(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...

Vårdmöten som strider mot svenska barnmorskors etnocentriska syn på… SOU 2006:78
ken som uppskattar att cirka 120 miljoner kvinnor som lever idag har
utsatts för könsstympning (1999:101–104).
Andra forskare, till exempel Birgitta Essén & Sarah Johnsdotter
(2004) och Elisabetta Grande (2004), intresserar sig också för den
selektiva rubriceringen och för frågan varför stympning i form av
genital plastikkirurgi inte är förbjudet i väst precis som FGC.
Den selektiva rubriceringen kan framstå som betydelselös, som
ett namn bara, men i en vidare kontext av maktrelationer, fungerar
den som ett dubbelverkande tystande av ”jaget” genom att den
rättfärdigar projiceringar på den ”andra” och därmed förstärker och
sprider idén med att rädda den ”andra” som en välvillig handling.
Efter år av eftertanke säger Germaine Greer (1999) följande om sig
själv:
Jag hörde till de feminister i Mexico City 1985 [början på kvinnornas
decennium] som först tog upp problemet med FGM i ett internationellt
forum, men nu är jag obenägen att uttala mig om dess betydelse
som kulturellt fenomen med tanke på den mystiska böjelse för självstympning
som kan märkas i vår egen kultur.
I ett försök att förklara barnmorskornas beskrivningar av sexualiteten
hos de omskurna kvinnorna i deras vård, tycker vi att den
selektiva rubriceringen och det etnocentriska konceptet är mycket
användbart, framförallt det hegemoniska perspektivet. I det här
fallet innefattar hegemonisk etnocentrism inte bara tron på den
egna kulturens eller det egna perspektivets överlägsenhet. Det är
snarare en central maktfråga där man använder hierarkiska relationer
och övervälde och demoniserar, anklagar och stereotyperar den
”andra” samtidigt som man presentera det egna perspektivet som
den universella normen som den ”andra”, den underlägsna måste
räddas till.
Hegemonisk etnocentrism är vad andra skulle kunna kalla kulturalisering
av rasism (Razack, 1999), något som även utmärker de
förändringar som skett i konceptualiseringen av rasism i globaliseringsprocessen
(Bhavnani, 2001). Den framhäver skillnaderna på
ett sätt som ger föga utrymme åt att utforska de värdefulla egenskaper
som ligger i mångfalden. Den skapar även intrycket eller
benägenheten att se socialt konstruerade system i enkelspåriga
termer, och förhindrar därmed förståelsen för de komplexa dynamiska
interaktionerna mellan den dominerande kulturen och diasporan,
de skiftande identiteterna och det utrymme man förhandlat
sig till som faktiskt förändrar även den dominerande kulturen och
90