkantig Byggnad och inuti densamma 

et Altar, med et Crucifix och en K__lie.bild, 

som wäl war tlla tilsturen, men dock 

kunde igenkännas af Kronan pä^hufwudetoch 

Manen under fötterna. 

Capellets Upsyningsman wisade mig se, 

dan twänne Urnor, uti hwilka lZnatti aska 

förwarades. Utanpä Capellet kunde jag tydeligen 

igenkänna följande bokstäfwer: l. ». 

3. 0. tt. Kl. O. 6. L. U. tV_. 0. 8. I^(zus 

1751. Jag sig äfwen nägra 

Wertzar, men si utplanade at jag icke kunde 

af dem draga nägot sammanhang. 

Wid min äterkomst ärfor jag tilmin stora 

glädje, al den städa wärt Skepp lidit 

snart kunde afhjelpas. Öboerne hade framskaffat 

garsta tjänligt wirke til de stora Rästängcr 

wi förlorat. Mitfolkwar äfwenibegrep 

at göra nya Pumpar, emedan de gamle woro 

obrukbare. Jag lät idag ibland manstapet 

utd>la Tyger af Silke och Bomull, af 

hwilka de förfärdigade sig Langbyxor, Skjortor 

och Tröjor. 

Herr VVinbKcl, som mit förbudoaktadt, 

gatt iLand, hade sedt en myckenhet Frugtslag, 

sisom Cocos-Nölter, Pommerantser, 

Citroner, Ananas, Bananas, Ris, Mays, 

söta Meloner, Drufwor, Patater, Hirs, 

Arter och andra Skid-frugter. ITrägär- 

R 2 d"r-

260 Usmä 2.igon^ Avg. 1771. 

darne märkte han Bistockar, Säcker-rör,Tobak 

och Bomull. Han besökte äfwen en Porcellains-Fabrik 

och et BränwinS- Vränneri. 

Fruntimren i Vyarne wäfde Tyger af Silke 

och Bomull. Jag öfwcrtygade mig simma 

dag, genom egen ärfarenhet, om riktigheten 

af d.nna berättelse. 

Ju längre jag förblcf pä denna lyckliga 

Ö, desto statkare tiltog min ästundan, at här 

anlägga et Nybygge. Jag talade därom mcy 

Tonquinesaren, som straxloswade sit biträde at 

hos folket utwärka et landstyckes afträdande. 

Jag nödgades berätta honom mina öden, 

hwilka utprästade dans tärar, ehuru han omöjeligt 

kunde första mycket af min berättelse. 

Til ärkänsla meddelade han äfwen 

mig sina händelser. Han war föddi Tonqum, 

af en fri stägt, och upfödd uti MiSsions-CollegiumiSiarn. 

Han hade sedermera 

fölgt en Mistionair til tTlankin i China, 

hwaräst ännu tre andre förenat sig med 

dem, i hwilkas sällskap de, pä et Chinesistt 

Fartyg, begifwit sig til Usmä lUgon. Fader 

intill, hade här nedsatt sig, men de öfrige 

fringspridde sig pä de andra Öarne. Därefter 

gaf han mig en omständelig bestrifning pä 

olla de mätt och steg Fader IZn_tiuß widtagit, 

för at omwända Öboerna, och tillade, at 

denne Mistionair , iall sin tid, utöfwcU oinskränkt 

wä^de öfwer denna Ö. Efter HanS 

sränfälle, hade Öboerne nödgat Tonquinesaren

Usmä 2.igon, Avg. 1771. 261 

ren at inga uti ägtenstap. Han stod äfwen 

uti stort anseende, men befattade sig icke med 

Regeringen, som besiyrdes af en samling älderstegna 

Männer, tilMilken man ofta kallade 

de närliggande Öars Husfäder. Jag 

gjorde honom flera frägor, genom hwilka jag 

ärhöll en nägorlunda kunskap om detta folks 

Regeringssätt. Wärt samtal afdröts genom 

ankomsten af nägra infödda, hwilka min wän 

Nicolgz föredrog min önskan at hos dem nedsiä 

mina bo-pälar. De tycktes wara ganska 

nögde öfwer denna underrättelse, och försäkrade 

det de wille med ost dela sin jord, lära 

ost sit äkerbrukssitt och gifwa ost sina Döttrar 

til Hustrur. Jag kunde dock icke strax 

antaga deras anbud, emedan jag war öfwer- 

tygad, at helt annat stags folk än mit, for- 

drades til anläggning af 

et Nybygge. Jag 

förklarade dem därföre, det jag först efter 

twänne är, dem jag behöfde för min resa til 

och ifrän Europa, kunde wärkställa min föresitts. 

De swarade mig med bästa hjerta, 

det de wille bedja Gud förläna mig en lycklig 

resa och snart föra mig tilbaka; de 

hoppades emedlertid, at jag under min franwctro, 

wille aldeles anse dem sisom mina 

Bröder. 

De frägade mig widare hwarföre jag 

icke besökte dem, och hwarföre mit folk icke 

med dem umgicks pä förtrolig fot. Jag swa- 

rade slicol3§j at jag fruktat, dtt wär goda 

R 3 

wän-

262 Usmck 

tîgon, Avg. t7? t. 

wänstap stulle rubbas genom de friheter mit 

manstap kunde taga fig hos Öns Fruntimmer. 

Han försäkrade, sidant hade intet at 

betyda, endast de gifte Hustrur, dem man lätt 

igenkände «f deras slöjor, lämnades i frid. 

Jag lofwade därpä, at wi stulle anse de in, 

ftdde sisim bröder och besöka dem, men bad 

äfwen dljcolZ» gifwa dem tilkänna min far, 

höga, til ursäkt,ihändelse nägot stulle före, 

falla. De swarade mcd löje, at deras Döttrar 

wore yngre än deras Hustrur, och man 

skulle säledes icke frukta nägot mitznöje a deras 

sida. 

Sä snart Öboerne lämnat otz,sit jagsammankalla 

mit Gällffap och tog af dem edelig 

försäkran om försigtigt upförande emot de 

infödda. Därpä gaf jag dem tilständ at spatfera 

omkring pä Ön, dock obewapnade, simt 

i si mätto, at en tredjedel ständigt fanns 

wid arbetet. 

Om aftonen höll jag en rädplägning med 

H af mwa förnämsta Officerare, för at öfwerlägga 

om de fördelar wi som bäst kunde 

draga utaf uptäckten af denna lyckliga Ö. 

Wen til min stora sorg instämde alle däruti, 

«t wi af wär nu warande Besättning, icke 

med säkerhet kunde qwarlämna nägon enda 

efter os. 

Följande morgon hegaf jag mig til nästa 

By, som lsg uti en tjock stog, icke lsngt 

ifrän wsrt Läger. Sä snart jag nalkades 

Vys

» 

Usmä 2.igon, Avg. 1771. 263 

Byens instängel, kom jag til et litet Trähus, 

hwarifrän jag kunde öswerse hela Byen. Den 

bestod af ungefär 8o hus, af hwilka hwart 

och et hade en Förgård,en Trägärd och nägra 

smä Flygel-Byggnader. Alle Husen woro 

byggde af trä, täckte med Bräder, ochsä stälde, 

ut en bred, wacker simt a bada sidor 

med höga och lummiga Träd omgifwen gata 

utgjordes. Wid inträdet iByen mötte mig 

Nicole, som förde mig til sit hus, framför 

hwilket hela Bylaget stackade sig. Han frägade 

mig om jag ästundade utwälja mig nägon 

Flicka, och dä jag därtil nekade, ärfor 

jag, at mine Kamrater icke tänkte lika mcd 

mig. Min wän ungftgnade mig med Thee, 

och lät nägre af de infödde wisa sin skicklighet 

med brottande, hwaruti de äro ganska 

wäl öfwade. Sedermera danside nägra unga 

Flickor efter ätstillige stags sträng -spel. 

Deste nöjen räckte til detz maltiden frambärs 

Pä Förgärden, som bestod af en med Träd 

omgifwen fyrkantig plan. Hwar och en Husfader 

lät frän sit hus hämta mat, och gjorde 

sit tilstott til anrättningen. Hustrurne äto 

sirstildt, och si wäl Männerne som Hustrurne 

uppastades af Flickor. Wid slutet af 

maltiden frambärs Saft af Säcker-rör, den 

wi drucko upblandad med et slags Bränwin. 

Denne dryck war ganska stark och behagelig. 

Frän det ena ämnet kommo wi til dtt andra, 

famt omsider pä det mig redan gjorde för- 

R 4 

stag

264 Usmä 2-igON, Avg. 1771^ 

stag, at til Hustru utwälja en af Öns unga 

Flickor. Man war si enwis/ at jag nödgades 

lofwa strar göra mit wal, dock med beting, 

at upstjuta giftermälet til min äterkomst. 

Knapt hade jag gjort denna förklaring, 

dä hela Sällskapet upsteg, och lämnade mig 

allena hos min wän Nicole, som berättade 

mig, at man stulle framställa sju unga Flickor, 

ibland hwilka jag ägde göra mit wal. 

Wi hade ock knapt hunnitisigte taga hansFörgärd, 

Trägärd, samt de rum hansFruar beibodde, 

(tylZn2tiuß hade jämteReligionen tillätit 

Ödoerne ägta flere Hustrur) förrän wärt Sällskap 

återkom. De gamle Männerne nedsatte 

sig först pä Gärden uti en ring pä Mattor. 

Sju gifta Hustrur, hölgde mcd slöjor, framförde 

hwar sin ung Flicka, klädd frän hufwud 

til fot ihwitt Sidentyg och ombunden 

med et blätt Skärp. Flickornas härläckar 

fladdrade ledigt omkring axlarne och woro 

prydde med Blomster. När deste sju Flickor 

inträdde inom kretsen, ledsagade min wän 

Nicolal mig äfwenledes dit, och bad mig sitta,pä 

det jag mätte desto nogare kunna betrakta 

si stöna föremal. Emedlertid höll en 

af de gamle Männerna et tämligen längt tal, 

wid hwars stut han gaf mig en Slöja, den 

jag sisom Nicole mig förklarade, stulle kasta 

öfwer den Flickans hufwud, som mast 

behagade mig. Walet hade warkeligcn warit 

swärt

Usmä ö.igon, Avg. 1771. 265 

swärt, emedan, ibland de sju föreflagne, trenne 

fttnnos, som kunnat göra naturens störste 

mästerstycken företrädet stridigt. Men dä jag 

blott för et sten stulle wälja, frägade jag 

min wän, om mit wal stulle förolämpa de 

öfriga, och dä han sidant nekade, fastade 

jag flöjan öfwer en af desta Flickors hufwud. 

Isimma ögneblick började de öfrige dansa 

omkring min unga Brud, simt pä det kärligaste 

sitt smeka henne, hwarefter hon af si, 

na Med-systrar ledsagades ät gatan, anförd 

af en Tropp Musikanter. Min wän lîcolZz 

sade mig, at detta kringtägande stulle räcka 

mer än en timme, emedan man förde den 

unga Flickan frän hus til hus , för at kungöra 

sit giftermäl och emottaga Brudgäfwor. 

Emedlertid utwfägnades Höfdingarnemed Thee 

och Tobak. 

Ungefär klockan 5 sig jag min Brud äterkomma. 

Hon fördes af sin Moder, som 

tycktes wara wid en äldcr af 35 ar. Hennes 

Morfader, en wördig Gubbe, ledsagade 

henne, höll et tal och omfamnade mig. Modren 

öfwerlämnade därpä Dottrenimina händer 

och sörswann mcd det öfriga Sällskapet. 

Nicole sade mig , det jag nu borde föra 

min unga Brud til hennes hus; det skedde, 

och Nicole gick sjelf före otz. Wid 

porten lämnade hon mig och jag begaf 

mig til Lägret isällskap med min Tonqui- 

nesare. 

M 5 

. 

Un-

266 llsmä 

2.igon, Avg. i?7i. 

Under wägen berättade han mig, at min 

unga Fru war dotter af en gansta andäktig 

Christen Moder, som ständigt tvisat Fader 

Iî.tiuz stor tilgiswcnhet. Dä han tt-dast 

omtalade hennes Morfader, men icke nämde 

Fadren, underrättade jag mig nogare därom, 

och iörnam ändlcligen, at ?3ter ltzn^tinz sjelf 

war hennes Fa< er. Hon hade twänne äldre 

Systrar, hwilka likaledes blifwit mig före- 

stagne. Min unga Brnd het VolZnZta, 

det är: Glänsande Manen, lîcalgz 

för äkrade, det jag hade at snart af henne 

wänta et besök, och gick därföre sin kos, fedan 

han lofwat äterkomma följande morgon. 

Sä snart jag war ledig, berättade jag 

mina kamrater mit äfwentyr, simt anmodade 

nägre ibland dem, jämte alla wära Fruntimmer, 

at qwarviiswa hos mig öfwer natten. 

Klockan 9 ankom en tropp af 20 Flickor, 

under full säng, til wärt Läger. Wäre Fruntimmer 

emottogo och införde dem, men "I"in> 

ro Volang hade knapt satt foten imin Hytta, 

dä hennes medfölje förswann. Til lycka 

för mig fattade min Brud mycken wänstap 

för et af wära Fruntimmer, som därföre sökte 

roa henne med Säng och Musik. För 

öfrigt nödgades wi hjelpa ost med teckenspråket. 

Wi sofwo icke en blund til ljusa morgo, 

nsn, utom min Brud, som insomnade klockan 

s. Dä hon waknade, ankommo twä unga 

Flic-

1 

Usmä ligon, Avg. l?7i. 267 

Flickor at päkläda henne, och gjorde henne 

sedan stssstap. Klockan 15 kom Nicole mcd 

et stort följe. Jag gick hsnom til möte, och 

dä jag ärfor, det man infunnit sig at med 

mig stuta et förbund, si lät jag strax förfamla 

alla mina underhafwande. Wi 

de a lofwa- 

ömse sidor at anse hwarandra säsom 

wänner. Jag förpliktade mig, at, si 

snart möjeligt war, äterkomma med et antal 

hederligt folk, simt dä rätta mig efter Landets 

lagar och plägseder. Öboerne lofwade 

däremot at upodla en Landsträcka pä Öns 

södra spitS, simt upbygga 200 hus för mig 

och mit sällskap. Denna förbindelse slutades 

under äkallan af Gud, himmelens och jordenes 

Skapare, och blef ssrifteligen 

pä 2.ecquejesta 

författad 

och latinska Spräken,simt 

of ost a bägge sidor Mjdcrteknad. Öboerne 

behöllo den L.ecquejesta, och jag denlatinska 

Skriften. Det war en ganska obehaglig 

omständighet, at jag icke kunde pa On qwarlämna 

nägon del af mit manstap. 

Därpä gjorde jag mina nya Landsmän 

en stänk af 8O Skjut-gcwär, 20 Fat Krut, 

10 Fat Kulor, 600 lapanesiste Sablar, 

600 Lantsir och allehanda Jern-redstaper. 

Denna gäfwa war dem ganska wigtig,eme, 

dan pä hela Ön endast furmos tio SkjUtgewär, 

hwilke därjämte blott hade Lundtläsår. 

Fö>

268 Usmä 

ligon, Avg. 1771. 

Fö/jande dagen bragte ost Öboerne ic> 

Oxar, 4c» Swin, en mängd Ris, Hirs och 

andra liftmedel. Jag stickade äfwen, sedan 

jag genom Nicole gifwit de förnämste Öboer 

min^ orsaker tilkänna, Vol^nZta 

tilbaka til sin Moder, och gaf henne en myc- 

kenhet stänker af Japansta rosmet. 

Min wän >Ncc>l_B begäfwadc jag rikeligen 

med Pälswärk, ehuru den del däraf, som 

icke blifwit skadad af wattnet,ej war särdeles 

stor. Om aftonen underrättade jag Öboerne 

om min snart förcstäende Rest, hwilken 

tycktes bedröfwa dem. Detta folks öpna 

och godhjertade upförande blifwer hos migi 

listigaste minne ständigt intryckt. Altid 

stal jag beklaga, det jag icke kunnat bosätta 

mig pä en Ö, där Europeiska laster och brott 

öro okände, och hwaräst Regeringsformen asmätts 

efter mennisto-kärlekens grundsatser. 

Följande dagen lät jag göra Skeppet 

flytande och bringa laddningen om bord.Fem 

af mit manstap. berättade mig sit beslut at 

awarblifwa pä Ön, och dä jag icke sig mig 

med föreställningar kunna öfwertala dem därifrän, 

biföll jag deras anhällan, dock med 

det wilkor, ett de icke stulle upwigla flera. 

Dä desta lämnat mig, lät jag simmankalla 

et Utstött, för hwilket jag föredrogdes- 

sa fem personers ästundan; men man hänstöt 

mälet til allmänna Församlingen, som äfwen 

tilstaWe dem qwarblifwa. Med dem förenade

Usmä L>ilott, Avg. 1771. 269 

de sig ock tre andre, samt stepK_non, hwilken 

ststnämde de likwäl wägrade emottaga, i 

anseende til HanS trätlystna sinnelag. 

Jag besatte därpä Herr Kluttiew, uti 

älta lotter fördela hwad wi kunde umbära, 

pä det genom en i wär nä/walo förrättaddelning 

all twist emellan wära qwarblifwan.de 

kamrater matte förekommas. 

Emot middagen sigo wi tre Barquer 

inlöpa i Hamnen , där wi lago för ankar. 

Min wän Nicole sade mig, at deste woro 

japanesiste, och blifwit af storm drifne pä 

denna Kusten. Pä hans ästundan nödgades 

wi bjuda demiland. De infunno sig äfwen 

med stänker af Thee, Porcellain och nägra 

Pärlor. 

Den 19 besökte ost flere än tusende Öboer, 

af hwilka hwar och en medbragte sm 

stänk. Alt hwad wi säledes bekommo, steg 

til 1820 alnar Tyg, 225 Solskärmar, en 

myckenhet Porcellain och nägra med Guld 

sirade Elfenbens-bilder. 

Jag anmälte hos dem genom Nicalas 

mina qwarblifwande kamrater pä dtt bästa, 

hwaremot de lofwade mig at bemöta dem 

sisom sina Bröder, simt til dem afträda en 

del af deras jord och ägor. Klockan omkring 

fyra följande morgon bestöt jag gä til 

segels. 

Wärw

270 

Hafwet, Augs 1771. 

Wärdtt af min ladning war nu förminskade, 

at jagi stället för en Million, den jag 

säkert hoppades lyfta iChina, knaot kunde 

göra mig räkning pä 20,000 Plastar. 

Innan jaggick ombord,gaf jagunna qwardliswande 

kamrater nödig föreskrift för deras 

framtida upförande och tog afstcd af dem. 

Mig fölgde en obeffriflig mängd Öboer, hwilke 

med tärar och rop, ävagalade et rörande 

bewis af deras öma känsta och goda hjerta. 

Säsom wi ärnade wid dagningen lyfta ankar, 

bad jag Nicole affärva Öboerne. Men de 

förnämsta bunoo stn Canot wid Skeppet, för 

at kunna blifwa hos otz til wär stuteliga 

afreft. 

Den 20 gingo wi til segels klockan 10 

förmiddagen ach blefwo ännu en timme beledsagade 

af Öboerne. Wär Besättning war 

wid fullkomlig hälft och wärt Skepp utan 

läck; wäverleken stön men gansta het. Kloc- 

kan 11 uptäckte wi el framför ost liggande 

Land, hwaräst wi ankrade för at bringa wärt 

Tägwärke i bättre ordning. Ätstillige Indianske 

Fartyg lade til HoS otz, och wi tilbytte 

ost emot Knifwar och andre smäsiker, nägra 

skönt arbetade Snäckor. (Bredden 23 gr. 

34 min.) 

Följande dagen fortsatte wi wär segling 

förbi flera Öar. Den 21 märkte wi twänne 

Skepp styra pä ost. Jag lät därföre göra 

all ting klart til strid, och stälde et antal af 

wära

Hafwet, Avg. i?7l. 271 

wära l^sta Skyttar i Mastkorgen. Klockan 

11 nalkades Skeppen rst pä Canonstott. Jag 

fag, at de woro Holländfte. Det ena för, 

de 18, det andra 12 Canoner. Följande 

dagen kom det ena ost mom bösthäll. Man 

lostade en Canon ock ropade til ost, at komma 

om bord och upwisa wära Papper. Jag 

förundrade mig öfivcr et sidanr upförande, 

i synnerhet af den gruno, at jag icke war 

nog kännare af sjö-bruket, och siledes icke 

wiste hwad Holländska Capitamen menlemed 

wära Papper. Därföre swarade jag hommi 

med fyra Canon-stott, och lät desta isrän 

Mast-korgen beledsagas af eld utur Handgewären. 

Han wäntade pä stn Landsman, som 

ändteligen kom honom til hjelp, men höll sig 

pä längt afständ. Därpä hitzade jag Pälst 

Flagg och styrde ät S. Holländarne 

tycktes i början wara sinnade at följa ost, 

men kort därefter lade de om och fortsatte 

sin kosa. 

Den 24 war wädret nägot stormigt. Mine 

kamrater anmodade mig, at segla tilFormosa, 

hwilket jag med nöje biföll, och si 

mycket omständigheterne medgäfwo, strax började 

wärkställa. 

Den 26 om morgonen klockan s,uptäckte 

wi Land. Wi hade knapt tid at tvända 

Skeppet ät Söder och indraga seglen. Därefter 

gingo wj til ankars pä 13 famnars djup. 

Grunden bestod af en Corall-klippa. Wid 

dag-

272 

Formosa, Avg. 1771. 

dagningen sigo wi, at wi lago nära for en 

klippa, och hade Formosa med sina höga 

kuster i sigte. Jag iyftade strax ankar, seglade 

omkring Nordliga spitsen af en liten Ö, 

och styrde emot landet, nära hwilket jag ww 

mynningen af en Haft-wik, ankrade pä 14 

famnars watten. Mit manstap war hela natten 

systelfttt at göra Vätarne klara och rensa 

Gcwären, som mcd behörig Ammunition, 

blifwit dem emellanfördelade.Klockan 4 ommorgonen 

sändes KulnetlcKon och "WinblZcl med 

16 man iland. Klockan 8 hörde wi tre stött, 

dem wi beswarade med en lotzad Canon. Kort 

därpä hördes en längwarig eld utur Hcmdgewärcn, 

och klockan hals til 9 sigo w, wärt 

manskap äterkomma. Tre af wära woro sirade 

af Pilar. Fem sängar äterbragtes, af 

hwilka twä woro dödligt sirade. 

Kulnetlchow berättade, at han uti en 

bcqwämlig wik nalkats kusten, och öfwer alt 

funnit ifrän tre til åtta famnars djup. Han 

uptäckte en eld, och gick dit med tio man. 

MmbjZcl med de öfrige ätog sig at bewaka 

Båtarna. Wid elden träffades twä Indianer 

och en Hustru, hwilka man genom 

tecken gaf tilkänna, at man behöfde lifsme- 

Zcl> En af dem gick strax bort, och kom inom 

en timma äter med tre andre Indianer, 

som woro wäpnade med Lantsir och genom 

tecken anmodade mit manstap, at följa sigät. 

De förde wärt folk til en By, och dä Kus«

Förmosa, Äug. 1771» 273 

HstlcKon wägrade ingaideras Hyttor, bragte 

de til honom och hans sällskap kokat Ris, 

stekt Fläsk, simt en myckenhet Citroner och 

Pommercmtser. Indianerne woro icke talrike 

och syntes wara fridsamme. Omsider 

märkte man likwal ätstillige Troppar wäpnat 

folk samlas. Wara gäswo Indianerne nägra 

Knifwar för den mat de bekommit, och 

drogo sig tilbaka. Men de hade knapt hunnit 

til det siället, där de först märkt eld brin- 

na, dä de hörde et stri och omgaswos af m 

skur kastade pilar, som sirade 

tre personer» 

De beswarade denna hälsning med en si eftertryckelig 

eld, at sex Indianer stupade, 

hwarpä de öfrige drogo sig tilbaka och 

buro med sig en af sina landsmän, som icke 

kunde gä. Indianerne wille wäga et nytt 

anfall, men Canonstottet frän Skeppet assträckte 

dem, si at wärt manstap utan widas 

re ofrid, kom tit stranden. Wäre blefwo 

där äter angrepne af et stort antal Indianer, 

men af Herr MnblKcl si wäl understödde, 

at flere än 60 fiender lago pä platsen, 

fem sängar togos simt en myckenhet Lantsik 

och Bägar äröfrades, hwilke bragtes om 

hord. 

Pä denna berättelse wisse jag öfwerglft 

wa detta ställe, dä jag icke fann min räkning 

af et krig med Indianerne. Men man twin- 

Zade mig at insegla uti hamnen. Wi wärkstölde 

det med tilhjelp af wära Bätar och ett 

G liten


274 

liten östlig kultie, simt ankrade 100 famnar 

frän stranden wid mynningen af en flod. 

Sä snart Skeppet lag fast, sände jag 

23 man, under L,.tKutMB och KluNiewB befälstil 

lands, hwaräst strax femtio owäpnade 

Öboer gingo dem til mötes med qwistar i 

händer. Latliulin emottog dem gansta wän- 

ligt. De kastade 

sig wärt manstap til fota, 

och tycktes med sina ätbörder bedja om förlätelse. 

Denna friwilliga undergifwenhet för, 

anlät wärt manstap at nedlägga wapen. Nägre 

lupo til stranden och ropade til ost, at 

alt gick efter önskan. Efter denna skenbara 

fridsamhet trodde wärt manstap sig kunna 

med trygghet besöka Indianemes hus, och 

22af wäralätoickemed nägra föreställningar förmä 

si'g, at afstä frän et sidant företagande.Dä 

jag förnam denna olydnad, bestöt jag sjelf gäi 

landmed15 man, och pä spären följamit folk,som 

redan begifwit stg til Byen. Knapt hade wi 

gatt nägra steg, dä wi fingo höra en stark 

eld och häftigt stri. Bullret tiltog. Omstder 

blef jag mit manstap warse , som flydde och 

förfölgdesaf de infödda. När mina flygtingar 

möttemig, fattade de nytt mod,men af dem 

woro blott 7 bewäpnade. De öfrige woro 

nakne och hade Pilar ikroppen. Jag besatte 

de obewäpnade skynda til Bätarna, och med 

de öfrige stälde jag mig til motwärn, at ashälla 

Indianerne , af hwilka nägre bewäpnat 

stg med wära Gewär. Til lycka för otz 

för-

Formosa, Slug. 1771 275 

förstodo deste icke at bruka wära wapen, och 

blefwo strax nedstutne emedan de gingo i 

spitsen för sina landsmän. Endast twänne 

undkomma, hwilke bortkastade Gewären.I 

simma ögnadlick , dä Indianerne togo 

flygten, kom KulnstlcKovv ost med 20 man 

friske Troppar til undsättning, dref fienderna 

utur Byen och antände den pä flera ställen. 

Sedan Öboerne lidit fullkomligt nederlag, 

räknades de slagne, som stego til 200 

stycken, utom de särade, hwilke räddat sig 

med flygten. 

Wid ätertägtt uptäckte wi uti en liten 

wik, 7 Bätar och et icke aldeles sirdigt-Fartyg. 

Detta sistnämde stucko wi j brand, men Bätarne 

lastade wi med Öboemes wapen och 

förde dem om bord. Strax efter ankomsten 

til Skeppet lät jag fängsta de olydige,som 

under KMusjnz och Kmttiewz befäl gifwit 

anledning til denna olyckliga händelse. 

Besättningen ästundade nu icke längre 

dröja pä detta ställe; jag lät därföre buxera 

Skeppet utur wiken. Dä wi kommo förbi 

ÖnS udde, dref strömmen ost Nordligt.I 

dagningen woro wi midt förövningen af en liten 

wik, där jag wille inlöpa; m'en sisom strömmen 

tycktes h"ifwa ost förbi densamma, kastade 

jag ankckr. Klockan emot 10 nalkades 

twänne Bätar, ifrän hwilka man til ost ropade: 

Bjnior ttuvritto, vaj, v_). Man gaf 

»st äfwsn tecken at följa sig. Sedan jag til 

S 2 yl-

276 Formosa, Avg. 17?^ 

yttermera säkerhet utsatt alla mina Balar, 

fölgde jag Öboerne och ankrade uti en täck 

Hamn, hwaräst wilago betäckte föralla windar, 

och si nära kusten, at wi frän Relingen kunde 

hoppa i land. Twänne af wära Krigsfängar 

hade redan dödt, och af wärt manskap 

woro ellofwa sirade. Wädcrleken war 5 

dag, den 28 , gansta skön, men ogement htto 

Wi hunno knapt fastgöra wärt Tägwärk,förr 

än en obestriflig myckenhet Öboer af bägge 

könen ankom, med Höns, Ris, Sockerrör, 

Swin, Apelciner och andra Frugter, 

hwilket alt de bortbytte för Knapp-nälar. 

Sy-nMr och andre saker af föga wärde. E- 

huru fridsamt de infödde upförde sig, si hade 

jag dock icke til dem fullkomligt förtroende, 

och höll därföre ständigt tolf man under 

Gewär. 

Om eftermiddagen klockan 3 antägade 

en hop Öboer, anförde af en man, som 

pä et löjcligt sitt war klädd til hälften utt 

Indiansk, och til hälften uti Suroveift 

drägt. Han bar en galonerad Hatt pä hufwudet, 

en stor Wärja wid sidan. Klädesstrumpor 

och Skor, dem han sannolikt sjelf 

förfärdigat. 

Jag stickade strax Herrl5lnetlcliow emot 

honom, hwilken dock icke begrep Främlingens 

spräk, och därföre bragte honom om bord. 

Wi blefwo dä underrättade at han war m 

Spanior frän Manilla, hade ätta är uppehaM

Formosa, Avg, 1771. 277 

Mit sig ibland desta Öboer och ftrwärfwat 

sig förtroende uti flera Län pä Formosa. 

Han tilböd mig med mycken höftighet sithus, 

och berättade mig, at hani et Fartyg med 

sex sina stafwar ftygtat til denna Ö, emedan 

han i raseri mördat sin otrogna Hustru, den 

han träffat i gerningen. Han het ttieroni. 

»no ?3

278 


wänner. Jag anförtrodde säledes följande 

morgon denna förrättning ät ?2now med 12 

man, och bad honom wara noga pä sin wakt, 

hwilket rad jag wid aftägandet äter uprepade. 

Efter deras afresa gaf jag migi samtal 

med^ Spanjoren, som tycktes fullkomligt 

känna Ön. Han berättade mig, at wästra 

kusten lydde under Chineserna; at sex 

sjundedelar af Formosa, simt en tredjedel 

of de wilda, ibland hwilka han wistadcs, 

woro sjelfständige. Han försäkrade, at man 

med ringa magt stulle kunna fördrifwa Chineserna 

och äröfra hela Ön. Detta utkast 

föll mig si i smaken, i anseende til de upgifne 

omständigheter, at jag wärkeligcn bestöt 

en gäng utföra detsamma. Jag gjorde 

honom därföre det förflag, at följa mig 

til Guropa, hwilket han äter twärt afflog, 

med tilläggning, det han kände Anropa för 

wäl, at icke tacka ' Gud för det han ej 

mera där bodde. Han hade nu fullkomligt 

wcmt sig wid lefnadssittet pä Formosa, 

hwaräst plikt och kärlek til en god Maka och 

flera Barn ännu fastare höllo honom tilbaka. 

När wärt manstap icke irättcm tid äter- 

-som frän den icke wida aflägsne watten-platsen, 

had mig Don ttieionjmo sända nägra dit, 

at inhämta orsaken til sidant drögsmäl. 

Rulnetlcklow gick strax ästad med ätta man, 

och äterkom klockan 2 eftermiddagen dragande 

wär Ccmot och Pjroque i stäptäg. Redan 

pä

Formosa, Avg. 1771. 279 

Ps längt häll kunde jag se, at nägre af mit 

folk woro blodige och hade pilar sittandei 

kroppen. När Slupen lagt tilbord, underrättade 

mig KulnetlcKow, at ?opow redan omkommit, 

simt at ?2no^v ochIôZino^v wore dödligt 

sirade. ?2now hade undersökt trakten 

omkring bäcken, och dä han icke fann nägot 

spär til Indianerne, gjordt sina kamrater 

det förstaget at bada under det Wattenfaten 

päfyldes. Men han hade knapt aftagt 

sina wapen och kläder, förrän han blef an- 

Zrepen af 20 Indianer, som stuto pä ho- 

nom med Pilar, popon föll-strax; därpä blef 

kanon och LoZinow gansta illa träffade, 

samt alla de öfrige mer eller mindre sirade. 

Om icke WalinlKy och Hn6rengifwit eldifrän 

Canoten, uti hwilken de räddade sig, si hade 

ingen kommit därifrän med lifwet. ?anow 

och LoZinow gäfwo ännu tecken til lif, dä 

Slupen kom. 

Jag sprang iögnablicket til min wän?anow, 

omkring hwilken hela Sällstapet samlat 

sig. Jag höll mig pä nägot afständ, för at 

icke afbryta hans tal, dä han bad de närwarande 

försäkra mig om hans kärlek. Han 

förmanade dem lyda mig oinskränkt, och taga 

en lärdom af hans olycka, som icke träffat 

honom däräst han fölgt mit rad. Han 

önskade, det man mätte lämna hans broder 

tidning om HanS död, men icke hämnas densamma. 

Jag trädde nu til honom. Han 

S 4 

tyck-

280 

Formosa, Avg.i775« 

tycktes samla alla sina krafter, men kunde 

pä en läng siund icke framföra et ord. Änteligen 

tog han af mig et rörande afsted och 

upgaf anden. I_oZinon hade 

nägra minuter 

förut aflidit. 

Jag beflöt därpä strax begrafwa bägge 

mina kamrater; men af fruktan, at wära 

fiender stulle ofreda deras kroppar, begärte 

jag genom r>2cl,sCQ, HoS HanS wänner en 

plats pä deras ägor, den de gärna bewiljade. 

Den 30 yttrade jag för paeKsc» min 

ästundan at upstä et läger pä stranden. Han 

lätianledning däraf simma dag 500 Öboer 

samlas at upresi Hyttor för wärt behoft 

Nägre woro redan färdige innan aftonen, 

hwarföre jag tillika med Fruntimren och de 

sirade, under 16 mans betäckning, gick 

iland. Emot natten, utsatte Indianerne 

en wakt af 40 man til höger om lägret? 

för ax skydda ost emot anfall af dtt folk som 

stod i förbund med wära fiender. 

Följande dagen förde l-ttsronimo til oA 

sin Fru och flere sina wänner. Han berättade 

ock, at Huapo, dttma Ortens Förste, 

stulle ankomma och tacka mig för det jag si 

alfwarsimt tuktat hans fiender. Huapo bodde 

ungefär 16 Swensta mil längre in uti 

landet. De midt uti hans omräde liggande 

orter, si wäl som hela wästra sidan af Ön, 

beboddes af höfsade folkstag, men pä den ö«

Formosa , Avg. 1771^ 281 

sira sidan woro alle Öboer wilde, utom Huapos 

undersitare, hwilke äro et höftigt och 

flitigt folk. Huapo kunde sätta 20 til 25 

tusende man i fält; detta oaktat blef han 

ofta ofredad i sin egen Hufwudstad af Chi- 

neserne och deras Vundsförwcmter. 

Man stulle af honom lätteligen ärhälla 

tilständ at anlägga et Nybygge. Landet framalstrar 

Guld, Crystall, Cinober, Ris, Säcker, 

Canel, Silke och gansta stöna Trädstag, 

hwilket alt man emot Europeiske waror kunde 

sig tilbyta med en winst af 200 procent. Dä 

wihärom sombästsprakade, anmältesatBemini, 

eller Generalen ankom, hwarpä ttieroniwo gick 

denne Herre til mötes. Jag lät honom til 

heder gifwa tre silfwor utur Handgewären. 

När han kom til wära Hyttor, lät han för 

sin räkning upstä tt Tält, hwars golf bekläddes 

med en dyrbar Tapet, pä hwilken 

sig anmodades at sitta mig jämte ägaren. 

Spanjoren stod hos ost och war wär 

Tolk. 

Efter de wanliga höfiigheter, frägade 

Generalen mig hwem jag war, hwarifrän 

jag kom och hwarföre jag landstigit pä Formosa. 

Jag swarade kort, at jag war en 

Kongl. General, och hade, dä jag rakat i 

fängenâp, med en del as mit folk räddat mig 

Zenom flygten och wore nu stadd pä äterresan 

sil mit Fädernesland. Under wägen hade 

sig gatt til ankars wid Formosa, för at in- 

-5.5 

ta-

282 

Formosa, Avg. 1771» 

taga watten;twänne Folkslag hade där med 

sina grymheter twungit mig til hämd; och 

sedan jag nu utöfwat den, wore jag färdig 

at fortsätta min resa. 

Han bad mig upstjuta min afresi til 

Huapos ankomst, hwilken hört si mycket 

om mig, at han iegen person ärnade göra 

mig et besök. Han hade ock redan affärdat 

en tropp Soldater at skydda mig emot mina 

fiender. Jag swarade, at Huapos besök 

ftulle anses sisom en stör heder, samt at ban 

ägde befalla mig til sin tjänst; men hans beskydd 

wore öfwerflödigt, dä här ingen magt 

kunde emot mig nägot uträtta. Jag ärböd 

Generalen en stön Sabel, hwilken han dock 

undanbad sig, af orsak, at han sin Herre owetandc, 

icke dristade nägon stänk emottaga. 

Därefter undfägnade han mig med Thee och 

Tobak, simt emellan desta wälfägnader med 

Betel, Arcka-nöten och litet Kalk, hwilken 

blandning jag wäl tuggade, men fann gansta 

obehaglig. 

Generalens klädnad bestod af en läng 

röd Pantalon (Lif-Räck, som frän hufwud 

til fot bestar af et stycke) Cdinesista Halfsiöflar, 

en hwit Skjorta, en swart Wäst och 

en röd Öfwer-räck, med nägra Knappar af 

Coraller, infattade i Guld. Pä hufwudet 

bar han en gansta spitsig Mösta af Halm, 

i Toppen prydd med rödfärgat Häst-Tagel. 

HanS wapen woro en Sabel,en Länts, en 

Bä-

Formosa, Avg. 1771. 283 

Väge och et Koger med 20 Pilar. Soldaterne 

som fölgde honom, woro aldcles nakne, 

utom et blätt Tygstycke, det de lindat sig om 

medjan, och deras wapen bestodo af Lantftr 

och Vägar. 

Den 31 bleswo alla wara Hyttor färdige. 

Jag lät därföre alt mit manstap begifwa 

sig iland, och upkastade pä bägge sidor 

om Lägret et bröstwärn, som besattes 

med fyra Canoner. Om bord lämnades blott 

en wakt af ätta man. 

Wär maltid warade ej länge. Generalen 

ät med förunderlig hastighet, utan at tala et 

enda ord. Sedan han förtärt en ansenlig 

myckenhet Ris, tillika med nägra stycken stekt 

kött, stod han up, började tugga Betel och 

röka Tobak. Af höftighet gjorde jag honom 

sällskap, ehuru mycket min gom därwid led. 

Efter maltiden gingo wi omkring uti mit läger. 

När wi kommo til det ena Batteriet, 

yttrade Generalen sin äsiundan at se nägra 

Canonstott. Jag besatte strax et mal stulle 

utsättas pä 500 steg, och riktade sjelf Canonen. 

Wid andra skottet gick Kulan, til Generalens 

stora förundran twärt igenom det 

brädet Indianerne til mal upsitt. Jag lät 

därpä mina kamrater skjuta ät et bräde pä 

80 stegs afständ, och dä blott nägre si felade, 

sade mig Generalen mänga höftigheter 

iafseende pä denna deras färdighet. 

Kloc-

284 

Formosa, Avg. 1771» 

Klockan 5 eftermiddagen bekom Generalen 

genom en Löpare den tidning, at Huapo 

snart skulle infinna sig. Han gick därföre 

sin kos, för at utsticka et läger. Jag tillagade 

emedlertid nägot Fyrwärkeri, hwilket 

jag wille wisa Försten jämte tvära krigsöfningar. 

Öboerne hade emedlertid redan til 

ost fattat si mycket förtroende, at de tilläto 

sina döttrar komma i wärt läger. Märkwärdigt 

därwid war, at, oaktadt wärt manskaps 

efterlätenhet, icke minsta snatteri förspordes. 

Om aftonen gjorde jag nägra Swärmare och 

en stor Orm för det tilämnade Fyrwärkeriet. 

Följande morgon i dagningen gaf mig 

ttwrommo tilkänna, at Huapo war iantagande; 

men rädde mig, at icke sjelf gä honom 

til mötes, utan blott sända et par 

Officerare, hwilka han wille ätföljai egenskap 

af Tolk. Jag affardade därföre strax 

Hcrrarne Krullig och KulnstKKon med sex 

man, at cmottaga Försten, och upsteg sjelf 

pä et berg för at taga hans läger ibgnasigte. 

Där war en tvist ordning iakt tagen. 

Förstens Tält stod midt uti lägret. Klockan 

emot 8 sig sig Troppar inrycka därstädes. 

Främst redo sex man med en art Fana;dem 

fölgde en tropp Fotfolk med Pikar. Därnäst 

kommo 30 til 40 Ryttare, simt efter dem äter 

en tropp Fotfolk med Bägar. Wtdare en 

Tropp wäpnad med Klubbor och Ixor, simt 

omsider Försten sjelf, omgifwen af 12 til 15 

Officerare, som redo smä men gansta wackra

Formosa, Sept.i771. 285 

ra Hästar. De öfrige Troppar sigade utan 

ordning. Ilägret inqwarterade sig hwar 

och en si godt han kunde. Inga SMdtpostcr 

utsattes. 

Emot klockan 11 kom ttiel-onimo tilbaka, 

at iFörstens namn anmoda mig om et 

besök, och 

medbragt?, oaktadt det korta af, 

ståndet, nägra Hastar til min tjänst. Förstens 

äsyn sitte mig i förundran. Han war 

wid ungefär 30 eller 35 ars älder, fem fot, 

3 tum hög, af stark kropps-byggnad, simt 

hade liftiga ögon och ädel gäng. Jag märkte 

strax', dä jag honom förestäldes, at Herr 

Klulti.n redan stod hos Försten uti stort för- 

mig ock pä Rysta, 

troende. KsuNjew sade 

at denna unga Herre gansta wäl stickade sig 

för ost, däräst wi wille qwarblifwa pä Formosa, 

äfwen som han trodde det jag med 

lätthet stulle göramig ti! Konung öfwerdenna 

Ö. Försten wände stg därpä til mig, och betygade 

genom Tolk, sin fägnad at se mig pä 

Formosa. Han försäkrade sig med största 

nöje hafwa hört wärt företagande emot HanS 

fiender, för hwilket han höll sig ost mycket 

förbunden. Han tillade det han aldcles icke 

twiftade, at ju jag wore den af Propheten 

förkunnade främmande Hjelten, som stulle 

komma med et starkt folk och fria Formosa 

frän Chinesista oket. Hans ärende wore därföre 

at ärdjuda mig sit biträde, hwarwid jag 

kunde tryggt förlita mig pä hans hörsamhet. 

Den-

1 

286 

Formosa, Sept. 1771. 

Denna ingäng förändrade mit hela Sysiem, 

och Spanjoren tilstyrkte mig äfwen at foela 

en ny role. Jag försäkrade därpä Huapo, 

at jag war en stor Förste, som endast 

begifwit mig til Formosa, för at sjelf undersöka 

Chinesernas läge och frälsa inwanarne 

frän detta förhatliga folkets förtryck. 

Jag wille af alt hjerta bidraga til et folks 

lycka, som styrdes af en si uplyst Förste, 

nu wore dock min afstgt endast at Muta et 

förbund med Huapo och HanS undersitare. 

Men dä si wigtiga ärender borde drifwas 

med största hemlighet, si wille jag, wid lägligare 

tilsille, närmare utläta mig. Försten 

tycktes wara nögd mcd mit swar, och böd 

Mig til Middagen jämte Krullig, Kulnet. 

lcliow och Spanjoren. KulnetlcKow föll 

Försten si i smaken, at han strax lät kläda 

honom i landets drägt simt stänkte honom 

en Sabel och et Gehäng. 

Efter maltiden ästundade Försten se wärt 

läger; under det Hästarna hämtades, affärdade 

jag säledes Kkuttiew i förwäg, at hälla 

olt i beredskap til Huapos emottagcmde. Wärt 

följe bestod af flera än femtio Officerare til 

häst, och hela den öfriga troppen fölgde otz 

pä ungefär 300 stegs afständ. Sä snart man 

frän lägret kunde se ost, börjades Canonaden, 

och den försträckte Försten hade nära 

haft simma öde med sina Officerare, hwilka 

til största delen kastades til marken af deras 

stram-

Formosa, Sept. 1771» 287 

ssrämde Hästar. Wistego därföreafoch gingo til 

Lägret ,hwarästmit manskaphälsade Förstenmed 

tre salfwor af handgewären. Hela högtidligheten 

slutades med 20 Canonstott frän Skeppet. 

Denna ärofulla och bullrande hälsning 

behagade Fölsten oändcligen. Han räckte 

mig manligt sin hand och fölgde mig uti mit 

Tätt, beledsagad endast af sin General och 

en Officerare. Här förelade han mig sina 

orsaker til krig emot Chineserna , och jag 

fann, at Förstens fäfänga däruti icke hade 

ringa del. Denna Förstens böjelse til krig 

hcU)e warit mig mycket förmonlig, om jag 

nu kunnat här qwarblifwa. Men dä jag önskade 

med msjeligaste styndftmhet äterkomma 

til Guropa, si höll jag orädcligt at inläta 

mig uti et företagande, som ehuru lyckligt 

det än utföll, icke stulle göra min resa 

til Europa mindre nödwändig. Däremot 

dä et förbund med denne Förstej kunde för 

nägon Guropeist Magt, ansenligt lätta anläggningen 

af et Nybygge, si bestöt jag anwända 

alt hwad hos mig stod, för at winna 

hans ynnest. 

Eftermiddagen yttrade Försten sin önskan 

at se Skeppet. Jag beordrade därföre 

strax 30 Man om bord, och lät ledsaga honom 

dit af Kmltiew, hwilken jag bad si 

länge uppehälla wär förnäme Gäst, til deZ 

jag fatt mit Fyrwärkcri i ordning. Klockan 

half til Z war alt färdigt. Jag förde dä 

Mr^ 

»l

288 

Formosa, Sept. 177i. 

Försten til en plats, hwaräst han kunde fe 

hela Lust-elden, hwilken öpnades med tre Canonstolt. 

Han betygade sit nöje däröfwer, 

men tillade, at äswen Chineserne cmstälde 

sidane lustbarhetcr. Därefter afreste Försten 

sedan han stänkt mig sinSabel tillikamed Gehänget, 

til tecken at han med migdeladebefälet 

öfwer stn Armee. Denna bestod af 8000 

man, ibland hwilka dock endast 260 Ryttare, 

furmos. 

Sä snart Försten lämnat ost, lät jag 

sammankalla wärt Utstött, hwaruti jag äter 

uptog Btepl,2non sisom wär wederlike och 

förklarade honom wärdig tvärt förtroende, 

hwilket bestut sedan kungjordes hela Sällstapet. 

Tillika bestämde jag stänkerne ät Försten 

Huapo, nemligen twä Canoncr, dem 

)ag medbragt sisom Barlast, 30 goda Skjutgewär, 

sex Fat Krut, 200 Järn - kulor 

och 50 marker Luntor. Uti dagningen lät 

jag anmäla detta hos Försten, simt tillads 

destutom trettio wanltga Japanesiste Sablar, 

en gansta skönt arbetad Sabel för För-" 

sten sjelf och ännu 20 Sablar för hans för-nämsta 

Officerare. 

Klockan 8 cmmälte ttiesoniwci Försten, 

som kom endast beledsagad af nägra småföre 

trogna Befälhafware, dels at emottaga skänkerna, 

dels at med mig underhandla öm gansta 

wigtiga ärender. Jag hade redan genom 

Spän-

Formosa Gept. i77t« 289 

Spanioren utforskat dtt mästa,si at jag war 

färdig at strax afgifwa mina swar. 

Wid stn ankomst, lät Fursten Upstä et 

präktigt Tält jämte mit, simt däruti utbreda 

kostbara Tapeter. Idetta Tält blef jag förd. 

til honom. Han tackade mig först för stan? 

terna, och kom straxt därpä til följande frägor, 

nemligen: om jag icke kunde qwarlämna 

nägre af mit Manstap til min återkomst: om 

jag dä kunde föra med mig et antal, med 

ffjutgewär bcwäpnade Troppar, hwilke därjämte 

förstodo Artillette, simt hwad tusende 

man stulle kosta at underhälla; widare om 

jag stulle kunna förskaffa honom Skepp med 

Canoner och Officerare; om jag wille emottaga 

Provincen HavanZsin, den han wore 

färdig at til mig afträda med alla dest Städer 

och Inwänare, därest jag förpliktade mig 

at med Europeistt Manstap sta honom bi, 

ill dest han fullkomligt drifwit Chinesetns 

utur sina Stater;dä detta ffedt, wille han 

afträda til mig hela sit Rike; stuttligen frägades,om 

jag wille nu siraxt bistä honom pH 

st Krigstag emot hans Grannar, si framt 

han mig därföre betalte en tvist summa och 

tillade mig andra förmaner. Sä snart jag 

beswärat alt detta, lofwade han förestä mig 

et waraktigt förbund. 

Jag swarade, ät jag,ianseende tit mitt 

länga Sjöresa, icke kttnve qwarlämna nägot 

M«nffa.p; at jag wid min ämksmst wälkun- 

T de

290 


de medföra bewäpnade Troppar och Canoner, 

men öswcrförandet af tusende Man kostads 

1500 marker Guld, och ärliga underhället 

för simma Tropp 500 marker. Utrustade 

Krigsskepp kunde jag äfwen anskaffa,om han 

si astundade; men et Skepp af 20 Canoner 

stulle kosta 50 marker Guld; Provincen Hawangsin 

wille jag under det förelagda wilkor 

emottaga; för at wisa min tilgifwenhet 

wore jag ock willig, at, ehuru ärstidcn redan 

påskyndade min afresi, wara Försten pä 

et Krigstag följaktig, utan annan belöning, 

än hwad han behagade gifwa mit Manstap; 

et sörbund ästade jag gärna stuta med honom, 

och si framt han därwid gick si redligt til 

wäga som jag, stulle han snart sittas i ständ 

ot eröfra hela Ön och tilfullo hämna sig pä 

Chinesarne. 

Försten afhörde mina swar mcd största 

upmärksamhet, och lät upttckna dem pä simma 

papper, där jag sig hans frägor wara 

strifna: Han lät därpä fräga mig, om mit 

beslut war oföränderligt, och dä jag sådant 

bejakade, föreslog han en ömsesides edclig förbindelse, 

uti hwllken jag gärna ingick- Under 

det anstalter fogades til denna högtidlighet, 

gjorde jag Försten en stänk af en Sabel 

och et par utmalda Pistoler. En dylik stänk 

bekom ocksä Generalen, hwilken jag anmodade, 

at äfwen utdela nägra wapen ibland de 

sörnämste Officerarne. 

: När

Formosa, Gept. 1771. 291 

När alle behörige anstalter woro i ord- 

Nl..g,gick Försten med mig utur Tältet. Wi 

förfogade ost til en liten eld, uti hwilken wi 

kastade nägre trodstycken. Därpä gafs ät 

hwar och en'af ost et Rökelse-fat, hmafutl 

träd antändes. Wi swängde rökelsen och tvände 

ost därwid flere resor ät Öster. Efter denna 

Ccrcmonie uplästc Generalen si wäl Förstens 

frägor som mina swar. Sä ofta hatt 

stadnade mcd läsningen wände wi ost ät öster 

och stakade Rökelse-faten. Sedan alt war 

uprepat, utropade Försten förbannelse öfwer 

den som ryggade förbundet, lät 

mig göra detsamma och tolkade mina ord för 

Försten. Sedan kastade wi eld pä marken 

och nedstucko wära Sablari jorden intil fästet. 

De närwarande framburo strax en myckenhet 

stora stenar och betakte med dem wära 

Swärd, hwarefter Försten omfamnade mig 

och förklarade mig för sin Broder. 

Sä snart han ättrkommit tit sit Tält, 

lät han hämta en fullständig kläddrägt, enlig 

Landets sitt, hwilken jag nödgades anlägga, 

hwarefter wi begofwo ost til Förstens 

läger, där wi emotwgos med största wördnadsbetygelse. 

Maltiden anrättades i Förstens 

Tält med owanlta Yppightt. Alle mine 

Officerare woro pä Förstens uttryckliga befallning 

närwarande, utom Lgtlmsin, som i 

min fränwaro förde Befälet. Under hela 

Maltiden hördes en art bullrande Musik, och 

T 2 Truln-

292 Formosa, Sept. 1771. 

Trummorne rördes beständigt. När wi upstego 

frän bordet, fann jag de twä Canonerna 

planterade wid ingängen til Lägret, dit 

mine Underhafwande bragt dem, för at wisa 

Försten sin ciktning, hwilken ock däröfwer war 

gansta nögd. Kl. 4 woro alle Officerare församlade 

mcd Generalen i fpitscn. Försten 

talade med dem länge och affärdade dem. 

Kort därefter stego Försten, jag och Spanjoren 

til Häst, och redo genomLägret, hwaräst 

alle Officerarne hälsade mig. Denna wördnadsbctygelse 

bestod däruti, at wänstra handen 

lades pä min stegbögcl. Sedan wi ungefär 

en timmes tid ridit omkring i Lagret, 

wände wi om til Förstens Tält, hwarest denne 

förnyade stn begäran, at jag mätte wara 

honom följaktig pä HanS Krigståg. Han berättade 

mig, at l^2pu3lingo, Höfdinge öfwer 

en närgräntsinde Vy, wore Chineserna 

stattstyldig och stod med dem i Förbund. 

Ianseende til nägra enstildta stridigheter emellan 

bägges Undersitare, hade sistnämnde 

Höfdinge pästädt, det mätte ttuapo lata til 

lifwet straffa en af sina Undersitare, och dä 

detta afflogs, hade han förklarat ttuapo Krig. 

Denne war olycklig, och nödgades til t^pu2« 

tintzo ärlägga en stor summa penningar. När 

alleFridSwilkorcn blifwit upfyllde, äskade Chinesiste 

Stäthällarcn ännu et stadcständ, emedan 

han nödgats sitta stna Troppar irörelse, 

och eröfrade.med ttZûaönô. biträde, 

?n

Formosa, Sept. i77i. 293 

en af lûgpos wackraste och fruktbarasteProvincer. 

Nu hoppades lûZpo med mit distänb 

til fullo wedergälla sina fiender alla deras 

lväldftmheter, hwilket icke stulle medföra särdeles 

swärightt, emedan ttZpiällinôg Krigsmagt 

högst war 5 eller 6 tusende man stark, 

och Chineferne icke kunde, honom til undsättning, 

aftäta flere än tusende man, ibland 

hwilka endast hälften förde Skjutgcwär. N_pu3lmB

Formosa, Gept. 177:. 

294 

Vefussmägtigade, som a hela Sällstapets wägnar 

anhöllo , det et antal af dem matte til-lätas 

bistä den gode Försten ttuapo i sit Krig 

emot Cbineserna. Jag gjorde j början nägre 

inwändningar, och förcstälde huru orimligt 

det war, at utan wigtiga orsaker inga i 

et Krig, samt at alle wäre lycklige utsigter 

kunde göras til intet, si framt ttugpo blef 

slagen. De studsade wid detta inkast, men 

jag upliswadc äter deraS mod,idet jag för 

dem afstildrade wigten af den tjenst wi"kunde 

bewisa sm3po. Dä nu hela wärt rygte 

berodde pä utgängen af detta försök,bad jag 

dem utwälja 40 rasta Mn, dem jag sjelf 

wille anföra. De ärdödo sig därpä alle at 

lotta, hwilket ock, under Klc,Njevl/« tilsyn, 

wärkstäldes, Öfwer wänstra flygelen, som bestod 

af 15 Man, förde Ku§n.iscnow och 6nlKZl-evv 

Befälet, samt VinblZcz och e»ttiusjn 

öfwer den högra, som war af simma styrka, 

Centern förbehöll jag mig, simt Bid3ew och 

Btspft2novv. Den bestod af 19 Man 

Jag lät därpä tjlreda fyra Drehhaster, 

som hörde til Slupen. Til hwar och en medtogos 

60 Patroner med Drufhagel och 20 

med Skrot. Ibland Manstapet utdelades 

äfwen Patroner. Jag gjorde ock anstalter at 

kunna med full säkerhet nyttja Drehbastcrnc. 

Kl, 10 ärhöll jag 60 Hästar efter begäran. 

Men dä deste woro otilräckelige, at 

forlstaffa wärt förrad och Millerie, mäste 

l)on

Formosa, Sept. 1771. 295 

Don ttieronimo anskaffa ännu ätta stycken. 

Wi spisade alle tilsimmans. Under min fränworo 

anförtroddes Befälet ät Herr Krutti^v, 

hwarpä jag 51. 5 inryckte iFörstens Läger, 

hwilken strax lät upstä Tält. Han stickade 

j förwäg 120 Ryttare och 400 Man til fot, 

at bana wäg, och läfwade följa ost tätt pä 

spären. Kl. 11 om natten gjorde wi halt 

wid bäcken tt3l3vitn, och upbröto widare följande 

morgon kl. 4. Dä wi kl. 7 tägade ut- 

söre et Berg, wisade mig ttisronimo en liten 

Stad som tilhörde men pä et af- 

ständ, at jag ej kunde noga bestämma dest 

storlek. Negden däromkring tycktes dock wara 

wäl odlad. Kl. 9 gjorde wi halt, för 

at fodra wära Hästar med Ris, och upflogo 

wära Tält wid kanten af en skog. Där dröjde 

wi för den odrägeliga hettan til kl. 4, 

hwarefter wi fortsatte Marchcntil kl. 10. Wi 

stadnade dä uti en Dal, hwarest wi ärhöllo 

tio Oxar, lastade med Ris, en myckenhet 

frukter och nägra fat, fylde af et stags bränwin. 

Följande morgon kl. 3, upbröto wi a 

nyo och tägade til kl. 9, dä wi kommo til 

en fiendtelig By med en Dam, uti hwilken 

wi fingo förträffeliga fiskar. Vyn war öftvergifwen 

af alla sina Inwänare, hwaraf wi 

slutade, at sätt kunskap om wärt 

antagande. Jag wille därföre gärna tala 

mcd l-lu_po) pä hwilken jag nödgades wänta 

til kl. 5, emedan han war en hel dagsled 

T 4 efter

296 

Formosa, Sspt. 177r« 

efter ost. Han ursäktade sin längsimhet därmd, 

at hans folk war belastade med listmedel, 

och således icke kunde taga si skyndsamt. 

Följande morgon kl. 3 anträdde wi 

Marchen a nyo. Halfannan timme därefter, 

dä jag med lîeronimo befann mig wid förtrafwet, 

blefwo wi framför otz tvarse 30 til 

40 Ryttare. Jag framryckte emot dem med 

ttwrynimo och 6 mina Kamrater. De latside 

icke gifwa akt pä ost, til dest de hoppades räcka 

ost, dä de hastigt kastade sig om och rusade 

pä ost med fäld Länts. Deras hetta afkyldes 

dock nägot af wär första silfwa, som til 

marken lade twänne,. dem wi gjorde til sängar. 

Genom deste ärfor ttierttnima, at wz 

snart stulle träffa hela den cmryckcmde fiendtelige 

Haren, och at wi blott hade 6 timars 

wäg til Hufwudstaden. 

Sedan wäre öfrige Troppar stött til ost, 

fortsatte wi wär kosa. Wi sigo flere Byar 

til höger och wänster, simt en odestriftig myckenhet 

Boskap. Säsom wi woro fienden helt 

nära, si tog jag en fördelaktig ställning, och 

lät plantera mina Canoner. Wid middagstiden 

märkte wi ungefär 100 Ryttare som 

ssulle spionera ost, hwilket jag lät obehindrat 

ste, pä det de stulle blifwa desto dristigare. 

Kl. 2 wisade fig ännu femtio Ryttare til höger, 

och omsider en stor Här af minst tio 

eller lolf tusend Man, som dock hade föga 

MMrie, Säsom jag icke rörde mig, ryckte 

Fim-


Fienden fram til anfall. Emedlertid hade 

jag alt i beredskap til jämn eld, och dä jag 

ärnade själf rikta Canonerna, hade jag lättt 

ställa dem i medelpunkten. Kl. hals til 4 

angrepo 20 Ryttare en af mine utposter, 

men blefwo tilbaka drefne af nägra stött,som 

gjorde ingen städa. De hämtade dock nytt 

mod, och nu gick hela Hären löst pä mig. 

Men jag emottog fienden si hett, at 200 

blefwo liggande pä platsen. Detta oaktadt 

wägades et nytt anfall, hwilket dock aflopv 

med stor förlust. Fienden tog flygten och förföljdes 

af ost t twä timmar, dä mörkret nödgade 

ost göra halt. 

Försten ankom emot kl. 11 om natten, 

dä wi höllo Krigsrad och beslöts sjelfwe angripa 

fienden. Kl. 2 stälde jag mina Troppari 

Slagtordning och satte en afdelning af 

mina Kamrater pä hwardera fiygelen. Sjelf 

blef jag i medelpunkten. Kl. 3 framryckte 

jag emot fienden och afbioaoe dagningen. 

Kl. emot 5 skedde anfallet, hwarwid bullret 

af wära Skjutgewär och Canoner snart bragte 

fienden at wika. Dest förlust war betydlig, 

emedan inge säkerhets -steg blifwit tagne 

för ätertägtt. De fläste kastade stg uti Staden, 

hwaräst lû2paß Troppar, som iförening 

med ost modigt framträngt, angrepo dem, 

men blefwo, dä fienden ej mera fruktade wä- 

ra Eldgewär, med stor manspillan tillkaka- 

T 5 

stag-

298 


slagne. Wär ankomst gjorde dock snart slut 

pä denna oordning. 

När striden i Staden börjades, föreslog 

mig Don at sticka femtio Ryttare 

pä andra sidan, et förekomma ttspualinzoz 

stygt. Jag affärdade straxt 20 af mina kamrater 

under Btepl,3nl>n« och F3tn«linß Befäl, 

hwilke woro si lycklige, at de til fänga togo 

tt3pu2linZo med fyra hans Gemäler, som 

sökte rädda sig mcd flygten. Detta afgjorde 

hela Kriget, ty den fängne Försten läfwade 

Don tîesonimo, at inga uti alla ttu_. 

pog fordringar, i fall man stänkte honom 

och hans Gemäler lifwet. Dä han blef bragt 

til mig, förklarade jag honom för min fänge, 

och försäkrade, det jag ingen ting mindre 

önskade än hans död; jag ästundade fast 

mer Dus wänstap,endast han gas den oförrättade 

ttu3po behörigt stadeständ. Kl.11dä 

alt buller uphört, lät jag upsöka ttuapo, för 

at til honom lefwerera tt3pu3linZo. Men dä 

N__po häldre welat wara ästädare än deltagare 

i detta spel, si ankom han först wid 

middagstiden. Jag öfwerlämnade ttspuglln- 

-50 i HanS händer, dock med förbehäll, ett 

han icke mätte tilfoga honom nägon städa, 

och upslog därpä mit Läger a andra sidan af 

Staden. 

Eftermiddagen besökte mig ttu2po med 

Generalen och öfwerhopade mig med wänstaps 

hetygelser. Dä jag förnam at nu hela 

Kriget


Kriget war slutat, si gaf jag Försten tilkänna 

mit beslut at strax afsegla, hwilket 

war honom gansta oangenämt. Men dä han 

sig alla sina inwändningar wara fruktlöse, 

had han mig endast äterkomma med möjeligaste 

styndsamlset, hwilket jag ock läfwade. 

Wi gjorde behörigt aftal om wär afresa och 

de liftmedel Proyincen, efter Förstens befallning, 

stulle til mig ajläta. 

Om aftonen bad Mig Oon ttielonimo 

lämna honom en af mina kamrater, lil biträde 

wid hans göromäl. Pä HanS enträgna 

böner öfwertalade jag den unge Herr 1.03:. 

novv, hwilkens Broder blifwit här slagen, at 

pä Ön qwarblifwa til min äterkomst, pä det 

han mätte lära Språket och därmed kunna 

wara ost til biträde wid wärt ttlkommande 

Nybygge. 

Följandemorgon bekom jag stänker ifrän 

Försten,, nämligen några stöna Pärlor, 3 

Ouintalcr (2 Skcppund) Silfwer och 12 

marker Guld. Han ursäktade, der han, sisom 

stadd fjerran frän sin Hufwudstad,simt 

i anseende til min snara afresi, icke kunde 

gifwa mera. För min sirstildta räkning sände 

han en lada mcd 100 Guldstycken, som 

tilhopa wägde 13 z Marker. Generalen beordrades 

at ledsaga ost med 150 Ryttare och 

sörja för wärt uppehälle. Don ttielonima 

gjorde mig pä äter-täget sällskap sisom Tolk. 

Innan wär stilsmasta, som skedde den 6, blef 

För-

300 Formosa, Sept. 1771. 

Förbundet edcligen förnyat emellan mig och 

I-lugpo, som mcd tärar i ögnen lämnade ost. 

Dä jag aftägade, gas jag Försten de 3 Canonerne, 

samt största delen af det öfrigaKrigsförrädet, 

simt bad honom göra til 

General öfwer sit Artillerie, hwilket bifölls. 

Wär äterrcsa war gansta behagelig och beqwäm, 

ty wi hade alle goda Hästar och togo 

genaste wägen. Allestädes där wi rastade, 

blefwo wi rikeligen förscdde med allehanda 

liftmedel. 

Den 7 fortsatte wi wärt Tag genom en 

wacker, wäl upodlad och af smä bäckar genomskuren 

trakt. Den war ock gansta starkt 

bebodd. Sä ofta wi gjorde halt, blefwo wi 

omgifne af en myckenhet folk, hwars besök 

dock föllo otz til last, emedan wi,förhedrens 

stul, nödgades göra täta äterstänker. 

Jag tilböd Generalen en del af dtt Guld 

och Silfwer jag bekommit af Försten; men 

han wägrahe aloeles at emottaga det minsta 

däraf, och försäkrade sig wara nögd med min 

wänstap, den han bad mig för honom bidehälla 

t.< min äterkomst. 

Den 8 äterkommo wi ändteligen kl. 3 

e. m. helt utmattade til wärt Läger, ty hettan 

hade warit gansta stark, utan at swalkas 

af rägn. Generalen besatte Öboerne än en 

gäng förest ost med liftmedel, och reste därpä 

sina sirde. Wid afstcdstagandet omfamnade 

han alla mina kamrater, den ene efter 

den

Formosa, Scpt.i771. 301 

den andre, simt begäfwade mig, i Förstens 

namn, mcd et kostbart Halsband af Pärlor, 

et präktigt Tält och en Tapet af gansta konstig 

lilwärkning. 

Efter Generalens afresa fann jag, at 

Klultww hade alt i bästa ordning. För at 

gifwa mine Underhafwande tt bewis af min 

frikostighet, fördelade jag emellan dem alt 

Guldet och Silfrct efter wigt, men Pärlorne, 

jämte den mig enstildt gifna Ladan, stänkte 

jag ät mine förtrogne wänner, Officerarne 

och Fruntimren. Dä mine kamrater hörde, 

at jag icke behällit nägot för mig sjelf, ärbödo 

mig alle hälften af sina lotter. Men 

jag afslog stdant och läfwade blott, at i nödfall 

wända mig til dem. Detta upförande 

tilwann mig deras fullkomliga tilgifwenhct, 

och jag blef därigenom öfwertygad, at en ädelmodig 

gärning, irattan tid, mera uträt- 

tar än tusende 

härliga Tal. 

Sedan Sällstapet älstildts, blefwo nägre 

mine förtrogne qwar hos mig och sökte 

öfwertala mig at nedslä mina bopälar pä Formosa 

i den Province ttuZpo til mig afträdt. 

Wär Besittning, som nu til mig fattat et 

oinskränkt förtroende, war tilräcklig at anlägga 

et Nybygge, och man kunde framdeles 

öfwer China sända nägon til Guropa, at 

förmä nägon j_suropeist Magt til deltagande, 

eller ock ätminstone at wärfwa Troppar. Detta 

rad war understödt af st goda stal, at jag icke 

kun-


302 

kunde annat inwända, än mine enstildte angeläs 

genheter; ty mig ätcrkallade til Europa en 

älskad Maka, hwilken jag lämnavt i den belägenhet, 

at jag sannolikt hoppades kunna 

anse mig sisom Fader. Jag understödde detta 

widare mcd den föreställning, at jagi egen 

person kunde mera uträtta, än genom tusende 

Bref. Jag twifiade aldeles icke at winna 

nägot Europeiskt Hofs beskydd > dä jag 

kunde lafwa de största fördelar af et Nybygge 

pä Aleutista Öarne, hwarifrän en riktande 

handel med Pälswärk kunde öpnas pä 

Japan, simt af et dylikt Nybygge, si wäl 

pä Usmä Lîgon, som pä Formosa. Och 

om än intet Hof wille Understödja ost, si 

kunde wi dock föregen räkning utrusta Skepp 

och wärkställa wärt förchafwande. Kche grunder 

öswertygadedem, och de begärte föredraga 

dem för hela Sällstapet, emedan alle beslutat 

qwarblifwa pä Formosa, si framt jag 

därtil gaf mit bifall. Följande dagen underrättademig 

Kluttion, at man gillat mina stal, 

oaktadt helt annat beslut warit fattadt. Man 

begärte endast fä dröja til den 12, för at 

hämta hwila efter det mödosamma Krigsläget, 

hwilket jag gärna bewiljade. 

Den 9 om eftermiddagen, befallte jag 

jnnehällct med arbetet, och gaf manskapet til- 

ständ at förlusta sia. Endast 6 man lämnades 

om bord och fyra til wakthäilningiLagret.

Formosa, Srpt. 1771. 303 

ret. Nägre af Officerarne nyttjade denna 

ledighet at bese ds. närliggande Orter, och 

jag anwände dental anteckna hwad jag in- 

hämtat, rörande Formosa. 

Formosa kallas af Chineserna, Tauck 

Formosa, Sept. 177t. 

304 

lyckats, at de redan frän sina Grannar tilftantsat 

sig nägra Städer och Län. 

ÖnS Inwänare äro et sedigt folk, dö 

liktväl undantagna, sont bebo nordliga kusten. 

De äro weklige, fege och late, och hafwa för 

sit uppehälle at tacka en fruktbärande jordmän, 

som föder dem utan särdeles arbete. 

Malm-grufworne arbetas blott uti de Chinesiste 

Landstaperna. Man nöjer sig at Masta 

Guldsand, och finner man Nägon Pärla 

uti Musstan, stjer sidant af en stump. Sämre 

folket kläder sig med blätt Bomullstyg, 

Städerne ligga ständigt pä fält, men Byarne 

pä kullar. De förnämes hus äro gansta 

rymlige och stöna, fast utan konst. Allmänna 

hopen boriblotta kojor, har ej hettet 

rättighet at bygga stg bättre wäningsrum. De 

fiäste äro täckte mcd halm och rör, simt 

stiljas frän hwarandra med en rad pälar. 

Folkets husgcräd bestar af idel oumbärliga 

saker. Ide förnämares hus äro förmak, 

uti hwilka man äter, roar stg och emoltaget 

gäster. Frustugorne ligga afsides frän rätta 

huset, dock innomgäros. Ingen dristar nalkas 

dem. Här äro inge Gästgifware-gärVat 

för resande , utan man sitter sig ned wid det 

första och bästa hus, som träffas, och blifwer 

strax af husägaren undfägnad med Ris, 

Kött,The och Tobak. Öboerne drifwa en- 

dast handel mcd Chincserna och nägra fä 

Japanske Barquer, som där lägga til. Uti 

hrM?

Formosa, Septt 305 

hwarje Province finnas fem eller sex Städer 

Med Skolar, uti hwilka Ungdomen lärcr sig 

läsa och strifwa. Bokstäfwcrne och Numrorne 

äro äfwen si swäre som de Chinesistt 

Folkets uttal är dels hastigt och 

skarpt, dels 

långsamt och högtideligt. Böcker ärhallas frän 

China. Där gifwas Trollkarlar och Spämän 

fom mycket wärka'pä menigheten. Religionen 

bestar uti en enda sann Guds tilbedjande och 

kärlekswärk emot nästan. De sjclfstänvige Provincerne 

styras af Förstårmed oinskränkt tnaA 

Ingen Undersåte, ej en gäng de förnämste, 

besitter ägande rätt til sin jord, utan alle 

ttyttja den, äfwen som winsten of deras mänge 

Slafwars arbete, endast efter Förstens 

behag. De förnämsta äga stundom til 2000 

Slatwar. Mrstarncs Rad bestar af deras 

förnämste Ämbetsmän. De hälla stäende 

Troppar, hwilke fördelade uti fyra, fem ellet 

sex Divistoner, altid ligga pä gräntsen. Förjtens 

Lifwakt bestar endast af 5 eller 600 

Unglingar, utwaldä af Landels förnämste 

stägter. De gamle Soldaterne ärhälla Stäthällare-stapen 

Uti Städer och Byar, si at 

pä hela Formosa ingen By är, som icke 

har en Krigsman til Befälhafware, hwilken 

ock är pliktig at ärligen til Försten ingifwa 

en förteckning pä sine Underhafwande. Sä- 

som Formosa är pä alla sidor kringflutit af 

Hafwet, si hälla Förstame beständigtet antal 

twämastade Fartya med 24 u'ror. Cau 

iiwner

306 

Formosa, Sept. 1771^ 

noner hafwa de icke, men äro mycket roade 

af Fyrwärkericr. 

Den 13 började wi lasta wärt Skepp« 

Don lr-liel-onimo aflade i dag in för hela Sällstapet, 

en ed, och förbandt stg at för mig 

bidehälla Förstens bewägenhet. Jag stänkte 

honom nägra wapen och Latinska Böcker. Följande 

dagen besattes manstapet gä om bord, 

wid hwilket tilsille de infödde woro ost pä alt 

sitt bchjelpelige. Jag gaf ock l-ttel-onimO 

strifteligen wid handen, huru han borde stg 

förhålla, och gick därpä med honom om bord. 

Sedan jag tagit afsted af Öboerna, gaf jag 

von Nisronimo et bref til lrlulpo, simt en 

föreskrift til IôZinovv^hwarefter han önskade 

ost lycklig Resa och begaf sig frän Skeppet. 

Lteplianow önskade äfwen fä qwar-blifwa pä 

Formosa , men hela Sällstapet sitte sig däremot, 

emedan han^ genom sit elaka sinnelag, 

kunnat städa wär fördel och wärt anseende 

hos de infödda. Af raseri och förtwiftan 

wille han största stg iHafwet, och upförde 

sig si ursinnigt, at jag nödgades inspärra 

honom. 

Emedlertid lyftade wi ankar och läts 

buxera otz utur hamnen. Nägre Bätar medföljde,iafsigt 

at hjelva otz, om nöden si 

stulle fordra. 

Föl-

Ohinesistä Sjön,Oept. 1771^ 307 

Följande Väg gick jag wid Solens nedgäng 

til Haft med SO. wind, och styrde 

Nordligt, för at kringsegla Öns norra spits. 

Morgonen dätefttr seglade wi emellan twäntle 

smä Öar. Kl. 11 blcfwo wi warse et 

siott Gkepp,pä hwilket wi ärnade göra jagt. 

Men afstodo oärifrän, dä det seglade bättre 

än wärt. 

Sen iH släptes step!,3novv Utur sin Är- 

test och jag kungjorde Besättningen Min afsigt 

at segla til Macao. 

Ben 15 kl. 3 om morgonen, funno wi 

pä 30 famnars djup, en af sönder-malnä 

Snackstal bestäetide gtund. En statt Ström 

dref frän N. til AIdagningen fingo wi 

Chinesiste Kusten i sigte. Nagre Fistare 

Nalkades ost i sina Båtar, saMt ärbödo ost Fiskar 

til köps, och wi tilhandlade otz hela detas 

förrad för 12 Piastcr. Twänne Chine- 

sare talade littt Portugisista, och läto omsider 

öfwertala sig at lötsi ost til MäcaS 

för 100 Plaster. 

Den 16 förde otz etta Lotsen längs ät 

Chinesista Kusten,pä det wi stulle kunna 

inlöpa uti hamnen för Tanasoa, hwilken ort 

wi ock snålt fingoisigte. Wi gingo för Ankar 

Midt emot tt Slott, det wi hälsade med 3 

Skott, hwilka deswataves med et lika antal. 

Lotsen gick strax iLand och äterkom kl. ia 

med en Mandarin och en Tolk. Denne frä- 

gade mig hwem jag hwar, til hwilken Nation 

U 2 

jag 

/

308 

Tanasoa, Sept. 1771. 

jag hörde,hwarifrän jag kont, och hwarthän 

jag ämnade mig. Jag swatade, at jag war 

en Ungersk Adelsman; Skeppet hade jag tagit 

ifrän mina fiender, Rystarna; jag kom 

frän Ramtschatka och wore nu pä min återresa 

tilEuropa färdig at inlöpa til Macao. 

Mandarinen uptecknade mit swar med en tzärpänsel, 

och betygade mycken förundran, at 

se en Ungrare uti China. Han frägade» 

därpä hwad jag behöfde, och tilstadde nägra 

af mit folk med Lotsen gä iLand at inköpa 

liftmedel. Jag stickade tillika Stäthällaren 

en stänk af et Sjö-Utterstin och twä Zoblar. 

Om eftermiddagen äterkommo mina utskickade 

och berättade at Mandarinen med 

mycken förnöjelse emottagit stänken, simt 

gjort mig en äterstänk af en Porcellains Service, 

2 kistor Thee, b Kor, 12 Stvin och 

en myckenhet Höns. De äterbragte flere än 

hundrade slags Säckerbakelser och nägra täckt 

arbetade leksaker. Tolken berättade, at Mandarinen 

astundade as mig handla nägot Pälswärk, 

dock ilöndom. Jag stickade honom 

därföre 150 Hafs-Utterstin och 300 Zoblar, 

för hwilka han sände mig tilbaka 6300 Piaster 

itre Fat. Jag hade ny orsak at beklaga 

förlusten af watt Päls-wärk. Mine underhafwande 

började äfwen handla med Chineserna, 

och försålde hwarenda Björnstins 

lapp de kunde upsöka. Om aftonen ankrade 

flcre Chinesiste Bätar jämte otz, dem 

nä-

China, Sept. 1771» 309 

nägre af mit manstap besökte. Man berättade 

at pä hwart och et af desta Fartyg war 

et rum mcd liderliga Owinspcrsoner. Jag 

lät nu upsatta wärt tägwärk och rengöra 

Skeppet. Sex personer af Besittningen sjuknade 

af den myckenhet frukter de ätit pä land. 

Den 18 gingo wi med god wmd under 

segel. Jag styrde Södligt, emot Lotsens 

wilja, hwilken ej gärna lämnade landet utur 

sigte. Wi sigo en oräknelig myckenhet Fistare-bätar. 

Emot aftonen foro de alle til 

lands, dit jag äfwen pä Lotsens enträgna 

degäran mäste förfoga mig. Idagningen 

blefwo wi warse en mängd Wattu-ormar omkring 

wärt Skepp. Jag lät af dem fånga 

nägra, hwilka wär Lots förtärde. Aderton 

man af Vesittnigen sjuknade, sisom jag förmodade 

af de hetsiga drycker de nyttjat. Följande 

dagen märkte jag pä djupet en ström 

af stridig fart med den ström, som ätföljde 

ytan. Kl. 6 e. ni. gingo wi med Floden 

widare. Et af wära Fruntimmer,Herr 

nnß käresta, föll t dag uti Barnsäng. De 

Chinesiste Vätarne, som hela natten omgofwo 

ost, gjorde starkt buller med sina äror. 

Wid dagningen sigo wi en Flotta,i hwilkens 

spits et owanligen stort,nästan helt och hällit 

förgyldt, simt med otaliga Wimplar hölgdt 

Fartyg seglade. Mine Lotsar sade, at denna 

Flotta war frän Canton och förde om bord 

U 3 

deg 

/

IG China, Sept, Z77ft 

310 

pen Provineens statt til Peking Denhestoh 

af 186 segel, 

Den 20 Sept. föll jag uti en häftig 

feber, emot hwilken jag, efter mina Lotsars 

rad, ät en j sin egen sist stekt Pomerants 

med Sackcr ochIngefära. Jag swettapcs starkt 

därpä, och ftbren förswan, Sexton af mit 

manstap inföllo ock i feber, si at jag hade 

22 sjuka om bord. Under min opastlighet 

hade Btepk3n

Macao, Sept. 1771. 311 

blef jag införd uti en Sal, sim war upfyld 

af Präster och Munkar, ibland hwilka jag 

ock säg nägra Negrer frän Canarie »Öarna. 

Ester en kort stund inkom Gouverneuren 

Herr von B_lciagn2, som emottog mig gansta 

höfligt. Mar jag hade berättadt honom 

mina olyckor och det sitt, hwarmed jag räddat 

mig, gas han nug tilständ at t Staden 

hyra rum för mit manstap, til dest jag fan 

lägenhet ae gä öfwer til Europa. Flere 

närwarande Magistrats-personer tycktes emot 

mig yttra nägon misttanka; jag ansig därföre 

rädcligt, at anförtromit Skepp ät GouverneurenS 

förwar, hwarwid jag för mit 

manskap endast undantog nödwändiga wapen 

sisom Böstor, Pistoler och Sablar, hwilka 

dock äfwenledes blefwo förwarade pä Slottet. 

Gouverneuren updrog därpä en Fransman, 

Herr M5, som nägra är warit bofast i 

Macao, at besörja mina angelägenheter och 

biträda mig sisom Tolk. Eftermiddagen kl. 

6, dä Portugisiska Wakten kom om bord,lät 

jag alt mit manstap gäiland. Första dagen 

tjlbragtes pä et Wärdshus, hwaräst den 

snälhet och omättelighet, hwarmed mit folk 

förtärde bröd och farstå lift-medel, kostade 

13 man lifwet , utom hwilka , ännu 24 blefwo 

farligt sjuka. - 

Herr ttils upsökte för mig twä beqwämliga 

Hus, uti hwilka jag med mit manstap 

inflyttade den 23. Septemb. Middag spift- 

U 4 

de

312 Macao,Sept. 177l 

de jag hos Gouverneuren isällskap med et 

stort antal Munkar, som frän simma ögneblick 

läts stg angeläqit wara et omwända 

mina kamrater til Catholsta Bekännelsen. 

Gouverneuren hade den godheten, at ifrån sit 

egit Hus svrse mit rum med nödigt Husgeräd. 

Jag besökte äswen Bissopen af Mitelopolis, 

Stadens Procurator, sscra Kloster 

och de förnämste Inwänare. Alle mine underhafwande, 

tillika med Officerarne, lät jag 

kläda ihlv>tt och rödt, och de portugisiske 

Damerne ätogo sig at utsöka tjänliga klädnader 

för wara Fruntimmer. Denna kostnad 

steg til 8000, och wäre mänatlige utgif- 

ter för hyra och underhäll, til 6202 Piaster. 

Följande dagen besökte mig Gouverneuren, 

Stadens förnämste Inwänare och Biskopen, 

som i sil sällskap hade nägra Andeliga af 

sarstildte Orden. Alle ledsagade mig til Hoppo, 

eller Lhinesiste Stäthällaren, som undfägnade 

ost med Thee och Sackcr-bakelser. 

Idag förlorade jag äfwen tre af mit manskap, 

hwilkas omwändelse öfwer hela Staden 

utbasunades. Emot aftonen ankom en 

Dominicaner ounjtta, GouverneurenS wän, 

och tilhandlade sig 480 Hafs-Utterstin för 

50 Piaster stycket, 500 Soblar til 6 dito 

hwardcra, samt 30 Dtistin Harmeliner til 8 

Piaster Dustinet. Hela summan belopp sig 

lil 23,440 Piaster, hwilket nu war hela ätcrfiodm 

af det stora förrad jag inskeppat i 

Vamt-

Macao, Sept. 177:. 313 

Ramtschatka, och med möda räckte at bestrida 

wara nödwändige utgifter j Macao. 

Dä stspli3now gjort mig offentelig afbön, 

blef han fri sin arrest. Staden gjorde 

mig äfwcn en stänk af 1000 Piaster i Guld, 

42 stycken blått Kläde och 12 stycken swart 

Atlas, jämte anhållan, det jag mätte i dest 

Archive nedlägga en afstrift af min Dagbok. 

Jag lafwadc Stadens utskickade et Historiskt 

utdrag, emedan jag icke, utan märkelig skada, 

kunde meddela hela min handskrift. Jag 

spiside den 24 hos Herr l^s Kon, Biskop af 

Mjtelopolis, född Frantsman, och bad honom 

förskaffa mig Franska Flaggens bestydd, 

hwartil han läfwade bidraga. 

Den 25 afled Fröken M^nslla, mig til 

desto större sorg, dä hennes tilärnade giftermal 

med den unge ?opow, Archi-MandritenZ 

Son, hwilken jag lätit antaga mit Famillienamn, 

därigenom afbröts. Jag sände Km- 

Men med Bref til Franska Sällstapets Directeurcr, 

hwaruti jag anhöll om Franska Flaggens 

bestydd. Han ätcrkom den 29 med 

gynnande swar. 

Den 3 October infann sig en Ängelst 

Capitain

Macao, Oct. 1771. 

314 

för stt anbud, hälst jag redan slutat Afhanhling 

medFranska Sällskapet. Jag tillade, det 

mig icke stulle blifwa si lätt at ärhälla tjenst 

hos Sällskapet, emedan jag fordrade en ansenlig 

beställning och tillika et anständigt underhäll 

för alt mit manstap. Dcstutom äska, 

de jag kraftigt understöd at utföra alla mina 

planer. Detta swar gjorde Herr (3oKr nägot 

bestört, si at han hälft mistnögd tog sit aft 

stcd. Strax därpä fick jag weta, at step>ha, 

now med honom bortgätt, och kunde säledes 

frän det hället wänta nya ledsamheter. 

Den 4 Qctob- ärhöll jag bref frän Holländske 

Directeuren He"rr lêureux, jämte en 

stänk af 2000 Piaster, nägot Kläde, Win, 

Öhl, Bränwin och salta liftmedel. Han tilböd 

mig fri Resa til Batavia, och försäkrade 

mig at blifwa i Compagnicts tjenst antagen. 

Men da han bifogade simma wilkor, 

som Herr (3ol)s, emottog jag af hans stänk 

endast dryckes-warorna. 

Strax därefter förnyade et par andre 

Engelsmän det förflag Herr t3oi,r mig gjort, 

och upwiside en fullmagt frän Rädet i Canton 

at bjuda mig 15,000 Guineer och afhandla 

de öfriga wilkoren. Mit första och oryggeliga 

beting war, at man, wid undfäendet 

af mina papper, tillade mig et ärligt underhäll 

af 4ôo Pund Sterling, hwilke efter 

mina dagar stulle tilfalla mina Barn: at 

hwar och en af mjna Officerare stulle bekomma

Macao, Oct. 1771. 315 

ma et underhäll of 100, och de öfrige af 

min besättning 30 Pund hwardera, simt at 

jag stulle blifwa pä alt möjeligt sitt under, 

stödd i mit företagande, al öster om China 

anlägga Nybyggen. Ängelsmännerne förklarade 

dä, al deras Fullmagt icke sträckte sig 

si tvida, och anmodade mig at noga öfwerlägga 

det anbud de gjordt. Jag ärfor simma 

afton af Gouverneuren, at de Angelstc 

Herrarne sannolikt hestuckit nagre af mit fojf. 

Sä förhöll sig ock wärkeligen, och Btepk3> 

novv hade förpliktat sig at för 5020 Pund 

spela dem mina papper j händer. Dä jag 

fick rök däraf, tog jag hemligt mina bandstriftcr 

utur Kistan, och anförtrodde dem ät 

Biskopen af Mitelopolis. 

Den 15 lät jag sammankalla mina underhafwande, 

och gaf dem wid handen, at 

jag förspordt, det mänge af dem woro mistnögde 

med minperson; jag lämnade dem därföre 

frihet at söka sin lycka hwaräst de för 

godt funno, och hoppodes genom den utdelning 

jag gjort pä Formosa, hafwa fullkomligt 

godtgjort alt hwad de kunde fordra. 

Knapt hade jag uttalat detta, si förebrädde 

Mig Bt6pli3non, at jag wille hcröfwa Sällstapet 

stn andel ide förmaner jag nu wore 

ibegrep at störda, simt at jag, wid den oegennyttiga 

utdelning af lttugpos stänker, endast 

äsyftat bedraga dem pä det, som war 

9f större wigt. Han upmuntrade därföre 

man-

316 

Macao, Ött. 1771» 

manskapet at undandraga sig mit Befäl och 

wara honom följaktigt, för at borttaga mina 

papper. Det föll mig icke främmande, at 

Bt«?pk2non si upwiglade mina underhafwande, 

men det war mig gansta smärtande at 

se honom understödjas af Herr 

min fordne Major och kamrat under min 

Landt-förwisningstid. För at wisa min oskuld, 

framtog jag et Bref frän Herr det 

Rulnetlcliow ursnappat, och hwaraf tydeligen 

ädaga lades, at Btepl,2now och VVinKWcl en- 

skilt sörbehällit sig de 5000 Pund. De blefwo 

däraf mycket upretade; men alla hotelser 

oaktade, gick stepK_now med sit anhang, som 

lhestod af 11 personer, til mit qwartcr och 

borttog min Kista, uti hwilken han förmodade 

finna de begärlige papperen. Sä snart jag 

fatt kunskap om detta wäld, begås jag mig 

til 3tepliannMs rum med 20 man, ochupbröt 

dörren, emedan han icke godwilligt öpnade 

densamma. Just som jag inträdde, lostade 

han pä mig en Pistol, hwarföre jag nödgades 

gripa och häkta honom. Herr Wmbl_c3 

hade' wapnat sig med tt par Pistoler och en 

Sabel, och flygtat til Trägärden, hwaräst 

jag lät innesluta honom, emedan jag wiste, 

at han icke kunde undankomma öfwer den 

höga muren. Följande dagen bad han, twungen 

af rägn och hunger, mig om tilgift, och 

öfwerlämnade sig ät twä Vaktposter, dem 

jag utstäldt at bewaka honom. Jag Hann 

dock

Macao, Oct. 1771. 317 

dock nödigt skilja både honom och ZtepKZnon 

frän wärt samfund, och lät med GouverneurenS 

tilständ insätta dem pä Slottet. Wäre 

Officerare sökte hämna sig pä de Ängelste 

Herrarna, och en Judisk Mäklare kom i 

sticket, som ärhöll et dugligt antal prygel. 

Man fan hos denna karlen tt papper, hwaruti 

mina kamrater gjordes det förflag, at tit 

Ängclssa Compagniet ingifwa mina papper 

och träda idest tjenst, emot en belöning, af 

1000 Piaster pä man. Ifall de wägrade 

inga däruti, hotades, at man stulle lata gripa 

dem med wäld och öfwerlefwerera dem 

ät Rysta Kejsarinnan.. Annars kunde man 

läfwa dem säker benädning, si wida de wille 

göra en Resi til Japan och AKutista 

Öarna. Sannolikt woro deste ursinnige förstag, 

endast utkläckte afßtepKanow ochJuden. 

Den 22 föll jägi en häftig feber, som 

räckte til den 13 November. Gouverneuren 

hade den godheten at ärbjuda mig rum i sit 

Hus , hwilket jag gärna emottog för at undgä 

mit bullersamma Sällskap, öfwer hwilket 

Kulnetlaldow emedlertid fick Befälet.Igemen 

fick jag icke nägot förmånligt begrep om 

Macaos luftstreck, dä under wärt tvistande 

därstädes 20 man af mina underhafwande 

och 3 wäre Fruntimmer bortrycktes af febrar. 

När jag äterkom til nägorlunda krafter,, 

och för Gouverneuren yttrade min ästmwan 

at

318 

Macao, Nov. 17714 

at flytta til mina kamrater, ärfor jag, at 

han under min sjukdom hast mycket 

med Chineserna, hos hwilka wi af Ängclste 

Köpmännerna blifwit angifne sisom Sjöröfware 

och Ryste rymmare. Stäthällaren 

iCanton hade därföre äskat M^ utlefwerering, 

eller ätminstone, at wi mätte drifwaS 

frän MaMo, och hade Gouverneuren, en, 

dast för min sjukdom, kunnat däruti ärhälla 

upstof. Dä jag märkte, at han wärkeligcn 

war förlägen, sände jag den 2b et Memorial 

til Stäthällaren, och bekom den 3 December 

tilständ at göra honom en upwaktning, jämte 

et höfiigt Bref, hwaruti Mig tilkänncl gafs, 

at Stäthällaren blifwit öfwertygaV om ogrunden 

af de smäderyckten man mig päbörtzat. 

Tillika sände han Mig et prägtigt Fattyg 

med 60 Roddare. Dä jag som mast gjorde 

mig färdig at resa til Canton, lät Mandarinen 

af Macao tilstga Mig, al därest jag 

icke wille göra en resa ända til fteking, si 

woro för mig rädeligatt, at icke gä til Canton. 

Detta war mig högst oangenämt, ty 

ehuru gärna jag önskade se Peking och de 

inre Orter af Chinesista Riket, si hade jag 

dock genom sidan utdrägt förspill tilfäUet ät 

med Franska Skeppen gä til Europa, Jag 

ärfor sedermera genom Mandarinens Secreterare, 

en hemlig Christen, at hela den föregifna 

resan til Peking endast war en Mandarinens 

upfinnig ihwilken facklon sannolikt 

hade

Macao, Dec. 1771. 319 

hade del. Men det war dä redan för sent 

at tänka pä nägon resa til Canton. 

Dä jag efter min sjukdom genomsåg min 

Kista, saknade jag ätssilliga saker, dem jag 

samlat under mina resor, och uptäckte omsider, 

at de blifwit af Btspl,3now och 

försålde ti! den Ängelste Juden. Jag lät 

strax sta efter den skurken; men han hade 

begifwit sig pä flygten med sina prygel. Btbaen 

berättade mig, at Juden köpt altsam- 

Mans för 1500 Piaster, ehuru endast Pärlorne 

woro wärde fem gängor si mycket. 

Den 10 lät jag sammankalla mina Underhafwande 

och gjorde dem det förflag, at 

pä twä Franska Skepp gä tilEuropa, hwartil 

jag förskaffat lägenhet. De förklarade stg 

williga at ialt följa mit rad.Idag stälde 

jag äfwen Majoren pä fri fot; men sisom 

jag icke kunde hafwa widare förtroende til 

Btepl,2no^, si gaf jag honom 4000 Piaster, 

jämte tilständ at söka sin lycka hwaräst han 

behagade. Han ingick strax därpä i afhandting 

med Holländarne, hwillM Directeur, i 

hopp at ärhälla wigtiga uplysningar, uptog 

och försände honom til Batnvia 

Före min afresa mäste jag anskaffa en 

Tschopp, eller striftelig tillätelse, at komma 

pä Floden Cahu, jämte hwilken denna 

Stav 

5) Btepk3lio-w gjorde ingen lycka ps vsstttvia, lltan 

omkom därinsta omständigheter.

320 Macao, luUi 7772. 

Stad ligger, och jag ärhöll denxgenont Hett 

WlB emot 450 Piaster. 

Den 20 betingade jag ost öfwttfart til 

Grient i Frankrike, mcd Capitain 8. ttjlîwz 

för 11.5,000- Livrés. 

Är 1772 den 2 Januari!, försålde jag 

wärt Skepp til en portugisisk Köpman för 

YOOO Piaster, hälften i redbart mynt och 

hälften i wäxlar. Gouverneuren ätet förbehöll 

sig Skess- och Krigsförrådet; 

Jag tilbragte ännu nägra dagaf at betala 

mina skulder, hwarefter jag icke hade 

nägot ösrigt. Den 14 lämnade wi Macao 

pä tre Sompancr, ock gingo de Franske frän 

Canton kommande Skeppen til möte. Wid 

afresan H.Usade ost Gouverneuren Med 21 

stött ifrån Hufwud- Fästningen. Ester en 

långsam fart kommo wi til mynningen af 

Floden Cahu, hwaräst Mandarinen emottog 

ost myckel höfligt, men wägrade ost ga iland, 

tildest wi framwisade enpung Piastrar, hwilke 

si kraftigt bragtc honom pä andra tankar, 

at han tilbödost rum j sjelfwa Slottet. Denna 

höfl.ghet war ost ganska angenäm, emedan 

de Franske Skeppen först ankommo den 22« 

Emedlertid tilstaddes ost utridai sällskap med 

en Tartar. 

Dtt Fransta Gkepv, hwarpä jag med 

hälften af mit manstap gick om bord, het 

Dauphin, förde 64 Canoner och Commenderades 

af 8, ttilljls, Den andra hälften

5 

Me öe Hrance, Mkt. 1772. 321 

knstcppadcs pä sâveröis, et Skepp af 50 

Canoner. 

Under resan til Iste de France, dit 

wi anlände den 16 Martti, hände ost intet 

märkwärdigt. Sä snart Gouversseuren, Riddaren 

cw l

322 

Madagascar, Apr. 1772. 

Den 4 April seglade wi ftän Iste de 

France. Den 12 landsteg jag wid Fort 

Dauphin pä Madagascar. Jag hade önskat 

närmare känna denna stora och härliga 

Ö, men tis min sorg drögde wi där endast 

twänne dagar. Den 14 gingo wi til segels; 

den 27 seglade wi förbi Goda Hopps Udden, 

och kommo den- 18 Julii til Ön S. Croix. 

Jag stickade strax en Officerare til Befälhafwaren 

pä port Z.ouis, hwilken tilstadde mig. 

och mit folk därstädes taga qwarter. Han 

emottog mig själf gansta höfttgt, och sände 

en Courir mcd et Paquet frän mig til Hertigen 

af Aiguillon. Den 2 Augusti blef 

jag af denne Minister kallad til Champagne, 

där han dä wistadcs. Jag begaf mig strax 

pä wägen, och blef af honom bemött med 

agtning och godhet. Han tilböd mig et Infantertc-Regemente, 

det jag emottog, under 

wilkor, at man mätte nyttja mig til Nybyggens 

anläggande pä andra stdan om Goda 

Hopps Udden. Jag träffade ock iFrankrike 

en Faderdroder, hwilkens godhet, jämte Konungens 

näd,sitte mig i ständ, at frän Ungern 

lata hämta min Grefwinna, hwilken, 

efter et ars förlopp ankom, men hade förlorat 

stn Son, wid samma tid dä min Courier 

anlände. 

Kort därefter gjorde Hertigen af Aiguillon 

mig det förflag, at inrätta et Nybygge

Frankrike, Slug. 323 

bygge pä Madagascar, efter den plan jag 

Utkastat för en dylik anläggning pä Formosa. 

Jag bestöt omsider inga däruti, emedan 

jag war denna Minister högt förbunden. 

H. H. 

X 2 

Fem-

324 Paris, Sept. 1772. 

Femte Afdclnittgen 

Berättelse om Frcmsta Nybygget 

pa Madaaascar, under Gref 

Lcniowli(i3 anförande 

22 September 1772, gas Sjö-Mi- 

«e^-^ nistern Herr -ös Loine», Grefwen tilkänna 

Konungens beflut at anlägga et Nybygge 

pä Madagascar. Man borde först 

winna förtroende hos Öns Höfdingar, samt 

til en början förmä dem, at gifwa sig under 

Franska Kronans bestydd. Grefwen föresiälde, 

at et sådant företagande, som för luftstreckets 

osundhet, Ortens aflägsenhet, HöfdingarnaS 

afwundsjuka och flera hinder, ofta 

mWyckctts, fordrade största förstgtighet, simt 

tilräckligt manstap och ständigt understöd. 

Ministern sinnade sådant, och berättade efter 

nägra dagar, at Konungen därtil wille wärfwa 

1200 man, och öfwer dem updraga Befälet 

ät Grefwen, som äter trodde 300 man 

wara tilräcklige för ändamälet. 

Sedan Grefwen blifwit försedd med behörigaInstrumenter, 

samt befallning til Gouvemeuren 

5) Säsom detta ämne mera intcresterar Franska

Isie de France, Sept. 1773. 325 

vemeuren pä Isle de France, at lämna 

Nybygget alt nödigt understöd af Troppar, 

Skepp, Liftmedel ,Krigsförrad och Handelswaror, 

afrcste han, och ankom til sistnämnde 

Ö den 22 Sepl. 1773. Grefwen wände 

sig til Gouverneuren 6s "I^rna/, men blef 

af honom förwist til Intendenten iVlgillatt, 

som rent utaf yttrade stg icke begripa, hurt» 

Hofwet kunnat ingai et företagande, hwilket, 

om det än lyckades, stulle bringa alle 

Handelsmän pä Isle de France til tiggaresiafwen. 

Han mitztröstade jämwäl om förmänlig 

utgäng. Detta swar gaf tilkänna,at 

Grefwen stulle träffa mycket motstånd, äfwen 

hos dem, hwilka borde understödja hans ärende. 

Man gaf honom en CommiZarie, som 

war känd för bedrägerier; och dä Grefwen 

däröfwer beklagade sig, swarades, at Commitzarien 

wore god nog för Madagascar, 

dit man lopp til sit säkra fördärf. Gouverneuren 

.sjelf förutspädde en olycklig utgäng 

af denna illa öfwerlagda plan. 

Grefwen affärdade emedlertid en Lieutenant 

med 30 man til Madagascar, at i 

förwäg inhämta kunskaper om Ön. Herr 

Klaillslt hade endast försedt denne Officerare 

med nägra ringa saker, som knapt woro tilräckelige 

til stänker för Höfdingarne. All 

klagan war frucktlös. Man tillät Köpmän- 

mrne frän Isle de France fortsätta Handel 

X 3 

ps

326 Iste 

de France, Sept. 1?73. 

pä Madagascar, sisom tjlförene. Wd möda 

arhöll Grefwen wapen ät sina Troppar, 

och dä han ttltalade sin Commitzarie, swarade 

denne, at han endast war Herr l^lilj-lt redo 

skyldig för sit upförande. Da Grefwen 

omsider war färdig at afsegla med sit öfriga 

manstap, begärte han nödwändige ndstaper, 

Läkemedel, Ättika och Filtrer-stenar, emedan 

Madagasears osunda watten annars stulle 

ästadkomma oundwikeliga sjukdomar bland 

hms Troppar. Men han ärhöll hwarken Ätttcka 

eller Filtrer-stenar, och det öfriga honom 

gaft, war i alla afjeenden otilräckligt. Dm 

1 Jan. 1774 stek Grefwen tidning frän stn 

jil Madagascar öfwersinda Tropp, at lifsmedel 

woro fä, och Grefwens ankomst högst 

nödig, emedan de infödde redan börjat öfwa 

fiendtligheter. Han päffyndade därföre stn 

oftcsq, men farhägan hade redan utbredt stg 

bland hans Troppar. Nägre rymde; Officerarne 

gjorde stg sjuka;man hade äfwen war- 

Mt en Höfdinge l^v-i pä Madagascar, 

ot icke tro Grefwen, hwars afsigt wore, at 

underkufwa Madagascerna. Grefwen öfwcrlalade 

ätffillige Handtwärkare at wara stg 

följaktiga; men Gouverneuren förböd dem 

upfylla stt löfte, under föregifwande, det 

han icke kunde se människor föras til Slagtbänken, 

dä flere hopar simlsit stg pä Madagascar, 

at angripa Grefwens folk. 

Sak-

Madagascar, Febr. 1774. 327 

Oacktat alla dcha hinder, gick Grefwen 

den 2 Febr. til segels, och inlopp den I^4 

lyckligt uti wiken för Antongil. Han sände 

strax en Slup i land, för at underrättas om 

sin Tropps tilständ och de inföddas tänkesätt. 

Wid stranden sigoS flere Höfdingar, som betygade 

mycken signad öfwer Grefwens ankomst. 

Men denna glädje minskades, dä Grefwen 

kom til Lägret, där han fan sit manstap 

aldeles utmattat och kraftlöst af arbete 

i et brännande luftstreck, emedan man icke 

försedt Troppen med Hcmdelswaror, tilbetalning 

ät de Swarte för minsta biträde. Officeraren 

och Fältskären woro sjuke och utan 

Läkemedel. Därjämte nödgadesman dag och 

natt hälla watt, emedan de infödde redan 

anfallit Fransmännerna,hwilke, sin swaghet 

oaktat, si afflagit fienden, at de af Försten 

NZul tagit 7 man tilfänga, dem de likwäl af 

försigtighet ätersindt utan lösen. 

Grefwen anwände alt hwad hos honom 

stod, at lätta sit folks belägenhet. Där sans 

intet Magazin, inge Baracker, intet Sjukhus, 

ej en gäng nägot rum för HanS egen person. 

Sädane hus kunde ej upföras utan de insövdes 

biträde. Han sökte därföre detzas wänstap, 

och lät kalla de ftästa til en Rabar 

eller Sammankomst. Genom stänker wan han 

tilständ at köpanägra Hyttor för sit folk. En 

särskild Hytta upsattes ät honom sjelf; alt pä 

styndades, si at Grefwen dagen efter sin an- 

X 4 komst 

,

Madagascar, Febr. i774> 

328 

komst, kunde sitta stna Troppar iland, hwilket 

skedde mcd all möjelig stat och ordning, 

för at i början hos Öboerne ingjuta högakt- 

ning. Men til sin bestörtning fick han nu 

först wtta, at Herr 

oaktadt sina 

löften , hwarken medstndtBränwin eller andre 

Handelswaror 3 Grefwen nödgades säledes, 

för egen räkning, af Capitamen sig tilhandla 

si oumbärliga behofwer för14,500 Livrés. 

Man wägrade honom hjelp af Skepps-Besittningen 

til Bygnadernas upförande;^ men 

dä Capitamen endast förebar munteligt förbud, 

frän Isle de France , tog Grefwen 

arbetare med wäld. 

Den 19 lät Grefwen sammankalla alla 

Höfdingarne i Provincen Antimaroa til den 

1Martti, för at gifwa dem wid handen Konungens 

ändamäl med detta Nybygge. Förstvars 

anstalter widtogos, Floden updämdes 

och man började fylla m närliggande sump. 

Den 23 ankom Herr Kosalen pä redden 

och hade 200 sjuka om bord, fom, ge< 

nam det biträde Grefwen lämnade, snart äterstäldes. 

Den 1 Martti, dä Grefwen förnam 

Höfdingarne wara i antagande, utgås han 

nya befallningar, at alle stulle wara pä sin 

wakt. Jag emottog dem, strifwer han, utom 

wärtPälwärke , i sällskap af nägra mina Officerare 

och et Eommando af 3c» man. HöfdinMne 

cinkommo, til antalet 23, under be-

Madagascar, Matt. 1774» 329 

täckning af ungefär 2000 bewäpnade smarta, 

som siälde sig uti en ring, framför hwilkens 

öpning jag nedsatte mig. Jag gaf dem genom 

en Tolk wid handen: det Konungens 

afsigt wore, at taga Madagascerna under sit 

beskydd, emedan han blifwit underrättad om 

deras goda tänkesätt, emot Fransmänner. 

Han wille därföre anlägga et Nybygge, för 

at förlwara dem emot deras fiender, och hälla 

et ständigt Waru-lager, där de, til lindrigt 

köp, kunde ärhälla Kläden, Bränwin, 

Krut, Kulor, Flintor, m. m. De kunde 

tilbyta sig detza waror för deras Lands afkasiningar, 

i synnerhet Ris, pä hwars odling 

de borde anwända särdeles flit. För alla detza 

fördelar önskade Konungen blott, at Madagascerne 

siöto et förbundmed mig, och cmwiste 

mig plats til Nybygget, simt at de infödde 

mätte tillätas sälja, sin jord ät Fransmän. 

För öfrigt äskade Konungen, det mig tilständ 

gafs, at inuti Landet, wid Floden Tingballes 

ursprung, anlägga Magaziner och et 

Sjukhus, simt at Öboerne förpliktade sig 

til at förswara alt det, som hörde til Nybygget. 

" 

Knapt hade min Tolk slutat, dä et allmänt 

frögderop hördes. Höfdingarne bewiljade 

alt, endast jag cdeltgen läfwade at icke 

bygga Fästningar, utan wille anse de infödda 

sisom wänner, men icke sisom Undersitare. 

T Angä-

,

Madagascar, Matt. 1774. 331 

lysning, at de föresatt sig ombringa alt hans 

folk med förgiftade liftmedel, dem de förde 

til salu. Grefwen förböd därföre köpa det 

minsta, förrän Säljaren själf ätit däraf. En 

störtade pä stället, dä man twang honom äta 

af den Frukt han utböd. De öfrige flydde, 

och företogo sig at dämma Floden med afhugglia 

träd; stöto äfwen skarptpä en Tropp, 

den Grefwen utsände at inhämta kunskaper. 

En HöfdingeBilulot begärte träffa Grefwen 

nära en skogspark. Grefwen utbad sig 

själs besök, hwilket Höfdingen afflog. Således 

mitztänktcs nägot försit, och det uptacktes, 

at Höfdingen edcligen förbundit sig bringa 

Grefwen om lifwet, simt uti Skogen hade 

300 man förstuckna. Grefwen utsände 

därföre 50 man med twä Fältstycken, som 

skingrade fienden. 

Kort därefter ärfor Grefwen, at Inwänarne 

wid Saphier-wiken,tillika med Nlulor, 

wille förbinda sig med Kau!, emot Fransmännerna. 

At förekomma sidant, sändes 

om nattetid en Major med 6o man, som 

förjagade fienden, sitte HanS Vy i brand, 

och ödelade hans arbeten 

Den 21 afreste Herr KerZuslen. Den 

*) Denna Expedition beskrifwes af Capit. 6e ?2Z35, 

som da lag pä Kusten; han afmälar Fransmdnnernes 

framfart wid detta tilMe, med gansta elaka färgor, 

pch stönar ej Grefwen, fast h.in ci nämner hans 

MUN.

332 

Madagascar, Mart. I?74» 

Den 24 sände sex närliggande Provincer 

Grefwen stänker, til tacksamhets betyg öfwer 

deras fienders nederlag, och ärbödo sig aftägga 

wänstaps-ed. Bränwin utdelades a Gref- 

wens sida bland de utskickade. 

Den 26 hade äfwen Inwänarne wid 

Saphier-wikensindt stänker, och begärt fred, 

den Grefwen medgaf, si wida de wille upsiga 

l^Zul all hörsamhet och göra Floden segelbar. 

De läfwade sidant. Men följande 

dagen fans Floden upfyld af träd, som woro 

fulle med Frukt. Wid närmare undersökning 

utröntes,.at de Smarte kastat Tanguin- 

TrädiFloden, för at därmed förgifta wattnet, 

det Frcmsmännerne nödgades där hämta. 

Grefwen sig sig därföre twungen at ej 

allenast ränsi Floden , utan ock afhugga alla 

i nägdcn wäxande Tanguin-Träd, ehuru 

mycken möda sidant fordrade 

Den 1 April, dä Grefwen sjelf visiterade 

sina Poster, hade sju man rymt med 

Gewär och alt. Rymmarne hade gäll öfwer 

til de Stvarte, och äterbragtes följande afton 

MSM 

)Bonner2t, i dest VO7. 2 la cliine, biffrifwer Mel 

af Tnnguin, fäsom det förfärligastei Ala wäxt-riket. 

När Höfdingarne wilja plundra sina Undersätare, 

bestylla de dem at hafwa begätt nägot brott, och älägga 

dem, at til bewis af sin ostuw,taga Tanguin. 

Den anklagade emottager det trygt, iförtröstanpH 

sin oskuld. Men dä han omkommer, hwilket altid 

ffer, dömes han saker och hans ägendomConfisqueras,'

Madagascar, Apr. 1774» 333 

genom Grefwens anstalter. Dä updagades, 

al

Madagascar, Apr. 1774. 

334 

mcd den underrättelse, at Floden kunde seglas 

hela fem (Swensta) mil; hade pä stdorne 

täcka Fält och Berg, klädde med Timmerskog, 

som utan möda kunde flottas til 

Nybygget, simt med sina armar öpnade Handels-utsigter 

ät flera orter. Hösdingar infunno 

sig frän Ans södliga Provincer med 

stänker och wänstapSförflagcr. 

En Tropp 

utsändes at söka förbindelse med Öns Wästra 

Kust, öpna Handel mcd dest Inwanare, ut- 

se tjenlige platser för Nybyggen, anställa 

anmärkningar öfwer orternas luftstreck, och 

folkets seder, m. m. 

Den 3c) undfick Grefwen nägon förstärkning 

frän Isle de France. Nybyggets läge 

war gansta bcdröfligt; Officcrarne dels 

sjuke, dels bort-commenderade; Magazinerne 

illa försedde, Sjukhusen utan läkemedel och 

Läkare. Manstapet nödgades arbeta wid 

Fästningswärken och Kärrens fyllning, samt 

göra wakt bäde natt och dag. Grefwen fjälf 

war twungen at göra tjenst sisom Fältskär, 

men föll tillika uti en swär feber, si at han 

nödgades lata föra sig til Ön Aiguillon, 

för at njuta sundare luft. Denna förändring 

war förmänlig för Grefwens hälsa, si at 

han omsider kunde besöka sin Fru, som äfwen 

lag sjuk, hwilken han räddade genom 

en aderlätning, den han sjelf med darrande 

hand förrattade. Farsoten fortfor och Grefwen 

förlorade sin Östverste-Lieutenant med 

t 5 man.

Madagascar, Jun. 1774. 335 

15 man. Detta föranlat honom at sammankalla 

stne Officerare tjl en rädplägning, uti 

hwilken befiötS at inuti Landet upsöka en sundare 

plats och där fatta posto. 

Den 19 Maji affärdades Herr lVlZligny 

idetta ärende. Närliggande Provineers Hösdingar 

ankommo ock, at betyga stn signad 

öfwer Grefwens äterwundna hälft. De gäfwo 

därwid en högtidlig maltid och sparade 

icke frögde-stott. 

Den 8 Junii äterkom lVllligny och hade, 

under stn fart upföre Floden, uptäckt nägra 

stöna slätter, hwilke dock lago igranstap af 

osunda Kärr. Han hade därföre fortsatt 

Resan ungefär 5 Swensta mil, til den si 

kallade Sundhets-Slätten, som synts ho- 

nom tjenlig til Nybygget, emedan den war 

widsträckt och betäcktes af et Berg, där en 

Skants kunde anläggas, til säkerhet för hela 

trackten. Grefwen afsinde strax en liten 

Tropp, at därstädes pröfwa luften, och dä 

gode underrättelser därifrän inlupo, bestöt han 

med all möjelig ffyndsimhet där upbygga et 

Sjukhus för dem, som börjadetilftissna, och 

rum för de öfriga. 

Oredorne, dem Befälhafwarne pä Isse 

de France stiftade, hade immerfort obehagliga 

fölgdcr; elak förwaltning af waru-lagret, 

föregifne stölder, oenighet innom Troppen, 

fruktlösa böner om understöd, och tillagande 

swaghet ialla afseenden. Denna belägenhet 

sjor-

336 

Madagascar, Jul. 1774. 

gjorde, at Seklaverne förförde nägra Höft 

dingar til edsbrott. Fiendteugheten hänt dock 

icke utbrista, ty Grefwen lät förekomma den, 

och angripa de trolösas Läger, med den framgäng, 

at fiendens anslag förstördes. 

Den 11 Juli forlopäde Grefwen sin ende 

Son, och kort därpä sin Majot. Handtwärkare 

rymde. Grefwen nödgades, för sin 

aftagande hälsa, upbryta och begifwa sig til 

Sundhets-Slätten, med trettio tilfristnade. 

Det lilla förswarSwärk han anlagt wid L.ouisburg, 

anförtroddes ät nägre Officerare 

med 56 man. Grefwen ankom den 20 Julii 

til Slätten, lät där med Grannarne öpna 

en Marknads-handel, som lyckligen aftopp; 

och ehuru han mcd sit folk nödgades ligga 

uti Hyttor, som hwarken gäfwo stygd mot 

rägn eller stormar, sä hade dock ombytet af 

luft, förmäulig wärkan pä Troppens hälft. 

Man fortfor pä detta nya Boställe at bygga 

HuS och odla mark. Enssildte Köpmän 

fortsatte stn olofliga Handel til Nybyggets 

städa. Den 15 ankommo 200 tTlavaner, un^ 

der N.uiatF anförande, at plundra Risfälttn, 

men blefwo skingrade. Grefwen lät warnct 

dem för sidant ofog, men de swarade med 

stött, och dödade nägre af Grefwens folk. 

Han ämnade dä assirda en Tropp at nedergöra 

alla t7?avaner , men de med honom 

förbundne Höfdingar äwgo sig denna förrätt 

ning,

Madagascar, Sept. _774. 337 

nlng, intogo Röfwarnes med Skanlswärk och 

Grafwar omgiftta By, och stucko detta rofnäste 

i brand. Följande dagen förklarade 

Höfdingarne alle tTlavancr för mencdare, 

och dömde dem til flafweri, hwarpä detze 

fiygtade til de Nordlige Provinccrna. Höfdingarne 

fördundo sig ock, at til Grefwens 

säkerhet hälla 1200 man i beredskap. 

Madagascerne hafwa frän urminnes 

tider haft den grymma plägsed, at strax efter 

förlovningen mörda eller dränka de Barn, 

som antingen födas pä witza af dem för olyckliga 

ansedda dagar, eller ock med nägot 

kropps>lyte. När Grefwen en gäng for utsöre 

Floden til Zôuisburg, hade han den 

lyckan at frälsa tre Barn, som stulle dränkas. 

Han förde Barnen til Fort Aouis, 

och lät strax sammankalla en stor Rabar, 

uti hwilken Höfdingarne nödgades eoeltgen 

förbinda sig at afstaffa denna omänstliga 

plägsed. 

Den 4 blef Grefwen underrättad, det 

Nägre Höfdingar med Ed förpliktat sig at 

mörda honom. Han lät däröfwer anställa 

ransikning. Nägre nekade; men en wid namn 

Kodoet bekände, at han war den ättondei 

ordningen bland dem, som afiagt denna Ed. 

De Smarte blefwo däraf si upretade, at de 

welat nedergöra boboet pä stället. 

Den 5 hade Grefwen sin Okants,Fort 

August, wid Sundhets-Slättm färdig, och 

M inla-

338 Madsgascar, Sept. 1774* 

inlade där en besittning af 16 man. Marken 

däromkring indelades til Åkerbruk. Den 

8 bragte Seklaverne 250 Oxar til köps. 

Den 12 sinê Grefwen 25c» man, til 

undsättning emot folket wid Saphier-wiken, 

som sades hafwa ingätt et förbund med de 

södre Provincernas Inwänare, til GrefwenS 

fiada. ttâvi läswade ock med första sända 

en större Tropp. När Saphier-wikens Inwänare 

ärhöllo denna tidning, bestöto de öfwergifwa 

sin hemort; men Greswen lät genom 

Tolk försäkra dem om tilgift, si framt 

de betygade upriktig anger, och läfwade, at 

icke mera ombringa sina Barn. De kommo 

därpä alle til L.ouisburg, hwaräst Grefwen 

vfwertygade, isynnerhet Mödrarna, om grymheten 

af denna plägsed. Eden förnyades, 

och et Gästabud anstäldes, jämte utdelning af 

Bränwin och andre stänker. Grefwen hade 

lätt kunnat utrota detta opäliteliga och oroliga 

folket, men han wille icke äfwentyra stt 

swaga manstap. Han hade ock blottstält sig 

för brist pä Liftmedel, om denna frucktbara 

orten blifwit ödelagd. Han sökte dock öfwertala 

Samvariverna at taga den i besittning, 

i fall han stulle nödgas gä til sidan ytterlighet. 

Den 15 hölls en allmän Sammankomst, 

Uti hwilken beslöts, at de Höfdingar, som 

dristade hälla hemliga sammanträden, stulle 

jagas utur sina hemtvist och mista sin jord, 

simt

Madagascar, Sept. 1774. 339 

simt deras anhörige görastilSlafwar. Hwar 

och en, som wägrade understödja dettabeslut, 

stulle dömas stn jord förlustiq. Wid flutet 

af Sammankomsten begärte Owinnorne frän 

flera Landsorter, det Grefwen mätte älägga 

Männerna at ftrnya Eden, rörande Barnens 

bibehällande wid lif. De anhöllo lika trägit, 

det han wille äterhämta sin Fru frän Isie 

de France, dit hon afrest för stn sjuklighet, 

pä det de mätte i hennes händer aflämna stn 

Ed, uti et ämne, som si nära rörde deras 

kön. Grefwen sant denna begäran si billig, 

at han, oaktat den fara, Grefwinnans häl- 

sa underkastades, beflöt lata henne äterkomma. 

Grefwen ärhöll ny betjening frän Isle 

de France, men idel urwal, och folk af 

fläta styer. Be nykomne företogo stg at med 

dragna wärjor intränga i de Swartas HuS, 

ock röfwa Hustrurne frän deras Männers stda. 

Grefwen nödgades säledes fängsla dem; 

men dä i ve brottsligas antal furmos oumbärlige 

personer, blefwo de lösgifne. Han 

försände äfwen 25 swarta Slafwar til Goda 

Hopps Udden, hwilke swarade emot wärdet 

af sOQ,s)_>o Skälpund Nis. 

Ben 1 October gäfwo Sambanverne 

tilkänna, det de gärna lämnade sina Berg, 

och togo landet wid Saphien-wikenibesittning, 

emot hwilken fördel de läfwttde.bisH 

Grefwen med 4000 man. Följande dagen 

for Grefwen til Sundhets-Slätten, och fant, 

V 2 hela

340 

Madagascar, Ött. 1774» 

hela Floden upföre, stränderne besatte mcd 

folk, som gäfwo glädje-silfwor utur sina Gewar 

och ropade: Lêfwe länge war Fader! 

Af sina utskickade underrättades han ock, at 

de, som bebodde ÖnS inre Landstaper, och 

ägde öswerfiöd af Oxar, Bomull, EbenholtS 

och Gummigutta, gärna wille inläta stg i 

handel med Fransmännerne, men wägade ej 

för Araberna, mcd hwilka de tilförene handlat. 

En si gynnande utsigt war dock Grefwen 

icke t stånd at nyttja, i brist pä understöd 

frän Isle de France. Grefwen ärhöll 

nu en W.stent, wid namn 6eß Hzlllos, som 

gjorde honom alt möjeligt förfäng; utspridde 

bland de Swarta, det han war ankommen 

at hafwa urstgt öftvlr Grefwens upförande; 

gjorde, under en Grefwens sjukdom, et anslag 

at borttaga hans papper, o. s. w. samt 

nödgades omsider tilstä , det han frän Herr 

kullan sitt si beskaffad föreskrift. Samma 

man gick Grefweni förköphos de Swarta 

och förstörde hans Handel; förde falska 

räkningar; hindrade GrcfwenS byggnader, genom 

hot at lämna Arbctarne odetalte, simt 

försäkrade , at Grefwen stulle innan kort kallas 

frän Madagascar. Sädant alt gjorde 

de Swarta studstga och de Hwita modsilda. 

Grefwens belägenhet war äfwcntyrlig. HanZ 

Troppar woro utan beklädning; Husen elän- 

dige, förswarswärkcn swage. Han lät dock 

arbetet fortsättas si mycket Troppens läge tillät,

Madagascar, Dec. 1774. 341 

!Zt, och nyttjade jämwäl därttl sine enstildta 

Slafwar. 

Den 13 December tnfunno sig Owinnor 

frän flera Provincer, hwaräst man försport 

GrefwinnanS ankomst, och begärte inför henne 

aflägga sin Ed, at icke mera ombringa sina 

Barn. Wid detta ttifälle afgjoroes, at 

de Mödrar,som öfwerträdde denne förplicktelse, 

stulle säljas til Slafwinnor och föras 

utur landet. Grefwen ätog sig at pä sin bekostnad 

upfostra alla Barn, som föddes mcd 

lyte; dock stulle Föräidrarne icke mera kunna 

äterfordra dem. Pä denna Edgäng följde 

en maltid, til betyg af den gemensamma 

fägnaden öfwer detta ärende. 

Grefwen fortfor at inhämta kännedom 

af Ön, simt utsände pälitlige och kunnige 

personer, at undersöka RortUiga och Södra 

Kusterne, affatta Hamnar och Wikar, pejla 

djupet m, m. Emedlertid hade han händerne 

fulle af ledsimheter, och nödgades sitta 6_s 

i fängelse, emedan han warit nog nedrig 

at utsprida bland Inwänarne af Saphier-wiken, 

det de stulle göra Regeringen 

pä Isle de France et nöje, om de förklarade 

Grefwen Krig. Men dä de sigo Grefwen 

utöfwa sidan myndighet, sände de 600 

man at arbetapä Fästningswärken, simt förbunds 

sig at lefwerera 6020 Timmerstockar 

och 4000 Plankor. 

V 3 

De,

342 

Madagascar, Jan. 1775. 

De, som utsändes at undersöka landet, 

äterkommo med förmanligaste underrättelser 

om jordmanens fruktbarhet, sä at endast arbetande 

händer fordrades, förat kunnai ömnighet 

frambringa Säcker, Bomull, Indigo, 

Caffe, Tobak, m. m. 

Är 1775 den 1 lanuarit,blcf Grefwen 

wid en Rabar underrättad, at Seklaverne 

ämnade päföra honom Krig, och til den ändan 

förbundit sig med andra Förstår. Och 

dä Seklaverne ensamme kunde sitta 40,000 

man i Fält, trodde Grefwen stg böra desto 

mer pästynda sina förswars-byggnader. Sambariverne 

ärbödo 5000 man Hjelp-troppar 

emot den nye fienden. 

Frän flere häll förnam ock Grefwen, at 

en förmänlig handel kunde anställas, men 

Magazinerne woro torne och Regeringen pä 

de France sökte därjämte illa beryckta 

Grefwens person hos Franska Ministern. 

Den 1 Februarii fick Grefwen den tidning, 

at en wid namn l^Kenon ingått förbund 

mcd Seklaverne och förpliktat sig at 

mörda Gtefwen. Den brottslige widkändes 

och afbad sit oräd, men blef af sina egna 

förjagad. 

Följande dagen underrättades Grefwen 

genom en af sina pälitligaste Officerare, Herr 

Korl)i, at en gammal tTlegrinna, Bus_nn_, 

den Grefwen fört med sig frän _Me he 

France , dit hon blifwit försäld i sin ungdom


bom, utspridt det Försten Kamins Dotter, 

som tillika med BulZnn3 blifwit af Fransmännerna 

tilfänga-tagen och til sistnämde Ö 

bortförd, wore Grefwens Moder. Sambariperne 

hade därföre hällit flera Sammankomster 

,j afsigt at förklara Grefwen för Kaminjß 

Arftagare, och Förste öfwer Provincen 

Mananhar, där KamMilK» Ätten utgätt. 

Detta bragte Grefwen pä det upsit, at höfsa 

denna tappra Nation, och sitta dest Regering 

pä fria fötter. Ortens läge och frukt- 

barhet simt Inwänarnes 

talrikhet, öpnade 

för Grefwen en wigtig utstgt. Herr Korbi 

undfick därföre behörig föreskrift, huru han 

borde swara, i sill han tilfrägades j detta 

ämne. Grefwen talade ock med TzKnng, 

som kastade stg til hans fötter och försäkrade, 

det ej allenast Grefwens likhet mcd sin Moder, 

öfwertygade henne om sanningen af denna 

härkomst, utan ock, det hon j en dröm 

fatt en öfwernaturlig ingifwelse, at kungöra 

denna hemlighet. Grefwen omfamnade henne 

och betygade, det han haft stna orsaker 

at icke yppa sit hlod; han wille dock tilstädja 

henne al därom tala med sina förtrognaste 

wänner. tTlegrinnan kyste Grefwens hcmd 

och förklarade,at Sambariverne redan hade 

sig alt bekant, simt blott afbidade lägligt 

tilsille, at ärkänna en afkomling af Kamini. 

Grefwen lät gräfwa en Canal af 1500 

famnars längd, emellan Floden och Hamnen. 

I4 Et

344 

Madagascar, Febr. 177^ 

Et arbete, som fullbordades pä 4 dagar af 

6000 man, « 

Den 7 gäswo Sambariverne Grefwen 

en Tropp af 200 friwilliga Inglingar, dem 

han lät inöfwa til Krigs-tjenst. 

Den 8 fick Grefwen genom sin Tolk 

den tidning, at en gammal man prophcterat, 

det en stor Regcments- förändring förestod 

Madagascar, och at en Ättelägg af Kami», 

ni stulle a nyo upbygga Staden palmyra 

Denna Prophetia hade sitt folket imycken 

rörelse, emedan redan war bekant, at Sambariverne 

ärkänt Grefwen för en Kaminiz 

afkomling. Man hade ock redan fogat anstalter, 

at til Grefwen öfwerlämna Regeringen 

öfwer KZmini3 fordna Land. 

Grefwens förbindelse med Sambariverne 

war icke angenäm för Inwänarne wid 

Saphier-wiken, hwilke sände Fullmägtige til 

honom at förklara, det de cmsigo detta förbund 

för et eds-brott. De wille haldre förenas 

med Seklawerna, än hafwa den minsta 

gemenskap med Gambariverna. Grefwen 

uprttadcs af denna trottsiga föreställning, 

sä at han strax förafstcdade hela beskickningen. 

Han fick sedan weta grunden til denna hätsshet. 

Nägre Höfdingar wid Saphier-wiken 

hade dettagit i det mord, som öfwergätt KamwiB 

Ätt, simt tilwällat sig nägra Provincer, 

dem Sambariverne nu äterfordrade uti 

den nytz uptäckte Kamins Ätteläggs namn. 

Greft


Grefwen hade lätit emellan 2>ouisburg 

och Sundhets-Slätten anlägga en Landswag, 

sex Franska mil läng, 12 alnar bred, och 

pä bägge sidor försedd med Diken til wattnets 

afiopp. Hwarje arbetare bekom en aln 

blätt Kläde och en flaska Bränwin; och en 

Redoute anlades, til at försäkra farten emellan 

bägge platserna. 

Den 18 reste Grefwen til Angonzi, 

besökte den Kustens Höfdingar och försäkrade 

sig om deras wänstap. En tidning at nägre 

Höfdingar frän Öns södra del ankommit til 

Aouisburg, och önskade tala med Grefwen, 

pästyndade hans äterresi , som skedde til lands. 

Försten af Angonzi ärböd därtil sinBär-stol 

och 600 wäpnade Swarta til betäckning; lafwade 

ock 6020 man at arbeta pä en wäg emellan 

Lôuisburg och Angonzi. Efter ä- 

terkomsten hölls en Radar, och wänssapsfördund 

ingicks Edeligcn med de nämde Höfdingar, 

som fingo stänker och affärdades. Trästet 

wid Lôuisburg war redan fyllt och en 

Fyrbak med Flaggstäng upsittes pä Ön Aiguillon. 

Höfdingarne lämnade 6000 man til upbrytande 

af den nämnde Landswägen, som 

stulle blifwa 14 Swensta mil läng, och man 

företog strax detta arbete. 

Herr cls_ HMes som pä beMan fält 

afsted, bestal Magazinet, och utdelade det 

stulna bland folket wid Saphier-wiken, un- 

V 5 

der

346 Madagascar, Mart. 1775. 

der wilkor, at man stulle förklara Grefwen 

Krig. Pä alfwarftm föreställning, ätcrburo 

nägre Höfdingar desta gafwor, dock med den 

förklaring, at sidant skedde af ärlighet, men 

icke af frucktan. 

Den 22 Martti fick Grefwen wtta, at 

Fariverne och Bitalimene-rne förklarat tt^Zvi 

Krig och redanbörjat ficntesigheter. Han he^ 

gaf stg därföre til Foulpoint, för at stifta 

fred, understödd af 6000 man, dem hans 

Bundsförwantcr tilstutit. Han förhörde först 

tt^vi, och sedan dest fiender, hwilke läswade 

underkasta sig Grefwens bemedling, si 

wida han ätlydde rättwjsinS ryst. De beklagade 

stg, at l-HZvi förhudit dem handla pä 

Foulpoint, samt med tväld fräntagit dem 

Boskap, Slafwar och liftmedel, som stulle 

föras til Franska Nybygget, sl^vi fick skarpa 

föreställningar för sit ofog, och bemedlings-dagen 

inföll den 3 April. 

Grefwen lät wid Solens upgäng sit 

manfkap träda i Gewär. .Kl. 6 infunno sig 

tt^viti fiender, til et antal af 8 eller 10 

tusende man, och strax därpä tâvi sjelf meo 

sin Här, si at omkring 22 tusend man woro 

samlade pä stället. Grefwen föreslogFredswilkoren, 

om hwilka likwäl, i tre timmars 

tid, med sädan hetta twistades, at man hwart 

vgneblick wäntade Bataille. Omsider träffades 

förening. Handelen förklarades fri för 

alla; ömsesides förgätenhet utan ärsittning, 

och

Madagascar, Apr. 348 

i?7s* 

med skarpa Skott frän et fiendteligt Läger. 

Afständet hindrade dock Kulornas wärkan. 

Den 23 kommo Fullmägtige frän de östlige 

och wästlige Sambariverna, simt begärte 

en Rabar, som bewiljades. En af 

desta höll et Tal, hwarmi han förestälde, det 

Sambariverna med oro sett Grefwen inga 

i förbund med andra Nationer, och icke med 

dem. De hade förnummit , at hans Fördunds- 

Bröder tillagade Krig, ärbödo säledes 5000 

man Hjelptroppar, och önskade cdeligen förbinda 

sig med de Hwita. Grefwen emottog 

med wänstap detta anbud, och betygade sin 

högaktning för den, genom Kamins blod, 

oskattbara Sambariver-Nationen. Eden aflades. 

Om aftonen afreste deBefullmägtigade, 

utan at taga afssed, hwilket steg förekom 

Grefwen owäntat af wänner. 

Den 1 Junii inlöp tidning, at 3000man, 

förenade Seklaver och Saphier«boer, woro 

iantagande och sannolikt ärnade wäga et anfall. 

Kort därefter ankom Kaul och begärte 

stydd för sig och sit hus, emedan fienden redan 

öfwerfassit honom, tilsinga tagit en del 

af hans folk och förbränt all hans ägendom. 

Man tilftde honom at begifwa sig innom 

Skantscn. Kl. 9 f. m. wisade sig fienden 

pä et Canonstotts afständ, och sinde et bud 

til Grefwen med begäran, det han mätte 

komma til Lägret och afhöra de beswär man 

hade at föredraga. Detta förstag gjorde honom

Madagascar, Jun. 1775» 349 

nom något förlägen,men för at icke röja nägon 

frucktan, fogade han anstalter om Skant- 

sens försmår,och begaf stg til det af fienden 

utsatta stället. Man pästod dä .at Grefwen 

stulle draga sina Troppar ifrän Öns inre delar, 

särdeles ifrän Sundhets-faltet, och uphäfwa 

den Ed, med hwilken man til honom 

afträdt Flodens Tingballes strand. Man klagade 

ock däröfwer, at, dä de enstilte Köpmännerne 

plägat gifwa Höfdingarna stänker, 

denna inkomst uphört, sedan Grefwen själf 

tagit Öns handel, äfwen som man med mistnöje 

märkt,at de Konglige Skeppen,som förr 

hälsat Öns Hefdingar mcd twä Skott, nu 

mera icke wisa denna aktning. 

Grefwen afhörde detta alt med stillhet, 

och föresiälde Höfdingarna, at de icke utan 

edsbrott kunde ätcrfordra det land de afträdt; 

han sig stg sitt inödwändighet, at med stna 

Troppar, sisom wäldswärkare, straffa hwar 

och en, som begick ringaste inbrott i Nybyggets 

rättigheter; han kunde aldrig bewilja 

deras pästäende om Fästningswärkens nedrifwande 

och Troppames aftäg; dä de infödde 

själswe drogo fördelen af Hemdelen, kunde 

de icke med rätt fordra stänker; men om de 

äskade Heders-ssottcn stulle anstalt fogas. 

De Smarte studsade wid detta frimodiga 

swar, och Höfdingarne yttrade stg öfwerljudt, 

det man icke kunde finna bättre tilsille 

än detta, at gripa Grefwens person och 

med

350 

Madagascar, Jun. 177^. 

med wäld aftwinga hans bifall. Man om/ 

ringade honom pä alla sidor , och han hade 

säkert fastnat för en elak händelse, om ej HanS 

wänner, med femtio Swarta, skyndat honom 

til hjelp. Destas modiga anfall, jämte den 

oordning som däraf upkom, at en Tropp i 

detsamma blifwit frän Skantsen tilbaka-slagen, 

skaffade Grefwen luft. Han 

trängde sig i- 

genom et par Höfdingar, som pä honom lagt 

händer; men, dä de funno fil tnolständ fruktlöst, 

utropade: Wi äro förlorade. Han 

är en Trollkarl. Grefwen drog fördel af 

den,?a wcmtro och kom lyckligt undan. Befälhafwaren 

i Skantsen kunde sedan tryggt 

rikta Canonerna pä den fiendteliga Troppen, 

som strax flydde til Skogen. 

Om denna händelse utlåter sig Grefwen: 

„Mänge torde til äfwentyrs tadla min djärfhet 

och tro, det tag snarare bordt afhälla fienden 

tmd mina Canoner/ Men dä Man wil 

föra et folk til höfsning, bör man forgfälligt^mbwika 

at själf begynna nägon fiendtelighet 

emot detsamma. Destulom borde jag, 

sisom främste Befälhafwaren, icke wägra at 

afhöra deras klagomal, och i sill, wid et 

sidant Möte,olyckligt-wis nägot nederlagstcdt, 

si hade den misttankan lätt kunnat upkomma, 

at jag endast til den ändan anstalt en sidan 

Rabar. Nu däremot, dä de närgräntsandc 

Nationer ärforo, huru fogeligt jag upförtmig 

emot wära fiender, borde sidant öfwertyga 

dem,

Madagascar, Jun. 1775. 351 

dem, at rättwiftn war a min stda, och de 

däraf förmas,at gripa wapentil mit biträde. " 

Grefwen lät strax efter denna handel 

tilbjuda fienden Fred ;men hans Tolkar äterkommo 

med Ven underrättelse, at man med 

förakt afwist alla Fredsförslag, simt afsändt 

1000 man at angripa Grefwens Post pä 

Sundhets-fältet. Den 4 inlopp berättelse 

at fienden äfwen därstädes blifwit offlagen. 

Be följande dagar bekom Grefwen 

6600 Man Hjclptroppar frän flere häll, med 

hwilka han ryckteiFält. KrigS-tägtt syntes 

lofwa mycken beswärlighet, ty marken 

war oländig och hinderlig för Artilleriet. Emedlertid 

beflöt Grefwen angripa et fiendteligt 

Läger, som war sammandragit pä Fältet 

Maherton. Anfallet skedde iSol-nedgängen 

af 50 hwila och 2000 swarta under 

Franska Officerares Befäl. Kort därpä 

hördes nägra silfwor, hwilka föranlätoGrefwen 

at skynda stt Folk til undsättning, som 

icke kunde drifwa fienden utur dest fördelaktiga 

Läger. Elden uphörde pä en gäng, och 

Grefwen förnam af twä personer, dem han 

utskickat, at de stött pä twänne nära hwar, 

andra utskickade Läger, dem man war systelsitt 

at befästa. Han sände därföre en Officerare 

med en Tropp, at gä fienden pä ryggen 

och wid midnattstiden göra et hastigt anfall, 

dä Grefwen i detsamma wille angripa 

Lag-

352 Madagascar, Jun. _7?5» 

Lägret stamlil. Emot kl. 2 om natten hör^ 

des första skotten. Grefwen hastade fram a 

sin sida och träffade Sambariverne, som 

sjelfmante rusade til drabbning» Men dä han 

kom til stället , hade fienden redan mgit flygten. 

Man fann 200 Skjutgewär, dem de 

flyende bortkastat, och man hämtade blott 14 

sängar. 

Grefwenblef säledes mästare öfwerSlätten 

Maherton, som är den wackraste och 

mast fruktbara i hela Provincen Antimaroa. 

Den är mer än 13 Franska mil läng och 

6 mil bred, samt öfweralt wäl odlad och 

starkt bebodd. Grefwen lät strax där anlägga 

en post, och sände sina sängar til fienden 

med Nya Freds-förflager, hwilka blefwo förkastade. 

Sedan Redouten pä Mahertons 

Slätt war färdig, samt försedd mcd Canoner 

och Besättning, ryckte Grefwen med sin hela 

Här til Sundhets-fältet, i hwilkcts nägd 

stod et wäl försscmsit fieudteligt Läger med 

3000 Man. Grefwen gjorde halt och afbidade 

Canoner frän lôuisburg. Nägre Höfdingar, 

som wille aflägga prof af tapperhet, 

wägade wäl flere anfall, men blefwo ständigt 

med förlust afwiste och förföljde. Da Grefwen 

erhällit stt Artillerie, angrep han fienden 

med en Canonao frän twä Batterier. Innom 

en half timme war yttre förstantsnin- 

Zen ncdstuten, och kött därefter nödgades fienden 

taga flygten i största oordning öfwer 

en

Madagascar, Junii 1775- 353 

en Flod, den Sambariverne sedan öfwergingo 

och fullkomnade segrcn. Grefwens 

Kock och en Bctjent blefwo sirade. Sambariverne 

förlorade n Man och fienden 65. 

En del af fienden hade lägrat sig pä en 

Öuti Träsket Ampangu.Under det Grefwen 

lätt sina Troppar hwila, undersökte han fiendens 

ställning och tilgängarnc til dest Läger. 

Den 27 upbröt han och ryckte fram pä 

tre fjärdedelsmils afständ. Ben23blefwoGrefwens 

Troppar slagne, men Seclaverne ledo 

si mycket isamma drabbning, at de öfwergäfwo 

sina Bunds-förwanter,som därigenom 

ansenligcn förswagadcs. Flere smä lräffningar 

följde, och 4 Européer, som woro utsände 

at anskaffa wed,wadadecn natt öfwer 

Träsket siint antände nägra af fiendens Tält,. 

Genom ständigt Rägn, swälde Trästets wat- 

Ken d., Julii, si at Grefwen nödgadesdraga 

stg en mil tilbaka. Fienden trodde därtil 

annan orsak wara, och wägade flere anfall» 

Rägnet fortfor, och gaf fienden tid at 

ytterligare förstantft sig med Grafwar och 

Päl-wärk. En Hjelptropp af 3000 Man 

styrkte än mera dest mod. Omkring L.ouisburg 

föröfwades ströfwerier. Likwäl spordes 

at fienden wille göra särskilt fred med Greft 

wen, utan Sambarivernes deltagande. Bes- 

se äter woro mistnöjdc med sidant förstagoch knölade 

däröfwer,at Grefwen icke gjorde alfwar 

df Krigets utförande. Den 13 lät Grefwen , 

3 ef-

Madagascar, Julii 7775. 

354 

efter erhällen tidning om den brist pä liftmedel, 

som yppats hos fienden, sända lil detz 

Läger nägra Bätar med Ris, Bananas och 

Bränwin, simt tillika förkunna, det han 

tilstadde Tropparne fritt aftäg, om de nedlade 

wapen. Han drog ock de Poster tilbaka, 

som hindrade fienden at lämna Ön. Detta 

lyckades, och stora hopar öfwergingo dageli- 

gen til Grefwens Läger, hwilka blefwo wän- 

lösgifne at 

ligt emottagne, spisade och sedan 

gä hwart de behagade. Snart förspordes likwäl, 

det fienden hade förrädiska underhandlingar 

at förleda Grefwens Bundsförwanter. 

Twänne sidane Spioner upsnappades, och 

Grefwen lät, efter skedd ransikning, straffa 

den ena til lifwet, sirdeles af den orsak, at 

simma Karl wid Grefwens första ankomst, 

försökt sitta L.ouisburg i brand. 

Et frän Iste de France ankommit 

Fartyg, bragte Grefwen afstag pä alt hwad 

han degärt. En tillika öfwerförd Soldat började 

med sina Kamrater hälla uprorista samtal 

och försäkrade, det Regeringen pä sistnämde 

Ö, stulle med största nöje se alle Nybyggames 

undergäng. Grefwen lät sitta den 

brottslige i säkert förwar, men om natten 

märktes et buller, och Grefwen, som straxt 

skyndade utur Tältet, fick se sängen med en 

Sabel angripa wakthafwande Officeraren, 

unde^r utlätelse, at den tid snart stulle komma, 

dä Soldaterne fingo befalla Officerarne. 

Gref-

Madagascar, Julii 1775» 355 

Grefwen ropade pä watten; men Soldaten 

rusade i full förtw-ftan löst pä densamma, 

sirade twänne och ropade: Hit mine Wänner! 

Man befarade säledes en simmcmgaddning; 

men den brottslige, som wille fly til 

Skogen, blef si illa sirad af maktens skott, 

ot han afled innan ranftkning kunde anställas. 

Den 3 Augusti gjorde Grefwen Sambariverne 

det förflag,at taga det land i besittning, 

hwaruturSavhier-wikens Inwänare 

blifwit fördrcfne. Dagen därpä fördelades 

Landet, si at Sambariverne tilärkändes 

den del som lag höger om Tingballefloden, 

men den til wänster förklarades för 

Nybyggets omräde. Ätssillige af de fordne 

ägare cmkommo och tiggdefred, simt berättade, 

at deras Landsmän nödgades drifwa omkring 

i Skogarna och lefwa af wilda rötter, 

emedan de öfrige Provineers Höfdingar icke 

wi-lle emottaga dem. Grefwen nyttjade detta 

tilfälle at betyga sina fredsamma tänkesätt, 

lät förse de nödstälde med liftmedel och tilsiga 

Höfdingarne, at icke förstjutadem, därest 

de aflade alla fiendttliga afstgter. 

Grefwen 

började nu företaga nödige 

Byggnader af Träd, emedan de i Landet 

brukelige och med blad täckte Hyttor hade 

flere olägenheter. Twä tusende swarta sytzelsittes, 

jämte Grefwens egit Folk, at upsira 

et Hus för Gouverneuren,Hospital, Ba- 

Z 2 rao-

356 

Madagascar, Avg. 1775. 

räcker, Magaziner, simt 200 andra swarta, 

at bygga 5o HuS til början af en Stad. Emedlertid 

stulle 1200 man arbeta pä morasets 

fyllning. Deste företag hindrades nägot 

of en swär sjnkdom, uti hwilken Grefwen 

den 9 föll. Men hans Officerare urförde sig 

lika drift och wärdighet, sammanstjöto 

of egna medel 12,000 Livrés til Tropparnas 

aftöning, äfwen som Grefwen förffjöten lika 

summa til de sjukas uppehälle och andre behofwcr. 

Man nödgades ock indraga flere 

poster, för at icke äfwentyra hufwudstyrkan. 

Den 2 October begärte Sambarivernas 

Höfdingartilständ, at upreft Flaggstänger 

pä sina Gebit, och Grefwen utdelade til den 

ändan hwila Flaggor, med röda och dlä ränder, 

i män af hwarje Höfdinges anseende. 

De Saphier-Voer, som önskade bygga en 

Stad under stydd af Fort L.ovis, wunno 

si mycket häldre bifall, som Grefwens ästundan 

och fördel war, at möjeligast befolka 

den trackten. 

Den 6 Octob. woro Hospitalet och flere 

Hus redan färdige. Grefwen gjorde äfwen 

en resa at taga det eröfrade landet i sigte, 

hwilket fans öfwermättan bördigt,simt af11 

Swensta mils sträckning, jämte en segelbar 

Flod. Under betäckning af den nye Skantsen 

S. Johan, pä Mahertons fält, bygg- 

des HuS för NybyggameS beqwämlighet. 

ÖnS nordliga Inwänare hade wänligt emotta-

Madagascar, Oct. i?75« 357 

tagit Grefwens utskickade, ochtil dem silt Ön 

tTlotzebe, siat Grefwen frän det hållet kunde 

wänta 15 til 20 tusend man Hjelptroppar 

emot Seklaverna,istöd af tt med dem 

mgänget förbund. 

De ftygtigc fienderne oroade Sambariverne 

och antände destas Hus, men Gref- 

wen utsände et litet parti, sim förjagade 

dem och äterbragte tre sängar. 

Grefwen wäntadc under alt detta otaligt 

det begärta understödet, antingen frän Isle 

be France eller ifrän Frankrike. Han förutsäg, 

at om dennahjelp utedlef, til dest landets 

osunda ärstid inföll, HanS Nybygge ilter 

stulle räka i största förlägenhtt. HanS 

Troppar kunde ej annat än anse sig säsom 

vfwergifne, och däraf modfällas. Ehuru 

Officerames ständaktigket och mod gaf nägot 

hopp, si hade dock Grefwen otaliga stämplingar, 

förtal och afund at besegra ifrän Befälhafwarne 

pä Isle de France. Han hade 

förlorat tredjedelen af sin Tropp, och pH 

2 är icke ärhällit ifrän Europa minsta förstärkning. 

De inföddes förtroende stulle nödwändigt 

swigta, och de wundne fördelar med 

möda bibehällas. 

Man led allmm brist; Troppen war utan 

Kläder och Skor, simt följakteligen ohugad 

at tjäna. Grefwen lät därföre simmanstaffa 

200 af Öns Owinnir at bereda 

Tyger, och tio Solbåtar nödgades ätaga sig 

Z 3 Skräd-

Madagascar, Nov. 1775» 

358 

Skräddare-handtwärket. Det lyckades ock at 

garfwaHudar, och Manstapet fick nägot muntrare 

upsynaf hoppet at bekomma Skor. Grefwen 

lät ocksi upmuntra sina Soldater genom 

målskjutning och smä belöningar för den, som 

utmärkte sig med skicklighet. 

Den 4 Nov. begärte LlfonlgKs, Saphierboernes 

Öfwer- Höfdinge företräde, a 

sin Nations wägnar. Sambarivernas Höfdingar 

lilkallades, at wid detta tilfälle wara 

tilstädes. 

Den 5, dä alle woro samlade , infann 

sig LlfonlaKe med afsturna här och nedkastade 

stg pä marken, hwarwid han höll följande 

Tal: "Jag, Antimaroas olycklige Höfdinge, 

lastar mig til fota inför den Store 

Höfdingens rätträdighet och mildhet, och anropar 

hans näd a hela mitt folks wägnar, 

som begär tilständ at sända Fullmägtige och 

försona sina fel. Jag har gatt förut, at 

erbjuda mitt lif, si framt man ästar det. 

Segerwinnare!anse ost icke mera säsom fiender, 

utan sisom qwarlefwor af et Folk,hwilket 

underkastar sig dina Lagar." —Grefwen 

swarade: " Med oro har jag warit et witne 

til edre Höfdmgars utswäfningar. Isg kallar 

eder egen Nation til wittne, med hwilken 

godhet jag upfört mig emot eder, för at 

afböja et Krig, som kunde slutas med eder 

fullkomliga undergäng. Har jag icke tre gängor 

updragit dig Lllonlghs, at tjlbjuda dit 

folk

Madagascar, Nov. 1775. 359 

folk fredswilkor ? Är det dä niltt fel, at de 

blifwit tre gängor förkastade? Döm sjelf, 

hwilkendera af ost förtjent Himmelens straff. 

Ihaswen lekt med de wänstaps-eder, som 

förenade otz innan utbrottet af detta olyckliga 

Krig. Ihafwen brutit de förbindelser 

Imcd otz ingätt, uti den stora Gudens närwaro, 

och därföre förföljer Edernu hans wrede. 

— Dock min Fullmagt älägger mig at 

icke afflä de wänssaps anbud, som göras af 

Madagascars Inwänare. Min pligt är at 

stydda de olyckliga och utöfwa rättwiftn, om 

än sidant stulle kosta mitt och de minasblod. 

Ikraft af denna fullmagt förläter jag edert 

folk.Iägen at nästa manad til mig sända 

Fullmagtige, at öfwerenskomma om wärt ge- 

mensamma wäl. 

Höfdingen tackade och gick sin wäg förnöjd. 

Men de närwarande Sambarivjske 

Höfdingar yttrade sin fruktan, det Grefwen 

stulle ätergifwa Saphierboerne alla deras 

Länder, och de fjelfwc nödgas afträda sina 

nya besittningar. Grefwen försäkrade dem 

likwäl, at wid freds-slutet blifwa tryggade 

wid stna ägor. 

Grefwen hade äter möda af sin gamla 

Bundsförwandt, tt^vi, som a nyo rakat i 

strid med sit^l fordna fiender, dem Grefwen 

förra gängen bragte til förlikning. Han hade 

ock nu updragit ät sin Officerare päFoul- 

point at bemedla fred. Men sidanthade ic- 

Z 4 

ke

360 

Madagascar, Nov. 1775. 

ke lyckats. Hn mer, nägre egneUnder-Höfdingar 

woro färdige til uprsr, i anseende 

til l-havi» waldftmheter och förtryckande 

styrelse. Grefwen läfwade återföra 

Försten til stn pligt, och ehuru han sjelf ic? 

ke cmsig ogagneligt, at dennes magt nägot 

släcktes, si borde dock sidant ffe försigtigt. 

Med wäld lataMadagascerne icke undcrkufwa 

sig; man mäste winna dem med foglighet 

och rättwisi,om man önskar göradem til 

tt höfsit folk, 

Den 18 fick Grefwen genom nägra af 

de swarta, den underrättelse, at et Gn- 

Selstt Skepp hela månaden krystat utmed 

Kusten, tildest det af en storm blifwit nödgat 

at wid Angonzi skjuta flere nödstott. Det 

hade sedan drifwit til haft,och man feckkort 

därpä se deti full laga. Endast sju Man 

hade blifwit räddade med Slupen. Grefwen 

lät straxt affärda folk, at pä Kusten upsöka 

dc olyckliga och bewisi dem alt möjeltgt vistand. 

Den 14 December kom en Bät frän 

Norra sidan af Ön, och bragte et Malayistt 

Fruntimmer, som ensamt öfwerlefwat äfwannämde 

olycka. Skeppet hade kommit frän 

Bombay, och dä det nalkats Madagascar, 

blefwo af Capitamen Slupar här och där 

stickade til Land, iafsigt at tilfängct tag« 

de infödde, som kunde träffas. Mn denna 

waldsimhet hade icke lyckats, emedan MahgZafterns 

dels ftyM undan, dels förswa- 

M

Madagascar, Nov. 1775» 361 

rat sig och hindrat Angelsmännernes landstigning. 

Omsider hade en storm nödgat Capitamen 

at lämna Kusten; men dä eld upkommit 

innom bord, sökte folket rädda sig 

uti Sluparne, af hwilka trenne öfwerlastade 

af folk, sunko, si at endast Jullen räckte 

stranden med Capitain och sex man, hwilka 

alle omkommo. 

Pä erhällcn tidning, at Seklaverne ä- 

ter rustade stg ti! Krig och 

uprctade östliga 

Kustens Inwänare, at däruti deltaga, sände 

Greswen Spioner, förklädde til Köpmän, at 

underrätta sig, om utbrottet stulle ste under 

den elaka ärs-tidcn. Lyckligt-wis uptäcktes, 

ot man ärnade spara anfallet til den goda 

srstiden, dä likwäl 30,000 Man stulle sta 

färdige til Krigets öpnande. Man gjorde stg 

alt hopp at utrota ej allenastFransmännerne, 

utan ock deras Vundsförwandter. Sambariverne 

började sjelfwe frukta, at de stulle 

blifwa tt offer för den tilgifwenhet de wifat 

Grefwen, och infunno sig med bitter klagan. 

De frägade ifrigt, af hwad stal förstärkningen 

frän Frankrike utcblef, och da 

de funno Grefwen aldeles för swag at göra 

motständ, yttrade, de sin farhäga, det han 

stulle fly och lämna demisticket. Grefwen 

upmuntrade dem pä bästa sitt, och sökte med 

Bränwin och wälfägnad uprätta deras nedslagna 

sinnen. Han sände ock bud til alla 

sina Bundsförwandter,at gripa wapenoch pä 

Z 5 

min-

Madagascar, Dec. 1775. 

362 

minsta wink wara färdige til bistand. 

Saphier-wikens 

Inbyggare biträdde nu icke 

Seklaverne, utan sände Fullmägtige til 

Grefwen, at betyga sin anger öfwer de förefallne 

stridigheter, simt underkastade sig pä 

nad och onäd; och dä olyckan drifwir dem utur 

sit fordna omrädc, si at te nödgades 

kringswäfwa huswille, cmhöllo de endast om 

tilständ at upodla nägon del af deras fordna 

land, simt, utan ägande rm, si tilbringa 

sin öfriga tid i deras fosterbygd. Grefwen 

biföll denna bön, och Höfdingarne sworo trohets-ed, 

pä anförde wtikor. 

Ändteligen ankom det efterlängtade Skeppet 

frän Iste de France, och Grefwen 

skyndade sig at emottaga sin undsättning. 

Men til sin bestörtning fann han, det man 

endast sindt honom fyraRecruter, hwilke woro 

förwiste för brott och nedrigheter. Äfwen 

underrättades han, at Konung Luvvic XV 

oflidit, och Ministeren blifwit ändrad, hwilket 

alt kunde ästcdkomma mycken hwälfntng, i anseende 

til Madagascar, hälst redan flere 

klagomäl blifwit emot Grefwen ingifne och 

ordentelige Rättegängar öpnadetilhans nackdel. 

Med bekymmer börjades säledes öret 

1776. Et Fartyg, det Grefwen sindt til 

Mozambique at handla, hade fört de inköpte 

Slafwarne til Ifle de France, och 

därifrån bragt til honom endast tre onyttige 

Invalider, dem man tagit pä Sjukhuset. 

En

Madagascar, Jan. 1776. 363 

En Förste, Kunifglus, infann sig d. 12 

HoS Grefwen och begärte skydd emot Seklaverne, 

som hotat honom mcd undergäng, och 

redan börjat bränna hela Byar pä Grefwens 

omräde. De hade ock med stora löften sökt 

förmä lâvi til aftfall, men denne hade swarat 

sig ej drista öfwergifwa Fransmännerne, 

emedan detzas Trollmän woro mägtigare 

än Madagasccrnes. Detzutom kunde Grefwen 

pä stjärnorna läsa alt, hwad man emot 

honom företog, hwarföre tt^Zvi icke för sit 

lif wägade bryta den trohets-ed han gifwit. 

Likwäl fans sedermera, at .l-havi sindt Seklaverna 

Krigs-förrad. 

Den 21 inflyttade Grefwen i sit nya 

Gouvernements-HuS. Dagen därpä berättade 

Sambariverne, at Seklaverne anmodat 

dem förklara sig emot ye hwila; men i stället 

för swar hade de sindt fienden Krut, Kulor 

och Flintor, (et där brukeligit sätt at förkunna 

Krig) samt betygat, det de ansigo 

Fransmännernas fiender för sina. De hade 

ock tillagt, det Seklaverne icke stulle behöfwa 

komma til dem, ty de woro färdige at 

möta dem pä wägen. De bemödade sig äfwen 

at emot Seklaverne uphttft de öfrige 

närgränsande folkslag, under hot, at mcd eld 

och swärtz förföljahwar och en som icke tog 

Grefwens partie. Ätstillige Seklavernes 

egne Under-Höfdingar hade ock wägratbryta 

med Fransmännerne.

364 

Madagascar, Jan. 1776. 

l^Zvig gamla fiender och egne undersi- 

tare, som sport, det han wisit benägenhet för 

Seklaverna, bröto löst emot honom, si at 

han sig stg nödsakad bönfalla om Grefwens 

hjelp, den han ock erhöll, fast emot löfte,at 

Hjelptroppar emot Seklaverne. 

sända 

Den 8 Februarii inlopp tidning, at Seklaverne 

woro j antägcmde. Grefwen lät 

därföre taga allehanda mätt til förswar. Hjelptroppar 

tilstötte frän flere häll, och k.2m« 

duing 5) lät försäkra, det hans Krigs-här 

war färdig at med Grefwen göra gemensam 

sak. 

Grefwentrodde sigkunna uträkna, hwar- 

Madagascar, April 1776, 365 

fingo fast fot pä Ön. Seklavernas Konung 

hade ock gtort flere pä östra Kusten boende 

Nationer sig stattstyldige, hwilkas ok Grefwen 

smäningom lotzat. Den regerande Konungens 

fader, hade äfwcn mcd wäld inkräktat 

styrelsen, samt dömt den rätta Försteliga 

ätten til slafwcrie. Af denna stam war ännu 

en Arfwinge, Kol_i, öfrig, som ästundade 

Grefwens bistand at ätcrwinna sina rättigheter. 

Säledes war all anledning til et alfwarftmt 

ftlttäg. 

Äl andra sidan önskade Grefwen nyttja 

detta tilfälle, at bemägtiga sig Seklavernas 

härliga Land, som har sund luft, är slätt, 

icke mycket Skogwäxt och genomstares af en 

myckenhet täcka Floder. Dest fält äro widsträckta, 

och man ser där tusendetals wilda 

Oxar beta, dem hwar och en kan fänga efter 

behag. Grefwen ansäg denna Kusten särdeles 

tjänlig för et Europeiskt Nybygge. 

De förfärlige farsoterne rasa där icke. Hamnarne 

äro beqwämlige och säkre. Därifrån 

kan handel lätt bringasi gäng med Africansta 

Kusten. Men Grefwen war för swag 

at kunna tänka pä si stora förslager, och fienden 

nog mägtig at bjuda honom spitsenmed 

30,000 Man. 

Under det Grefwen sytzelsatte sig med 

detza öfwerläggningar, anmälte sig 

och ttolgj til företräde. Den förre hade i 

iL är warit stattlagd af Seklaverne, och 

ön-

366 

önskade befrielse; den scdnare hade anspräk 

til Seklavista Regeringen, simt önttadehämd 

och uprättelse. Grefwen fann detta tilfälle 

tjänligt för sit da warande läge, hälst den 

sistnämde hade mänga hemliga wänner hos 

Seklaverna. Detze Höfdingar emottogoS 

därföre i en stor Kabar, den alle med Grefwen 

förbundne Höfdingar bewistade. Kuni« 

lZluB framträdde och höll följandeTal: "Jag 

K_njs2luB, olyckeiig Höfdinge af Ätten Bgnti2N2k, 

genom Krigets Lagar lagd under Seklavernas 

magt, kommer at betyga min 

wördnad inför den store Krigshjelten, dehwitas 

store Höfdinge, hwilkens namn warewälsignadt, 

och hwilkens arm Guds magt undersiödje! 

Dä jag blifwit förwitzad om Setlavernas 

afsigt at bekriga dig, si skyndar 

jag mig at tilbjuda dig min arm och mitt 

folks arm. Bestyr om wär egendom efter ditt 

godtfinnande. Din wilja stall ständigt blifwa 

min och mina Barns wilja. Emottag 

wär ed, och war öfwertygad, at Kuniiglus 

ingen annan Öfwer-Herre erkänner än dig." 

Pä detta tal följde et högt och flere resor uprepat 

frögde-stri af Höfdingens sällskap, som 

bestod af ungefär 300 Stridsmän. Grefwen 

swarade: " Ditt namn, min wän, och din olycka 

hafwa länge gjordt dig berättigad til 

mitt bestydd. Jag känner alla dina fordringar 

och din billiga hämde-lystnad emot Setlavernas 

orättmätiga Regent, och du ma 

wa- 

Madagascar, April 1776.

Madagascar, April 1776. 367 

wara försäkrad, at din arm stall blifwa understödd 

af min arm. Du kastar dig under 

min magt. Men du bedrager dig. Wet, 

dtt mina grundsatser icke tilläta mig, at underkufwa 

Madagascars tappra folk. För 

mig ästundar jag blott din wänstap och ditt 

biträde til det förbundsom är träffat emellan 

mig och de Folkstags Fullmägtige demdu här 

ser. Mitt ändamäl är endast at wisa dig 

wära gemensamma fördelar, jämte förmänerne 

af Handel och en wäl inrättad Regering, 

simt at meddela dig et ljus, som stall 

leda dig til lycksalighet. Har du beslutat 

förbinda dig med otz til wärt gemensamma 

bästa, si aftägg din cd at blifwa denna förbindelse 

trogen, simt at lyda de befallningar 

som gä utur min och deras mun,hwilke följa 

mig." Höfdingen war willig at aflägga sidan 

ed, simt erböd sig lefwerera 1000 Man 

och til Nybygget erlägga hwad han föruterlagt 

til Seklaverna. Grefwen lät honom 

därpä swärja trohet med all möjelig högtid- 

lighet. — Sedan framträdde Kolgi och tala- 

de: "Jag Kolai, sade 

han, Bojanas o- 

lyckelige Förste, söker hos främlingar hjelp 

emot dens wäld, som beröfwat mig mitt Rike", 

som icke ätnöjt sig at fräntaga mig mitt 

Land, utan ock qwarhäller mina Hustrur och 

Barn i stafwerie. Man siger at du kallar 

dig de olyckligas Fader; förkasta därföre icke 

en Förstes böner, som med knäfall anropar

368 

Madagascar, April 1776. 

par din hjelp. Antag min ed sisom tt bes 

wis af min undergifwenhet, och räkna mig 

hädanefter ibland dina trogna wanner'" Grefwen 

försäkrade honom om sit bestydd, och 

sörehöllbägge, at si trygg räkning de kunde 

göra sig om hans wärn, dä de blefwo sin ed 

trogne, si tvist stulle ock Grefwens hämd 

drabba dem, därest de beträddes med eds-brott. 

Rustningar fortsattes och Hjelp-troppar 

simmcmbragtes. Den 12 April berättades at 

Seklaverna ännu woro 5 dagsresor fjärran 

frän gränsen af Grefwens och hans Bundsförwandlers 

omräde. Detze /fruktade likwäl, 

at deras Länder stulle blifwci ödelagde, därest 

Grefwen endast gick förswärs-wis til wäga; 

päyrkade därföre, at han stulle gä i spetsen 

och förekomma fiendens infall. En önskan, 

den han gärna bifallit, därest HanS tropp icke 

til antalet warit si swag, at et si stort 

företagande syntes nog äfwentyrligt. Den 

14 kommo Fullmägtige frän Sambariverne 

och anmodade Grefwen at rycka iFält, emedan 

de woro färdige och blott wantadeupbrottZ-ordres. 

Grefwen swarade, det han 

först wid flutet af nästa manad ärnade gä emot 

fienden och dä twinga honom til et fältslag. 

Idetsamma utropade alle: wi stols 

segra och göra Seklaverna til slafwar. Det 

öfriga af dagen tilbragles med dansar och 

Krigs-sänger- 

Ä

Madagascar, Apr. 1776. 369 

Ibrist af Européer, lät Grefwen inöfwa 

sina Mozambiquer-stafwar at handtcra 

Canonerna. Detta lyckades rätt wäl, och 

t^ hwarje Canon blefwo fyra sidana Slafwar 

fördelade under befäl af en hwit Handtlangare. 

Hela Artilleriet bestod dock endast 

af 9 Canoner. 

Den 1 April höll Grefwen et Krigs-rad 

med sina Officerare, och föresiälde dem nödwändighetcn 

at upbryta emot fienden. Man besiötat 

dela Grefwens Guropeer i twänne lika 

stora troppar, af hwilka den ene stulle rycka 

i sill och den andre betäcka 2.ouisburg samt 

Skantftrne S. Johan och August. Den 

Troppen, som stulle göra fälttaget, förstärkt 

af Swarta, fördelades si, at Centren hade 

1882, wänstraftyglen 1129 och den högra1088 

man. Til Lazarcttets tjänst beordrades en 

Regemcnts- Fältskär med detz Gesäll och 12 

Mozambiquer-slafwar. Af Hjelp-tropparne 

stulle til Centern stöta 5000, och til hwardera 

flygelen 3600 man. Den 4 skedde upbrottet 

och man slog Läger pä fältet, en half 

mil frän L-ouisburg. Allmänna mötesplatsen 

utsattes wid Hirbap, där örnnig tilgang 

fanS pä listmedel. Den 10 gjorde Sambariverne 

och Saphicr-boerne en Krigssist, efter 

landets bruk, och man sig eldar antända 

pä alla kuster. Man läfwade 60 Bätar 

nt föraGrefwens folk til samlings-stället, där 

han hoppades inträffa den 2Maji,och sedan, 

A a efter

370 

Madagascar, Maji 1776. 

efter 6 eller 7 dygn, kunna leswerera fienden 

en Hufwud-drabdning. tt^gvi sände Grefwen 

en Lifwakt af 1250 utmalde Unglingar, 

ibland hwilka ingen hade lägre wäxt än. 5 

fot och 8 tum. Frän Norden woro 3000 

man i antag, hwilre edeligen förpliktat stg at 

icke öfwergifwa Grefwens Fana , förrän Seklavernas 

Konung blifwit tilfänga tagen. 

Grefwen afseqlade den 1 Maji, och fann 

öfwer alt iberedskap, liftmedel, Oxar, och 

drycker af Honung och Sirap. Stormen 

hindrade farten., och nägre Bätar förolyckades; 

Grefwen ankom dock til Hirbay den 4. 

Fienden gjorde pä wanstra flygelen et anfall 

utan framgäng. Sedan Grefwens Hjelptroppar 

tilztött, beflöt han påskynda läget, 

och nödgades upsöka fienden pä andra sidan 

om nägra höga Berg, som, särdeles för Artilleriets 

öfwctförande, woro högst bcfwärlige. 

Sedan Tropperne sitt hwila, fortsattes marschen,!til 

dch trenne ficndteliga Lager upläcktes. 

Kl. 3 om morgonen den 9 Maji, stedde 

anfallet, fienden upstälde sig i flagtordning 

framför Lagret och började gifwa eld, 

den Grefwens Troppar emot förbud beswarade. 

Canonerne framfördes och 20 Skott 

nödgade Seklaverna lämna sit första Läger. 

Grefwens första Collonne intog strax det andra, 

och fienden blef snart drefwen utur det 

tredje. Detz förlust bestod af 80 döda och 

50 fängar, som alle woro sirade. Ä Grefwens

Madagascar, Maji 1776. 371 

wens sida woro endast nägre Smarte sirade. 

Höfdingarne begärte och ärhöllo tilständ at 

förfölja de flyende. Seklaverne utspridde 

öfweralt,det de icke blifwit slagne af de Hwite, 

utan af djeflar, som pä dem spydt förfärliga 

eldslägor. 

Den 17 tnfunno sig FullmäMe ifrän 

Seklaverna, som anhösso om tilgift, simt 

begärte Grefwens stydd emot de förödelser 

hans Swarte Bundsförwanter begingo uti de 

öfwcrwundnas Länder. Han affärdaoe därföre 

en Officerare, at hälla denna oordning 

tilbaka. Grefwen ryckte ock sjelf fram i 

simma äreyde. Den 20 upwaktades han med 

lyckönskningar af sina Bundsförwandter, som 

tillika aflade högtrafwande berättelser om sina 

bedrifter. 

Den 22 insin sig Höfdingenöfwer Districtet 

Antongil mcd skurit här och skägg, 

til bewis af sin undergifwcnhtt. Han bönföll 

om tilgift fördet förbund han ingädt med 

Seklaverna, arkande sit land för äröfrat, 

och begärte endast blifwa wid styrelsen bibehållen 

emot en ärlig Skatt. Han berättade 

ock, at SeklaVernes Konung blifwit i grund 

botad för stn krigslystnad, simt genom l-lyavi 

lätit föreslä fred, med de wilkor, som möjeligen 

kunde ärhässas. Nägre dagar därefter 

ankommo hans Fullmägtige med frcdsförstag. 

Grefwen swarade, det Seklavernas Konung 

borde begära tilgift, men icke fred. Gref- 

A a 2 wen

Madagascar, Jun. 1776. 

372 

wen betygade sig ock wara sinnad at qwarblifwa 

pä orten,pä det Konungen mätte hafwa 

tiderum til öfwerläggning; rådde honom 

dock at icke länge draga pä tiden, utan skyndsamt 

underkasta sig de lagar, som woro införde 

bland östra Kustens Höfdingar. 

Den 1 Junii undfick Grefwen de länge 

afbidade tidningar ifrän Hofwet, och förnam 

med fägnad, det man afftndt 

et Skepp med 

Krigsförrad, handelswaror och penningar til 

Nybyggets understöd, simt at widare undsättning 

wore at wänta. Men denna glädje 

för;wan, emedan Grefwen tillika frän Isle 

de France fick den obehageliga tidning, at 

Skepptt under wägcn förolyckats. 

Grefwen afreste stan Armecn, som lämnades 

under en säker Officerares Befäl, och 

begaf sig til L.ouisbmg, där hans närwaro 

fans nödwändig. Han lafwade emcdlertid 

l(unit2'uß och KolÄ hjelp, i fall de af Seklaverna 

stulle blifwa oroade, simt förband 

sig at återfordra Kall,B Hustrur och Barn, 

som ännu woro i fiendens händer. Bytet 

delades emellan Höfdingarne, och Provinren 

Antongil togs i besittning med anförde 

wilkor. Den 27 älerkommo Tropparne frän 

Krigsläget til 3.ouisburg, och Officeraren, 

som anförde dem, berättade, det han ifrän 

Seklaverna emottaglt Fullmägtige, som welat 

handla om frrd, men han hade hänwist 

dem til Grefwen, simt förklarat, det Kolaie 

sang-

Madagascar, Jul. 1776. 373 

fängne anhörige borde utlefwereras. Pä 

Krigsärcnderne fölgdenu Gästabud, wid hwilka 

Grefwens Bränwins-förräd ansenligt minskades. 

Grefwen önskade nu blifwa qwitt sina 

Hjelptroppar, men Höfdingarne förklarade 

sig hafwa kraftiga orsaker m icke öfwergifwa 

honom. Dä Grefwen den 11 Julii anförtrodde 

en af sine Officerare at utspana detza 

orsaker, berättades det l-l^vi frän Isie de 

Francs sitt den tidning, at Grefwen snart 

stulle aftösas, bringas til Frankrike och ställas 

under ransakning. Höfdingarne hade därföre 

beslutat at mcd wald skydda honom. 

Sädan wänstap war Grefwen icke obehagelig, 

men kunde dock icke qwäfwa all hans 

oro. Han emottog en Tropp Seklavcr, 

som begärte nedsatta sig i granstapet och anwiste 

dem plats, wänster om Floden Tingballe; 

gjorde ock en uptäckts-resa, under 

hwilken han fan Mineralier och Berg-chrtsialler 

af flera färgor. Han beflöt utdela 

Landstycken til upodling, anlägga Byar 0. s. 

w. Den 3 Ang. föresiälde han Höfdingarne, 

at deras Troppar lago honom til last, 

begärte säledes, at dehe mätte förafstedas. 

Men de swarade, at, sisom Grefwen icke 

si noga kunde weta, huru snart Skepp frän 

iLurova stulle ankomma, si trodde de stn 

närwaro wara nödig, och wille häldre om- 

komma än lämna honom i fara. 

A a 3 

Den

374 


Den 14 ankommo Seklavernas Fussmägtige 

med Kol2jß anhörige. De medbragte 

300 Oxar och 60 Slafwar i Nationens 

namn, och begärte edeligen försäkras, det 

Grcfwcn ej widare mal te bekriga dem. Grefwen 

äskade, det Seklavernas Konung mätte 

först biträda det förbund östra kustens 

Höfdingar jngädt, och me) ed förplikta sig 

ot lyda deras beslut. Destutom borde han 

öpna sina Länder för Grefwens handels-förstager, 

anlägga tjänliga nederlagsplatser för 

dennes HandelSwaror, samt meddela Grefwens 

utskickade tilbörlig säkerhet. Desta wilfor 

hade de Fullmägtige icke befallning at 

bewilja, men läfwade dock, at möjeligast befordra 

deras antagande af stn Konung. 

Den 16 anmälte stg K2ul, K^sgntzur och 

twänne andre Höfdingar och begärte företräde. 

Grefwen tilsssde flere sine Officerare at 

därwid wara tilstädes. Kl. 10 ontägade twä 

Collonner bewäpnadt folk med flygande Fanor 

och Trumme-ljud. Makten ropade:i Gcwär. 

Men Grefwen befalte, at deste Troppar 

stulle obehindrat nalkas. Höfdingarne 

gingo i spitsen, och läto för sig bära sina 

Provineers Fanor. Hela hopen war ungefär 

1200 man. De stälde sig framför Gou- 

verneurs- Huset och gjorde gewär för fot. 

Höfdingarne infördes til Grefwen, som efter 

första hälsningen lät framsätta laga Stolar, 

sisom där brukeligt är wid högtideliga 

tilftl-

Madagascar, Avg. 1776. 375 

tilfässen. Trenne Höfdingar sitte sig, men 

K2Bl2ngur blef stäende och höll följande Tal: 

„Walsignad warc den dag, som gaf 

dig ät werlden. Välsignade ware dine Föräldrar, 

som dragit omsorg om din upfostran, 

och wälsignad ware den stund dä du sitte 

din fot pä wär A." 

„Madagascernas Höfdingar och Styresmän, 

hwilkas hjertan du wunnit, hwilka 

älska dig och äro dig trofast tilgifne, hafwa 

hört, det Fransosernas Konung wil sända 

en annan i ditt ställe, och at han är wred 

pä dig, emedan du wägrat göra ost til halls 

Slafwar. De hafwa därföre sammanträde 

och hällit Rabar, för at afgöra hwad de 

stulle företaga, om sidant wore sant. De- 

ras kärlek och tilgifwenhet för 

dig, nödgar 

mig nu gifwa dig tilkänna din Börd och dina 

rättigheter til detta omätliga Land, hwars 

folk tilbeder dig. Jag KazlanZur, som hålles 

för enda lefwande afkomling af K2« 

minis Ätt, har afsigt mig denna heliga rättighet, 

at förklara dig för den enda Arfwinge 

af Kamins blod. Guds Ande, som herrstar 

öfwer wära rädplägningar, bewckte alla 

Höfdingar och Styresmän at edeligen betyga, 

det de wille förklara dig för deras Ampansakabe 

(Konung). De stola aldrig öfwergifwa 

dig, utan med äfwentyr af sina 

lif, beskydda dig emot allaFransmännernas 

wäldsimheter." 

A a 4 

Där-

376 


Därpä upsteg Nmil, och betygade sig 

wara sänd af flera förenade Folkslags Höf- 

dingar, at bedja, det Grefwen 

följande da- 

gen wille gifwa dem en Rabar, dä de kunde 

försäkra honom om sin trohet och hörsamhet. 

Han begärte ock, al Grefwen dä wille 

hista blä Flagg, til bewis, at han willigt e, 

mottog anbudet af deras undcrgifwenhct, icke 

ttlläta nägra Hwita bewista dtt begärta sammanträdet, 

simt omsider emottaga en Lifwakt 

af 1200 man, dem man meddragt. Därpä 

satte han stg, at afbida Grefwens swar. 

Grefwen begärte tid at besinna sig, och läfwade 

följande dagen hälla en Rabar, dä 

han wille gifwa sit beslut tilkänna; försäkrade 

dem emellertid om sin ifwer för deras 

wäl. Höfdingarne woro olle nögde med detta 

swar, och nedföllo för Grefwen, innan de 

bortgingo; denna wördnadsbetygelse 

hade 

nägon Höfding. 

Grefwen icke förut njutit af 

Dä Höfdingarne afrest, frågade Grefwen 

Herr lVlaijeus, af hwilken orsak Höfdingarne 

si pästyndat detta beslut. Denne ursigtade 

sig, men tillade,- at flere Grefwens Officerare 

bättre kände anledningen dartil.Idet 

samma inkommo tre Officerare med 50 Soldater 

och förklarade, at de hade sig bekant 

hwilka mätt och steg man pä Isle de France 

förehade emot Grefwens person; de woro 

därföre redo at förr upoffra sit lif, än 

tillä-


Mäta Grefwen resa frän Madagascar. De 

hade ock förbundit sig mcd de infödda, och 

beslutat för altid qwarvliswa pä denna O; 

begärte således at Grefwen icke mera wille 

anse dem sisom Soldater, utan sisom wänner. 

Grefwen föresiälde dem med clfwarsamhet 

följderna af et sidant företagande; 

men de swarade, at steget war taget, simt 

at de ärnade fullföllja det, ehwad deras upsit 

af Grefwen gissades eller icke. De förde 

ock Grefwen til sinnes Ministerns upförande, 

samt de Cabaler Vefälhafwarne pä 

de France underhällit, hwilke gädt si 

wida, at de sökt upreta de Swana til at mörda 

GrefwenS underhafwande. Grefwen som 

sig sig intet kunna uträtta, förmanade dem 

at tils widare fullgöra sin tjenst, och lafwade 

utmärka dem deras afêd, dä de sedan 

utan förebråelse kunde förbinda sig med de 

infödde. En af Officerarnc titladc, det Gref- 

wen näppligen hade tio Soldater, som wille 

öfwergifwa Madagascar, simt at högst 

twä eller tre Officerare woro af annan tanka. 

Detta förflag sitte Grefwen i bryderi, och 

han systelsatte sig med hwarjchanda öfwerläggningar 

öfwer sit läge. 

Den r7 om morgonen, lostades frän Fästningen 

21 Skott, och blä Flagg histades öfwer 

Gouverneurs- huset. Kl. 7 cmkommo 

600 Swarta och stöto fyrkant omkring Salen. 

Kl. 9 infunno sig alle Höfdingar mcd 

A a 5 deras

Madagascar, Avg. 378 

1776. 

deras Troppar til Rabar. De afsirdade tolf 

Öfwer-höfdingar med tolf Fanor at hämta 

Grefwen tilParade-platsen. Sextiotwä Höfdingar 

sutto uti Rabaren, och deras Troppar 

stodo under Gcwär. lânan^non öpnade 

Rådplägningen med följande Tal: 

„Wi Förstår och Höfdingar, som äro 

här församlade och företräda hela Nationens 

ställe, finne ost förpliktade, at i stöd af din 

Arfsrätt, din klokhet och din kärlek för ost, 

förklara dig för war Ampansakabe, och bedje 

dig antaga detta hedersnamn och denna 

wärdighet, under försäkran, at du i wära 

hjcrtan stal finna trohet, tilgifwenhet och beständighet." 

Swara ost! 

Grefwen upsteg och swarade: „det den 

ifwer Nationen ådagalade för stt egit wäl, 

föranlat honom at antaga detta anbud, i det 

hopp, at Förstame, Höfdingarne och Styresmanncrne 

stulle understödja honom i dtt 

stora företagandet at göra Madagascars 

Inwänare til en uplyst Nation. Han föresiälde 

de fördelar, som stulle tilfalla dem, 

men i synnerhet deras Barn, genom införandet 

af goda och mänskliga Lagar, genom et 

stadgat Regeringssitt, simt en wäl inrättad 

Handel." Sä snart Grefwen slutat stt tal, 

gofwo Höfdingarne genom en Capitain, folket 

tilkänna, at Grefwen blifwit utnämnd til 

Ampansakabe, hwarpä Salfwor börjades 

och fortsattes en fjerdedels timma. Dä detta


ta buller uphört, upsteg Bim!s och bad i Na« 

tionens namn Grcfwen träda utur Franska 

ttensten, gifwa simma tilständ ät alla dem, 

som wille qwarblifwa pä Madagascar, samt 

utnämna den Province, uti hwilken han ärnade 

bo, pä det man mätte där anlägga en 

Stad. Grcfwen läfwade de bägge förste 

punkterna, men begärte upstof med wärkstallighetcn 

til dcst de Franske Commistarierne 

hunno ankomma, emedan han ännu stod i 

Fransk tjcnst och siledcs icke war sin egen 

man. Stt Restdence wille han hälst taga 

midt pä On, för at wara möjeligast nära 

hwar och en Province. Hans föremal stulle 

förnämligast blifwa, at utfärda nyttiga Lagar, 

bibehässa fred, och försäkra stt folk emot 

Utländskt öfwerwäld. Därnäst wille han 

bringa An til et blomstrande läge, genom 

Jordbrukets förbättrande och Handels-inrättningar, 

hwarwid han gjorde sig räkning pä 

HöfdingarneS understöd, dem han wille nyttja 

til Rad och Befälhafware. Flere Höfdingar 

kastade sig til Grefwens fötter med 

tacksägelser. Den farhägan wäcktes ock, at 

On kunde räka i Krig med Fransmännerne, 

dä Grefwen lämnade sin tjenst; men Grefwen 

försäkrade, at,isidan händelse, Fransmännerne 

stulle ängra försöket emot en förenad 

Nation; han trodde stg dock snarare 

kunna utkasta en plan, at uprätta en stadig 

wänstap emellan dem och Madagascars Inwänare,

380 


wänare. Men K^ngur ansäg omöjeligt, 

at Fransmännerne kunde förmas til redlig 

tilgifwenhet, emedan dl' ej stulle underlata 

at ärinra sig de nederlag de ärfarit pä denna 

A. Rabaren slutades med det förflag, 

ot en Ed för den gängen endast stulle göras 

emellan Grefwen och Höfdingarne, hwilken 

sedan borde förnyas dä Grefwen lämnat 

Franska tjänsten. Hyllningen afladcs och be- 

kräftades med Blod-ed. Wid sidana tilsillen 

öpnas huden pä wänstra sidan af bröstet 

med en Nakknif, och de kringstäende suga 

bloden af den person, som bliswit wald til 

Afwer-höfdinge, hwarwid tusende förbannel- 

ser utropas öfwer den, som bryter sin Ed. 

Man anförtrodde sedan ät KZnl? befälet öfwer 

Grefwens Liftwakt, med tilsagclse, at 

han, wid de Fransta Commistariernas ankomst, 

stulle noga tilse, det Grefwen ingen 

städa matte tilfogaS. När Grefwen sedan 

gick ut til Troppen, blefwo Fanorne för honom 

fälde wid förbigäendet. Soldaterne höllo 

Gewärcn lägl, och lade handen pä wänstra 

bröstet, til bewis af sin trohet. Grcfwen 

lär därpä flagta Oxar och utdela Bräntvin 

ibland Krigsfolket, men Höfdingarne 

blefwo strssildt undfägnade. Grefwens Officerare 

lyckönskade honom sedan til denna nya 

förbindelse med de infödda. De af Grefwens 

folk, som önskade qwarblifwa pä Madagascar, 

sitte blä Band i sina Cocarder. 

Emot


Emot aftonen ankommo 1200 Hustrur och 

Flickor at önsta Grefwen lycka och förlusta 

sig med dansar. Grcfwen lät ibland dem 

utdela Vand, Näsdukar och Bränwin med 

Säcker. 

Höfdingarne afreste, utom sex, dem 

Grefwen behöll sisom Rad. 82^ stadnade 

med 3000 man, som stodo under Grefwens 

Befäl. Grefwen själf fann denna försiglighet 

si mycket mera nödig, som han sitt weta, 

det man pä Isle de France helt högt 

yttrat, at Grefwen stulle fängslas och föras 

til Frankrike, där en Rättegäng afdidade 

honom. Höfdingarne förbunds stg ock, at 

strax samlas, samt at pä Berg och Kuster 

antända Wärdkasir, si snart Grefwen därtil 

gaf tecken med Eld. 

Den 10 Sept. inlopp i Hamnen et 

Franskt Skepp, och 

medbragte den tidning, 

ot Herrarne Lellecomde och (êvr_3u ankommit 

til Isle de France, och stulle snart 

infinna sig pä Madagascar. Man föregås, 

det de hade befallning at föra Grefwen til 

Ouropa och förjaga alla Fransmän frän 

An, si framt det utan fara för de infödde 

kunde wärkställas. Detta bragte Grefwen 

til det beslut at nedlägga sin tjänst. Höfdingarne 

infunno stg kort därefter och begärte 

weta, om Grefwen fatt befallning at läm- 

na dem, hwilket han nekade. Följande dagen 

ankommo Comm.tzarierne, och sedan de 

" an-

382 Madagascar, Sept. 1776. 

ankrat, sände de strax tt Bref til Grcfwen, 

han, iKonungens namn, antyddes 

hwaruti 

at genast hos dem infinna sig om Skeppsbord. 

Grefwen swarade, det han wore beredd 

at pä Konungens befallning lefwerera 

Nybygget i deras händer, men han dristade 

icke lämna landet, förrän han blifwit entledigad 

ifrän sin tjenst. Därjämte stref han 

til LellecomKe, at det Franska manstapet 

kunde utan farhäga sittas i land, simt at 

Grcfwen icke stulle företaga nägot, sim stred 

med dest heder. Commistarien swarade, det 

han förlitade sig pä Grefwens heders-ord, 

och stulle gifwa prof af sädant förtroende. 

Den 22 stego Commistarierne ilaud och blefwo 

of Grefwen pä anständigt sätt emottagne. De 

lämnade Grefwen 25 frägor at strifteligen beswara, 

och Grefwen fullgjorde följande dagen 

denna plikt. De togo sidan byggnader, 

na i ögnastgte, undersökte räkningarne, och 

gjorde resor til de öfrige af Grcfwen anlagde 

Skantsar. Den 25 ankommo de närmast 

boende Höfdingar, pä Commistariernas begäran 

kallade af Grefwen, och höllo den 26 

en Rabar, den Grefwen ej bewistade. Den 

27 ärhöllGrefwen af Commistarierne en skrift, 

uti hwllken hans förhallande och räkningar 

godkändes, jämte en Revers pä 115,000 Livres, 

dem Grefwen fanshafwa til godo. Den 

23 nedlade Grefwen stn tjenst och afträdde 

Befälet ät Herr sZnzlisr. Den 29 gingo 

Com-


Commistarierne äter om bord, och sände Grefwen 

en befallning i Konungens namn, at inställa 

de företagne byggnader, simt förbjuda 

widare handel Med de Swarta. Äfwen tilläts 

Grefwen resa frän Madagascar, om 

han si behagade. Pä detta alt swarade Grefwen, 

at han inga befallningar kunde emottaga, 

sedan han nedlagt sin tjenst; Men Hekr 

Lellscombs stref tilbaka, at dan icke kunde 

meddela Grefwen nägot afsted, utan hade 

Grefwen at därom afbida Konungens wilja, 

samt emedlertid sörja för Nybyggets bästa. 

Därefter afseglade deste Commitzarter. 

Grefwen blef nu af Höfdingarne anmodad 

at aflägga stn Ed sisom Ampansakabe, 

til hwilken högtidlighet de hade utsatt 

den 12 October. Flere Franske Officerare 

betygade ock, at däräst Grefwen icke ätertog 

befälet, wille de lämna Zôuisburg och göra 

sig själfständiga. Herr 82nzlier själf begär- 

te af Grefwen denna godhet, af fruktan, at 

Troppen stulle göra upror och de infödde nyttja 

tilfället at förstöra alla Fästningswärken. 

Grefwen biföll si trägna böner, dock med 

den förklaring, at han därigenom icke äterträdde 

i Konungens tjenst, utan blott önskade 

frälst Nybygget frän undergäng, och gjorde 

detta sit beslut kunnigt den 1 October. 

Den 4 hölls en Rabar, den Höfdingarna 

af tio sirstilta Provincer bewistade. 

Gref-

384 Madagascar, Ött. 1776. 

Greswen förklarade, det han wäl nedlagt sin 

befattning mcd Nybygget; wille dock underrätta 

Konungen om dest tilständ, pä det han 

mätte wara fri för ätal, i fall Ministercn 

stulle päyrka Madagascernas underkufwande. 

Han begärte Höfdingarnes yttrande, 

om de önskade Nybyggets uphäfwande eller 

fortsättande, och läfwade til Konungen inberätta 

deras beslut. Efter nägon rådplägning 

lämnade en af Höfdingarne följande swar: 

„Dä du är si klok och wis, huru kan du 

dä twifta pä wär tilgifwenhet sör d'g? Har 

du icke sedt, huru ifrigt wi sickte emot wä- 

ra uproriste Bröder, för 

at lri.ga dem til 

sina ffyldighetcr? hwadan kommer detta misttroende 

til et folk, som är dig si tilgifwit? 

wil du Ftansmännerna wäl, sä strif til 

deras Konung och säg at wi tilbjude honom 

wara hjertan och war wänstap, men at wi 

vnsie lefwa under dit befäl. Du är wär 

Fader och Herre. Om Fransmännerne si 

alsta dig som wi, si stola wi förena wära 

wapen med deras. Wära Fanor stola förenas 

med det Hwila fottets Fanor, och wi 

stole tappert fakta emot den gemens mmc fienden. 

Men om Fransmcknnerne hata dig, 

si wilje wi icke ärkänna dem för wara Bröder, 

utan deras fiender stola blifwa wära 

wänner. Sädane äro wäre tankar, wärt hjertas 

spräk. Läfwa därföre inför Gud, den wi 

alle tilbedje, at striswa dma tilFransmänner-

Madagaskar, Oct. 1776. 385 

mrnns Konung, at mera älska ost än dem, 

och at aldrig öfwergifwa ost. 

Grefwen gjorde därpä anstalter til Rabar, 

och läfwade til Konungen inberättaMadagascernas 

tankar,simt at qwarblifwa HoS 

dem hela sin öfriga lifttid. Höfdingarne 

förpliktade sig däremot at noga lyda honom 

och mcd Nybygger lefwa i god enighet. Pä 

Rabaren fölgde eu högtidlig undfägnad, uti 

hwilken alle närwarande Européer togo del. 

Ehuru Cabincttets iVersailles tänkesitt 

icke woro Grefwen obekante, beslöt han 

dock, sedan en stadig Regeringsform blifwit 

införd pä Madagascar, sjelf gä öfwer til 

Frankrike och lämna muntelig "berättelse om 

Nybyggets läge. Et steg, det han trodd? sig 

wara skyldig sin egen heder, ehuru med fara 

förknippas. 

Den 5 äehöll Grcfwen af flera Höfdingar 

ansenlige stänker, destäende uti Slafwar, 

Hornboskap och Ris, dem han utdelade 

ibland Tropparna» Han lät ock sammankalla 

alla Nydyggarne och gaf dem tilkänna, 

at han hade förskaffat dem trygghet, i anseende 

til de infödde, ftmt sörgt för deras uppehälle, 

til dest widare befallningar kunde ankomma 

ifrän Hofwet» Pä sidan grund af- 

sade han sig widare befattning med dem. Alle 

utbrusto i tårar och utropade med en mun* 

Nej, wi wilje icke förlora wär Fader. 

B b Den

386 

Madagascar, Oct. 1776. 

Den 6 berättade Tolken, at sex utsedde 

Höfdingar ankommit, med et ansenligt antal 

bewäpnadt manstap. Jag ärfor, strifwer 

Greswen ,at den stora dagen, dä Eden skulle 

aftäggas, tilstundade, samt at de församlade 

Höfdingarne önskade, det jag stulle gä 

dem til möte. De hade til min säkerhet och 

tjänst affärdat äfwannämnde Troppar. Pä 

deras ästundan aflade 

Fransyska Drägten 

och klädde mig efter Aboernas sitt, simt be- 

gås mig pä wägen. Jag gick genom en läng 

rad af de infödde, som urhofwo et frögde- 

stri och anropade Sahanhar (Gud). Mine 

wänner, mine Officerare och alla Nybyggar, 

ne gjorde mig sällskap. Sä snart jag kom i 

Lägret, blef jag af alla Höfdingarna emottagen 

och förd til det för mig utsedda Tältet. 

Utom mit Tält woro sex andre tillagade 

för mina Betjänter. Jag lät framför mil 

Tält upställa sex fyrapundingar, och 202 

man gingo hos mig dageligen pä wakt. 

De tre följande dagar tilbragte jag at 

upsttta hwad jag uti den stora Sammankomsten 

willeföredraga,rörandeen fast Regeringsform. 

Ändteligen inföll den 10, pä hwilken 

jag blef wäckt med en tredubbel silfwa utur 

Canonerna. Kl. 6 om morgonen, instälde 

sig Nsgi^nZul hos mig med sex Höfdingar, 

alle hwitklädde. Jag gick dem til mötes, 

öfwenledes hwitklädd. K^fgnZur betygade 

mig det förtroende Madagascars folk för 

mig

Madagascar, Oct. 1776. 387 

Mig hyste, i det man anförtrodde mig högsta 

Styrelsen, och förklarade hwilka fördelar 

man läfwade sig af mina kunskaper och min 

tjänst. Därefter bad han mig wara sig följaktig. 

Wi gingo utur Lägret til fältet, hwaräst 

wi inträdde uti en Krets, den 3000 wäpnade 

män utgjorde. Höfdingarne stodo i 

spitsen för sina särskilda Nationer, ochFruntimren 

stälde stg utom Kretsen. Höfdingarne 

flöto därpä en mindre ring omkring otz, 

och k2si2nZur höll til dem följande Tal: 

„Wälsignad ware Sahanhar, som äter 

besöker sit folk! wälsignadt ware 82tles2mini 

Blod, som äger rätt til wär kärlek! wälsignad 

ware wäre fäders Lag, som befaller otz 

lyda en Regent af Kamins Ätt! wäre fäder 

och wi hafwa ärfarit, at twädrägt är et straff 

af Gud. Den länga tid wi saknat en Regent 

af klminiz heliga Slägt, hafwa wi 

tildragt sisom Wilddjur. Än mördade wi 

wära Bröder, än omkommo wi själfwe genom 

wäld. Förswagade genom wär oenighet, 

woro wi ständigt et ros för den starka, 

ste. Wi wore ilstefulle, utan begär at höra 

rättwisins och billighetens röst. Ja, än 

i wara tider, sigo wi Httlingarne af de ogärningsmän, 

som utgjutit Kaminiz Blod, 

kalla Frantsmännerna til hjelp til wära 

B.öders förtryck och utrotande." 

„Wi tvere, huru Sahanhar bestraffat 

dem, idtt han tillät en af deras Slafwar, 

B b 2 nM

388 


mcd Frantsmänncrnas hjelp, utgjuta deras 

blod, til at förstarka deras synder. Ialle 

förstan mig. Men jag mäste ärinra eder dcsta 

händelser, pä det j mägcn göra en hjmelig 

endrägt eder til en oryggelig Lag. At ärhälla 

denna sillhet, mästcn j följa cdra fäders 

Lag, hwilken befaller eder ärkänna en 

Ättelägg af Kamini för eder Regent. Här 

framställer jag eder en sidan. Jag gifwcr 

honom detta Kastspjut, til et tecken, at han 

är den ende Ombiatzobe, sisom wär Fader 

K.mini. Hören min röst,IRohandrier, 

Anakandrier, N)ohazirer, 2.ohawohiter, 

Filubier, Gndsatsier, Gmbiatzer, Ampurier! 

det ar wäre Fäders Blods-ed. Ärkänncn 

Ampansakabe! underkasten eder hans 

styrelse. Lyden hans röst; följen de Lagar 

han gifwer eder, si blifwen i lycklige. Ack 

mine wänner! min äldcr tilläter mig icke med 

eder dela eder lycksalighet, och min Ande 

stal icke röna de bewis af tacksamhet, dem 

j en gäng aftäggen wid min Grift." — Därpä 

wände han sig til mig och fortfor: 

„Och du, wärdige Son af KZminis blod! 

anropa den Gudens bistånd, som uplyser dig 

med stn Ande. War rättwis. Älsta dit 

Folk sisom dina Barn; lät deras lycksalighet 

wara din sillhet. Wisa dig sisom främling 

wid äsynen af deras nöd och olyckor. 

Regera och biträd med dina radslag Roloandrierna 

och Anatandrierna;^ siydda Wohazi-


hazirerna;waka med Faderlig omsorg öfwer 

L.ohawoyirerna och Filubierna; nyttja til 

allmänt wäl Gndsatsierna och Gmdiatzerna, 

och förakta icke Ampurierna Lät 

dem anse sina Herrar sisom sina Fäder, 

sisom det stcdde i war Faders li2miniz tid." 

När han slutat sit Tal, gaf han mig 

Kastspjutet i hand och kastade sig ned för mig. 

Det samma gjorde de öfrige Höfdingar och 

alt folket, si at omsider flere än femtio tusende 

männistjor för mig lago pä knä. K^lsn- 

guc bad mig offcnteligcn swara, och uttolkade 

hwad jag talade sålunda : „Lefwe länge 

l

390 

Madagascar, Ött. 1776. 

sig äter. När alle upstädt, fortfor jag: at 

jag mördade Himmelens näd, som äterfört 

mig til mina Fäders land, och lafwade hela 

min lifttid noga gifwa akt pä de befallningar 

Guds Ande mig ingaf,pä det hwar och 

en Inwanare af Madagascar mätte anse 

migsisom sin Foder. Jag bad därpä Rohandrjerna 

och andre Höfdingar samt Wo- 

hazirerna biträda mig med sina Radslag; 

jag förmanade sôhawohiterna troget up- 

fylla hwad dem befaltes, och försäkrade Ampurierna, 

at Lagarne stulle förmildra deras 

elände och Slafweri. Jag lafwade Gnsatsierne 

och Gmbiasierna at de stulle blifwa 

nyttjade til Landets wäl, och slutade mit tal 

mcd den förklaring, at jag ansäg mig böra 

cnwända min hela tid pä en Regeringsforms 

inrättande, hwilken kunde bibehälla lugn och 

enighet. Jag wille fortsätta mit tal, dä K2B. 

l2nZur bad mig uphöra. Alle Ständen stilgde 

sig därpä ifrän hwarandra. Jag blef först 

förd til Rohandrierna, hwaräst jag träffade 

en Öre, hwilkens strupe jag afstar och 

därwid utsade Offer-cden. Hwar och en 

Rohandrie tog en bloddroppa och nedswälgde 

densamma, under tusende förbannelsers utropande 

öfwer sig och sina Värn, si framt 

den mig swurne trohet stulle brytas. Man 

förde mig sedan til Anakandriernas Krets, 

hwaräst jag slagtade twä Orar och förnyade 

simma ed. Pä sidant sitt 

genomgick jag 

de


de öfriga Ständen. Hos Wohazirerna flagtade 

jag tre, hos Ondsatsierna sex, hos Ömbiatzerna 

twä och hos Ampurierna tolf 

Oxar. Detze sistnämnde doppade spitsirna af 

sina spjut uti blodet och afslickade det, hwarwid 

de utropade Eden. Hela denna högtidlighet 

aflopp utan minsta oordning. Man ledsagade 

mig sedermera til Rohandriernas 

Krets, hwilke pä följande sitt sworo en ny 

Ed. Hwar och en af otz skar med en Rakknif 

en övningi huden under wänstra bröstet, 

och si utsögo wi hwarandras blod, under de 

förskräckligaste förbannelsers utropande öfwer 

Edsbrytaren och tilönstan af alt godt öfwer 

den trofaste. Hela högtidligheten war slutad 

innom 2 timmar. Strax efter middagen kungjorde 

Höfdingarna en kort hwila, pä det 

man mätte äga ledighet at anropa Guds Ande 

och tacka Sahanhar för detz godhet och 

bestydd. 

Därefter ledsagades Grefwen af Rohandrierna 

til sit Tält och gaf dem middag. 

Anakandrierne och Wohazirerne blefwo 

efter maltiden budne til et dryckeslag, och 

fyra Fat Bränwin genom 2.ohawohiterna 

utdelade ibland de öfriga Clatzerna. 

Emot aftonen infunno sig ungefär 3^2 

Fruntimmer och anhöllo, det Grefwinnan 

matte med dem inga uti edelig förbindelse. 

Sädant skedde utl mänstenet och under dans. 

Innehållet af Eden war, at de wille lyda 

B b 4 Gref-

392 


Grefwinnon och wända sig til henne wid alla 

dc twister, uti hwilka deras männer icke egenteligen 

kunde inblanda sig. Sedan denna Ed 

war astagd,börjades lustbarhtterne, och natten 

ttlbragles med dans och säng. 

Den 11 kallade Grefwen Höfdingarne 

til den första Rabar, och äskade af dem en 

strifteligen undertecknad försäkran, den han 

ock ärhöll, si lydande: 

Rohandriernes, Mohazirernas,L.ohawohiternas 

och Madagascars Inwana- 

res edcliga Hyllnings-strift, den io October 

1776, i kraft af hwilken 

HuZutt, 

Grefwe vo?i l^t?nic)xvu


helga med wär nu förklarade undcrgifwenhet. 

Förbannade ware ware Barn, som icke ställa 

sig denna wär wilja til efterrättelse! förbannad 

ware deras Arfweocl och den jordens 

frukt som dem närer. Warde de kastade uti 

det grymmaste Slafwcri. 

Denna Ed uplästcs öfwerljudt trenne 

gängor, och undertecknades af l-l^vi.Konung 

öfwer Östra delen, l_.2mbuinZ, Konung öfwer 

den Norra, simt ls_sf

Madagascar, Oct. .776. 

394 

Ämbetsmän wid Krigs-magtcn t,l Lands och 

Sjös, Öfwer-upsyningsmän öswcr > andelen, 

Lagstipningen, Kammar-wärket och Zxddrukct, 

wäljas. Da nödigt är, at upiyn handhafwes 

öfwcr en noga wärksfilllghct af detta 

höga Rads befallningar, sä stal Ampansakabe, 

i förening med simma stora Radkammare, 

utnämna et mindre ständigt Rad, 

hwaruti twä Rohandrier, simt nägre Wohazirer 

och 2.ohawohiter sitta. Utom detta 

stola ock Provincial-Räd inrättas, som bcstä 

af en Rohandrie, twä Wohazirer, fyra 

jôhawohiter, simt nägra Onisatsier 

och (Ombiatzcr. Det högsta Rådet stal mcd 

sträng rättwisi slita alla twister emellan Rohandrier 

och Provincerne, samt däröfwer 

hälla hand, at Madagascars frihet ssyddas 

— Grefwen flöt stt Tal därmed, at han hop- 

emot Utländsta anfall och detz Handel, si 

wäl som hwars och ens näring befordras." 

pades, det genom Guds bistand rikedom och 

ömnighct snart stulle utbreda sig öfwer ön, 

simt alle Krig och Slafweriets olyckor innan 

kort förswinna. 

Sä snart Grcfwen uphörde tala, ropade 

alle: Lefwe wär Herre! lefwe Kaminis 

Ättling! tt^nzur begärte tilständ at för folket 

uprepa Grefwens Tal, och äterkom med 

oinskränkt Kullmagt för Grefwen, at efter 

godtfinnande föranstalta om alt til menige 

Mans bästa. 

Gref-


Grcfwen bestämde trettio twä medlemmar 

för det stora Rädet, simt utnämnde strax 4 

Européer och 6 infödde til Bisittare. De 

öfrige rummen lämnades lediga för ankommande 

Européer och Madagascer af förtjenst. 

Antalet af det Ständiga Rädets Le< 

damöter utsattes til aderton, och twä Européer 

jämte 6 infödde utnämndes. De öfrige 

tio ställen lämnades lediga til widare. — 

Grefwen föredrog sedan flera angelägenheter, 

sisom anläggandet af en Stad, inrättning 

af Stäthällare-dömen, Handels-fördrag med 

lûropeiste Magter, Konstnärers inkallande, 

m.m. simt ärböd sig,at i sidan afsigt resa til 

Europa och lägga fast grund för Madagascars 

upkomst. Detta sistnämnde ogillade 

K2Bs2ngul-, pästod,det Grefwen därmed stulle 

pästynda sin undergäng, och bad sina Landsmän 

hindra Grefwens afresa. 

Den 16 hade Grefwen besök af Fullmägtige 

frän Seklavernas Konung, som 

gjordt Grefwen en stänk af 8c) Slafwar och 

500 Oxar. Grefwen kunde icke mera emottaga 

denna beskickning sisom Fransk Gouverneur, 

och Geftndterne blefwo icke litet besiörte,dä 

de underrättades, at Grefwen blifwit 

förklarad för Ampansakabe och K2mini, 

Ättling. Grefwen widtog sedan författningar, 

rörande Krigswäfcndet, och sedan han 

sitt sina enstildta angelägenheter i ordning, 

föredrog han äter sin ästundan, at resa öfwer 

til

396 Madagascar, Oct. 1775.. 

til Avropa» Rädet meddelade honom fullmagt 

at inga Handelsfördrag med Frankrike 

eller andre Europeiske Magter, simt> at 

wänwa skickliga personer för Ons bästa.- Man 

förpliktade sig äfwcn, at under Grefwens 

.fränwaro heligt hälla den Regeringsform han 

infört, samt at icke inga uti nägra förbindelser 

med främmande. Z fall Grefwen icke 

attrkom innom halftannat är, si stulle man 

icke ttllata nägot Franskt Nybngge widare 

fortsättas pä Ön. Detze förbindelser bekräftades 

med Blods-ed, och Församlingen ätstildcs 

med sidane klagerop, at Grefwen 

hardt nära bragtes til willrädighet i stt bestal. 

K2sk3nûr äterkom ännu en gäng och 

föresiälde Grrfww den fara, för hwilken han 

stg bioltstiloe. Han sade sig wtta, dttFrantsmännerae 

önskade underkufwa Madagascar, 

och trodde säledes, at de stulle beröfwa 

Grcfwen antingen dch lif eller detz fri, 

het. Han äberopade de grymheter Fransta 

Nationen utöfwat pä Madagascar. „Han 

talade ssrifwer Grefwen, sisom en wän, .den 

där förutsäg min olycka. Jag kunde icke förkasta 

hans stal, och det war endast af ifwer 

för Frankrikes bästa, som jag sitte min 

ägendom och mit lif pä wägspel." 

Den 21 tog Grefwen afsted af Höfdingarna. 

Han gaf därwid en högtidlig maltid, 

wid hwilken 40,000.människor woro närwaran-

Madagascar, Dec. 1776. 397 

warande. Omsider sedan Grcfwen widtagit 

nödiga mätt för Öns och Franska Nybyggets 

wäl, gick han den 14 Dcc. om bord pä 

en Brigantine. Pä stranden omringades 

han af de fläste Höfdingarne och de til Nybygget 

hörande personer, som alle önskade 

h^nom lycklig rest. 

De infödde anropade sin Gud med tårar, 

at han mätte befordra Grefwens företagande. 

Grefwen gick rörd til segels och 

lämnade Madagascar 

5) Här uphörer Grefwens Dagbok- 

An-

398 

Madagascar. 

Anmärkningar 

öfwer 

Madagascar 

sin ankomst til Ön, bemödade sig 

Madagascar. 399 

hade, genom et längt mistandei»Bengalen, 

redan want sig wid heta luftstrek. 

De, som woro fullblodige eller nägot fetlagde, 

inföllo i hetsig feber med yrsel, men 

de, som hade stark kropps-ställning, undgings 

mastadels sistnämnde Symptome. 

Wid Grefwens ankomst i7?3 och 1774> 

rasade denne feber gansta starkt. Wid L.ouisburg, 

som lag midt uti et Kärr, insjuknade 

de ftästc nykomlingar innom sex mänader 

och omkommo til största delen. Däremot 

är 1776, dä Kärret war nästan helt och 

hållit utdikadt, uppehöll» sig de ankommande 

Nybyggare hela 17 mänader, innan de ärforo 

luftstrekets wärkan. Ira och Convul- 

stoner wisade sig icke, och deras antal, som 

tilfristnade, war wida större. Följande aret 

war än mera hälsosamt. Febrarne hade inga 

owanligt swara tecken, utan förhöllo sig 

lika som uti andra heta och fucktiga luftstrek. 

Fältstärerne handterade manligt de sjuke 

pä följande sitt. Efter första anfallet 

gafs et kräkmedel af l^nam» Tmettcux. Dagen 

därpä Ipecacuanha, samt sedermera 

Chinchina, til femte brytningen. Den sjuka 

lag dä merendels uti stummer och oredighet, 

som näppligen kunde lindras mcd Spanska 

Flugor. Hrfarenheten wisade at detta 

sitt dragte twä tredjedelar af de sjuke om lifwet. 

De woro lycklige, som hade nog stark 

kröp at iätta dagar uthärda sidan Läkarest-

400 Madagascar. 

ötgärd, emedan Fältskären, efter det tideloppet, 

wanligt lämnade alt ät Naturen, som 

ofta frambrakte bättre werkningar. 

Grefwen anmärkte, at Auropeerne, d


äterställcmde. Följande dagen öpnad/s ädren 

pä foten, och dagen därpä gafs et lindrigt 

afforande medel, endast af Manna- De följande 

dagar gafs om aftonen en 

af Hiacinth, ellerannat hjertstyrkande medel, 

och under hela sjukdomen tilläts icke nyttja 

annan föda än Soppa och löskokta Agg. 

Detta enfaldiga sitt hade Grefwen och de 

fleste wid Nybygget tjencmde Franstser at 

tacka för sina lif. 

At förekomma detza farsoter, böra Nykomlingarne 

strängeligen förbjudas at äta kokt 

Kött. Deras htta föda bör bestå af Soppa, 

Stek och Ris. De mäsie afhässa sig 

frän Citroner, och i deras ställe nyttja Winätticka. 

Hwar och en Soldat och Arbetare, 

bör de första tre ärcn, morgon och afton bekomma 

något Bränwin, som stedar kroppen 

frän den töckniga luftens äwärkan. 

Husen böra byggas nägot högt öfwer 

marken och förses med dragrör, som i synnerhet, 

under kyliga och fucktiga nätter, rena 

den inuti rummet blifwande osunda luften. 

Kärrens utvikning wid Nybyggens grannskap, 

ar hufwudsakligen nödwändig. Man 

bör ej heller anlägga bonings -platser nära 

RiS-planteringarne, och Tomtcrne böra sta 

sex mänader afrödjade, innan de bebyggas 

eller bebos ,^ pä det grundens fucktighct ma 

uttorkas. Ärsirenhet har wisat, at de fläste 

farsoter upkomma den ärStid, dä plantering 

C c 

ster,

Madagascar. 

402 

ster, simt at luften, wid de Byar, hwaräst 

närliggande Skog icke borthöggs, förblef lika 

sund,^si at inga Febrar där infunno stg- 

Öboerna tilhringa wanligt den osunda 

örstidcn uti de inre orter af Ön, och dä de 

lämna dem, samt begifwa stg til Haftkusterna, 

blifwa de af^ Febrar anfallne, pä 

samma sitt som jOuropeerne. Men pä nägot 

afständ ifrän Hafwct är intet at befara. 

Arbetaren bör icke gä til sina göromäl förrän 

Solen förskingrat Kärrens utdunstningar, 

ty hettan är icke si farlig som morgon-dimman. 

Odling af Rödt Ris, som endast wäxer 

pä sumpig jordmän, bör afstaffas. De in- 

födde pläga i December manad göra fmä diken, 

genom hwilka wattnet ledes til de platser, 

som stola besis. Man läter sedan wattnet 

sta , til dctz marken blifwit en fullkomlig 

sump, hwarpä man til stallet drifwer en hjord 

boskap,som söndertrampar jorden. Riset siS 

däruti, upstjilter fort, och sä snart det sär 

höljer plantan. 

blad, pätappas watten, som 

Detta watten mäste af sig själf bortdunsta. 

Pä somliga orter gör man fördämningar uti 

Floderna, at wattnet öswerswämmar hela 

ncgden. Sådant ster i synnerhet wid kusterna 

och bidrager onekligen til at göra luften 

osund. Det hwila Riset wäxer däremot pä 

bögländ och torr mörk, och förbudet af det 

röda, kunde ärsitlas genom införande af an, 

dre


dre sädcsarter, särdeles af MaiS, som oändeligen 

wäl trifwes pä Madagascar. 

Madagascerne tro pä et enda Högsta 

Wäsende, det de kalla Sanhar eller all tings 

Skapare. De dyrka detta wäsende, men 

hafwa inga Tempel, än mindre Bilder. De 

offra ät det samma Oxar och Far, men den 

sägen, at de offra ät djcfwulen, är ogrundad, 

ty det, stycket af Offcr-djuret, som kastas 

i eldcF, är ingalunda bestämde för det 

onda wäsendet. Den seden ar gansta gammal 

och man känner icke detz ursprung. Madagascerne 

tro äfwen fast, at deras själar 

efter detta lifwet flyttas til de orter, dem 

Sanhar bebor, men aldcles icke, at de aflednas 

andar äro nägra plägor underkastade. 

De äro af den tanka, at det goda belönas i 

detta lifwet med god hälsa, trofasta wänner, 

lydiga Barn, rikedom, m. m. Men at den 

ogudaktige har motsatsen af dctza fördelar 

för sig afmätt. Istöd däraf pläga de, 

wid stna Edgängar, önsta wäisignclscr öfwer 

dem, som eden hälla, men utropa förbannelser 

öfwer Edsbrytaren. Wid sina afhandlingar 

äberopa de ständigt Sanhars dom, 

och man har ännu intet exempel, at nägon 

Madagalcare brutit en ed, den han pä 

wanligt sätt, efter sina Förfäders föreskrift 

aftagt. Madagascerne äga ssora hjordar af 

Boskap, Far och Getter, samt en stor myc- 

C c 2 kenhet

Madagascar. 

404 

kcnhet Hem«foglar. De hälla Slafwar och 

drifwa jordbruket med mycken wärksamhet. 

Ris, Hirs, Mais och Skidfruckter wäxa där 

ömnigt. Detzutom frambringar jorden Säcker-rör, 

Tobak, Indigo, Caffe och Peppar. 

Zordägor siljas dar aldrig utan stänkas. 

Hwar och en äger jaga och sista efter behag. 

Milde och giftiqe djur finnas icke pä Ön. 

Timmerskog och Mast-träd wäxaHar rikcligcn, 

samt flera flags fargtrad, med hwilka 

de in- 

födde siraa, swart, grönt, gult, rödt och 

blått. Ätstlllige arter Harts, ibland 

dem Benzom, fas dar äswcn. Öboerne koka 

Trän af Hwalsistar och Hafs-kor 

Dock kan icke nägot förmånligt Hwalfistfänge 

af Européer där företagas, om ej et 

Nybygge anläggcs pä Ön S.Marie, hwilket 

äter har nästan oöfwerwinncrliga swarightter. 

Järn- och Koppar-malm finnes wid 

Haftwlken för Antongil; Guld-floft wid 

Angonas ursprung, Silfwer wid Angonzi 

och Bcrg-Chrystall wid Mananhar. Detzutom 

träffas Kalksten och Tegel-lera. Nordliga kusten 

ar fruktbarare än den Södliga och har 

större öfwerflöd af Boskap. 

Inwänarncs hus äro bygde af träd, 

men gansta beqwämîga och inuti öfwermattan 

rent hällna. Timmer fäller hwar och en 

efter 

5) .'ricKecKuZ I^2N3cu2. _.mn.


efter behag. Taken göras af Halm eller 

Palmblad 5). De fiestcs Hus bestä af en 

beqwämlig hytta, fom omgifwcs af flera smä. 

Husbonden bor i den större, men Hustrurnc 

och Slafwarne i de smärre Hyttorna. 

De förnämares Hus äro gansta rymlige. 

Hwart och et bestar af syra rum. Omkring 

hufwud-byggningcn ligga äfwen smärre 

byggnader för Herrens Fruntimmer och 

htlshall... Men Slafwarna tillätes icke där 

tilbringa nägon natt. De fleste HuS som til- 

lhöra 

Rohandrierne, äro bygde gansta or- 

dcntcligt och med mycken smak. 

Madagascerne äro nyfikne, widsseplige, 

lättsinnige, äregirige, hämdlystne, wällustigc, 

lätt-trogne, stösaktige, medlidande och gästfrie. 

De pasta sig lika wäl för tt stillasittande lefnadSsitt, 

som för Jordbruk och Krig. Säsom 

de endast fästa stg wid de oumbärligaste 

behofwcr, si saknar man hos dem flere i 

iLuropa öftige konster och handtwärk. Deras 

angenämaste arbete är at tilwärka Järn 

och Stal. De första gansta wäl at smälta 

Malmen, samt göra stgIxor,Hamrar, Städ, 

Knifwar, Spadar, Spjut, Rak-knifwar, 

C c 3 Hof- 

Detze Blad äro af et denna öns Träd, som af de 

infödde kallas Ravenala, bestrifwit af 3onnel«c och 

klacoul-t. Den förreritar detidest VO7.2UX In6eB 

or. 'lZd. 124, i2s och »26. Den fednare kallar 

det woafutsi,idch nm. ösIvl363M'c3r.

406 

Madagascar. 

Hoftänger,m. m. Dctze utgöra första Classen 

af Öns Skrä. Til den andra räknas 

Guldsmeder, som gjuta Guld i klumpar och 

däraf förfärdiga Armband, Ringar, Spännen, 

m. m. Til den tredje höra Krukmakare, 

til den fjerde Swarsware, til den femte 

Timmer-karlar, som första nyttja Höfwel, 

Cirkel, m. m. Til den sjette Repslagare, 

som göra allahanda Tägwärk af hamp och 

träds bark; til det sjunde Wäfware, eller 

rättare Wäfwerstor, ty detta yrke är under 

Mankönets wärdighet; til den åttonde eller 

sämsta Clatzrn, Comediantcr och Dansare. 

Öns wäfnaded destä af Täcken simt 

Tyger til klädnader. Pä wästliga Kusten 

tilwärkas de af Bomnll och Silke. 

Madagascerne bo tilhopa iSamfund, 

i Städer och Byar, som äro omgifne af 

grafrrar och pälwerk. Uti hwar och en sidan 

Stad hålles en Wakt af 12 til 2O bewäpnade 

personer. Rohandriernas Hus äro 

wäl befastade och förswaras af Canoner. 

Inwänarne äro gansta ömtålige om sin frihet 

och hälla flere Hustrur. Mankönet ensamt 

stiger til et antal af twä och en half 

million själar. Alle Madagascare tala et 

spräk. Kall wäderlek är här okänd. Hettan 

är mindre beswärlig än pä de Öar,som ligga 

uti de brännande luftstreck, emedan nätterne 

äro kylige och dagsheltan endast warar 

frän


frän kl. 9 til 3/ under hwilken tid Hafswindarne 

rada och ansenligt afswala luften. 

Detzatom pastär den heta ärstiden endast i 

fyra mänader, ty under den öfriga delen af 

ärct, härskar här en ständig War. Orcaner 

äro här obekante. 

Sudost-windcn rädcr frän Martins til 

medlet eller flutet af September, därefter taga 

nordlige och wästlige windar öfwcrhand. 

Ihamnen Antongil har man wanligt en 

Landt- och en Haft-wind, pä hwart dygn. 

Den förre upkommcr om aftonen kl. li,och 

räcker til kl. 8 följande morgon. Den scdnare 

börjar kl. 9 eller in s. m. och warar 

til kl. 6 eller 3. Genom denna afwarling 

faller det sig, för de i hamnen liggande Skepp, 

lätt at ga til hafs. 

Madagascerne hafwa, frän urminnes 

tider, ärkänt liammiz 3ltt för stn Ampansakabe 

eller lagliga Ötwerhet. Ifrän är 1710, 

dä l)lc.n I^2mini I^Zsjson onwragtes, hade 

denna wärdighet icke warit tilsitt förr än 

Grefwen är 1776 därtil utmaldes. Ampan-. 

sakaben sammankallar Rabarer, wid hwilka 

hwar och en, som blir därom tilsagd, är 

skyldig at infinna sig. Wid sidane Rådplägningar 

är Ampansakabens röst afgörande. 

Alle Rohandrier äro förpliktade at til Ampansakaben 

testamentera nägon del af sin 

ögendom, hwarföre ock Arfwingarne wanligt 

ärläggaên liten summa. Han kan äfwen af 

C c 4 Rohan-

408 

Madagascar. 

Rohandrierne fordra tiondedelen af deras 

jords afkastning, samt et efter hwars och ens 

förmögenhet afpatzat antal Horn-bostap och 

Slafwar.IGrefwens tid furmoS pä Ön 

38 Rohandrier och 287 wohazirer. Antalet 

pä de öfrige Clatzernas medlemmar kunde 

han icke utröna. 

Det är swärt at bestämma Madagascernas 

ursprung. De bestä af tre sirstildta 

Folkssag, hwilke ilangliga tider blandat 

sig med hwarandra. Det första Stamftlket 

kallas Saft Zbrahims stägt, 2lbrahams 

afföda, och utmärker sig med brun färg, 

men har dock inga spär af stagtstap mcd Judar, 

utom omskärelsen samt nägre Judiske 

namn, sisom Isac, Jacob, Ruben. Den 

andra stammen är Safi Ramini eller KZ. 

mini» Att, om hwilken i Gmbiatzcrnas böcker 

berättas, at den först för boo är tilbaka 

nedsatt sig pä Madagascar. Det tredje 

Folkslaget är Safi Rannambu, af Arabiskt 

blod, är yngre och har kommit frän Äthiopista 

kusten. Detz afkomma är mindre ansedd, 

och sytzelsätter stg med pennan,"Häst 

dcrs antecknande, Skalde-yrken, m. m> 

O F- 

Bl'

-^ ) o ( 409 

Vih a n g, 

rörande 

Gref Lemonad ytterligare 

öden. 

äterkomst til Frankrike, blef 

s^^ Grefwen ej allenast med största kallsinnighet 

emottagen, utan ock blotstäld för 

åtskilliga förföljelser, som nödgade honom at 

gä i Kejserlig tjenst, uti hwilken han stod 

twänne är. Men dä Kejsaren icke fann sig 

iden ställning, at han kunde understödja Grefwen 

i detz förflagcr rörande Madagascar, 

wände sig Grefwen til Ängland, och ärböd 

sig at ärkänna Konungen af Ängland för 

Madagascars Öfwer-herre, dock med wilkor, 

at Hans Britannista Majestät icke mätte 

blanda sig uti Öns inwärtcs angelägenheter. 

Han förband sig äfwcn, at til Änglands 

biträde, wid detz Krig i Ostindien, lefwerera 

5000 man med Officerare, simt 2200 Vätsmän; 

at förse Ängelste Flottorne med liftmedel;at 

endast tilläta Ängelste warors införsel 

pä Ön, simt at i stället för Skatt, 

ärligen til en af de Kongl. Printsirne aflämna 

en witz summa penningar. Däremot bor- 

C c 5 de

410 

Bihang. 

de Ängelska Regeringen, dä Madagascar 

rakade i Krig mcd Utländska Magter, biträda 

Madagascerne med Skepp, Wapen och 

KrigS-förrad; tilstädzaâlla Guro'eer, som 

wille nedsätta sig pä Ön, Frantsman undantagne, 

öfwerfart pä sina Skepp, simt 

förffjuta Öboerne trcnnc Skepp med waror 

och Krigsförräd, til en summa af 50,900 

Pund Stcrling, hwilke efter fyra är skulle 

med ränta betalas. Detta förflag ingafs tecknad! 

den 25 December 1733, hwarpä Grefwen 

den 24 Mars 1734 gjorde et nytt förbehäll, 

det icke Madagascar matte blifwa 

et Län under Brittisk Regering, emedan honom 

endast war anförtrodt at inga uti Handels- 

och Förbunds-Tractater. Men denna 

underhandling wille icke lyckas, hwarföre 

Grefwen nödgades inga uti författning med 

enstilca Handlande. Wilkoren äro icke bekante. 

Men är 1784 den 14 April, seglade 

Grefwen frän London ät Maryland och ankom 

mcd sin Famille den 8 Julii til Baltimore 

itTZ. Amerika. Han förde en laddning 

af 4002 Pund Sterlings warde, bestäende 

uti handclswaror, med hwilka han är? 

nadc försöka stn lycka pä Madagascar. 

Swärighetcn at utwärka tilständ at föra nägon 

Europeisk MagtS Flagg, och hoppet at 

Amerikanfte Colonierne stulle med nöje emottaga 

en ny handels-gren, förcmläto Grefwen 

at taga denna omwäg. Et Handels-Hus 

iBal-^

Bihang. 411 

i Baltimore ingick äfwen iGrefwens förstager, 

och utrustade til hans tjänst et Skepp 

om 450 Lästers drägt, med 32 större och 

mindre Canoner, til et wärde af 1000 Pund. 

Med detta Skepp seglade Grcfwen den 25 

October 1734 frän Baltimore. Besittningen 

förband sig edeligen at oinskränkt lyda 

Grefwens befallningar. För Handels-Husets 

räkning war ock en Super Cargo om bord, 

simt en Capitain, hwilke stulle wara Grefwen 

behjelplige, si länge de stodo undermans 

Befäl, simt pä äterresan besörja om Ägarnes 

och Skeppets angelägenheter. Kosan war 

stäld til hamnen S. Augustin pä Madagascars 

Sudwästra kust, hwarest en nederlags-plats 

stulle anläggas, af hwilken man, 

i anseende til Grefwens ärhallna magt och 

myndighet öfwer de infödda, wäntade stora 

fördelar. Grefwinnan, som bcfant sig i walsignadt 

tilständ, stadnade qwar i America. 

I början af Jan. i?BS, kom Grcfwen til 

Brasilianska kusten, genom det förseende han 

begädt, i det han icke hållit nog högt upp 

emot winden, ehuru han sjelf i sina Bref 

föregås, det han pä denna orten wille hämta 

wed och watten.I April fortsattes resan öf- 

wer Oceanen, med knappa liftmedel. Dtt 

sista Bref man har af Grefwens hand, är 

ssrifwit i Brasilien. Man mäste säledes utaf 

de ssrifwelser, som ingädt frän hans Resesillstap, 

hämta underrättelse om hans öfrige 

öden.

Bihang. 

412 

öden. Han seglade förbi Goda Hopps Udden 

och landsteg den 22 Maij 1735 pä Sosala 

kusten, där han dröjde 14 dagar, för 

al lata stt folk njuta hwila och förfristning. 

Den 7 Julii ankrade han i wiken Antongara, 

ungefär 10 Sjö-mil Sudwäst om Cap 

Sebastian. Där utlastades Skeppseladdningen, 

emedan Grefwens afsigt war at ga öfwer 

land til wiken Antongil, hwarest Skeppet 

stulle äter träffa honom. Brefwen intyga 

ock, det I^mboinZ,' Konungen öfwer 

Madagascars norra del, kommit til Grefwen, 

at betyga Grefwen stn wördnad, och 

at en hop Seklaver, anförde af en Höfdinge, 

äfwen infunnit sig, och nära Grefwens 

Tält slagit sit Läger. 

Grefwen gjorde därpä IâmboinZ det 

förflag, at med honom inga uti Blods-förbund, 

men Konungen begärte upstof til följande 

dagen, emedan han war tröttaf resan. 

Skepps -Capitamens berättelse förmäler widare, 

at den 1 Augusti, trefjerdcdels timme 

sedan Skepps-stupen blifwit äterbragt om 

bord, hade om natten, kl. emellan 10 och 

12, et häftigt skjutande hörtspä kusten, frän 

samma plats, där Grefwen haft stt Läger; 

ot kl. emellan 5 och 6 följande morgon, nägre 

fä Skott blifwit lotzade i en liten Skog, 

som lag en knapp Ängelst mil frän stranden, 

samt at wid dagningen intet tecken til nägon 

enda hwit människa synts pä kusten, utan 

at

Bihang. 413 

ot fastmer alt godset blifwit bortfördt, samt 

änteligen, at den swaga och illa wäpnade 

Skeppsbesättningens wädeliga ställning, gifwer 

anledning til den sannolika förmodan,at Grefwen 

med detz manstap blifwit af de infödda 

ombragt, hwarwid brist pä liftmedel, sörmädt 

Capitamen at afsegla til Ön Johanna , därifrän 

man widare tog kosan til Giro, hwaräst 

Super Cargo sålde Skeppet för deras 

räkning, som försäkrat det simma. 

Af denna berättelse kunde man mcd stal 

sluta, at Grefwens företagande redan innan 

Skeppets afresa nädt sit olyckeliga flut. Men 

man har et Bref frän en person, som war 

om bord pä simma Skepp, af innehall, at 

han, jämte en annan af Sällstapet, werkeligcn 

twifiade, det Skotten kommit frän Madagascerne. 

I et annat Bref frän en Officerare, 

som, sedan Grefwens parti blifwit 

i grund fluget, fördes fangen til Iste de 

France, berättas, at Grefwens manstap, nägon 

tid därefter blifwit nedergjordt afFrantsmännerna; 

at Skeppet afseglat i Grefwens 

och detz Folks äsyn, hwilke frän stranden mcd 

bestörtning ästädat et si owäntadt steg, samt 

förgäfcues bemödat' sig, at med de inföddes 

Bätar uphinna detsamma. Samme Officerare 

berättar widare, at Grefwen, tio dagar 

efter Skeppets afresa, begifwit sig pä 

wägen til Angonzi! och lämnat de fieste af 

sit manstap med antydan at följa stg< Mm 

stör-

Bihang. 

414 

siörste delen af dem sjuknade och omkom, si 

at endast twä personer blefwo wid lif.. Grefwen 

samlade sedan en nägorlunda stor hop 

infödde under sit befäl, framryckte emot Angonzi!, 

och började fientligheter med Frantsmännerna, 

i det han fräntog dem deras 

Magazin. 

Han sytzelfttte sig sedan med anläggning 

af en Skants, efter Madagascernas 

sitt, och affärdade en Tropp af 100 man, 

hwilke stulle bemägtiga sig Franska Factoriet 

wid Foulpoint. Men äsynenaf en Fregatt, 

som där lag för ankar, hindrade dem at utföra 

detta anstag. Regeringen pä Isle de 

France sände därpä et Skepp med sextio Soldater, 

hwilka landsiego och angrepo Grefwen 

den 2? Maji 1736. Han hade upkastat en 

liten SkantS, som war bestyckad med twä 

Canoner, uti hwilken han, jämte twä Européer 

och trettio Madagascare, afbidade 

den anryckande fienden. De Swarte flydde 

wid första elden, och ZemowlKi, som af en 

Kula blifwit träffad i högra sidan af Bröstet, 

föll bakom Bröstwärner, hwarifrän han framdrogs 

och efter fä minuter afled. 

Sä stridige äro berätlelserne om denna 

ryktbara mannens ändalyckt. Swenste Öfwersättaren 

tror sig dock böra uttägga, det 

han, af en lärd Landsman, som för fä är 

sedan marit i paris, och därstädes talat med 

en om denna händelse gansta wäl underrättad

Bihang. 415 

wid simma händelse, pä Madagascar 

sig uppehällande Fransk Officerare, 

bliswit förwitzad, det Grefwen af de infödda 

blifwit förrädiskt ombragt, pä Frantsmännernas 

tilställning, hwilka med afwogt öga 

ansedt GrefwcnS pä Madagascar wundna 

förtroende och magt, simt befarat, det,^ fedan 

Grefwen trädtiunderhandling mcd Hngland, 

Fransta Handelen och förbindelsen meo 

detze Öboer stulle aldelcs uphöra. Denna 

underrättelse, är icke allenast enlig med all 

förmodan och instämmer med det motstånd 

Grefwen haft at uthärda under hela stt tvistande 

pä Madagascar, utan winner ock 

fullkomlig witzhet däraf, at samme Officerare 

haft sig hela anläggningen bekant och kan 

hända därwid lagt nägon ätgärd, hwilken 

omständighet sätter utgiswarcn utur ständ at 

här upgftwa, si den Swenste som den Franske 

SageS-mannenS namn.

» ,». »M^ 

419 

'

Wl^,^ 

l^>'>. ''' 

'- .'y "'-'..,»'.« ! '>>> ' 

,>^ .'^^' '^^ '..'». y.' '» .. „ 

» 

' ' '"' '^''' '.'y'.' 

y .-^- '' '^ '.^ '.^^./,,'>^.y^ 

-" 

.','""/ ... '- ' ' 

__.'^"'^.^» '''. '- -"'^ '-' '. '.' ' - »>' 

Ml>y'^ 

' . 

''^^ '

l - Vaasa

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?