(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...

Vårdmöten som strider mot svenska barnmorskors etnocentriska syn på… SOU 2006:78
och de många olika sätten att organisera ritualen runt FGC, isoleras
enstaka aspekter som man ingriper mot, beroende på vem det är
som räddar de afrikanska kvinnorna.
Oavsett om ingripandena skett hemma eller i diasporan har de
lett till skilda reaktioner bland dem de är avsedda för. De har lett
till att en djupt internaliserad och normaliserad sedvänja ifrågasatts,
vilket betyder att även om FGC fortfarande verkar vara mycket
utbrett, finns det inget land där man fortsätter att omskära hundra
procent av kvinnorna (WHO, 1996; Obermeyer, 1999).
Utrotningsförsöken har dock även motarbetats, ibland med våld
som i Kenya och Sudan (Natsoulos, 1997; Abusharaf, 2001), vilket
gjort det nödvändigt att vidta åtgärder för att bemöta motståndet.
Två former av motstånd och åtgärder för att bemöta motståndet är
intressanta på grund av dubbelmoralen och den halvhjärtade
inställningen hos de ingripande organen. I Kenya valde de tidiga
kristna missionärerna att kompromissa efter våldsamt motstånd
från Kikuyu-folket, och tillät utbildade barnmorskor att fortsätta
med de fysiska ingreppen inom vårdsystemet. Trots att det är det
fysiska ingreppet som är det riskfyllda för kvinnornas hälsa hävdade
missionärerna att omskärelsen måste göras hygieniskt. Missionärerna
lyckades desto förbjuda de ofarliga ceremonierna och
festligheterna före eller efter omskärelsen och allmänhetens beskådande,
som inte bara gav det fysiska ingreppet en innebörd, utan
även var ett grundläggande uttryck för sociala relationer och ett
utbildningsforum för de unga kvinnor och män som genomgick
ritualen. De kristna missionärerna hävdade att festligheterna var
alltför obscena. Försök görs nu i olika delar av Afrika för att återskapa
offentligheten, ceremonierna och festligheterna utan omskärelsen.
En liknande kontrovers uppstod på 1600-talet i Egypten.
Katolska präster förbjöd på liknande sätt kvinnlig omskärelse, men
när de manliga egyptiska konvertiterna vägrade gifta sig med kvinnor
som inte var omskurna upphävde kardinalerna i Rom förbudet
(Lane & Rubinstein, 1996). Dessa tidiga konfrontationer var upprinnelsen
till att FGC medikaliserades och tystandes ner. Upplevelser
som nyligen rapporterats av Läkare Utan Gränser tyder på att
medikaliseringen av FGC är ett alternativ som diskuteras i vissa
områden än idag (Ohlsson, 1999).
På sista tiden har afrikanska kvinnor motarbetat olika aspekter av
utrotningen. Man har till exempel ifrågasatt begreppet ”stympning”
eftersom omskurna kvinnor inte känt sig stympade. Inte heller har
88