Handbok för reparations- och underhållssvetsning - Esab

Svetsning av gjutjärn
Allmänt
Gjutjärn omfattar legeringar av järn med en kolhalt av 2–5%, en kiselhalt av 1–3%
och upp till 1% mangan.
Gjutjärn uppvisar liten seghet, liten hårdhet och låg hållfasthet och är allmänt
ett mycket sprött material. För att förbättra dessa egenskaper, så är gjutjärn
mycket ofta legerat eller värmebehandlat.
De typer av gjutjärn, som i huvudsak används idag, är:
• grått gjutjärn
• segjärn
• aducerat gjutjärn
• kompakt gjutjärn
• vitt gjutjärn
Den höga kolhalten påverkar avsevärt gjutjärnets svetsbarhet. P.g.a. egenskapernas
variation hos gjutjärn varierar också svetsbarheten. Vissa typer kan
svetsas, medan andra är osvetsbara. Alla de ovannämnda typerna kan svetsas
med framgång med undantag för vitt gjutjärn, eftersom detta är ytterst sprött.
14
Tillsatsmaterial för gjutjärn
Typ SMAW FCAW
Rent nickel OK 92.18
Nickel-järn OK 92.58
Nickel-järn OK 92.60 OK Tubrodur 15.66
Nickel-koppar OK 92.78
Olegerat stål OK 91.58
Rent nickel-typ
Som allmän regel gäller, att gjutjärn svetsas med elektroder av rent nickel.
Nickel har förmågan att absorbera kol utan att dess egna egenskaper ändras.
Utvidgningen av nickel och gjutjärn vid uppvärmning är jämförbar. Nickel är
segare än andra tillsatsmaterial för gjutjärnssvetsning och är mycket lätt att
maskinbearbeta. Det används för att fylla kaviteter och för allmänna reparationer,
där en hårdhet av ungefär 150 HB erfordras. Det rekommenderas inte för
gjutjärn med höga halter av svavel och fosfor.