Handbok för reparations- och underhållssvetsning - Esab

När ett hårdare material läggs på ett mjukt grundmaterial såsom stål med låg
kolhalt finns en tendens att det hårda skiktet sjunker ner under högt tryck, figur
A. Detta kan resultera i att det hårda skiktet lossnar. För att förhindra detta bör
ett starkt och segt material läggas på detaljen före hårdsvetsningen.
Figur A Figur B
OK 83.28 och OK Tubrodur 15.40 är lämpliga påsvets- och buffertmaterial.
Beroende på grundmaterialet kan andra typer av buffertlager rekommenderas.
Vid påsvetsning med spröda legeringar, som innehåller kromkarbider och
kobolt-baserade legeringar, rekommenderas det att först lägga ett eller två buffertlager
med ett austenitiskt tillsatsmaterial. Detta skapar en tryckpåkänning i
påföljande lager under svalningen och reducerar på så sätt risken för sprickor i
det hårda svetsgodset.
Månget hårdsvetsgods innehåller svalningssprickor. Dessa är inte skadliga
för det hårda svetsgodset i sig, men risken finns att sprickorna förlänger sig in
i grundmaterialet vid hårda slag och under böjning, figur C. Denna tendens är
mest framträdande, då grundmaterialet är ett höghållfast stål. Användandet av
ett segt buffertlager förhindrar sprickförlängningen, Figur D. Lämpliga tillsatsmaterial
är OK 67.45 eller OK 68.82 eller OK Tubrodur 14.71 eller OK Autrod
16.75, figur B.
Figur C Figur D
Hårt pålagt skikt
Buffertlager
11