SARA STRIDSBERG MEDEALAND OCH ANDRA PJäSER

sa r a st r i dsberg
a lbe rt
bon n i e rs
f ör lag
m ede a l a n d och a n dr a pjä ser
1

medealand 5
dissekering av ett snöfall 139
valerie jean solanas
ska bli president i amerika 307
efterord av steve sem-sandberg 453
3

medealand
5

Personer:
MEDEA
JASON
MODERN
GUDINNAN
TIGER OCH AKILLES
KUNGEN
BARNFLICKAN
PRINSESSAN
7

Scen 1
Det är en alldeles bländvit miljö, ett slags icke-miljö, en väntan,
ett efteråt, en evighet. Väntrummet på ett sjukhus eller ett sterilt
dödsrike. Ett väntrum till ingenting, ett medvetande eller ett
drömt rum. Någonstans står ett gammalt badkar på guldfötter.
Medea ligger på golvet och sover. Hon har gråa, smala byxor,
en grå halvlång tröja och guldstövlar. Ett alldeles bländande
moln hänger ovanför hennes kropp. Ljudet av ett hav hörs i bak-
grunden. Det är barndomens hav, moderkartan och hemlandet,
det övergivna, bortglömda, det är en flyktings dagdröm.
En mor ropar på sitt barn. En strålande svirrande känsla, som
kolsyra. Modern kommer in med famnen full av vittvätt.
MODERN: Medea …
Tystnad.
MODERN: Medea …
Tystnad.
9

MODERN: Medea … mitt barn …
10
Tystnad.
Modern sätter sig på huk och smeker Medeas kind. Medea
vänder sig bort. Modern reser sig och börjar hänga upp tvät-
ten på ett klädstreck som är uppspänt över rummet. Det är
barnkläder. Hon talar med sig själv och med den sovande
Medea. Medea rör sig oroligt i sömnen.
MODERN: Om du faller måste du resa dig igen, mitt barn.
Det är det enda sättet. Du kan inte bara bli liggande. Det
hjälper inte mot någonting.
Tystnad.
MODERN: Vad du än har gjort så har du inte gjort någonting
som inte går att reparera.
Tystnad.
MODERN: Och du måste böja dig. Det är bara det. Du måste
böja din nacke och du måste tycka om att göra det. Njuta
av det och begripa varför du gör det. Under tiden kan du
tänka på annat och när ingen ser dig kan du rasa och tvivla,
men du måste lära dig att böja dig för världen när den ser
dig. Det kommer ingen människa runt, ingen kvinna. Inte
ens du, min kära Medea.
Tystnad.

MODERN: Jag antar att det var jag som borde ha lärt dig
att böja dig. Jag vet att jag gjorde fel. Jag älskade dig för
mycket. Medeabarnet var min enda svaga punkt.
Tystnad.
MODERN: Du började älska dig själv och det var min blick
som förstörde dig. Inte bra. Inte bra. Allting är mitt fel.
Modern har hela skulden oavsett vad som sedan händer
hennes avkomma. I mitt fall: denna högfärdiga avkomma.
Tystnad.
MODERN: Till slut börjar man hata havet som skiljer en från
ens barn och hennes barn. ( Till Medea. ) Du skulle aldrig ha
gett dig av hemifrån. Ur flykten med honom kommer bara
olyckor. Jag visste det när seglet försvann över horisonten
med er. Jag visste att jag aldrig skulle återse dig levande.
Tystnad.
MODERN: Jag drömmer om barnen på nätterna ibland. Jag
har aldrig träffat dem och ändå kan jag se dem så tydligt
framför mig. Tydligt som mina egna händer. Blonda, ljuvliga,
rastlösa, vilddjurslika. Jag tänker att de liknar sin mor
i allt. Som hämtade från en fantastisk bländande saga.
Tystnad.
MODERN: Kan du inte ropa hit dem så att jag får kyssa dem?
11

12
Tystnad.
MODERN: Du har alltid varit bländande, Medea. Dina barn
blir bländande i din efterföljd. Men jag oroar mig för dig.
Sedan en tid tillbaka oroar jag mig. Du är stolt. Det är inte
bra. Det är inte en egenskap som passar en kvinna.
Tystnad.
MODERN: Jag kan ropa hit dem själv annars.
Medea vaknar plötsligt och reser sig upp. Hon andas häftigt.
MEDEA: Nej.
MODERN: Är de i skogen med sin far igen?
MEDEA: Det går inte.
MODERN: Var har du gjort av dina små människoungar?
MEDEA: Jag har inte gjort någonting. Min själ är ren. Mina
händer är rena.
Medea ser ner på sina händer och försöker gnugga bort
någonting med hjälp av saliv. Sedan gömmer hon händerna
bakom ryggen.
MODERN: De blir sin mors barn. Det är vackert.

MEDEA: Mor –
MODERN: Men det gör ingenting eftersom de är pojkar.
Dessa lyckliga små ovetande leksaker. Din själ lever vidare
i dem. Det kanske kan hjälpa dig att inte bli bitter.
Modern stelnar när hon ser Medeas händer.
MEDEA: Mor, jag –
Modern plockar hastigt ihop sina saker.
MODERN: Jag vill inte veta, Medea.
MEDEA: Mor –
MODERN: Jag måste gå nu.
Medea håller fram sina händer, går ner på knä, sträcker sig
efter sin mor.
MODERN: Jag sa att jag går nu, Medea.
MEDEA: Mor, vad har jag gjort?
Tystnad.
Modern är på väg att lämna rummet.
MEDEA: Vill du bara vara snäll och berätta för mig vad jag
har gjort?
13

MODERN: Jag vet inte vad du har gjort. Jag går nu.
14
Modern lämnar rummet.
MEDEA: Gå inte ifrån mig nu.
MEDEA: Mor. Jag pratar med dig. Jag behöver dig. Gå inte
härifrån.
MEDEA ( ropar ): Mamma.
Medea ger upp, vänder sig hastigt in mot rummet igen, går
vidare i motsatt riktning.
MEDEA: Jaha. Kärleken är kolsyra i blodet. Kärlek är en
bestraffning. I framtiden kommer ingen att älska. Kärleken
kommer att avskaffas. Ett förflutet obegripligt odemokratiskt
barbari. De kommer att skratta åt oss älskande dårar.
Medea skrattar mot himlen och slutar inte skratta. Skrattar
tills hon faller ner på golvet.
Mörker.

SCEN 2
Gudinnan finns i rummet nu. Medea står i en cirkel av ljus,
talar med sig själv, är sin egen fallbeskrivning/psykiatriker.
Ibland fyller Gudinnan i hennes röst eller lägger till någonting
alternativt upprepar några ord. En bit bort en säng med pösiga
kuddar och täcken. Där sover Jason och Prinsessan omslingrade.
En vit ren känsla av överflöd. I bakgrunden det monotona ljudet
av främmande människor som älskar, liknar ljudet från en
pornografisk film.
MEDEA: Medeastatus: Äter inte. Sover inte. Fungerar inte.
Har slutat blöda. Kan inte tänka klart. Förtvivlad. Helvetes
jävla förtvivlad. Medeastatus: Står på botten av sitt hjärta.
Står på botten av sitt krossade hjärta. Står med blodiga
skärvor upp till midjan. Medeastatus: Slutar inte gråta.
Onanerar tills hon faller i gråt igen. Alla ömma band har
brustit. Hennes hus är förstört.
GUDINNAN: Slutar hon inte gråta? Nej, Medea har bara
börjat gråta.
MEDEA: Medeastatus vidare: Katatonisk och hysterisk
om vartannat. Galen. Vansinnig. Förtappad. Förryckt.
15

Förintad. Tillintetgjord. Inte längre älskad. Har aldrig
varit älskad. Kommer aldrig att älska igen. Medeastatus:
Förstörd. Utbrunnen. Slocknad. Medeastatus vidare: Tar
sömntabletter. Tar för många sömntabletter. Är suicidal.
Berättar för alla som vill höra att hennes älskade ska dö
för att han har försökt döda henne. Tar ännu fler tabletter.
Dricker alkohol på morgnarna. Dricker ensam. Dricker
kopiösa mängder vin när hon är ensam. Är patetisk. Löjeväckande.
Rättshaveristisk. Är ingen riktig kvinna. Har
lämnat kvinnosläktet. Saknar själ. Saknar allt. Är utan ort.
Är utan kärlek. Utan Jason. Utan sina barn. Utan allt. Står
utanför sitt hjärta. Fel. Hon har inget hjärta. Fel. Hon vill
inte ha något hjärta. Slutsats: Hon har inget hjärta eftersom
hon inte vill ha något hjärta. Bort med barn och ömma
band. Bort. Medeastatus: Hatar sig själv. Hatar sin kropp
och sitt underliv. Hatar särskilt sitt underliv. Uppfattar det
som groteskt, defekt, smutsigt, förstört. Talar om att skära
bort klitoris eftersom den har svikit henne och en gång fått
henne att ge sig av med fienden.
16
Medea talar långsammare.
MEDEA: Medeastatus: Önskar att hon aldrig hade fötts. Tar
avstånd från sig själv. Tar avstånd från sitt förflutna. Känner
inte igen sig själv.
Tystnad.
MEDEA (hastigare nu ): Medeastatus: Talar oupphörligen.
Talar osammanhängande, förryckt, obegripligt, onormalt

och för situationen högstämt. Förvirrad. Dålig uppfattning
om tid och rum. Har svårt att redogöra för sina levnadsomständigheter
på ett trovärdigt sätt. Medeastatus: Försöker
springa ifrån sig själv. Försöker undvika speglar.
Orkar inte längre leva.
Tystnad.
MEDEA: Medeastatus: Är alltså inte längre en människa.
Vill inte längre vara en människa. Tillhör natten. Från och
med nu är hon bara mörker. Jaha. Där är mörkret. Medea.
Tystnad.
MEDEA: Medeastatus: Fortsätter att tala även när hon är
ensam, talar med väggar och förbipasserade. Beskriver sig
själv som en cell alternativt en bur eller en vägg. Hemfaller
stundtals åt att tala en främmande obegriplig dialekt. Har
plockat upp sitt gamla språk, barbarspråket, icke­språket.
Har återtagit sin flyktingstatus. Ångrar att hon någonsin
lämnade sitt hemland. Ångrar att hon tog Jasons namn i
sin mun.
GUDINNAN: Hur ska vi förstå dialekten hon använder
sedan en tid tillbaka?
MEDEA: Den betyder att hon inte längre vill vara Medea.
GUDINNAN: Men det måste hon. Medea är alltid Medea.
Någon måste vara Medea.
17

MEDEA: Och om hon inte längre vill?
GUDINNAN: Inga utvägar. Hon förblir Medea. Låt henne
rusa mot sitt öde nu. Här är hon. Medea.
18
Gudinnan knuffar fram Medea mot scenkanten.
MEDEA: Trodde det var Jason som kom tillbaka.
GUDINNAN: Jason festar med Prinsessan.
MEDEA: Solförmörkelse.
GUDINNAN: Han gör Prinsessan med barn.
MEDEA: Stackars människa.
GUDINNAN: Prinsessan spinner av lycka. Dags att ge sig
av, Medea.
MEDEA: Jag vet. Vet bara inte vart än.
GUDINNAN: Det talas om hämnd.
MEDEA: Hämnd? En död man är en bra man.
Gudinnan tar fram block och penna. Redo att anteckna.
GUDINNAN: Kan jag skriva det?

MEDEA: Skriv vad du vill. Mannen är ett missförstånd.
Mannen har aldrig varit.
GUDINNAN: Kan jag skriva: »Vi saknar kanske sinne för det
ädla men för allt ont i världen har vårt kön fått anlag utan
like av naturen«?
MEDEA: Visst. Kunde inte ha sagt det bättre själv.
GUDINNAN: Det är du som har sagt det.
MEDEA: Har jag?
GUDINNAN: Ordagrant.
MEDEA: Fantastiskt. När sa jag det?
GUDINNAN: Du borde inte acceptera din situation.
MEDEA: Inte?
GUDINNAN: Det är inte rätt av Jason att lämna dig.
MEDEA: Det behöver du inte berätta för mig.
Gudinnan skjuter fram sängen med Jason och Prinsessan
mot Medea. Sängen badar i ett mjukt bedövande ljus. Medea
stirrar på dem.
19

MEDEA: Vill någon vara snäll och ta bort den där sängen?
20
Jason rullar runt på sidan när han hör hennes röst, vilar
huvudet i ena handen. Han har sömn och sex i ögonen.
JASON (släpigt, lojt ): Hej Medea, hur är det med dig och
barnen?
Tystnad.
JASON: Säg bara till om du behöver pengar. Jag kan hjälpa
er den första tiden innan du kommer igång med ditt igen.
Det är bara att ringa.
Tystnad.
JASON: Det är klart att vi ska vara vänner. Du kommer över
det. Vi kan väl höras när allt har lugnat ner sig?
Tystnad.
JASON: Okej, Medea.
Tystnad.
JASON: Okej, Medea. Ska vi säga så?
Tystnad.
JASON: Vi säger så.

Tystnad.
JASON: Vi hörs, Medea. Ha det bra, Medea.
Han rullar tillbaka på rygg och drar Prinsessan till sig.
Mörker.
21