Handbok för reparations- och underhållssvetsning - Esab

Förslitning genom hög temperatur. Värme, oxidation, korrosion
När metaller utsätts för höga temperaturer under långa perioder, förlorar de i
allmänhet sin hållbarhet. Arbete i höga temperaturer resulterar ofta i termiska
utmattningssprickor. T.ex. kommer termisk shock förorsakad av cykliska värmepåkänningar
att inträffa i verktyg och backar, som konstruerats för smidning
och andra arbeten vid hög temperatur.
När en metallyta befinner sig i en oxiderande atmosfär, bildas ett oxidlager, som
kan brytas upp p.g.a. expansion, och då upprepas hela oxidationsförloppet.
Martensitiska stål med 5–12% krom är mycket motståndskraftiga mot förslitning
genom termisk utmattning. Legeringar med kromkarbider har utmärkt
gott motstånd mot förslitning i temperaturområdet upp till c:a 600°C.
Vid ännu högre temperaturer används antingen en nickelbaserad eller koboltbaserad
legering.
Objekt som är utsatta för hög temperatur är rullar i stränggjutningsanläggningar,
varmsmidningssänken, strängsprutningsverktyg, stansverktyg, gripdon
och sinterkrossar.
Grundmaterial
Det finns två huvudgrupper av grundmaterial, som hårdsvetsas:
• kolstål och låglegerade stål
• austenitiska manganstål
Dessa material kan skiljas åt med hjälp av en magnet. Kolstål och låglegerade
stål är starkt magnetiska. De austenitiska manganstålen är inte magnetiska,
men blir magnetiska efter kallhärdning.
Rekommendationerna för svetsning av dessa två materialgrupper skiljer sig
mycket.
Eftersom halten av kol och andra legeringsämnen hos den förstnämnda
gruppen varierar kan förvärmning, efterföljande värmebehandling, långsam
avkylning o.s.v. behöva tillgripas. Se Rekommenderade förvärmningstemperaturer,
tabell 7 på sidan 108.
Austenitiska manganstål å andra sidan bör svetsas utan någon som helst
förvärmning eller efterföljande värmebehandling. Mellansträngstemperaturen
bör hållas så låg som möjligt (≤200°C), eftersom dessa material blir spröda om
de överhettas.
37