PDF nedladdning

162
olivares
ficktjuv Mexico City 195o
»en Tillväxttakt så hög att den
leder till en Kamp för Tillvaron«

OM ARTERNAS UPPKOMST
charles darwin
när jag ser alla de varelser som någonsin existerat, inte
som särskilda skapelser utan som avkomlingar i rätt nedstigande
led av några få varelser som levde långt innan silursystemets
allra första lager avsattes, då tycks de mig liksom
adlas. Att döma av det förflutnas vittnesbörd lär man
väl tryggt kunna anta att inte en enda nu levande varelse
kommer att föra någon absolut avbild av sig själv vidare
till en avlägsen framtid. Och bland de arter som lever nu
kommer bara ett litet fåtal att föra någon som helst avkomma
vidare till en än avlägsnare framtid; ty det sätt varpå
alla organismer grupperas avslöjar ju att majoriteten av
arterna inom vartenda släkte, och samtliga arter inom
många släkten, inte efterlämnat några som helst av -
komlingar utan dött ut helt. Man kan kanske profetera om
framtiden så långt att man kan sia att det kommer att bli
de vanliga och vidast spridda arterna, inom de största och
dominerande grupperna, som kommer att segra till slut
och själva nedkomma med nya och dominerande arter.
Men eftersom de nu existerande livsformerna allesammans
är direkta avkomlingar till de som levde långt före silurtiden,
kan vi vara förvissade om att den ständiga kedjan av
generationer aldrig någonsin brutits, och att det aldrig har
hänt att en katastrof förintat all världens liv. Följaktligen
bör man med en viss förtröstan kunna se fram mot en trygg
framtid med samma otroliga längd som det förflutna. Och

164
darwin
eftersom det naturliga urvalet hela tiden arbetar genom
och för varje varelses bästa, måste utvecklingen alltså sträva
mot fulländningen på både det fysiska och det psykiska
planet.
Det är intressant att betrakta en snårbevuxen strand, med
många växter av allehanda slag, med fåglar som sjunger i
buskarna, med diverse kringflygande insekter och med
maskar som krälar fram genom den fuktiga jorden, och
tänka på att alla dessa så sinnrikt konstruerade livsformer,
så olika varann och så beroende av varandra på så komplicerade
sätt, allesammans alstrats genom de lagar som verkar
runt omkring oss. Lagar som, med orden uppfattade i
sin vidaste mening, kan kallas Växande och Fortplantning;
Ärftligheten, som nästan finns införstådd i fortplantningen;
Variabiliteten skapad genom de yttre livsbetingelsernas direkta
och indirekta verkningar, och genom användande
och icke-användande; en Tillväxttakt så hög att den leder
till en Kamp för Tillvaron, och som en följd härav till ett
Naturligt Urval, som leder till en Egenskapernas Divergens
och de mindre förbättrade formernas Utdöende. Det mest
upphöjda vi alls kan föreställa oss, de högre djurens tillkomst,
är alltså en direkt följd av detta krig i naturen, av
hunger och död. Det finns en storslagenhet i denna syn på
hur livet, med dess många olika krafter, ursprungligen blåstes
in i ett litet fåtal former, kanske i bara en enda; och hur
det, medan denna vår planet fortsatte sitt kretslopp i enlighet
med gravitationens fasta lagar, ur en så enkel början utvecklats
och utvecklas vidare mot otaliga former av den yttersta
och underbaraste skönhet.
[ ur om arternas uppkomst 1859]

orangutang och kyckling i bristol zoo England 1979
»otaliga former av den yttersta
»och underbaraste skönhet«
165
player